(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Wärend och wirdarne"

VII 






Digitized by the Internet Archive 

in 2010 with funding from 

Indiana University 



http://www.archive.org/details/wrendochwirdar01hylt 



WÄREND OCH WIRDARNE 



AF 



Gunnar Olof Hyltén-Cav alltus 



ANDRA TT P P L A G A N 



UTGIFVEN AP 



O. W. V. SYDOW 



Första Delen 



STOCKHOLM 1921 
P. A. N O R S T E D T & S () N E R 8 F () R L A G 



WÄREND OCH WIRDARNE. 



Ett försök i Svensk Ethnologi 



GUNNAR OLOF HYLTÉN-CAVALLIU8. 



— eet land, som hetir Wcerand — Thaer war 
ok mykit got, swa som godh fiskewatn, 
bi ok honagh, akir ok wsena senghia, ok 
tbiokko skogha, — ok margahanda diwr 
innan. 

Leg enda S. Sigfridi. 



Första Delen 



STOCKHOLM, 1863. 

A. NORSTEDT & S Ö N £ K, 
Kongl. Boktryckare. 



234145 

Denna del utgör ett ordagrant 

artryck af den 1865 utgifna 

originalupplagan 



STOC?KHOLM 1921 

^l"NGL. BOKTBTCKBBTET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 
181981 






•v 





PROFESSORN VID KONGL. UNIVERSITETET 
I KÖPENHAMN 

GEO. S T E P H E N S esq 



till Jlinn^ a| tii land, 



åt hvars språk ooh litteratur Han eguat en mångsidig 

forskning. 



Förord. 

Materialet till närvarande arbete samlades af förf. i 
hans ungdom, under färder i hembi/gden och studier af 
dess folklif och folkmäl. Sjclfva bearbetningen tillhör 
deremot ett annat tidskifte, och är för det mesta utförd 
på resor i läng t ajlägsna land, under mellantiderna af en 
iråkad sjukdom. Häraf frånvaron af all lärd apparal. 
Hvad här meddelas torde dock thij förutan kunna tjena 
åtminstone såsotn ett underlag- för njja forskningar, och 
förf. hoppas U/ligt, att bristerna i hans arbete ma i nå- 
gon mån ursäktas, för den kärlek hvarmed han egnat sig- 
ål sitt ätnne, och den sjeff ständighet han eftersträfvat i 
detta ämnes behandling: 

Stockholm, Sept. 1863. 



Innehåll. 



§ 1 

» 1 

» 3. 



» 


8 


» 


9 


» 


»0 


» 


11 


» 


12 


» 


15 


» 


44 


» 


15 


» 


16 


•» 


17 


» 


la 


» 


19 


» 


20 


» 


21 



Sid. I 

Kap. I. Laud och Folk. § 22. 

Landet i i 

Äldre skogsverld 2 j » 2.^. 

Äldre djurverld 6 

Urbyggare. Troll 10 |» 24. 

Spår af Trollfolket. Trälar. 

Jordbyggare . 14 » 2.'>. 

Jättar, Kämpar eller Berga- 
folk 21 

Skånska sägner om Jättarne 24 

Jättarne, ett historiskt folk .'^0 

Jättarne. Hack-äfvan .^1 "■-■ 26. 

Jättarne, skandinaviska 

Goter 34 

Goternas utvandring S.*» » 27. 

Goternas utvandring .'56 

Goternas utvandring. Huna- >■> 2». 

hären 37 

Goternas utvandring. Huna- 

hären .39 »28^ 

Goternas utvandring. Huna- >> 29 

hären 41 » 30. 

iNya invandringar 42 

Qvarlefvor af Jättefolket. Äs- » 31. 

boar. Dåsar. Knallar . 44 » 32, 

Wirdar. Wärendsmäl 47 » 33. 

VVirdarnes invandringstid » 34. 

och invandringsväg 48 » 33. 

Wärends bebyggande 49 » 56. 

VVirdarne, ett folk för sig. 

Småländska grannfolk och » 37, 

folkmål 32 



Sid. 

Spär af Wirdarnes stam- 
skillnad från grannfolken 36 

Wirda-ätter. Ättenamn i de 
gamla gärd-namnen 57 

Wirda-ätter. Ättenamn, lel- 
vande åren 1600—1632 65 

Wirda-ätterna, en hednisk 
kämpa-adel 79 

Kap. II. Hedna-kult. 

Trollfolkets magiskt-reli- 
giösa bruk. Trolldom. 

Lapperi 82 

Trollen, af Tshudisk här- 
komst. Syd-Lappar 89 

Jättarnes religion. Natur- 
dyrkan. Natur-myther. 

Folktro 93 

/a.Heliga Vatten 98 

Heliga källor lOO 

Heliga land, öar, åsar, berg, 

vallar och näs loa 

Heliga lundar 104 

Heliga träd 107 

Ulotstenar. Elfvestenar .... 109 
Blothorgar. Blothögar. Hof 111 

Heliga eldar 115 

Spår af forntida oflerbruk. 

Blöt im 

Spår af forntida offerbruk. 
Offer-bål 119 



Sid. 
Spår af forntida offer-bruk. 

OfTer-gille. Minnes-drick- 

ning 122 

Spår af forntida offer-bruk. 

Offring i källor 128 

Högtider. Jul .. 130 

Högtider. Vår-offerhögtid 133 
Högtider. Midsommar. 

Höst-oCferhögtid 137 

Thors-helgen 140 

Elden såsom reningsmedel. 

Gnid-eld 142 

Öfvergång till Christen kult. 

Bönekorss. OITerställen. 

Ofiferhus 146 

Kap. m. Hedna-tro. 

Ödet 153 

Oden, Allfader 153 

Oden, Valfader. Odens 

hästar. Odens foglar... 137 
Oden, såsom nattlig gen- 
gångare. Odens jagt. 

Odens hundar 161 

Oden, Rike Oden. Odens 

gästnlng 165 

Oden, såsom runo-karl ... 166 
Oden, såsom trollbackornas 
mästare. Puken. Pocker. 

Satan 168 

Eder vid Oden. Svordoms- 
formler i Wärendsmålet. 170 
Thor. Gofar. Gobonden 172 
Tyr. Frö. Balder. 175 

Locke 176 

Frigg 176 

Fru 178 

Glo-son 179 

Naturvättar. Odenstyg. Poc- 
kers följe 182 

Haf-frun • 183 

Sjöråt 185 

Elfven 186 



§ 


64 


» 


65 


» 


66 


» 


67 


» 


68 


» 


69. 


» 


70. 


» 


71. 


» 


72 


» 


73 


» 


74 


» 


75 


» 


76 


>> 


77 


» 


78 



» 79. 

» 80. 

» 81. 

» 82. 

» 83. 

'> 84. 

» 85. 

» 86. 

» 87. 

» 88. 



» 


89 


» 


90 


» 


91 


» 


92 


» 


93 



» 94. 



Sid. 

Elfvorna 189 

Necken 193 

Vättar. Jordvättar. Jord- 
folk. Dvergar 199 

Vättar. Bolvättar 203 

Tomtagubben 206 

Vättar i träden. Skogsvättar 207 

Skogsråt. Hulte.Skogsnufvan 207 

Bergrät. Trollen 211 

Solen såsom mythiskt vä- 
sen 214 

Solens tydor 214 

Sol-myther... 217 

Sol-tider. Tydor af heliga 

tider 217 

Solens sinnebilder 220 

Mån-gubben..... 225 

Stjernorna, såsom heliga 

väsen 227 

Veckodagarne. Tydor af 

vissa dagar 228 

Skapelsen 230 

Trädens väsen 231 

Trädens tydor. Heliga träd 

och örter 233 

Djuren såsom mythiska vä- 
sen 237 

Djurens tydor 241 

Heliga djur 243 

Oskära djur 250 

Djurväsenet efter döden. 

Kyrkogrimmen 254 

Menniskan såsom mythiskt 

väsen 256 

Förvandling 237 

Förhamming. Varulfven. 

Maran 259 

Skifta hamn 262 

Menniskans Vård. 264 

Menniskans gode och on- 
de ängel 269 

Menniskans ofrihet under 

andra väsens tydor 272 



§ 


93. 


>> 


96. 


» 


97. 


» 


98. 


» 


99. 


» 


100. 


>> 


101. 


■» 


102. 


» 


103. 


» 


104. 


» 


lOS. 


'» 


106. 


» 


107. 


» 


108. 


» 


109. 


» 


110. 


>> 


111. 



Sid 

Mcriniskans tydor 277 

Menniskans tydor såsom 

rena och orena 280 

Tydor af menniskans vilja 282 

Tydor af menniskans Ord 284 

Den Kloke. Kloka Qvinnan 289 

Klokskap. Gå årsgång .... 291 

Den kloke såsom Siare 293 

Klokskap med Bot 296 

Bot med Läsning och Sig- 

nclse 301 

Läsningar 306 

Latinska hesvärj elseformler 313 

Cypriani Förmaning 31S 

Heliga män och Qvinnor 319 

Bönen 322 

Trolldom. Lapperi 326 

Troll-ransakningar 333 

Döden 340 



§ 


112. 


» 


113. 


» 


114. 


y> 


115. 


» 


116. 


» 


117. 


» 


118. 


» 


119. 


» 


120. 


» 


121. 


» 


122. 


» 


123. 


» 


124. 


» 


123. 


» 


126. 


Tillägg 



Sid. 

De dödas lik 342 

Menniskoväsenet efter dö- 
den. Själa-vandringen.. 343 

Draken 344 

Hönan. Skåkhönan 346 

Gasten 346 

Nattramnen 349 

Penga-gasten. Märkes-ga- 
sten. Lyktegubben 349 

Gengångare 331 

Myrdingen 336 

Spöke : 337 

Dödingarne 339 

Dödingarne 363 

Dödingarne 367 

Himmelriket 369 

Slut-betraktelser 371 

och Anmärkningar I — IX 



KAP. I. 
LAND OCH FOLK. 



§ 1. Södra sluttningen af det Småländska höglandet, med 
vattendrag som mynna genom Blekinge, har så länge historien 
vet burit namn af Wärend. Detta land är till naturbildning 
en något skålig högslätt, omsluten af skogvuxna sido-åsar och 
inåt genomskuren af talrika vatten. Dessa vatten draga sig åt 
landets midt, der de träffa stora bäckenformiga försänkningar, 
alla med fall åt söder, och bilda så ett system af sjöar, bland 
hvilka de ansenligaste äro Helga-sjön, Salen och Asnen. 
Alla dessa vattensamlingar ligga ännu på en höjd af från 5 
till 400 svenska fot öfver hafvet. Tätt öster om sjöarne Asnen 
och Mien begränsas den nämnda sänkningen af en låg land- 
höjd, som går ifrån norr till söder och afdelar ett mera östligt 
system af vatten, som likaledes mynna genom Blekinge. Detta 
nya vatten-system tillhör Wärends sydöstra del eller Ronga 
härad, hvilket härad af ålder haft sin vestra rågång i den 
nämnda midtel-åsen. Längst i sydvest bildar landet ett hörn, 
som skjuter öfver in på Helge-åns vattenområde, så att grän- 
sen här faller icke på den naturliga vattendelaren, utan i den 
stora sjön Möckeln. I nordöstra delen af Wärend upprinna 
för öfrigt några strömmar, hvilka, efter att hafva genomlupit 
Ralmarläns skogsbygd och landtbygd, kasta sina vatten rätt 
öster ut till hafvet. 

Landets beskaffenhet företer således en enkel och naturlig 
konfiguration, med bestämda gränser och skarp afsöndring ifrån 

I— 181981. Wärend och Wirdarne. 



i Kap. I. Land och Folk. 

grannländerna. Dessa grannländer voro: i norr IViudungen, I 
vester Finveden, i söder Blekingen ocli en del af Skåne, samt 
i öster Ralmarlandet och Möre. Gränsen bildades åt alla sidor 
genom djupa och vilda skogs-trakter. Dessa skogs-trakter in- 
taga ännu åt söder, emot den gamla riksgränsen, ett bälte om 
flera mils bredd. Vestra gränsen var ännu för få år sedan, 
i trakten af sjön Tjurken, blott en vild hålskog, uppfylld af 
stenharg, myrar och oländig mark, och dertill utan väg, så att 
man blott vintertiden kunde färdas emellan Wislanda i Wä- 
rend och Ryssby i Finveden. När man från ^Värend reser 
stora kungsvägen norrut, kan man knappast undgå att bemärka 
det stora afstånd och den obygd, som skiljer de nordligaste 
kyrkorna i Wärend från deras närmaste grannkyrka (gamla Hielm- 
seryd) i Niudung. Och åt öster fortlöper den gamla Ralmarvägen 
än i dag genom de skärfviga och oländiga hålskogarne i Hälle- 
berga och angränsande socknar, en vildmark, ödsligare än kan- 
ske någon annan af dem som ännu finnas qvar i gamla Göta rike. 
§ 2. De äldsta underrättelser som stå att vinna om natur- 
förhållandena i detta således af sina gränser fattade land- 
område, måste hemtas ifrån de gamla gårdnamnen. Dessa 
namn, hittills föga rådfrågade af våra forskare, gifva nemligen, 
— om ock i de allra enklaste drag, — en historia om land 
och folk, vid den tid då det förra erhöll en fast, åkerbrukande 
befolkning. Rådfråga vi nu denna källa angående Wärend, 
så finna vi att landet, när det först bygdes af sin nuvarande 
folkstam, ännu till större delen upptogs af en mäktig urskog, 
som vid vattendragen på många ställen bildade ofantliga sam- 
manhängande löfhult^ och blott å den magrare grunden, på 
sand-åsarne och emellan kärr och myrar, bar den vanliga hög- 
nordiska barrskogen. Allt efter olika landmån och jordmån 
bestodo löfhulten af olika slags träd, till en del af ädlaste art. 
Ofantliga jordvidder intogos af ek- och bok-skogar; deremellan 
framträdde lönnen, linden, asken och almen i täta lundar, medan 
björken bildade skogens hufvudstånd å den lättare jorden samt 
å sidder och i dalgångar. Det hela var en blandning af syd- 
ländsk och nordisk skogs-natur, lika omvexlande som landet 
sjelft och återgifvande alla de skilda lynnena hos vår foster- 



S 1 



Äldre skogs-v erld. 



jord, ifrån den vilda, norrländska skogsmyren ända ned till det 
rika skånska bokhiiltet. 

För att klart fatta den geografiska utbredningen af dessa 
forntidens praktfulla löfskogar, beKöfva vi allenast efterse li vilka 
gårdar i Wärend som ha namn börjande eller lyktande på hulty 
Jiyltct. Dessa ord bemärka nemligen i landets mål en skog 
af iöfträd, förnämligast af ek eller bok. Och af dessa namn, 
äfvensom af andra sammansättningar i hvilka ingår namnet 
på något Iöfträd, förekomma i W ärend ett högst betydligt antal. 
Serdeles är detta fallet inom Albo härad, som ensamt räknar 
ej mindre än ett hundra fyratiofyra gårdar med namn på 
hult eller hylta, af h\41ka 41 i Wigerstad, 23 i Stenbrohult, 
18 i Thorsås, 15 i Wislanda, 13 i Härlunda, 11 i Slätthög 
o. s. v. Hela södra fjerdingen af detta härad och stora skif- 
ten af fjerdingen norr om Blädinge-bäck ha således i forntiden 
bildat nära nog blott ett enda stort, sammanhängande löfhult. 
Nästan liknande har förhållandet varit i K-innevalds härad, 
hvars södra fjerding räknar 11 gårdnamn på hult inom Urshult 
socken och 16 inom Almundsryd. I Ronga härad förekomma 
dessa namn mera sparsamt: i Linder O, i Elmeboda 6, i 'S\ ec- 
kelsång 7, o. s. v. I Norrvidinge härad äro de allmännast i 
Bergs socken, som har 6, och i Asa socken, som har 7. Inom 
Uppvidinge räknar Nottebeck 7, Åsheda 12, Elghult 16, Al- 
gutsboda 16, o. s. v. Men om redan dessa gårdnamn tillåta 
oss en öfverblick af de stora sammanhängande löfhulten, — 
hvilka visserligen till det mesta bestodo af ek och bok; men 
jemväl af andra Iöfträd, såsom Lönshult, Lindehult, Elm- 
hult o. s. v., — så visa de i W ärend ytterst allmänna gård- 
namn, i h^-ilka ingår namnet på olika slags Iöfträd, att landet 
i alla dess inre delar varit fordom uppfyldt af löf-skogar, ehuru 
icke allestädes i lika slutna och sammanhängande skogsstånd. 
Vi hänvisa blott till gårdnamn sådana som: Ekemoen, Eke- 
warfven. Eke, Fager eke. Frös eke, Welleke; Bökemoen, Böke- 
backen, Böket, Wrångeböke; Ask, Eskås; Lönsås, Löns- 
hult; Lindas, Lindefälla, Lindeberg, Linneryd; Almas, 
Elmisås, Elmeberg, Elmefall; Hässlemoen, Hässlebäck, 
Hässle, Rotehässle; Saxabörke, Lindbjörke, Björkeo. s. v. 



4 Kap. I. Laud och folk. 

Ocli detta slags namn förekomma i Wärend, såsom vi redan 
antydt, till ett högst betydande antal. 

I motsats till alla dessa namn, hänvisande på den fordna 
praktfulla löfskogs-vegetationen, framträder blott sällan minnet 
af gamla tidens harrskogar i gårdnamn lyktande på sJcog^ så- 
som: Ulfvaskog, Mörkaskog, Leda sk o g, Högaskog, Bonde- 
skog, Holstensskog o. s. v. Största antalet af hithörande gård- 
namn, nemligen tillsammans tolf, förekommer i det ännu på 
furuskogar rika Uppvidinge härad. Emedlertid hafva jemväl 
barrskogarne i forntiden haft en högst betydlig utsträckning, 
och antagligen hafva de gamla allmännings- och gränse-sko- 
garne till det mesta bestått af dessa å magrare jord förekom- 
mande högnordiska trädslag. Vi blifva då i stånd att bilda oss ett 
ungefärligt begrepp om de fordna barrskogarnes vidd och utsträck- 
ning, genom antalet af de utmål, h\'ilka ifrån gårdarne i den äldre 
bygden blifvit tagna å de gemensamma, något sednare bebygda all- 
männings-skogarne. Dessa utmål heta på landets språk målar, och 
återfinnas talrikt i de yngre hemmans-namnen å sådana trakter, 
hvarest namnen på hult och hylta äro mera sparsamma. Konga 
härad ensamt har således ej mindre än ett hundra fyratio gårdar 
med namn på måla, de flesta belägna i häradets ännu af furu- 
skogar uppfyllda södra och sydöstra del. — Elmeboda socken har 
ensam 45 sådana namn. — Deremot har Albo härad blott 14, hvar- 
af 7 vid södra gränsen i Härlunda socken. Kinnevalds härads norra 
fjerding har blott ett enda; men i häradets södra fjerding förekom- 
ma 37. I hela Norrvidinge härad finnas blott två sådana utmåls- 
hemman, deremot blifva de mer allmänna i Uppvidinge, som 
utom de redan omtalade namnen på skog räknar 45 gårdar 
med namn på måla. Hurusomhelst visa dock alltid dessa gård- 
namn på måla, att hemmanet icke är ett uråldrigt odalhemman, 
utan af yngre tillkomst, och således antagligen bygdt och odladt 
på en jord med ursprungligen svagare vextlighet. 

Vid en allmän öfversigt af all denna skogs-vegetationens 
fordna rikedom i \^ärend, som flerfaldigt prisas i den år 1205 
författade legenden om S. Sigfrid, blir lätt att fatta, huru ko- 
nung Gustaf I:s hårda mandater emot fällande af ek, bok och 
bärande träd kunde blifva en af de verksammaste orsakerna 



§ 2. Äldre skogs-verld. 5 

till den blodiga Dackefejden. J ett land, livaiest nära nog all 
för åkerbruk tjenlig mark i omätliga sträckningar upptogs af 
ek- och bokhult, såg sig bonden genom dessa författningar våld- 
förd i sin eganderätt och obilligt inskränkt i det fria bruket af 
sin jord. Visserligen hade han någon ersättning genom den 
stora mängd svin han vissa år kunde göda på ollonskogen; men 
denna afkastning föll ojemnt och var ovissare än skörden på 
åkern eller svedjelandet. Löfskogen, äfven den ädlaste, blef 
sålunda för gården en börda och betraktades af jordegaren med 
ett slags fiendtlighet. Vi finna spår af denna stämning hos fol- 
ket i den skonsamhet häradsrätterna fordom gerna visade i fråga 
om förseelser emot skogs-lagarne. Vid de mångfaldiga åtal 
som skogafogden anställde vid Wärends-tingen under kon. Carl 
JX:s och Gustaf II Adolfs regering, \ar det blott sällan för- 
brytaren blef strafi*ad. Nämnden synes i allmänhet ha varit 
föga benägen att iakttaga lagens skillnad emellan »bärandes 
trä> eller »ek axuldigra», och dödveda trä» som saklöst kunde 
fällas. Denna fiendtlighet, understödd af vår sednare slappa 
skogs-lagstiftning, har fortlefvat ända in i vår tid. Ännu på 
1830-talet såg förf. lågorna- eller trås-vältorna» af en präk- 
tig ekpark vid sjÖn Tjurken, lemnade att ruttna på marken. 
Efter flera århundradens utrotnings-krig återstår således nu 
mera blott svaga spår af skogs- verldens fordna herrlighet, och 
magra ferebuskar tvina nu på många af de åsar, h\alka ännu 
i mannaminne kransades af de praktfullaste ek- och bokhult. 
Både lagstiftning och folk synas lika hafva förgätit, att sko- 
garne äro ett i-ilkor fÖr vårt lands beboelighet. Om således 
å ena sidan skogs-lagarne icke böra onödigt och våldsamt in- 
gripa i den enskildes rätt att bruka sin jord, så är det å andra 
sidan blott en rå och falsk uppfattning af eganderätts-begrep- 
pet, som ej vill inse, att denna rätt ej får sträckas utöfver hvad 
som kan förenas med landets och samhällets eget bestånd. ^>Ty , 
skrifver gamle konung Göstaf i sitt mandat af den 28 Febr. 
1558, »J mån sjelfve kunna besinna, att en hop skön bärande 
»skog (der riket och den menige man kunde hafva mycket 
»gagn iitaf) är snart förspilld och ödelagd, för en ringa nytta 
-skull; men ganska sent uppvext och kommen till makt igen . 



6 I\a|). I. Land och Folk. 

§ 3. Landets djiirvcrld liar naturligtvis delat öde med 
den landskaps-natur, livari hon lefde. Så vidt vi kunna döma 
efter gård- och ortnamn, samt efter ännu lefvande sägner, har 
denna djurverld omfattat de flesta af svenska Faunans högre 
djur-arter. Af de kolossala Uroxar, hvilkas lemningar stun- 
dom uppgräfvas i de skånska torfmossarne, lefver i A^V ärend 
ännu namnet och minnet af den s. k. Elfva-oxcn (Bos Urus, 
Nilss.). Ett kruthorn ifrån gärden Dackemåla (Henstorp) i 
K-onga härad, enligt uppgift gjordt af ett sådant Elfva-oxa-horn, 
är 2 fot 2 tum långt och har vid roten 47^ tums tvärmått*). 
En annan art, hörande till samma slägte och förmodligen stam- 
men för södra Sveriges n. v. boskapsracer, var de s. k. Jäita- 
korna, hvilka omtalas i skånska sägner såsom till färgen svarta; 
men i ^'V ärends-sägnen såsom hvita eller brokiga. Hvilket 
djur som rätteligen bör förstås med den i sägnerna ofta om- 
talade Bäclahästen (Necken) torde numera bli svårt att af- 
göra. Samma är förhållandet med sägnernas Haf-oxar och 
Haf-J\Or, en natur-myth, som dock ifrån början otvifvelaktigt 
gömmer hågkomsten af någon i ^'V ärend sedd, men sällsyntare 
djur-art. Vid landets ensliga skogs-vatten byggde Bjvreu eller 
bäfvern sina hyddor, i folkets mål kallade bjur-hus, och 
hvilka ännu någon gång igenfinnas vid sänkning af sjöar och 
skogsgölar. En gård i Rinnevalds-delen af Skatelöfs socken heter 
ännu efter denna djur-art B j ur-kärr. En mad i Hjortsberga 
socken kallas B jurs-ängsmaden och en sjö i Norrvidinge härad 
Bjursjön. Djupa hålor i gungflyn, sådana som ofta träffas 
i kärr och mader, heta i Wärendsmålet bjuraskutor, — ett 
namn, som visar att man fordom ansett dem vara skjutna :,> 
gräfda af bäfvern. En urgammal ^\ ärends-slägt. Bjur, har 
likaledes tagit namn efter detta djur. — Af det ädlare ville- 
brådet förekommo: Elgen, hvars namn återfinnes i Elghult, 
Elga beck, Elganäs; Hjorten, som en gång gifvit namn åt 
Hjortsberga, Hjortåsen (i Asa socken). Hjortelid, Hjort- 
holmen, samt Rået, RåbocJcen, Rågeten, Rådjuret eller 
Djuret, som gifvit namn åt gården Djurhult samt åt den 

*) Tillhör H. Maj:t Konungens samling. — Elfve-kor omtalas likaledes 
i gamla skånska folksägner. 



§ 3. Äldre djur-verld. 7 

gamla Wärendska ätten Rå, och äfven återfinnes såsom ett all- 
mänt briikadt Wärendskt mansnamn, Djur (såsom qvinnonamn 
Djuret). Gårdarne Råamåla, Råatorp, Djuramåla, Djxi- 
ratorp erinra således i andra hand om samma djiir-art. Af 
rofdjur förekommo Björnen, hvars namn återfinnes både så- 
som mansnamn och såsom ättenamn, och dertill i flera gård- 
namn (Björnhiilt, Björnamo, Björneke, Björnelycke), 
uppkallade dels efter djuret sjelf, dels ock efter någon dess 
namne. VI f ven eller vargen har lånat sitt namn åt den gamla 
Wärends-ätten Ulf, och medelbart eller omedelbart åt Ulf va- 
skog, Ulfvahult, Ulfvamo (en skog i Långasjö socken), 
Ulfvagrafven, Ulfön. jRä/tfw .uppkallades både i ättenam- 
net Räf och i gårdarne Räfveberg, Räfvakulla. Efter vild- 
svinet, som i medeltidens språk kallades Bassc, J ildbasse, bar 
en Wärendsslägt ännu i början af 1600-talet ättenamnet Basse, 
och vid samma tid hette det ännu ofta om skogsmän och bil- 
toga, att de -gingo såsom villebestar (o: vildsvin) vid skogen». 
Gräjiingen återfinnes både såsom namn på en ännu lefvande 
A\ ärends-ätt och i gåidarne Gräflingeberg, Gräflingaryd, 
Grä fl ingatång a. Af foglar gåfvo vattenfoglarne namn åt Fog- 
lasjö, och Tranorna åt Transjö; Odensvalan åt Odensvale- 
hult; Hägern (äfven ett ännu lefvande ättenamn) åt Häger- 
hyltan, Hägersjöhylte, Hägeryd, Hägerhult. Hjerpen 
förekommer både såsom ättenamn och i gårdnamnet Hjerpanäs. 
Ravinen (o: korpen), vare sig ätten eller foglen, gaf sitt namn 
åt gärden Ramneberg; Ufven åt Ufvasjö, och Omen så väl 
åt berget Ornaberg (i Hofmantorps socken), som åt gårdarne 
Ornhult och Ornhyltan. För att här icke tala om de fogel- 
arter som gifvit upphof till de i landet allmänna sägnerna om 
Odens jagt, Gasten, Nattramnen o. s. v. 

J sammanhang härmed torde böra anmärkas, hurusom i 
M ärends-målet åtskilliga högre och lägre djur förekomma under 
egna eller mindre vanliga benämningar. \ i anföra här exem- 
pelvis: i fverAufte, ileJcutte a: igelkott; Hane (n.), iclconn (m.), 
gran-oxe y. ekorre; lalatt o: vessla; läderlapp : flädermus; 
mullsJcvle (m.) y. mullvad; angclmns, ängennus : näbbmus; 
fjärhane, fjärtopp, fjärhöna, fjärhöns o: tjäder, tjäderfogel; 



8 Kap. I. Land och Folk. 

rya a: orrliöna; åkerhöna, äTcerhöns o: rapphöna, rappliöns; 
äringsfogel o: sädesknarr; elling o: and-unge; akane-sJcriha 
o: nötskrika; alika o: kaja; häckastränta o: strandgyckla ; gatu- 
vippa, tätteltink (vit-ord), plog-ärla a: sädes-ärla; glänta 
(vit-ord) a: ^nådi-^ spink^ gråspink, gulspink, snöspink y. sparf, 
gråsparf, giilsparf; göUnge o: en art hackspett; hackspjutt, 
veda-knarr, parrfogel o: hackspett; horsagök a: snäppa; klera 
a: talltrast; solsvärta o: koltrast; måsapytta, måsatippa o: 
ljungspole; måk a: fiskmåse; nattbatta, nattblacka, nattsjoa, 
spånakärrng o: nattplacka; våtakaja a: qvidfogel; — hose o: 
svart huggorm; ringhals a: snok; fyrlefot, fyr fot a a: ödla; 
fröa a: groda; — ferla a: fjäril; locke y. spindel; grimshett 
a: en art mask, onda bettet; amma a: en stor mörkröd, luden 
larf med ögonformiga fläckar (mycket fruktad); glismark a: 
lysmask; ttdande-skruhha a: en art svart skalbagge (tros båda 
tidningar) o. s. v. 

Den djurverldens rikedom, som vi här korteligen antydt, 
var redan i början af 1600-talet mycket förminskad; men långt 
ifrån försvunnen, tack vare de lagar, som sökte skydda icke 
blott den ädlare skogen utan ock det ädlare villebrådet. Elgen, 
denna de nordiska skogarnes prydnad, lefde då ännu i vår 
lands-ort. Ar 1617 ransakades på Norrvidinge härads ting om 
»en elg, som Asa herregårds skyttar hade rest på gårdens en- 
skilda egor». Hjorten förekom likaledes. Ar 1624 blef Jöns 
Andersson i Lusseboda af Slättö socken, som »skjutit två hjort- 
djur», sakfälld att bÖta fÖr hvarje djur sex oxar, eller tillsam - 
mans tolf oxar, af hvilka åtta tillföUo kronan och fyra jäg- 
mästaren. Rådjuren förefunnos på denna tid ännu till stort 
antal, och på adelns sätesgårdar höUos enkom för deras skuld 
s. k. djuraskyttar, likasom åtal för djureskjutning mycket 
ofta förekommo vid härads-tingen, i anseende till de dera satta 
höga böter. Enligt mandatet borde nemligen den skyldige plikta 
tre däckergilla oxar för hvarje fäldt djur, vare sig hjort, hind 
eller rådjur. Således var år 1614 en man i Kinnevalds härad 
af skogvaktaren tilltalad att hafva skjutit två rådjur. Han 
sökte försvara sig, »menandes, att när han icke var säker på 
»sitt lif, så var icke heller rågeten fridgängd»; men blef i trötts 



§ 5, Äldre djur-verld. 9 

af denna invändning dumd att bota 20 daler. Ar 1626, vid 
tinget med Albo härad i Sköldstad, anmälde skoga fogden 
Oliiff Hansson, att en knekt, Peder i Elmhiilt, för honom be- 
kant, att medan han tjente Gudmund Gudmundsson i Ström- 
hult, hade han på några år skjutit »öfver fyratio stycken hög- 
djur, nemligen hjortar, hindar och rådjur», hvilka alla fördes 
till Strömhult och der förtärdes i hushållet. — År 1627 be- 
gärde en man i Albo härad sjelf att »komma åt Ingermanna- 
land», för djur som han skjutit och för sju ekar som han 
fällt. — Till och med presterna beträddes någon gång med 
oloflig jagt. Vid tinget med Norrvidinge härad i Tolg, den 29 Ok- 
tober 1618, blef väUärd man Herr Joen i Tolg framkallad för 
rätten och af befallnings-mannen öfvertygad att han haft råd- 
stek på sitt bord, såsom ock sändt befallnings-mannens hustru 
en »råstöfll», och långt tillförene sålt en luden råbocka-hud 
för en mark till en skomakaredräng vid namn Sven. Presten 
sökte undskylla sig, och sade sig icke veta »att det var så hårdt 
»presterna förbjudet djureskjutning, som androm». Icke förty 
blef Herr Jon af rätten sakfälld till sina tre oxar; många andra 
exempel att förtiga. 

Den tidens jagtlagar sökte skydda äfven den ädlare skogs- 
fogeln under hans lek- och liggtid, serdeles tjädern, eller som 
han i ortens mål kallas, fjärhanen, fjärtuppen, fjärhönan. 
Denna fogel-art synes ock hafva förekommit serdeles ymnigt. 
Ar 1623 blef en man i Uppvidinge härad dömd att bota sina 
40 mark, derföre att han i foglaleken skjutit fjorton fjär- 
höns. Emedlertid låg det i sjelfva sakens natur, så väl som 
i det orimliga missförhållandet emellan böterna för en dödad 
fogel och för en dödad menniska, att blott ett ringa antal brott 
emot jagtlagarne kunde lagligen åkäras, och i trötts af de höga 
böterna, eller kanske tillföljd af dem, voro skogsfogeln, likasom 
högdjuren och R.onungens eget frikallade djur. Rå» fortfa- 
rande prisgifna åt skogsboarnes obetänkta jagtlystnad. 

Följden af detta råa utrotnings-krig, så väl som af sko- 
garnes uthuggning har varit, att både elgen, hjorten och rådju- 
ret nu mera försvunnit i vår landsort. Omkring år 1830 un- 
derhölls en råget såsom en sällsamhet å Kronobergs kungsgård. 



10 Kap. I. Land oeli Folk. 

J den aflägsna IVöttja socken af grannhäradet Sunnerbo före- 
kommer dock ännu någon gång detta ädla villebråd. Efter 
bäfvern som omkring år 1770 ännu förekom i norra delen af 
Kalmar län^^!! träffas nu mera hos oss blott sällan några för- 
fallna bjurhus; men djuren sjelfva äro längesedan försvunna. 
Björnarne äro likaledes utrotade; de sista fälldes i det närgrän- 
sande Sunnerbo härad år 1825. Men ännu söka vargarne sig 
hiden i de skärfviga gränseskogarne emot Kalmar län, serdeles 
inom Hälleberga socken. Vildgåsen kläcker ännu hvarje som- 
mar vid skogssjöarne pä gränsen emot Sunnerbo, serdeles vid 
sjön Tjurken i Wislanda socken. Af den sällsynta Härfogeln 
(Upupa Epops) visade sig ännu för få år sedan några ensliga 
individer vid landets södra gräns inom Härlunda socken. A^ä- 
rends djurverld erbjuder dock nu mera föga interesse, och då 
jagten förr var medelklassens yppersta tidsfördrif, är det nu 
allt mera sällan som man på herremannens gård mötes af jagt- 
hundarnes muntra skall, eller ser väggarne i arbetsrummet 
prydda med jagtredskap och segerbyten från det fordna glada 
lifvet i skogen. 

§ 4. Rådfråga vi folkets egna minnen om det eller de 
urfolk, hvilka i en ytterst aflägsen tid först uppträdt i ^Värend 
och med hvilka landets sednare bebyggare vid sitt inträngande 
kommo i beröring; så möta oss djupt ur forntiden de dunkla 
sägnerna om Trollen (Troll-gubbar, Trollkäringar, och i 
en något förändrad mening: troll-karlar, troll-konor, troll- 
b a ekor). Detta namn, som sednare blifvit användt för alla 
slags onda eller öfvernaturliga väsen (såsom k ä Il-troll, hafs- 
troU o. s. v.) synes ifrån början vara ett rent folknamn. Det 
blir dock i sägnerna tillagdt tvänne bestämdt skilda folkstam- 
mar af alldeles olika Ivnne, lefnadssätt och seder. Den äldre 
af dessa stammar går och gäller i Wärendssägnen under sitt 
egentliga och ursprungliga namn af Troll. Den yngre åter 
synes egentligen ha varit kallad Jättar eller Bergafolk; men 
fått benämningen Bergatroll på sig öfverflyttad såsom ett 
smädenamn. 



*) M. G. Croelius, Beskrifning om Tunaläns, Scf\edes och Aspclands 
bärarler, sid. 134. 



§ 4. Urbyggare. Troll. 11 

Trollen, sådana de uppträda i den äldre A^ ärendska folk- 
sägnen, äro Icke folk> , >cliristet folk> , utan ett främmande 
slägte af sällsamma och misstänkta egenskaper; i den yngre 
sägnen blifva dessa egenskaper rent af onda och öfvernaturliga. 
I motsatts till jättarne äro trollen små till vexten, icke större 
än half vuxna barn», hvaraf de ock i norra Skåne allmänne- 
ligen få namn af Pijsslhigav. Till utseendet äro de stygga, 
och när någon ännu skämtvis kallar en annan ditt leda troll >, 
• ditt stygga troll >, eller säger »du ser ut som ett troll , är det 
visserligen icke för att beteckna någon slags fagerlek. TroU- 
qvinnan, och serdeles skogsnufvan, har långa, hängande bröst, 
hvilka hon när hon löper slänger upp på skuldrorna. Trollen gå 
eljest klädda i grå kläder, med en röd pinnhätta, batt-hätta 
(toppmössa), pä hufvudet, och med håret hängande ned på ax- 
larne. Deras röst är gnällande, hvadan de i norra Skåne jem- 
väl få namn af Peblhig-c. De bo »i backarne», ^i bergen», 
under jorden , djupt in i skogarne och långt ifrån mennisko- 
bvgder. Der har man stundom sett röken från deras kulor 
stiga upp ur jorden eller ur någon gömd skrefva, hvaraf min- 
net bibehåller sig i det ännu gängse uttrycket att det är trol- 
len som kölna (o: elda)», när dimman eller solröken om som- 
maren stiger upp kring kullarne. Det är blott sällan som de 
nalkas någon menniskoboning, men när det var sträng vinter 
och mycket kallt, »kommo de fordom in i stugorna, satte sig i 
grufvan och jemrade och uslade sig». Serdeles synas de ha 
kommit fram till bygderna vid julatiden — likasom seden ännu 
är i ^\ärend med tiggare från gränseskogarne; — men voro 
hos bondqAT^nnorna föga välkomna gäster, ty de togo oförmärkt 
det söta af vörten vid bondens ölbrygd, och dels gjorde åtskil- 
ligt annat förfång, dels troddes med sina trollkonster bringa 
ohell öfver folk och boskap; alldeles så som man ännu tror 
om Lappar, Finnar och Tätare, efter hvilka man af sådant 
skäl vid utgåendet kastar ett brinnande eldkol. 

Till skaplynne äro trollen listiga, elaka, tjufaktiga och 
sinnliga. De spela folket tusen spratt, hvarhelst så kan åtbära. 
]\är vandraren går i skogen, »förvilla» de honom, så att han 
icke »råkar» fram, utan alltjemnt återkommer till samma ställe; 



12 Kap. 1. Land och Folk. 

ja, sä att han till sluts icke igenkänner sin egen stuga. Om 
lian ropar i skogen, så svara de» ur bergen och backarne, och 
allt emellanåt hör han deras hånskratt eller förnimmer deras 
prat och hviskningar i snåren. De bortstjäla hans boskap och 
taga den in till sig i berget. Sådana bortstulna kreatur sägas 
derföre vara bergtagna». Men trollen »bergtaga» äfven barn, 
serdeles före döpelsen, och unga qvinnor som aflägsnat sig ifrån 
hemmet, eller barnsängshustrur förrän de blifvit kyrkotagna. 
När troUqvinnan stjäler barn af christet folk, lemnar hon ge- 
menligen sin egen trollunge i stället. Sådana troll-ungar äro 
vederstyggliga till utseende, äta så mycket man gifver dem, 
vexa blott till buk och hufvud och få namn af by tingar, 
bortbytingar. Trollkäringen far icke illa med det barn hon 
sålunda tillbytt sig, utan lögar det i vatten och sköter det som 
en mor skulle göra. Bergtagna flickor användas af trollen till 
hvarjehanda bestyr och skickas emellanåt ned i bygden att stjäla. 
De göras då osynliga genom en »hätta» som dragés öfver de- 
ras hufvud. Dylika hättor nyttjas äfven af trollen sjelfva, när 
de gå ut att stjäla. Detta är orsaken, att man aldrig kommer 
på dem vid deras tjufverier, och så kunna de icke allenast ligga 
under golfvet och dricka det söta af bondens ölbrygd, utan jem- 
väl sitta emellan gästerna vid bordet och äta sked om sked 
med dem utur fatet. Detta är ock orsaken, hvarför maten på 
många ställen blir så odryg. För öfrigt är det en känd sak, 
att trollen sällan bli synliga, utan när det är mulet och regnigt 
i luften. Man får då se dem antingen framför sig eller bak- 
om sig; men aldrig som de gå förbi. Somliga påstå till och 
med, att trollen icke tåla \id att se solen; ty om de det göra, 
så »spricka de». 

När trollen äro ute på resor, fara de osynliga i luften. 
Då uppstår en väderhvirfvel, som på landets mål får namn af 
horfvind eller horfvinda. Serdeles visa sig dessa horfvin- 
dar om sommaren, kort förrän det börjar åska, och om våren, 
när bonden sår sin åker. I förra fallet är det trollen som fly 
hem till sina hålor, af fruktan för Gofar, och man hör ännu 
ofta vid uppkomsten af vindkåror sådana talesätt, som: »se, så 
trollen få brådt om att fara hem; nu börjar snart Gofar köra»; 



§ 4. Urbyggare. Troll. !."> 

i sednare fallet är det »trollen som äro ute för att stjäla 
sädes-säd». Detta tillgår så, att trollkäringen vandrar fram- 
för såningsmannen och uppfångar det kastade kornet i sitt föi- 
kläde. Det är på detta sätt som det sedan -blir tunnsäd och 
s. k. löndafjärgar på åkern». 

INär den oerfarne drängen eller bonda-heren kommer ut i 
skogen, mötes han stundom af någon troUqvinna, serdeles af 
skogsnufvan, likasom denna ock gör besök hos fiskaren eller 
kolaren, der han om qvällen sitter ensam framför elden i sin 
fiskarehjtta eller kolkoja. Hon antager då alla slags förföriska 
låter, tager skepnad af en fager jungfru och söker locka honom 
till kärlek. Men om han låter förleda sig, vinner hon sådan 
makt öfver honom, att han sedan både natt och dag längtar 
till hennes möte i skogen, och slutligen blir »från vettet». 
Detsamma inträffar äfven med qvinnor som blifv^it bergtagna. 
När de sedan återfinnas, äro de alltid >» förvillade >» , d. v. s. 
underliga och sjuka till sinnes, och få nästan aldrig vettet igen 
såsom de voro tillförene. 

Trollens egentliga näringsfång är jagt och fiske. De råda 
öfver skogen och dess villebråd, öfver sjön och dess fiskar, 
samt öfver vädret och vinden. De kunna samla till sig skogs- 
fogeln och villebrådet, likasom fisken i sjön, och ega vissa dem 
serskildt tillhöriga djur, trollharar, trolltuppar (o; tjädrar), 
skällgäddor o. s. v., h vilka ingen kan döda eller fånga, utan 
som alltid gå fria. Gamla skyttar och fiskare söka derföre 
gerna ställa sig väl med skogsnufvan eller skogsrå't, och med 
sjörå't, för att få lycka vid jagt och fiske. Stundom får man 
äfven om nätterna se ett litet bloss fara öfver sjön; det är då 
»trollgubben som är ute och ljustrar». Ingen fiskare vå- 
gar då skjuta sitt »skepp» ifrån land, och man väntar sig storm 
och oväder, likasom trollens uppenbarelser gerna åtföljas af 
häftiga vindkast och dön och gny i luften. 

Ehuiii sorglig trollens tillvaro än i allmänhet är, hafva 
de dock sina fester, då de glädja och fröjda sig. Detta inträffar 
förnämligast om julen. De tända då upp eldar, så att hela 
berget, backen eller stenen synes stå på guldstolpar, och för- 
lusta sig med dans, sång och lekar. Dryckeshornet eller bäga- 



14 Kap. I. Land och Folk. 

ren går då äfven flitigt omkring laget, likasom hos »folk . 
3Ien orsaken till deras fröjd är, att de, likasom nordens natur- 
vättar, »hoppas vinna förlossning på domedagen». 

Trollen bli mycket gamla, ja, så gamla, att de stundom 
fått se »tre eke-skogar vexa upp och tre eke-skogar ruttna ned . 
Efter någras mening »dö de aldrig». Detta är dock oriktigt 
så till vida, som de förföljas och dräpas både af Oden, som 
jagar dem med sina hundar, och af Thor eller Gofar, som slår 
ihel dem med sin vigge. Äfven en eller annan gammal skytt 
har varit i stånd att döda dem; men då alltid med hjelp af 
några hemliga konster, såsom genom att skjuta med silfverkula, 
eller med en kula omlindad med ett af trollets hufvudhår o. s. v. 
Serdeles gäller detta om skogsnufvan, som icke sällan blifvit 
förrädiskt ihelskjuten, sedan jägaren ledsnat vid hennes kärlek. 

Trollen kunna skifta hamn och antaga skepnad af hvad 
som helst, såsom af ihåliga träd, stubbar, djur, nystan, rullande 
klot o. s. v. Äfven kunna de vända syn på folk, så att före- 
målen visa sig helt annorlunda än de verkligen äro. Derföre, 
när någon blir bergtagen, ser han i berget likasom stora hus 
och granna rum och fin mat; medan der intet finnes utom en 
usel bergskrefva, med mossa till bädd och ormar och ödlor till 
föda. Likaledes förstå de att på mångfaldiga andra sätt för- 
trolla, förhamma, förhecka, förvilla, förgöra och kiisa 
folk och fä, att i luften tiUskicka dem trollskott eller sjuk- 
dom, och på deras sinne och handlingar öfva ond inflytelse. 
Alla dessa hemliga konster, hvilka sammanfattas under det 
allmänna begreppet af trolldom, öfverfördes i ett sednare före- 
ställningssätt ifrån de gamla trollen till de yngre s. k. troll- 
backorna, trollkonorna, trollkäringarne. Vi få tillfälle 
att om dessa yttra oss något längre fram, och vilja här allenast 
hafva anmärkt, att, efter hvad sjelfva ordens härledning tyd- 
ligen innebär, har med dessa benämningar ifrån början menats 
ingenting annat än rätt och slätt trollens egna qvinnor eller 
qvinno-troUen. 

§ 5. Det bör icke gerna kunna uppstå något tvifvelsmål, 
det ju under dessa i grunden rent ethniska, men sednare af 
folk-fantasien fattade och med äldre mythiska föreställningar 



§ 3. Spår af Trollfolket. Trälar. Jordbyggare. 13 

om ovättar och onda naturväsen sammanparade sägen-drag^ 
gömmer sig den dunkla historiska erinringen af ett vildt jägare- 
folk, med främmande seder, ofullkomliga redskap och skilda 
religiösa begrepp, lefvande i jordhålor uti skogarne och vid 
vattnen, och med hvilket våra åkerbrukande förfäder kommit 
i en långvarig, fiendtlig beröring. För så vidt frågan hittills 
blifvit vetenskapligt pröfvad, gifver äfven fornforskningen stöd 
åt denna mening. De undersökningar af forngrafvar och andra 
fornlemningar, som hittills blifvit gjorda, gifva nemligen otve- 
tydigt vid handen, att redan i en förhistorisk tid, medan det 
inre af medlersta Europa ännu var uppfyldt af urskogar och 
moras, har södra delen af Skandinavien emottagit sin första, 
längs vattnen framträngande befolkning. Af hvad stam denna 
nordiska urbefolkning varit är ännu oafgjordt; men af den 
skarpa motsats, enligt hvilken trollen i folkföreställningen be- 
traktas icke såsom >folk>, utan såsom främmande onda väsen, 
låter sig med visshet sluta, att de varit af en ifrån våra för- 
fäders alldeles skiljaktig folk-race. Hurusomhelst meningarne 
härom må dela sig, så mycket är dock afgjordt, att nordens 
förhistoriska urfolk en gång utbredt sig icke blott till det n. v. 
Danmark och Skåne, utan jemväl till Halland, Bohuslän, 
Westergötland, Blekinge, Öland och delar af Småland. I alla 
dessa landskap träffar man nemligen forngrafvar, byggda i b alf- 
kors-form eller ock såsom stora stenkistor, med tunga täckhäl- 
lar, öfverhöljda med kullersten med eller utan jordfyllnad, och 
innehållande obrända lik och redskap af sten och ben; men 
föga eller intet af metall. Och af dessa uråldriga forngrafvar 
förekommer i Wärend ett högst betydligt antal, serdeles vid 
sjöarna Asnen, Salen, Helga-sjön och närmaste vattendrag, 
oaktadt mängden af dem som redan blifvit förstörda. Förf. 
har inom en trång rymd af Albo härad sett dylika forngrafvar 
öppnade å hemmanen HuUingsved, Hiulsryd, As, Oby, Ströby, 
Sågsberg o. fl. st. De få hos allmogen namn af rör, kiste-rör, 
och träffas nästan alltid på åsar, i grannskapet af sjön eller af 
något uttorkadt vattendrag. Fornvetenskapen antager obetingadt, 
att dessa grafvar med obrända lik hafva tillhört nordens äldsta 
bebyggare, och, efter allt hvad man hittills vet om dessa ur- 



16 Kap. I. Land och Folk. 

byggares seder och lefnadssätt, hafva de utgjorts af ett vildt 
natur-folk, stående på just den grad af odling, som folksägnen 
tillerkänner åt de forntida trollen. 

Men om man således kan antaga för historiskt gifvet, att 
yngre, ännu råa, men boskaps-skötande och i någon mon äfven 
åkerbrukande stammar, vid sitt inträde i landet funno före sig 
ett i kultur underlägset folk af vildar, hvars grafvar ännu 
kunna påvisas, och hvars seder och skaplynne hufvudsakligen 
instämde med hvad vi känna om andra vilda folk i olika delar 
af verlden; så återstår spörsmålet, hvad som blef denna eller 
dessa vilda stammars slutliga öde. Historien vet ingenting der- 
om; men af hvad som annorstädes inträffar vid sammanstöt- 
ningen af folk på olika odlings-grad kunna vi med visshet 
sluta, att de dels blifvit gjorda till slafvar, dels ock iindan- 
trängda till obygder, der deras fåtaliga lemningar i spridda, 
ensliga hushåll sannolikt fortlefvat långt fram i en yngre tid. 
I det förra af dessa afseenden bör anmärkas, att slafveriet for- 
dom allmänt förekom i Wärend och icke lagligen upphäfdes 
förr än fram emot medlet af 1300-talet, samt att slafvarne här 
såsom annorstädes i vårt land kallades trälar, ett namn, som 
sannolikt är samma ord med det gamla folknamnet troll. Min- 
net af dessa forntida trälar är nu mera försvunnet hos folket; 
men en dunkel qvarlefva efter trälväsendet och den ursprung- 
liga stamskillnaden synes ligga i det vida afstånd, som ännu 
skiljer den jordegande och jordbrukande dannemannen och hans 
slägt ifrån den obesutne torparen eller backstugusittaren, och 
som gör att giftermål emellan besutna och obesutna slägter ännu 
höra till undantagen. Hxiru högt våra förfäder än skattade 
jordbesittning såsom oberoendets fasta grund, är likväl det 
nämnda afståndet ännu alltför stort, för att icke synas snarare 
grundadt i en uråldrig stamfördom och i det fordna ärftliga 
förhållandet emellan husbonden och hans trälar eller frigifna. 
För öfrigt lefva orden träl, träldom, och de dervid fastade 
begrepp ännu i Wärends-målet. Att trälbärja någon, heter 
ännu i folkspråket, när man slår någon brun och blå, såsom 
blott kan göras åt en träl; men som, öfvadt emot en friboren 
man, är vanhederligt. Att trälgå någon, är att envist hänga 



§ S. Spär af Trollfulkct. Tiälar. Jordbyggare. 17 

efter någon med tiggande och böner, såsom det likaledes blott 
kan höfvas en träl, men icke en friboren. Ordet trälaktig 
betyder ännu detsamma som lågsinnad,* lågtänkt. — I Elme- 
boda socken af Ronga härad förekomma tvänne gårdar, som 
efter någon forntida träl fått namn af Trälebo och Trälebo- 
näs. Ordet Tjynne (n.), förmodligen detsamma som Ty, 
Tyende i Danskan, nyttjas ännu i Wärends-målet för att be- 
teckna hushållet, husets folk. »Tack för både mig och mitt 
tjynne!» är en vanlig helsnings-formel, när man efter ett gästa- 
bud tackar för sist. Ett berg i Hofmantorps socken af Ronga 
härad heter Ambotaberg, af det gamla ordet Ambot o: träl- 
qvinna, och måhända hör till samma rot äfven det gamla Wä- 
rendsordet Amlö, Amle (i Rimkrönikan amblode), som betyder 
en halfvuxen och blott hälft förfaren tjenare, och således nytt- 
jas i motsatts till »fulltakanes dräng» eller »fulltakanes piga». 
Hvad åter angår de spridda lemningar af det gamla troll- 
folket, som, undanträngda till djupet af skogarne, der sanno- 
likt bibehållit sig under många århundraden, så lefver deras 
hågkomst ännu i folkföreställningen, i folkmålet och i oräkne- 
liga lokalsägner. Det urgamla wärendska ättenamnet Tro lie 
synes äfven gömma minnet af härkomst eller annan slags för- 
bindelse med detta urbyggare-folk. För öfrigt kunde denna 
stams öde, så vidt han i spridda hushåll ännu bibehöll sin 
frihet, icke blifva något annat, än att likt andra vilda folk 
antingen utdö, eller ock att upptagas i, och tmder tidernas 
längd sammansmälta med stamförvandter bland de frigjorda 
trälarne, och slutligen med den öfriga åkerbrukande befolk- 
ningen. Spåren af trollens seder och lefnadssätt äro dock icke 
helt och hållet försvunna. På sjön Asnen och på småsjöarne 
i Rinnevalds härads södra fjerding brukades för hundra år 
sedan allmänt, och ännu i dag någon gång, ett slags lätta ka- 
noter, hvilkas konstlösa beskaffenhet gifver skäl att antaga, 
det de härleda sig från vårt lands vilda urbyggarefolk. Dessa 
kanoter fingo namn af ekcstockar, och gjorde skäl för benäm- 
ningen så till vida, som de i verkligheten icke voro annat än 
urholkade naturliga stockar af ekträd. En sådan ekstock, som 

2 — 1819S1. Wårend och Wirdarne. 



18 



Kap. I. Land och Folk. 



år 1855 ännu fanns qvar vid ett fiskaretorp under Jätsbergs 
gård, liade en längd af 7 alnar. Bottnen, kuUrig men något 
afplattad, hade 3 tuin^ tjocklek ock en bredd om 24 tum. Si- 
dorna, 14 tum höga, voro likaledes utvändigt kuUriga, så att 
stockens bredd i öfre kanten var blott 22 tum. Fören var nå- 
got uppstående och i aktern var inskuren en s. k. fjol eUer 
sittbräda, för roddaren, som förde ekstocken medelst ett styre eller 
kort åra om 2V2 a 3 alnar, hvilken kastades åt begge sidor i 
vattnet. Bakom fjölen var en slå med ett hål, hvari man, vid 
Ijustring för bloss, satte halstret eller ljuster-lyktan; hal- 




Ek-stocK från oH torp under .lälsbergs gård vid sjön Åsuen. 

stret kunde dock äfven få plats i fören, då fiskaren med ljustret ställ- 
de sig midt i stocken. Dessa urgamla fiskarekanoter voro således be- 
räknade för blott en enda man, men kunde bära äfv en tvänne. De 
voro utomordentligt lätta, och flöto äfven på det grundaste 
vatten; men genom sina afrundade sidor voro de jemväl 
ytterst ranka, så att det fordrades all vildens eller den öfvade 
roddarens smidighet, fÖr att med dem väja böljan » och undgå 
att kantra'^). 

Ett annat spår efter de gamla trollen, och efter den afsky 
som de yngre invandrarne hyste för allt som erinrade om deras 
bruk och seder, torde ligga deri, att man ända in på 1600-talet 
begrof stora missdådare, efter trollens fordna skick, i rör uti 
skogen. Vi hafva funnit ett sådant fall omtaladt i Ronga 
härads dombok för den 17 April 1615, der det förekommer 



'j För jemförelse skull meddela vi här en teckning äfven af de gammal- 
dags skepp eller bätar, som ännu förekomma ä sjön Bolmen i Finveden 
och å sjön Sömmen i N. Smaland. 



§ 6. Si)ar al" Tiolifollvet. Triilar. Jonlbyggare. 



19 



om Ake i Hemmingsmåla, att han blef »ihelskjuten ocli lagder 
i skogen uti ett rör». 

Men ännu en omständighet, och såsom det vill synas af 
stor ethnografisk märklighet, är, att man, ifrån urminnes tider 
och ännu i denna dag, på de vilda gränseskogarne i Wärend träffar 
spridda hushåll, livilka, utan boskaps-skötsel eller åkerbruk, likt 
de fordna trollen lefva i kulor under jorden. Dessa jordbyggare 
förekomma inom Albo härad, i Thorsås och den derifrån utbrutna 
Härlunda socken (i sistnämnde socken serdelespåhemmanetRars^- 
målas egor), på den gamla häradsskogen Horjemo, samt nära sjön 
3Iöckeln icke långt ifrån Elmhults jern vägs-station; de finnas dock 




Skepp på sjön Sömmen i >'. Småland. 
äfven på gränseskogarne i Ronga härad och i de till A\ärend 
angränsande Finved ochNiudung. De äroetthalfvildtslägte,lefvan- 
de om sommaren af tillfällig arbets-förtjenst och om vintern af 
tiggeri, drifvet såsom yrke. Till lynnet äro de ofta fromma och en- 
faldiga; men stundom äfven ondskefulla och misstänksamma. I 
likhet med de fordna frigifna trälarne åtaga männen sig gerna, att, 
emot andel i afkastningen, — oftast till halfnads» — åt bönderna 
svedja fällor på skogen, sätta jordpäron o. s. v. Deras underjordiska 
bostäder, h\'ilka få namn af jordkulor. Jordkojor, jordhyttor, 
jordstugor eller hackastugor, äro af den allra enklaste anordning. 



20 



Kap. I. Land och Folk. 




Vanligtvis äro de 



ned- 



gräfda 



någon backe 



Jord-kula i skogen vid Sjöstabygd nära 
Möckeln, I- mil frän Elmliult. 




Backa-Stuga i Konga härad. 




Jord-koja i Östra härad af Niudung 



eller sluttande sand- 
kulle, sålunda, att för- 
djupningen bildar en 
fyrkantig grop, med åtta 
till tolf fots tvärmått, 
hvars sidor äro invändigt 
klädda med kullersten 
eller med läkten och 
granris. Taklaget är an- 
tingen kupigt eller ock 
uppbäres det af en ryggås, mot 
h vilken stödja sig oskalade 
läkten, öf vertäckta med gran- 
bark eller näfver, och torf. På 
golfvet, som ofta består af 
nakna jorden, är en flat häll 
eller några kullerstenar, som 
bilda eldstaden ;stundom före- 
kommer dock, i hörnet till ven- 
ster om dörren, en enkel spi- 
sel, uppförd af kullersten 
sammanfogad med lera. Rö- 
ken utsläppes i taket genom 
ett s.k.rökhål,somutvändigt 
kan stängas med en lamm, 
eller ock genom en låg skorsten 



af kullersten, likaledes täckt 
med en lamm, som kan lyftas 
eller nedfäUasutanförmedelst 
en stång. Dagen intränger antingen genom rökhålet eller genom 
dörren, hvilken stundom är sluttande, som på ett tält, och om 
sommaren för det mesta hålles öppen. Sedd utifrån visar sig således 
jordkulan blott som en »hög» eUer som en grön kulle, och när jord- 
byggaren inträder i sin boning, är det nästan som om han försvunne 
i jorden. Man finner dock äfven jordhyttor med ett timradt gafvel- 



§ 3. Spår af Trollfolket. Trälar. Jordbyggare. § 6. Jättar, Kämpar ellerBcrgafolk. 21 

löste samt med ett litet fönster i taket eller på gafveln ; ja, äfven med 
tvänne gafvelrösten och ett litet fönster på framgafveln. Det är oftast 
i detta skick, som de få namn af backas tugor. — I Östra härad i 
Niudiing förekomma jordkojorna kupiga, som lapp-kåtor, med en 
liten utbyggnad för eldstaden, som har en låg skorsten, alldeles 
såsom kolbrännarnes skogshyttor*"). — Vi behöfva icke påpeka det 
uråldriga och ethnografiskt märkvärdiga i dessa mennisko-boningar, 
h\ilka, med sin konstlösa enfald, sin ytterliga fattigdom och sin 
undangömda enslighet i någon vild stenbacke djupt in i skogen, 
ännu i vår tid qvarstå såsom minnesmärken af sederna och 
kultur-tillståndet hos de urstammar, som före åkerbrukets in- 
förande befolkat vårt land, och, efter sina boningar, redan i de 
gamla Edda-sägnerna om Thors kamp emot troll och jättar, få 
namn af jordhålornas folk eller klippans söner. 

§ 6. Efter och vid sidan af trollen, stundom med dem 
förvexlade, framträder i landets sägner ett nytt slägte, vanligen 
benämndt Jättar, men äfven (likasom i Eddan) Berga-folhet 
(Bergagubbar, Bergakäringar), samt i den yngre sägnen, 
genom förblandning och såsom vites-ord, Berga-troll. Såsom 
tydligt angifves redan genom benämningen Berga-folk, äro 
jättarne i folkföreställningen inga främmande, vilda, onda och 
hälft öfvernaturliga väsen, såsom trollen, utan betraktas såsom 
»folk», hvilka bodde i landet och lefde alldeles såsom andra 
mennlskor. Det är blott i den yngre sägnen och i den egentliga 
folksagan eller äfventyret, som deras rent menskliga tillvaro är 
stadd på flygt ifrån verklighetens till mythens område. 

Om jättarnes tillkomst förtäljer en wärendsk folksägen, att 
de växte upp ur jorden af frön, som blifvit utsådda af trollen, 
för att sålunda kunna drifva den »christna tron» ur landet. 
Sedan de i tolf år stått i jorden och vuxit såsom stjelkar, fingo 
de lif, höljet föll af och de blefAO till jättar. Om deras färd 
går vidare ett gammalt tal, att »de inte kunde trifvas utan att 
jemnt få slåss»; att de gjorde stor skada i landet, åto upp bo- 
skapen för »folket» (d. v. s. de yngre invandrarne), och utödde 

*) Vid Göta rikes norra gräns förekomma Jordkulor i Krokeks socken på 
Kolmorden. Inom Svea land finnas de mera allmänt, ända upp till Grangärde 
sockens Finnmark i Dalarne. I Mora socken möta de s. k. Soeken-Lapparne 
med kåtor ofvan jord. 



22 Kap. I. Land och Folk. 

både folk och fä. Det är förmodligen af denna kamp-lystnad 
som jättarne i flera landsorter blifvit kallade Kämpar^ ett namn 
som äfven höres i ^'Värend, och återfinnes i namnet på de tolf 
första dagarne af Göje månad eller af julen, hvilka ännu vid slu- 
tet af 1 600-talet af W ärends-allmogen kallades Iv ä m p a-d a g a r n e. 
En mycket hårdför och storvext bondslägt i Asa socken (slägten Bet, 
Adlerbet) bibehöll likaledes ända intill början af 17:e århundradet 
namnet AsaRämpar, och i Kinne valds härad förekom en gammal 
bondslägt med namnet Kämpe. — Jättarne äro således i sägnen 
hvarken troll eller christet folk» (d. v. s. yngre invandrare), utan 
rätt och slätt en folkstam, med hvilken dessa sednare vid sitt 
första inträngande i landet kommo i en fiendtlig beröring. 

Jättarne, sådana de uppträda i W ärends-sägnen, äro ett 
storväxt och resligt folk med mer än menskliga kropps-krafter. 
De gå klädda i skinn-kläder. Deras boning är i bergen och 
de uppehålla sig mest på landets högländta skogs-åsar. Deras 
näringar äro fiske, boskapsskötsel och åkerbruk. Sägnen minnes 
ännu, huru man sett berga-gnbben fara omkring på sjön och 
Ijustra, eller mött b erga-kä ringen vallande sina kor på bergen. 
Jätte-korna äro till färgen hvita eller brokiga och bättre än 
alla andra kor; deras spår synas till och med ännu någon gäng 
om vintern i den djupa snön i skogarne. Jättarnes åkerbruk var in- 
skränkt; de upptogo åt sig små häckland i skogen hvar de kommo. 
Deras qvinnor förstodo att koka gröt, baka stenkakor och brygga 
öl, och ännu när dimman vältrar sig kring berg-åsarne hör man 
folket säga, att det är > berga-käringen som brygger. 

Jättarne voro mycket rika; att vara »rik som ett berga- 
troll» är ännu i Wärend uttrycket för det högsta mått af rike- 
dom. Deras > medel > bestodo i silfver och guld, och de ut- 
lånade någongång brudbälten och annat bruda-silfver till sina 
vänner. Äfven hade de stora bingar fulla med hvita pengar , 
hvaraf de, i den yngre sägnen och i folkäfventyret, göra heder- 
samma föräringar. Koppar-kittlar omtalas jemväl, ehuru mera 
sällan. Deras vapen voro: hackebillar eller yxor af sten, 
samt sten-klubbor och slungstenar. Stora gråstens-hällar i sko- 
gen, med hål uti, få ännu hos allmogen namn af j ätt a-yxor; 
stora lösa stenblock tros likaledes vara fordna jätta-klubbor. 



§ K. Jättar, Kämpar eller Uergafolk. 23 

och stora rullstenar ( j ä 1 1 a-s t e a a r, j ä 1 1 a-k a s t) visas mångenstädes, 
hvilka blifvit kastade af jätten, eller slungade af jätteqvinnan 
eller jättesan i hennes hårband. Om berga-troUen förtäljes stun- 
dom i folk-äfventyren, att de haft stora förgyllda svärd. Men för 
Öfrigt synas j ättarne icke Iiafva käunt h\ arken vapen eller redskap 
af jern, och bland Wärendska folksägnerna äro icke minst märk- 
liga de, i hvilka någon ung jätte, eller dräng af bergafolket, tager 
tjenst i bygden, för att i lön bekomma en yxa af jern eller en 
gammal jern-lie, med hvilken han hoppas vinna seger öfver 
fiender bland sitt eget folk. 

Med de yngre invandrarne kommo jättarne i mångfaldig 
beröring, och denna beröring var icke alltid fiendtlig, utan 
jemväl fredlig. Vi hafva redan omtalat, huru berga-käringen 
lånade ut sitt brudasilfver och huru den unge jätten sökte sig 
tjenst i bygden; härförutan omtala sägnerna jemväl, huru bond- 
qvinnorna gjorde besök uppå berget hos berga-käringen och 
»löskade^ henne, hvilket fordom ansågs som tecken till den 
högsta förtrolighet; huru den fattige torparen bjöd den rike 
berga-gubben på barns-öl, huru berga-trollen emot undfägnad i 
mat och öl biträdde vid skörden, huru jätten halp till vid kyrko- 
bygget o. s. v., ja, en märklig sägen förtäljer till och med, 
liuru en dräng eller here fick se berga-gubbens fagra dotter stå 
utanför berget och borsta sitt hår, och huru han fattade kärlek 
till henne och gifte sig med henne, sedan hon lofvat att först 
»döpa om sig>^. Ett genomgående drag är dock, att dylika 
bekantskaper eller förbindelser ansågos opassande, och derföre 
höllos hemliga eller ock hade olycka med sig i följe. 

Jättarne omtalas såsom till låter klumpiga och tunga, samt 
mycket stor-ätna. Rudbeck har upptecknat en folksägen om 
en Rämpe på Bolmsö, som skulle bära tolf tunnor smör till 
Kronoberg, såsom skatt ifrån bönderna i West b o. När han 
kom fram, skulle han få en måltid mat, då han åt upp en 
tunna smör, med bröd till, och drack ut ett helt kar med öl; 
och så gick han hem igen. — Till lynnet voro jättarne en- 
faldiga och dumma. Folk-äfventyret har gjort sig detta till 
godo i sagor, der jätten alltid blir bedragen af någon klippsk 
yall-here, och samma drag återfinnes äfven i lokal-sägnen. För 



24 Kap. I. Land och fo!k. 

öfrigt voro iättarne råa hedningar. Sägnen förvarar ännu 
minnet om deras samfärd med Oden och Thor, af hvilka den 
förre jagar berga-käringen (dock oftare skogsniifvan) med sina 
hundar, och den sednare tänder eld på jättens fähus och dräper 
honom sjelf. När de första christna kyrkorna skiille byggas, läto 
jättarne stundom intala sig att biträda vid arbetet; men blefvo här, 
såsom alltid, af någon listig miink bedragna på den titfästa 
lönen. Oftare förekommer då, att när kyrkan begynte resa sig 
ned i dalen, stod jätten eller jättesan ofvanföre på berget och sökte 
slå ned henne med en kastad eller slungad sten. När sedan 
kyrkoklockan lät höra sig, kunde jätten icke lida ljudet af »den 
stora skällekon», utan drog bort öfver bergen till andra nejder. 

Jättarne offrade till sina gudar på stenkummel och sten- 
rösen, hvilka efter dem i ^Värend få namn af Jätta-rör. Sina 
döda brände de å bål och begrofvo antingen i stenrör, hvilka 
då i landets mål få namn af Jättag-7'af'iar, Jättalistor, eller 
inom sten sättningar af olika form, om hvilka — såsom vid 
Ingelstad — bönderna ännu på Rvidbecks tid \^sste säga: »att 
i dessa ringar voro stora Jättar begrafna och detta var deras 
lägerställe och ätteplatser. Till minne af berömda män upp- 
reste de höga och stora stenar, hvilka i W ärend fordom och 
ännu kallas lättast enar. På flathallar och andra ställen i 
bergen visar man ännu s. k. Jätta-spår, och ett slags runda, 
af vattnet utsvarfvade hålor få namn af J ät t a-gry tor eller 
Jätta-brunti ar. Afven en gammal ^S ärends-ätt bar ännu i 
början af 1600-talet namnet Jätte; ovisst, om på grund af 
härkomst eller af annan anledning. 

§ 7. Då det i ethnologiskt afseende är af stor vigt, att 
skarpt beteckna och fasthålla de drag fornsägnen åt oss bevarat 
af de gamla jättarne, och då tvifvel kunde uppstå, väl icke om 
motsattsen och stamskillnaden emellan troll och jättar, men 
huruvida Wärends-sägnens berga-folk (berga-gubbar, berga- 
käringar) i allmänhet äro verkliga jättar och ej riktigare höra 
till trollen, med hvilka Je blifvit sammanförda i det gemen- 
samma vites-namnet berga-troll; och slutligen, då denna fråga 
endast på grund af inre kriterier kan lösas; meddela vi här 
nedan några ytterligare bidrag till jätte-folkets karakteristik. 



§ 7. Skånska sägner om Jättarne. 25 

De äro lånade ur folksägner ifrån Skåne, serdeles från det med 
^ärend stamförvandta Willands härad, intagne ibland Skånska 
presterskapets berättelser om antiquiteter, år 1624, på begäran 
af O. Worm, infordrade af Kon. Christian I\ ^')' Dessa sägner 
ega således fördelen af en jemförelsevis tidig uppteckning och 
derpå beroende relati\ äkthet. Den uppfattning de lemna 
af det gamla jätte-folkets lynne, seder och lefnads-sätt, 
kan derföre tjena så väl till kontroll af vår yttrade åsigt 
om jättarnes och bergafolkets allmänna identitet, som att ytter- 
ligare belysa de vigtiga ethnologiska spörsmål, som tillhöra frågan 
om Göta rikes äldsta boskapsskötande och åkerbrukande folkstam. 

Jättarne uppträda i den gamla skånska sägnen under den 
vexlande benämningen af Jättar (»Jetter», Jätte-käringar, 
Jette-kierlinge») och Kämpar (> Kiemper», K.ämpa-qvinnor, 
-■^K-iempe-qvinder». Afven förekomma deras qvinnor någon 
gång under namn af Berg-qvinnor ( »Blerg-qvinder »), Berga- 
fruar (»Biergefruer»). Men de skiljas alltid ifrån trollen, 
bergatrollen (>Trolder, Bierg-troUder»)^ hvilka sällan omtalas, 
och då såsom mythiska väsen, boende i berg och högar (t. ex. 
i berget Ellekuld o: Elfve-kullen, nära Wange by, och i Mag- 
iesten vid Ljungby, begge i A^ illands härad), samt för öfrigt 
likartade med trollen i den wärendska sägnen. 

Jättarne eller IVämparne förete i skånska sägnen alldeles 
samma karakters-drag, samt lefva under alldeles enahanda \'il- 
kor, som Jättar, Berga-folk och Berga-troll i Wärends-sägnen, 
blott med den skillnad, att de i Skåne uppträda såsom ett folk 
med en tillstymmelse af ordnad samhällsförfattning. De bodde, 
likasom berga-folket och berga-trollen, i bergen, i s. k. Jätta- 
stufvor (»Jetta-stuffver»). I Baalsberg, Öster om Filkestad i 
Willands härad, visades ännu år 1624 en sådan > stufva, jätta- 
stufva», i hvilken kämpen Baal fordom varit boendes. I berget 
Ryge RuUd, norr om Ryge by i Kieby socken af samma härad, 
visades likaledes hålan efter en forntida jätta-stufva. Deras 
närings-fång voro, likasom i W^ärend, boskaps-skötsel och åker- 
bruk. I berget »lille Eg» af AVillands härad bodde fordom en 

*) Köpenhamns Univeis. Bibliotheks codev in 4:o sign. 33, gammal sig- 
natnr 82). 



26 Kap. I. Land ocli Folk. 

j ätt a-käring, som höll fäherde gemensamt med folket östan-till i 
Fielkinge by » . All hennes boskap, som hon lät drifva för fäherden, 
var svart till färgen. I Wange by (af A\ iJlands härad), som förr 
hette Bursby och låg östan upp under A^ ange berg, voro fordom 
tvänne Kämpar, som delade byamarken sins emellan, och uppreste 
fyra hörnstenar såsom råmärke och skäl emellan åkrar ne-. 

Förhållandet emellan de gamla jättarne eller Rämparne 
och »folket» eller de nya invandrarne var icke alltid fiendtligt; 
någon gång omtalas äfven en fredlig beröring. Vi hafva redan 
talat om jätta-käringen i berget lilla Eg, som höll fäherde 
gemensamt med sina grannar i byn. På byamarken vid Yalsjö 
by i Färs härad fanns år 1625 en eke-lund, som kallades Thules 
lund, och om hvilken det sades, att han blifvit sådd af en man 
vid namn Thule, som stått i kärleks-förbindelse med en berga- 
qvinna eller berga-fru, men ej kunde blifva henne fri, förrän 
han sått en säd som aldrig skulle höstas. Förbindelser emellan de 
olika stammarne bringade således äfven här ingen lycka med sig. 

I afseende på Jättarnes eller Rämparnes seder upplysa 
sägnerna, att jätta-käringen i berget lilla Eg i Fielkinge »låtit 
döpa sina barn i tvänne ihåliga stenar som hnnas på 
berget, och äro nämnde stenar invändigt glatta och urholkade 
såsom en dopfunt». Således förmodligen tvänne jätta-grytor 
eller jätta-brunnar. I byn stora Slogerups vestra vang i Skytts 
härad visades en sten, »på hvilken Rämpar i gamla dagar haft 
deras klot-bana (»klode-bane»).» I stenen syntes små hål, 
förorsakade af klotets nötning. 1 det höga berget Halde, öster 
om Oppmanna by af Willands härad, är en klyfta, der två 
jättar sprungo kapp och täflade att hoppa öfver. 

De skånska jättarne höUo ordentliga ting. Nordost om 
Synderby, i Oppmanna socken af Willands härad, stå på ängen 
flera uppresta stora stenar, om hvilka gammalt folk visste be- 
rätta, att »der varit Rämparnes ting i fordom tid». Lika- 
ledes funnos förr en stor hop uppresta stenar i Haslöfs fälad, 
utanför vangen (a: ängen), i Wieby socken af samma härad. 
Dessa stenar fingo namn af »Stenedansen» och gammalt folk 
visste jemväl om dem att säga, »att jättarne derstädes hållit 
ting och stämma i fordna dagar». 



§ 7. Skånska sägner om Jättanic. 27 

Jättarne eller K.ämparue synas ha dyrkat sina gudar i 
lundar. Åtminstone fanns ännu år 1624 emellan Eslöfs by 
och Sallerup i Harjagers härad en lund, kallad Taabe-lund, 
som troddes vara sådd af en kamp a-q vin na vid namn Taabe. 
I lunden var en (helig) ek, kallad Gylde-ek (»Gylde Eeg»), 
»vid hvilken i gamla dagar varit mycket spökeri och 
som ännu med vördnad helsades: god morgon, Gylde! god 
afton, Gylde!» af alla förbigående. Således ett heligt träd. 
För öfrigt voro de råa hedningar och ytterst fiendtliga emot 
christendomen, för livars framträngande de hellre veko ur 
landet. Sålunda kunde Kämpen Baall » (Balder) i Baals- 
berg, när Filkestads kyrka var byggd, icke lida den stora kon 
med hennes stora bjällra», utan flyttade ifrån sin bostad och 
ingen vet hvart han tagit vägen. Detsamma var förhållandet 
med en K.ämpe eller jätte från byn J|ttenryd i ^\illands 
härad, som för den hvita kon i Ifvetofta» (y. Ifvetofta kyrka) 
flyttade öfver till öu Riigen (»Lann-Riien»), der han, gammal 
och blind, träffades af några sjömän. Att likväl icke hela 
stammen utvandrat, bekräftas af de miärkliga sägnerna, att en 
jätte, som hette Sigvar Trane, uppbyggt ^^ieby kyrka 
i A^illands härad, äfvensom ock de äldsta i samma socken 
år 1624 visste förtälja, om en ganska stor hop upprättstående 
stenar, kallade Grystenarne (»Griistene»), att jättarne haft i 
sinnet på detta ställe l)ygga en gemensam kyrka för Rinka- 
by och A'\ieby socknar . 

Jättarne voro, likasom de Wärendska bergatrolleu, öfver- 
måttan rika på guld och silfver. Den gamle Kämpen eller 
jätten ifrån Jättenryd, som af sjömännen träffades liggande 
blind vid sin eld på Land-Riigen, gaf dem så mycket guld 
och annat dyrbart gods, att de dermed kunde »fylla sitt skepp». 
En annan Kämpe, vid namn Alle, hade ett förgyldt svärd, 
som nedlades hos samma Kämpe i hans graf vid Allerup i 
Ifvetofta socken (Willands härad). Jättarnes vapen voro eljest 
icke annat än stora stenar, som männen kastade, men 
qviunorna slungade med sina fläteband (hårband). Tvänne 
sådana stenar ligga på ett berg, norr om Synderby i W illands 
härad, hvilka af en jätte-flicka blifvit kastade ifrån berget 



28 Kap. I. Laud och Folk. 

Stora Ege i Fielkinge, emot en Kämpe som varit hennes fäste- 
man, men som luplt ifrån henne. 

Såsom vi ofvan anfört om Kämpen Alle, lades Kämparnes 
eller jättarnes vapen i grafven hos sina egare. Dessa 
grafvar bestodo af sten-ringar eller högar, och få namn af 
Jätta-grafvar. En sådan »jätta-graf» omtalas i Espö socken 
af Wämmenhögs härad. Kämpen Alle vid AUerup i Willands 
härad ligger begrafven i en ring eller krets af stora stenar. 
En kämpe, vid namn Riingel, är begrafven pä Riingels Lier i 
Bara härad >;i en stor graf som är omlaggd med stenar», 
och jätten Sigvar Trane ligger begrafven i en hög eller backe, 
kallad Korshögen, i Haslöfs vang af M^ieby socken i Willands 
härad. 

Vi hafva redan i det föregående anfört, att jättarne i Skåne, 
likasom i Wärend, omtalas såsom stor-ätna, tölpiga och dumma; 
men dertill öfvermåttan starka och kamplystna. Den gamle 
jätten från Jättenryd, som sjömännen träJGFade på Land-Riigen, 
förtäljde, att han hopkastat det stora stenröret vid Jättenryd, 
medan hans oxar åto en boga bjugg eller hafreklippor. 
När han sedan bad sjömännen räcka sig handen, vågade de 
icke, utan värmde i stället en jern-stång i elden och räckte 
honom. Jätten tog om henne så fast, att hon brast i två stycken. 
En i Wärend ännu lefvande sägen förtäljer om en stor strid, 
som en gång stått emellan jättarne inbördes vid gården Wedde- 
gry i Mellby socken af Göinge härad i Skåne. Man har derom 
följande rim: 

IVär Weddegry 

blef Jätteryd, 

hördes ett gny 

i himmels-sky. 
För att karakterisera jättelynnet, och vårt folks uppfattning 
af den kamp, som en gång försiggick emellan det enfaldiga, 
men ärliga gamla jätte-folket och en yngre, i vapen, odling 
och list öfverlägsen invandrare-stam, må det slutligen tillåtas 
oss, att, efter samma källa, anföra sägnen om Råby Stompe 
Pilt och Ubbe eller Gubbe Findsson (Finnsson); desto 
hellre, som samma sägen, ehuru mindre fullständig, äfven åter- 



§ 7. Skånska sägner om Jättarne. 29 

finnes i Småland, der han blifvit förlagd till Enskällabo-berg, 
på gränsen emellan K-ulltorp och Bredaryds socknar af Westbo 
härad i Finveden. 

»Nedanför Baals berg, i Filkestads socken af Willands 
härad, ligger en liten by som heter Råby. I sydost derifrån 
är en hög, kallad Stompe-kuUe (Stompe-kiilld). I denna kulle 
skall fordom ha varit »ett spökelse» (en jätte), som hetStompe- 
Pilt.» 

»Det hände sig en gäng, att en geta-herde, >4d namn Gubbe 
eller Ubbe Finnsson, dref sina getter upp öfver Stompe kulle, 
der Pilten hade sitt hem. Då kom han ut förtörnad och sade 
till Gubbe: »kommer du mer igen att göra mig oro och förtret 
med dina bjällror och skällor, skall jag krama dig så små som 
jag gör med denna sten». Härmed tog han upp en flintsten 
ifrån jorden och söndersmulade honom emellan fingrarne, så att 
han blef små som sand och gnistorna flögo vida omkring. När 
Gubbe Finnsson såg detta, tog han frimodigt upp en trind ut- 
gjord ost ur sin väska, krystade vattnet ur honom, att det 
droppade ned på jorden, och svarade: »ja, då skall jag krysta 
dig så tunn, som vattnet som jag krystar ur denna sten». Pilten 
sade: »så \'ilja vi slåss med hvarandra!» Gubbe svarade: »det- 
samma tycker jag ock; men då må vi blifva rätt vreda på 
hvarandra». Pilten säger: »huruledes?> Gubbe svarade: »gäck 
du hän på den högen; jag vill blifva här, så vilja vi först 
banna hvarandra. Ty af bannor kommer vrede och af vrede 
slagsmål». Pilten sade: »det må väl så vara; dock vill jag 
banna dig först . Gubbe svarade: »så banna nu det värsta 
du kan!» 

»Pilten sade då: »du skall få ett kroknäbbigt troll.» Men 
Gubbe spände en styf båge, lade deruppå en skarp pil och sköt 
till jätten, sägande: »då skall du få en flygande fanden»;men 
pilen gick Pilten i lifvet ända in till fjädrarne. Då grep han 
hasteligen till, för att utdraga pilen; men ju hårdare han ryckte, 
desto värre pina led han. Då sade han till Gubbe: *hvad är 
det som du sände mig?» Gubbe svarade: »det är en banna». 
Pilten sporde: »hvarföre har hon fjädrar?» Gubbe svarade: »för 
att hon skall flyga hastigt fram.» Pilten sade ytterligare: »huru 



30 Kap. I. Land och Folk. 

sitter hon så hårdt och fast i lifvet?> Gubbe gaf till svars: 
det är för att hon skall bita på och bli rotfast.» Pilten sporde 
än framgent och sade: >har du ännu flera sådana onda bannor?» 
Gubbe sköt åter en pil till honom i det han svarade: ja, der 
har du ännu en.> Pilten sade: »äst du icke ännu vred?» 
Gubbe svarade: -nej, det är jag icke; för jag har ännu intet 
bannat dig nog.» Då sade Pilten: jag kan rätt illa fördraga 
dina bannor, mycket sämre dina hugg. Jag vill sätta en annan 
i mitt ställe att slåss med dig, när du blifver vred.» — Härmed 
blef en ända på deras strid och träta, och vet man intet vidare 
att förtälja om Stompe Pilt, utom allenast, att han ännu mycket 
lång tid derefter plägade förvilla folk, som färdades fram 
öfver Råby och Råbylöfs marker». 

§ 8. Vid noggrann jemförelse och granskning af dessa 
rent ethniska drag, hemtade ur den lefvande sägnen i tvänne 
skilda landskaper af gamla Göta rike, blir påtagligt, att vi här 
icke stå på mythisk grund, utan i sägnen återfinna den histo- 
riskt-traditionela erinringen af ett verkligt folk, som en gång 
intagit vida sträckningar af södra Skandinavien. Detta folk 
var våra yngre invandrande förfäder underlägset i vapen och 
odling. Det kände icke, såsom de, jernets bruk; men hade 
prydnader af guld och silfver och någongång »förgyllda svärd»; 
ehuru dess vapen eljest i allmänhet icke voro annat än klubbor, 
hackebillar och yxor af sten. Till följe af sina redskaps ofull- 
komlighet hade det inga ordentligt timrade hus, utan bodde, 
likt trollen, i hålor och »stufvor» i bergen. Dess näringsfång 
var boskaps-skötsel och ett åkerbruk, sådant detta kunde drifvas 
med hjelp blott af elden och hackan. Det hade början till en 
samhällsförfattning, och samlade sig under bar himmel till ting 
och stämmor. Dess religion, som otvifvelaktigt hade mycket 
gemensamt med den inträngande yngre guda-kulten, var en 
€nkel naturdyrkan; man hade heliga lundar (berg, vatten och 
källor), och tillbad heliga träd. Rimligtvis dyrkade man uppå 
bergshöjderna äfven Oden, Thor och Baal eller Balder. Barnen 
»döptes» eller vatten-östes i heliga källor, och de döda (brändes 
å bål och) begrofvos med sina vapen i stora rör och i stensatta 
högar. Många af stammen drogo sig undan för det inträngande 



§ «. Jättarue. ett historiskt folk. § 9. Jättarne. Hack-äfvaii. 31 

nya folket ocli den nya tron; de flyttade nedåt hafvet, eller 
bortöfver hafvet; men inånga stadnade ock q var, lefde efter 
fädrens vis på bergen och i skogarne, och blandade sig efter- 
hand med det nva folket, som stundom sökte giftermål med 
deras fagra qvinnor. 

Sådan är i korthet folksägnens uppfattning af ^etta uråldriga 
folk, och denna instämmer på det allra nogaste med just de 
resultater, till hvilka den moderna fornforskningen och ethno- 
grafien kommit på helt andra vägar. Vid undersökning af de 
yngre kummel-rören och andra forngrafvar från samma tid, 
har man således inom en kistformig stensättning funnit lerkrukor, 
med aska efter brända lik, samt redskap och vapen icke 
blott af sten, utan ock af brons. Beskafl^enheten af dessa 
redskap och Aapen antyder, att de tillhört ett folk, stående på 
just den grad af odling som folksägnens jättar. Inom W/ ärend 
äro redskap af detta slag, så väl af sten och flinta, som af 
brons (svärd, pålstafvar o. s. v.), funna till en stor mängd så i 
äldre som nvare tider, och serdeles vid utgräfning af de i det 
föregående omtalade s. k. jätta-grafvarne. Vetenskapen kan 
då icke förneka den historiska tillvaron af detta forntida folk, 
hyars grafkummel och öfriga råa, men storartade minnesmärken 
återfinnas längs kuster och flodstränder, icke blott i de förut af 
förhistoriska folk (troll) intagna och bebodda danska länderna, 
med Skåne, Halland, Bohuslän, Westergötland, Blekinge, Små- 
land och Öland, utan derutöfver sträcka sig jemväl till Öster- 
götland och trakterna närmast omkring Mälaren. 

§ 9. Antaga vi nu dessa omständigheter såsom vetenskap- 
ligt bevisade, och derjemte noga fasthålla så väl den utom- 
ordentliga seghet och trohet, hvarmed folksägnen gömmer och 
bibehåller ett en gång emottaget intryck, som ock dess art, att 
efter inre rent poetiska lagar omgestalta detsamma, i den mon 
det aflägsnas i tiden eller i rummet; så finna vi, i erinringen 
af Göta rikes jättar och troll, en enkel nyckel till de nord- 
skandinaviska mytherna om väsen af samma namn, såsom 
naturvättar, i fiendtlig kamp emot Thor och Asarne. Inom 
verklighetens område finna vi äfven samma namn och före- 
ställningssätt sednare hänförda på Rväner och andra finska 



32 Kap. I. Land och Folk. 

folk, med li vilka nord-skandinaverna kommo i fiendtlig beröring. 
Men, utom det ljus, som, ifrån en noggrann utredning om de 
sy d-s venska j ättarnes lefnadssätt och seder, faller öfver hela 
nordens äldre mythologi, och alla dess historiska befolknings- 
förhållanden, gifves det äfven ett annat spörsmål, som hittills 
icke kunnat ^ af våra fornforskare fullt utredas, men som på 
denna väg torde tillfredsställande lösas. Detta är, om de ännu 
lefvande folk-minnena af en s. k. HacJcare-tid (i W^estbo: 
Hack-äfva). Det har nemligen ända ifrån Saxo Grammaticus 
och intill vår egen tid icke kunnat undgå uppmärksamheten, 
att i hela södra Skandinavien förekomma öfverallt, ända i djupet 
af skogar och obygder, en otalig mängd rörkastade öde-åkrar. 
Inom Wärend förekomma dessa gamla åkrar till oräkneligt 
antal, likasom i Finveden, Kalmar län, Tdre, norra Skåne o. 
s. v. Vid den flerfaldiga granskning, de ända ifrån Linnes tid 
varit underkastade, framgår såsom till fullo ådagalagdt: 

att rören blifvit hopkastade med stenar, som aldrig äro 
större än att de af en enda man kunnat upptagas och bäras; 

att åkrarne till vidden intaga minst tre eller fyradubbelt 
större yta än landets hela, i denna stund befintliga åker-jord; 

att de således oundgängligen förutsätta tillvaron af en 
forntida befolkning, mångfaldigt större än den nuvarande, och 

att hvarken myllan å dessa forn-åkrar har det djup, som 
i de gamla odal-åkrarne vanligen finnes, ej heller balkarne 
vid rör och renar på långt när uppnått jemförlig höjd med dem 
i de sistnämnda*). 

Af dessa skarpsinnigt iakttagna omständigheter har man 
ledt sig till den slutföljden, att »odlarne af dessa rymder varit 
utan arbets-biträde och ensamme hvar om sin intaga», samt att 
dessa ödeåkrar således härleda sig ifrån frigifna trälar och 
en genom dem ökad åkerbrukande befolkning, som sedermera 
till en stor del utdött i den vid midten af 1300-talet härjande 
diger-döden. — 

Emot dessa slutföljder kunna dock göras åtskilliga inkast. 
Redan antagandet, att detta åkerbrukande slägte till stor del (a: 

*) Rääf, Beskrifn. öfver Ydre härad, s. 14. —Jfr. Linnaei Skån- 
ska Resa, SS. 48, 38, 333. — Linnaei Gotländska Resa, s. 312. 



§ 9. Jättarne. Hack-äfvan. 33 

till största delen) utdött i digerdöden, förefaller mera radikalt 
än historiskt berättigadt. De många i vårt land före digerdöden 
uppbyggda kyrkorna antyda ingalunda genom sin storlek, att 
Sverige på denna tid haft en större folkmängd än nu; snarare 
tvärtom. Genom trälarnes frigifuing blef den åkerbrukande 
befolkningen väl näppeligen ökad, blott annorlunda fördelad, 
enär jordbruket redan förut fanns till såsom landets hufvud- 
näring. Att trälarne skulle ha arbetat ensamme hvar för sig, 
alltid och allestädes, strider så väl emot urgammal svensk folk- 
sed, som emot sakens egen natur, enär äfven i trälens hushåll 
funnos uppvexande söner och döttrar. Den framställda åslgten 
kan då, efter vår tanke, näppeligen betraktas annorlunda, än 
såsom en mera snillrik än i sak välgrundad förslags-mening. 

Vända vi oss nu ifrån våra lärda forskare till den enkla 
folk-sägnen, för att vinna upplysning om tillkomsten af dessa 
vidlyftiga forn-åkrar, så öfverensstämma de ännu lefvande 
sägnerna oföränderligen deri, att dessa åkrar »härstamma från 
Hackare-tiden (Hack-äfvan)», och att »rören äro Hackare-rör, 
ifrån den tiden, när jättarne med hackan redde till ett litet 
åkerfält eller häckland hvar de kommo»*). Den föraktliga 
benämningen hack-hemman eller hack-hide gifves ock än 
i dag, i Wärends-målet, åt sådana små i skog och obygd upp- 
tagna lägenheter, hvilka skötas fÖr hand, utan egna dragare 
eller fullkomligare redskap. 

Vid granskning af alla tiU denna fråga hörande omständig- 
heter, kunna vi, för vår del, icke tveka om att antaga folk- 
sägnens fullkomliga äkthet och dess deraf beroende historiska 
betydelse. Vi tro derföre obetingadt, hvad folket trott under 
mer än ett årtusen, att dessa rörkastade åkrar härleda sig icke 
från tiden näst före diger-döden, utan ifrån en aflägsen ur-tid, 
och att deras beskaffenhet helt enkelt hänvisar på ett uråldrigt 
jordbruks-sätt, då man ännu icke kände plogen, utan skötte 
åkern för hand med hacka och andra enkla redskap, alldeles 
såsom det sker i Wärend än i dag, å små i skogen undan- 

*) Jfr. Sy Ivan der, Qvaitals-Skrift uti Landthushållning för Kalmar Län 
(Kalmar 1853), s. 40. 

3 — 181981. Wärend och Wirdarne. 



3-4 Kap. I. Land och Folk. 

gömda hack-hemman och eljest när man nedhackar säd å svedje- 
land. Ett annat jordbruks-sätt, än med eld och hacka, var 
öfverhufvud knappast möjligt för ett folk på en lägre odlings- 
grad eller utan redskap af jern. Hvad åter beträffar sägnens 
uppgift, att dessa forntida hackare varit jättar, så instämmer 
detta fullkomligt så väl med Pytheas berättelse, att man redan 
på hans tid (300 år f. Chr.) i Thule odlade säd, hvilken 
tröskades under tak, som ock med hvad mera vi redan känna 
om jätte-folkets lefnadssätt och odlingstillstånd. Frågan vinner 
ytterligare ljus och vår mening får allmän historisk giltighet, 
i fall det, såsom vi förmoda, genom framtida forskningar skulle 
kunna ådagaläggas, att hackare-rören aldrig förekomma utom i 
landskaper, der man jemväl anträffar jätta-grafvar, med 
brända lik, redskap af sten och brons, samt andra minnes- 
märken af den forntida jätte-stammen. 

§ 10. Frågan bragt till denna punkt, återstå dock tvänne 
spörsmål, de vigtigaste af alla: hvilket historiskt folk för- 
stås med dessa fornsägnens jättar, och hvad blefdetaf 
detta talrika jätte-folk, som en gång var utbredt öfver 
hela det gamla Göta rike och äfven förekom i de äldsta 
bygderna af egentliga Svea-land? — Till det förra svara 
vi, att så väl häfde-forskningen, som fornforskningen, i dess 
sednast vunna resultater, gifver vid handen, att i en aflägsen 
tid före vår n. v. tide-räkning, och redan före Goternas upp- 
trädande i Tyskland, hafva stammar af skandinaviska Goter 
framträngt ur det östra Europas inre till norden, och bildat 
detta lands första åkerbrukande befolkning. De omtalas, såsom 
der boende, redan af Ptolomaeus i 2:dra århundradet. Procopius 
i 6:te århundradet omtalar ännu Goter (Gauter) i Thule, och 
enligt isländska källor. Skalda och Rimbegla, kallades jemväl 
allt Dana- och Svea-rike fordom Gotland och folket Got- 
folket (God{)iod). Det var dessa skandinaviska Goter som en 
gång nyttjade redskap af sten och brons, och efter vår åsigt 
är det ursprungligen just samma folk, som under namn af 
Jättar (Jotar, Götar, Forn-Jotar, Jotnar, Gotnar, God|)iod) upp- 
träder i den nordiska folksägnen, fornsagan och mythologien. — 
Hvad åter beträffar det sednare spörsmålet, så torde det rättast 



§ 10. Jättarne, skandinaviska Goter. § H. Goternas utvandring. 35 

böra besvaras sålunda, att Goterna till stor del åter ut- 
vandrat ur Skandinavien, och att de qvarblifna dels efter- 
hand blandats med nya inträngande beslägtade folk- 
stammar, och sålunda ingått såsom en grund-beståndsdel i 
vår n. v. befolkning, dels ock blifvit undanträngda till 
landets inre skogar och bergs-trakter, der deras afkomlingar, 
nästan oblandade, förekomma ännu i våra tider. 

§ 11. Minnet af att Skandinavien varit den härd, hvar- 
ifrån Goter under en konung Erik eller Berik fordom drogo ut, 
för att, i förening med sina stamfränder söder om Östersjön, 
kasta sig öfver det romerska väldet, möter oss redan hos den 
gotiske historieskrifvaren Jordanes. Men likasom folkvandringens 
stora rörelser utgingo från norden, så har ock hågkomsten af 
Goternas första utvandring ur vårt land längst bibehållit sig i 
norden sjelf. Rämpa-sångerna om Goternas hjeltar, serdeles 
om den gotiske konungen Thidrik af Bern (Theodorik af Ve- 
rona), siöngos under medeltiden såsom folkvisor, icke blott 
hos de tyska, utan ock hos de skandinaviska Goternas qvar- 
lemnade stamfränder. Bland de sednare bibehöllo de sig ingen- 
städes längre än i Wärend, der de, enligt P. Rudbecks vittnes- 
börd, voro allmänt kända af folket ända in i slutet af 1600- 
talet. Ett lika förhållande egde rum med de om samma gotiska 
hjeltar gängse folksägnerna, och den redan i början af 1200- 
talet efter dem hopsatta norska kämpasagan åberopar icke blott 
tyska, utan ock danska och svenska mäns qväden och be- 
rättelser. Ibland dessa folksägner hafva sagan om den mythiske 
Verland Smed (Völund), och om den historiskt kände gotiske 
hjelten Vidrik Verlandsson (Jordanes' Vidicula eller Vidigoia, 
Thidreks-Sagans Vidga eller Yideke) varit lokaliserade i W ärend, 
och ända in i vår tid der betraktade såsom rent nationela 
minnen. — Vid konung Gustaf II Adolfs kröning tornerade 
man till försvar för den satsen, att de verldsstormande Goterna 
utgått ifrån Sverige, och ännu vid slutet af ICOO-talet sjöngs, 
i Westergötland och Dalsland, den af Johannes Magnus på 
latin meddelade folkvisan om Goternas utvandring till Witala- 
hed eller Söderland (o: Got-landet söder om Östersjön), under 
den gamle redan af Jordanes kände konungen Erik. Hos våra 



36 Kap. I. Land och Folk. 

äldre historiska författare möta oss samma hågkomster. Saxo 
GramtnaticuSf som lefde i Skåne och der skref sin bekanta 
krönika redan i början af 1200-talet, förtäljer icke allenast om 
Jätt a-ätten, såsom nordens äldsta hedningar, hvilka störtas af 
ett svagare men i odling öfverlägset slägte, utan talar jemväl 
om en stor forntida utvandring ur Danmark, efter hvilken 
landet bJifvit ganska folkfattigt och till en del öde. Minoriter- 
munkarnes i Wishy diarium, likaledes ifrån början af 1200- 
talet, uppgifver, att vid år 686 utvandrade Longobarderna ifrån 
Jutland och Hunerna ifrån Sverige, till följe af en trängande 
hungersnöd. Then gambla Svenska Crönica omtalar konung 
Eriks utvandring ur Götaland till Witala-hed (förmodligen efter 
folkvisan), samt hans son Goderik, »som drog först med här 
utaf Göta-land och vann Tyskland, Wälskland och flera land, 
som nog finnes i de länderna om honom skrifvet». Minsta 
Rim-krönikan upprepar samma sägner. Stora Rim-krönikan 
förtäljer om Sverige, huruledes 

»här var fordom så dristig allmoge, 
att de med stor här utländes droge 
och vunno med makt mång rike och land 
och hade dem länge under sin hand. 
Rom, Neapolim och allt Walland.» 

Laurentius Petri förtäljer, efter Jordanes, om Göthernas (Goter- 
nas) första uttåg här af Sverige, och tillägger: att »störste 
parten bekänner att de af Sverige skola utgångne vara.» 
Olaus Petri omtalar icke blott »ett allmänneligt rykte och 
mening här i vårt land derom, att Göther (Goter) skola 
vara här utgångne», samt »den klubbohären, som säges 
hafva gångit här utaf landet, efter som ett gammalt tal och 
rykte hafver allt sedan gångit här i riket», utan förmäler 
ock om »ett gammalt rykte, att Hunahär skulle hafva gått 
här ut af Sverige» o. s. v. 

§ 12. Vid den kritiska behandling, som vår svenska hi- 
storia varit underkastad allt ifrån Olaus Petri, har man trott 
sig med misstroende böra emottaga alla dessa sammanstämmande 
uppgifter. På samma gång nemligen en skärpt granskning 



§ 12, 13, Goternas utvandring. Hunahären. 37 

ådagalade, att den först emellan åren 1449 och 1476 till Sverige 
införda »Didrik van Berns fabel» icke i vanlig mening finge 
betraktas såsom svensk historisk källa, äfvensom att de utländ- 
ska Goternas bedrifter och konunga-längder icke rätteligen kommo 
Sverige vid; fattade man äfven misstro till så väl Jordanis upp- 
gift, som till den uråldriga och vadt utbredda historiska sägnen 
om (de skandinaviska) Goternas utvandring utur Skandi- 
navien. I den förvirring, som uppstod genom förblandandet 
af skandinaviska Goter med vårt eget lands yngre Götar, 
kom man på detta sätt att »kasta ut barnet med bad- 
vattnet», som man säger, och att på samma gång undantränga 
icke blott de för oss alldeles främmande tyska Goterna, utan 
ock hela Göta rikes äldsta gotiska stamfolk, utur vårt fädernes- 
lands häfder. 

Det blir på tiden att det dit återvänder. Men då så väl 
aflägsenheten i tiden, som bristen på historiska urkunder gör 
denna fråga till ett spörsmål, snarare för ethnografien och 
arkeologien, än för den egentliga häfda-forskningen; måste vi 
för dess lösning ännu en gång lyssna till fornsägnen och folkets 
egen hågkomst, såsom här vid lag vår nästan enda och dyr- 
baraste källa. Och vid sidan af Jordanes' bestämda vittnesbörd 
om Goterna och Olai Petri tal om en forntida klubbo-här, 
utgången ur vårt land, genljuder då till oss, djupt ur seklernas 
natt, den syd-svenska sägnens fruktansvärdaste folkminne, — 
hågkomsten af den väldiga Htina-här och af en stor forn- 
tida utvandring ur Göta rike. 

§ 13. Hvarthelst vi då vända oss inom detta gamla rike, 
d. v. s. just inom de svenska landskap, hvarest ännu befintliga 
jätta-grafvar, med brända lik och fynd af sten- och brons- 
redskap, hänvisa på en forntida gotisk befolkning, mötas vi af 
samma uråldriga folkminne om Hun a-hären, — ett ord, hvars 
ursprung och betydelse ännu icke äro fullt och bestämdt ut- 
redda. 3Ian har deri velat återfinna namnet på ett folk, Huner 
eller Hunner, och har till stöd för denna mening kunnat åbe- 
ropa så väl folksägnen och Wisbymunkarnes of van anförda 
diarium m. m., som ock, att, hos gamla normandiska författare, 
icke blott Huner omtalas boende i Skandinavien, utan ock 



38 Kap. I. Land och Folk. 

IVormanderna sjelfva någon gång erhålla detta namn^O- I de 
tyska Goternas fordna hemtrakter förekomma jemväl sägner om 
Huner, samt gamla Huna-grafvar (Hiinengräber) o. s. v. likasom 
ock i Jsländarnes skaldestycken de fordna kämparne stundom 
få namn af Hunir (här icke ett folk-namn, utan en poetisk 
omskrifning, som betyder björnar, af sing, hunn). Sannolikt 
härledes dock ordet riktigare från det gamla praefixet hund-, 
som i vårt fornspråk bemärker en mångdubbel förökelse af 
storhet eller antal och derföre brukas såsom förstärkande praefix. 
Vi återfinna denna praefix i de högsvenska sammansättningarne: 
hundhedning, hundfatt o. s. v. och såsom rot till räkneordet 
hundra, samt i Wärendsmålet: i talesätten, »dä va hunnen», 
»dä va hund ana», »alltid ästu ett o hunnen», för att uttrycka 
någonting bålstort och en deraf framkallad häpnad och förvåning. 
Enligt denna tolkning skulle således Hun a-här betyda den 
öfvermåttan stora hären, likasom södra Sveriges otaliga 
lokal-namn, börjande med Hun- Hunne-, f. ex. Hunaskog, 
Hunneberg o. s. v. skulle häntyda på ett ovanligt mått af 
storlek, o: den öfvermåttan stora skogen, berget o. s. v. Huru- 
somhelst ordets härledning må förklaras kan dock här anses 
vara af underordnad vigt; enär hufvud-spörsmålet alltid måste 
blifva, om sjelfva sägnens tillvaro såsom lefvande folkminne 
och dess härpå grundade rent historiska betydelse. 

I nämnde afseende synes vitsord icke kunna frånkännas 
de uppteckningar af Hunahärs-sägnerna, som redan för omkring 
hundra år sedan blifvit gjorda i Westergötland, och som oemot- 
sägligt bevisa dessa sägners allmänna utbredning i detta land- 
skap^*). Ifrån Östergötland möta de oss likaledes. När Ostgöta- 
bonden Lars Jonsson år 1538 uppreste sig emot konung Gustaf 
I, förklarade han sig »vilja resa en Huna-här och slå ihel 
allt ridderskapet och adeln». Alt samma sägen förekommit 
äfven på Gotland, ha vi redan efter Wisby-munkarne anfört. 
Men ingenstädes synas dessa sägner ha varit mera spridda, eller 
djupare ha inträngt i folkmedvetandet, än inom Wärend. Den 

*) Hos Duchésne, Script. Hist. Normann. 
**) Kalm, Westgöt. o. Bahusl. resa, s. 39. Afzelius, Sv. Folk. Sago- 
häfder I, s. 104, o. fl. st. 



§ 13, 14. Goternas utvandring. Huna-hären. 39 

nitiske samlaren af detta lands folkminnen, Regements-Qvarter- 
mästaren P. Rudbeck på Huseby, som vid slutet af 1600-talet 
skref sina Smålands Antiqwiteter, har härom mycket att för- 
tälja. Sedan han egnat en stor del af sitt arbete åt sägnerna 
om Werland Smed, samt dennes förmodade son, den gotiske 
Widrik Werlandsson, hvars äfventyr naturligen knyta sig till 
minnet af en urgammal förbindelse emellan de nordiska och 
syd-europeiska Goterna; öfvergår han till berättelsen om striden 
emellan (yngre) Götar och Huner, och meddelar en vidlyftig 
förtäljning om >^ Huna-häfs grufveliga fältslag». Enligt de 
af Rudbeck åberopade sägner, skulle en forntida strid emellan 
dessa folk ha stått å den gamla Bråvalla-hed i Wärend, nära 
sjöarne Äsnen och Salen, vid Hunna by och på Huna skog; 
i hvilken strid Hunerna blifvit besegrade. På Rudbecks tid 
visste »hvart barn i byen> att derom tala. Folket visade en 
källare, vid hvars ingång stod en resesten, i hvilken källare 
Hunerna haft sitt dricka; icke långt derifrån i gärdet var 
Huna Rongs-hög och 28 ättebackar, kallade Huna högar, i 
hvilka Hunernas konung och förnämsta kämpar sades ligga 
begrafna. En resesten derinvid kallades Huna hall; och hade 
manfallet i striden varit så stort, att, enligt sägnen. Torps och 
Torne åar blifvit alldeles uppfyllda af döda män och hästar, så 
att de gifvit sig ur sina rätta lopp och måst utskära sig annor- 
städes, »det man i denna dag görligen kan skönja». 

Så långt Rudbeck, hvars historiska åskådningssätt upptogs 
af Erik Dahlberg, som i sitt stora verk öfver fordna och när- 
varande Sverige lemnar en teckning öfver Huna slag. Vid 
skärpt granskning torde man dock af Rudbecks hela framställ- 
ning knappast våga draga någon vidare slutsats, än att sägner, 
om Huna-här och om stora forntida rörelser hos folken i Göta 
rike, ännu på hans tid voro lefvande i Wärend, samt att dessa 
sägner, i följd af namnlikhet, blifvit lokaliserade till Hunna 
by och omgifvande fornminnesmärken. 

§ 14. Vid sådant förhållande är det en lycklig tillfällighet, 
som låter oss återfinna samma märkvärdiga fornsägen i en vida 
äldre form, och under omständigheter, der uppteckningens äkthet 
icke af någon kan dragas i tvifvelsmål. Hon förekommer nem- 



40 Kap. I. Land och Folk. 

ligen i en brottsmåls-ransakning, vid tinget med Albo härad i 
Lekaiyd d. 29 April 1626, förd i närvaro af Ståthållaren på 
Kronoberg och öfver dess län, ädle, välborne Erik Jöransson, 
item Arrendatorn, välförståndig Peder Olsson samt härads- 
nämnden. Handlingarne i denna sak äro ännu till finnandes, 
och vi meddela af dem ett vitdrag efter domboken. 

Orsaken till denna rättegång var såhmda, att ett allmänne- 
ligt tal och rykte var utkommet efter välbördig Kapiten Cammel, 
och Fältväbeln Jakob Eriksson samt förredaren (fouriren) Jöns 
i Washult, att en »fellegammal» man, benämnd Ingemar i Ona 
i Wigerstad socken, skulle i deras närvaro ha låtit falla några 
otillbörliga ord, den tid desse förenämnde gästade honom. 

Och hade Ingemar i Ona begynt sitt tal sålunda: 

»Jag hörer. Kapten Cammel, att J hafven haft bud i 
»Jönköping, och förnimmer, att Fältmarskalken hafver påbjudit 
»klöfveskatten och utskrif ningen. » Härtill svarades: »det är 
sannt.» Ingemar återtog: »det faller allmogen alltför svårt.» 
Han fortsatte: 

»Det hände i Ronga härad i gamla tider, att en man, 
»benämnd Hunesmed, hade en borgelägersknekt. En gång, 
»när bonden kom hem af skogen, hade de eldat ugnen; ty på 
»den tiden var så sed, att de skulle bada i ugnen. Då sade 
»bonden till hustrun: 'gif mig mat!' BorgeJägers-knekten svarade: 
»'nej, hustrun skall först bada mig'; såsom ock skedde. När 
»nu knekten blifvit badad, tog bonden ned en yxa och afhögg 
»hans hufvud. Sedan gick han till sin granne och bad honom 
»göra sammaledes, och så allt fort, tilldess de blefvo så starka, 
»att de upplade sig emot herskapen både i Sverige och 
»Danmark, och gingo så vidt, att de stallade sina hästar 
»vid Rom a port. Och är spådt det skall ännu så ske, och 
»är nu dertill likt, eftersom tungan är stor.» 

»Item skall ock Herr Tyke Bragde hafva spått, att en hvit 
skata skulle värpa i en hagtorn vid Helsingborg. Derefter 
skulle följa ett stort krig, så att spjut och sköld skall flyta i 
blod och allmogen blifva rebellisk emot öfverheten.» Ingemar 
tillade, svarande sig sjelf: »Gud gifve det sker icke i min tid!» — 
Detta var Kapten Cammels berättelse. 



§ 14, 13. Goternas utvandring. Huna-hären. 41 

Jöns i Washult, hörd såsom vittne om Ingemars yttranden, 
vittnade detsamma, »både om badandet i ugnen och om att 
y>Hunesmcd slog ihel sin gifve-galt och sedan bragte sin granne 
»att göra detsamma, intill dess att de blefvo så starka, att de 
»stallade sina hästar i Roma kyrko». Ingemar hade till- 
lagt: »rade Gud, det sker icke än en gång; ty det lägges så 
mycket på allmogen, att de aldrig förmå det utgifva.» 

Samma sak företogs andra gången, uppå Wexiö rådhus, 
den 2 Maj 1626, i närvaro af Ståthållaren, välborne Erik Jörans- 
son, item välbördig Bengt Jönsson till Lästa, desslikes Arrenda- 
torn Peder Olsson, samt Borgmästare och Rådmän i staden. 

Denna dag förhördes den gamle mannen Ingemar i Ona 
och tillfrågades, om han sådant tal haft hafver. Ingemar be- 
kände att han fört sådant tal, det han ock sjelf på rådhuset 
ord ifrån ord upprepade, sågandes, »att han var en liten pojk, 
när han först hörde sådant tal, och visste dermed intet ondt, 
ej heller sade det i någon ond mening. Icke heller var det 
han som samma tal begynnt, »utan det hafver ståndit man 
»efter man i öfver tusen år»; och aldrig förstod han det 
skulle vara förbudet härom tala, såsom han icke förstod det 
vara förbudet tala om Da eke-fejden, och annat som i gamla 
tider skedt är». 

Rättens slutliga dom blef frikännande, nemligen så, att 
rätten ej kunde tänka att Ingemar talat sådana ord i arg me- 
ning, såsom en mytmakare, den allmogen förföra ville och göra 
afspänstig, utan hade han eljest i enfaldighet talat om framfarna, 
aflupna tider och de ting som skedda äro här i riket, hvilka 
bedrifter mest allom förståndigom af historierna och gammal 
relation äro kunniga och icke förbudne att omtala. 

§ 15. Vi hafva här framför oss sägnen om Hunahären 
och om Goternas utvandring, såsom detta folkminne ännu lefde 
i A\ärend \"id medlet af 1500-talet. Genom höfdingens namn 
Hunesmcd, anknyter sig denna sägen till de likaledes i landet 
hemmahörande yngre sägnerna om den gotiske hjelten M^idrik 
Werlandsson, som efter sin fader, Werland Smed (i sägnen 
förvexlad eller sammanförd med den mythiske y\i ölund), förde 
en smedje-hammare och tång i sitt sköldemärke. Märkligt 



42 Kap. I. Land och Folk. 

nog, träffa vi samma identifiering af Hunahärens anförare ocli 
kämpavisornas berömde folkhjelte, i ännu en annan uppteckning 
af folksägnen, gjord af kyrkoherden Carolus Bolhemius i Marka- 
ryd den S6 April 1667. Denna berättelse, som officielt afgafs 
till Rongl. Antiquitets-Collegium, i anledning af SLongl. Maj:ts 
påbud om gamla minnesmärken, innehåller, att presten noga 
sökt och ransakat alla anbefallda stycken, men intet funnit, u,tom 
allenast detta: 

»att den Gamble Htind föregifves ligga här i Markaryds 
kyrkogård, sunnan om kyrkan och midt på kyrkogården. Vid 
hans graf står en liten gråhall (gråstenshäll), hvarpå är o ut- 
huggna en smedjehammar och tång. Om samma graf är 
till att akta, det ingen här i socknen, på så lång tid som någon 
man minnes tillbaka, har velat, icke heller för denna tiden 
vill begrafva sina döda nära intill den griftplatsen. »Då jag 
»hafver somliga derom tilltalat, hvarföre de så göra, hafva de 
»af sin enfaldighet och efter gammal sägen gifvit till svar, 
»att om någon grafver der förnär, eller sjelfva grafven 
»uppkastar, så uppstår och uppkommer af nyo igen 
y>Hune här, hvilket jag förlagt hafver, med flitig förmaning 
»till att frukta Gud med alfvar i allan tid, och afstå med sådan 
vidskepelse» etc. 

§ 16. Vid ett sådant sammanstämmande af historiska 
vittnesbörd med en till sin äkthet bestyrkt fornsägen, tveka vi, 
för vår del, icke att åt denna tillmäta full historisk giltighet. 
Vi antaga således obetingadt den af alla omständigheter bestyrkta 
meningen, om en stor Gotisk utvandring ur det gamla 
Göta rike. För att fatta denna i sitt inre och yttre samman- 
hang, måste vi dock kasta en blick på förhållandena jemväl i 
det öfriga Europa. Vi se då, att omkring tiden för början af 
vår tideräkning begynte en stor gäsning bland folken i södern. 
Det romerska verldsväldet, som länge tryckt på alla angränsande 
folk, men som jemväl åt dem lånat något af sin odling, begynte 
nemligen underkufvande framtränga icke blott åt norr och nord- 
vest, utan ock åt nordost och åt öster. Följden blef en mäktig 
folkrörelse, i riktning emot Ostersjö-länderna, der vi ännu göra 
fynd af romerska mynt ifrån första och andra århundradet. Vid 



§ 16. Nya invandringar. 43 

denna påbörjande stora rörelse hos folken, fördes ur det syd- 
östra Europas innandömen åtskilliga nya stammar, med en 
jemförelsevis högre kultur, till Skandinavien, der de före sig 
funno en stamslägtad befolkning. Dessa nya stammar, hvilka 
med långa mellanrum inträngde i vår nord, voro förnämligast: 
Jutar på Jutland, yngre Götar, längs Göta elf och från Sve- 
riges östra kust, till Göta-länderna omkring Wettern, Daner i 
Skåne och på Danska öarne, Wirdar i Wärend, Svear öfver 
Ålands haf till trakterna omkring Mälaren, och Nordmän öfver 
och norr om Bottniska viken. De yngre af dessa stammar 
brukade allmänt vapen och redskap af jern, och hade redan 
länge varit påverkade af den romerska kultur, som, förnämligast 
öfver Byzanz, utbredde sig emot norden. 

När dessa nya stammar i allt talrikare skaror från alla 
sidor inträngde i landet, måste efterhand uppstå en tryckning 
mot och en sammanstötning med de äldre inbyggarne, af hvilken 
både westgötiska och wärendska folksägnen bevarat hågkomst, 
i förtälj ningen om »Huna härs gruf veliga slag.» Slutet kunde 
dock ej blifva annat, än att de äldre, i odling under- 
lägsna stammarne dels upptogos i den nya befolkningen, dels 
undanträngdes eller tvingades att utvandra. Häraf ett starkt 
återtryck ifrån norden emot södern, och en orsak till de nya 
mäktiga rörelser ibland fastlandsfolken, som alltifrån tredje år- 
hundradet kastade tallösa folksvärmar in öfver det romerska 
riket; medan, å andra sidan, nya folkhopar fortforo att ifrån 
öster invandra i vår nord. Först omkring början af 6:te år- 
hundradet kan man således antaga, att hela Skandinavien fått 
en fast befolkning. Men ännu länge fortfor den inre kampen 
emellan de stamskilda folkelementerna, — en kamp, hvarutur 
framgick de yngre, med jern-redskap och högre odling utrustade 
stammarnes delvisa, och slutligen allmänna öfvervigt öfver de 
äldre, den sålunda betingade uppkomsten af en mängd små 
sjelfständiga samhäUen, samt dessas ordnande i större grupper 
och ändtliga förening till en förbundsstat, med Svea-konungen 
såsom gemensamt stats-öfverhufvud. I ursprungliga stam-olik- 
heter, och deraf beroende olika mått af traditionel odling, ha 
vi således att söka nyckeln till det äldre nordens samhälle och 



44 Kap. I. Land och Folk. 

Stat, likasom i stamförhållandena jemväl ligger förklaringen till 
alla dessa väldiga folkrörelser utåt, hvilkas efterdyningar ännu 
århundraden sednare frambryta i Yikinga-tågen. 

§ 17. Yi hafva redan i det föregående antydt, att Jättarne, 
d. v. s. de skandinaviska Goter, hvilka ifrån uråldrig tid funnes 
bosatta hufvudsakligen i Sverige Sunnanskogs, vid de nya 
stammarnes inträde dels utvandrade med Huna-hären, dels ock 
undanträngdes från den äldre och bördigare bygden, 
för så vidt de icke delvis blandat sig med den nya inträngande 
befolkningen. Att så måste ske, är gifvet redan genom vidden 
och beskaffenheten af den geografiska yta, på hvilken Goterna 
voro utbredda, för att ej tala om rörelselagarne för ett utvandrande 
folk, som omöjligen kan flytta sig annorlunda än i spridda skaror 
och med långa mellanrum. Ehuru många Goter som lemnade 
sitt fädernesland, ha vi således skäl att antaga, att de qvarblifna 
ännu voro nog talrika, för att i många trakter af vårt land bilda 
folkstockens kärna. Detta öfverensstämmer ock med den märk- 
värdiga traditionen hos Saxo Grammaticus, som omtalar en 
tredje ätt af vanliga menniskor, ursprungen ifrån en bland- 
ning af Jätta-ätten och ett yngre, invandradt, i odling öfver- 
lägset folk, som med jättarne fört stora krig. På alla sidor 
tryckta af nya beslägtade folk-elementer, måste de qvarblifna 
Goterna dock småningom förlora egenheterna i sitt språk, och 
med detta sin skilda nationalitet, likasom i sednare tider skett 
med Finnarne i Wermland och med Rvänerna i Norrland. 
Men i många trakter af vårt land visa sig ännu hos befolk- 
ningen, i anletsdrag, väsen, lynne och seder, spåren af det 
gammalnordiska, tunga, alfvarliga, råa, men ärliga och kraft- 
fulla jätte-blodet. Goternas eget namn lefver ännu i namnet 
på ön Gotland; i flera svenska folkmål, synnerligast i Gotlands- 
målet, framträder ännu tydligen en stark Gotisk språk-grund, 
och öfverallt i våra äldre landskaper upptäcka vi hos folket 
skiljagtigheter i kroppsbildning och sinnes-art, h>'ilka icke kunna 
förklaras annorlunda, än från ursprungliga stamskillnader; men 
af hvilka många drag hänvisa snarare till de fornnordiska 
jättarne, än till det öppnare, intelligentare, friskare och lefnads- 
modigare svenska lynnet. 



§ 17. Qvarlefvor af Jättefolket. Åsboar. Dåsar. Knallar. 45 

H\ ad nu serskildt beträffar Wärend, visar sig detta lands 
befolkning nu mera hufvudsakligen likartad, och de skiljaktig- 
heter, hviika fordom egde rum emellan olika härader och 
socknar, äro icke serdeles märkbara. Den tid är likväl icke 
ännu långt aflägsen, då man på olika trakter, och stundom i 
till hvarandra gränsande socknar, fann icke blott en olika bryt- 
ning i folkmålet och en olika klädedrägt, utan ock starka skift- 
ningar i lynne och kroppsställning. Serdeles var detta fallet 
inom Konga och Uppvidinge härader. Ännu för en mans-ålder 
sedan kunde således folket i Elmeboda, Ljuder och Långasjö 
serskiljas ifrån sina grannar, redan genom sitt yttre utseende. 
Inbyggarne i dessa socknar voro nemligen mera »ljuta» eller 
mörklagda, med mörklett hy, mörkt hår och gråblå ögon. De 
voro dertill jemväl af en mera sluten kroppsbyggnad och af ett 
råare lynne. Enahanda var förhållandet i Norrvidinge härad, 
hvarest folket i Tolg och Tjureda likaledes skiljde sig från det 
mer Ijusletta folket i den angränsande A sa socken; andra exempel 
att här förtiga. 

Men om dragen af den gamla jätte-stammen sålunda nu 
äro mindre märkbara hos det egentliga Wärendsfolket, utom 
måhända i landets östra och sydöstra gränstrakter, så blifva de 
mera igenkänliga, när vi öfverse det småländska höglandet i 
sin helhet. Det ligger nemligen i sakens natur, att då en ny 
befolkning på alla sidor inträngde, dels ifrån de ofvan belägna 
yngre Göta länderna, dels ock ifrån hafskusterna och längs 
vattendragen, böra oblandade lemningar af den äldre Gotiska 
befolkningen stå att söka — om någonstädes — i de magra, 
ödsliga trakter, som å ömse sidor omgifva den genom landets 
norra del åt öster framstrykande midtel-åsen. Här hnna vi ock 
ett höglands-folk, som, änskönt utan eget tungomål eller annan 
bestämd nationel egendomlighet, dock i lynne och jemväl i ut- 
seende söndrar sig från sina grannar. Detta folk är nemligen 
till kroppsbyggnad tyngre, till ansigtsfärg och hår mörkare, i 
rörelser långsammare än den .omgifvande befolkningen. Det 
har i väsen och skick någonting betryckt, och talar med ett 
klagande tonfall. Till lynne är det ytterst tarfligt, sparsamt, 
arbetsamt, ihärdigt och betänksamt, dertill utmärkt genom 



46 Kap. I. Land och Folk. 

höflighet, foglighet, fredlighet och en djup religiös stämning. 
Det fasthänger envist vid sina vanor, nyttjar ännu föga jern, 
och hygger omkring sjön Bolmen sina hus, lador och hatar med 
naglar, lås, hakar o. s. v. af träd, utan så mycket som en spik 
af jern. Sin hembygd älskar det öfver allt annat och sköter 
sin magra, sandiga jord på nästan samma ofullkomliga sätt som 
urfäderna. Detta folk, som vi icke tveka att anse för rena 
lemningar af de undanträngda Goterna, utbreder sig ifrån 
gränshäraderna i Westergötland, genom vidsträckta delar af 
Westbo, Östbo, Westra, Östra, S. Wedbo och Aspelands härader 
i Småland. Vi hafva redan i det föregående anfört en folk- 
sägen, som visar att man fordom i ^'ärend betraktat West- 
boarne såsom Kämpar eller Jättar. Inom Aspelands härad 
har samma folk fordom burit namn af ^sboar, hvaraf häradets 
namn Asboland eller Asbyggarnes land. Men hos sina grannar 
inom Ralmar-län och hos Ölänningarne får denna bygd namn 
af Das-landety och inbyggarne sjelfva helsas med det föraktliga 
vedernamnet Dåsar, af sing. dase o: dåse, en trög, tung och 
enfaldig menniska. Åt Westgöta-sidan få gränshäraderna inom 
Westergötland på samma sätt namn af Knalla-bi/ g den, och 
inbyggarne helsas för Knallar, ett ord som härledes af knall 
o: bergshöjd, kulle, och således jemväl ursprungligen betyder 
högiändare, åsboar. Afven knallarne anses, åtminstone inom 
Wärend, för enfaldiga och dumma, och göras, likasom skånska 
slättboarne, till hjeltar i hundrade bjerta folk-äfventyr. Sjelfva 
dessa gamla äfventyr visa dock påtagligen, att en tid funnits, 
då Wärendsbon och Knallen kommit i närmare beröring såsom 
grannar, och då således Knalla-bygden varit förlagd äfven inom 
Småland, ungefärligen der, som man nu skämtvis förlägger den 
s. k. Geta-hygden eller Geta-Småland. I verkligheten får 
man ock ännu höra vedernamnet knallar, skåla-knallar, 
fata-knallar, gifvas icke blott åt gårdfarihandlarne ifrån 
Westergötland, utan ock åt de Östboar och Westboar (förnäm- 
ligast från Gnosjö, Kulltorp och A senhöga), hvilka, fordom 
allmännare än nu, gingo omkring med svarfvade träfat, skålar, 
dosor, samt med häktor, kardor, ståltråd, tagelsiktar och andra 
alster af folkets slöjdflit. Hurusomhelst, uttrycker sig så väl i 



§ 18. Wirdar. WäFcndsmål. 47 

de nämnda folknamnen och i den fördom hvarmed dessa åsboar 
af sina grannar betraktas, som i deras lynne och utseende en 
skilj agtighet, som icke ensamt kan förklaras ur yttre förhållanden, 
utan bestämdt hänvisar på en i stamskillnad grundad olika 
kropps- och sinnes-beskaffenhet. 

§ 18. Den nya folkstam, som vid jättarnes undanträngande 
uppträder i Wärend, framstår under det egna folk-namnet 
Wirdar, ett ord som tydligen är beslägtadt med landets eget 
gamla namn JFärend, Wärends land, och som anses ursprung- 
ligen betyda män, eller, efter en annan tolkning, bålda män, 
hedersmän. 

Wirda-stammen har ifrån början utbredt sig öfver de fem 
Wärends-häraderna: Kinnevalds, Albo, K-onga, Norrvi- 
dinge och Uppvidinge, samt derutöfver till norra delen af 
Blekinge, nästan hela Östra Göinge och delar af Willands 
härader i Skåne, till södra delen af Westra härad i Niu- 
dung, till Rydaholms socken i Östbo samt till Agunnaryd, 
Pietteryd och några de östligaste gränssocknarne i Sunnerbo 
härad af Finveden. Hela stammen utmärker sig i physiskt 
afseende genom en mindre sluten, ofta reslig kroppsställning, 
hurtigt väsen, lätt rörelse, brunt hår, blå ögon, rödlett ansigts- 
färg. Ansigts-bildningen är rund, ofta med fina och vackra 
drag. Till själsegenskaper äro A\ irdarne ett högst intelligent, 
lifligt, qvickstäldt, villigt, artigt, stolt och krigiskt slägte. De 
tala sitt eget mål, Wärend s-mål et. Detta landskaps-mål 
(»lands malit» i Legenda S. Sigfridi), som renast talas i 
ILinnevalds, Konga och Albo härader; men som i Asheda, 
IVottebäck, Elghult och några andra socknar af Uppvidinge 
härad är starkt färgadt af Ralmare-dialekt, har en stor mängd 
egna dialektord ; men utmärker sig förnämligast genom sitt starkt 
diftongerade uttal. Den djupa vokalen e i högsvenskan öfvergår 
således i ^Yärends-målet till tveljudet o», såsom: sten o: stoin, 
ben o: boin, se o: soi, mena o: moina o. s. v. Det högsvenska 
« diftongeras likaledes i många fall till au, såsom; gå a: gau, 
lång o: laung, många o: maunga, mönna. 3Iedljudet v, efter 
h och s, uttalas såsom det engelska tv eller som ett kort o, och 
5 framför v aspireras till scä, t. ex. hvit d: hwit, hvem o: hji^em. 



48 Kap. I. Land och Folk. 

hvilken o: hwecken, håcken; svart o: schii^art, Sven a: Schti;en, 
svin o: sch^^^in o. s. v. 

§ 19. Vid hvad f i <Z Wirda-stammen först började intränga 
i vårt land, torde vara svårt att bestämma; men Wirda-målet, 
änskönt egendomligt, har ingen serdeles ålderdomlig pregel, och 
allt leder att förmoda, det Wirdarne äro en af de yngre stammar 
som invandrat i Sverige sunnanskogs. Då härtill kommer, att 
Wirda-folket ännu vid christendomens införande knappast hunnit 
fullt utbreda sig öfver det i besittning tagna området, torde 
man icke gerna kunna föra deras vippträdande längre tillbaka, 
än till 4:de eller 5:te århundradet af vår nuvarande tideräkning. 
Deremot bör knappast något tvifvel uppstå om hvad väg^ de 
följt vid sitt inträde i landet. Allt bebyggande af ett skogsland 
sker längs vattnen, och Wirdarne hafva otvifvelaktigt, till en 
början, med lätta fartyg gått uppför Mörrums-elfven och tagit 
fast fot på öarne och norra stranden af sjön Asnen, som en 
gång varit stammens medelhaf. J detta afseende f ört j enar ser- 
skildt anmärkas, så väl att alla båtar, med undantag af ek- 
stockarne, ännu i det inre Wärend få namn af skepp, som 
ock att folksägnen ihogkommer, huru ett skepp, lastadt med 
»guld och silfver», en gång sjunkit i en grop på Runemad vid 
Sjöby. Ifrån sjön Asnen har invandringen gått i tvänne 
hufvud-riktningar: den ena rätt i norr, längs Helige å (Husaby 
ån), till Salen, der hon grenat sig dels efter Moheda ån till 
sjön Stråken, dels efter Helige ås öfre lopp till Helige sjö och 
de deri från norr infallande vatten, såsom Asa sjö. Bergs sjö 
och andra små-sjöar i Norrvidinge och i Uppvidinge härads 
vestra hörn; den andra åt nordost, längs Thors-ån, till Aryds- 
sjön och vidare emot Uppvidinge. Begge dessa invandrings- 
strömmar hafva således bidragit att befolka landet emellan 
Asnen och Helga-sjön, som också utgör kärnan af Wärend. 
At vester och sydvest har en annan folkström framträngt ifrån 
Asnen till sjön Femblingen och W^igerstad-sjön, och gifvit be- 
byggare åt Albo härads södra del. Befolkningen har således 
åt alla håll spridt sig ifrån sjön Asnen, såsom utgångspunkt, 
och Kuinnevalds härad på detta sätt en gång gifvit bebyggare 
åt Albo, Norrvidinge och stora trakter af Ronga och Uppvi- 



§ 19. Wirdarnes invandringstid och iavandringsväg. § 20. Wärends bebyggande. 49 

dinge. Samtidigt med, eller något sednare än den stora hufvud- 
strömmen, har en annan svagare invandring dragit uppefter 
Hoby-ån, till sjöarne Tiken, Tgden och Nislingen, samt upp- 
efter Rottneby-ån till sjön Rottnen, der hon sammanträffat med 
invandringen längs Thors-ån. Då hufvudriktningen alltid gick 
åt norr, äro ock södra fjerdingarne af så väl Rinnevalds som 
af Albo härader jemförelsevis sednare bebygda. De bestodo 
långt fram i tiden, likasom sydöstra delen af Ronga härad 
och vida trakter af Uppvidinge, af stora, oskiftade gränse- 
skogar. 

§ 20. Att landets bebyggande verkligen försiggått på den 
väg vi här angifvit, styrkes af alla omständigheter. Först och 
främst anträffas i de angifna riktningarne landets ansenligaste 
fornminnesmärken, så väl efter Jättarne, ifrån en äldre tid, som 
ock de jemförelsevis yngre, hvilka ingendera långt aflägsna sig 
ifrån vattendragen. Vi anmärka, ibland dessa yngre fornvårdar, 
förnämligast de s. k. skepps-sättningarne, hvilka i Wärend 
talrikt förekomma och väl rimligast böra hänföras till Vikinga- 
tiden, i hvars rörelser W^irdarne, följande den kända vägen till 
hafvet, otvifvelagtigt varit verksamma deltagare. Namnet Vihing^ 
bevaradt i gårdnamnet Vikings-äng (af Gårdsby socken), er- 
indrar ock om denna tid. Vidare är det blott i de nämnda 
riktningarne som vi träffa landets gamla helgelundar, dess heliga 
vatten, ortnamn efter hedna-gudarne, och andra qvarlemningar 
efter forntida hednisk kvilt. Landets uråldriga borgar och herre- 
säten, såsom: Boslott, Hakeslott, Hvembo, Allatorp, Brändeborg, 
Tofta, Bergqvara, Kronobergs slott, Eknaholm, Hofmantorp, 
Asa gård o. s. v., likasom dess få större byar följa allt samma 
regel. Slutligen finna vi ett säkert intyg om bygdernas relativa 
ålder i hemmanens olika storlek. Då man vid den äldsta 
mantals-sättningen, såsom norm för besutenhet, afsåg allenast 
den befintliga odal-åkern och ängen, men icke utmarken; måste 
naturligen inträffa, att de äldre och således redan fullt uppodlade 
gårdarne sattes högre i mantal, än de yngre hemman, som 
ännu icke hunnit ifrån vildmark till odal upptaga någon större 
jordvidd. De gamla mantalen fingo derföre jemförelsevis liten 

4 — 181981. Wärend och Wirdarne. 



so Kap. I. Land och Folk. 

ego-rymd, i fövliåliande till de yngre, först i en sednare tid 
uppodlade. I full enlighet härmed finna vi ock, att de gamla 
mantalen längs Hakeqvarns-å (3: Mörrums-å) och vid stränderna 
af Asnen och Helga-sjön i allmänhet äro små, ofta icke mer 
än 3 a 300 tunnland, hvaremot egorymden ökas för de yngre 
hemman som ligga på ut-ringen, så att längst borta vid den 
gamla riksgränsen finnas mantal om ända till tvåtusen tunnlands 
ego-rymd. 

I öfverensstämmelse härmed se vi ock, att vid christen- 
domens införande fingo de äldsta socknarne en mindre vidd än 
de yngre. Socken-indelningen skedde nemligen icke efter areal, 
utan efter befolknings-förhållanden, och i den äldsta bygden, 
der uppodlingen mera framskridit, var naturligtvis äfven folk- 
mängden tätare samlad. Vi kunna således äfven af socknarnes 
allmänna storlek draga slutsatser om bygdens relativa ålder. 
Granska vi nu förhållandet i K.innevalds härad, så finna vi, 
att likasom Wexiö redan ifrån denna tid framstår såsom landets 
hufvud-ort, så träffas derinvid, i häradets norra fjerding emellan 
Asnen och Helga-sjön, icke mindre än elfva socknar, om ifrån 
7 till högst 30 små eller medelstora mantal; hvaremot fjerdingen 
söder om sjön innehåller blott t vän ne socknar, med i allmänhet 
stora och vidlyftiga mantal, så vidt vi undantaga de små hemman 
som ligga invid sjelfva ån. Dä vi nu veta, att vester om sjön 
låg Albo härads gamla allmänning, Horjemo, och att öster om 
sjön häradets norra och södra fjerdingar sammanhängde genom 
en smal landremsa, likaledes tillhörande härads-allmänningen 
Möcklehult") ; men att på södra stranden och på öarne i sjön 
låg en liten, nu försvunnen socken vid namn Hvembo, så kunna 
vi äfven häraf leda oss till den slutsatsen, att den äldsta in- 
vandringen icke gått igenom skogarne, vare sig vester eller öster 
om sjön, utan först tagit land vid öfre loppet af Hakeqvarns å, 
och vidare, öfver Hvembo-ö och de andra öarne i sjön, utbredt 
sig åt norr, der hon, på sätt vi redan anfört, samlat sig i häradets 
norra fjerding emellan Asnen och Helgasjön. Den södra fjer- 

*) Denna landremsa afstods på 1600-talet till Konga härad, vid en tvist 
om ett dulga-dråp. Den i söder derom belägna gärden Björkeryd räknas ännu 
till den ofvanför liggande Jäts socken. 



§ 20. Wärends bebyggande. 31 

dingen, så snart vi aflägsna oss ifrån sjelfva den nämnda ån, 
är således af en relativt yngre befolkning. 

Med Albo härad är förhållandet likartadt. Af häradets 
16 socknar finna vi tio, de minsta, belägna i häradets norra 
del eller i fjerdingen norr om Blädingebäck. Äfven denna be- 
folkning har således ifrån början tätast hopat sig norrut, ofvan- 
för sjön Salen, dit hon framträngt öfver Åsnen genom nedre 
loppet af Helige å. 

Konga härad följer samma regel. Vi träffa 7 af dess 
minsta socknar, och således dess i forntiden tätaste befolkning, 
i norra fjerdingen omkring Thorsån, omkring sjön Rottnen och 
upp emot Helga-sjön. Vester ut träffa vi äfven tvänne små 
socknar vid sjöarne Tiken och Ygden. Deremot ha de åter- 
stående 6 socknarne icke blott stort hemmantal, utan ock, om 
vi undantaga sjelfva Rottne-ådalen, gårdarne en betydlig ego- 
vidd. Ifrågavarande socknar hafva ock långt fram i tiden varit 
föga annat än stora gränse- och allmännings-skogar, å hvilka 
utmål blifvit tagna ifrån den äldre bygden. Många af dessa 
utmål, hvilka inom häradet, och serdeles i denna del deraf, 
förekomma till ett antal af ej mindre än 140, erindra ännu, 
sedan de blifvit sjelfständiga hemman, om bolgården som de 
ifrån början varit tillskiftade, såsom: Bastanäs, Bastanäsmåla; 
Högeboda, Högebodamåla; Torahult, Torahultamåla; Tafvaste- 
hult, Tafvastehultamåla o. s. v. Dessa hemmans-namn angifva så- 
ledes icke blott gången af landets uppodling åt denna sida, utan be- 
kräfta ock hvad vi redan anfört, om befolkningens sednare utbred- 
ning öfver södra och sydöstra än öfver norra delen af häradet. 

I IVorrvidinge härad, som fått sitt namn deraf att det liffffer 
i norr om landets medelpunkt, blir förhållandet naturligtvis 
omvändt. Vi träffa der häradets fem minsta och äldsta socknar 
söderut, omkring Helgasjön, hvaremot mantalen ökas både till 
antal och storlek i de öfre gräns-socknarne, Berg, Tolg och Asa. 
Vi kunna häraf med visshet sluta, att, vid christendomens in- 
förande, Wärends norra gräns-trakter emot Niudung ännu voro 
blott svagt bebygda. 

Uppvidinge härad är, såsom ri redan anfört, ibland alla 
W ärends-häraderna det sist befolkade. Dess första bebyggare 



S2 Kap. I. Land och Folk. 

hafva inträngt dels ifrån lionga härad, längs Thors-ån och 
Rottne-än, dels ock ifrån Norrvidinge, längs östra stranden af 
Innaren. Här finna \i ock, vid christendomens införande, 
landets minsta socknar, Häråkra, vid Thors-åns och Rottne-åns 
källor, samt Dref och Hornaryd, emellan sjöarne Innaren och 
Orken, ingendera socknen uppgående till 20 mantal. Häradets 
öfriga socknar äro för det mesta yngre, och derföre stora till 
hemmantal och till ego vidder; de utgöras ännu, såsom fordom, 
till stor del af oländiga skogs-trakter. På häradets östra ytter- 
kanter möta folkströmmar ifrån Niudung och Kalmar län, hvilka, 
på sätt vi redan anmärkt, starkt färgat folkmålet i Åsheda, 
IVottebeck, Elghult och flera socknar. Öfverhufvud är Uppvi- 
din"^e den oregelbundnast bebygda delen af Wärend, och den 
enda, hvars befolkning synes sammansatt af i någon mån stam- 
skilda bestånds-delar. 

§ 21. Det sålunda i Wärend inträngande och utbredda 
Wirdafolket har af ålder varit betraktadt såsom ett folk för 
sig, likasom det en gång bildat en egen, sjelfständig förbunds- 
stat, med egna lagar och till och med egen konung. Den gamla 
Westgöta-lagen, som, fasthållande Götarnes egendomlighet såsom 
stam, endast räknar W est- och Öst-Götar till »inländska» män, 
inbe"^riper visserligen äfven Wirdarne under det allmänna folk- 
namnet Smålänningar; men hänför dessa, likasom Svearne, 
till utländska män inom riket. Men äfven i förhållande 
till Smålänningarne, eller åtminstone till de Smålänningar, hvilka 
icke likt Finvedsboar och Niudungsboar med Wirdarne förenat 
sig, framträder af ålder denna Wirdastammens sjelfständighet. 
I den gamla stadgan om konungens eriksgata bestämmes, att I 
»Wirdarnes lagman och Smålänningarne med honom» 
ega möta konungen vid gränsen af Östgötarnes lagsaga, på 
skogen Holaveden, samt följa honom till Jönköping. »Dereger 
konun«^en Wirdarne och alla Smålänningarne ed sin svärja, 
och de honom» o. s. v. Wirdarne voro således på denna tid 
betraktade såsom hufvudfolket, icke blott inom Tio-häraders 
lao^sa«^a, utan i hela Småland, och derjemte såsom stamskilda 
ifrån »alla Smålänningarne». Ericus Olai, som skref sin latinska 
krönika i sednare hälften af 1400-talet, skiljer ännu emellan 



§ 21. Wirdarne, ett folk för sig. Småländska grannfolk och folkmål. 33 

Wärend och Småland, såsom olika och hvar för sig sjelfständiga 
folkländer. Han omtalar nemligen Göta rike, såsom äldre än 
Svealand och omfattande Östergötland, Westergötland, Wärend, 
Öland och Småland, o. s. v. Detta serskiljande synes ock 
vara fullt berättigadt, redan om vi, utan afseende på Wärends 
äldre historia och samhälls-utveckling, bygga allenast på rent 
ethnologiska grunder. 

Om vi nemligen granska folk-förhållandena i de Wärend 
omgifvande små länderna (Små lönd, Småland), så träffas åt 
vester i Finveden (d: Finnskogen, Finnmarken) en skild, ehuru 
beslägtad stam, med ett eget folkmål. Detta mål, Finveds-tnålct, 
talas öfver nästan hela Sunnerbo härad, med undantag af 
några bland de östra gränssocknarne, i hela Westbo och i 
största delen af Östbo och Mo härader; men ingenstädes 
så rent som i Westbo. Det utmärker sig hufvudsakligen genom 
en stark diftongering af den högsvenska vokalen e, som efter 
fornnordiskt sätt uttalas ai, såsom: stain a: sten, bain o: ben, 
maina o: mena. »Ja sulle gau te Braiare mä att braiv, å sau 
knm dar ain hun, å bait me i bainet så ja skraik» a: jag 
skulle gå till Bredaryd med ett bref, och så kom der en hund, 
och bet mig i 'benet så jag skrek. — Det svenska sjelfljudet å 
uttalas deremot i de allraflesta fall såsom a, f. ex. anger (3: 
ånger), tång, läng, sang, stäng, mans-aller (d: mans-ålder), mänga, 
gånger o. s. v. I vestra delen af Finveden, på gränsen af 
Halland och Westergötland, får denna dialekt en egen släpig 
skiftning. Obestämda artikeln heter här an, a, att, såsom: 
an åxe (a: en oxe), a kaou (a: en ko), att traä (3: ett träd); a 
fain an fänta (a: en fin fänta). Vokalen e uttalas här icke 
ai, utan som ett släpande a, såsom: stan (o: sten), han (o: ben), 
ran (a: ren), vat (a: vet), bat (a: bet), siat (a: slet) o. s. v. — 
Så väl af dessa språkförhållanden, som af andra omständigheter 
blir sannolikt, att af Finveds-folket Sunnerboar och Ostboar 
en gång trängt upp längs Lagaådalen, och Westboarne längs 
efter Nissan, der de sednare jemväl befolkat Mo härad. Stammens 
medelhaf har varit sjön Bolmen, der han haft sitt gemensamma 
guda-hof vid gården Stora Hof på Bolmsö, i hvars grannskap, 
på sjelfva ön, träffas Helga-sjön och en gammal helgelund 



åA Kap. I. Land och Folk. 

vid Hiisaby. Lokalnamn efter de hedniska gudarne (såsom 
Odensjö, Thorskinge, o. s. v.) och hedniska offerställen 
(såsom Thorskulle m. fl.) träffas likaledes i sjön Bolmens 
omgifningar. Det är efter bosättning på olika sidor om denna 
sjö, som Finveds-folket delat sig i Siinnerboar, Westboar 
och Ostboar. Ehuru mycket Finvedsboarne än må hafva 
gemensamt med sina grannar AVirdarne, häntjda dock alla 
omständigheter derpå, att de bildat en egen, svagare, men jemväl 
råare och i odling underlägsen folkstam, hvilken, på sätt vi 
redan tillförene antydt, ursprungligen inneslutit mäktiga be- 
ståndsdelar af i landet qvarsittande eller dit undanträngda forn- 
nordiska Jättar eller Goter. 

Vända vi oss nu åt norr ifrån Wärend, så mötas vi i Niu- 
dungcn af Smålands tredje landskaps-mål, eller af en munart, 
som, efter allt att döma, rättast bör betraktas såsom en afart 
af Ostgöta-fnålct. Detta mål talas i större delen af Westra 
härad, i Östra härad, i Worra och Södra Wedbo och 
Tveta härader, och förmodligen i större delen af Ralmarelän. 
Det utmärker sig genom ett långt och släpigt uttal af vokalen 
a, som jemväl får ersätta bestämda artikeln -en, såsom: jaret 
o: gärdet, mara o: märren, på tvära a: på tvären^ träa o: träden, 
hasta o: hästarna. Plural- formen -om a uttalas -era, såsom: 
koera o: korna, tröjera o: tröjorna. »Rattera springa ätte råt- 
tera opp för trappera, långa raera» d: kattorna springa efter råttorna, 
uppför trapporna i långa rader. Konsonanten g uttalas j, f. 
ex.: mojen a: mogen, skoja o: skogen, plöja o: plogen, o. s. v. 
Föröfrigt framträder denna munart, som i Östra härad talas 
med den starkaste brytningen, mindre såsom ett sjelfständigt 
landskapsmål, än som en qvarlefva af flera blandade folkmål, 
ibland hvilka Östgötiskan är det förherrskande. 

Detta instämmer ock med landets ethnologiska förhållanden, 
så vidt vi icke blott ifrån språket, utan ock ur andra grunder 
kunna bedöma dem. I norra och östra Småland, äro nemligen, 
efter all anledning, Norra och Södra Tjust samt Sefvedes hä- 
rader, längs kusten och Stång-ådalen, bebygda af Östgötar. 
Detsamma gäller om Tveta, AVista och Norra och Södra Wedbo 
härader, hvilka likaledes äro utflyttningar ifrån Östergötland, 



§ 21. TVirdarne, ett folk för sig. Småländska grannfolk och folkmäl. 55 

hvadan ock Finvedsbon än i dag säger sig »fara till Öster- 
götland», så snart han har att färdas öfver den bergås, som 
bildar gränsen emellan hans land och de nämnda häraderna. 
Hvad beträffar Östra härad, synes dess befolkning hafva in- 
trängt dels ifrån norr, dels ock längs Amm-ån ifrån öster, lika- 
som densamma icke blott talar Östgötadialekt, utan ock i sitt 
lynne ådagalägger Östgötens benägenhet för prakt, vällefnad 
och skrytsamhet. I ^ estra härad deremot ffnna vi en be- 
folkning af flerfaldigt blandad härkomst. Denna stamblandning 
framträder ingenstädes tydligare, än i häradets splittrade kyrkliga 
indelning. Vi hnna således inom A'V estra härad en sockendel, 
eller s. k. skate, som söker till kyrka i Östra härad; fem 
dylika skatar söka till kyrkor i Östbo, och en till kyrka i 
Tveta härad, hvaremot tre dylika skatar inom Tveta härad 
på samma sätt söka till kyrkor i ^\estra härad. Afven språket 
är blandadt. I de nedersta gränssocknarne talas A^V ärends-mål, 
i det öfriga häradet mest Östgöta-mål. Allt visar således, att 
invandringsströmmar ifrån Östergötland, Wärend och Finved 
här sammanträffat, och blandat sig med hvarandra och med 
en ursprunglig befolkning af qvarsittande eller hit förträngda 
Goter. Och hvad serskildt beträffar förhållandet till ^'Värend, 
röjer sig den olika härkomsten icke blott i de afvikande mun- 
arterna, utan ock i olika utseende, folklynne, seder och form 
på redskap. 

Hvad slutligen beträffar Wärends grannländer åt öster och 
söder, så äro Buig (a: Stranda och Handbörds härader) längs 
Amm-åns nedre lopp, och Möre-landet längs Ljungby-å och 
Ryssby-å — det sednare kändt redan i 9:de århundradet — 
begge befolkade ifrån kusten, och synas med Wärend hafva 
föga eller intet gemensamt. Annorlunda är förhållandet med 
Blekinge, som likaledes namnes i Ottars och Ulfstens resa 
såsom i 9:de århundradet tillhörande Sverige. För att döma 
af språk, folklynne, seder och utseende, kan nemligen intet tvifvel 
uppstå, det ju icke detta land, åtminstone i dess norra del, lika- 
som Östra Göinge och en del af Willands härader i Skåne, är 
bebygdt af, eller åtminstone innesluter starka elementer af 
Wirda-stammen. Möjligtvis kan detta härröra från de utflytt- 



56 Kap. I. Land och Folk. 

ninfrar, som egde rum ifrån Wärend under konung Erik XIV:s 
kri"^: men sår sannolikt tillbaka till äldsta tider. Blekingsfolket 

^ 111 

synes nemligen ifrån början vara af blandad härkomst och man 
träffar ännu nedåt skärgården, serdeles i Ramdala socken och 
på öarne Sturkö, Tjurkö, Hasselö, Aspö och Stenhamn, lem- 
ningar af den gamla, äkta Blekings-stammen, en vacker men 
mera mörklett folk-typ, med skär hy, mörkbrunt hår och ögon- 
bryn, och mörkblå ögon. 

§ 22. Den stam-skilj agtighet i förhållande till grannarne 
och den politiska öfvervigt framför de egentliga Smålänningarne, 
som af ålder utmärkt Wirda-folket, har naturligtvis ej kunnat 
undgå att qvarlemna djupa, ännu igenkänliga spår i folkminne 
och folklynne. Wirden tänker derföre stort om sig sjelf. Vi 
hafva redan i det föregående anmärkt, huru han anser Knallen 
för dum, och älskar att göra honom till hjeUe i löjliga folk- 
äfventyr. Detsamma gäller om Skåningen (o: slättbon), som 
framhålles såsom dum, dåsig och stor-äten, och förlöjligas för 
sin kärlek till gröt. Om Westra härads-bon heter det gerna 
skämtvis, att »folk äro tre slags, manfolk, qvinnfolk och Westra- 
häradsboar», och om Östra härads-bon, som ännu lärer betala 
den i Kalmar-län vanliga s. k. spring-skatten*"), nämner man 
med förakt, hurusom denna skatt blifvit häradet ålagd derföre, 
att i Bländas strid emot Danskarne, qvinnorna från Östra härad 
af räddhåga sprungo sin väg. De ännu för få år sedan icke 
bortlagda stora slagsmålen vid alla marknader (såsom vid Bo, 
Stolpastugan, o. s. v.) der Wirdarne i flock kunde träfi^a samman 
med sina grannfolk, vittnade ock om uråldriga stamfördomar. 
Om sig sjelf, sin härkomst, sina qvinnors fordna tapperhet och 
derpå grundade företräden, sina uråldriga lika arfslagar o. s. v. 
talar deremot Wirden med en naturlig, ehuru sällan med en 
stötande stolthet. Hela folket betraktar sig sjelf af ålder såsom 
en privilegierad stam, såsom ett folk af adelsmän, ungefär 
såsom de spanska Baskerna. Detta drag är genomgående och 
framträder redan i deras ytterliga känslighet för hvarje miss- 
aktning, i deras fordna benägenhet att genast i blod aftvå hvarje 

*) Jfr. Croelius, Beskrifn. om Tunaläns, Sefvedes och Aspelands härader, 
s. 446 o. f. 



r af Wirdarnes stamskillnad från grann-folken. § 23. Wirda-ätter. 37 

skymf, och i den stränga etikett, det krus och den 
löfviskhet, som, fordom mera än nu, iakttogs vid alla 
förhandlingar, möten och samqväm. Stundom framträder likväl 
denna stegrade national- och sjelfkänsla såsom en öppen börds- 
högfärd. Hela stammen yfves således ännu öfver sin härkomst 
ifrån Blända och hennes sköldmö r. Åsheda-boarne i Upp- 
vidinge härad, hvilka anse sig förnämare än andra Uppvidinge- 
boar, få ordspråksvis benämningen Asheda Riddare. Inbyggarne 
i Asa socken visste för få mansåldrar sedan att tala om sin 
härkomst från den fordna s. k. Asa slägt eller Asa kämpar. 
Rinnevaldsboarne sunnan om sjön, hvilka längst af alla bibe- 
hållit den gamla näfrätten och seden att gå beväpnad, höra sig 
ännu gerna benämnas Knifva-herar eller Ifvcrlnifvar, lika- 
som deras land får namn af Knifva-hygden. Yigerstads socken 
var ännu omkring år 1770 delad i fyra fjerdingar, af hvilka 
hvar och en bildade en slägt för sig, som sällan tillät gifter- 
måls-förbindelser utom fjerdingen, långt mindre utom socknen. 
Denna folksed hade visserligen sin rot i grundsatsen, att inom 
slägten bevara den fasta förmögenheten; men grundade sig tillika 
på börds-stolthet och börds-fördomar. Och, om man får sätta 
tro till folksägnen, fanns väl aldrig någon an-dryghet som var 
mera berättigad. Ty, medan fornsägnerna och fornsångerna 
om konung Thidrik af Bern och hans tolf starka kämpar bi- 
behållit sig i hela Wärend såsom ett kärt folkminne, så yfdes 
Wigerstadboarne att vara ättlingar af den ypperste kämpen i 
denna sago-krets, — af de gamla gotiska folkens berömde national- 
hjelte Jf^idrik Werlandsson. 

§ 23. I sammanhang härmed är det en anmärkningsvärd 
omständighet, att Wirda-folket, såsom det vill synas ifrån äldsta 
tider, varit deladt i ätter med egna ätte-namn. Dessa ätte- 
namn låta ännu till en stor del återfinna sig i de af ätten först 
bebygda och efter densamma uppkallade gårdar, och man torde 
häraf få sluta, icke blott att de i allmänhet gå tillbaka till 
hedenhögs, utan ock att de tillhöra den stam af yngre invandrare, 
som först utbytte det förra rörliga svedjelands-bruket emot ett 
fast åkerbruk med skiftad jord och bebygda gårdar. Vi med- 
dela här nedan en på detta sätt, efter gårdnamnen, uppgjord 



S8 Kap. I. Land och Fo!k. 

förteckning öfver Wirdafolkets äldsta ocli ansenligaste ätter; 
likväl utan anspråk vare sig på fullständighet eller full nog- 
grannhet, enär åtskilliga af dessa namn, under seklernas lopp, 
antagligen varit utsatte för vilkorliga förändringar i uttal och 
rättskrifning. Äfven böra vi hafva anmärkt, dels att flera 
bland dessa ätte-namn, f. ex. Arne, Björn, Bonde, Bose, Bror, 
Bruse, Faje, Gise, Grim, Grimmel, Humle, Inge, Krok, Lage, 
Orm, Tyke, Udd, Ulf, Ur, Ygge, Are, jemväl förekommit 
såsom i landet brukliga mans-namn, hvadan vi här anföra dem 
såsom ättenamn endast i det fall, när de i Wärend varit såsom 
sådana bevisligen brukade; dels ock att ibland dessa namn före- 
kommer ett antal, om hvilka man stadnar i ovisshet, huruvida 
de rättare böra betraktas såsom fornåldriga mans-namn eller 
såsom verkliga ättenamn. Vi anföra exempelvis namn med 
aflednings-ändelsen -ing-, såsom: Beting, Billing, Bleding eller 
Bliding, Däning, Hulling, Rlobbing, Running, Miding, Nisting, 
Rönning, Seding, Spaning, Stening, hvilka å ena sidan erbjuda 
analogi med de kända ättenamnen Bökling, Ejsing, Fösing, 
Gyding, Rlipping, Skåning, Sneding, Sterning; men å andra 
sidan närma sig de kända och i Wärend fordom, såsom till 
någon del ännu, brukliga mans-namnen: Löfving, Skering, 
Svening, Söfring, Viking. Till samma kathegori höra jemväl 
åtskilliga namn på -land, såsom Gulland, Hilland, Thorland, 
men hvilka vi, i analogi med namnet Willand, här betrakta 
icke såsom ättenamn, utan såsom enkla mans-namn. 

Gamla JFärendsJca ^tte-nainn, utdragna ur namnen pä 
landets gårdar. 

Kin. h. o: Kinnevalds härad. K. h. 0= Konga härad. A. h. o: Albo härad. 
IV. h. .1: Norrvidinge härad. U. h. o: Uppvidinge härad.) 

Arne. — Aruanäs A. h. Arneskruf U. h. 

Arpe. — Arpamåla R. h. 

Askumme. — Askummatorp Rin. h. 

Både. — Badeboda U. h. 

Bagge. — Baggaboda U. h. Baggatorp U. h. Bagganäs R. h. 

Bark, Barle. — Barkeboda R. h. Barkahult U. h. 

Bas. — Bastorp A. h. 

% 



§ 23. Wirda-ätter. Ättenamn i de gamla gård-namnen. 59 

Bate. — Batamåla R. h. Batahult R. h. 

Beting. — Betingetorp U. h. 

Bill. — Billsboda A. h. Billarp A. h. Billa R. h. 

Billing: — Billingetorp A. h. 

Bister. — Bisterhult R. h. 

Bjelfve. — Bjelfvatorp. IV. h. 

Bjeller. — Bjellerhult Rin. h. Bjellerberg A. h. 

Bjesse. — Bjesseboliult R. h. 

Björn. — Björnakulla R. h. Björnalycke R. h. 

Björsse. — Björssamåla. Rin. h. 

Black. — Blackemåla R. h. 

Bleding-, Bliding. — Bledinge A. h. Blidingsholm Rin. li. 

Bl ömme. — Blonimagården (i Opestorp) Rin. h. 

Bläse. — Bläsamåla R. h. 

Bock. — Bockaboda A. h. 

Bonde. — Bondeskog R. h. 

Borste. — Borstatoip U. h. 

Bose. — Bosatorp R. h. 

Brand. — Brandstorp U. h. 

Bror. — Brorsmåla Rin. h., U. h. 

Brun. — Brunsmåla R. h. Brunemåla R. h. Brunamåla R. 

h. Brunshnlt A. h. 
Brände. — Brändetorp A. h. Brändebol U. h. Brändeqvarn 

A. h. Brändeborg Rin. h. Brännemåla R. li. Bränne- 

bo. R. h. 
Biibb, Buhhe. — Bubbetorp U. h. Bubbemåla R. h. 
Bunge. — Bunganäs R. h. Bungamåla R. h. 
Biisle. — Buskaboda Rin. h. Buskahult Rin. h. 
Bänk. — Bänkaboda R. h. 
Dacke. — Dackemåla (Henstorp) R. h. Dackevången (under 

Elmtaryd i Agunnaryd s:n). 
Dalbo. — Dalbogård i Hof. Rin. h. 
Dam. — Damsboda N. h. Damsryd A. h. 
Damp. — Dampemåla U. h. 
Diekne (Gekne.) — Dieknabygd A. h. 

Drake. — Drakemåla Rin. h. Drakastugan (Arnön) A. h. 
Drobb. — Drobbenäs R. h. 



60 Kap. I. Land och Folk. 

Dubb. — Dubberås U. h. 

Hufva. — Dufvemåla U. h. Dufvelycke A. h. Dufveryd A. h. 

Dun. — Dunatorp U. h. Dunshult Kin. h. Dunsmåla Rin. h. 

Dånge. — Dångebo K. h. Dånganäs R. h. 

Däning. — Däningelanda Rin. h. 

Elg. — Elgalycke R. h. 

Elling. — Ellingsmåla R. h. Ellingeryd R. h. Ellingsås 

A. h. 
FisTc. — Fiskestad R. h. 
FlaTce. — Flakemåla U. b. 
Flyge. — Flygeboda Rin. h. 

Fläding. — Flädingsnäs R. h. Flädingsmåla R. h. 
Flök. — Flöxmåla R. h. Flöxhult R. h. 
Forne. — Fornamåla R. h. 
Frank. — Frankanäs Rin. h. 
Fröne. — Fröneskruf U. h. 
Fåle. — Fåleboda Rin. h. 
Fösing. — Fösingsmåla R. h. 
Garp. — Garpatorp U. h. Garphyltan A. h. 
(Gedda. — Gäddeboda, Sunnerbo h.) 
Get. — Getamåla R. h. Getasjö U. h. 
Gicrne. — Giernesmåla R. h. Jernemåla Rin. h. 
Giesse. — Giessemåla Rin. h. 
Gise. — Gisskult N. h. 
Gosse. — Gossagård (i Thorsås) R. h. 
Gran. — Gransboda A. h. 

Grim. — Grimslöf A. h. Grimmagärde U. h. Grimsgöl R. h. 
Gris. — Grisebo R. h. Grisnäs R. h. 
Gräjling. — Gräflingetånga R. h. Gräflingaryd Rin. h. 

Gräflingeryd R. h. 
Gronte. — Gröntaboda Rin. h. 
GucJce. — Guckatorp U. h. 
Gul. — Gulaboda R. h. 
Gutte. — Guttamåla R. h. 
Gye. — Gieboda IV. t. Gyvik A. h. 
Gylta. — Gylteboda A. h. 
Hadde. — Haddamåla U. h. 



§ 23. Wirda-ätter. Ättenamn i de gamla gård-namnen. 61 

Hane. — Haneholm N. h. 

Hare. — Havebo K., h. 

Hielm. — Hielmaryd A. h., N. h. Hielmhorfva U. h. 

Hierpe. — Hierpanäs A. h. 

Hiort. — Hiortatorp A. h. 

Holk. — Holkhult A. h. Holköa A. h. Holkemåla Rin. h. 

Holme. — Holmesås N. h. Holmahult R. h. Holmåkra R. h. 

HulUng. — Hullingsved A. h. 

Humle. — Humlarjd A. h. Hiimlebeck U. h. 

Hvit. — Hvitahult R. h. Hvitteryd A. h. Hvitabråten N. h. 

Hvitthult U. h. 
Hård. — Hårdahult A. h. Håralycke A. h. 
Häger. — Hägeryd Rin. h. Hägerhult U. h. 
Häring. — Häringetorp Rin. h. Härensås Rin. h. 
Hätta. — Hättemåla U. h. Hättekärr U. h. 
Hök. — Höketorp A. h. Hökeboda A. h. Hökaryd A. h. 

Hökemåla R. h. Hökamåla R. h. Hökaskruf U. h., N. h. 
Höna. — Hönetorp A. h. Höneskruf U. h. Höneström U. h. 
Ihre. — Ihremåla R. h. 
Kamping. — Rampingemåla R. h. 
Käre. — Rareboda U. h. Raratorp Rin. h. 
Karsse. — Rarsamåla A. h. Rarssamåla R. h. Rarssahult 

Rin. h., U. h. 
Katt. — Rateboda A. h. 
Kicxla. — Riexleboda A. h. 
Klohhing. — Rlobbingsmark U. h. 
Knap. — Rnapagården A. h. Rnapatorp A. h. Rnapanäs 

R. h. Rnapetorp Rin. h. 
Koppe. — Ropperås A. h. Roppekull tJ. h. 
Kopping. — Roppingebygd A. h. 
Korpe. — Rorpemåla R, h. Rorpalycke R. h. 
Krahhe. — Rrabberödja U. h. 
Krampe. — Rrampamåla A. b. Rrampanäs A. h. Rramp- 

hult N. b. 
Krok. — Rroksmåla R. h. Rroxebo R. h. Rrokstorp U. h. 

Rroksbult Rin. b., A. h. Rroksnäs A. b. 
Kruhh. — Rrubbetorp U. b. 



62 Kap. I. Land och Folk. 

Kruni. — Krumsås A. h. 

Kruse. — Rrusamåla R. h. Rrusseboda U. h. 

Kråk. — Rråketorp A. h. Rråkamåla U. h. 

Krämme. — Rrämmeinåla R. h. 

Kunning. — Runninge Rin. h. 

Kure. — Ruramåla R. h. 

Kutte. — Rutteboda U. li. 

Ki/le. — Ryletorp Rin. h. Ryleskmf U. Ii. 

Kåre. — Råramåla R. li. Råralycke R. h. Råragården (i 

Risinge) R. h. Råranäs R. h. Rårestad R. h. Råra- 

böke A. 11. 
Käring-, — Räringsberg R. h. 
Lahh. — Labbemåla U. h. 
Lage. — Lagemåla Rin. h. 
léjunge. — Ljiingesåkra Rin. h. 
LocTie. — Lockegård A. h. Lockhult A. li. Lockakulia A. h. 

Lockarör Rin. h. Lockarön Rin. h. 
Liimme. — Liimmemåla A. h. 
Lång. — Långstorp Rin. h. 
Läppe. — Läppamåla R. h. 
Mager. — Magersrjd U. h. 
Make. ^— Makesmåla R. h. 

Miding. — Midingstorp Rin. h. Midingsbråte Rin. Ii. 
Mille. — MiUeboda Rin. h. 
Måk. — Måketorp U. h. 

Mård. — Mårdslätt R. h. Mårslycke R. h. 
Mörk. — Mörkaskog U. h. 
Nisting. — Nistings-ö R. h. 
Orm. — Ormesberga INT. h. Ormesliaga R. h. 
Penning. — Penningetorp N. h. 
Puke. — Pukatorp U. li. 
Rahhe. — Rabbetorp U. Ii. 
Raft. — Raftanäs R. h. 
Ram. — Ramsåkra A. li. Ramdala Rin. h. Ramsbeijr Rin. 

11. Ramsnäs Rin. li. 
Rim. — Rimshult Rin. h. 
Ring. — Ringstorp U. h. Ringshult A. h. 



§ 23. Wirda-ätter. Ättenamn i de gamla gård-namnen. 63 

Rink. — Rinkaby K.in. h. 

Ris. — Rislycke U. h. Rismåla U. h. Risinge K. h. 

Robb. — Robbagården (i Täfvelsås) Kin. h. Rubbatorp A. h. 

Romme, Riivime. — Rommeslycke A. h. Rummaniåla K., h. 

Ruda. — Rudeboda K., h. 

Rungc. — Rungeboda K., h. 

Runne. — Runnemåla K., h. Runneboda A. h. 

Rit. — Råamåla R. h. Råatorp A. h. 

RåcJce. — Råckatorp K.in. h. 

Rånne. — Rånnemåla K. h. 

Räf. — Räfveboda Riu. h. Räfvemåla K. h. 

Röd. — Rössmåla K., h., K-in. h. Röshult A. h. 

Ränning. — Rönningaryd A. h. 

Seding. — Sedingshult A. h. 

Sele. — Selemåia U. h. 

Silfve. — Silfvatorp A. h. 

Sjne. — Sjuamåla R. h. 

Sicalle. — Skallekuila A. h. Skalleboda U. li. 

Skärman. — Skarmansmåla K., h. 

Skatc. — Skatelöf A. h. Skatemåla R. h. 

Skepp. — Skepshult A. Ii. (tvä gårdar). 

Skunte. — Skuntamåla R. h. 

Skijtte. — Skyttebol A. li. Skyttamåla R. h. 

Skåre. — Skåramåla Rin. h. Skäraskog U. h. 

Sköfvel. — Sköfveläkra A. h. SköfFemoen A. h. 

Slätte. — Slattesmåla Rin. h. 

Snagge. — Snaggamåla U. h. 

Sneding. — Snedingsmäla R. h. 

Snugge. — Snuggatorp A. h. 

Snäre. — Snäreinåla R. h. Snäreshult A. h. 

Sprit. — Spritemäla U. h., R. h. 

Spaning. — Späningslanda A. h. 

Spåre. — Späreqvarn A. h. Spåramäla R. h. 

Staf. — Stafsäkra N. h. 

Sterning. — Stenningeboda A. li. 

Stibbe. — Stibbetorp U. h. 

Stocke. — Stockanäs A. h. Stockaryd A. h. 



64 Kap. I. Land och Folk. 

Stod, Stud. — Stodsboda U. h. Studsmåla R. h. 

Stolpe. — Stolparås A. h. 

Sträng: — Strängsmåla R. h. Strängshult A. h. Stränga- 
näs K., h. 

Stubbe. — Stubbatorp U. h. Stubbalycke A. h. 

Stång. — Stångsmåla R. h. Stångamåla R. h. 

Sule. — Sulatorp U. h. 

Summe. — Summamåla R. h. 

Svan. — S vanas N. h. 

Svart. — Svartliult U. li. 

Söfte. — Söftesmåla Rin. h., R. h. Söftestorp R. h. 

Take. — Takeboda TJ. h. Takamåla R. h. 

Tanne. — Tannatorp A. h. 

Tåte, Tatte. — Tatamåla R. h. Tattamåla R. h. 

Taxe. — Taxemåla R. h. Taxas A. h. 

Tixc. — Tixatorp Rin. h. 

Tjock. — Tjockeboda R. h. 

Tjuga. — Tjvigeboda Rin. h. Tjugusjö R. h. 

Torsse. — Torssatorp Rin. h. 

TroUe. — Trollemåla R. h. Trolleboda U. h., A. h. Trolle- 
kulla R. h. Trollesgärde U. h. 

Tune. — Tunatorp Rin. h. 

TyJce. — Tykaskruf U. h. 

Tång. — Tångebo U. h. Tångemåla U. h. 

Tackel. — Täckelsmåla Rin. h. 

Uggla. — Uggleboda U. h. Ugglehult N. h. Ugglekull Rin. h. 

Uhr. — Uhranäs U. b. Uråsa R. h. 

Ulf. — Ulfsmåla R. h. Ulfsåkra R. h. Ulfsryd R. h. 

JFerre. — Werahult A. h. Weramåla R. b. Wärebol 
R. b. 

Jf^rång. — \Yrångeboda R. h. ^Vrångbult U. h. W^rånga- 
böke Rin. h. 

Weste. — Westenbaga Rin. h., N. h. 

Tf^rig. — Wrigstad Rin. b. 

Ygge. — Tggesryd U. b. 

Öde. — Ödetofta N. b. Ödemåla R. b. 

Ope. — Opestorp Rin. b. 



§ 84. Wirda-ätter. Ältenaimi, Icfvande åren 1600— ie32. SS 

§ 24. Mer än åttatio af dessa uråldriga JVirdaälter 
lefde ännu i början af 1 600-talet y och omtalas i landets 
domböcker allenast ifrån kon. Carl IX:s och kon. Gustaf II 
Adolfs tid. Jemte dem framträder ännu ett stort antal andra, 
kanske lika åldriga Wärends-slägter med egna ätte-namn, och 
inånga torde ytterligare stå att uppspåra utur äldre och yngre 
hittills icke granskade handlingar. — Vi meddela här nedan 
en förteckning öfver Wirda-ätter och ättemän ifrån åren 
1600 — ^1032. De ibland dessa ätter, livilka, på sätt vi ofvan 
visat, en gång gifvit namn åt landets gårdar och således gå 
tillbaka till tiden för landets fasta bebyggande, äro härvid för 
bättre öfversigt betecknade med^. Till undvikande af hvarje 
vilkorlighet återgifvas namnen bokstafligen så, som de i hand- 
lingarne förekomma. 



Wirda-ätter och ättemän, omtalade i landets tingshandlingar 
för åren 1600—1632. 

K. h. •>: Kouga härad. Kin. h. ■>: Kinnevalds härad. A. h. ^- Albo härad. U. h. 
•i: Uppvidinge härad. X. h. >i: Norrvidinge härad.) 

^Arne, Gertorn, i Tegnabv. K. h. 1614 — 27. 
Sven, ibid. 1622—24. 
Nils, i Ormshaga. R. h. 1614. 
^Bagge, Jon, i Skepzhult, Viersta socken. A. h. 1620 — 22. 
Jon, en fougdetienare. R. h. 1623. 
Jöns, i Whråsa. A. h. 1613. 
Måns, ibid. R. h. 1633. 
Måns, i Vestörp. R. h. 1621. 
Niels. Rin. h. 1631. 
Balk, Nils, i Bondaskough. Rin. h. 1616. 
Bamse, Birge, widh Juleqwarn. N. h. 1614. 
Bank, Suen, en enkling. U. h. 1620. 
Bark, Barke, Nils, i Bondeskogh. R. h. 1622. 
Per, i Hägerås. U. h. 1615. 
Per, en godh danneman. R. h. 1629. 

5 — lSi98i. Wärend och IVirdarne. 



66 Kap. I. Land och Folk. 

gamble Suen. K., h. 1627. 
"^Barke, Månss. Rin. h. 1623. 

Måns, i Sneieshyltan. A. h. 1623—27. 
Basse, Måns, i Hestbeck. K. li. 1620. 

Bassa, Bengta. R. h. 1632. 
Bese, Per, i Dref. U. h. 161.^. 
Beet, Beett, Måns, i Skårtary. U. h. 1616—30. 
"^Bill, Jöns, i Vidkier. R. h. 1633. 

Nils, i Benestadh. A. h. 1618—22. 
Nilss, en Ryttere. A. li. 1622. 
Biur, Gudmund, i Runemåla. R. h. 1616 — 29. 

Håkon, i Grimsgöll, Longesjö socken. R. h. 1614 — 15. 
Ygge, en tiuf. U. h. 1618. 
^Biörn, Jon, i Blöteskogh. U. h. 162.5. 
''Black, Oloff. R. h. 1618. 
Bladge, Suen, i Rarssemåla. R. h. 1620. 
''Blomme, Per, i Stora Holm. U. h. 1615—23. 
Peer, en soldat. U. li. 1619. 
Peer, Capeten. U. li. 1633. 
Suen. A. h. 1621. 
'''Bläse, Måns. U. h. 1618. 
''Boch, Bok, Lasse, i Thorebekzmåle. R. h. 1616—23. 

Per, i Dångeboda. R. h. 1616—18. 
Bogge, Swen, i Eke. U. li. 1624. 
Bhola, Rirstin, i Högaskog. U. h. 1618. 
"^Bonde, Carll, i Nöbbele. R. h. 1619. 
Gertorn. R. h. 1619. 
Håkon, i Stenkessmåle. R. h. 1632. 
Lasse. R. h. 1619. 
Måns, i Greflingary. R. h. 1619. 
Måns, i Torahult. R. li. 1626. 
Måns, i Riellelycke. R. h. 1639. 
Nilss, i Viltofta. Rin. h. 1609. 
Nilss, i Wederlanda. R. h. 1619. 
Nils, Thelestadh, Bondegården. Rin. h. 1624. 
Nils, i Nöbbele. R. h. 1627. 
OlofF. R. h. 1620. 



§ 24. Wirda-ätter. Ättenamn, lefvande åren 1600 — 1632. 67 

OluflP, i Hoff. Kin. h. Iö24. 
Peer, i Wiltofta. 1557. Rin. h. 1622. 
Peer, i Backagården. R. h. 1619. 
(Borre, Joenn, om 80 år. Westra h. 1630.) 
^Bose, Jon, i Siöatorp. U. h. 1615. 
Rarin. R. li. 1624. 

Bosse, Båse, Per, i Eke, Ekne. U. h. 1614—27. 
Brase, Nils, i Mörteleek. U. h. 1614—23. 
Bredh, Nils, i Däningelanda. Rin. h. 1626. 
Brims, Arfuid. A. h. 1618. 

Nilss. ibid. 
(Brocke, Nils. Östra h. 1605.) 
BroJce, Erik, i Wirkmult. A. h. 1604. 
Brokin, Måns, i Almåss. A. h. 1613. 
""Bror, Oluf. U. h. 1615. 

Brose, Brosse, Olof i Torahult. R. h. 1628—32. 
"^Brun, Börge. R. h. 1625. 

Carll, i Tingzmåla. R. h. 1634. 

Joen, i Wekeisångh. R. h. 1620. 

Per, i Arissbomåla. R. h. 1626. 

Brunn, Per wijd Bånneniåla. R. h. 1626. 

Peder, en foutekarl. R. h. 1632. 

Thore, i Tingzmåla. R. h. 1634. 
Bruse, Gummundh, i bråndåse. U. h. 1615 — 19. 

Jon. R. h. 1619. 

Nils, i Forssa. A. li. 1623—28. 
(^Bråndh, Torkill, i Läsaridh. Sunnerbo h. 1603.) 
{Btigge, Nils, i Skarup, Skarp. Sunnerbo h. 1603 — 11.) 
Bulla, Peer. Rin. h. 1629. 
Buller, Nils, i Öyaby. Rin. h. 1622—32. 

Suen, i Bönnemåla. 1619. 
Buncke, Bungge, Nilss, i Mårslycke. R. h. 1619 — 25. 
"^Bunge, Nils, i Midingztorp. Rin. h. 1621. 
Bundt, Peer, i Torp. R. h. 1620. 
Back, Larss. R. h. 1631. 

Nilss, i Galtabeck. U. h. 1620. 
Nielss. R. h. 1631. 



68 Kap. I. Land och Folk. 

Båk, Haken, i Huikaryd. U. h. 1629. 

Lass, en knicht. R. h. 1626. 
Båt, Bått, Mattis, i Rarsemåla. K. h. 1616 — 21. 
BöMingh, Börge, i Högnelöff. R. h. 1624. 

Jon, i Norratorp. R. h. 1614—29. 
Nils, i Hägderås. U. h. 1615. 
Bönisk, Peer, en afdankat Ryttare. R. h. 1618. 
"^Dalbo, Dalboo, Jöns, i Blädinge. A. h. 1618—30. 
^Datitpt, Lasse, i Pluggeboda. R. h. 1618. 
Bansche, Oluff, i Vederlanna. R. h. 1632. 
Dask, Pedher, een Drifuare. Rin. h. 1626. 
Diedde, Per, i Stegby. U. h. 1618. 
Dom, Nils. R. h. 1615. 
Drucken, Drtikcn, Gudmund, i Rårelycke. R. h. 1614 — 25. 

Larss. R. h. 1614. 
Brängher, Ynner, i Midingzbrotlien. Rin. h. 1616. 
Dudh, Peder, i Skiöreda. A. h. 1604. 
Päder, i Lindåss. A. h. 1618. 
Dud, Peer, i Skalrelidh. Rin. li. 1622. 
Suen, i Toftåsa. R. h. 1612. 
Dufua, Dufue-Pellen (en gångeskreddare). 
Duse, Anders. U. h. 1620. 

Jöns, i Ölliemåla. R. h. 1620—26. 
Nils, i Alzgustorp. U. h. 1621. 
Nilss, i Wackamo. U. h. 1624. 
Oluff. R. h. 1622. 
Dusc, Duuse, Peer, ihelslagen 1585. R. h. 1618. 
^Dånge, Jon, i Bungemåla. R. h. 1630. 
Måns, ibid. 

Swen, i N. Häsle. R. h. 1615—18. 
Ejsingh, Lasse (ifrån Sunnerbo h.). A. h. 1603. 
Fatje, Jöns, i Oppestorp. Rin. li. 1618. Skrifves äfven Jöns 

Faijasson. 
Fals, Peer, i Låsshult. U. b. 1618. 

Falz, Peer, i Tommessehult. U. li. 1620. 
Fimtne, Erich, i Äreda. U. b. 1625. 
^ Forne, Nils, i Buamåla. R. b. 1625. 



§ 24. Wirda-ätffr. Ättenamn, lefvande åren 1600—16355. 69 

Nils, i Ermittemålle. R. h. 1()29. 
Fött, Jon, i Elända. Rin. h. 16*29. 
Frost e, Erich. A. h. 1610. 
Fröö, Swen. A. h. 1628. 

^Fösing, Anders, i Getaskerf, en landzknechtt. R. h. 1621. 
Fössing-, Börge, en Landzknicht. R. h. 1621 — 24. 
Lasse. R. h. 1619. 

Fösingh, Oloff, i Sellierydh. R. h. 1614—24. 
Fössingh, Peer, i Tickeskruf. U. h. 1622. 
Gad, Jon. A. h. 1604. 

(Galle, Gunar, wälbyrdigh, till Näs. Sunnerbo h. 1609.) 
Gast, Måns. R. Ii.'l621. 
Matz. R. h. 1626. 
""Gedda, Månss. R. h. 1626. 

Per, i Skersehultt. R. li. 1622. 
^Gekne, Suen, R. h. 1614. 

^Gef, Gett, Geet, Giett, Anders, i Ryd. A. h. 1618—30. 
Gett, Geett, Börge, i Oby. A. h. 1624—27. 
Geeth, Birge. Rin. h. 1623. 
G'<??Äe-Sissan. 
Geting-, Jon, i Föreby. R. h. 1618. 

Gietingli, Börge. A. h. 1614. 

Jöns, i Gåsemåle. R. h. 1624. 
^Gijse, Pädhar, i Segahult. A. h. 1613. 

^Gosse, Bengtt. Corporall vnder Capten Claudj. R. h. 1632. 
Gudmundh, i Raretörp. Rin. h. 1615. 
Jon, i MöllekuUen. Rin. h. 1618—32. 
Nils, i MöllekuUen. Rin. h. 1618—33. 
Nilss, i Torsåås. R. h. 1632. 
(Gåsse, Niels, i Joflfttisnäs. Sunnerbo h. 1609.) 
^Gran, Jöns. U. h. 1615. 
Gransko, Herman. Rin. li. 1629. 
Grett, Jöns, i Senneshult. A. h. 1622. 
"^Grhn, Måns, i Ask. A. h. 1628. 

Suen, i Vlfzrjdh. R. h. 1629. 

(Grijm, Lasse, i Naglarydtt, i T"\vingz sochn j Dan- 
mark. R. h. 1623). 



70 Kap. I. Land och Folk. 

Grinimell, Grindeli, Per i Sibbemåla. K. h. 1615 — 16. 
^{Griss, Lasse. Sunnerbo h. 1609. 

Måns. ibid.) 
Griiff, Gudmundh, i Kassamåla (Konga h.) U. h. 1620. 
Grön, Håkon, i Hakatorp (Sletthög s:n). A. h. 1616. 
Guse, Gusse, Gumme, i Gårdzby. R. h. 1620. IV. h. 1631. 
Jonn, i Gårdhzby. U. h. 1619. 
gamble Jöns, i Moeda, 1,599. A. h. 1630. 
Gnssa, Rirstin, i Bloada (Hielmsrjd s:n). A. h. 1628. 
IVils, i Gårdzby. R. h. 1619—20. 
Per, i Målaiordh. N. h. 1614. 
Gyding, Gydingh, Håkon. R. h. 1619 — 'i&. 

Michell Nilson. R. h. 1626. 
Måns. R. h. 1621. 
"^Hane, Christopher. U. h. 1619. 

Erich, i Suartebek. R. h. 1619. 

Gudmundh, i Hulta. R. h. 1633. 

Jon, i Svvartebeck. R. h. 1619. 

Jon, i Wekelsång. R. h. 1619. 

Jon, i Hulta. R. h. 1620. 

Hanne, Jonn, i Gölliehult. Rin. h. 1616. 

Måns, i Böckås. R. h. 1619. 

Nils, i Rårelycke. R. h. 1616—30. 

gamble Per, i Boddaholm. R. h. 1616. 

Haane, wnge Per, i Boddaholm. R. h. 1616 — 30. 

Peder, i Bastanäs. R. h. 1622—32. 
Per, i Botahult. Rin. h. 1621. 
Per, i Foglasjö. R. h. 1621—29. 
Per, i Miinkanes. Ihelslagen af Ingewall i Förarm. 

Rin. h. 1624. A. h. 1624. 
Per, i Hiddamåla. R. h. 1624. 
Suen, i Elenhult. Rin. h. 1616. 
Swänn, i Siöarydt. Rin. h. 1630. 
Suen Trottasson, i Nöbbele. R. h. 1620. 
Trötte, i Nöbbele (Torssås s:n). R. h. 1620—24. 
Rin. h. 1625. 
^Hielm, Nilss, i Granssholmen. Rin. h. 1609. 



§ 24. Wirda-ätter. Ättenamn, lefvande aren 1600—1632. 71 

Swen, ehn vngli drengh. U. h. 1630. 
Åke. Kin. h. 1623. A. h. 1627. 
"^Hiort, Gudmund. R. h. 1632. 

Jortt, Larss, i Vdden. R. h. 1630—32. 
Hiortt, Per, i Drobbanäs. R. h. 1622. 
Hitip, Olof, i Horsshaga. U. li. 1629. 
*Holm€, Holming, Måns, i Ralleboda. R. h. 1614—18. 
"^Huidt, Håkon, i Högztorp. R. li. 1618. 
Hult, Måns, i Rudeboda. R. Ji. 1619. 
Hulltha, Håkon, i Yggessrydh. U. h. 1624. 
^Humhle, (Bengdtt, ij rydli. Sunnerbo h. 1609.) 
Gudmund. A. h. 1631. 
Håkon. A. h. 1604—13. 

Per Gudmundsson, i Pukaström. A. h. 1621. 
Htfhha, Måns, i PåfFuelsmålle, en dansk bonde. R. h. 1633. 
I Hyph, »låns (OlofFson), Horsshaga. U. h. 1618. 
Oloff, ibid. U. h. 1618. 
^Häring, Häringh, Nilss, i Genestorp. R. h. 1622 — 26. 
*H'6l, Joon, i Boatorp. A. h. 1621. 

{HööTc, Jöns, i Såqna. Sunnerbo h. 16 — .) 
IVilss, i Vigby, Moede s:n. A. h. 1622. 
Inge, Pär, i Bollisnäs. A. h. 1613. 
Jette, Jöns, Skogeuachtare. Rin. h. 1628. 
Jute, (Anders, i Bodan. Östra h. 1602.) 

Jutte, Anders, Prophoss. Rin. h. 1626. 
Juthe, Jutte, Gumme, i Blädinge. A. h. 1604 — 29. 
Jöns, i Benesta. A. h. 1613 — 2^. 
Nielss, i Blädinge. A. h. 1632. 
(JutsJca, Elin, en dansk kana. Östra h. 1602.) 
Jötta, Sone. R. h. 1623. 
Kämpe, Jon. R. h. 1632. 
^Karse, Karsse, Jon. R. h. 1624. 

Matz, en knecht. R. h. 1622—32. 

Olof. R. h. 1618. 
Kaasse, Gamall, en thiuff. Rin. h. 1633. 
^Katt, Kaat, Carl, i Deregårdh. U. h. 1621. 
Jon, i Skureboda. R. h. 161.5. 



72 Kap. I. Land och Folk. 

Kat, Jonn, i Hagaskruf. U. h. 1620. 
Måns, en Landsknecht. U. li. 1025. 
Kaat, Nilss, i Galtabeck. U. h. 1620—29. 
Katt, Per, i Tokesmiile. U. h. 1615. 
Pelle, en Soldat. U. h. 1624. 
Swen, i ÅUetoip. U. h. 1624. 
Kelfve, Kielfua, Måns. K. h. 1619—22. 
Kempc, Jon, i Siindslett. Kin. li. 162.3. 

Suen. Rin. h. 1627. 
Ke.ve, Gudmund, i Tånga. U. h. 1631. 
Måns, ibid. 

Kiexe, Per, i Tånga. U. h. 1625. 
{KUppingh, INiels. Sunnerbo h. 1608.) 
Knagga, Carin. U. h. 1630. 
""Knap, Nilss. R. h. 1615—18. 

Oluff, i Wäkellsångh. R. h. 1622—30. 
Kn ap a-Pellen. 
"Äo/y, Lasse. U. h. 1618. 

Koppe, Kuppe, Jeppe. U. h. 1618. 
Kornc, Anders. (Moeda socken.) A. h. 1604. 
Komne, Oluff. A. 11. 1630. 
S vente. R. li. 1621. 

Måns Swensson, mz tliz Medernampnet Ä«r«a-Massen. 
Kornstie/i, Jonn. Rin. h. 1618. 

Per, i Söb). Rin. ]i. 1624. 
^'Korpe, Arne, i Tegneby. »Han afladhe naedli sin hwstru 
25 barn och lefde der aff 12 barn som wåre arf- 
vingar effter.» R. h. 1622. 
Boo, i V\ äUebo. R. h. 16.32. 
Måns, i Nöbble. Rin. h. 1630. 
Nils. Rin. h. 1636. 
Per, i Gransås. R. h. 1614—32. 
Korppc, Per i Alguneås. R. h. 1619. 
KraJc, Nils i Vlzarydh. R. h. 1630. 
*ÄroÄ-, Carll, en förare. U. h. 1633. 

Krooh, Jon, i Bro. R. h. 1623. 

Jöns, i SönnansiÖ. R. h. 1624. 



§ 24. Wirda-ätter. Ättenamn, lefvande åren 1600—1632. 73 

Oloff, i Nygårdh. R. h. 1625. 
Per, i Nygårdh. R. h. 1614. 
^K.rum7n, Rrumma- Jonen. 
^KråcJc, Anders, i Pluggeboda. R. h. 1618. 

Kritk, Jngell, i Skureboda. R. h. 1615. 
(Kitg-^e, Jon. Sunnerbo h. 1611.) 
Kule, Börge. R. h. 1631. 
Kulle, Jon, i Ekemåla. Rin. li. 1623. 
Kuss, Jacob. N. h. 1614. 
''Rutte, Per, i Slåthra. U. h. 1614. 

Per, i Suenhult. U. h. 1619—25. 
KyckUngh, Per Swensson, i Bastanäs. Rin. h. 1616. 
''Kyla, Jonas. U. h. 1621. 

Kijlle, Harald. Rin. h. 1628. 
''Kcirc, Jon, i Thorsås. R. h. 1616—24. 
Jon, i Risinge. R. h. 1619. 
(Jöns, i Ixnult. Sunnerbo h. 16 — .) 
Jöns, en Landzknicht. Rin. h. 1616. 
Måns, i Ask. Rin. h. 1609. 
Nilss, i Nöbele. Rin. h. 1609. 
Khårc, Nilss, i Rråketorp. N. h. 1614. 
Per, i Långesjö. R. h. 1615. 
(Suen. Östra h. 1603.) 
Kassa, Rirstin Trussa dotter, »huilken är af adelige föräldrar 
til fäderne och möderne på Oyelt i Synnerbo födh, och 
tå kom i ofrelss gifte medh fönde Michell Vbbasson». 
A. h. 1629. 
Kölfua, Måns, i Tägneby. R. h. 1614. 
""Laghe, Mäss, i Olufzbool. Rin. h. 1609. 
Letta, Peer, i Torssås. R. h. 1619. 

Suen, i Sellierydh. R. h. 1627. 
{Liungh, Suen, i Grydzhulltt. Sunnerbo h. 1609.) 
LocJc, Peer, i Skeggelöse. Rin. h. 1619. 

Peder, en gångeskräddare. U. h. 1624. 
""Loche, Jonn, i Wissefierda. R. h. 1618. 

Låcke, Jon, i Bungamåle. R. h. 1624. 
Per. U. h. 1625. 



74 Kap. I. Land och Folk. 

Sven. Ii. h. 1619. 
"^Långh, Gudmundh, i Wegby. A. h. 1620—27. 
Liong, Jon, i Odenslö. Kin. h. 1619. 
Jöns, i Hössiö. A. h. 1620—33. 
Lare, Hans, i Tagell. Lutenantt. A. h. 1625—28. 
Liutt, Lät, Läut, Måns, i Fröseke. Ländzman. U. h. 
1615—24. 
Jon, i Lenberke. U. h. 1625. 
Löf, Jon, i Lindehult. Iv. li. 1622. 
Jon, i Sibbamåie. R. h. 1624. 
Lasse. U. h. 1618. 
Måns, i Hökemåle. R. h. 1616—18. 
^Mahe, Anders, i HögnelöfF. K. h. 1619. 

Gummund, i Vekelsångh. R. h. 1615. 
Jon. K. h. 1628. 
Jöns, i Enga. R. h. 1615. 
Jöns, i Orrarydh. R. h. 1632. 
mUs, i HögnelöfF. R. h. 1619. 
(Moga, Peder, i Feer, FriUestadh s:n, Medelstadh h. U. h. 

1624.) 
Mule, Erich, i Fiskestadh. R. h. 1632. 
Gise. R. h. 1625. 
Löffwingh Gissason. R. h. 1624. 
Mule, Mwle, Per. R. h. 1614. 

Peer, i Trähörne. Rin. h. 1622—24. 
"^Mörk, MörcJc, Löffwingh. A. h. 1621—25. 
Nubbe, Nubba, Nilss, ij Moaboda, Slätte s:n. A. li. 1614. 
Näf, Nilss, en knicht. U. li. 1620. 

^Orm, Hederlig man Her Gvidmundh, i Asby. U. li. 1625. 
Hans. U. h. 1624. 
Nils, i Väderlanda. R. h. 1615. 
Per, i Greskulla. Rin. h. 1624. 
Sven, i Byxhobn. U. h. 1618. 
Pick, Hanss. U. h. 1620. 
Pijll, Mäss, i Skorfvdden. Rin. h. 1616. 
Platt, Hindrich. Rin. h. 1625. 
Porre, Per Nillsson, en landttzknechtt. R. b. 1625. 



§ 24, Wirda-ätter. Ättenamn, lefvande aren 1600—1652. 73 

Putt, Thomas, Felt>TäbelJ. Kin. h. 1628. 
Påman, Trufuit. A. h. 1632. 
Päta, INilss. U. h. 1619. 
Pök, Nilss. Rin. h. 1623. 

Olof. R. h. 1629. 
Quast, Jahan, een liofmandh. N. h. 1617. 

Jöns. En skielm. Rin. h. 1618. 
Rake, Håkon. En knekt. A. h. 1627. 
^Ram^ Swen, i Dångemåla. R. h. 1622. 
"^Ramn, Rampn, Bengt, i Lindefelle. A. h. 1604—13. 
Måns. En knekt. A. h. 1604. 
Pädher, i Hångsta, Torsåås s:n. A. li. 1613. 
Rase, Raase, Rassa, Måns, i Rielleflaga. U. h. 1619—31. 

Rasse, Peer, i Rhås. U. h. 1618—29. 
*/Jm^, Anders, i TåUgh. R. Ii. 1618. W. h. 1632. 

Carll, i Bledingzholm, 1.583. Död, omkring år 1616. 

Omtalas, Rin. h. 1622. 
Jon, i Diurön. 1604. 
^Ring, Ringh, Jon, i Frösiehult. Rin. h. 1616. 
Jon, i Röswijk. Rin. h. 1624. 
Joen, i Holkestorp. N. h. 1631. 

>den gamble Jöns R., i Bledingzholm , omtalas Rin. 
h. 1622. 

Jöns, i IVöbbelle. Rin. h. 1625. 
Lasse, i Blidingzholm. R. h. 1621. 
Måns, i SeUierydh. R. h. 1618. 

Måns, i Vrixta. Rin. h. 1627. 
Olof, j Åhreda. R. h. 1624. 
Päder, i Wexiö. 1604. 
Per, i Skeda. Rin. h. 1609. 
Per, i Blidingzholm. R. h. 1621—22. 

Per, i Bastenäs. R. h. 1616—28. 
Per, i Årheda. R. h. 1614. 
Per, i TåUgh. R. h. 1618. N. h. 1627—32. 
Swän, i Bastanäsmåla. R. h. 1630. 
"^Rhe, Rijsa, Gudmnndh, i Grefuemåle. R. h. 1616—20. 
Måns, i Ropperemåla (Elmeboda s:n). R. h. 1618. 



76 Kap. I. Land och Folk. 

-Rohh, Carl, i Täfflesåås. Kin. h. 1(521. 

Nils. »En biltogh man». R. h. lOlö— 24. 
Suen, i Jätt. Rin. h. 1609. 
Swän, i TäfFuelsåss. Rin. h. 1030. 
Rusare, Russare, Nilss, i Wret (Mistelås s:n). A. h. 1626 — 31. 
Ruth, Måns. A. h. 1618. 
Rijsz, Haken, i Afweskogh. U. h. 1616. 

Ri/ss, Håkon, i Asserydh. U. li. 1620. 

Jonn, en knicht. U. h. 1620. 
Rijss, Peter. A. h. 1626. 
Rijss, Rijdz, Påfuel. R. h. 1630. 
^jR««, Bencht, i Rier. A. h. 1621. 
^Råå, Rå, Gunne, i Opparydh. A. h. 1604. 

Gunnar, i Opparid (Torsåås s:n). A. h. 1613 — 31. 
Måns, i Opparydh. A. h. 1604. 
Månss, i ^'^ äderlanda. R. h. 1624. 
Nills, i Torssåss. A. h. 1626. 

SMen, i RiiU. A. h. 1621—27. 
Rande, Lasse. R. h. 1616. 
'''Ränna, Jon, i Rnussamåle. R. h. 1615. 
"^Räff, Abrani, i Flogmyran. A. h. 1621. 

Räf, Bror, i Tagel (Mistelås s:n). A. h. 1()28. 
Jöns, i Moeda. A. h. 1624. 

Suen, i Riällehult. R. li. 1627. 
Suen, i TageU. A. h. 1628. 
-Rödh, Rör, Per, i Fägerstad. R. h. 1614—22. 
Sante, Jöns, »en gammal man». Rin. h. 1628. 
-Skalle, Håkon. R. h. 1618. 
Per. R. h. 1620. 

Suen, »som ländzman war». R. h. 1627. 
Shamper^ Oluff, i Lenhofda. U. h. 1625. 
-Skate, Pehr. R. h. 1624. (Skate-Pellen). 
Skena, Jon, i Stolperåss (Wislanda s:n). R. h. 1616. 
Skiellie, Per, i Skalleboda. U. h. 1615. 
Skierping, Päder, i Tagill. A. h. 1604. 

^ Skött, Skiötte, Börge, i Rlasnetorp, en Skerseant. A. h. 
1626-27. 



§ 24. Wirda-ätter. Ättenamn, lefvande åren iCOO— 1632. 77 

Skiötta, Skj/tta, Pär, i Klasnatorp (Slätte s:n). A. 
h. 1614— 2/i. 
Per, i Rampnåsa. U. h. 1616 — 25. 
Skrep, Måns. U. h. 1616. 

Skråm, Lasz, i Långstörp. Rin. h. 1612 — 24. 
Skulle, Måns, i Vekelsångh. K. h. 1622—27. 

Per, en Landskuecht. Rin. h. 1624. 
Skåning, Nielss, i Tattemåla (Sansiöö s:n). R. h. 1632. 

Skånlng^h, Per, i Gatehultt, en dansk man . R. h. 

1615. 
Peer, i Elsserås. R. Ii. 1620. 

Suen, i Åhringzås. A. h. 1618. 
Thor. A. h. 1621. 
Slcnk, Håkon, i Formetorp. A. li. 1622—24. Rin. h. 
1624—32. 
Måns, i Formetorpet. Rin. h. 1609—16. 
"^Sneding; Måns, i Damesknlla. R. h. 16.32. 

Sncdingh, Måns, i Giölliehult. R. h. 1621—26. 
Oluff. R. h. 1616—24. 
Sommar, Suen. R. h. 1629. 
Soppa, Carl. R. h. 1615. 
Spegel, i Torp. A. h. 1603. 

Spegell, Måns, i Skorfvdden. Rin. h. 1614. 

Måns, i Tiufueboda. A. li. 1622. Rin. 

h. 1626. 
Måns, i Sånnehult. Rin. h. 1623 — 33. 
Peer, i Skruff. En knicht. U. h. 1620. 
Spole, Per. A. h. 1624. 
^Spore, Jöns. En knegt. A. h. 1604. 
""Spnjth, Hakon. R. h. 1626. 
Starke, Jon. U. h. 1614. 

Nils, i Swenshult. U. li. 1615. 
NiUss, i Måcketorp. U. h. 1625—30. 
Per, i Sissehultt. U. h. 1623. 
Swen, i RaesarekuUen. U. h. 1615. 
{Steel, Suen, i Holma. Westra h. 1630. 

Stett, Peer, ibid. AVestra li. 1630.) 



78 Kap. I. Land och Folk. 

""Sterning-, Måns. Corporal. IV. h. 1629. 
"^Strängh, Per, i Dampemåla. U. h. 1623. 
Stundtty Swen. R. h. 1624. 
Styre, Jon, i Wäkelsångh. R. h. 1622—24. 
("^ Stå eke, Måns, i Faderstårp. Östra h. 1602.) 
C^Stångh, Nils, i Flielleshult. Sunnerbo h. 1603. 

Päder. Sunnerbo h. 1609.) 
Stoff, Gisse, i Dansiö. A. h. 1624. 
"^Suart, Suardt, Jon, i Öhr. A. h. 1613—24. 
Jon, i Rydb. A. b. 1629. 
Suartt, Per. Rin. b. 1626. 
Stising-, Håkon, i Fägerstadb. R. b. 1619. 
Syringh, Erick, i Lunnen. R. b. 1620. 
{"^Trolle, Lasse. Östra b. 1602.) 

Per Håkonsson. R. h. 1618. 
"^TyJce, Anders. A. b. 1625. 

Tycke, Per, i Ruckerssmåla. A. li. 1625—27. 
Tysk, Hanss, en Riöpdrengb. U. b. 1620. 
Måns, i Gåtåsa. A. b. 1622. 
Nils. U. b. 1633. 
"^Tångh, Erik, i Elifstorp. A. b. 1613. 

Tång, Jöns, i Nöbbele. Rin. b. 1616—19. 
Måns, i Hiertanes. A. b. 1631. 

Per, i Nöbbele. A. b. 1623. N. b. 1631. 
Varg, Warg, Vargh, Anders, i Torp. R. b. 1619 — 24. 

Peder, i Torp. R. h. 1619. 
"^Vdd, Per, i Sibbabult. R. b. 1622—24. 

Vdde, Jöns, i Tägneby. R. b. 1615. 
Vdda, Rristin, i Tängnaby. R. b. 1627. 
^Verre, Jon, en Rytter under Cnut Drakes Pban. U. b. 1615. 
"^Wgla, Frende, i Wexsiö. A. b. 1615. 

Vgla, Markus, i Wexiö. Rin. h. 1609. 
"^Wgla, Vgla, Marcus, i TofFta. U. li. 1616. 

Peer, i Sästetetorp. R. b. 1620. 
Per, i Bobult. A. b. 1621. 
"^Wlir, Vhr, Jöns, i Hösiö. A. h. 1613—29. 

Jöns, en landzknicht, >; är i fiendelandb på Mitbo 



§ 23. Wirda-ätterna, en hednisk kampa-adel. 79 

slott dödh bleffuen>. A. h. 1(524. 

Vhre, Jon, i Brenneniäla. R. h. 1G20. 
Winter, Erich. A. h. 1621. J» 

Jacob, i Ingelstadh. R. h. 1626. 
*r/#, Gudmund, i Tegnaby. R. h. 1619. 

Gudmundh, i Torpa. Rin. b. 1628. 

J^f, Jöns, i Nöbbele. R. h. 1621. 
^JFäste, Nils, i Munckenäs. Rin. h. 1612. 
^Yg-^e, Månss, i W issefieida. R. h. 1624. 
Yra, Nils. En rytter. En landttz knecht. U. b. 1615—19. 

Rin. b. 1623. 
^re, Ara-massen. 
""Öde, Per. R. b. 1615. 

Sone. En landsknecbt. R. h. 1615. 
§ 25. Vid genomgående af alla dessa ättenamn, kan man 
icke undgå att bemärka den fornåldrigbet i språkform och den 
enkelhet i tankegång, som allestädes i dem uppenbarar sig. 
Begge delarne hänvisa till en långt aflägsen bildningsperiod. 
Hvad sjelfva språkformen beträffar, erbjuder hon stundom 
svårigheter; men jemväl åtskilligt af interesse. Afven der 
vi icke äro i stånd att bestämdt tyda ordets ursprungliga me- 
ning och begrepps-innehåll, skönja vi dock af sjelfva språkfär- 
gen, att det måste ha uppvuxit ur rent nationel grund. Man 
älskade korta, en- eller två-stafviga namn, med en uttrycks- 
full och skarpt utpreglad ljudbildning. Många af dessa namn 
klinga som svärds-hugg, och i de flesta röjer sig något af det 
stolta, högburna alfvar, som en gång utmärkte den gammal- 
nordiska kämpa-tiden. 

Hvad beträfl^ar namnens mening och betydelse, så är denna 
vanligtvis mycket enkel. En del namn hänvisa på menniskan 
under olika åldrar och lefnads-förhållanden, såsom: Faje (a* 
gammal gubbe). Gosse, Bror, Bonde, Dräng, Rornsven, Skytte; 
eller på ättefadrens främmande härkomst, såsom: Jätte, Räm- 
pe, Gyding (o- en man från Göinge härad). Skåning, Jute, 
Däning, Danske, Garp, Tyske, Frank; eller på härkomst från 
någon viss ätt, utmärkt genom afledningsändelsen -ing, såsom: 
Beting, Bleding, Bökling, Ejsing, Fläding, Fösing, HuUing, 



80 Kap. I. Land och folk. 

Häring, Ramping, Rlobbing, Ropping, Runnlng, Raring, Mi- 
ding, IVisting, Rönning, Sneding, Spaning, Sterning; eller på 
någon utmärkande själs- eller kropps-egenskap, såsom: Bister, 
Grim (3* grym), Hård, Sträng, Bjesse, Rrumm, Lång, Mager, 
Lätt, Starke, Tjock, Bred. 

Andra bemärka ovättar och onda väsen, såsom: TroUe, 
Puke, Gast, Brnse, Drake. 

Andra utmärka något djur, såsom: Björn, LUf, Varg, 
Bjur (a: bäfver), Basse (»: vildsvin), Räf, Ratt, Mård, Gylta 
(3' ung sugga). Gris, Gräfling, Bagge, Rruse (o: gumse). Bock, 
Get, Fåle, Elg, Hjort, Rå, Hare, Svan, Rorp, Ramn (^' korp). 
Hök, Uggla, Rråka, Skata, Måk, Hane (o: tupp). Höna, Ryck- 
ling, EUing (^' and-unge), Hjerpe, Dufva, Gucke (^' gök). Orm, 
Bose (3* huggorm). Geting, Fisk, Gädda, Ruda; 

eller delar af djur, såsom: Labb (3* björn-tass). Ram, 
Fot, Skalle, Mule, Näf. 

Andra åter äro tagna ur vext-verlden, såsom: Bladge, 
Blomme, Barke, Buske, Gran, Gransko, Borre (•>• kotte), Rnagg, 
Hult, Löf, Rorne, Ris, Stvibbe. 

Andra beteckna helt enkelt en färg, såsom: Hvit, Svart, 
Mörk, Brun, Röd, Gul, Bläse, Broke, Letta (^' färg). 

Andra äro hemtade från vindar och års-tider, såsom: 
Vinter, Froste, Ryle, Sommar, Weste, Rare. 

I andra återfinnes slutligen begreppet om vapen, dryckes- 
kärl och olika slags redskap, såsom: Hielm, Hätta, Plåt, 
(a: harnesk). Brand (a: svärd). Udd, Pik, Pil, Rölfva (a: klub- 
ba), Ljunge (3* knif), Spåre; Rasa (3* ett slags dryckes-kärl), 
Holk (a: kärl af urholkadt träd), Bunge (^' bunke), Bola, Bulla, 
( ' bulle, liten bägare); Skepp, Båt, Rrabbe (^' båt-ankare af 
en kort granstam med utstående qvistar), Styre (^' kort åra); 
Tång, Bill, Dubb, Rälfva (a* sqvalt-qvarn), Ring, Spegel, Spo- 
le; Rlipping, Penning; Balk, Bank, Bänk, Black, Flake, Staf, 
Stocke, Stång, Raft (^' lång, böjlig stång). Stolpe, Rnap, Rrok, 
Rrampe, Tjuga (^- klynna), Rugge, Rule, Rake, Skulle, Tan- 
ne (3* fackla af tjär-ved) o. s. v.; utan att här tala om det 
stora antal namn. hvilkas grundbetydelse ännu är obekant 
eller osäker. 



§ 25. Wirda-älteriia, en hednisk kämpa-adel. 81 

Den idé-krets, inom hvilken de gamla A\ irdaätterna valde 
sina namn, var således ej serdeles omfattande, och hufvudsak- 
ligen likartad med livad som en gång förekom hos våra äld- 
sta svenska adels-ätter. Man älskade företrädesvis sådana kon- 
kreta begrepp, som kunde återgifvas i en enkel heraldisk bild. 
Föga tvifvel lärer väl ock kunna uppstå, det ju större delen af 
dessa namn en gång varit i bild återgifna å egarens sköld. 
För vår del antaga vi obetingadt, att ätte-namnen i allmänhet 
hänvisa till egarens sköldemärke, och erindra oss dervid berät- 
telsen hos Saxo Grammaticus, om konung Frode Fredegodes i 
Danmark lagstiftning, hvari bland annat stadgades, att ho 
som i striden slår sig fram före sin höfvitsman, vare fri, om 
han är trälboren: är han en af allmogen, gifves honom sköld 
och hjelm . Efter vår åsigt innesluta således dessa namn 
minnet af uråldriga wärendska kämpa-slägter ifrån hedenhögs, 
så vida icke snarare hela den inträngande ^\^ irda-stam- 
men ifrån början uppträdt såsom en adels-kast, gentöf- 
ver den äldre gotiska befolkningen, — och de tillhöra 
den äldsta bildningen af svensk hednisk krigare-adel. Denna 
vår åsigt vinner stöd deraf, att åtskilliga af dessa urgamla ätter 
sednare historiskt uppträda i vårt land, såsom kända frälseätter. 
Yi påminna blott om namnen: Bagge, (Bark), Bas, Bet, Bon- 
de, Brose, Bruse, Bunge, Båt, Djekne, Drake, Dud, Duse, 
Flyge, Gad, Galle, Gedda, Get, Gylta, Hierne, Hiort, Holk, 
Hård, Hätta, (Ihre), Krabbe, Rruse, Kyle, Kåse, Käring, Pu- 
ke, Räf, Röd, Skytte, Slätte, Sommar, Stocke, Svart, TroUe, 
Ulf, Uggla m. fl., bland hvilka några till och med ännu åter- 
finnas å svenska riddarhuset. Bland de öfriga träffas åtskilliga, 
såsom ännu tillhörande urgamla, till en del berömda ofrälse 
ätter. Vi anföra exempelvis namnen: Arpe, Billing, Bjur, 
Bock, Brun, Dubb, Dufva, Gräfling, Göding, Hane, Hjelm, 
Hult, Humble, Häger, Hök, Korp, Krok, Kåre, Kämpe, Lång, 
Mörk, Ramn, Ring, Spole, Staf, Stolpe, Winter m. fl. Åter- 
stoden har under de sednare århundradena småningom bort- 
blandats och försvunnit. Men om vi sålunda fasthålla, att 
dessa ätter samfäldt ifrån början tillhört en hednisk kämpa- 

6—1S1981. Wäretid och Wirdarne. 



82 Kap. 1. Land och folk. 

adel, som efteråt dels ingått i den yngre rusttjenst-adeln, dels 
blandat sig med folket, så finna vi, att adelns första upp- 
komst i vårt land, såsom annorstädes, varit natvirligen 
grundad i uråldriga stamförhållanden. Sjelfva närvaron 
till en så hög grad af ett sådant element, samt de dermed för- 
bundna minnen, föreställningar och fördomar, har då icke kun- 
nat undgå att mäktigt inverka på hela ^\ ärends-folkets lynne 
och bildningsgång. Man behöfver ock ej länge studera detta 
folk, för att hnna, huru djupt i dess allmänna medvetande har 
inträngt känslan af uråldriga och ädla anor, vare sig än att 
dessa anor icke få sökas närmare, än vid den stora folk- 
vandringen och vid tiden för landets första fasta bebyggande. 



RAP. If. 
HEDNA-RULT. 



§ 26. Enligt den mening som vi här söka göra gällande, 
utgjordes urfolket i ^'Värend, och i större delen af Göta rike, 
af Troll, hvilka redan från den aflägsnaste forntid, i landets 
urskogar och vid dess vattendrag, förde ett vildt natur-lif 
såsom jägare- och fiskare-folk. Vid inträngandet af yngre åker- 
brukande stammar blef detta urfolk till en del förträladt, dels 
ock undanträngdt. Lemningar deraf bibehöUo sig dock länge 
på landets utkanter, der de på de ödsliga gränseskogarne förde 
en alltmera sjunken tillvaro, och, i spridda hushåll, kunna 
spåras ända intill våra tider. 

Att qvarlefvorna af det gamla trollfolket icke under sådana 
förhållanden, och midt ibland stammar med högre odling, kun- 
de gentöfver dessa bibehålla sitt språk, och sin nationalitet, lig- 



§ 26. Trollfolkets magiskt-religiösa bruk. Trolldom. Lapperi. 83 

ger i sjelfva sakens natur. Laestadius förtäljer om Lapparne i 
Norrland, att ehuru folkstamniarne synas så skarpt åtskilda, 
att det till och med för den fysiska naturen tyckes vara mot- 
hjudande att förena sig, åstadkommer dock det förändrade lef- 
nads-sättet snart en stor förändring. »I andra generationen 
är man redan fullkomlig Svensk och i den tredje är den Lapp- 
ska härkomsten alldeles glömd.» Samma förhållande kan iakt- 
tagas med Finnarne på Finnskogarne eller Finnmarkerna i 
Wermland, Dalarne, Helsingland och Jemtland. På de flesta 
af dessa trakter har nemligen Finnen eller Rvänen redan för- 
lorat sitt språk och sina nationela egenheter, om man än i lo- 
kal-namn, ansigtsdrag, kropps-hy ggnad, klädedrägt och folk- 
lynne, ännu kan urskilja spåren af hans finska härkomst. De 
gamla Trollen i Wärend och i Göta rike hafva således, på 
grund af en allmän naturlag, antingen bli f v it hastigt upp- 
tagna i de nya folken, eller steg för steg långsamt för- 
lorat sin nationela egendomlighet. Under många århvmd- 
raden, och till en viss grad ännu, erbjuda derföre deras af- 
komlingar i Wärend alldeles samma skådespel, som Socken- 
Lapparne i Dalarne, Skrultarne i Helsingland och Tiggar- 
Lapparne i Norrland, hvilka hvar för sig blott förete olika 
gradationer af en främmande, i upplösning stadd nationalitet. 
Afven dessa urbyggare, bland hvilka Skrultarne fått sitt namn 
deraf att »de skrulta omkring» eller föra ett kringirrande lif, 
bygga således i ensliga hushåll på skogarne, och ha knappast 
någon annan näring än att tigga, att sno rep af tallrötter och 
göra tjenst vid gårdarne såsom flåbusar och vallackare. De 
äro allmänt begifna på superi. Deras boningar uppföras ännu 
såsom kåtor, af res-virke, spetsiga uppåt, med ett rökliål, och 
deras egna platta, korta ansigten röja den Lappska typen, med 
platt näsa, utstående kind-knotor, bruna ögon och svart hår. 
Af hela Lappstammen i vårt land är det således nu mera blott 
en enda gren, — den aflägsnaste, som under egendomliga 
natur- och kultur-förhållanden hittills förmått bibehålla sig 
såsom ett serskildt folk, med bestämda nationela egenheter. 

Att, vid det dunkel som höljer Göta rikes äldre historia 
och ethnologi, här framkomma med bestämda meningar om 



84 Kap. II. Hedna-Kult. 

det gamla trollfolkets religiösa bruk och föreställningssätt, kan 
med fog synas vanskligt. Detta spörsmål står nemligen i det 
innersta sammanhang med den ännu oafgjorda frågan om vårt 
sydsvenska urfolks nationalitet, och kan blott på samma gång 
som denna bli tillfredsställande besvaradt. Trogne den åsigt 
som vi i närvarande försök öfverallt fasthålla, att nemligen ett 
äldre kulturskifte kan och bör studeras i de spår det qvarlem- 
nat i folkens språk, seder och föreställningssätt, likasom en 
geologisk bildning kan igenkännas ännu i sina vittrade spillror, 
anse vi oss dock böra framställa den mening vi härpå grunda, 
öfverlemnande åt framtida forskningar i språk, historia och forn- 
kunskap, att åt densamma gifva vederläggning eller bekräftelse. 
Granska vi nu det föreställningssätt om de foi-ntida trol- 
len, som i Wärend och i Göta rike af ålder varit gängse, så 
framgår såsom bestämdt gifvet, att de varit betraktade såsom 
ett främmande slägte, hvilket icke räknades till »folk», »chris- 
tet folk», och hvars ethniska namn, Troll, i språket icke ens 
har något genus. Vi måste häraf ledas till den slutsattsen, 
att trollen varit af en från våra förfäders skild nationalitet, 
med främmande utseende, språk, lefnadssätt och seder. Det- 
samma gäller i lika eller ännu högre grad om deras religiösa 
bruk och föreställningar, hvilka af de nya stammarne betrak- 
tades med den yttersta afsky och i språket sammanfattades un- 
der namnet Trolldom, — ett ord, som blifvit bildadt u^r sjelf- 
va folknamnet Troll, och enligt sin härledning betecknar detta 
folks seder, bruk och väsende i allmänhet. Då ibland dessa 
folkbruk de magiskt-religiösa konsterna voro de mest beteck- 
nande, och blefvo af våra förfäder mest bemärkta och fruk- 
tade, kom ordet Trolldom, att, ifrån ett allmänt ethniskt be- 
grepp, småningom inskränkas till betydelsen af ond vidskepel- 
se eller onda magiska tillskyndelser. Och då, med upplösan- 
det af trollfolkets egen nationalitet och med stammarnes fler- 
sidiga beröring eUer blandning, de magiska bruken eller troll- 
konsterna i arf öfvergina;o till de yngre troUbackorna, troUko- 
norna, trollkäringarne eller, såsom de i Wärends-lagen jemväl 
kallas, Holdorna, så kunde i en långt sednare tid dessa sam- 
ma trolldoms-bruk, uppblandade med yngre hedniska eller 



§ 26. Trollfolkets magiskt-religiösa bruk. Trolldom. Lapperi. 83 

främmande tillsattser, å nyo uppträda i folkets föreställnings- 
sätt. Trolldomen, sådan han förekommer i 1600-talets troU- 
ransakningar och i den äldre och yngre folktron, är således 
efter vår tanka en fortgående tradition från det urgamla 
trollfolket, och erbjuder, ifall denna åsigt är riktig, ett ma- 
terial, som behandladt ii^ed vetenskaplig kritik, kan lemna dyr- 
bara bidi-ag för detta folks karakteristik och för de med denna 
förknippade historiska och ethnologiska undersökningar. 

Utom under namn af Trolldom, förekomma i domböc- 
ker från början af l()00-talet de af Wärends-folket kända äldre 
magiska bruk, äfven under namn af Lappcri, ^ indskepcUg- 
het, Ldcfjeri, Förgörelse, Signelse, Läsning: Ställa vi nu 
dessa gamla språk-uttryck tillsammans med hvad vi ur landets 
folksägner och folktro ha oss bekant, så väl om de gamla trol- 
len, som om de yngre Holdorna eller trollbackorna, och söka \t 
på detta sätt bilda oss en allmän föreställning om beskaffen- 
heten af den svartkonst, som i W ärend redan hos trollfolket 
var känd och öfvad, så hnna vi att trolldom i dess äldsta me- 
ning, och skild från den hvita magi som öfvades af landets 
egna s. k. kloke, hufvudsakligen innefattat: 

synvändning, att vända syn, eller konsten att dels 
göra sig sjelf osynlig, hvilket skedde genom påtagandet af en 
hätta, »dverghatt», »dverghätta », dels ock att visa tingen un- 
der annan skepnad än den verkliga; såsom t. ex. när trollbac- 
korna gjorde en hamn af sin serk, som de blåste full med vä- 
der och lade i sängen, medan de sjelfva voro på Blåkulla-färd; 

att skifta hamn, eller antaga skepnad af åtskilliga slags 
djur eller af andra ting. Häraf i W ärend oqvädins-ordet 
»din förhammade trollbacka», »backapytta» o, s. v. 

att fara i vinden, såsom när trollen fly för Gofar, eller 
när trollqvinnan om våren far omkring med horfvinden för att 
stjäla sädes-säd. Ett yngre, men likväl gammalt föreställnings- 
sätt är, att trollen vid denna färd rida på grindar, ugns- 
qvastar, ugns-rakor, getter, kalfvar, kor, o. s. v. Det heter 
härom i den gamla Westgöta-lagen (Retlosae Balk 1, 5., II, 9): 
»detta är oqvädins-ord, när någon säger till en qvinna: jag såg 
»att du red på en qvi-grind (3: grind till en fä-fålla) med upplöst hår 



86 Kap. II. Hedna-Kult. 

»och upplöst gördel, i trolls Iianiti,då allt var jemnskiftadt, natten 
»och dagen». Samma föreställningssätt återfinnes äf ven både om 
och hos de yngie trollbackorna, hvUka trodde sig på detta sätt »öf- 
verskog och mark, berg och vatten» nattetid fara till Blåkulla, der 
de i dymmel-veckan voro stadda på gästabud hos Satan ; 

vindskepelighet. Synes ursprujigligen innebära konsten 
att göra vind, att skipa vinden, leda, styra, befalla öfver vin- 
den, på samma sätt som folket i Bohus-län ännu tror om Fin- 
ska sjöfarare; men nyttjas sednare i en allmän betydelse, att 
»bruka vindskepelighet på någon»; 

att »trolla man eller qvinna», att förtrolla, att för- 
hamma, att förhecka folk, eller konsten att genom trolldom 
förändra menniskors hamn, göra dem till Maror, eller för- ! 
vandia dem till olika slags djur, oftast männen till vargar eller | 
s. k. Varulfvar. Föreställnings-sättet återfinnes ännu lefvan- I 
de hos W ärends-folket, både i sägen och saga; 

trollskott, villappa-skott eller onda sändningar, 3: 
sådan trolldom, hvarigenom någon plötsligen träffas af värk 
eller stygn i kroppen. Troddes vara utsänd i vädret, hvar- 
före det äfven heter »råka ut i ogjordt väder», »råka för 
ondt i vädret»; 

tillvitelse, att genom onda önskningar vita på eller till 
någon: rofdjur, ohyra, olyckor, brott, sjukdomar och annat ondt. 
Den »kloke» troddes i motsatt mening, men på lika sätt, kun- 
na vita bort vilddjur och annat ondt, som blifvit någon till- 
vitadt ; 

förgör ning, förgör el se. Var af många slag och öfva- 
des både emot folk och fä. Gamla Westgötalagen (anf. st.) 
räknar för oqvädins-ord, när någon säger till en qvinna, att 
»hon kan förgöra qvinna eller ko». I Wärends- eller 
Tiohärads-lagen uttryckes alldeles samma begrepp genom ordet 
trolldom, likasom i Wärendsmålet ordet förgjord är likty- 
digt med förtrollad, fÖrhexad. Förgörelsen antog gemenligen 
form af en våldsam eller obotlig sjukdom, men bemärker jem- 
väl annan ond tillskyndelse, så vidt denna åstadkommes ge- 
nom trolldom med görelse eller tillblandning; ■ 

nedsättning, att nedsätta folk, eller att med trolldom 



§ 26. Trollfolkets magiskt-religiösa bruk. Trolldom. Lapperi. 87 

göra att någon inte kan bli gift, eller att han mister andras 
välvilja och deraf beroende framgång. Flickor, som försmås af 
karlarne, tros vara nedsatta genom trolldom; 

att förvilla folk, så att de blifva »ifrån sig», »ifrån vet- 
tet», tosota, fåniga, f jantiga, oförmögna att se och urskilja; 

hågvändning, att vända andras håg och sinne, så att 
der kommer »spjell» (a: skilsmessa, oenighet) emellan vänner, 
syskon, trolofvade, äkta makar o. s. v.; 

att kusa eller taga nyttan af andras kreatur, skjut- 
redskap, fiskdon, åkrar, bak, brygd o. s. v. samt »förtaga gran- 
' narne en del af boskapens mjölk». Det sednare skedde på 
I flera sätt, men förnämligast genom s. k. B jergaharar, Troll- 
I harar, Mjölkharar, hvilka af troUbackorna utsändes för att 
! dia böndernas kor. Bjergahararne förfärdigades i dymmel- 
veckan af stickestubbar, brända i begge ändar, hvilka af troll- 
qvinnan kastades på golfvet. Af ven förekommo s. k. Mjölk- 
käppar, som af trollkäringarne mjölkades. 

De medel, hvilka af trollen, såsom af de yngre holdorna 
och troUbackorna användes vid all denna uråldriga hedniska 
trolldom, voro flerahanda; men det vid dem alla vigtigaste och 
hufvudsakliga var läsning, ord, eller en viss traditionsvis be- 
varad besvärjelse-formel. Om den ursprungliga beskaffenheten 
af dessa besvärjnings-formler kunna vi nu mera blott döma af 
de trollsånger, trollformler eller läsningar, hvilka kommit till 
oss ifrån en jemfÖrelsevis långt sednare tid, och om hvilka vi 
få tillfälle att tala i det följande. Blott så mycket vilja vi här 
hafva anmärkt, att de i allmänhet varit versifierade eller rhyt- 
miska. Linné, som år 1741 i Göta-hof rätts hus i Jönköping 
I såg och »läste» åtskilliga s. k. Svartkonstböcker, samlade under 
' de då ännu fortgående trollransakningarne, uppgifver, att de 
: voro »fulla af flärd och fåfänga, — af afguderi, af vidskep- 
»liga böner och böner till djeflar; de mesta på rim, lika Bose- 
I »verser»*). Samma fria, rhytmiska form är ock egendomlig för 
\ nästan alla de »läsningar» hvilka ännu finnas i behåll. Sjelfva 
denna form, såsom det naturliga uttrycket för en exalterad sin- 



*) C. Linnaei Gotländska Resa 1741. s. 550. 



88 



Kap. II. Hedna-kult. 



nesstämning, innebär således, att läsningen af ålder blifvit 
framsagd under en djup sinneshäfning, likasom de märkvärdiga 
sinnesförvillelser, livilka för hela trollväsendet äro så beteck- 
nande, icke kunna psycliologiskt förklaras annorlunda, än ge- 
nom en inbillningskraftens och känslans våldsammaste öfverret- 
ning. Af troUqvinnan Ingeborg Bogesdotters i Högnalöf be- 
kännelse inför Konga häradsrätt d. 3 Aug. 1618, huruledes 
hon, på det hennes man icke måtte sakna henne när hon nat- 
tetid drog till Blåkulla, utom användningen av vissa »ord», 
»hade dertill goda konster, nemligen sålunda, att hon tog sin serk 
»och blåste'n f ullan af väder och lade'n hos mannen, och gjorde 
»deraf en sådan fullkomlig form och hamn, att hennes man — 
»intet annat kunnat skönja uppå, än att det hade varit hon sjelf», 
kan man icke rimligtvis draga någon annan slutsatts, än att 
hon under sin inbillade Blåkulla-färd befann sig i ett visionärt 
eller ^ontant magnetiskt tillstånd. Hos andra individer synes 
detta tillstånd af onaturlig uerfretning hafva blifvit framkalladt 
genom smörj ning med starkt narkotiska 
och döfvande medel, hvadan ock smörje- 
hornet räknades till trollkäringarnes re- 
sedon, och ett sådant horn ifrån trollvä- 
sendets tid ännu förvaras i Göta hofrätt. 
Hurusomhelst, framkallad genom blotta 
läsningen eller jemväl genom yttre ret- 
medel, har en onaturlig och ytterlig nerf- 
vernas spänning och sinnets yrsel, samt 
en dermed förknippad visionär förvillelse, 
ingått såsom ett hufvudvilkor i det ur- 
sprungliga och urgamla trolldomsväsendet, 
.hvars märkligaste företeelser med färder 
genom luften o. s. v. på detta sätt finna 
sin psychologiska förklaring. För öfrigt, 
och utom med blott läsning, utfördes troll- 
domen under olika omständigheter med 
skiljagtiga medel, hvadan ock, ibland troll- 
redskap förvarade i Göta hofrätt älven fö- Trollbackan Kapten Elins 
, ... . sinörje-horn, förvaradt i k. 

rekommer en liten pipa af horn, i hvil- Göta Hofr. 




1 dec.-tum. 




§ 26. Trollfolkets magiskt-religiösa bruk. Trolldom. Lapperi. 8» 

ken trollbackan har blåst, när hon ville trolla eller frammana 
sin s. k. puke. Vid trollskott eller ond sändning gick troll- 
karlen ut i skogen, der han aflossade ett skott, som på äfven 
det största afstånd troddes drabba hans fiende, eller som, los- 
sadt på må få (o: på slump), träffade menniska eller kreatur, 
eh\ad som mötte. Såsom det heter i en gammal Märendsk 
signelse : 

Trollkarlen gick åt skogen att skjuta. — — 
»Jag skall skjuta folk och jag skall skjuta fä, 
hvad som före är», o. s. v. 
Trollbackorna gjorde liknande trollskott med vanlig bake- 
redskap, h vadan ock i signelserna talas om »skäppe-skott, såll- 
skott, grissle-skott och ugnqvasta-skott». Förgerning skedde 
oftast genom en s. k. förgernings- 
knuta, innehållande onda trollmedel, 
såsom solfva-tråd, ben af Bjergaharar 
o. s. v., hvilken trollbackan lade i sin 
fiendes hus, gård, fähus eller dyng- 
stack. Wärends-lagen omtalar i f i n ma . 

1 dec.-tiam. 

mening trolldom med horn och hår, „ ,, „,. ... 

ö ^ Troll-pipa, förvarad i k. 

och trolldoms åbörd (abyrth) eller Göta Hofrätt. 

inbärande i annans gård. Men förgerningen kunde enligt dom- 
böckernas vitsord verkställas äfven på mångfaldiga andra sätt, 
såsom genom strykning med handen, genom ond dryck eller 
mat, och genom oräkneliga sympathetiska medel. Linné såg 
bland trollsamlingarne i Göta hofrätt knytningar med trå- 
dar, silke, tagel, rötter; horn, örnfötter, T roll-ty re, gjordt 
af tredje magen hos något idislande djur o. s. v. Men i den- 
na trolldom var läsningen, det ekstatiska tillståndet, de onda 
önskningarne och den onda viljan alltid hufvudsak, och man 
kan ej undgå att bemärka, huru hela vårt äldre trollväsen, så 
vidt vi derom veta, noga uttrycker just de känslor af hämnd, 
hat och dyster fiendskap, som vi måste vänta att finna hos det 
af en främmande nationalitet kufvade, undanträngda och miss- 
handlade gamla Troll-folket. 

§ 27. Om vi nu ingå i en undersökning, hos hvilken 
historiskt känd folkstam återfinnas den grundstämning, de ka- 



90 Kap. II. Hedna-kuU. 

rakters-egenheter och de egendomliga magiska bruk, som vi 
funnit för det gamla sydsvenska trollfolket utmärkande, så 
hänvisar oss ethnologien på det allra bestämdaste till de i östra 
och norra Europa af ålder bosatta folken af Tshudisk här- 
komst. Alla dessa folk karakteriseras nemligen genom ett 
grundlynne, som träder i skarpaste motsatts till den gotiskt-skan- 
dinaviska stammens, genom sin djupt melankoliska och inåt- 
gående riktning. Hos dessa folk har således handlings-kraften 
icke varit skattad såsom menniskans högsta, utan den makt 
som ligger i visdomen, i det högre vetandet, i sången och siare- 
förmågan. Medan de gotiskt-skandinaviska folkens historia 
alltigenom visar en kedja af mäktiga utåtgående rörelser, så 
har de tshudiska stammarnes verld företrädesvis varit en inre, 
i det stilla, ofta dystra grubbleriet, i dikten och i natur- 
betraktelsen. Hos tshudiska stammar, mer än hos andra kända 
folk, hafva derföre af ålder uppträdt Schamaner, Tadiber, 
sångsmeder, visa, siare och spåmän, hvilka genom runor eller 
sånger, utsagda under en stark sin neshäf ning, eller genom en 
viljekraftens högsta spänning medan kroppen ligger i en slags 
spontant-magnetisk hvila, och eljest genom iakttagande af vissa 
hemlighetsfulla bruk, trott sig kunna befalla öfver vindarne, 
elden, hafvet, leda naturens makter och andar, likasom men- 
niskornas håg och djurens böjelser, låta sin själ färdas till långt 
aflägsna ställen och se hvad der tilldrager sig, genom en inre 
klarsyn förutse och förutsäga framtidens hemligheter, och fram- 
för allt dräpa eller förgöra sina egna och sitt folks fiender. 

De tshudiska stammarnes uråldriga magiska bruk, sådana 
de än i dag förekomma hos Lappar, Finnar och andra nord- 
liga folk, äro således i allo likartade med dem, som under 
namn af trolldom en gång öfvades af de gamla trollen i Wä- 
rend och Göta rike. Dessa bruk ansågos ock i öfra Sverige 
så karakteristiska för Lappfolket, att de hos Laurentius Petri 
omtalas under namn af Lappekonst. Då nu våra sydsven- 
ska förfäder funno samma bruk för trollfolket så egna och ut- 
märkande, att de för dem valde ett språkuttryck, låuadt af 
sjelfva folkets namn och betecknande delta folks hela färd 
och väsende, och då hela föreställningssättet om Lappekonsten 



§ 27. Trollen, af Tshudisk härkomst. Syd-Lappar. 91 

inom Svealand och Norge för öfrigt finnes ifrån hedenhögs så 
noga instämma med hvad af ålder i Göta rike fått namn af 
Trolldom, att detta sistnämnda ord kunnat derpå öfverföras och 
för båda gemensamt nyttjas; så kunna vi icke undgå, att re- 
j dan på grund häraf sluta, det Trollen i Göta rike, likasom 
'■ öfra Sveriges Lappar och Finnar, varit af TshudlsJc härkomst. 
i Men äfven andra omständigheter, bevarade i folksägnen och 
folktron, peka alla åt samma håll. Det gamla folknamnet 
Finn förekommer ännu år 1627 i Wärend såsom mansnamn, 
och vi träffa der, såsom i det egentliga Småland, ortnamn bil- 
dade af detta namn eller dermed sammansatta. Inom Wärend 
förekomma således: Fin na näs i Albo härad och Löpanäs 
Finnagården i Norrvidinge härad. Inom Finveden (o: Finn- 
skogen, Finnmarken) förekomma: Finnhult, två gårdar; Fin- 
nestad, Finnanäs, två gårdar; Finnatorp, Finnatorpet o. s. v., 
och dessa ortnamn, hänvisande till ett gammalnordiskt folk- 
namn, kunna följas icke blott igenom hela Göta rike, 
utan upp igenom allt Svea land, ända tills de samman- 
träffa med de norrländska och norska Finnmarkerna, hvil- 
ka, såsom kändt är, ännu bebos af Finnar (Kväner) och Lap- 
par. Det inom Wärend rådande föreställningssättet samman - 
förer än i dag de gamla trollen med just dessa i norra Skan- 
dinavien eller i »Nord-Lappland» bosatta folk, hvilkaiWä- 
rendsmålet få namn af Nord-Lappar, Nord-Lappingar 
(Nord-Lappskor, Nord-Käringar), Nordbaggar, Finnar 
(Finngubbar, Finnakäringar), och om hvilka det ännu är 
ett allmänt tal, att de »äro Troll», »>se ut som Troll», »kun- 
na trolla»». Det slags trolldom, som eljest får namn af Troll- 
skott, heter i Wärendsmålet äfven Willappaskott o: Wild- 
lapparnes skott. Men icke nog härmed. Trollen sjelfva synas 
i Göta rike jemväl någon gång ha varit kallade Lappar, ett 
ord, som i sin medeltids-svenska betydelse likväl icke utmär- 
ker en bestämd nationalitet, utan blott en i landets utkant 
bosatt inbyggare. Lapperi är således i Wärendsmålet, på 
sätt vi redan anmärkt, liktydigt med trolldom, likasom orden 
Lappare, Lapperska, i landets domböcker vid början af 
1600-talet, nyttjas såsom en lättare beteckning för trollkarl, 



st Kap. II. Hedna-Kult. 

trollkona. En aflägsen trakt i Wigerstad socken, vid Albo 
härads yttersta gräns emot Skåne, får till och med ännu i dag 
hos folket namn af Lappa-länet. Blott på denna lösa språk- 
grund våga vi väl icke påstå, att de en gång i W ärend före- 
kommande bosatta och stillasittande Lappar, d. v. s. gränsbyg- 
gare af trollfolket, varit samma folk med de i IV. Sverige 
kringströfvande Lappstammar, hvilka just i motsatts till de 
förra få namn af Wild-Lappar, Nord-Lappar. Men att en 
nära stamfrändskap emellan dem egt rum, röjer sig af alla 
omständigheter. Trollen eller syd-Lapparne voro således enligt 
W ärendssägnernas allmänna intyg, på samma sätt som Nord- 
Lapparne än i dag, till kroppsbyggnad svaga och till lynnet skygga, 
listiga och okrigiska. Folksägnen, åtminstone i Wärend, vet ingen- 
städes att förtälja om strider och vapenskiften emellan dem och de 
invandrande folken; deremot framträda de gerna såsom ett för- 
tryckt, nödstäldt och olyckligt slägte, hvars qvidan och gråt ofta va- 
rit hörd ur djupet af de ensliga skogsbackarna. Afven drägten var 
de nordsvenska Lapparnes; de gingo, män och qvinnor, oföränder- 
ligen lika klädda i grå skinnkoftor med röd pinnhätta eller topp- 
mössa, en omständighet, som utom männens klena skäggvext väl 
torde förklara, hvarföre folknamnet Troll i vårt språk uppträder så- 
som könlöst. Deras boning var visserligen icke såsom m ild-Lap- 
parnes en kåta af granbark eller ett flyttbart tjäll af hudar, utan en 
konstlös jordhåla, nedgräfd i någon sandbacke; men dessa jord- 
kulor, hvilka genom hela södra och medlersta Sverige kunna 
följas ända till Dalarne, der de möta Lappkåtan, antaga stun- 
dom (såsom ännu i Niudung) en form, som närmar sig denna 
sednare, och hela skiljagtigheten är i och för sig icke större^ 
än att hon naturligen förklaras ifrån trollens eller syd-Lappar- 
nes stillasittande och till en viss grad bofasta lefnadssätt un- 
der ett blidare luftstreck. Vi äro desto mer befästade i denna 
åsigt, som vi veta, att man äfven hos Lapparne, f. ex. hos 
fiskare-lapparne vid Enare, stundom träffar runda eller half- 
klotformiga kåtor, med nedre afdelningen uppförd af sten och 
hela kåtan öfverklädd med torf. Afven de hos trollen eller 
åtminstone i troll väsendet förekommande »knytningar med 
trådar, tagel, rötter> förtjena uppmärksamhet, och om vi ej 



§ 27. Trollen, af Tshudisk härkomst. Syd-Lappar. 



93 



missminna oss, omtalas dylika knytniagar såsom än i dag 
brukliga hos Grönländare och andra med Lapparne beslägtade 
polar-folk. 

Skulle nu den mening vi här framställt om Trollens, syd- 
Lapparnes eller den sydsvenska urstammens nationalitet befin- 
nas grundad, så ha vi jemväl funnit svar på frågan om detta 
gamla folks religiösa bruk och föreställningar. Dessa hafva 
nemligen då varit i allmänhet likartade med hvad som en 
gång förekom hos nord-Lappar och Finnar, d. v. s. en natur- 
dvrkan, som i sin råare form urartat till fetischdyrkan. Folk- 
sägnen i hela S. Sverige bevarar ännu en hågkomst af Trol- 
lens fruktan för åskan. J likhet med Lappar och flera andra 
naturfolk, ha de således i denna makt sett ett fiendtligt och 
fruktansvärdt gudaväsen (Lapparnes gamle Thor, Ukko Taran) ^ 
som borde med offer försonas eller blidkas; men icke, såsom 
de åkerbrukande yngre folken, i henne vördat och tillbedt en 
national-gud (Göta rikes Thor, Gofar, Gogubben, Kommoden, 
Kornbonden), en god fader, som låter skörden mogna på åkern. 
Äfven af Trollens fetisch-dvrkan finnes spår. Ibland magiska 
redskap ifrån troU-ransakningarne, förvaras ännu i Göta hof- 
rätt en fetisch, gjord af lägg- 
bensknotan hos något större 
djur, och formad såsom ett 
groteskt hufvud i enlighet 
med närstående teckning. 
Denna grofva fetssch skall, 
enligt sägen, af någon bland 
de yngre trollbackorna ha 
varit tillbedd såsom afgud, 
och det är troligt, att hon i 
denna såsom annan vidske- 
pelse blott följt de bruk, som en gång varit gängse bland hen- 
nes förfäder af det gamla sydsvenska trollfolket. 

§ 28. Efter och emellan de gamla Trollen inträngde i 
Wärend och det öfriga Göta rike Jättarne^ ett folk, som ännii 
hufvudsakligen hade redskap af sten, mien jemväl af brons, 
och som idkade boskapsskötsel, tillika med ett rörligt jordbruk 




1 dec.-tum. 

Trollbaekan Kapten Elins s. k. afgud, för- 
varad i k. Göta Hofrätt. 



94 Kap. II. Hedna-Kult. 

medelst hacka på svedjeland. Yi hafva redan i det föregående 
(§ 10) uttalat vår mening, att Jättarne voro samma folk som 
Goterna^ hvilka redan före början af vår n. v. tideräkning 
framträngt ifrån östra Europa och, öfver Östersjön, befolkat 
södra Skandinavien (o: Skandinaviska Goter) och delar af nor- 
ra Tyskland (3: Tyska Goter). Ifrån Göta rike hafva de se- 
dan i den stora folkvandringen till en del utvandrat med den 
s. k. Huna här. Men betydande qvarlefvor af detta gamla 
folk ha dock stannat i Sverige sunnanskogs, der de, till en del 
oblandade (Gutar, Åsboar, Knallar), dels ock blandade med 
yngre invandrande stamfränder, ännu bilda grundstocken i lan- 
dets befolkning. 

Öfver de gamla Jättarnes religiösa bruk och föreställning- 
ar ha vi efter folksägnerna redan (§ 8) i allmänhet yttrat oss. 
Så vidt vi efter dessa sägner kunna döma, var deras religion 
en hednisk pantheism, eller en natur-dyrkan, som på ett my- 
thiskt sätt uppfattade naturkrafterna såsom lefvande väsen, och 
naturföreteelserna såsom dessa natur-vättars egna och sjelf- 
ständiga, gentöfver menniskan välgörande eller fiendtliga verk- 
samhet. Den naiva innerlighet och enfald, som röjer sig i hela 
detta åskådningssätt, äfvensom den poetiska form hvari det 
vanligen framträder, vittna gemensamt om den högsta ålder. 
Det är nemligen blott på ståndpunkten af enkel ursprunglig- 
het, som vi hos folken igenfinna detta barnsligt oskuldsfulla 
samlif med den omgifvande naturen, och om vi eljest söka be- 
vis för Jättefolkets tidiga uppträdande i norden, så kunna vi 
finna ett sådant i den trohet och innerlighet, hvarmed den 
sydsvenska folkmythen ännu sluter sig till vårt eget lands ser- 
skilda naturföreteelser. 

Den enkla naturdyrkan som vi här antaga såsom Jätte- 
folkets religion, och som otvifvelagtigt en gång varit den äldsta 
formen af nordisk hedendom, har nemligen med en underbar 
lifs-kraft förmått bibehålla sig såsom lefvande folktro ända in 
i våra tider. Förklaringen häröfver måste sökas dels i dju- 
pet och lifligheten af de intryck som tillhöra hvarje folks 
barndom, dels ock deri, att denna naturdyrkan till sitt inner- 
sta väsen var naturmythisk d. v. s. fattade naturföreteelserna 



§ 28. Jättarnes religion. Natur-dyrkan. IVatur-myther. Folktro. 9S 

i bilder, hvilka under lika förhållanden städse å nyo framställa 
sig för folkets fantasi. Härifrån denna underbara förmåga af 
ständig förnyelse, som för detta slags traditioner är egen, me- 
dan så många andra, yngre och af högre art, längesedan fallit 
i glömska. Vi antaga således de sydsvenska naturmytherna, 
sådana dessa till stor del ännu lefva i folktron, såsom i grun- 
den äldre än Asa-läran, i den form vi känna henne efter 
nordskandinaviska källor. Till en icke ringa del hafva de 
dock äfven varit i den yngre nordiska hedendomen upptagna, 
och längre fram blifvit blandade med ännu vida yngre före- 
ställningssätt ifrån den christna medeltiden. Vid en skärpt 
granskning låta sig dessa yngre tillsattser och förändringar ännu 
någon gång serskiljas, och vi träffa då, på botten af hvarje 
föreställningssätt, nästan alltid en enkel naturmyth såsom dess 
innersta kärna. Denna kärna härrör då från ett kulturskifte 
af den högsta ursprunglighet, ett sådant, som vi här i norden 
endast återfinna hos det gamla sydsvenska Jättefolket. 

Bevisen för den mening om naturmythernas ålder och 
härkomst, som vi här framställa, ligga redan i mythologiens 
egna inre bildningslagar. Men äfven andra erbjuda sig. Pro- 
copius förtäljer om inbyggarne i Thule, ibland hvilka han fann 
en talrik folkstam med namnet Gauter, att >'de dyrka många 
»gudar och Mättar i himmelen, i luften, på jorden, i hafvet, 
»och äfven några som sägas bo i källors och floders vatten. De 
»offra flitigt alla slags offer; men det förnämsta offret är men- 
»niskan, den första som i krig faller i deras händer. Denna 
»offra de åt Mars, hos dem den största guden; och krigsfång- 
»arne offras ej blott på vanligt sätt, utan de upphänga dem på 
»träd, eller kasta dem på törnetaggar, eller förgöra dem på an- 
»nat ömkeligt sätt». Hela det historiska sammanhang hvari 
denna berättelse meddelas, synes antyda, att hon närmast bör 
; förstås icke om. de yngre Götarne, utan om de skandinaviska 
Goterna eller Jättarne, hvilka voro förvandter till de syd-euro- 
peiska Goter om hvilka Procopius handlar i sin historia. Vi 
ega således här den äldsta framställning om de sydsvenska 
Jättarnes gudalära, och denna instämmer på det allra nogaste 
; med de drag om samma folk, som vår inhemska sägen åt oss 



96 Kap. II. Hedna-Kult. 

bevarat. Men äfven andra tillförlitliga källor hänvisa på olika 
skeden i vår nordiska liedendom, perioder, till lynne och ka- 
rakter bestämda af rent ethnologiska förhållanden och af de 
historiskt uppträdande stammarnes skilda nationalitet och bild- 
nings-grad. En uråldrig fornjotisk grundval i botfen af Asa- 
läran blir således märkbar vid en kritisk granskning af Ed- 
dorna; Asarne äro sjelfva till en del af Jätte-slägt, emellan 
bådas ätter hafva i forntiden giftermål egt rum o. s. v. Och 
alldeles samma tanke framträder hos Saxo Grammaticus, på 
det märkvärdiga ställe, der han talar om förändringar hvilka 
hedendomen undergått under tre serskilda tidskiften, af hvilka 
den äldsta, eller Jätteättens, efter stora krig störtas af ett 
annat i kroppsstyrka underlägset men i odling öfverträffan- 
de slägte, hvars välde slutligen öfvergår till en tredje ätt af 
vanliga menniskor, ursprungne af de båda föregående"^). 
Då den undersökning vi här anställa öfver befolknings- 
förhållandena i Wärend leder oss till en mening, öfverens- 
stämmande med gamle Saxes, nemligen att \^ärends-folket, — 
oafsedt de gamla Trollen, hvilka voro af främmande härkomst, — 
ursprungligen blifvit bildadt genom blandning af tvänne för- 
vandta stammar, af hvilka Jättarne voro de äldre, och de yng- 
re, Wirdarnc^ redan hade vapen och redskap af jern, kände 
ett fast åkerbruk samt stodo på en jemförelsevis högre odlings- 
grad; så få vi om Jättefolkets naturåskådning och gudalära 
hufvudsakligen hänvisa till de qvarlefvor af hedniska föreställ- 
ningssätt, hvilka, mer eller mindre uppblandade, ännu bibe- 
hålla sig i landets folktro. Vi lemna af dessa en enkel öfver- 
sigt i det följande. Äfven af den yttre kulten hafva några 
spår bibehållit sig, ehuru de icke alltid låta serskilja sig ifrån 
yngre hedniska bruk. Vid granskning af hedendomen i Wä- 
rend ledas vi då till den meningen, att Jättefolkets och Wirda- 
folkets religiösa bruk och föreställningar hiifvudsakligen varit 
öfverensstämmande, och att Jättarnes religion blott var den 
nordiska hedendomen i dess äldre, råare och mer ursprungliga 
form. I likhet med Wirdarne och de yngre svenska stammar- 

*) Saxo Grammaticus, Lib. I, p. 9. 



§ 28. Jättarnes religion. Natur-dyrkan. Natur-myther. Folktro. 97 

ne firade äfven Jättarne julen, såsom landets största nationela 
högtid. De tolf första juldagarne fingo ännu vid slutet af 
1600-talet, efter dem eller af annan anledning, i ^^ ärend namn 
af K-ämpa-dagarne. Deras förnämsta gudar sjnas ha varit 
Oden (Mars) samt Thor och Balder. Ät dessa och andra gu- 
dar eller naturvättar helgade de vissa vatten, orter, lundar, 
högar, stenar, källor och träd, hvilka voro landets första 
enkla helgedomar, och bland hvilka de äldre tunga offerhäl- 
larne ännu i Bohuslän tillskrifvas Jättarne, och således få 
namn af Jätta-stugor. Likaledes upptände man åt gudarne 
eller i annan religiös syftning heliga eldar. Dessa eldar 
fingo namn af Bål och man brände å dem jemväl sina döda, 
ett drag, som återfinnes i Wärendssägnen om den af Oden 
dräpta berga-käringen Gloa. Afven af de hos Procopius om- 
talade råa och blodiga mennisko-ofFren förekomma spår, åt- 
minstone i den form, der de gamla Jättarne offrade sig sjelfva 
åt Oden, genom att störta sig utför branta berg. Nära Hof, 
på Solberget vid Wexiö, finnes en sådan forntida ättestupa, 
som hos folket ännu får namn af döda-spring (o: döds-språnget). 
Till och med det ytterst märkliga drag, som Procopius (Bell. 
Goth. 2: 14) tillägger de gotiska Herulerna, nemligen, att de 
slogo ihel sina ålderstigna och sjuka och sedan brände 
dem på bål, återfinnes i den wärendska folksägnen. I Skate- 
löfs gamla kyrka förvarades för tvåhundra år sedan några 
gamla klubbor, hvilka af folket sades vara s. k. ätteJcluihor, 
ifrån den tid, då hedningarne hade för sed att dräpa 
sina sjuka och ålderstigna genom slag af en klubba. 
Emedlertid låter i detta såsom i andra fall sig icke alltid noga 
bestämmas, hvad som tillhör ett äldre eller ett yngre hedniskt 
skick. I den framställning vi här gifva af spåren efter hed- 
nisk kult och hednisk tro i Wärend, behandla vi derföre 
beggedera såsom för hela ^S ärendsfolket gemensamma, öfver- 
lemnande åt hvar och en att vid granskning af formens rela- 
tiva ursprunglighet och vid jemförelse med tillgängliga skrifter 
om vår yngre hedendom, bilda sig en mening, om huruvida 
de rättare må hänföras till det äldre skede, som tillhör Jätte- 

7 — 181981. Wärend och Wirdarne, 



98 Kap. II. Hedna-Kult. 

folket, eller det yngre, som tillhör den sednare invandrade och 
högre odlade Wirdastammen. 

§ 28 V2. Ibland heliga vatten, som i Wärend förekomma, 
hör i första rummet nämnas den stora sjön Asnen eller Asnen. 
Denna sjö, som af ålder var Wärends medelhaf, på samma 
sätt som sjön Bolmen är Finvedens och sjön Wetter Göta- 
ländernas, har efter all anledning fått sitt namn bildadt ur 
det gammalnordiska ordet ås, isl. åss, gud, skydds-gud, och 
har således varit helgad åt Land- A sen (isl. Land-åss) eller 
landets skyddsgud. Hvilken denne skydds-gud varit erfara vi 
deraf, att hela sjön, eller åtminstone den vik som går fram 
vid Skatelöf, ännu i slutet af 1600-talet fick hos folket namn 
jemväl af Odensjön. Asnen eller Odensjön äro således namn, 
hvilka ursprungligen innesluta samma mening, nemligen att 
detta vatten varhelgadt åt Oden, såsom landets skydds- 
gud. I sammanhang härmed har ån, som ifrån den högre 
upp liggande sjön Salen löper in i Odensjön, af ålder varit 
kallad Helige å, och sjelfva oset, der hon mynnar i sjön, 
fått hos folket namn af AsncJcofve (o: land-Asens eller 
Odens kammare), en benämning, som förknippas med säg- 
ner, om huru »Oden fordom uppsteg ur Asne kofve, för 
att välja de slagna på Brå valla hed (a: landet närmast 
omkring Asnen och Salen), och fÖra dem på guldskepp till 
Valhall». 

Följa vi Helige-å i dess öfre lopp ofvan om sjön Salen 
(af ordet Sal, Sel, Sele a: ett lugn vatten emellan forssar), så 
komma vi till en annan sjö, som, längre fram vid de fem 
häradernas förening till en förbunds-stat, blef Wärends, och 
slutligen hela Tiohärads gemensamma medelpunkt. Denna 
sjö, i och invid hvilken de fem M^ ärends-häradernas rågångar 
ännu mötas, var likaledes ett heligt vatten och har af hedna- 
verld varit kallad Helige sjö. De forssar, hvilka bildas vid 
sjöns utlopp i Helige-å, heta af ålder Helige Jf^ärtnan (nu: 
Helgevärma, af Värme, Värman, Värmane, i Wärends- 
målet a: en forss, ett vattenfall). I sjön ligger en stor ö, kallad 
Helige ö (nu Helgo), till hvilken går en stenbro eller ett 
vad, som ifrån hedenhögs fått namn af Helige Bro, och på 



§ 28V2. Heliga Vatten. 99 

sjelfva ön fanns ännu för några mans-åldrar sedan en helge- 
lund, som af folket kallades Helige Lund. 

Gå vi från Helige sjö vidare uppåt, längs vattendraget 
ifrån norr, som således icke är annat än Helige-å i hennes 
öfversta lopp, så träffa ri ännu ett heligt vatten i den s. k. 
^sa sjön. Sjelfva namnet synes antyda, att äfven denna sjö 
varit helgad åt land-Asen eller landets skydds-gud, likasom 
derintill belägna fornvårdar, såsom Odens graf och Odens 
krubba, samt ännu lefvande folksägner om Oden, här såsom 
vid Asnen hänvisa på en uråldrig kult af denna i Wärend 
ifrigt dyrkade hedna-gud. 

Utom dessa åt Oden helgade vatten, hvartill kanske bör 
läggas forssen PuJcaström^ nu ett qvarnhemman i Moheda 
socken af Albo härad, förekomma i landet äfven vatten hel- 
gade åt Thor. Ett sådant är ån, som från nordost faller in 
i sjön Asnen, och som af ålder varit kallad Thors-ån^ lika- 
som den sjö som hon i sitt lopp genomgår ännu heter Thor- 
sjÖn. 

Hvad plats nu dessa åt gudar och landvättar helgade 
vatten ursprungligen intogo i den uråldriga hedniska natur- 
kulten, är svårt att afgöra. Men det saknas icke all anled- 
ning, att man i dem gjort offer af flerahanda slag, och jemväl 
blodiga offer eller blöt. Den intill helgelunden vid Skägga- 
lösa framlöpande vik af Odensjön eller Asnen heter än i dag 
Blot-viken. Folksägnen både i Wärend och i W estergötland 
omtalar offer, i vattnet gjorda åt Necken, såsom f. ex. en svart 
gumse eller en silfverpenning, af den som vill lära sig Elfve- 
spelet. Som bekant var Hnikur eller Necken jemväl ett bland 
Odens mythiska tillnamn. Afven af religiösa tvagningar i de 
heliga sjöarne finnes spår i folkseden. Rudbeck omtalar, huru 
folket ännu på hans tid brukade offra på Moderhögen vid 
Skäggalösa, sedan de förut lögat sig i Odensjön, »hvilken 
»vidskepelse ännu, fast icke så uppenbarligen, dock alla mid- 
» sommars- och pingsthelgar brukas, då folket i byarne löga 
»sig dersammastädes och offra mat och dryck på högen». 
De heliga vattnen synas alltså en gång ha varit brukade, så 
väl till att i dem blota för gudar och landvättar, som ock till 



100 Kap. II. Hedna-Kult. 

religiösa tvagningar i allmänhet såsom en förberedelse till offren. 
Man återfinner således här alldeles samma föreställningssätt 
och religiösa bruk, som i den offerkult som öfvades vid de 
heliga källorna. 

§ 29. Af dessa heliga källor känna .vi i Wärend huf- 
vudsakligen följande: 

i Rinnevalds härad: i gamla Hvembo Lund, en helig 
källa; vid Odenslanda by, Sifferstad källa, förmodligen 
uppkallad efter S. Sigfrid eUer Siffre; vid östra Thorsås, 
Thorsa källa och ^sa källa; vid Ingelstad, Uggle källa 
(ungefär \ mil ifrån byn); vid Wexiö, på Solberget ofvanför 
ättestupan, en offerkälla; vid Öyaby, en mycket helig källa, 
Silf västa ft källa (densamma, som af Linné kallas Lefva källa 
eller Silfva källa); tätt vid Öhrs kyrka en offerkälla, kallad 
Barnabrunnen; på Trähörna utmark i Urshult socken, S. 
Sigfrids källa; vid Ryd, nära Almundsryds kyrka, 5. Örians 
källa. 

i Albo härad: vid Skatelöf, Helge Thors källa; vid 
vestra Thorsås, en offerkälla; vid Aringsås, en offerkälla; 
vid Rrumsås i Blädinge socken, en oflFerkälla kallad Sigfrids- 
källan, samt i Brummershulta mark i Wigerstads socken, en 
liten källa kallad S tenevattens källa. 

i Ronga härad: vid WexiÖ, på sluttningen af Ostrabo 
backe, 5. Sigfrids källa (nu igenfylld); i Långasjö, på Örmo 
mo vid den s. k. Lusse-stigen, Lusse källa. 

i Horrvidinge härad: Barnabrunnarne, tre källor i Ode- 
tofta mosse af Tolgs socken. 

i Uppvidinge härad: Rafvela källa (o: Ragvalds källa), 
i Dädesjö socken, nära Ramnåsa; en offerkälla vid Rälle- 
hult, i samma socken; Li/rekällan, emellan Granhult och Len- 
hofda i IVottebäcks socken. 

Såsom vi inhemta af denna förteckning, förekomma i 
Wärend ännu offerkällor, nemligen Thorsa källa, Helge 
Thors källa och kanske Åsa källa, hvilka, efter hvad nam- 
nen bestämdt innebära, en gång varit helgade åt hedna-gudar. 
Ty att den Helge-Thor, efter hvilken en af dessa källor bär 
namn, icke var något katholskt helgon, utan just den gamle 



§ 29. Heliga källor. 101 

hedniske Åke-Thor, blir tydligt, så väl af det sätt hvarpå 
de äldre christna lärarena eljest gingo till väga vid christnan- 
det af hedniska folkminnen och folkseder, som af en vid sam- 
ma källa fästad fornsägen, som lefde ända in på 1600-talet, 
enligt hvilken »den store Thore Gud» låtit henne upprinna 
på det ställe der en flicka mördat sin fästeman. Möjligtvis 
hafva ännu flera bland Wärends offerkällor burit ursprung- 
ligen rent hedniska namn, hvilka i en sednare tid fallit ur 
minnet eller blifvit utbytta emot andra; och serskildt kan detta 
förmodas om de offerkällor, hvilka vid ett sådant namn-skifte 
i den äldre medeltiden blifvit uppkallade efter kända katholska 
helgon, såsom S. Sigfrid, S. Örian (3: S. Göran), Lusse o. s. v. 
De heliga källorna, på detta sätt helgade åt hedna-gudar 
och landvättar, och bland dessa företrädesvis åt Elfvorna, 
brukades dels till religiösa tvagningar och dels till 00*61. Att 
redan de gamla jätteqvinnorna i källor vattenöst sina barn, är 
ett drag som ihågkommes i folksägnen, och när de första 
christna lärarena, enligt en allmänt spridd och trovärdig be- 
rättelse, döpte hedningarne i källor, rättade de sig härvid efter 
ett rent hedniskt skick och föreställningssätt. Ännu år 1741 
vet Linné att förtälja om Lefva (o: Silfvastad) källa, att »här 
»förmentes att menniskorna sig fordom tvättat, förrän de 
»kommo till Odens tempel». Hogkomsten av dessa urgamla, 
med offren förbundna religiösa tvagningar, har således länge 
bibehållit sig hos folket, likasom sjelfva seden, i en något för- 
ändrad christnad form, ännu i vår tid är lefvande. Hvad 
åter beträffar källornas bruk till of f ring, så är detta tydligt 
angifvet redan genom deras namn af offerhällor, i fornnor- 
diska språket blot-källor. Man blotade således jemväl i 
källor, likasom man finner spår af att mennisko-off'er i dem 
blifvit förrättade; vi erinra blott om de fem konungarne som 
på Mula ting störtades i en källa. Seden att offra i källor är icke 
heller ännu utdöd, och vi få tillfälle något längre fram att der- 
om tala. Vi vilja här allenast hafva anmärkt, att de heliga 
källorna, ofta, om ej alltid, lågo i eller invid någon Helgelund, 
der de stundom synas hafva varit det enda ofl'erstället. Otvif- 
velagtigt hafva de således en gång varit medelpunkter för en 



102 Kap. II. Hedna-Kult. 

egen och sjelfständig oiferdyrkan, och flera omständigheter för- 
anleda, att denna vattenkult, likasom hon är den enklaste, 
äfven är en af de allra äldsta beståndsdelarne i vår hedniska 
gudadyrkan. 

§ 30. Utom heliga vatten hafva j em väl vissa land, Öar, 
åsar, berg, vallar, näs och andra rum varit helgade åt lan- 
dets hednagndar och således ansedda fÖr heliga. Vi träfi*a 
sådana heliga landsträckor i det n. v. gamla Wislanda, hvars 
namn härledes från ordet wi o: helgedom, och således betyder 
det heliga landet, samt i Odenslanda, eller det åt Oden hel- 
gade landet. Om den stora Ön Helige-ö i Helige sjö ha vi 
redan i det föregående talat. Ön Frösö i Åsnen synes en 
gång ha varit helgad åt guden Frö eller Frey. Både inom 
Albo och Rinnevalds härad träffas åsar, fordom helgade åt 
Thor och efter honom bibehållande namnet Thorsås, likasom 
de dithörande socknarne ännu af allmogen kallas Thors sock- 
nar. En ås (och gård) i Albo härad bär efter guden Frö 
namn af Fröåsen. Pukeherget i Skatelöfs socken antyder ge- 
nom sitt namn, att det en gång varit helgadt åt någon hed- 
nisk gud eller puke, här sannolikt Oden. Vid Odensvalla- 
hult har icke blott hultet eller helgelunden, utan äfven sjelfva 
vallen (lekvallen?) eller öppna fältet varit åt Oden helgad. 
Samma är förhållandet med Asaryd i Norrvidinge härad, 
hvars namn är sammansatt med ordet ryd o: röjning, öppen 
plats. I Ronga härad träffa vi namnet Thorsnäs o: det åt 
Thor helgade näset. När, i en vida yngre tid, landet erhöll 
en fast åkerbrukande befolkning och bebygdes med fasta går- 
dar, Öfvergingo dessa uråldriga namn, redan i den äldsta tid 
gifna åt heliga land och vatten, till de på eUer invid dessa 
rum anlagda gårdarne. Asa gård fick således namn efter den 
närliggande Asa sjön, likasom Odensjö hy efter Odensjön och 
gården Thorsjö efter Thorsjön. JVislanda gård och socken 
bebygdes på landsträckan omkring det gamla vi et eller helge- 
domen, och behöUo ställets gamla namn. Odenslanda by lades 
på det åt Oden helgade landet; byarne och socknarne östra 
och vestra Thorsås utsträckte sig öfver de åt Thor helgade 
åsarne; gården Thorsnäs anlades på det heliga Thors-näset, 



§ 30. Heliga land, öar, åsar, berg, vallar och näs. 103 

och gårdarne OdensvallaJiult och Thorshult lånade namn 
ifrån äldre åt Oden och Thor helgade hult eller helgelundar. 
Samma förhållande synes ha egt rum med gårdarne Frösöhult 
i Kinnevalds härad och Fröseke (af eke, i Wärendsmålet d: 
ekelund) i Uppvidinge härad. Den uråldriga seden att helga 
land åt gudarne synes dock hafva fortlefvat ända in i den 
yngre hedendomen, äfven sedan landet fått fasta gårdar. Vi 
träffa således i Uppvidinge härad gården ^shy, och på gamla 
Hvemho-ö, i sjön Asnen, gården Thorsatorp, i hvilka sam- 
mansättningen med orden by och torp hänvisar på att namnen 
äro samtidiga med ställenas bebyggande såsom gårdar. Man 
skulle således kunna förmoda, att dessa gårdar blifvit helgade 
åt Oden, såsom land-Ås, och åt Thor; så vida de icke hellre 
hänvisa till någon i grannskapet befintlig åt dessa gudar egnad 
helgedom. Vi veta nemligen, att på gamla Hvembo-ö funnits 
en helgelund, som kan förmodas ha varit åt Thor helgad. 

Såsom vi finna af ofvanstående förteckning öfver i Wä- 
rend förekommande ortnamn, sammansatta med hedniska guda- 
namn, hafva bland hedna-gudarne företrädesvis Oden, Thor 
och Frö varit i landet dyrkade. Baldanäterna, en lekvall 
eller helgelund i vestra Thorsås, bär dock ännu namn efter 
Balder. Om de i AVärend i flera byar förekommande Locka- 
gårdar har Rudbeck uppkastat den förslagsmeningen, att de 
bära namn efter Asa-Loke; rimligare synes dock, att de äro 
uppkallade efter medlemmar af Wärends-ätten Locke, som en 
gång gifvit dem sina första åboar. 

I afseende på de heliga landen, öarne, åsarne, bergen och 
andra åt gudarne helgade rum, bör för öfrigt anmärkas, att 
de gerna återfinnas i grupper, i närheten af hvarandra och af 
de heliga vattnen. Man har vid deras utväljande företrädesvis 
afsett naturskönhet och naturrikedom, såsom man i gudarne 
såg gifvarena af alla goda gåfvor. Om den ofvan omtalade 
Helige-ö heter det således ännu i en beskrifning ifrån slutet 
af 1600-talet, att hon är »den härligaste i hela Svea och Göta 
»rike, innehållandes mera än 1^ mils vidd i sin circumference, 
»bestående allena af idel fruktbara träd, såsom sköna eke- och 
»bokeskogar, samt apel, rönn, oxel och hägg, med fiskerika 



104 Kap. II. Hedna-Kult. 

»vikar, fruktbara näs, åkrar och ängar, och god jagt af harar 
»och djur (o: rådjur). Allestädes uppfyllas der öronen af många- 
» hända lustigt sjungande foglars Ijufliga sång, och till åskådande 
»är hon som den kostligaste planterade trädgård. Med ett ord, 
»allt är här Ijuft, hvad ögonen se och fötterna tråda». 

§ 31. I grannskapet af de heliga vattnen och källorna, 
uppå de åt gudarne helgade land, öar, åsar, berg, vallar och 
näs, träffa vi landets hedniska helgelundar. Våra förfäder, 
såsom i allmänhet de gotiska och germaniska folken, hade nem- 
ligen för sed att dyrka sina gudar under bar himmel, i lun- 
dar. Man trodde, att såsom dessa hemlighetsfulla väsen före- 
trädesvis älskade de åt dem helgade vatten och orter, så vis- 
tades de framför allt, ehuru osynligen, i lundarnes ensliga och 
tysta dunkel. Det .är i denna tro på gudarnes och landvättar- 
nes personliga närvaro, som orsaken bör sökas till den heliga 
skräck och vördnad, hvarmed dessa och andra helgedomar 
ännu i sednare tider varit ansedda, och i detta föreställnings- 
sätt finna vi jemväl förklaringen tiU de flesta af vårt lands 
hedniska ofl*erbruk. För öfrigt omtalar Olaus Petri dylika 
helgelundar, »der de mycken vidskepelse haft och djefvulen 
»mycken spökelse bedrifvit hafver», såsom ännu på hans tid 
förekommande flerestädes i vårt fädernesland: »ändå att de 
»intet brukas; ej vet heller den menige man huru de i förtiden 
»brukade voro». 

I Wärend hafva spridda lemningar af dessa forntida 
helgedomar bibehållit sig ända fram i vår egen tid, och andra 
låta spåra sig i folksägnen och i lefvande lokal-namn. De, 
efter hvilka vi funnit mer och mindre märkbara spår, äro 
hufvudsakligen följande: 

i Rinnevalds härad, vid och omkring sjön Asnen: Oden- 
sjö hmdy vid byn Odensjö, på sjelfva stranden af Odensjön; 
Odens lund, vid Odenslanda; Odensvallahult, nu en gård, vid 
en med Asnen förbunden mindre sjö; FrösÖhult och Fröseke, 
nu gårdar; Hvembo lund, på den gamla Hvembo ö; en. helig- 
lund vid Skäggalösa; Kalfshaga lund, nära Ralfsvik. — 
Vid och omkring Helige-sjö: Helige hind, på Helige-ö; en 
helgelund, som gifvit namn åt byn Lundabi/; Hofs lund. 



§ 31. Heliga lundar. 105 

norr om Solberget, vid byn Hof. — Vid Helige-å: en aske- 
lund vid Gemla. — Dessutom Täfvelsås Lunden, på åsen 
vid Täfvelsås-sjön; Nöhhele lund, vid Nöbbelesjön i W eders- 
löfs socken; S. Sigfrids hult, en bokelund, och Lundabacken, 
en hög ås, begge i Urshult socken. 

i Albo härad, vid och omkring sjön Åsnen: Thorshult, 
nu en gård i vestra Thors socken, \id en å, som faller in i 
Äsnen; Baldanäterna, en lekvall i gärdet vid vestra Thorsås; 
Fru-lund eller Rosenlund, i ekebacken vid Skatelöf. — Vid 
och omkring sjön Salen: Huns lund, vid sjön i Ströby gärde; 
Ekelund, på sjöstranden söder om Lastad; en helig lund, på 
det s. k. Wretanäset i Blädinge gärde; en lund vid Aringsås, 
som gifvit namn åt Lundagård; Dagra lund, på åsen emellan 
Aringsås och Lekaryd; By -lunden, emellan Lekaryd och 
Hiertanäs, ner vid ån. Dessutom Mostern ds lund, en boke- 
lund på en hög ås vid Mobeda; Brunstorp a-lund, en gammal 
helgelund i Hjortsberga socken; Lu7iden, en gård i Transjö^ 
af samma socken; Kaje-lund, söder om Wigerstads kyrka vid 
Walie-sjön, och Härlunda, nu en by i socknen af samma 
namn. 

i Ronga härad har en lund ot^^ifvelagtigt funnits vid 
Ingelstad; en gård i Hofmantorps socken heter Lunden. 

i Norrvidinge härad hafva lundar funnits i grannskapet 
af ^sa sjön; en gård i Bergs socken heter Lunden, och en 
höjd öster om Tolgs kyrka får namn af Lunda-hacke. 

i Uppvidinge härad är en gård Lunden i Drefs socken. 

Såsom vi se af denna förteckning, voro de gamla helge- 
lundarne, på samma sätt som de heliga vattnen, källorna, or- 
terna och åsarne stundom helgade åt någon viss gudom, efter 
h>dlken de buro namn, såsom efter Oden, Thor, Balder, Frö, 
och Fru eller Freya. I allmänhet synas de dock ha varit eg- 
nade för gemensam kult af landets hedna-gudar och land- 
vättar, och det är blott vid en enda ibland dem (S. Sigfrids 
hult), som vi finna att det äldre hedniska namnet blifvit ut- 
bytt emot ett yngre, lånadt ifrån landets katholska skydds- 
helgon. För öfrigt antydes genom lundarnes namn och geo- 
grafiska läge, att de varit gemensamma helgedomar för det 



106 Kap. II. Hedna-Kult. 

omgifvande bygdelaget, eller någon gång ensamt for byn (f. ex. 
By-lunden vid Lekaryd). Deras läge i grannskapet af landets 
vattendrag, och serdeles invid de heliga vattnen, angifver tyd- 
ligt hvar vi ha att söka Wärends äldsta bygd, och huru den 
fasta, åkerbrukande befolkningen utbredt sig redan under den 
hedniska tiden. 

Lundarne bestodo af gamla, resliga träd, oftast ek eller 
bok, och finnas alltid i en naturskön omgifning, vanligtvis på 
åsar och höjder, med fri utsigt till angränsande vatten. I deras 
grannskap träffas gerna gamla lekvallar och forntida ättehagar 
eller begrafnings-platser. Rudbeck omtalar Hvembo lund, så- 
som belägen på den »vackra och fruktbara Hvembo-ö, som 
»utom åkrar och ängar af idel Ijufliga eke- och boke-skogar be- 
»står» — — »uppå en öfvermåttan lustig plan, ett litet stycke 
»från sjön, uppå en vacker höjd». Helige lund på Helige-ö skil- 
dras af samma författare, såsom »en skön lund af sköna bäran- 
»de eke- och böke-trän». S. Sigfrids hult var på samma för- 
fattares tid »en kostelig boke-skog» — — »och mena några, 
»att S. Sigfrid har sjelf honom med egne händer besått af 
»boke-nötter». Om Ingelstad, der i grannskapet af Inglinge-hög 
otvifvelagtigt funnits en eller flera forntida helgelundar, heter 
det: att kungsgården »är mycket Ijufligt belägen ibland sköna 
»ängar och åkrar samt tvänne vackra sjöar och en vattenrik, i 
»många grenar lustig fördelt å; haf vandes hela den trakten for- 
sdom varit med kostelig eke-skog beprydd, men för något mer 
»än hundra år sedan» (d. v. s. i slutet af 1500-talet) »af våd- 
»eld uppbränd, som många af samma slags qvarstående träd 
»och stvibbar nogsamt bevisa och vittna». Sjelf va högen ligger 
»ett litet stycke från sjöarne, i ett blomstrande gärde — — 
»ibland fruktbara, Ijufliga trän». Hofs lund omtalas år 1749 
af Linné, såsom »beprydd med många hÖgstammiga täcka löf- 
»trän, besynnerligen med ek och bok». K.aje-lund skildras af 
samma författare, såsom »behagelig af sina täcka ekar». Lun- 
den på Wretanäset vid Blädinge har ett förtjusande läge, och 
Mosteruds-lund, som ännu finnes qvar, är en fager bokskog 
uppå en hög ås, med härlig utsigt öfver Moheda-dalen. 

Så länge helgelundar i Wärend funnits bibehållna, har 



* § 32. Heliga träd. 107 

ock hos folket fortlefvat det gamla hedniska föreställningssättet, 
att onda, d. v. s. hedniska, gudaväsen och ovättar i dem ha 
sin boning. De hafva derföre städse varit betraktade med en 
vidskeplig fruktan, och att skada träden i en sådan helgelund, 
att der störa friden eller annorledes oskära ställets helighet, 
har ända till i sednare tider varit ansedt fÖr »olofligt». Man 
hade icke ens lof, eller måtte icke gå in i en sådan gammal 
hednisk lund, och fridstöraren undgick icke sitt välförtjenta 
straff. Rudbeck förtäljer om Frulund vid Skatelöf, att han 
»hålles i stor vördning i denna dag, så att ingen tÖrs gå in 
»i honom med trötts». Exempelvis anförer han, huruledes 
Föraren Mons:r Hagelsten, »som ännu lefver», gick in på 
denna platsen och blef der »alldeles vettlös och rasande, förrän 
i hans kamrat, Johan Persson, fick honom i armen och drog'en 
»dädan». Om lunden vid Odensjö förtäljes ännu år 1805, att 
alla som gingo ditin blefvo »förvillade», så vida de icke 
»vrängt något klädes-plagg». Lunden vid Blädinge, hvaraf 
lemningar för icke längesedan funnos qvar, ansågs af folket 
med helig vördnad, och i Brunstorpa lund vågar än i dag 
ingen hugga ett träd, af fruktan att straxt »råka för» någon 
häftig sjukdom. 

Det är detta uråldriga föreställningssätt som vi ha att 
tacka för, att några af dessa fornhelgedomar, eller åtminstone 
spår af dem, kunnat ända till vår tid i Wärend bibehålla sig. 
De flesta ha visserligen under de sista tvåhundra åren blifvit 
sköflade, såsom f. ex. Helige lund på Helige-ö, i hvilken några 
af de äldsta träden redan på Rudbecks tid blefvo »ruinerade» 
af befallningsmannen Sone Bengtson, som lät flytta sin gård 
intill samma lund. Hofs lund, som ännu fÖr hundra år sedan 
var Wexiö stads allmänna lust-ort, har ännu sednare blifWt 
uthuggen, och Täfvelsås lund har i vår egen tid delat samma 
öde. Men spår af de hedniska helgelundarne finnas ännu vid 
Skatelöf, Brunstorp, Mosterud och flerestädes i vår landsort, 
och om de två sistnämnde veta vi, att de ännu för få år 
sedan funnos i det närmaste bibehållna. 

§ 32. Samma plats och betydelse som helgelundarne in- 
togo i bygdelagens och byarnes gemensamma gudadyrkan, in- 



108 



Kap. II. Hedna-Kult. 



togo heliga träd, f^år d-träd, Bos-träd, i den enskilda och 
husliga kult som öfvades vid hvaije gård. Enligt ett ännu 
lefvande föreställningssätt bodde i dessa gamla träd gårdens 
vättar och skydds-andar, hvadan de ock af folket ända in i 
vår tid varit betraktade med helig vördnad. Man har vid dem 
bedit och offrat, serdeles på thorsdags-qvällarne och före 
stora högtider, för att dymedelst afvärja sjukdom, olyckor 
och ohell på menniskor och boskap. Offren ha gemenligen 
varit mjölk eller öl, som gjutits öfver trädets rötter. Ännu i 
dag bibehållas på en och annan aflägse gård dessa forntida 
bruk, likasom på Gotland, ännu vid slutet af 1600-talet, gamla 
män hade för sed »att gå bort och bedja under stora träd, 
»såsom deras förfäder hafva gjort i sin tid».*) 

Vård-träden, som i Wärend oftast utgöras af någon gam- 
mal lind, ask eller alm, förekommo ännu för några mansåldrar 
sedan vid nästan hvarje gård. De voro så heliga, att ingen 
vågade af dem bryta så mycket som ett löf, och att skada dem 

medförde säker olycka eller sjukdom. 
Ett sådant vård-träd, kalladt Helige 
Lind, stod på Rudbecks tid vid 
Hunna by, och finnes upptaget på en 
af grefve Erik Dahlbergs ritningar 
öfver Bråvalla-hed. Vid gamla "W is- 
landa står sedan flera århundraden 
ett annat sådant heligt vård-träd, 
kalladt gamlaWislanda-asTcen. Detta 
träd, som nederst vid roten är 24 fot 
i omkrets, har af ålder varit hållet i 
största vördnad, så väl hos folket, 
som hos den gamla prestaslägten. 
Torparen, Pehr i Gransboda, erhöll på prosten Hyltenii tid be- 
fallning att hamla några af trädets fyrnda grenar; men icke 
ens detta var lofligt, utan gamle Pehr föll ned och slog sig illa. 
I Lönshult var vårdträdet en alm, som höggs, i fyllan och 
viUan, af en drucken bonde. Men han fick sedan ingen ro, 
hvarken n att eller dag. Vid Ostragård i Lindas, af samma 
*) Haqv. Spegel, Rudera Gothlandica. A:o 1683. (Hds.). I, 6. 




'y^'^ 



Gamla Wislanda-asken. 



§ 33. Blotstenar. Elfvestenar. 



109 




^-^-tiW-^/-"^-^?. 



socken, står norr om vägen en gammal ask, som likaledes är 
fridlyst och som ingen dristar röra. Yngre wärendska och 
småländska slägter hafva gerna tagit tillnamn efter sin fä- 
dernegårds och fäderneslägts heliga vårdträd. Vi anföra exem- 
pelvis slägten Almén, som tagit namn efter en stor alm, 
fordom vårdträdet vid gården Bjellermåla i Almundsryds 
socken, och de berömda slägterna Linnaeus, Lindelius och Till- 
änder, som alla togo namn efter ett och samma heliga träd, 
en stor lind med tre stammar, som fordom stod i ett rör vid 
Jonsboda Lindegården, i Hvitaryds socken af Finveden. 

§ .33. Midt i helgelunden var offerstället, der bloten 
förrättades, vare sig nu att detta skedde i en helig källa eller 
på en stenvård. Denna sednare förekommer, i sin råaste form, 
rätt och slätt såsom en jordfast sten, 
Blotsten eller Blothäll. Då vi i 
Wärend träffa dylika råa blotstenar 
allenast omkring en af landets he- 
liga källor, och då Elfvorna, enligt 
ett ännu gängse föreställningssätt, 
troddes bo i dessa vatten, ledes man 
lätt till en förmodan, att sådana blot- 
stenar hufvudsakligen varit använda 
för blöt tiU Elfvorna, i våra äldre ur- 
kunder omtalad under namn af 
Elfveblot, Alfa-blöt. Det är till 
denna uråldriga sed att i helgelun- 
darne blota på stenar, som den gamla 
Uplands-lagen syftar med sitt be- 
kanta stadgande, att »ingen skall 
»blota för afgixdar eller tro på lun- 
»dar och stenar^. 

Blotstenarne eller Blothällarne voro gerna af en ofvan nå- 
got afplattad form, för att bättre qvarhålla det å dem utgjutna 
offerblodet. För samma ändamål insvarfvade man å dem äfven 
små, runda eller ovala fördjupningar, om 1 å 2 tums djup och 
ungefär lika tvärmått. De trenne blotstenar, hvilka i Wärend 
finnas bibehållna, hafva alla dylika små hålor klumpigt insvarf- 




^s^Jj^f^^rc^'*^ 



Blotstenarne vid Sigfrids-källan, 
på Östrabo backe. 



110 Kap. II. Hedna-Kult. 

vade; nemligen två ibland dem, hvardera tre små hålor, och den 
tredje sju likadana fördjupningar, på sätt ofvanstående teckning 
närmare upplyser. Alla tre stenarne ligga på sluttningen af 
Östrabo backe, invid Wexiö, hvarest efter all anledning fordom 
varit en helgelund, och de finnas inom ett afstånd af 30 till 
35 steg ifrån den gamla, nu igenfyllda Sigfrids-källan. 

Om rätta meningen med dessa stenar och deras här om- 
talade små fördjupningar, hvilka likaledes förekomma å gamla 
Bohuslänska offerhällar eller s. k. Jättastugor, har hos våra 
fornforskare rådt någon ovisshet. Frågan finner dock sin lös- 
ning, om vi granska ett forntids-bruk, som än i dag bibehåller 
sig på några ställen i Svea rike. Således finna vi nära Linde 




I I I I 3 fot. 
Elfvestenen vid Bohrs Bruk i Westmanland. Troll-dockor. 

stad tätt vid en skogsväg som leder till Bohrs bruk, en jord- 
fast sten, af liknande beskaffenhet med dem som förekomma 
på Östrabo backe. Stenen är vid pass 4 fot hög, 9 fot lång 
och 7 fot bred, ofvantill platt, med dera inslipade 5, och å 
sidorna 4 små hålor, hvardera 1| tum breda, lika djupa, samt 
2 tum långa. Denna sten får hos allmogen namn af Elfve- 
stenen, och qvinnorna i den omgif vande bygden ha ännu för 
sed, att när deras barn bli sjuka, hvilket enligt folktron kom- 
mer från Elfvorna, först smörja stenen med talg eller smör, 
som ingnides i de nämnda små hålorna, och sedan i dem till 
offer insätta små dockor (»trolldockor») af hoplindade klutar. 
Samma fornsed iakttages vid en s. k. Elf gryta, eller ett skål- 
formigt hål å en klipphäll, vid gården Tjursåker i Wårfru- 
kyrka socken nära Enköping. Qvinnorna i den närbelägna 
stugan ha nemligen till ett slags yrke, att på thorsdags-qvällen 
der smörja för sjuka med svinfett, och sedan i Elfgrytan 



§ 34. Blothorgar. Blot-högar. Hof. Hl 

offra en knappnål som den sjuke burit. Vid jemförelse med 
dessa i vårt land ännu lefvande folkbruk, kan då icke gerna 
något tvifvel uppstå, att ju de liknande stenar som i Wär- 
end och annorstädes inom Göta rike förekomma, äfven 
varit nyttjade till smörjning och offring, och att de således 
äro gamla blotstenar, vid hvilka våra förfäder öfvade 
den gamla Elfvebloten och eljest blotade för sina gudar och 
naturvättar. 

§ 34. I sin mer utbildade form förekommer offerstället i 
helgelunden såsom ett sten rö se, h vilket än i dag uti Wär- 
endsmålet får namn af Harg- (n.), Horg (m.), Stenhorg (m.). 
Såsom bekant finnas dessa ord äfven i nordiska fornspråket 
och betyda der en offerplats; hegge dessa begrepp samman- 
falla således med hvarandra i språket. Huruvida nu Harget 
eller Horgen ifrån början tillika var ett graf-rör eller ätte- 
kummel, är ett spörsmål som vi öfverlemna till våra forn- 
forskares afgörande. Men all anledning saknas åtminstone 
icke till en sådan förmodan. Enligt det föreställningssätt som 
var rådande hos våra hedniska förfäder, blef den aflidne efter 
döden ett slags vätte, som bodde i sin grafhög, på samma sätt 
som elfvorna i källan eller vård-trädet. Det låg då nära till 
hands, att genom blöt på grafhögen låta honom njuta andel i 
de framburna offren, och vi finna i den husliga kulten be- 
stämda spår af ett föreställningssätt, enligt hvilket man trodde 
gudarne, likasom de aflidne, osynligen närvara vid de 
lefvandes offer-samqväm. Samma tanke framträder äf- 
ven i medeltidens bruk att i kyrkorna nedlägga helgonens 
qvarlefvor och der begrafva sina döde, och låter spåra sig, 
ehuru mindre tydligt, i den Wärendska folktron om Kyrko- 
grimmen, och i sägnen om Kaja, som blifvit lefvande begraf- 
ven i blothorgen i Raje-lund. 

Horgarne i helgelundarne förekommo af olika form och 
beskaffenhet. Rudbeck förtäljer om Helige lund på Helige-ö, 
att »midt uti lunden är ett mycket stort stenrör, på ett 
»trindt, fast hälleberg lagd t, dera alla oflPren af de dertill förord- 
»nade afguda-prester celebrerades». Denna horg var således af 
bara sten och förmodligen till formen rund. Om Raje-lund 



112 Kap. II. Hedna-Kult. 

säger oss Linné, att »på dennes östra sida var ett fyrkantigt 
»stenrör med konst hoplagdt». Äfveji här var således en 
stenliorg, men fyrkantig. Om Hofs lund uppgifver samma 
författare, att »midt uti lunden var en kulle med under- 
»liggande hopbragte stenar, såsom en ätteplats». Offerstället 
i Hofs lund var således icke egentligen en horg, utan sna- 
rare en Hög, uppkastad af jord, med en omgifvande fotkedja 
af stenar. I Hvembo lund syntes ännu på Rudbecks tid 
»rudera af stenmuren i lunden». Offerstället i denna lund 
synes således ha varit en enkel stensättning eller sten- 
ring. Om Moderhögen, en gammal offerhög på stranden af 
Åsnen vid Skäggalösa, berättar samma författare, att ofvantill 
på högen var »ett fyrkantigt stenlagdt hål», på samma 
sätt som vi ännu finna i lunden vid Blädinge, der högen är 
uppkastad af jord, blandad med kullersten, till en omkrets af 
vid pass 150 fot, med en stensättning eller fotkedja nedtill, och 
ofvantill en fyrkantig fördjupning, omsatt med stenar. 
— I Finveden, inom den enda Femsjö socken, förekomma icke 
mindre än nio stycken trekantiga stenrösjor, alla på höjder 
och i lundar, samt med en liten grop ofvantill. De få 
hos folket namn af Tillbedje-platser, och måste utan allt 
tvifvel anses fÖr gamla offerställen. Yi finna således flera 
olika anordningar af den uråldriga horgen, Blothorgen, och 
tillika flera öfvergångsformer emellan denna, som var af bara 
sten, och den yngre högen, Blothögen, som var uppkastad af 
jord och som i allmänhet synes tillhöra det yngsta skedet af 
hedendomen i Göta rike. 

En serskild egenhet, och som synes fÖrtjena att af fornfors- 
karne bemärkas, är att man stundom öfverst å offerplatsen träffar 
icke en blothåla, utan en Blotsten eller Blothäll, alldeles lik- 
artad med de jordfasta blotstenar, som vi i det föregående om- 
talat. Denna blothäU har då haft samma ändamål som de 
ofvan nämnda, å högens topp befintliga, fyrkantiga, stenlagda 
hålorna, nemligen att emottaga det utgjutna offerblodet. Vi 
hafva funnit en uråldrig stenhorg med sådan blothäll, under 
namn af Walters Sten, vid Folkslunda i Långelöt socken 



§ 34. Blot-horgar. Blot-högar. Hof. 



113 



på Öland, aftecknad af fornforskaren J. H. Rhezelius år 1634*). 
De för fornvårdens ursprungliga bestämmelse så upplysande, 
små runda hålorna eller fördjupningarne träffas der å sjelfva 
blothällen. Inom Wärend förekommer ett analogt minnes- 
märke, nemligen offerliögen i Frulund vid Skatelöf. Denna 
hög, som hos Erik Dahlberg finnes aftecknad under namn af 




Horg med blotsten, vid Folkslunda by i Långelöts socken på Öland. 




Hög med blotsten i Frulund vid Skatelöf. Efter gr. Dahlbergs ritning. 



Harald Hildetands grafhög, beskrifves af P. Rudbeck så- 
lunda, att »der är först en trind stenmur, som är 60 steg ikring. 
> Emellan hvarje 4 eUer 5 steg är en stor sten, och emellan de 
»stora stenarne små stenar lagde; och är åter en stor sten 
»med fem uthuggna hål uti». Således enligt Rudbecks be- 
»skrifning en enkel stensättning, men enligt Dahlbergs ritning 

*) J. H. Rhezelius, Monuraenta Runica in Ölandia. 1634. Hdskr. å K. 
Bibliotheket. 

8 — IS19S1. Wärend och Wirdarne. 



ti4 



Kap. H. Hedna-Kult, 




I I I 



10 20 40 60 fot. 
Inglinge-hög. 
Hög med blotsten vid Ingelstad. Efter gr. Dahlbergs ritniDg. 

en hög, med stensättning, och enligt båda, inom stenringen en 
blothäll med sina karakteristiska små håligheter. Vi kunna 
då, vid en allmän jemförelse, icke gerna tveka om rätta be- 
skaffenheten af W ärends berömdaste fornvård, den 68 fot höga 
och 400 fot vida Inglinge-hög eller Rongshögen vid 
Ingelstad. Denna hög, som väl måste anses tillhöra heden- 
domens yngsta skede i Wärend, har antagligen varit en blot- 
hög, eller åtminstone använd såsom sådan, likasom han, efter 
hedniskt skick, bevisligen varit ända in på 1500-talet brukad 
såsom tingshög. Den runda stenen med slingsiraterna å 
högens topp är en prydligt arbetad blotsten, till beskaffenhet 
och ändamål för öfrigt lika med de blotstfenar vi i det före- 
gående omtalat. 

Blothorgar, blothögar, och andra hithörande offerställen 
under bar himmel, förekomma ännu i Wärend till stort an- 
tal. De hafva, på samma sätt som helgelundarne, ända fram 
i sednare tider varit skyddade genom det hos folket fortlef- 
vande föreställningssättet, att ovättar, gastar och onda hedniska 
väsen i dem hafva sin boning. Att på något sätt ofreda eller 



§ 35. Heliga eldar. 115 

rubba dem, har fördenskull ansetts olofligt och farligt. Ännu 
på Rudbecks tid visste man omtala, huru en Major Jöns 
GyUensparre, som hade sitt säteri i Ingelsta by, lät ifrån 
Rongs-högen ned vältra den ofvan omtalade »trinda och vackra 
»stenen — och med största besvär af många par ökar och 
»mycket folk bringa till sin gård. Då störtade det ena oxe- 
»paretstraxt död t. Stenen lades midt på gården framför för- 
»stugu-dörren, der han ock några dagar blef liggande. Men så 
»länge stenen der låg, kunde ingen menniska eller kreatur 
»ha ro, sömn eller lisa i gården, förrän stenen återfördes 
»till sitt rum på Rongshögen, och då drog ett hvitt stod honom 
»tillbaka igen, som många, både små och stora i Ingelsta by 
»med förundran sågo, som ännu lef vandes veta omtala». 

Äfven efter ofiei ställen under tak finner man några 
dunkla spår, likasom vi af historiska virkunder veta, att de i 
den sednare hedendomen förekommit flerestädes i Göta rike. 
Dessa timrade gudahus fingo hos våra förfäder namn af hof, 
Gudahoj'. Om deras byggnadssätt veta vi föga mer, än hvad 
som låter sig sluta af det som förekom vid de öppna blot- 
ställena, med hvilka de naturligtvis måste hafva haft en huf- 
vudsakligen öfverensstämmande anordning. Nära W exiö, i 
den trakt der vi af ålder finna W ärends kärna, träffas än i 
dag en by, med det fornhedniska namnet Hof, och inom 
Uppvidinge härad förekomma Ho fg år den i Asheda och Hof- 
gård i Elghults socken. 

§ 35. Vid sidan af den gamla natur-kulten, med blöt 
till gudar och landvättar i heliga vatten och på stenar, upp- 
träder i vår nordiska hedendom en annan, något yngre, men 
dock redan från Asien medförd kult med heliga eldar. Lika- 
som blotoflren, der de icke skedde i vatten, i allmänhet för- 
rättades på en konstgjord upphöjning uppå åsar och kullar, så 
upptändes dessa eldar alltid på berg och högt belägna ställen. 
De hade ifrån början till mening, att, såsom ett heligt renings- 
medel, skära landet ifrån ovättar och onda naturmakter, och 
stå i bestämd förbindelse med den ifrån östern tidigt inkomna 
kulten af B ålder eller B a al (solen, sommaren). Redan i ti- 
der, äldre än all historia, ingick eld-kulten såsom en allmän 



H6 Kap. II. Hedna-Kult. 

beståndsdel i vår nordiska hedendom, ocli allt skäl gifves att 
förmoda, att jättarne eller Goterna medfört densamma redan 
vid sitt första inträde i vårt land, som utan eld icke kunde 
odlas eller bebyggas. 

Vi få om dessa heliga eldar, och om de spår af en forn- 
tida eld-kult som ännu kunna uppsökas i folksed och folktro, 
tillfälle att yttra oss i det följande. Vi vilja här blott hafva 
i allmänhet anmärkt, att efter Pytheas berättelse, och i enlig- 
het med det föreställningssätt som vi här angifvit, plägade in- 
byggarne i Tliule, redan flere århundraden fÖre vår n. v. tide- 
räkning, upptända eldar på bergen för att fira solens åter- 
komst. Våra förfäder, så väl Goterna, som de yngre invand- 
rande stammarne, hade ock för sed att bränna sina döda, 
och skilde sig härutinnan ifrån landets urbyggare af Troll- 
folket, som efter vilda folks sed nedsatte sina döda, obrända, i 
en stengraf, icke alldeles olik de lefvandes egna, underjordiska 
boningar. Om de förändringar som dessa skick undergått, ge- 
nom inflytelsen af nya invandringar och nya religiösa idéer, 
tillhör det arkeologien att upplysa, och vi beklaga djupt att 
denna vetenskap ännu icke hos oss hunnit samla det antal säkra 
data, som är af nöden, för lösandet af detta och andra dermed 
sammanhängande historiska spörsmål. 

§ 36. Om de forntida hedniska ojff^erhruhen ega vi här 
allenast att yttra oss, så vidt som qvarlemningar i wärendskt 
folkmål, folksed eller folktro deröfver sprida något ljus. Så- 
som bekant, är all hednisk gudsdyrkan ursprungligen bön och 
ofl^er. Off^ret, som till försoning frambärs åt gudar och land- 
vättar, heter i vårt fornspråk blöt, ett ord som i det yngre 
språket närmast brukas om blodiga offer. Detta ord återfinnes 
i Wärend i namnet på Blot-högen, en hednisk off"erhög öster 
om Asa sjön; Blot-berget, ett berg, hvaruppå eller hvarin- 
vid den gamla helgelunden vid Skäggalösa var belägen, och 
Blot-viken, den redan i det föregående omtalade vik af Oden- 
sjön som framgår invid nämnde helgelund. Att »blotas» 
hette ännu vid början af 1600-talet i Wärend, att med dragen 
knif göra vilda, hedniska åtbörder. Ordet förekommer icke 
sällan i landets domböcker från denna tid, och oftast i sam- 



§ 36. Spår af forntida ofTer-bruk. Blöt. 117 

manställning med orden mana eiler svärja, såsom: »när han 
länge hade blotas och mänt»; »när han så hade svoret 
och blottas» o. s. v. Vi torde häraf få sluta, att blotandet 
eller oflringen i forntiden skedde med vild åtfärd och under 
framsägandet af vissa manings- eller besvärjningsformler. 

Att höfdingen eiler offerpresten, vid blotens förrättande, 
varit iklädd en hatt af utmärkande beskaffenhet, förmodligen 
med vida och sida skyggen, tyckes hemta något stöd ifrån en 
gammal ^värendsk folksägen, att den som genom att gå års- 
gång blifvit klok, »så att han vet svara till alla fördolda ting 
och spådomar», plägade, när han \'ille spå, »taga sin (dverg-)hatt 
på hufvudet och sin run-kafle i handen». Då »den kloke» 
otvifvelagtigt icke är någon annan än hedna-presten i en något 
förändrad skepnad, ledas vi till en förmodan, att sägnen, oak- 
tadt inblandning af den mythiska dverghatten, ursprungligen 
hänvisar till något bruk att bära hatt, i forntiden eget för 
offerpresterna, likasom för Sidhöttur eller Oden sjelf. Med 
större bestämdhet våga vi då yttra oss derom, att menigheten, 
vid blotens förrättande, iakttog vissa hedniska offerbruk, genom 
att gå eller dansa omkring blothögen, under afsjungandet af 
offersånger; vi veta nemligen, att ett liknande skick iakt- 
tagits vid offring i de heliga källorna, långt fram i den christna 
tiden. Dansen, sången och spelet, voro i allmänhet ut- 
märkande för de hedniska offer-festerna, och, på sätt vi längre 
ned skola visa, är ingendera förgäten i den gamla wärendska 
folksägnen. 

Utan att här tala om mennisko-offren, hvilka hos våra 
förfäder tillika voro ett hedniskt rätts-bruk, så att i en yngre 
tid blott missdådare eller krigsfångar blefvo på detta sätt gifna 
åt gudarne; voro offerdjuren dels icke ätliga, dels ätliga. 
Till de förra hörde roffoglar, vargar, hundar och kattor; 
till de sednare förnämligast hästen. Sedan djuret blifvit med 
knif dödadt och dess blod på horgen eller högen utgjutet öfver 
blotstenen eller blothålan, upphängdes den liflösa kroppen på 
träden i den omgifvande helgelunden, så vida djuret icke 
kunde vid offergillet förtäras. Tydliga spår af dessa urgamla 
offerbruk hafva i folkseden bibehållit sig. Yåra svenska lagar 



118 Kap. II. Hedna-KuH. 

hafva ända intill sednare tider qvarhållit stadgandet om aflifv^ade 
missgernings-kroppars ixppliängande på stegel oct hjul. Ännu 
i vår tid har man i Wärend haft for sed, att högt upp i 
gamla ekar upphänga kropparne efter dödade vargar. Samma 
urgamla offer-skick ligger även till grund fÖr den här såsom 
flerestädes bibehållna seden, att öfver stalldörren upphänga 
dödade hökar och andra rofFoglar. Hvad åter beträffar dödan- 
det af hästar, hundar och kattor, så vida det sker med knif, 
äfvensom förtärandet af hästens kött, har detsamma länge hos 
Wärends-allmogen varit betraktadt såsom »oärligt». Våra 
äldre christna förfäder sågo nemligen deri ett hedniskt offer- 
bruk, och således höjden af hednisk styggelse, och detta före- 
ställningssätt är så djupt rotadt, att ännu i vår tid ingen vågar 
trotsa det. Ordet rackare (af racka a: hund) är således i 
Wärend det gröfsta af alla skymf-ord, och rackaren, eller 
hvmd- och hästslagtaren, redan i och fÖr sitt yrke, tillika med 
hela sitt hushåll utskjuten ifrån samfärd med ärligt och christ- 
ligt folk. Det är fÖr öfrigt betecknande för folkförhållandena 
i vårt land, att detta yrke icke utöfvas af individer tillhörande 
den i landet herskande, bofasta och åkerbrukande stammeu. 1 
Wärend synes det således af ålder hafva utöfvats af spridda 
hushåll på gränseskogarne, ättlingar af det gamla trollfolket 
och sednare blandade med kringstrykande Tattare (a: Zigue- 
nare). I Norrland är det likaledes Öfverlemnadt åt den för- 
aktade Skrulten eller Socken-Lappen. 

Sjelfva seden att offra på blothögar och blotstenar har i 
Wärend bibehållit sig långt fram i sednare tider. Rudbeck 
förtäljer om gamla Hvembo lund, huru folket från kringliggan- 
de byar af ålder haft för sed att dit församla sig om sommaren 
»och offrade många utfästa offer, samt der spelade, lekte 
»och dansade nätterna igenom kring stora eldar». I fråga om 
Moderhögen vid Skäggalösa nämner han en ännu på hans tid 
öflig folksed, att vid pingst och midsommar löga sig i sjÖn och 
sedan »offra mat och dryck på högen». Och om den 
tillförne omtalade blothögen i Frulund vid Skatelöf, med sin 
derpå liggande genom fem uthuggna hålor utmärkta blothäll, 
förekommer det hos samma författare: »och bruka somliga af 



§ 37. Spår af forntida offer-bruk. Offer-bål. 119 

»gemene man än i dag att offra penningar i denna sten, 
»när något dem fattas eller felar, som H:s Höggrefl. Excell:s 
»Rongl. Rådet H:r Dahlberg sjelf med mig såg, när vi der 
»voro, penningar ligga i stenen». Det är alltför sannolikt, att, 
vid nogare ransakning, samma urgamla folksed torde finnas i 
Wärend flerestädes hemligen öfvad ännu den dag som i dag är. 

§ 37. Vid bloten upptändes på och omkring blothögen 
stora eldar eller bål, likasom bål äfven synas ha blifvit tända 
på det omgifvande fältet, inom stenringar, stensättningar och 
på grafhögar, der hvarje ätt eller gård af ålder hade sin ätte- 
plata. Vid dessa eldar brändes delar af offret och tillreddes 
oifergillet, hvars anrättning väl hufvudsakligen bestod af offer- 
hästens kött, men jemväl af annan medförd gillesmat, eller 
förning. Någon del av denna anrättning äfvensom ben och 
qvarlefvor af offerdjuret, lades likaledes på bålet, såsom offer 
åt gudar, landvättar och aflidna fränder. 

Mer eller mindre tydliga spår efter dessa gammalnordiska 
offerbruk hafva intill vår tid bibehållit sig, icke blott i landets 
fornvårdar, utan ock i folksägen och folksed. Af de förra hafva 
vi redan i det föregående korteligen berört blothorgarne och 
blothögarne, och vilja här blott hafva anmärkt, att i deras grann- 
skap vanligen träffas ättekummel, ättehagar, ättebackar 
och ättehögar, d. v. s. forntida grafvar ifrån brännåldern, af 
olika form och beskaffenhet. »Rundt omkring Rongshögen» 
vid Ingelstad funnos således ännu på Rudbecks tid icke mindre 
än ett hundra sextio fem serskilda »stenringar, somliga 
»lagda i trinda ringar, somliga i oval och aflånga, och somliga 
»fyrkantiga». Den största af dessa stensättningar (eller ätte- 
hagar, såsom de af ålder varit kallade), höll i längd 31 steg. 
HärfÖ rutan funnos vid Ingelstad åtskilliga högar och »ätte- 
backar», hvaraf 20 »små högar, några kringlagda med stenar», 
hög vid hög i en krets, 35 steg öster från K-ongshÖgen. Lik- 
artade gamla begrafningsplatser ifrån bränn-åldern hafva före- 
kommit, eller förekomma ännu, i Wärend på många ställen, 
serdeles på den gamla Bråvalla-hed, och vi hänvisa rörande dem 
till den i grefve Dahlbergs verk införda kartan. Vid deras 
granskning finna vi då, icke blott prof på de olika formerna 



120 Kap. II. Hedna-Kult. 

af forngrafvar ur brännåldern, ifrån det äldre stenkumlet och 
den nakna stenringen till den yngre jordhögen, med mång- 
faldiga dem emellan liggande öfvergångsbildningar, utan kunna 
ock, ifrån deras tillstädesvaro på en och samma fläck, utreda, 
hvilka bland dessa former som bevisligen tillhört en och 
samma folkstam, och hviru således begrafnings-skicken hos 
denna samma stam efterhand utbildat och förändrat sig. Men 
icke nog härmed; vid gräfning i och omkring dessa forngrafvar, 
serdeles inom ättehagarne eller stenringarne, träfl^as nästan alltid 
spår af aska, tillika med brända ben, häst-tänder o. s. v. 
Hittills gjorda undersökningar, så vidt vi om dem veta, förete 
således ingenting som står i strid med vår här framställda 
mening, att bål varit på grafstället upptända och offer der gjorda, 
icke blott vid förbränningen af den döde och hans aflidna ätte- 
män, utan ock vid de stora allmänna blotgillen, som egnades 
åt landvättarne gemensamt, d. v. s. icke blott åt gudar och 
naturvättar, utan ock åt aflidnas skuggor. 

1 Wärends-folkets sägner igenfinna vi åtskilliga hithörande 
drag. Rudbeck förtäljer, att ännu på hans tid syntes i gamla 
Hvembo lund rudera efter »stenringarne, der eldarne varit». 
Om stenhorgen i Helige-lund på Helige-ö förtäljdes vid samma 
tid, att »der syntes ofta eld brinna i röret än om nätterna, 
»som folket derhos boende refererar». Om Moderhögen vid 
Skäggalösa visste bönderna i Odensjö berätta, »att denna hög 
»står om högtidsnätterna på stora gyllene stolpar, hvarunder 
»synes än i dag icke allenast springas och dansas, utan den 
»härligaste musik man vill höra, hålles». Om Kongshögen 
vid Jngelstad heter det, att »i denna konung Inges hög bränner 
»ljus om stora högtidsnätter än i dag, och säga de som bo 
»i byn, att de ofta se, serdeles om julnätter, att denna Rongs- 
»hög står upprest på fyra gyllene stolpar och att derinne, 
»likasom af krönta konungar, dansas och sjunges». Om 
den mindre hög (30 fot hög och 200 fot vid), som på samma 
ställe finnes i närheten af Kongshögen, heter det likaledes, att 
»der alltid syntes eld om nätterna». Öfverallt i den wärendska 
folksägnen möta vi således brutna återljud från de nattliga 
hedniska blotgillena med deras ofFerbål, ofFersång, gillesvisor. 



§ 37. Spår af forntida offer-bruk. Offer-bål. 121 

spel, dans och lekar, och dessa intryck från en längst förgången 
kult återvända än i dag icke säUan för den av gamla hågkomster 
lifvade folk-fantasien. 

Dessa sålunda i folksägnen ihogkomna forntida offerbruk, 
med bålbränning, hafva icke så spårlöst försvunnit ur folkseden, 
som mången torde vara böjd att föreställa sig. Anda fram i 
våra tider har man vid kyrkorna i Wärend haft för sed, att, 
vid jul-ottan, på kyrkovallen göra ett flammande båly julhål, 
af hopkastade brinnande jula-tannar (^: jul-facklor af tjärved) 
och julabloss. Likaledes har man i dymmelveckan, på dymmel- 
onsdags qväll och påsk-afton, sedan solen gått ned, brukat 
på åsar, höjder och kullar, upptända stora bål eller eldar. 
På Rudbecks tid hade folket än i minne, huru byalagen om- 
kring Hvembo-lund plägat dit församla sig om sommaren, samt 
»der spelade, lekte och dansade nätterna igenom kring 
stora eldar». Seden att emellan pingst och midsommar, men 
förnämligast på sjelfva midsommars-afton, hålla midsommars- 
lek, med spel, lek, dans och glädjeskott, under bar himmel 
och i lundar omkring en midsommars-eld, är icke heller ännu 
alldeles bortlagd (den förekom för icke länge sedan i Mosteruds 
lund, och på Gröns-kuU vid Wärends norra gräns); om ock 
leken nu mera allmännare öfvas utan eld, under träden i en 
lund, eller kring en midsommar-stång, på en grön lekvall 
i gärdet eller mellan gårdarne i byn. Bål och eldar på sen- 
hösten äro deremot i Wärend försvunna. Men i aflägsna delar 
af Finveden hade vallhjonen ännu icke längesedan för sed, att 
när de på sommarmorgnar och qvällar drefvo sin boskap till 
och från betet, hopkastade de grenar och qvistar till ett bål, 
som derefter uppbrändes på senhösten, sedan vallgången upp- 
hört. 

' Hedn a-skicket, att på de aflidnas grafvar lägga sten, bränna 
bål och göra offer, är icke heller alldeles utdödt såsom folksed. 
Det är nemligen ännu sed mångenstädes i Wärend, att, på det 
ställe vid vägen der någon vådligen omkommit, må hvarje väg- 
farande kasta en sten, en torr gren eller buske (oftast en en- 
buske). Denna handling heter att offra,, och på detta sätt 
bildas efter hand en stor hög af stenar och ris, som får namn 



122 Kap. IL Hedna-Kult. 

af ett häl eller värpe^ och som då och då iippbrännes. En 
sådan bränning heter att bränna hål^ och ännu så sent som 
år 1826 finnas serskilda förbud af myndigheterna utfärdade 
emot sådan bål-bränning. Folktron antager för öfrigt, att genom 
denna handling af fromhet, öfvad emot en afliden, förekommes 
att han icke såsom gengångare må ofreda dem som färdas 
vägen fram. Så väl sjelfva seden, som det der vid fastade före- 
ställningssättet äro således i grunden rent hedniska, och vi se 
deri en fortsättning af våra äldsta förfäders skick att bränna 
sina döda, öfver dem uppkasta kummel och att sedan vid blot- 
gillena bränna bål och göra offer på deras ätteplats eller ätte- 
hage. 

§ 38. Sedan gillet, hlotgillet, offcrgiUet, på sätt vi 
redan anfört, blifvit börjadt med en måltid af offerhästens kött 
och af förning, som förtärdes vid offerbålet under bar himmel, 
följde minnes-drickningen eller minnes-skålarne. Även dessa 
tömdes vid det på ätteplatsen brinnande bålet, så att de aflidnas 
skuggor tänktes dervid personligen närvarande. Man drack ur 
horn och skålar, hvilka helgades genom att bäras öfver elden; 
äfven utgöts af sjelfva drycken på blothögen och i offerbålet. 
Den första och högsta skålen pålystes och egnades åt Oden, 
äfven om någon annan gud var land-As; derefter följde skålar 
för öfriga gudar och landvättar, så vidt de voro i landet kända 
och dyrkade, och slutligen för ailldna fränder, hjeltar och be- 
römda män. Emellan det att minnes-skålarne gingo riindt om- 
kring hela laget, afsjöngos gilles-visor till de gudars och hjeltars 
ära, åt hvilka de blifvit egnade. Slutligen drack man äfven till 
de lefvandes pris, drack hvarandras skål eller drack enmän- 
nings, och öfverlemnade sig åt gilles-glädjen med lust och 
gamman, med glam, sång, lekar, spel, dans och andra för- 
lustelser. 

Att sålunda i allmänhet tillgått, kunna vi sluta så väl af 
hvad Eigia saga, Sturleson och andra författare åt oss meddelat 
om sedvänjorna vid guda- och konungahofven under hedna-tiden, 
som ock af hvad som förekom vid de andeliga gillena under 
medeltiden och vid allmogens gillen i en ännu nyare tid. Dessa, 
såsom andra folkseder, hafva nemligen blott långsamt under- 



§ 58. Spär af forntida offer-bruk. Offer-gille. Minnes-drickning. 123 

gått föräadrlng. Det fornnordiska gudahofvet, konunga-salen 
eller gästabudsstufvan, med sin midt på golfvet brinnande eld, 
hvaröfver dryckeshornet bars emellan de å båda sidor befint- 
liga högsätena, företedde således alldeles samma anordning, som 
det äldre blotgillet under bar himmel, utan annan olikhet, än 
som måste uppkomma vid gillets förflyttande under sotad ås. 
Detta ämne är dock så fullständigt utredt af äldre författare, 
att vi kunna anse öfverflödigt att här vidare derom yttra oss. 

Med mera skäl torde vi då kunna meddela några upplys- 
ningar om de mindre allmänt bekanta aiideliga gillena ifrån 
medeltiden, oaktadt intet sådant ordnadt gille, så vidt historiskt 
kändt är, inom Wärend förekommit. Alla omständigheter hän- 
visa dock derpå, att både saken och namnet varit här lika kända 
som i det öfriga Sverige, om ock i en mindre regelbunden 
form, och att öfverhufvud samma, eller åtminstone likartade 
gilles-bruk varit gängse i Wärend, som i andra delar af vårt 
land. Beslutet på riksdagen i Westerås, år 1544, hvarigenom 
gillen och gilles-gästabud helt och hållet aflystes, samt den 
snart derefter utbrutna Dacke-fejden förklara nogsamt, huru 
den historiska erind ringen af dessa ordnade brödraskap kunnat 
i Wärend gå förlorad, änskönt deras bruk och sedvänjor all- 
männeligen ingått i folkseden. Då dessa samqväm bilda öfver- 
gången ifrån det hedniska blotgillet till yngre christnad sed, 
anse vi oss derföre böra här nåjrot närmare taga dem i be- 
traktande. 

De andeliga gillena fÖrekommo under medeltiden i vårt 
land till ett stort antal; man känner af dem namn på flere än 
hundra, och jemväl några af deras handskrifna sk rån eller 
stadgar finnas bevarade till vår tid. Så vidt vi från dessa skrån 
kunna sluta, voro de ett slags andeliga brödraskap, helgade åt 
något katholskt helgon, och hvilka sammanträdde för gemen- 
samma gästabud och dryckeslag, blandade med andakts-öfningar 
och kärleks-verk. Gillena bibehöUo således fortfarande sin 
ursprungligen religiösa karakter; allenast att deras skyddspatron 
blifvit ett helgon i stället för en hedna-gud, alldeles såsom vi 
tillf orene sett ske med åtskilliga af de gamla hedniska blot- 
källorna. Med undantag af detta namn-skifte rådde eljest vid 



124 Kap. II. Hedna-Kult, 

gillena mera hednisk än christen sed, åtminstone derutinnan, 
att sjelfva dryckeslaget städse förblef ett religiöst oflerbnik, och 
att minnes-skålarne tömdes för helgonen, alldeles på samma 
sätt som förr, för gudar och aflidna, vid det nattliga blotgillet 
kring den hedniska offerhögen. 

De andeliga gillenas stämmor eller sammankomster stodo 
under ledning af en ålderman, som i sin befattning sålunda 
motsvarade hednagillets Gode eller offerhöfding. Välplägnaden 
och ölet anskaffades genom gärd eller skott, d. v. s. allmiänt 
sammanskott, som uppbars af enkom dertill utsedda gilles- 
värdar, gärdamän eller skaffare. Dessa ålåg det äfven att 
tillreda gilles-stufvan med kläde, löf, gräs, stop, horn och hand- 
kläde. Gillet stod, sattes, hölls eller dracks, likasom i 
hedniska tiden, om aftonen efter lyktadt dagsverk, likväl så 
tidigt, att första minnes-skålen lystes eller föreslogs före klockan 
sex, och den sista icke sednare än klockan nio. Då gillet, lika- 
som dess förebild det gamla blotgillet, var en religiös högtid, 
borde ingen dervid störa den allmänna friden: redan före in- 
trädet i gillesgården tog man derföre af gillesbröderna deras 
sporrar, spjut, svärd eller stekamets, yxa, pål-yxa, bred-yxa, 
vid-yxa, knif, långknif, daggare och andra värjor eller vapen. 

När alla som tillhörde gilles-laget blifvit församilade, gjordes 
först själa-bön för aflidna gillesbröder och gillessystrar, hvar- 
efter hornet eller minne-karet bars för åldermannen, som 
rådde för minnes-drickningen. Åldermannen lyste nu 
högsta minne, d. v. s. skålen för Gud i himmelen. Treenig- 
heten eller ock för gillets skyddshelgon, och drack dervid sjelf 
minnes-skålen; sedan gaf han lof att bära karet omkring 
till gilles-folket. Härunder aftogo alla sina hattar och hättor, 
och hvar och en uppstod, när han skulle »minne för sig göra». 
Äfven uppstämdes härvid gilles-sånger eller gilles-visor, mot- 
svarande de offersånger som fordom sjöngos vid de hedniska 
blotoffren. Vi ega ännii qvar en sådan gilles-visa ifrån 
Gotland, antecknad af »gamble Buraeus», såsom ett (ehuru 
ytterst vårdslöst) prof på »Gotniskt mål»,*^) och meddela 

*) Buraei Collectanea (Handskr. i K. Biblioth.), s. 485. 



§ 38. Spår af forntida oifer-bruk. Offer-gille. Minnes-drickning. 123 

henne här nedan tillika med försök till öfversättning. Hon är 
tillegnad den heliga Treenigheten, och lemnar ett märkligt prof 
på öfvergången ifrån den hedniska offer-sången till den yngre 
christna psalmen. 

Gilles-visa från Gotland. 

Ver havom oss ett häiligt Minne, Vi hafve oss ett heligt Minne, 

däth ständer alt på varom hand. det ståndar allt uppå vår hand . 

Läistom oss Gudh Fadher uti himel- — — oss Gud Fader i himmel- 
rik rike 

och Son och then Heiligh And! och Son och den helige And! 

Du sancta Trönia, du stat oss Du Sancta Trinitas, du statt oss 

bij! bi! 

An valdogher är oran Gudh. An väldiger är vår Gud. 

Christ stodh up af däudha, Christus stod upp af döda, 

läyste han os al wärilin af naudha; löste han oss all verlden af nöd; 

ty viliom ver alla vara gladhiom ty viljora vi alle vara glade 

och lofvom varom herrom i allom och lofva vår Herra alle- 
stadhiom! sta des! 

K.* Kyriäläis. Kyrieleeson . 

tP Den sista minnes-skålen som iskänktes och dracks var 
Alla Helgons Minne. Först sedan minnes-drickningen på 
detta sätt var lyktad, kunde åldermannen gifva gillesbröderna 
och gillessjstrarne orlof att qväda höfviska visor. Hvar 
och en hade nu äfven lof att dricka den andre till, och så 
fortgick dryckeslaget med öldrickning ur horn, kannor, stop, 
bullar och bägare eller bikare, hela natten igenom, alldeles så, 
som det i en råare form tillgått vid de hedniska offergillena 
under bar himmel. 

Jemföra vi nu dessa drag ur forn- och medeltiden, med hvad 
som i en nyare tid och än i denna dag är wärendsk folksed, 
så träffa vi deremellan en märkbar, att icke säga en fullkomlig 
öfverensstämmelse. Alla stora gästabud få nemligen i Wärend 
namn af Gillen, och serskildt gifves detta namn åt de från 
hednatidens offergillen direkt nedstämmande Jula-gillena^ för 
att här icke tala om Friare-gille, Flytte-gille {y. flytt-öl), 
Täcke-gille (o; tak-öl). Slät tr a-gille (a: slåtter-öl), Timmer- 
gille (a: kör-öl) o. s. v. Ett utmärkande drag för alla 
dessa gillen, likasom för Lekstugorna, som mest hållas vid 



i 



126 Kap. II. Hedna-Kult. 

kyndelsmessan och under tak, samt för Midsomviars-leharne, 
som hållas vid midsommar vinder bar himmel, är att de oftast, 
om icke alltid, åstadkommas genom sammanskott af hela grann- 
h alle t. Detta sammanskott uppbäres af serskildt förordnade 
skaffare eller gärdamän, hvilka för sådant ändamål gå gård 
emellan. Äfven i de fall, när intet sådant sammanskott är 
behöfligt, utan värden sjelf bjudit sina gäster, medföra de gifta 
qvinnorna alltid s. k. förnivg^ bestående af hvitmat och 
annan gilles-mat. Gillesgården är alltid på bästa sätt tillredd, 
och golfvet st röd t med hvit sand och hackadt gran- eller ene- 
ris om vintern, och sommartiden med löf och ängsblommor. 
Värdfolket sitter efter gammal sed i högsätet eller högstolen, 
och anrättningen sker genom kokesan (o: kokerskan) samt 
genom förgångs- och återgångs-qvinnor, som bära in 
maten, och skänkesvenner, som bjuda omkring drycken i 
kärl af flera olika slag, men fordom mest i s. k. snipa-skålar. 
Sedan gästerna vid sin ankomst blifvit helsade med hand- 
tagning och undfägnade med s. k. handmat, bortlade man 
i fordna tider vapnen och gästabudet börjades med bön och med 
afsjungandet af en psalm. Derefter satte man sig till bords. 
Efter måltiden begynte minnes-skålarne, som pålystes af värden 
med ett tal, som väl fordom haft metrisk form, eftersom det ännu 
kallas rim eller q vä de. Likasom vid de hedniska blot-gillena 
första skålen alltid egnades åt O den Allfader (hinn allmatki 
åss), så har i Wärend äfven varit christet gilles-skick, att 
första skålen som blifvit pålyst och drucken varit Guds Minne, 
Guds åmitinelse-skål, Herrans åminnelse-skål, Gvds skål i 
himmel en. Vid drickandet af denna minnes-skål gick hornet, 
kannan eller skålarne rundt omkring bordet; först sedan dryckes- 
laget sålunda blifvit öppnadt kunde hvar och en dricka den 
andre till, hvarvid man alltid svarade på skålen utur samma 
kanna, och gästabudet stod så med lust och glam efter forn- 
nordisk sed, ofta hela natten igenom. Det är anledning att 
tro, att man vid denna minnes-drickning under medeltiden icke 
förgätit de gamla, kära folk-minnena om Thidrik af Bern och 
hans tolf starka kämpar, och att de till denna sägenkrets 
hörande äldre och yngre kämpavisorna, länge sjungna äfven 



§ 38. Spår af forntida offer-bruk. Offer-gille. Minnes-drickning. 127 

såsom gilles-visor, kunnat på detta sätt hos Wärends-folket bi- 
behålla sig lefvande ända in i nyare tider. 

Då minnes-drickningen, och serskildt pålysningen och 
drickandet af Guds Minne, är det jemförelsevis mest märkliga 
bland de hedniska oflferbruk som ingått i våra yngre gilles-seder, 
må det tillåtas oss att genom utdrag ur domböckerna närmare 
stadga hvad vi yttrat derom, såsom en ^värendsk, ända in i 
nyare tider lefvande folksed. — Sålunda hände sig år 1621 i 
Kinnevalds härad, alt två landsknektar, af hvilka den ene het 
Lille Håkon, kommo druckne gångandes till Brorsmåla, i Eriks 
gård; men bonden sjelf var gången till sin granne eller gård- 
man i gilles-gästabud. När knektarne så icke träffade Erik 
hemma, gingo de efter honom bort i gilles-gården, och satte sig 
der obudna till bordet, uppå den bänk som kallas sätet. När 
de nu hade druckit en stund ibland mycket skämt, begynte 
Erik i Brorsmåla att qväda, sågandes: »jag vill dricka Rafvel 
Barkares skål med puss (!) och Bror Håkons minne». 
Lille Håkon menade att härmed syftade på honom, och blef 
vred, sågandes sig skola qväda om en annan. Då sade Erik: »jag 
vill dricka Guds skål i himmelen!» »IVej,» svarade Lille 
Håkon, »du skall dricka den skålen du begynt hafver,» och 
slog så genast till honom med knifven, och vid att bonden gaf 
sig tillbaka, drabbade stynget genom låret, och det andra stynget 
drabbade i hufvudet. Sedan kom den andre knekten och slog 
Erik öfver axlarne med en bössa, och dermed undslapp bonden. 

Dagen efter nyåret 1628, vid ett barns-öl i Iremåla i 
Ronunga härad, förekommer likaledes, huru tvänne knektar 
gingo obudna in i gilles-stugan och helsade ingen ute eller inne, 
sättande sig i Södre-bänk och »lade sina värjor bakom sig». 
För att nu förtaga dem den onda meningen och uppsåtet som 
de sutto i, begynte Olof i Mårdslätt »dricka Guds åminnelse- 
»skål, såsom deras plägsed är, tackade Gud för ett godt 
»framgånget år, önskandes ett lyckosamt nytt år, bättre och 
»intet värre,» såsom hans ord då föllo. Härtill svarade knekten 
och hans stallbroder: »allt hafva vi lika godt, antingen det 
blifver värre eller bättre», hvarefter de uppstodo och dansade och 
ville icke dricka skålen. 



128 Kap. II. Hedna-Kult. 

Rudbeck förtäljer om samma uråldriga folksed: »det har 
»ock varit gammal uråldrig sed i Småland att dricka Guds 
»skål i himmelea, på sådant sätt, och brukas än i dag, att 
»den ene grannen och vännen går till den andre om jul-afton, 
»bärandes i sin hand den bästa dryck han har i sin gård, och 
»dricker sin granne till Guds skål i himmelen, önskan- 
»des öfver honom, hans hustru och barn. Guds nåd och väl- 
»signelse; och så gå de byen om. Alla måste då vänner vara 
»och jula-frtd hållas; den måtte ingen bryta, som icke vill 
»hållas för ett vidunder och hvars mans niding.» 

Icke ens än i dag är denna minnesdrickning helt och hållet 
bortlagd. Det är nemligen i Wärend ännu folksed, att vid 
bröUopp skall brudgummen »dricka skålen», hvilket sker 
med ett s. k. rim. I detta rim gÖres ofta en ursäktande hän- 
tydning på det uråldriga bruket att dricka Guds minne, och 
vi hafva hört detsamma framföras med följande ord: »jag 
»dricker Ronungens skål; ty Guds skål kan ingen dricka; 
»för Han är en ande. Han kan inte dricka vår skål. 
»Sedan så dricker jag mina svärföräldrars, och mina föräldrars, 
»och alla slägtingars och alla goda vänners och min kära 
»hustrus skål.» 

§ 39. Offerhruken vid de heliga källorna voro hufvud- 
sakligen instämmande med hvad vi redan anfört om offren å 
horgar, högar och blotstenar^ Efter blotens förrättande i sjelfva 
källan, upphängdes äfven här kroppen efter det oiFrade djuret 
i de omgifvande träden eller i den närbelägna helgelunden. 
Vi finna tydliga spår af detta forntids-bruk, i den tväfaldiga 
ofFring som vid källorna ännu i sednare tider förekommit, så- 
lunda, att den offrande, efter att ha druckit af källans vatten 
och dermed vattenöst sin kropp, dels i sjelfva källan nedlägger 
penningar, knappnålar o. s. v. dels ock på de omgifvande träden, 
eller på dertill enkom uppsatta träkorss, upphänger hår, bindlar, 
klutar, kryckor och andra minnesmärken efter en iråkad sjuk- 
dom. Äfven offersången och offergillet voro, vid källorna, lika 
med hvad som förekom vid de stora blot-offren å högarne. 
Då denna kult väl närmast afsåg de i källor boende Elfvorna, 
och således var en form af den forntida Elfve-bloten, synes 



§ 39. Spår af forntida offer-bruk. Offring i källor. 



129 



dock det dithörande gillet aldrig hafva haft samma storartade 
offentliga karakter, som offergiilet i den yngre elds-kulten, med 
sin blöt, olferbål och minnes-drickning. Snarare tyckes detta 
gille, såsom ännu sker, ha inskränkt sig till en glad folk-fest 
i det gröna, i alla de fall, der icke besöket vid källan skedde 
för att genom en helig tvagning förbereda sig till de stora 
blot-ofiPren å horgarne, då offergillet således blef för begge dessa 
religiösa handlingar gemensamt. 

Vi ega ännu qvar en katholsk offersång ifrån offerkällan 
i Ingemo-lund, belägen på Dala och Ljungoms skog i W^ester- 
götland. Denna källa, som otvifvelaktigt ifrån början hetat 
Ingemo-källa, har under katholska tiden blifvit christnad till 
Sankt Ingemo-källa, och således det äldre lokal-namnet Ingemo 
(af mo o: sandmo) på en gång personifieradt och kanoniseradt. 
Man ser af den nämnda offersången (anförd ibland Geijers och 
Afzelii Sv. Folk-visor), att folket haft för sed, att först göra 
bön och knäfall i S. Ingemos kapell, — ett bruk, som väl i 
äldsta tider blifvit fuUgjordt vid källan sjelf. Derefter har man 
druckit af källans »heliga vatn» och dermed bestrukit sina 




Offerkällan i Ingemo-lund i Westergötland (afteckn. ibl. 
Peringskölds Monum. Sveo-goth. i K. Biblioth.). 

skador, och slutligen offrat (till kapellet), hvilket allt skedde 
under afsjungande af offersången och med iakttagande af 
vissa, i grunden hedniska, yttre bruk. Såsom det heter i 
offervisan : 

»Tre resor rundom går Jag kring; 

mitt lilla offrar i denna ring.» 

d— 181981. Wärend och Wirdarne. 



130 Kap. II. Hedna-Kult. 

Detta ofFer, som nu skedde till kapellet, har ifrån början skett 
i sjelfva källan. Seden, som förnämligast iakttogs nätterna 
före pingst och midsommar, men jemväl Pedersmesso-natt, bi- 
behöll sig i full kraft ännu så sent som år 1671. 

I Wärend hafva offerbruken vid de heliga källorna varit 
desamma. Vi ega ännu qvar ett stycke af en gammal visa 
om Helge Thors källa vid Skatelöf, hvilken visa förmodligen 
varit fordom brukad till oifersång. Det lyder: 

Thore lät vattnet springa af grund; 
god makt hade han. 
Det botade en blindan i samma stund, 
det heliga namn. 

Denna källa söktes i synnerhet på natten efter Helig Thorsdag 
(o: Christi himmelsfärds-dag). Eljest sökas oflPerkäUorna i 
Wärend förnämligast på Helga Trefaldighets-afton och på 
aftnarne före pingst och midsommar. Folket samlar sig då, 
efter gammal sed, vid källan, dricker af det heliga vattnet eller 
tvår dermed sina skador, och offrar sin gåfva, — oftast en 
knappnål eller en kopparslant. Ingen dristar röra dessa på 
källans botten samlade offerpenningar; ty »då får tagaren den 
plåga, som offraren miste». Seden att på de omgifvande 
träden upphänga kläder, bindlar, blöjor, klutar, hår o. s. v., 
iakttogs ännu för några mansåldrar sedan flerestädes, f. ex. vid 
de s. k. Barnabrunnarne i Tolgs socken, hvilka på 1600-talet 
söktes för barn-sjukdomar jemväl af långväga främlingar, ifrån 
Öland, Gotland, Skåne o. s. v. Vid en annan Barnabrunn, 
offerkällan vid Öhrs kyrka, som besökes på midsommars-qvällen, 
har man ännu för sed, att icke blott offra en skärf i den nära 
derintill uppställda fattigbössan, utan ock på källans botten, 
såsom offer, nedlägga lintyget som det sjuka barnet burit. 
De gamla offerbruken kunna således följas ända in i vår egen 
tid, om än de heliga källorna nu mera sökas mest efter gammal 
vana, och offergillet qvarstår blott som en glad folkfest, firad 
med mat, dryck och glam, i den ljusa vårnatten under träden 
i lunden. 

§ 40. Vi hafva redan i det föregående anmärkt, att elds- 
kulten, såsom en jemförelsevis yngre beståndsdel af vår nordiska 



§ 40. Högtider. Jul. 131 

hedendom, står i förbindelse med den från öster införda dyrkan 
af B ålder, ljuset, solen, sommaren. De religiösa bruk som 
närmast tillhöra denna kult, kommo på detta sätt i naturligt 
sammanhang med solhvarfven, årstidernas vexling och årets 
deraf beroende astronomiska indelning. Vi finna ock, att de 
stora hedniska blot-offren hållits, på vissa regelbundna tider, 
som fingo namn af högtider och sammanföllo med årsskiftena. 
De förnämsta bland dessa högtider voro således af ålder: vid 
starbraket eller midvintern, midsommarn och dagjemnings- 
tiderna. Jul (nyår). Midsommar, Wårfrudag (Mariae be- 
bådelse-dag) och Mickelsmessa hafva i enlighet härmed icke 
blott blifvit firade såsom stora christna fester, utan jemväl 
fordom och ännu i Wärend varit Reppa-dag^r, d. v. s. 
märkelse-dagar, ifrån hvilka man räknar årets fyra reppar eller 
trettingar. De lagtima tingen, hvilka i forntiden alltid samman- 
föUo med de stora offren, fingo af samma skäl i Wärend ännu 
för tvåhundra år sedan namn af Nyårs-ting, Walborga- 
messo-ting och Mickelsmesso-ting. 

Vår christna jul, sådan han firas i Wärend, bibehåller 
ännu i många enskilda drag spår af sitt ursprung från en 
hednisk högtid. Vi hafva redan i det föregående talat om 
jula-tannarne (o: jul-blossen) och om jul-bålen på kyrko- 
vallen, hvilka, tillika med seden att på jul-natten eller jul-ottan 
fira gudstjensten vid ljus, otvifvelaktigt äro en qvarlefva efter 
hedningarnes sed att omkring helgedomen tända nattliga offer- 
eldar, Äfven det i Wärend fordom gängse bruket, att breda 
kyrkorna med julhalm, är måhända snarare af hedniskt än 
af christet ursprung. Men utom de spår af offentlig kult, 
hvilka på detta sätt i den christna medeltids-kulten ingått, bi- 
behöll äfven den husliga kult, som vid denna högtid öfvades 
i hvarje gård, städse samma ursprungliga karakter af en hed- 
niskt religiös offer- högtid inom hus. Han är i detta af- 
seende en återbild af sedvänjorna i det gamla nordens konunga- 
hof och gästabudssalar, och hedna-tidens föreställningssätt skim- 
rar ännu alltjemnt fram, vmder täckelset af de nyare christliga 
idéer, som blifvit lånade från den fromma medeltiden. 



132 Kap. II. Hedna-Kult. 

Ibland ännu bibehållna wärendska jul-seder, finna vi så- 
ledes bruket att på jul-bordet, vid sidan af julaljuset, ställa 
en s. k. julahög, af kakor, lefvar, limpor och bröd af flera 
slag, bland hvilka man alltid öfverst träffar ett aflångt vört- 
bröd, som får namn &£ jula-galten eller jula-kusen. Huru 
vågadt det än kunde synas, tveka vi icke att i denna fornsed 
se en erindring af den hedniska off^erhögen, med sitt bål, och 
Frejs-galten å dess topp såsom offerdjur. Högtidens hela an- 
ordning i öfrigt, med julahalm å golfvet och julabonader 
å väggarne af den festligt smyckade stugan, bibehåller likaledes 
karakteren af ett husligt offer-gille, hvartill man ännu såsom 
fordom bereder sig genom tvagning och bad i badstugan. 
Julabordet, festligt anordnadt, med sin of van i taket såsom 
en himmel utspända juladuk, och med sin mångfald af gilles- 
mat, hvaribland alltid förekommer julahösen, eller det kokta 
svinhufvudet, och julagröten, samt med sin öppna kanna full 
af jul-öl, är sjelft icke annat än ett husligt offeraltar, med 
ofFer åt landets och hemmets skyddsgudar. I julagrisen och 
julahösen möter oss åter den gamle åt Frej helgade galten, som 
väl i äldsta tider slagtades denna qväll såsom offer, och å hvars 
hufvud man i hedna-tid gjorde sina heliga löften. Julabrasan, 
som fordom brann midt på golfvet och ännu alltid tändes i 
hvarje hus, var det husliga offerbålet, hvaröfver man vid minnes- 
drickningen bar minnes-skålarne. Julapsalmerna, som på 
jul-afton alltid uppstämmas, äro blott en christnad form af den 
äldre fromma offersången och gilles-visan, och sjelfva minnes- 
drickningen, hvilken, såsom vi sett, länge bibehöll sig i wärend- 
ska folkseden, fortlefver ännu i bruket att denna qväll alltid 
låta julakannan gå rundt omkring laget. 

Ett föreställningssätt, som genomgår alla våra äldre hed- 
niska ofl^erbruk och som icke otydligt ännu framskymtar i 
Wärends-allmogens fromma jul-seder och folktro, är för öfrigt 
det, att om julen, men förnämligast på sjelfva jul-qvällen, 
alla slags hedniska väsen äro ute och färdas och att 
(de, så väl som) de aflidnas andar denna qväll osyn- 
ligen gästa hos de lefvande. Det är fördenskull, som man 
på jul-afton, under rygg-åsen, öfver dörrarne och flerestädes i 



§ 40. Högtider. Jul. 133 

huset, uppsätter jula-vippor och jula-korss af halm. Häri 
ligger ock förklaringen, hvarföre man på denna qväll icke må 
^öra någon Jcrlng-gerning^ d. v. s. sådan gerning som sker 
medelst kringvridning, såsom nysta, spinna o. s. v.; ja, icke 
ens att vingla foder åt boskapen genom att svepa halm omkring 
höet, hvadan fodret bör vara på förhand tillredt, före helgens 
ingång, som är i skymningen på jul-afton. Af samma orsak 
må man denna qväll icke heller göra något buller, såsom hugga, 
bulta eller ropa; ja, icke ens tala högt, utan blott liviska. Det 
är för döingarnes eller de aflidnas skull, som man vid badning 
på jul-afton icke må utsläcka elden eller utsläppa värmen ur 
badstugan; de döda komma nemligen denna qväll att bada, 
innan de besöka sitt gamla hem, för att sedan mötas i kyrkan, 
hvarest de hafva ljus xipptända och hålla gudstjenst. Samma, 
i grunden hedniska föreställningssätt återfinnes under christnad 
form, i den gamla folktron, att det är för änglarne som jul- 
ljuset tändes, som julbordet står dukadt natt och dag, och som 
ölkannan ställes öfver jul-natten öppen på julabordet. Det öl, 
som sålunda framsättes, heter derföre i Wärend ängel-öl, 
likasom dagen efter trettondedagen, då julen lyktar, ännu får 
namn af Far-ängladagen, emedan änglarne, som varit på besök, 
då fara sina färde. Ändtligen träffa vi enahanda föreställnings- 
sätt i folkseden, att jul-afton på logen utsätta jul-grÖt (såsom 
offer) åt tomten; i folktron, att Glo-son ligger under julbordet 
hos den som vägrar henne offer, och att den, som denna qväll 
är ute och färdas, löper fara att möta Oden på hans höge 
gångare o. s. v. Ingen går derföre på jul-afton onödd utur sitt 
hus (likasom man äfven på juldagen hvarken gör eller mottager 
besök), utan allenast den som ämnar gå årsgång, för att efter 
forntida Wärends-sed spana det kommande årets tilldragelser. 
Men för dennes genom fasta, ensamhet och mörker, förberedda 
fantasi te sig än i dag hemska bilder ur hedendomens natt; 
han möter på vägen den guUborstade glo-son, han ser trollen 
leka under klippan, och förnimmer i dunkla förebud de ting 
som komma skola. 
■ ' § 41. Äfven efter de andra stora hedna-högtiderna finna 
vi tydliga spår i wärendsk folksed och folktro, och serdeles 



134 Kap. II. Hedna-Kult. 

gäller detta om den fornnordiska vårbloten eller vår-offerJiög- 
tiden. Då denna högtid, såsom vi redan anmärkt, under heden- 
domen firades vid vår-dagjemningen, så öfvergick han längre 
fram till den christna Påsken, som likaledes infaller vid denna 
årstid. Det är således i de vid påskahögtiden fastade folkbruk 
och föreställningssätt, som vi ha att söka spåren efter denna 
hednafest, och efter de hedniskt-religiösa idéer som en gång 
deri uttalade sig. 

Likasom, enligt folktron, alla slags hedna-gudar och andra 
onda väsen ännu äro ute och vanka på jul-natten, eller den 
natt då den stora hedniska midvinters-bloten gjordes, så gäller 
samma föreställningssätt äfven om de nätter, som näst föregå 
påsken eller det fornhedniska offret vid vår-dagjemningen. Man 
har nemligen trott, och tror än i dag, att vid denna högtid 
äro alla slags ovättar ute och färdas och hafva en ökad 
makt att göra skada. Yår-högtiden har således fordom haft, 
och bibehåller ännu hos folket karakteren af en allmän skä- 
rings- och renings-fest, för att skydda land och folk 
emot ovättar och trolldom. För öfrigt har ej kunnat fela, 
att ju föreställningssättet i tidernas längd undergått åtskilliga 
förändringar. Alla de förderfliga tillskyndelser, som ifrån början 
varit tillräknade onda natur-väsen, gengångare och andra ovättar, 
öfverfördes nemligen sednare, och redan i hednaverld, på trollen 
med deras fruktansvärda trolldom, och öfvergingo ifrån dem, 
såsom vi i det föregående anmärkt, till de yngre trollbackorna 
eller trollkonorna. Då, efter stammarnes blandning, dessa troU- 
backor oigenkännliga lefde midt ibland det herskande folket, 
förlorade det gamla national-hatet sitt fäste, och upplöste sig 
efterhand i en dyster och misstrogen fruktan för ensliga, okända 
eller eljest illa ansedda individer. Våra troUransakningar bevara 
härom många sorgliga vittnesbörd, och hela vårt svenska troll- 
väsende uppträder härigenom blott såsom en naturlig följd af 
brytningen emellan skilda stamfrändskaper och religionsläror. 

Hurusomhelst, är föreställningen om trollens och troll- 
backornas makt att förgöra folk och fä vid vår-offerhögtiden, 
påsken eller dagjemningen, i vårt land urgammal. Redan i 
den gamla Westgöta-lagen, på det förr anförda märkliga stället 



§ 41. Högtider. Vår-offerhögtid. 135 

af Retlosa-balken, heter det: »detta är oqvädins-ord till qvinna: 
»jag såg att du red å en qvi-grind, med upplöst hår (och 
»löst gördel) i trolls hamn, du allt var jetnnskiftadt natten 
»och dagen (pa. alt var iamrift nat ok dagher), eller när någon 
»säger till henne att hon kan förgöra qvinna eller ko.»*^) 
Begreppet om de yngre troUbackorna, deras färd genom luften 
och deras förgörelse-konster, fanns således i vårt land fuUfärdigt 
långt före utgången af 1200-talet, och knöt sig redan då till 
dagjemnings-tiden, den tid på året »då allt är jemskiftadt, 
natten och dagen». I den yngre christna medeltiden öfver- 
flyttades denna tidsbestämning, på sätt vi redan anmärkt, till 
den christna påsken. TroUbackorna få derföre i Wärend äfven 
namn af PåsTca-häringar^ och den trolldom, som af dem öfvades 
med förgörelse och färd till Heckenfjell eller Blåkulla, uttryckes 
i Wärendsmålet genom ordet På slc a-sysslor. Hela föreställ- 
ningssättet om påsken, såsom den tid på året, då ovättar, troll 
och troUbackor i synnerhet vanka, och då all slags hednisk 
trolldom företrädesvis öfvas, är dessutom ännu lefvande hos 
folket. I den s. k. dymmel- veckan, som i Wärend räknas 
ifrån middagen på dymmel-Onsdag till middagen på påsk- 
afton, må således icke eld vara upptänd efter det sol gått i 
skog, eller tändas innan sol gått upp; ty så långt som röken 
går, hafva de nattetid kringfarande troUbackorna makt att öfva 
förgörelse. På skärthorsdags-morgon må icke heller lamm eUer 
spjell dragas, utan att eld är förut uppgjord i spiseln. Af samma 
skäl må i dymmelveckan ingen vara uppe längre än till mörk- 
ningen eUer stiga upp före dager. AUa dörrar, så väl i mangården 
som i fägården, böra i denna vecka vara tecknade med korss 
af krita eller tjära. Intet bohags-tyg må då lånas ut ur gården, ej 
heUer någonting gifvas åt tiggare, och vankar någon främmande, 
hvilket strider emot landets sed, så kastas eld efter honom vid 
utgåendet. Inga väfvar må då ligga till blekning, att icke lin- 
landen må kunna förhexas. Ugns-redskap, såsom qvastar, räkor, 
grisslor, äfvensom sopqvastar och dyng-grepar, må då icke läggas 
ute, att ej troUbackorna må nyttja dem att rida på. I aUa 
sädes-bingar må sättas egg-jern med stål uti, på det ingen för- 

*) Collin och Schlyter, Westgöta-lagen. Retlosae B. I, 3. II, 9. 



136 Kap. II. Hedna-Kult. 

gerning må drabba åkern, och likaledes sättes stål i dyngstacken, 
att ej troUbackorna må hafva makt att förgöra fäet, taga nyttan 
af korna eller taga något kreatur att rida på till Blåknlla. 
Ingen brygd må då göras, ty då kunna trollen taga det söta 
af vörten. Allt ondt, såsom skade-djur, ohyra och sjukdom, 
må då icke nämnas vid namn; ty då blir man det icke qvitt, 
utan får deraf lida hela det kommande året. 

Otvifvelagtigt hänvisa dessa och dylika drag till ett urgam- 
malt hedniskt föreställningssätt, som står i noga förbindelse med 
fornseden att i vårdagarne fira en stor och allmän ofFerhögtid. 
Ty att en sådan högtid verkligen varit firad veta vi af historiska 
urkunder. Men om vi än icke visste det, skulle vi kunna sluta 
dertill, af de spår vi träffa i lefvande christlig kult, i folksed 
och folktro. Såsom vi tillförene sett, i fråga om julen, hörde 
det nemligen till hedningarnes religionsbruk, att på helgedagar 
och högtider måtte ej göras någon kringgerning, ett forntids- 
skick som ännu under dymmelveckan noga iakttages i Wärend. 
Icke heller måtte man göra något slags buller, utan allt borde 
vara tyst, stilla och fridfullt. Detta i en äldre föreställning 
om gudarnes närvaro grundade religiösa folkbruk återfinnes, 
alltifrån medeltiden, i vårt nordiska sätt att fira påsken, och vi 
kunna då med allt skäl förmoda, att det der ingått såsom en 
qvarlefva ifrån en gammal hednisk högtid. Det var på grund 
häraf, som kyrkoklockorna fordom i vårt land aldrig blefvo 
rörda under påskveckan, och som denna erhöll sitt ännu bibe- 
hållna namn af dymmel-vecTcan eller den tysta veckan. Ett 
annat, likaledes betecknande drag är den i Wärend ännu ej 
förgätna folkseden, att på dymmel-onsdag och påsk-afton upp- 
tända stora eldar på åsar och kullar, samt att dessa samma 
qvällar aflossa skott, för att såsom det heter »skjuta ned påska- 
käringarne». De nämnda eldarne tändas i W^ärend, såsom 
annorstädes i vårt land, först efter solens nedgång, och det 
är just häraf, som en dylik nattlig folkfest omkring en eld om 
påsken får i södra Bohus-län namn af Påske-vaka^ hvartill 
då äfven hörer ett gästabud af hopsparad gillesmat eller af s. k. 
^Påska-fföftimor». Vi hafva redan i det föregående antydt, 
hurusom dessa bruk äro lemningar efter hedningarnes vår- 



§ 42. Högtider. Midsommar. Höst-offerhögtid. 137 

offergille och de vid detta upptända offerbål. Härmed samman- 
hänger ock en i AVärend gängse folktro, att ingen skall kunna 
förgöra eller taga nyttan af boskapen så långt dessa eldar äro 
synliga. Föreställningen om ett landets renande, genom eld, 
ifrån ovättar och troll synes nemligen hafva ingått i den gamla 
hedniska eldkulten, såsom öfverhufvud i all hednisk offer-tjenst. 
Seden, att genom aflossade skott skjuta ned påska-käringarne, 
blir då icke annat än en ny form för ett äldre hedniskt bruk, 
och det bör i sådant afseende anmärkas, att dagarne i dymmel- 
veckan ända in på 1600-talet fingo i Wärend namn af sJcär- 
dagarne (a: renings-dagarne), likasom thorsdagen i samma vecka 
ännu bibehåller sitt efter all anledning hedniska namn af skär- 
thorsdag-. Denna dag, ännu helighållen af ^Värends-allmogen, 
likasom han varit det under medeltiden, har i hednatid till- 
äfventyrs varit just dagen fÖr det stora vår-offret. Ett dunkelt 
minne så väl af denna vår-offerhögtid, som af skär-thorsdagens 
egen stora helgd, synes gömma sig under den gamla wärendska 
folktron, att det är i skär-dagarne, som Satan (Pocker) gör 
besök i gårdarne hos trollbackorna, äfvensom att det är just på 
denna samma skär-thorsdagsnatt, som han bjuder alla onda hed- 
niska qvinnor till sig på gille i Blåkulla eller Heckenfjäll. 
§ 42. Vi hafva i det föregående (§ 40) talat om huru 
man i Wärend af ålder haft fÖr sed, att på Helig-Thorsdags- 
natten samt pingst-afton och midsommars-afton två sig och offra 
i de heliga källorna; huru man likaledes haft för sed att vid 
samma tid på försommaren löga sig i sjöarne (§ 28^/2), offra mat 
och dryck på Moderhögen vid Skatelöf (§ 36) och fira glada 
gillen i de gamla helgelundarne och på de forntida lekvallarne 
(§ 37). Huruvida nu allt detta hänvisar till någon forn-hednisk 
högtid, som en gång företrädt vår christna pingst, torde vara 
svårt att afgöra; ehuru saken icke är utan sin sannolikhet. 
Det antagligaste blir väl då, att denna helgedag eller högtid 
närmast motsvarat Christi himmelsfärds-dag, som i Wärend 
får namn af Helig- Thorsdag och af ålder i landet firas såsom 
en glad folkfest. Men vid den förvirring i de gamla hedniska 
folksederna, som föranleddes genom införandet af nya katholska 
helgedagar och helgonamessor, synas de religiösa bruken i denna 



138 Kap. II. Hedna-Kult. 

äldre försommar-fest hafva blandat sig med sedvänjor, som 
närmast tillhörde den stora hedniska midsommar-högtiden, och 
som egentligen icke voro annat än en förberedelse till denna. 

Att ju den ännu bibehållna seden att fira midsommar har 
sin grund i en forntida folksed, och att denna christna helge- 
dag en gång varit en hednisk oiFerhögtid, kan nemligen knap- 
past vara tvifvelagtigt, lika litet som att denna högtid närmast 
varit egnad åt Balder^ Solen, Sommaren. Inom vissa lands- 
orter, såsom i Dalsland, heter högsommaren ännu i folkmålet 
Höghaln, 3: den höge Balder eller Baal. Redan härigenom var 
ock gifvet, att denna högtid skulle erhålla den dubbla karak- 
teren af en hednafest med på en gång eld och blommor, och 
han bevarar i Wärend, såsom flerestädes i norden, ännu dessa 
dubbla egenheter. 

Enligt gammal Wärends-sed må således alla åkrar och 
kålgårds-land på midsommars-afton löfvas, med i jorden ned- 
stuckna löfqvistar af al, hägg eller hassel, hvaraf tros komma 
en god årsvext. Då bör allehanda löf och blomster, men fram- 
för allt Johannesa-gräs (Hypericum) plockas och hopbindas tiU 
midsommar s-qvastar, hvilka upphängas i husen och i ladu- 
gården, — det sednare, på det ingen må ha makt att förgöra 
boskapen. Alla örter och blomster till läkedom för menniskor 
och djur må denna afton samlas, om de eljest skola ha sin 
fulla kraft, och efter forntida sed upphemtas då äfven mid- 
sommars-dagg, som sedan lägges i degen när man bakar bröd. 
På samma qväll löfvas kyrkorna och strös med löf och blom- 
ster, likasom man i Wärend fordom på jul-afton strödde dem 
med jxilhalm, och i ljuskronorna sättas blommor af nordens 
lilja, den välluktande konvaljen. Ingen må på sjelfva mid- 
sommars-dagen taga så mycket som ett grönt strå af jorden, 
vid äfventyr att få likmatken eller kräftan. På midsommars- 
afton må dessutom slagrutan skäras, om någon med henne vill 
leta efter draka-medel och jorda-gods. Vill någon fördrifva 
mask ur sin åker, skall han på midsommars-qvällen i jorden 
nedsticka en sädes-krake, med tjocka ändan uppåt, eller en upp 
och ned vänd sopqvast. Samma natt skall ock vakas (hvadan 
ock den nattliga midsommars-festen i Wermland, S. Bohuslän 



§ 42. Högtider. Midsommar. Höst-offerhögtid. 139 

m. fl. st. får namn af midsommars-vaka), och om någon 
tigandes och fastandes då går ut till en koiss-väg, ter sig för 
honom vålnaden av hans tillkommande fästemö eller fästeman, 
alldeles på samma sätt som förebuden te sig för den som på 
jul-natten vandrar årsgång. 

Alla bibehållna forntids-drag tyda således derhän, att 
midsommars-afton en gång i hedna-verld varit hållen i helgd, 
på ett sätt motsvarande hvad som förekom på jul-afton eller 
qvällen före midvintern. Det tydligaste vittnesbördet om att 
man på denna natt fordom firat en stor hednisk offerhögtid 
med flammande ofi*erbål, synes oss likväl kunna hemtas ifrån 
den i Wärend (likasom i Jemtland och S. Bohuslän) ännu 
ihogkomna eller bibehållna folkseden med Midsommars-eldar 
och Mi dsommars-lek. Vi ha om dessa midsommars-eldar redan 
i det föregående korteligen yttrat oss; de upptändes ännu på 
Rudbecks tid i gamla Hvembo-lund, hvarest de omgifvande 
byalagen samlade sig om sommaren »och offrade många ut- 
» fästa offer, samt der spelade, lekte och dansade nätterna 
»igenom kring stora eldar». Ännu för icke längesedan 
upptändes de ock i Mosteruds-lund och på Gröns-kull. På 
Baldanäterna, i gärdet vid vestra Thorsås, tändes visserligen icke 
mer någon eld, men folket samlar sig ännu dit vid midsommar, 
uppsätter löfhyddor och håller midsommars-lek med spel, sång, 
dans, lekar och öldrickning, på samma sätt som Blekings- 
allmogen af ålder plägat midsommars-natten dansa emellan tre 
gamla ekar på Ralmare-kuUe vid Hoby. Allmänt bibehåller 
man dock i Wärend ännu seden, att i stället för midsommars- 
lek omkring en midsommars-eld eller under träden i lunden, 
låta dansen gå omkring en s. k. Midsommars-stång, som 
smyckas med kransar och blommor och uppsattes på en grön 
plan i gärdet eller i byn. Äfven denna midsommars-stång är 
likväl blott en symbol af elden, och hon företer en anmärk- 
ningsvärd likhet med de s. k. hr andans eller midsommars- 
facklor, som i form af en hög, med spånor och tjärved om- 
lindad stång, ännu efter gammal sed på midsommars-qvällen 
uppresas i de Pyreneiska fjelldalarne, och som antändas af socken- 
presten under kyrkosång och det samlade folkets jubel-rop. 



V 



140 Kap. II. Hedna-Kult. 

Efter den offerhögtid, som eu gång synes ha varit firad 
äfven om hösten vid dagjemningen, förekomma deremot i Wärend 
få eller blott föga märkbara spår. Man har dock, såsom ofvan 
blifvit anmärkt, af ålder hållit Mickelsmessan fÖr en reppadag 
och tillika för en af årets stora märkelse-dagar, och i Finveden 
upptändas ännu offerbål om senhösten. Äfven Lusse-qvällen 
(qvällen fÖr Liicias dag, d. 13 Dec.) har i Wärend varit firad 
såsom en folkfest med gille och lekar. Enligt en ännu allmän 
folktro, skall Lusse-natten vara den förnämsta bland de fem 
nätter på året, på hvilka man kan »gå årsgång». Äfven skall 
vid midnatts- tid på Lusse-natten allt vatten i källor och åar 
vara vändt i vin, och, efter gammalt tal, måtte ingen denna 
natt mala, vare sig på handqvarn, eller på »kölfve-qvarn» 
eller »sqvalta», vid äfventyr, att honom skedde något ohell, 
eller att qvarnen stadnade och Necken bröt sönder hans hjul- 
stock. Samma föreställnings-sätt om det olofliga i att mala 
(som var en »kringgerning»), har i Wärend äfven varit gängse 
rörande qvällarne närmast före jul och före årets Öfriga stora 
märkelse-dagar. Ytterligare spår efter den gamla hedniska 
höst-offerhögtiden torde dock stå att uppsöka i folksederna inom 
andra delar af vårt land, och om Lusse-morgon erindra vi oss 
serskildt, att densamma såsom en af årets stora folkfester ännu 
firas och helighålles i N. Bohuslän och Wermland. 

§ 43. Utom dessa stora och allmänna hedniska offer-hög- 
tider, har man i hednaverld äfven helighållit Thorsdagen, 
som inom den hedniska femten, eller veckan om fem dagar, 
således var helgedag. Många drag i wärendska folktron hän- 
visa till detta uråldriga bruk. Alla läsningar, signerier och 
annan hemlig vidskepelse, till skydd mot förgerning, trolldom 
och onda inflytelser, hafva varit öfvade på Thorsdags-qvällen. 
Thorsdags-barn tros framför alla andra kunna se gastar och 
gengångare. På Thorsdags-morgonen, före solens uppgång, må 
bot och läkedom ingifvas sjuka kreatur, om det skall hjelpa. 
Vid samma tid må äfven skälla bindas på skälle-kon, så bli 
kreaturen ej rifna af odjur. På Thorsdags-qvällen är det, som 
Oden besöker de rika bönder som satt honom tjenst; samma 
qväll bör han ock sökas af dem som med honom vilja hafva 



§ 43. Thors-helgen. 141 

sazufärd. På Skärthoisdags-nattea är det som Pocket samlar 
trollbackorna till gästabud. På natten till Helig Tliorsdag söker 
folket ännu de heliga källorna, och. dagen sjelf firas i AVärend 
såsom en folkfest o. s. v. 

Då så många drag i sägen och folktro hänvisa på ett 
forntida helighållande af Thorsdagen, blir det serdeles märk- 
ligt, att i Wärend igenfinna detta bruk jemväl såsom lefvande 
folksed. Det gifves nemligen en och annan aflägsen gård, 
hackhemman och backastuga, der man ännu i dag, efter gammal- 
dags sed, brukar »Helga Thor», »Helga Thore-gud och 
Frigge» eller »hålla Thors-helg». De bruk som härvid iakt- 
tagas äro af flera slag, men hufvudsakligeu likartade med hvad 
som af ålder förekommit vid de öfriga hedniska helgedagarna 
och högtiderna. Man må således icke på thorsdagen skära sina 
naglar; om någon det gör, kan han bli förgjord. Icke heller 
må man löska eller kamma barn. Så snart qvällen kommer 
må stugan hållas väl sopad, skurad och fejad, bordet dukas, 
ljus upptändas, och mat och öl framsättas. Man må 
då hålla alldeles tyst, så att ingen må hugga, bulta eller ropa, 
utan blott hviska hvad han vill säga. Gör någon annorledes, 
så kommer olycka på boskapen. Men framför allt må i Thors- 
helgen, likasom i juldagarne och i dymmelveckan, ingen göra 
någon kringgerning. Man må således denna qväll icke köra 
med vagn på egorna, icke lägga (sno) tömmar, icke mala, vare 
sig på hemqvarn eller på kölfveqvarn, icke nysta tråd, icke 
varpa garn, icke ens svepa hö till kreaturen; men framför allt 
icke spinna; ty om någon det gör, få hans kreatur kringsjukan. 
Man har härom ännu ett gammalt rim: 

Sikta, sälla (3: sålla)! 

Thorsdags-qvälla 

är totta-snutten dryg. 

Totta-snutten är den spunna ändan på lin-totten, som i Thors- 
helgen icke må röras. Men orsaken, att man på Thorshelgen 
låter spåntenen eller spinn-rocken hvila, är att på Thorsdags- 
natten »spinner Thore-gud och Frigge», så att rocken bör 
vara för deras räkning. Af ven heter det att Puken spinner 



142 Kap. II. Hedna-Kult. 

på spinn-rocken om Thorsdags-nätterna, eller att om någon 
spinner den q vallen, så »spinner det efteråt hela natten». 

Man kan ej undgå, att så väl i dessa bruk, som i de 
sägner och det föreställningssätt som vid dem äro fastade, igen- 
känna samma grundtanke som genomgår hedendomens hela 
oiFerväsende, nemligen tron på gudarnes och de aflidnas 
personliga närvaro hos sina dyrkare, och på deras del- 
tagande i de offer som åt dem helgas, vare sig nu att 
detta sker på blothögen med sitt flammande oiferbål, eller i 
den tysta Thorsdags-qvällen på det upplysta bordet i bondens 
stuga. 

§ 44. Af alla de nötta spår efter våra förfäders hedna- 
kult, som på detta sätt låta igenfinna sig i folkseden, torde i 
allmänhet bli tydligt, att i den yngre hedendomens sedvänjor 
kulten med eldar och ofFerbål framträder såsom förherrskande, 
om än vid dess sida en äldre kult med vatten och tvagningar 
fortfarande bibehåller sig. Vi antaga nemligen att offerbruken 
med eld äro de jemfÖrelsevis yngre, likasom lång tid må hafva 
förgått, innan menniskoslägtet gjorde denna eröfring ifrån him- 
melen, som ock hos flera folk varit ihogkommen såsom ett af 
vårt slägtes tidigaste minnen. Hos de nordiska folken har 
detta minne väl länge sedan förbleknat; men ännu för en mans- 
ålder sedan funnos trakter i vårt land, f. ex. Dalsland, hvarest 
gamla skogsmän och skyttar förstodo, att efter våra urfäders 
sed upptända eld utan stål och flinta, medelst att häftigt 
rulla en torr eke-käpp mellan händerna emot ett torrt 
trä-stycke, och i Wärend är samma sed, änskönt öfvad annor- 
ledes och i annan mening, icke okänd än i dag. Likasom Loke 
(o: eldens gud), enligt Eddan, var i tidens morgon räknad ibland 
Asarne, så erindrar man sig i Wärend ock ett föreställningssätt, 
som otvifvelaktigt tillhör vårt äldsta kultur-skifte, och enligt 
hvilket elden ännu betraktas såsom ett slags mäktigt, lefvande 
väsen, lättretligt och ondskefullt till sin natur, och som derföre 
icke måtte gifvas löst, utan hållas bundet, men i fångenskapen 
med aktsamhet behandlas, och, retadt, med offer blidkas. Det 
är på grund af detta uråldriga föreställningssätt, som man i 
Wärend än i dag icke gerna vill nämna eldens namn, 



§ 44. Elden såsom reningsmedel. Gnid-eld. 143 

och framför allt icke vid kolmilor eller tjäru-bränning. Af 
de gamle kallas elden derföre nästan alltid värme, såsom »låna 
mig värme!» »akta värmen!» »värmen är lös» o. s. v. Är 
någon ifrig, när han skall påtända en fälla, så tros elden bli 
svår att släcka, och om vid en eldsvåda någon springer eller 
ropar, tros elden blifva desto häftigare. Om någon ovårdsamt 
spottar i elden, så straffas han genom att få bläddror på tungan ; 
får någon deremot af annan orsak sådana bläddror, så botas 
det med att tre gånger spotta i elden. Låter någon mjölk, vid 
kokning, pösa öfver i elden, så får kon ondt i spenarne, om 
han icke genast i elden inkastar vatten och salt. Äfven när 
barn fälla tänder, kastas den fällda tanden i elden såsom ett 
slags offer, och när folket om qvällarne fäster elden, d. v. s. 
rakar aska öfver de brinnande glöderna, sker det icke utan 
att signa, eller deröfver göra korsstecken. 

Om nu än denna uppfattning af eldens natur och verk- 
ningar är den äldre och ursprungliga, så framträder tillika, redan 
i ett tidigt skede af hedendomen, föreställningssättet om elden 
såsom ett heligt reningsmedel, och såsom framför allt 
mäktig emot ovättar, gengångare, trolldom, förgerning 
och onda natur-inflytelser. Det är ett sådant föreställningssätt 
som i allmänhet ligger till grund för hela den fornhedniska 
elds-kulten, med dess offerbål, äfvensom för den dithörande 
fornseden att å bål bränna sina döde. När, enligt sagornas 
berättelse, Thielfvar förde eld i land på Gotland, eller Land- 
nams-männen buro eld omkring sina nya områden på Island, 
skedde det således i mening att helga landet och skära det 
ifrån ovättar, alldeles såsom när Wärends-bonden, i en långt 
yngre tid, låtit sina eldar i skärdagarne lysa öfver hela landet 
ifrån kulle till kulle. Hela föreställningssättet är dessutom 
ännu icke utdödt, utan bibehåller sig lefvande i Wärends folk- 
seder och folktro. Äledan nyfödt barn är hedet (a: odöpt), må 
derföre icke elden slockna på spiseln, att ej barnet må kunna 
bortbytas af trollen. Kommer någon utifrån, der späda barn 
äro inne, må han ej tala ett ord, utan att först hafva rört vid 
elden. När barnsängs-qvinna far till kyrka, för att kyrkotagas, 
må hon först rökas med en påtänd linne-klut och vid utgåendet 



144 Kap. II. Hedna-Kult. 

Stiga öfver ett eld-kol, som kastas före henne genom dörren; 
sker icke detta, så kan hon blifva bortbytt eller förgjord. Talar 
man om trollbacka, må man tillika nämna eld (och vatten och 
kyrkans namn), att hon ej må hafva makt att skada. Kommer 
trollbacka (eller Tattare) i gården, kastas efter henne vid ut- 
gåendet ett brinnande eld-kol. Så långt som påsk-eldarne synas 
om våren, är boskapen om sommaren fredad för odjur. När 
kon kalfvat, tages tre gånger på grisslan eld-mörja och lägges 
i det första vatten hon skall dricka, att ingen må kunna med 
trolldom taga mjölken ifrån henne. När det skall tjernas smör, 
må en eldglöd läggas under tjernan, en knif eller annat stål 
sättas i tjernan, och tjern-töreln, doppad i vatten, hållas och 
vändas öfver elden. Är tjerningen förgjord, så att det ej fill 
blifva smör af, må en glödande skare eller stickbrand tre gånger 
kastas i tjernan. När jäst lemnas utur gården, må ett brinnande 
eldkol efteråt kastas i kärilet. Vid brygd och mäskning rökas 
karet med svafvel och krut, eller sättes stål i, eller lägges en 
brödbit och bok (psalmbok) på, att det ej må förgöras. Att 
döda ej må gå igen, uppbrännes sänghalmen och en eldglöd 
kastas efter likfärden. Bär någon hos sig bröd och svafvel, 
blir han ej ofredad af gastar; men är någon gastakramad, må 
han rökas med svafvel och krut, eller stöpes öfver honom med 
smält bly i vatten, eller fäUes en eldglöd emellan lintyget och 
bara kroppen. Och slutligen, vill någon genom att gå årsgång 
få se förebud till hvad under året komma skall, må han den 
dagen icke ha sett någon eld, och »om så vore, att de om 
dagen sett någon eld inne, så slå de eld af stål och flinta 
för sig ute, hvilken eld de mena hafva dämpat det hinder 
de kunnat ha af den andra elden». 

Vi kunna icke misstaga oss om det kultur-skifte, hvarifrån 
alla dessa i Wärend öfvade »skrock» eller vidskepliga bruk 
härleda sig; de bära alla pregeln af sitt tidehvarf och härröra 
ifrån den hedniska elds-kulten, med dess användning af elden, 
och serdeles af den eld som icke blifvit slagen ur stål, såsom 
ett heligt renings-medel. Huru nu elden i den yngre vid- 
skepelsen blifvit ersatt af stålet, korsset, krutet, messe-vinet 
och boken (psalmboken eller Bibeln), är icke här stället att 



§ 44. Elden såsom reningsmedel. Gnid-eld. 145 

utreda; dessa yngre medel, hvilka hvart efter annat uppträda 
med anspråk på en hemlighetsfull makt, äro sjelfva blott ut- 
tryck för sitt tidehvarfs allmänna kultur-tillstånd. Deremot 
böra vi här fästa uppmärksamhet på ett annat fornskick, äfven 
härrörande ifrån vår hedniska eldskult, hvilket genom långa 
årtusenden bibehållit sig i Wärend och i det öfriga Småland såsom 
lands-sed, och som icke saknar sin stora märkvärdighet. Vi 
mena den s. k. Gnid-elden, eller livad man en gång i öfra 
Sverige synes hafva förstått under benämningen Löp-eld. 

Det har således i Wärend varit lands-sed, att, vid utbrottet 
af stor död, våldsam farsot på folk och fä eller annan allmän 
nöd, har man öfver landet burit helig eld, kallad Gnid-eld. 
Denna eld får sitt namn deraf, att han framkallas genom gnid- 
ning, sålunda, att man med en torr eke-pinne häftigt 
borrar ansyls (a:motsols, från höger till venster) emot något 
torrt trä, tills det fattar eld. Den heliga elden, sålunda upp- 
tänd, kringbars sedan öfver hela landet, ifrån gård till gård, 
med den yttersta skyndsamhet, ungefärligen på samma sätt som 
man af ålder kringfört konungens budkafle. Rringbärandet 
gick igenom natt och dag och måtte aldrig stadna, likasom 
elden ej heller måtte införas under tak. Så snart han på 
detta sätt kommit fram till någon gård, blef bäraren ståendes 
ute och ropade med hög röst: »Gnid-eld! Gnid-eld!» Straxt 
var allt i rörelse för att noga utsläcka all gammal eld i gården, 
att tända ny eld af den heliga elden, och att skyndsamt be- 
fordra gnid-elden till nästa gård. Sedan röktes vid denna ny- 
tända eld hela huset, både folk och fä, redskap, fiskedon, skjut- 
vapen o. s. v., och allt troddes på detta sätt bli skyddadt, så 
väl emot farsoten, som emot annan förgerning. — Seden bibe- 
höll sig länge, och man har ännu qvar en Landshöfdinge- 
embetets kungörelse i Jönköpings län af d. 13 Aug. 1764, med 
förbud emot sådan elds kringbärande. 

Den heliga eld, som på detta sätt blef tänd, kringburen, 
och så länge som möjligt i hvarje hus hållen vid lif, ansågs 
och anses af folket med samma vördnad, som Romarne ansågo 
den Vestaliska tempelelden. Saken är ock i sig sjelf densamma, 
om än vexlande i yttre form, och vi finna allestädes i den 

10—181981. Wärend och Wirdarne. 



146 Kap. II. Hedna-Kult. 

forntida elds-kulten samma ledande grundtanke, vare sig att 
vi studera honom hos de antika eller de nordiska folken. Festus 
berättar ock, att när den heliga elden slocknat i Vestas tempel, 
måtte han icke å nyo tändas, utan på ett sätt, alldeles lika med 
det som iakttogs vid framkallandet af vår nordiska gnid-eld. 

§ 45. Såsom redan af det föregående torde vara klart, 
skedde öfvergången ifrån hedna-kult till christen kult i W ärend 
ytterst långsamt. De nya christna lärarena delade sjelfva för 
det mesta tänkesätten af den tid, hvars barn de voro, och und- 
veko visligen att stöta sina landsmäns rådande vanor, bruk och 
föreställningssätt. Den gamla hedendomen fortlefde derföre 
ett sjelfständigt lif vid chi-istendomens sida, under flera år- 
hundraden, och drog sina sista andedrag först långt fram i en 
nyare tid. Hela vår medeltid erhåller härigenom sin allmänna 
karakter af ett brytnings- eller öfvergångs-skede ; men bryt- 
ningen var i vårt land mindre våldsam, än man på grund af 
de sidoställda kulternas olika art egde att vänta, och, efter 
fuUändadt bildnings-arbete, hvilar ännu hela vår nyare svenska 
odling på en öfverhufvud djupare hednisk grund, än man i all- 
mänhet är van att föreställa sig. 

Allestädes varseblifva vi således en enkel och naturlig 
öfvergång ifrån det gamla till ett nyare, utan plötsliga språng 
och våldsamma kastningar. Men öfvergångs-länkarne emellan 
äldre hednatids- och yngre medeltids-bruk hafva i allmänhet 
blifvit mindre bemärkta. Vi finna oss häraf uppfordrade, att 
med dem något närmare sysselsätta oss, åtminstone så vidt för- 
hållandena i Wärend dertill gifva en osökt anledning. 

Hvad således beträfi*ar detta lands gamla helgelundar, 
off*erkällor, blothögar och andra ställen för öfvandet af hednisk 
kult, finna vi att de, vid christendomens införande, varit i 
allmänhet behandlade med den yttersta skonsamhet. Der de 
nu mera äro förstörda, får sådant i de flesta fall tillskrifvas 
icke de äldre missionärernas fromma nitälskan, utan en vida 
yngre tids okunnighet eller egennytta. Förhållandet vinner ock 
sin enkla förklaring, när man sätter sig in i medeltidens kultur- 
tillstånd, föreställningssätt och öfvertro; och S. Sigfrid och 
hans efterföljare, sjelfve barn af sin tid, handlade utan tvifvel 



§ 43. Öfvergäng t. Christen kult. Bönekorss. Offerställen. Offerhus. 147 

klokt, då de heldre vädjade till öfvertjgelsen än till våldet. 
Hvarken de eller christendomens sak har derpå förlorat. 

De nya lärarena åtnöjde sig fördenskull till en början, 
med att åt de äldre hedniska offerbruken gifva snarare en yttre 
Christen pregel, än något väsendtligen förändradt innehåll. De 
samlade sina nyomvända just på de ställen, der hedningarne 
af ålder plägat sammankomma till gudstjenst och offer under 
bar himmel. Här uppsattes ett enkelt böne-korss, och vid 
detta förrättade de nyomvända sin bön och nedlade sin offer- 
gåfva, alldeles efter hedniskt skick. Utom den förändrade offer- 
sången blef eljest allt vid det gamla. I samma heliga källa, 
der hedningarne plägat vattenösa sina barn, göra sina religiösa 
tvagningar och blota till gudar och elfvor, undfingo de nychristna 
det heliga dopet; icke långt derifrån uppsattes då likaledes ett 
böne-korss, vid hvars fot offergåfvan nedlades. Under den 
sednare medeltiden, då klingande mynt mera allmänt kommit 
i rörelsen, anbringades å böne-korsset en jernbössa, i hvilken 
offerpenningen nedlades. Härifrån uppkomsten af våra prote- 
stantiska fattigstockar eller fattigbössor, hvilka i Wärend 
ännu allmänt förekomma dels i grannskapet af gamla offer- 
källor (såsom vid Öyaby, Öhr o. fl. st.), dels ock vid vägmöten, 
vid gamla kyrkor och eljest på rum och orter, der de rimligt- 
vis trädt i stället för de äldre katholska bönekorssen. 

Afven i de hedniska helgelundarne, på de gamla lekvallarne 
och folkets andra samlingsställen, uppträdde bönekorsset. I 
sjelfva Helige-lund på Helige-ö uppställdes under medeltiden, 
och, enligt sägen, af S. Sigfrid, ett katholskt bönekorss, hvaraf 
den närbelägna ängen, ända in på 1600-talet, behöll namn af 
Korss-ängen och den närstående ladan kallades Rorss-ladan. 
1 gamla Hvembo-lund känner man visserligen icke något korss, 
men ännu i slutet af 1600-talet fanns den inträngande kathol- 
ska kulten der symboliserad genom en bild, rimligtvis den 
heliga jungfrun, målad på ett bräde, som blifvit fästadt ini 
en stor ihålig ek och slutligen der fastvuxit. Vid Wexiö, som 
efter all anledning varit rikt på fornhedniska helgedomar, 
träffas ännu ett gärde, som efter något katholskt bönekorss fått 
namn af Själakorss-gärået. De närliggande S. Annae gärde 



148 Kap, II. Hedna-Kult. 

och Helga Lekamens gärdet hafra, efter de katholska 
namnen att döma, äfven en gång varit helgade rum, och så- 
ledes icke heller saknat sina christna bönekorss. I allmänhet upp- 
sattes korsset, såsom en christendomens symbol, på alla sådana 
ställen, dem man ville serskildt beteckna såsom christna, och 
der man begärde sina trosförvandters fromma förböner eller 
offer. Det var för att påkalla dessa fromma förböner, som man 
uppsatte korssen jemväl på de aflidnas grafvar; och på rum 
invid vägen, der någon vådligen omkommit, träffas i Wärend 
ännu någon gång det christna bönekorsset tätt bredvid det gamla 
hedniska offerbålet. 

De bönekorss, som voro mera enkom afsedda för den 
christna offertjensten, och vid hvilka man under christendomens 
första århundraden, efter hedniskt skick ännu alltjemnt höll 
gudstjenst under bar himmel, omgåfvos redan tidigt med 
en låg stensättning eller stenmur, med öppningar fÖr in- 
och utgång, men eljest hufvudsakligen lika med hvad som före- 
kom vid de hedniska blothögarna. En sådan christen forn- 
helgedom under bar himmel fick i Wärend namn af offer- 
ställe, böncstäUe eller hedjeplats. I den gamla helgelunden 
S. Sigfrids hult i Rinnevalds härad, förekom fordom, eller 
kanske ännu, ett sådant offerställe, sex alnar ifrån den heliga 
Sigfridskällan, i hvilken S. Sigfrid döpte hedningarne. Enligt 
Rudbecks beskrifning var der en stor sten, »trind som en pe- 
lare», 5 fot hög och 8 fot tjock, ofvantill slät som ett bord, 
och hvarå »äro uthuggna många korss». »Två alnar ifrån 
»stenen, rundtomkring, är en stenmur, på alla sidor V^ aln 
>hög, derest S. Sigfrid stått inne och predikat, och döpt 
»i källan.» Vi torde icke mycket misstaga oss, om vi af denna 
beskrifning sluta, att stenen ursprungligen varit en hednisk 
blotsten, och källan en hednisk blotkälla, och att en ursprung- 
ligen hednisk helgedom här blifvit förvandlad till ett christet 
böneställe. För att emedlertid förtydliga så väl den äldre formen 
och beskaffenheten af dessa gamla christna helgedomar, som d«t 
sammanhang, hvari de stå med våra yngre slutna medeltids- 
kyrkor, må det tillåtas oss att här välja några exempel, tagna 
äfven från andra delar af vårt fädernesland. 



§ A6. Öfvergång t. Christen kult. Bönekorss. Offerställen. Offerhus. 149 

På Sikevarps udde, i Bredsäters socken af Kalmar län, 
fanns således ännu år 1634 ett öppet Offerställe, som i folk- 
målet fick namn af Korss-kummel eller Offer. Det bildade. 




Offerställe (Offer, Korss-kummel) på Sikevarps udde, i Bredsäters socken, 
Kalmar län. 1634. 

enligt Rhezelii ritning och. beskrifning, en låg rundel eller 
ringmur, om 13 stegs (vid pass 39 fots) tvärmått, med in- och 
utgångs-öppningar i norr och söder. Midt i rundelen stod ett 
1 1 fot högt stenkorss, hvari fanns ett hål, der fordom varit fästad 
en stål v äska eller bössa, i hvilken sjöfarande haft för sed, att 
offra till de armas behof, sedan de inom ringmuren »hållit 
»sina böner till Gud om välfärd, och hvarannan önskat vind 
»och godan bör i Jesu namn och hamn i samma namn». — I 
Alems socken af Kalmar län, mellan Påta Kapell och kyrko- 
byn, fanns på samma tid ett offerställe, formadt som en fyr- 
kantig stenmur, med öppningar åt två motstående sidor och 
ett träko rss midt uti; »hvilket af ålder så varit hafver och 
»hållits vid makt. Säges hafva varit Offerställe». Samtidigt 




Offerställe emellan Påta kapell och kyrkobyn, i Alems socken, 
Kalmar län. 1634. 

fanns vid Espedal, i samma socken, ännu en öppen stensätt- 
ning, som af folket kallades kapellet. 31idt i denna stensätt- 
ning var en stenlagd fyrkant, antingen såsom altare eller så- 
som fotställning för det örstörda bönekorsset. Der ofvan, åt 



ISO Kap. II. Hedna-Kult. 

norr, var muren lagd i halfrundel, och nedantill, åt söder, 
såsom en framtill öppen fyrkant. Ingångs-öppningarne 

ö 




Offerställe, kalladt Kapellet, vid Espedal, i Alems socken, Kalmar län, 1634. 

voro å ömse sidor i öster och vester. Enligt folkets berättelse 
hade här fordom varit Kapell, så att »förrän kyrkan gjordes, 
»hafva de gått dit och predikat. I fejde-tiden har man 
»ock derstädes begrafvit folk».*') 

Såsom vi finna af ofvanstående, fingo de öppna christna 
offerställena under bar himmel någon gång jemväl namn af 
Kapell; en benämning, som väl eljest närmast tillkommer de 
äldsta slutna, ännu små och inskränkta christna helgedomarne. 
Dessa helgedomar fingo namn af offerhus, och voro icke 
annat än de äldre hedniskt-christna offerställena satta under 
tak. Hiilphers i sin Dal-resa (år 1757), omtalar ett sådant 
offerhus vid Grangärde i Westmanland, som varit uppbygdt 
öfver en (offer-?) källa vid Grytänge, och haft två gluggar på 
hvar sida, »derigenom folket då inkastat och offrat af 




Offerhus vid Grangärdc i Westmanland. 1737. 

»sitt, näringsmedel, Osmunds-jern m. m.» Detta offerhus var 
fyrkantigt och af enklaste byggnads-art. Mera prydligt och efter 

*) I. H. Rhezelii Collectanea Åntiquit. in Ölandia et Smalandia. A:o 1634 
(Hds, å k. Biblioth.). 




Offerhus (kapell) på Hofva kyrkogård i 
Westergötland, vid slutet af 1600-talet. 



§ 43. Öfvergång t. Christen kult. Bönekorss Offerställen Offerhus. 131 

nordisk fornsed klädt med spån, var då ett gammalt förfallet 
Kapell, som på Peringskölds tid (i slutet av 1600-talet) ännu 
fanns qvar på Hofva kyrko- 
gård i Westergötland. Rim- 
ligtvis har äfven detta kapell 
varit ett forntida offerhus, 
eller åtminstone af en från 
de fyrkantiga offerhusen lå- 
nad byggnadsform; likasom 
vi med skäl torde kunna anta- 
ga, att våra s. k. vundkijrTcor^ 
af hvilka några ända till vår 
tid bibehållit sig, så väl i 
Svea land (Solna, Munsö, 
Mörkö m. fl.), som i Kalmar 
län och på Bornholm, ur- 
sprungligen icke varit annat 
än offerhus af sten, sed- 
nare förvandlade till små kapell eller kyrkor; men ännu i sin 
byggnadsform bevarande grundteckningen af det fornnordiska 
runda offerstället. Vi finna således, att, vid sidan af de 
arkitektoniska former, dem våra svenska medeltids-kyrkor lånat 

ifrån den grekiska basilikan, upp- 
träda i vårt länd äfven egendom- 
liga nordiska byggnadstyper, för- 
tjenta att studeras, likasom vi i 
allmänhet tro, att det rent natio- 
nela elementet spelar en vida större 
role i hela vår medeltids-bildning, 
än man i allmänhet synes böjd 
att antaga. 

Från det ursprungliga öppna 
offerstället, och de äldre små slutna 
offerhusen eller kapellen, upp- 
växte i den yngre medeltiden de s. k. offerkyrkorna. Hvad 
som för dessa kyrkor är utmärkande, var mindre deras bygg- 
nadsform, som i allmänhet öfverensstämde med andra medel- 




Offerhus (Rundkyrka) vid gamla 

Dimbo i Westergötland, vid 

slutet af 1600-talet. 



1S2 Kap. II. Hedna-Kult. 

tidskyrkor, utan deras vidblif vande karakter af allmänna 
offerställen, hvilka, genom, offer grundade, borde genom offer 
underhållas. Vi ega, så vidt kändt är, blott en af dessa fromma 
medeltids-institutioner inom Wärend, nemligen Härlöf i Albo hä- 
rad ; men i aflägsna trakter af de länge hedniska Finveden och Niu- 
dung, förekomma flere, såsom: Fembsjö, Sandvik, Rållerstad, Tu- 
tarjd, Lemnhult och Lannaskede. Till dessa offerkyrkors under- 
håll halva af ålder varit gifna offer, äfven ifrån långt aflägsna delar 
af vårt land, och torde såsom ett ålderdomligt drag böra anmärkas, 
att dessa offer alltid bestodo af något djur, som gafs in natura, 
om det än i en sednare tid kunde med penningar lösas. Ännu 
år 1788 hade man för sed vid Sandviks offerkyrka, att hvart 
för sig pålysa eller kungöra så väl hvad djur som blifvit till 
ofFer gifvet (lamm, kalfvar, kor o. s. v.), som den lösepenning 
som derför blifvit af egaren erlagd till kyrkan. Hvad slutli- 
gen beträfi^ar det ringa antalet af offerkyrkor i sjelfva Wärend, 
må man icke deraf draga den slutsattsen, att de uråldriga offer- 
bruken här tidigare än hos grannarne försvunnit ur folkets 
vanor. Tvärtom, blefvo de redan tidigt genom lag ordnade, 
och ingingo i landets katholska och sednare äfven protestantiska 
kyrkoförfattning. Enligt Wärends- eller Tiohäradslagen borde 
alla, som själarykt ega, offra till presten »på juldag och påska, 
»helgonamessa och kyrkomessa. Då skaU presten å altaret få 
»lef och lefs-sofvel af hvarje husfru, derest ej mera sjelf 
»bonden vill». Vidare borde hvarje hustru i inläsnings- eller 
kyrkogångsafgift gifva V^ mark vax och ^/2 örtug i penningar, 
»och lägga å altaret tre lefvar bröd och sofvel». Ofl^ret 
lades således under medeltiden in natura på sjelfva altaret. 
Längre fram utbyttes det emot en frivillig penning-gåfva, 
och har i denna form bibehållit sig ända in i vår egen tid. 
De torde dock vara få, som, vid åskådandet af ett s. k. Offer 
i en wärendsk landskyrka, veta eller ihogkomma, att denna 
folksed här icke är blott af lånadt och judiskt ursprung, utan 
skjuter rötter genom hela medeltiden, djupt ned i vår egen 
fornnordiska hedendom. 



RAP. III. 
HEDN A-TRO. 



§ 46. Likasom vi sett att den gamla hedniska offerkulten i 
Wärend bibehöll sig, såsom folksed, ännu flera århundraden 
efter christendomens införande, och att dess bruk, plägseder och 
föreställningssätt, hela medeltiden igenom qvarstodo såsom under- 
lag för den nya christna kulten ; så gäller detsamma jemväl i af- 
seende på våra förfäders hedn a-tro. Hedendomens verlds- 
åskådning och guda-lära qvarstodo nemligen länge, såsom lef- 
vande folk-tro^ vid sidan af den nya läran, och spillror deraf 
ha i Wärend förmått bibehålla sig ända in till våra tider. Dessa 
lösa spillror hafva naturligtvis ej kunnat undgå, att, under på- 
verkan af så många århundradens christliga idéer, småningom 
upplösas, vittra och på mångfaldigt sätt ombildas. Men de låta 
sig dock ännu i många fall igenkännas, om ock deras urskil- 
jande, likasom i allmänhet studiet af medeltiden med dess olik- 
artade bildningar och öfvergångs-former, kräfver en stor var- 
samhet. Vi hänvisa i öfrigt till den mening vi redan i det 
föregående uttalat, om vår hedna-läras egen uppkomst ifrån 
elementer af olika ålder, och härrörande ifrån landets dels äldre 
gotiska, dels ock yngre invandrande wirdska befolkning. 

Hvad som ibland dessa qvarlefvor af uråldrig hedendom 
torde vara märkligast, såsom det är djupast liggande, är den i 
Wärend ännu lefvande tron på ett blindt, allt beherskande 
Öde. Folket bibehåller än i dag samma verlds-åskådning, 
som en gång var hedendomens innersta kärna och grundval. 
Allt hvad som timar och sker i verlden, godt eller ondt, är på 
förhand skipadt af en hemlighetsfull makt, hvilken allt är under- 



134 Kap. III. Hedna~Tro. 

gifvet och af hvilken de yttre händelserna blott äro uppen- 
barelser, likasom menniskans egna lidelser och hennes genom 
dem bestämda handlingar. Man igenkänner allestädes en evig 
verldslag, men har ännu icke förmått höja sig till en allmän och 
klar uppfattning af idéen om en christlig försyn, eller om 
menniskans handling såsom beroende af viljans fria och sedliga 
sjelf-bestämning. Och i sammanhang med denna tro på Odet, 
såsom en högre allt beherskande nödvändighet, fattar ännu 
mången efter hedningarnes sätt hela skapelsen såsom ledd 
och befolkad af hvarannan underordnade, mer och min- 
dre mäktiga natur-vättar, under hvilkas inflytelse äfven men- 
niskan, och hvad henne tillhör, står i lifvet, och emellan hvilka 
hon sjelf intager sin gifna plats efter döden. 

Spåren af detta föreställningssätt framträda allestädes märk- 
bara, i wärendskt folkmål såsom i Avärendskt folk-lif, om ock 
nu mera oftast i en miildrad form. Ännu i sednare tider har man 
dock exempel på en rå fatalism, såsom då en mor vägrade 
tillåtelsen att genom rullning söka till lifvet återkalla hennes 
drunknade son, eller i den gängse motviljan mot att i sjuk- 
domsfall tillkalla läkare o. s. v. Man har nemligen länge be- 
traktat dylika åtgöranden, såsom otillåtna ingrepp i ödets oför- 
änderliga skickelse. För öfrigt nyttjas ännu ordet öden, ör«, 
ön, i landets folkmål, under betydelse af genom ödet eller 
skickeisen bestämd, såsom: »äss ja ä öen te å loiva tess den 
daen kommer» (o: om jag är af ödet bestämd att lefva tills 
den dagen kommer); »han va inte öen te å få soi sia hoira 
växena» (o; han var inte af ödet bestämd att få se sina gossar 
uppvuxna) o. s. v. Eljest heter det nästan alltid vid inträHande 
olycksfall: »det var rätt så skickadt», »ämnadt», »bestämdt», 
»utsedt», »förordnadt»; »det skulle så ske»; »det skulle 
så hända»; »det var rätt så, att det skulle så vara». ]\är 
dråparen dräper, såsom när han sjelf får gå till döden, säger 
ännvi alltid \'V ärends-qvinnan, full af medlidande: »ja, det var 
väl så hans öde»; »stackare! det var ett ynkeligt öde». Odet 
spelar således sin hemlighetsfulla role, hvarhelst död och olycka 
äro framme, likasom öfverallt, der menniskan, beherskad af våld- 
sam lidelse, synes handla m^indre efter eget rådslag än på grund 



§ 46. Ödet. § 47. Oden. Ållfader. 155 

af en inre bjudande nödvändighet. Allting är detsamma under- 
ordnadt, hedna-guden och natur-vätten såsom mennisko-sinnet, 
och då hela naturlifvet och skapelsen är en sammankedjning af 
olika potentierade makter, står med detta föreställningssätt i 
noga förbindelse den allmänna tron på tydor, varsel, gen färd 
och förebud, genom hvilka ödet i dunkla tecken förebådar 
stundande tilldragelser. 

Vi få om dessa tecken närmare yttra oss i det följande, 
och vilja, med anledning af ödes-gudinnornas fornnordiska 
namn af Nornor, här blott hafva anmärkt, att i ^'V ärendsmålet 
förekommer ett verbum, norna, nyrna, som betyder gifva 
hemliga vinkar, hemligen underrätta, hemligen åtvarna. För 
ex. »jag nornade, nyrnade, nyrnde åt honom, att han skulle 
ta sig i akt». Om och huruvida detta ord nu står i förbin- 
delse med namnet på de hedniska nornorna, öfverlemna vi 
åt våra språkforskare att utreda. 

§ 47. Ibland de forn-nordiska hedna-gudarne har, såsom 
vi redan i det föregående anmärkt, Oden varit i Wärend hål- 
len för den högste, och, efter all anledning, tillika dyrkad såsom 
land- As eller landets skydds-gud. I sådan egenskap har man 
åt honom egnat vissa heliga vatten, orter, lundar och andra 
helgedomar, och vid de hedniska offergillena helgat honom 
första minneskålen såsom Ållfader^ hinn allmatki åss, 
den allsmäktige guden. Ifrån denne gud. Allfader, till de 
christnas Gud, Allsmäktig, var öfvergången lätt förmedlad; 
vi finna ock, att man i Wärend, och sannolikt redan från den 
äldsta christna tiden, haft för sed att vid sina gillen tomma 
första minnes-skålen för Gud Allsmähtig i himmelen (jfr. § 
38). Det kunde likväl icke dröja länge, förrän den inre mot- 
sättningen emellan den gamla och nya läran trädde bestämdare 
fram, och man kom att inse, hurusom hedningarnes och de 
christnas Gud Allsmäktig icke voro ett och samma väsen, utan 
att dem emellan förefanns en inre outplånlig motsatts. I mån 
som christendomen slog rol i det allmänna tänkesättet, kom nu 
den äldre Gud Allfader, eller Oden, att framstå såsom ett Gud 
Allsmäktig i himmelen motsatt gudaväsen. 3Ien ännu alltjemt 
var han den christna Gudens jemlike, och det är först lång- 
samt, under en fortsatt kamp emellan hedendom och christen- 



136 Kap. III. Hedna-Tro. 

dom, som vi se bilden af den gamle Allfader, Oden, steg för 
steg förlora sitt fäste i folkföreställningen, grumlas och bli 
oigenkänlig, tills han slutligen, såsom en öfvervunnen mörk- 
sens ande, drager sig undan i natten och alltmer antager de 
förvridna dragen af de christnas Satan. 

Vi få, i det följande, tillfälle att närmare påvisa denna 
öfvergång i föreställningssättet. 3Ied afseende på den degrada- 
tion af Odens-idéen, och den kamp emellan äldre hedniska 
och yngre christliga föreställningssätt som vi här betecknat, 
böra vi dock hafva anmärkt, att denna inre strid i Wärend 
varade längre än annorstädes, och att vi deraf finna spår ännu 
långt fram i sednare tider. Wärends domböcker, vid början 
af 1600-talet, framställa således flerfaldiga exempel på rena 
hedningar, individer, som öppet förnekade christendomen och 
de christnas gud, som aldrig gingo till kyrkan utan »offent- 
ligen kallade på Satan», åto och drucko i djefvulens namn, 
och egnade sin tro och sin dyrkan åt en annan Gud eller åt 
»den andre». Hvilken denne andre Gud verldigen var, kan 
icke vara något tvifvel; man igenkänner hos honom ännu alltid 
dragen af den gamle hedniske Oden Allfader^ ehuru småningom 
sjunkande ned emot den utifrån lånade idéen om djefvulen. 
Allt detta torde bli ännu mera tydligt genom det härefter föl- 
jande. För att emedlertid visa, hurusom Oden Allfader, eller 
>den andre», ännu för tvåhundrafemtio år sedan i wärendska 
folktron bibehöll sin ställning, såsom ett »den store Guden», 
»Gud den Allsmäktige», »Gud Allsmäktig i him- 
melen» sidoordnadt, om än mindre mäktigt gudaväsen, vilja 
vi här utur domböckerna anföra några upplysande exempel. 

En beryktad trollbacka i Sunnerbo härad, vid namn Elin 
i Horsnäs, blef år 1610 »pröfvad på vattnet», hvarvid hon 
icke sjönk, utan flöt. Hon yttrade då, att »hon ej trodde 
hennes Gud skulle så hafva svikit henne». 

Nyårsdagen år 1617 hände sig i Albo härad, att Jöns i 
Ware gått till Wislanda kyrka och varit vid tre predikningar. 
Förr än han vände hem, gick han in i prestagården och fick 
mat. Då bad presten honom bli qvar öfver natten; men han 
ville icke, utan sade sig vilja gå hem till sina bröder och må- 



§ A-^ Oden, Allfader. 157 

gar. När han nu kom hem, fann han dem alla, tillika med 
sin hustru, sittande vid bordet att dricka. Ibland dem var 
ock Jöns Persson i Tubbemåla, som likaledes varit till kyrkes 
och varit vid två predikningar. Hvad det nu led, kommo 
fränderna att ordkastas om ett ljus, som tröt och ej nog has- 
tigt tändes. Då sade Jöns i \'Vare: »vi viljom icke hafva så- 
»dant tal. Hämter mig in en kanna öl; vi vilje dricka Vårs 
»Herres skål!» När ölet kom, drack han Herrans Åmin- 
nelse-skål och talade det bästa han kunde, och drack Jöns 
i Tubbemåla till. Då tog Jöns i Tubbemåla kannan och drack, 
sägandes: »hjelp oss Gud Allsmäktig! Vill inte Han, 
'»då hjclpe oss den ^ndre!» Detta tal hade han tre gånger. 
Då svarade Jöns i Ware: »bevare oss. Gud Allsmäktig. 
»Vill du hafva Den till dryckes-stallbroder, då vill jag gå ifrån 
»dig». Dermed gick Jöns i ^are undan till ett herberge, 
för att lägga sig. Men Jöns i Tubbemåla tog sin knif och 
sprang efter honom. I den strid emellan fränderna som nu 
följde, fick Jöns i Tubbemåla ett knifstyng, så att han vardt 
död fjorton dagar efter. 

§ 48. Om Oden såsom T^alfader^ eller gifvare af se- 
ger och herre öfver dem som falla i strid, hade man i 
Wärend sägner ända in emot slutet af 1600-talet. Några af 
dessa sägner finnas antecknade af P. Rudbeck, i hans skrift 
om Smålands antiquiteter, och i Palmskiöldska samlingarne. 
Hit hörer den längre fram följande berättelsen om presten 
Per Dagsson, som straffades af Oden, derföre att han gjort 
ohägn på en gammal val-plats. Såsom vi deraf se, föreställde 
man sig i Wärend Oden Valfader, såsom en jättehög man till 
häst och med spjut i handen. — Dit hörer ock den ofvan 
åberopade sägnen, om huru Oden kom upp ur Äsne-kofve, 
eller sjelfva oset, der Helige-å (Husaby-ån) mynnar ut i Oden- 
sjön (Asnen), för att välja de slagna på Bråvalla-hed och föra 
dem på guldskepp till Valhall. »Och samma guldskepp, om 
»hvilket hvart barn vet att tala, skall vara nedsänkt vid Rune- 
>mad, vid Nyckel-berget». Det är i enlighet med detta äldre 
föreställningssätt om Oden såsom gifvare af seger, som den 
yngre folktron antager, att man genom pakt med djefvulen 



1S8 Kap. III. Hedna-Tro. 

kan göra sig hård emot både lod och jern. Ett sådant fall 
förekommer i Albo härads dombok för den 18 Maj 1632, der 
det heter om en förrymd knekt och skogsman, att han »hade 
J^med then Onda så vidt gjort kompakt, att han var hård, 
»så att hvarken lod eller jern kunde göra honom skada». Det 
är ock enligt samma uppfattningssätt, som djefvulen sjelf i folk- 
målet ännu får namn af den hårde, hin hårde, hin håle. 

Såsom vi sett uppträder Oden Valfader, i folksägnen, ri- 
dande på en hög svart gångare och med spjut i handen. Hästen 
var ock såsom offerdjur honom företrädesvis helgad, och synes 
ha stått under hans serskilda beskydd. Spår af en gammal 
förbindelse i föreställningssättet emellan hästen och den hedniske 
Oden återfinnas ännu i wärendska folktron. Så väl Necken, 
som Djefvulen, uppenbarar sig stundom i skepnad af en häst. 
Wieselgren omtalar, hurusom Satan, i skepnad af en häst, 
dansade hvar natt på ett loft i Brohult af Wislanda socken, 
och huru man ännu vid slutet af förra århundradet sökte på 
en kyrkogård »bortläsa den svarta hästen». Äfven omtalar 
han en sägen, om en man som sköt »den stora hästen» i pan- 
nan. Rääf har i norra Småland antecknat en läsning emot 
en sjukdom hos hästar, kallad Floget, i hvilken läsning Oden 
anropas eller åberopas. Läsningen lyder: 

Oden står på bergen, 

han spörjer efter sin fåle; 

floget har han fått. 

Spotten i din hand och i hans munn; 

han skall få bot i samma stund. 
I namn, etc. 
När hästar vantrifvas och om morgnarne stå ruggiga och svet- 
tiga, heter det hos Wärends-folket, att »de ridas af Maran», 
och när de få invärtes krämpa eller ref, säger man, att »de 
ridas af Necken». Begge dessa föreställningssätt synas hafva 
tillkommit genom förblandning med Oden, Puken eller Fånen. 
Vi finna åtminstone ingen rimligare förklaring till den ännu 
gängse seden, att öfver en häst, som rides af maran, i spiltan 
upphänga (ett brändt bagga-horn eller) en död skata, äfvensom 
till den allmänna folktron, att om man dödar skator, får man 



§ 38. Oden, Valfader. Odens hästar. Odens foglar. 139 

ohell på sina hästar. Skatan var nemligen en åt Oden helgad 
fogel, och man synes en gång hafva föreställt sig, att Oden 
sjelf, eller, i den yngre folktron, något ondt och fruktadt hedna- 
väsen (Necken, Maran) nattetid skulle rida bondens hästar, så 
vida icke den heliga fogeln vore dem till skydd. Ett liknande före- 
ställningssätt synes äfven ligga till grund för folkseden, att 
öfver stalldörren upphänga rofFoglar, såsom örnar, iifvar, hökar 
och ugglor. Dessa foglar blefvo nemligen i hednatid offrade åt 
Oden; deras upphängande är således ett slags hedna-offer, och 
folktron antager oföränderligen, att det sker, på det hästarne 
må trifvas och icke om nätterna ridas af Maran. 
I Ännu för några mansåldrar tillbaka brukade W ärends- 

allmogen offra eller gifva till Odens hästar, Dervid tillgick 
sålunda, att man antingen vid slåttern på ängen qvarlemnade 
några gröna gräs-strån, hvilka nedböjdes och täcktes med mossa, 
så att de ej skulle af boskapen röras, eller ock på hvarje bredestad 
qvarlemnade en frisk hö-tapp, som på lika sätt skyddades 
emot ohägn. Härvid pålyste eller tillsade bonden alltid uttryck- 
ligen, att >detta skall Oden ha till sina hästar» eller 
»detta får vara åt Odens hästar^-. Underlät någon detta 
offer till Odens hästar, så troddes han få till straff, att åt 
året på sin äng erhålla en dålig gräs-skörd. 

I sammanhang med de hedniska föreställningarne om Oden 
såsom Valfader, eller gud för dem som falla på valplatsen, 
och Oden såsom Hanga-Tyr, eller tillika gud för dem som 
blifvit offrade och upphängda i helgelundarne, står den i Wä- 
rend ännu lef vande folktron om Odens foglar. Alla de skilda 
arterna af korp-slägtet, men förnämligast ramnen eller korpen, 
kajan och skatan, hvilka såsom as-foglar åto af de blodiga 
liken, betraktas nemligen än i dag af allmogen såsom heliga, 
och deras ofredande eller dödande tros föra ofärd med sig. 
Man säger om dem, att »deäro Odens foglar» eller »Pockers 
följe» eller »höra Fånen till», och att vid Olofsmesso-tid 
Oden eller Skam, Pocker, Fånen har dem i åtta dagar hos 
sig, eller synar dem, i Heckenfjäll eller Blåkulla, der han 
plockar fjedrarne af dem och äfven tager de fetaste, för att på 
dem koka soppa. Detta är orsaken, hvarföre alla skator, som 



160 Kap. III. Hedna-Tro. 

man får se vid denna tid på året, äro nakna och skalliga om 
halsen. — Serdeles för korpen har man ännu en med fruktan 
blandad vördnad, och ofredandet af hans näste eller dödandet 
af fogeln sjelf anses bringa säker olycka. Höres korpen klonka 
öfver gården eller om korpar huggas sins emellan, så bådar 
det intet godt. Höras korpar på kyrko-vägen, så spörjes någon 
död. Låta korpar höra sig, när lik föres till grafven, likasom 
i fall det då är oväder, tros den aflidne icke hafva dött väl. 
Rorpen sättes således ännu alltjemnt af folktron i förbindelse 
med dunkla minnen af forntida hedendom. Afven skatan är 
en betydelsefull fogel och skyddad af ett uråldrigt föreställnings- 
sätt. Hennes bo, som ofta var bygdt i det vid hvarje gård 
stående gamla vårdträdet, måtte ej af någon röras. Rifver 
någon ned skatebo, så tros han blifva skabbig. Om skator 
skjutas, tror man att det blir olycka på hästarne. Höras skatorna 
skjattra, så bådar det främmande; men sker det nattetid, så stundar 
någon stor olycka, såsom f. ex. vid kolerans utbrott i Jönköping 
sommaren 1834. Afven rojGFoglarne, hvilka, på sätt vi redan 
nämnt, i hednatid egnades åt Oden såsom offerdjur, ställas nå- 
gon gång af folktron i en dunkel förbindelse med Skam eller 
Oden. Således när gladan ses fara i luften, tros hon kunna 
»vitas bort», att hon ej gör skada på höns och kycklingar, i 
fall någon till henne ropar: 

»Gla, Gla, Glänta! 
Skam skall dig hemta, 
föra dig öfver stock och sten, 
hugga af dig båda dina ben». 

eller, efter en annan uppteckning: 

»Glada, Glada, Glänta! 
Skam skall du vänta. 
I morgon skall du hänga 
på fyra och tjugo strängar, 
med alla dina ungar, 
hjerta och tunga, 
lefver och lunga; 
din lumme-tjuf!> 



§ 49. Oden, såsom nattlig gengångare. Odens jagt. Odens hundar. 161 

§ 49. Den skepnad, under hvilken Oden oftast uppträder 
i wärendska folktron och folksägnen, och hvari han, till och 
med ännu i våra dagar, stundom visar sig för W ärendsbor 
som nattetid färdas öfver ödsliga trakter, är såsom en nattlig 
gengångare. Många ännu lefvande personer hafva således 
sett honom vandra emellan höst-dimmorna på TJlfsboda-myr, i 
A^ islanda socken, och på flera andra ställen. Han är då an- 
tingen till fots, med en sid och vid hatt på hufvudet i^' 
Oden Sidhöttur), eller till häst, ridandes på en hög, svart 
gångare, hvars skor i folksägnen gemenligen omtalas såsom 
smidda af klart silfver. En häst-sko af Odens gångare, likväl 
icke af silfver, utan af jern, förvaras ännu på ^'V exiö konst- 
kammare. De nätter, under hvilka Oden gör dessa ensliga 
vandringar eller färder, infalla förnämligast vid de gamla hed- 
na högtiderna, såsom julnatten och skärthorsdags-natten. Han 
lider då icke gerna att menniskor komma i hans väg; ty nat- 
ten, och framför allt dessa nätter »höra honom till». Någon 
gång talar han dock äfven vänligt till den ensamme och förskrämde 
vandraren, som på julqvällen icke uppnått sitt aflägsna hem, och 
sägnen vet till och med att förtälja, huru han låtit denne sitta 
upp bakom sig på häst-länden, hvarefter färden gått genom 
luften, öfver haf och land och öfver berg och dal, såsom mid- 
natts-stormen. Spörjer någon den hemlighetsfulle ryttaren till, 
hvem han är, så gifver han korteligen till svar, att han är en 
ÖcJcen-vandrare». 

\ I nära förbindelse med dessa urgamla hedniska föreställ- 

ningar, förekomma i Wärend, likaledes ännu lefvande, en all- 
män folktro och flerfaldiga sägner om Oden, såsom en nattlig 
jägare. Han färdas då antingen till fots eller till häst, förer 
vid sidan ett stort jagt-horn och i handen ett spjut, eller, i 
den yngre sägnen, en bössa. Villebrådet som han jagar är 
oföränderligen en skogsnufva eller ett bergatroll, som flyr 
för honom genom luften, med utslaget hår och de långa, hängande 
brösten uppslängda öfver axlarne. Jagten går öfver skog och berg, 
såsom när foglen flyger eller vinden far. Någon gång har man 
mött Oden hemvändande från sin nattliga jagt, med den dö- 
dade skogsnufvan hängande tvärs öfver häst-länden. Oden i 

11 — 181981. Wärend ock Wirdarne. 



162. § 49. Hedna-Tro. 

denna skepnad är, enligt den yngre folksägnen, en forntida ko- 
nung, som på detta sätt får fara och jaga så länge verldeni 
står, till straff för sina många och stora synder, medan han 
lefde här på jorden. Men ibland alla dessa synder var det 
den största, att han älskade jagten öfver allting, så att han, 
för att få jaga, icke ens gaf sig tid att höra den heliga messan. i 

Oden, såsom nattlig jägare, har alltid före sig två svarta,' 
raggiga hundar, hvilka i den yngre folktron uppträda med' 
eldröda tungor och brinnande ögon, och otvifvelagtigt gifvit 
vipphof till föreställningen om de s. k. helvetes-hundarne, 
hvilka tros åtfölja Satan eller af honom vara utskickade. Nämn-^ 
de hundar omtalas ännu allmänt af folket, under namn afl 
Odens hundar. Folksägnen vet förtälja, huru de stundom; 
kommit in på någon enstaka gård, för att erhålla en beta bröd 
af christet folk. Deras skällande är såsom ett kort, något hest 
hundskall; den ene hundens något gröfre än den andres. Ännu 
i dag, när Wärendsfolket om höstqvällarne, vid den tid dåj 
vildgåsen (Anser Cinereus eller Anser Leucopsis) är stadd på 
flyttning, får höra ett dåft susande högt upp i luften, med ett^ 
sällsamt läte, såsom af drifvande jagthundar, är det en allmäil' 
mening, att »det är Odens jagt»^ »det är Oden, som är\n,u 
och jagar^:, »det är Odens hundar^ som höras i luften*.! 
Stundom tycker man sig härvid äfven förnimma donet af skott, los-j 
sade i fjerran, samt andra hemlighetsfulla ljud ur den mörka rym-' 
den. — Vi torde icke behöfva för våra läsare påpeka, hurusom | 
hela detta föreställningssätt är i grunden natvir-mythiskt, och 
visar våra hedniska förfäders uppfattning af en enkel, men 
för dem obekant naturföreteelse. i 

Likasom Oden, eller, i den yngre folktron, djefvulen gör! 
hård emot skott och gifver lycka i krig, så tros han ock, så- ! 
som sjelf jägare, gifva sina vänner och tjenare lycka till 
jagt och fiske. År 1625, d. 28 Febr., ransakades på 
Kinnevalds härads ting i Täfvelsås om en dråps-sak, hvari en 
man vid namn Nils Månsson i Täfvelsås blifvit dråpen af sin 
granne, vid namn Börge. Detta mål väckte redan i och för 
sig ett stort uppseende inom häradet, enär Börge var känd så- 
som en stilla, blödig och saktmodig man, som aldrig förnärmat 



§ 49. Oden, såsom nattlig gengångare. Odens jagt. Odens hundar. 163 

någon menniska, hvaremot den dräpne var en vild slagskämpe 

och öfverdådig menniska, »sådan som icke plägar dö på lakon- 

säng». Men hon syntes för alla än mera märklig, när det 

under ransakningen blef upplyst, hurusom i IVils Månssons 

kläder, dem han hade på sig när han blef slagen, »fanns en 

j »skrift, fast underlig skrifven, med många korss och sådana 

»bokstäfver som ingen förstå kunde. Men begynnelsen 

} »var så med svenska bokstäfver, att han bekände sig 

I »hafva gjort kontrakt med Satan, att tjena i 14 år; hvare- 

»mot Satan lofvat honom stor lycka i att skjuta alle- 

; »hända foglar och djur, desslikes ock fisk, af hvadsjöar 

I »och vatten han söka ville». Den dräpne blef på grund 

jhäraf dömd »utan kyrkogård». För öfrigt syntes, vid målets 

' öfvervägande, rätten fast otroligt, att den blygfärdige Börge 

skulle fälla en sådan öfverdådig menniska, som honom ringare 

I aktade än ett barn. »3Ien», tillägger domboken, »Satan, som 

(»visste tiden och kontraktet, förde honom visserligen på denne 

{»saktmodige mannen». — Hela föreställningssättet lefver för 

/öfrigt hos ^\ ärends-folket än i dag. 

i § 50. I Laurentii Petri svenska krönika omtalas, huru 

lOden varit »landskunnig» vmäer nsiinn ai Rike Oden. Samma 
föreställnings-sätt, om Oden såsom gifvare af rikedom, har 
i Wärend varit gängse ifrån äldsta tider, om det än i den 
yngre folktron alltmera öfverföres på djefvulen eller Satan, med 
hvilken personer i sednare tid gjort pakt och lofvat honom 
tjenst, för att vinna penningar och rikedom. Vid tinget med 
Åsheda prestagäll i Uppvidinge härad, den 6 Febr. 1632, fram- 
kom för rätta Jöns K-öpdräng och anförde, att han kom till 
Börge i Rosendal, i akt att låna penningar, till att betala sin 
gäld med. Börge svarade: »gif dig Odhan i våld, så får du 
penningar nog!» Jöns frågade huru det skulle gå till. »Jo», 
svarade Börge, »du skall gå bort på en korss-väg om en 
»thorsdagsafton, och gif va dig Odan eller /"a«e« i våld, 
»och sedan ropa tre rop, så kommer han fram och gifver dig 
»penningar nog». 3Ien JÖns Köpdräng, som för egen räkning 
fann saken betänklig, gick i stäUet till Christman i Svenshult, 
lärde honom samma konst och bad honom gå ut på stora lands- 



164 Kap, III. Hedna-Tro. 

vägen, der han fann en koiss-väg, och gifva sig fann en i 
händer och sedan ropa: ^Ode kom, Ode kom, Ode kom i 
»och gif mig pengar! Jag vill sätta dig tjenst». Christ- 
man följde hans anvisning, och gick första gången ifrån sitt 
hem till Asby, två och en half mil, xit på landsvägen, och/ 
ropade tre rop och gaf sig Oden i våld. Men när han andra j 
gången gick ut i samma mening, att försvärja sig, kom han , 
inte längre än till Bredhalla, en half mil från sitt hem, förr 
än han blef så sjuk, att han inte orkade ut på landsvägen. 

Vanligaste sättet att med Rike Oden träda i förbindelse 
var eljest, såsom »det har af hedenhögs varit en vidskepelse , 
»och skick i Wärend» och ännu förekom på Rudbecks tid, »att 
»den som ville blifva rik, höd offentligen Oden till gäst \ 
»och manade honom till sig. Och såsom den onde anden, 
»den sig i Odens hamn förskapat, alltid är färdig till så- 
»dant som kan förleda menniskan från rätta salighetens väg, j 
>kom Oden alltid om Thorsdagsnätter farande och gästade 
»hos sådana bönder, som sedan af hans penningar uppfyllde 
»kallades rika. Och som han hade många att gästa, kundej 
»han inte oftare komma till någon af sina värdar än hvar, 
»nionde Thorsdags-natt. När han kom resandes var hansi 
»stat så, att först kommo ett par stora svarta hundar löjiande. ' 
»Der näst red stundom en, stundom två grufveligen stora tje-| 
»nare före honom uppå svarta hästar. Sedan kom han sjelfj 
»åkandes i en gräselig stor vagn, med stora svarta hästar, 
»före. Rusken var äfven stor, och så väl han som husbonden i 
»hade stora, höga hattar, sådana som bönderna i gamla dagar 
»brukte draga. Så folket, som hästarne och hundarne hade 
»gräseliga stora ögon, som brunno som eld i skallen på dem, 
»och är han intet angelägen att alltid följa landsvägen, utan far 
»fram öfver stenar, berg och dalar, nästan som om Thordön 
»kör, och går det alltid fort för honom. Der stenigt är, tap- \ 
»par han dock stundom bort hästskorna, hvilka äro väl till- 
» tagna och finnas efter honom, och somligstädes här i land 
»förvaras såsom en sällsamhet». 

»Således gästade han ännu på Rudbecks tid »hos många 
»giriga bönder, ja, ock andra ståndspersoner här i landet; det 



e.J 



§ so. Oden, Rike Oden, Odens gästning. 163 

»alla veta intyga. Såsom salig Knut Matsson Rijs sade om tre 
»grufveligen rika bönder, nemligen Lindorm i Skräddaremåla, 
»Olof i Holie och Jon i Wälie, lios hvilka Oden förmentes gästa, 
»att de hafva skämt af fånen allt det han eger, så nii går 
»han gård emellan och tigger». 

»Vidare är att märka, att der Oden gästar, måste hans 
»värd väl laga till om honom, tvätta och uppfeja den stuga eller 
»kammare han skall gästa i, och bordet stå dukadt tillreds, 
»med ljus på. Inga qvinnfolk få der gå in; ty de hafva ge- 
»menligen silfver-korss hängandes på bröstet och det kan Oden 
»intet lida. Trenne rätter mat vill han hafva och öl dertill. 
»När han det förtärt, lägger han så många hvita penningar 
»i fatet igen, som maten var mycken till, och när måltiden är 
»ändad, reser han bort med samma process som han kom dit». — 
Rudbeck tillägger, att han »hört berättas af dem som säga sig 
»genom nyckelhålet på dörren ha sett honom (Oden), att han 
»ser ganska leder ut; att han har stora horn, som räcka upp 
»i taket, och tungan ned på bröstet. Men för dem som umgås 
»med honom, ser han ut som en stor, tjock, svartklädder karl». 

I hela denna folktro blanda sig, på ett vidunderligt sätt, 
äldre hedniska föreställningar med yngre idéer och sedvänjor 
ur medeltiden och den nyare tiden. Huru det tillgick, när 
någon offentligen böd Oden till gäst, ha vi ofvan visat, 
i berättelsen om Christman i Svenshult, som på thorsdags- 
qvällen gick bort till en korssväg och ropade tre rop och gaf 
sig Oden i våld. Folktron, att Oden personligen gör besök 
hos sina dyrkare hemma i gårdarne, är rent hednisk; hon är 
icke annat än ett råare uttryck för den gamla idéen, om gu- 
darnes och de aflidnas osynliga närvaro vid de för dem an- 
rättade offentliga eller husliga offermåltiderna. Vi se ock att 
Odens gästning hos rika bönder i Wärend ställdes i för- 
bindelse med den på Rudbecks tid, och ännu, i åtskilliga bond- 
hus iakttagna seden, att helga Thor, med uppdukadt bord 
och tändt ljus, alldeles såsom på jul-afton. Otvifvelagtigt är 
ock hela sagan ingenting annat än ett yngre försök, att för- 
klara denna urgamla, blott dunkelt förstådda plägsed. I Odens 
och hans körsvens utrustning med stora, höga hattar, igenkänna 



166 Kap. III. Hedna-Tro. 

vi ett drag, betecknande så väl för den gamle Oden Sidhöttur, 
som för de hedniska Odens-presterna. Odens färdande i vagn, 
och med en ståt sådan som höga herrar brukade vid slutet af 
medehiden, är icke annat än en ny form af den äldre natur- 
mythen om Odens färd genom luften om höstqvällarne. Nämnda 
naturmyth lefver för öfrigt än i dag, jemväl i denna form, och 
förf. har mångfaldiga gånger hört Wärendsboar förtälja, huru 
de nattetid sett en stor svart karet draga förbi genom luften, 
och kunnat skönja hundarne, hästarne, eldskenet och hela stå- 
ten, nästan ord för ord lika som det beskrifves af Rudbeck. 
Det heter då än i dag, såsom det hette i hednaverld, att »Oden 
är ute och far>, »Oden far f'örhi>\ eller, efter ett yngre 
föreställningssätt: »det är sjelfva P ocker eller Fånen, som 
är ute och färdas». Huru för öfrigt denna naturmyth rättast 
bör föl-klaras, lemna vi åt våra natuiforskare att afgöra. Af 
alla beskrifningar vill det synas, såsom gömde sig derunder 
den af folkfantasien uppfångade bilden af sträckande större 
flyttfåglar, som nattetid i väldiga skaror draga fram öfver fälten. 
Härifrån det hemska, sällsamma ljudet i luften, dönet och 
hvinandet, hundskallet, hvimlet af svarta hästar och tjenare, 
och den mörka vagnen, som ilar fram med stormens hastighet. 
— Hvad slutligen beträffar sådana drag, som att den onde an- 
den förskapat sig i Odens hamn, eller att Oden ej kan lida 
silfverkorssen, som qvinnor bära på bröstet, eller att han är 
svart, har stora horn på hufvudet och en lång, röd, hängande 
tunga, så igenkännes i dem alla föreställningssättet om, och 
den vidriga bilden af Satan, sådan han i vårt land ännu all- 
mänt framträder i folktron, eller på väggmålningarne i lands- 
kyrkor från den yngre medeltiden. 

§ 51. Hos våra krönikeskrifvare från reformations-tiden, 
omtalas Oden äfven såsom en runokarl eller trollkarl, och 
Laurentius Petri förtäljer om »den landskunniga runokarlen 
och afguden. Rike Oden benämnd». Att kronisten härvid 
endast anför en på hans tid lefvande svensk folktro, blir desto 
mera antagligt, då vi ur vida äldre källor ha oss bekant, att 
Oden en gång varit ansedd för runornas uppfinnare, och att 
dessa, vare sig i betydelsen af skriftecken, eller af hemlig ve- 



§ SI. Oden, såsom Runo-karl. 167 

tenskap, besvärjelse, trollsång, ansetts ega hemliga och öfver- 
natuiiiga egenskaper. Men hela föreställningssättet framträder 
icke blott i det äldre norden, utan igenfinnes lefvande ännu i 
sednare tiders folktro. I de gamla sägnerna om den store 
runo-karlen Kettil Runske, af hvilka vi ega en högst märk- 
lig uppteckning ifrån det till Wärend angränsande Niudung, 
förekommer, huru Kettil vann sin öfvernaturliga makt, genom 
att från Oden, eller berga-gubben i Ufvela-berg, bortstjäla 
hans tre runo-kaflar*). Och äfven i Wärend hafva dessa 
uråldriga föreställningar en gång hört hemma. I Rudbecks 
relation, om det i Wärend fordom och ännu väl kända hed- 
niska bruket att på högtids-nätterna gå årsgång, för att bli 
klok eller »vis i många saker», heter det således uttryckligen, 
att »när de hafva gått i sju år och hållit sig tillbörligen, kom- 
»mer på sista dagen af sjunde året när de gå, en man ridan- 
»des, ur hvars hals går bara eldslåga, och har denne man 
»en run-kafle i munnen. Om nu den som går årsffånff är 
»så snäll och dristig, att han springer till och tager kaflen ur 
»munnen på den andre, så säges det, att han genom denna 
»kaflens bärande hos sig blifver ganska klok, så att han kan 
»veta allt hvad man frågar honom efter; ja, han skall kunna 
»se nio alnar ned i jorden». Tydligen är ryttaren med run- 
kaflen här ingen annan än den hedniske Oden, som enligt 
en allmän folktro är ute och färdas på sin svarta gångare, 
just samma högtids-nätter då man borde gå årsgång. Elds- 
lågan i hans munn är naturligtvis en yngre medeltids-idé, lånad 
ifrån Bibiens skildring af afgrunden, icke såsom ett gammal- 
nordiskt helvete, stelnande af köld, utan såsom ett sydländskt 
infernum, brinnande med eld och svafvel. Men run-kaflen 
som han bär är en attribut, otvifvelaktigt af ålder tillagd den 
gamle runokarlen Rike Oden, vare sig nu att denne uppträder 
till häst eller såsom en hemlighetsfull bergagubbe, och sjelfva 
föreställningen om runornas underbara makt genomgår all svensk 
folktro. Hon fortlefver än i dag hos Wärends-allmogen, som 
i sina läsningar och signerier ofta finnes använda den gam- 
malnordiska runmynden, vid sidan af medeltidens olika formade 
korss och k abbalistiska tecken. 

*) Läsning för folket, 8:e årg., 2:dra haft. 



168 Kap. III. Hedna-Tro. 

§ 52. I hela den framställning vi här lemnat, öfver spå- 
ren af den gamla Odens-tron i Wärend, se vi allestädes det 
ursprungliga hedniska föreställningssättet stadt på flygt, och 
småningom vikande undan för ett yngre, lånadt ifrån medel- 
tidens allmänna uppfattning af djefvulen. Ingenstädes sker 
detta likväl tydligare, eller antager blandningen af fornnordiska 
och sydeuropeiska idéer en hemskare och vidrigare gestalt, än 
i det föreställningssätt, som karakteriserar vårt nyare svenska 
trollväsende. Vi hafva om hela detta väsende redan uttalat 
vår mening. Enligt denna voro våra svenska trollbackor närmaste 
arfvingar, icke blott till de gamla trollens magiska bruk, utan 
ock till de hedniska Holdornas och Sejd-konornas dystra vid- 
skepelse, beggedera uppblandade med sydfolkens hälft roma- 
niska, hälft germaniska hex- väsen. Af ven här se vi dock den 
ursprungliga bilden af en fornnordisk Oden någon gång fram- 
skymta, och förf. erinrar sig en troU-ransakning, i hvilken 
Satan, vid det ensliga besöket i trollbackans gård, ännu var 
utmärkt genom sin hatt, sådan som höga herrar brukade 
bära. I de troUransakningar vi känna ifrån Wärend, är dock 
den nordiske Oden redan alldeles undanskymd af medeltidens 
Puke^ på en gång en sydländsk vampyr eller djefvul, och 
en österländsk Satan. Till utseende är han således »ganska 
»stor och svart, hafvandes horn på hufvudet och långa, 
»hvassa klor på händerna». För de qvinnor, som vilja lära 
sig trollkonsten, uppenbarar han sig under skärdagarne vid 
ensliga möten i skogen eller hemma i gården. Der måste de 
då först knäfallande »besvärja sig med Satan», »försvärja» 
eller »öfvergifva den store Guden» och lofva att honom al- 
drig mer tjena; utan »gifva sig uti Satans våld». Till ett 
tecken af denna förbindelse, öfverlemna de sig åt hans om- 
famningar, hvarefter han sätter ett märke på deras kropp, 
of van om hjertat, på bröstet eller på skuldrorna; der suger 
och diar han blod af dem i sömnen och qväljer dem. 
INTu hjelper han dem att göra s. k. Bjerga-harar, Di-harar 
eller Mjölk-harar, hvilka förfärdigas af stickestubbar, som 
äro brända i båda ändar och kastas vid golfvet, hvarefter 
hararne skickas ut till trollbackans »förläningsbönder», att af 
deras kor dia mjölk, som de sedan utspy i ett af trollbackan 



§ 32. Oden, såsom trollbackornas mästare. Puken. Pocker. Satan. 169 

framsatt käril. I dymmel-veckan, serdeles på skärthorsdags- 
natten, håller Satan äfven gästabud fÖr trollbackorna i Blå- 
kullan eller Heckenfjell^ dit dessa, likt de gamla trollen, då 
komma farande genom luften, ridande på kalfvar, ugnsqvastar, 
räkor och annan redskap. Vid gästabudet sitter Satan sjelf i 
högsätet och den förnämsta trollqvinnan hos honom, och sedan 
en puke och en trollbacka så långt det räcker. Deras om- 
famningar äro det enda afbrottet i den gräsliga högtiden, vid 
hvars slut hvarje trollqvinna erhåller sin förläning, der hon 
ensam eger taga nyttan af sina grannars kor; hvarefter Satan 
gifver dem orlof att fara hem, och sällskapet vänder igen till 
sitt på samma sätt som det kommit. 

Oden, eller, såsom han i denna förvridna skepnad upp- 
träder. Satan, sätter sig under samma nyare tid i förbindelse 
icke blott med de wärendska trollbackorna, utan jemväl med 
stora missdådare, hvilka satt honom tjenst eller »gjort kom- 
pakt med den onde». Våra domböcker bevara åtskilliga drag 
af detta ännu på 1600-talet gängse föreställningssätt. En stor- 
tjuf, vid namn Anders Svensson i Hiertanäs, bekände sjelf 
godvilUgen inför Albo härads-ting, d. 27 och 28 Sept. 1634, 
att när han satt fängslad och lagder inom starkan mur, kom 
Satan till honom i liknelse som en pojk, f rågandes om han 
ville tjena honom, då han (Satan) ville hjelpa honom utur 
fängslet. Anders, som satt med »massblacken» om benen och 
bojor om fötterna, svarade ja. Då kom Satan och bröt sönder 
massblacks-stången, som eljest två starka karlar icke förmå 
att böja, och slet bojorna af fötterna, och Anders hade så när 
kommit till skogen, hvar icke annan hjelp hade varit på färde. 
Sedan har Satan kommit till honom tre gånger i en hunds lik- 
nelse, och kysste honom, hvarigenom han (Satan) fick så 
stor makt med honom, att han begynte illa traktera honom, 
»vred munnen upp till öronen», och ryckte så hårdt på hand- 
klofvan och jernen, att en annan tjuf, som satt bunden med 
Anders i samma häkte, deraf led stor nöd; det de båda inför 
rätten godvilligen bekände. — Såsom vi se, har Satan äfven 
här af Oden och Odens hundar bibehållit ett karakteristiskt 
drag, nemligen den liknelse af en hund, hvari han uppträder; 
men är för öfrigt icke annat än en puke, ovätte eller ond ande, 



170 III. Hedna-Tro. 

som »illa trakterar» sina vänner, alldeles såsom vi ofvan sett 
att han, lik en vampyr, nattetid diar blod af de olyckliga 
qvinnor, som öfvergifvit den store Guden för att med honom 
hesvärja sig. 

Dessa främmande drag, genom hvilka vi således steg för 
stes: nedsatt ifrån den höge hedniske Oden till medeltidens 
Pocker eller Puke^ stå för öfrigt icke enstaka inom den yngre 
folktron. Det är nemligen i Wärend ännu en allmän före- 
ställning, att ett ondt väsen, som får namn af Puken, natte- 
tid under sömnen anfaller, qväljer och suger kraften af folk, 
serdeles af qvinnor. Han är härvid oftast osynlig; men har 
någon gång varit sedd lik ett nystan, kommande in genom den 
s. k. »grufvan». En egen, icke sällan förekommande sjukdom 
får i folkmålet namn af »Puken», likasom blå fläckar på 
kroppen få namn af Puka-nyp. När någon fått se en hemsk, 
nattlig ovätte, om hvars rätta art han är osäker, hörer man 
ännu ofta sådana uttryck, som: »jag tror jag såg sjelfva Pu- 
ken; det var ingen vanlig gast». En nu igenrasad håla i 
berget vid Odensjö, der ännu för 2.50 år sedan fanns en röd 
(off'er-) skål af sten, stående på ett stenbord, heter hos folket 
än i dag Puka-kyrka eller Pockers-hide. Ordet Pocker, 
som för öfrigt med Puke icke blott är af samma rot, utan 
ock af samma betydelse, betecknar eljest nu mera i folkmålet 
djefvulen, tänkt såsom den främste af de onda andarne, med 
horn och klöfvar. Vi ha i det föregående visat den förbin- 
delse i föreställningssättet, som eger rum emellan detta onda 
väsen och den äldre folktrons hedniske Oden. 

§ 53. Likasom Oden, denne väldige hednagud, som en 
gång dyrkades icke blott af de gotiskt-skandinaviska, utan ock 
af de gotiskt-germaniska folken, ännu är känd i ^Värends 
folktro och folksägen, om ock det gamla föreställningssättet 
visar sig stadt i en fortgående upplösning; så hafva spår efter 
detta föreställningssätt jemväl bibehållit sig i Wärends folk- 
mål. Ännu för några mansåldrar sedan sammanfattade man 
således begreppet om alla slags ovättar och onda väsen, under 
den gemensamma benämningen af Odens-tyg^ d. v. s. fans-tyg. 
Satans-tyg. »Alla de gastar och spöken, som gå uppen- 



§ 33. Eder vid Oden. Svordomsformler i Wärendsmålet. 171 

dagade här i landet och bry folk, i hus, skog och mark», 
fingo på Rudbecks tid namn af »Onroot^ eller Odens root 
»eller quarlåtenskap»; de heta nu i folkmålet »Lussefers 
(o: Lucifers, djefvulens) anhang». Man brukade af ålder äfven 
svärja xiå Oden, och nyttjade dervid på Rudbecks tid sådana 
uttryck, som: ^Oden ta mig-, är det icke sannt» o. s. v., 
en svordoms-formel, som förf. ännu för 25 år sedan fann 
lefvande i en undangömd vrå af Södermanland, in emellan 
K-olmordsbergen. Då emedlertid Oden var ett af dessa fruk- 
tade väsen, hvars namn ingen gerna måtte nämna, utbyttes 
den urgamla hedniska eden redan tidigt emot andra, lättare, 
inneslutande samma begrepp och föreställningssätt i en mildrad 
omskrifning. Nästan alla intill denna dag i W ärendsmålet 
brukliga svordoms-formler äro, på detta vis, blott mer eller 
mindre karakteristiska modifikationer af den gamla eden vid 
Oden. En öfversigt af dessa i folkmålet lefvande eder och 
svordomar blir då på sitt sätt märklig, i det hon visar den 
successiva upplösningen af den ursprungliga Odens-idéen, och 
de skiftningar som småningom egt rum i föreställningssättet, 
innan det gamla, skarpt bestämda och utpreglade begreppet 
om en emot christendomen fiendtlig, hednisk Oden, efter hand 
öfvergått i den färglösa och vidriga bild af djefvulen, som i 
vår tid är den bäst bibehållna qvarlefvan af den en gång höga 
och alfvarliga, om ock råa och dystra fornnordiska Odens-läran. 

Namn på det onda väsendet och sv or doms- formler 
i Wärendsmålet. 

Oden. (Odens-tyg; Onrot). »Oden ta' mig!» 

NecTcen. »Ta' mig Necken!» 

Ramund. »Gå du Ramund i våld!» 

Hunnen. Hunningen. Hunsingen. Hundane. »Det var 
Hunnen!» »Alltid äst du ett ohunnen!» »Hunna vid 
den!» »Hunnen ha vid den!» »Ta' mig Hunnen», »Hun- 
ningen», »Hunsingen!» »Det ger jag Hunnen!» »Det 
var Hundana!» »Det ger jag Hundane!» (Jfr. § 13). 

Raggen. Raggingen. »Ta' mig Raggen!» »Det var Rag- 
gen!» »Ta' mig Raggingen!» 



172 Kap. III. Hedna-Tro. 

Den lede (uttalas: »den Löje»). Ledingen (uttalas: »Lojingen», 

»Leingen»). »Det var den Lede.» »Det var Ledingen». 

»Ta' mig Ledingen!» »Ledingen toke den!» »Ledingen 

ta vid den!» »Ledingen sitt' i den!» 
Den Hårde. Hin Hårde. »Det var sjelfve den Hårde!» 
Skam. »Skam få ingen god!» »Skamfingen god!» »Skam 

få den!» »Skam få bytingen!» »Skam få ledingen!» 

»Skam få mig!» »Skam far' i mig!» 
Gäken. »Det var gäken.» »Ta mig gäken!» 
G avimel-Hans. 

Pocker. »Det var sjelfva Pocker.» »Ta mig Pocker!» 
Fan den ^ Fånen. 
Djefvulen. 

§ 54. Då tron på den hedniske Thor likasom i allmän- 
het hedendomens religiösa föreställningar, ifrån början upp- 
kommit genom personifikationen af en yttre natur-företeelse, och 
således ursprungligen är en ren natur-myth, kunna vi med 
skäl vänta att densamma bör ha lemnat tydliga spår i folkets 
ännu lefvande uppfattningssätt. Så är ock förhållandet, och 
vi återfinna uti Wärend, både i språk och i folktro, åtskilliga 
drag som hänvisa till våra hedna fäders föreställningar om 
åskans mäktige Gud. 

Man tänker sig således ännu allmänneligen åskan såsom 
en personlighet, åt hvilken man i Wärend ömsevis gifver namn 
af Thor, eller Thore-Gud^ Gofar och Gobonden. Han är 
till sin yttre skepnad en gammal gubbe med rödt skägg. 
År 1629 blef i Uppvidinge härad en bonde tingförd för hä- 
diskt tal om Yår Herre. Han hade nemligen yttrat om regnet, 
att »hade jag den gamle gubben här nere, skulle jag hår- 
» dragas med honom för detta myckna regnandet». Det är så- 
ledes Thor, som gifver sommarregnet, hvilket derföre i Wä- 
rend får namn af Gofar-regn, Gobonda-regn eller Asa- 
regn. I södra delen af Wärend, ned emot skånska gränsen, 
der Thor får namn af Rornmoden, säger man ännu om 
gamla rödskäggiga tigge-gubbar som komma till gården: »se 
der, kommer Rornmoden!» »Jag tänkte det var sjelfve Rorn- 
moden som kom». 



§ 54, Thor. Gofar. Gobonden. 173 

Ask-dundret uppkommer, när Thor på sin kärra färdas 
fram i molnen. Det får derföre efter honom namn af Thor- 
dön. Eljest säger man äfven: »Gofar körer», »Gobonden 
körer», »Askan körer». Thor färdas dock icke ensamt i 
luften, utan stundom i eller uppå jorden. Det heter då om 
hononx, att »han jord-körer». En Wislanda-bonde mötte ho- 
nom en gång körandes på detta sätt. Han satt då »på en li- 
ten kärra», förespänd med en häst. Ett dunkelt minne af 
hans bockar torde dock gömma sig under den s. k. julbocken, 
en förklädnad eller skråpuk, med ragg och horn, som ännu på 
lek förekommer i Wärend, så väl om julen som vid Lusse- 
festen; det sednare väl på grund af namnets likhet med Luci- 
fer, Lussefer, — medeltidens med horn och klöfvar utrustade 
Satan. 

När åsk-moln uppstiga på himlen, tror man sig i dem 
ännu se skepnader efter den gamle Thor. De få derföre hos 
folket namn af Thorn (Thoren), torn, Gobonna-torn, Aska- 
torn, Gubbar, Gofar-gubbar, Aska-gubbar, Hattar, Go- 
far-hattar. Aska-hattar, Moln-hattar, Aska-kåpor. 

Thor håller i handen en vigge af sten, som får namn 
af Thor-vigge, och som stundom hittas i marken. En sådan 
Thorvigge eller Thorvigge-sten är god att hafva i huset, till 
skydd emot all slags trolldom. Med Thorviggen slår Thor 
efter trollen, hvilka i honom ha sin fruktade fiende. Så 
snart åskan börjar låta höra sig, få trollen ock brådt att gifva 
sig hem till sina gömslor. Härifrån de många väder-ilar, som 
visa sig i luften före ett åskväder; häi*af äfven de gängse tale- 
sätten: »Gofar slår ned», »åskan slår ned». Der åskan 
slagit ned, hittas äfven någon gång på marken små hvita ste- 
nar, helt glatta och ej större än blomman i ett ägg. De få namn 
af Gob ond a-stenar, Go far-stenar, och äro nyttiga till många- 
handa. Läggas de i silen, när man silar mjölk, så äro de ett 
säkert medel, att ej mjölken blir »ofärdig» eller på något sätt 
kan skadas af troUbackorna. 

Vi hafva redan i det föregående omtalat, huru man i Wä- 
rend fordomdags åt Thor helgat vissa vatten (Thor s-ån, 
Thorsjön), åsar (O. och V. Thorsås), orter (Thors socknar), 



174 Kap. III. Hedna-Tro. 

näs (Thorsnäs), källor (Thorsa källa, Helge Thors källa) 
och lundar (Thorshult). Januari månad kallas efter honom 
af folket ännu TÄor-månad, likasom Februari får namn af 
Gi/a^ Gye-månad. Man har derom ett gammalt rim: 

Thor med sitt långa skägg 

lockar barnen utom vägg. 

Men sen kommer Gya 

med sin slya (spö), 

kör barnen i grufva. 
Ännu vid slutet af 1600-talet brukade man i Wärend svärja 
vid Thor, sålunda: »^a, Thore Gud! >nej, Thore Gtcdh 
likväl utan att dervid fästa någon bestämd föreställning. Sam- 
ma talesätt förekommer nu mera förbytt till den i Wärend 
brukliga utrops- och bekräftelse-formeln: »ja, du min Store 
Gud!» »nå, du min Store Gud!» Det märkligaste spåret efter 
landets äldre Thorsdyrkan återfinnes dock i den ännu ihog- 
komna eller i hemlighet brukliga Thorshelgen eller Helga 
Thor, Helga Thore-Gud och Frigge. Vi ha om detta ur- 
gamla hedna-bruk närmare yttrat oss redan i det föregående 
(§ 43) och få, rörande det dervid fastade föreställningssätt, dit 
hänWsa. 

Likasom gudarne och de aflidne vid högtiderna troddes 
gästa hos sina dyrkare eller vänner, och på samma sätt som 
vi redan förtäljt om Odens besök på thorsdags-qvällen hos de 
wärendska Odens-dyrkarne, så har ett liknande föreställnings- 
sätt äfven varit gängse om Thor. Folksägnen bevarar ännu 
återljud af gamla berättelser om Thors kamp med jättar och 
troll och om hans vandringar. Han åtföljes på dessa färder 
af sin hustru, den hos Wärendsfolket ännu ihogkomna Frigg 
eller Frigge. Om seden att vid Thors-helgen eller på Thors- 
dagsqvällarne alltid ha stugan sopad och fejad, förtäljes således, 
att det var en gång en käring, som på den aftonen icke hade 
sopat sin stuga. Hände sig så, att Thore-gud och Frigge 
kommo gångandes om qvällen. Då måste Thore-gud sjelf sopa 
ren en fläck på golfvet, der hans qvinna måtte föda sitt foster. 
Det är fördenskull, som golfvet alltid bör hållas sopadt tillreds 
och hela stugan vara prydd och fejad. 



§ 34. Thor. Gofar. Gogubben. § 53. Tyr. Frö. Balder. 173 

Vi hafva redan i det föregående (§ 29) omtalat, huru man 
i den christna medeltiden gaf åt den gamla Thors-källan vid 
Thorsås namn af Helge-Thors källa. Enligt detta föreställ- 
ningssätt blef guden sjelf således ett katholskt helgon, en 
Helge-Thor. IVamnskiftet står eljest i naturligt sammanhang 
med hedningarnes gamla sed att helga Thor eller fira Thors- 
helgen. Vid sidan af det christna föreställningssättet, som 
väl blott är ett uttryck för den gamla Thorsidéens började 
upplösning, qvarstod dock länge den äldre folktron om Thor 
såsom åskans gud. Äfven denna sjönk likväl småningom, tills 
vi i wärendska folksägnen nu med svårighet igenkänna den 
kraftige Asa-guden, i en gubbe, som man någon gång på 
thorsdagsnatten sett med sin käring sitta vid husets 
spinnrock, eller i den bedröflige Rornmoden, som med sitt 
röda skägg och sin förfallna skepnad sorgligt vittnar om kraf- 
tens förgänglighet på jorden. 

§ 55. Efter de öfriga hednagudarne förekomma i Wärend 
blott få och otydliga spår. Rudbeck omtalar, att ännu på hans 
tid, när man ville prisa någons kroppsstyrka, brukade man 
derom talesättet: »han är stark som Tyr.» — Lokalnamnen 
Frösö, Fröåsen, Fröseke och FröshuU visa tillfyllest, att FrÖ 
eller Frey, såsom fruktbarhetens gud, varit i landet dyrkad, 
och att öar, åsar och lundar varit honom helgade. Åtskilligt 
i de gamla Märendska julsederna, serdeles jul a g al t en, jula- 
grisen eller julahösen på julbordet, står ock i förbindelse 
med den svenska kulten af Frö, likasom det mythiska väsen, 
som i Wärend är kändt under namn af Glo-son (af glo o: 
glänsa), och åt h vilket man somligstädes ännu gifver offer, 
väl knappast kan rimligare förklaras, än såsom en erindring 
af Frös galt med de gyllene borsten.— Vi få om detta väsen 
tala i det närmast följande. — Efter Balder, sommarens och 
solens gud, åt hvilken man en gång tände eldar och firade 
fester vid midsommar (jfr. § 42), har lekvallen i gärdet vid 
V. Thorsås sitt ännu bibehållna namn af Balda-näterna, 
En liten hvit blomma (Anthemis), som slår ut på högsomma- 
ren ibland vinterrågen, heter i Wärend Balsebro (3* Balders- 
brå), likasom en beslägtad art (Cotula foetida) i Skåne, jemväl 



176 Kap. III. Hedna-Tro. 

efter Balder, får namn af Balsebro eller Ballingsbro*). Ett 
adjektivum håld i Wärendsmålet betyder ljus, skär, solröd, 
purparfärgad. När man vill beteckna himlens klara högröda 
färg vid solens upp- eller nedgång, heter det att himlen är 
båldröd, och blodet i mennisko-kroppen, som vid blodflöde 
icke må nämnas, får metaforiskt namn af det bålda, såsom 
i talesättet »det bålda går af honom». 

§ 56. Om Lo eke, eldens gud, erinrar en märklig wä- 
rendsk folksed. Barn, som fälla tänder, bruka nemligen kasta 
tanden i elden, sägande: 

Locke, Locke, gif mig en bentand! 

Här har du en guld-tand. 

eller 

Locke, Locke Ran, 

gif mig en bentand för en guldtand! 
Tydligen härrör detta bruk ifrån den forntida eldskulten. Vi 
veta ock, att de gamla elddyrkande folken fäste en religiös be- 
tydelse vid tandsprickningen. Plinius (VII: 16) omtalar, att 
Romarne icke brände å bål, utan jordade obrända, liken efter 
de barn som ännu icke fått tänder. Såsom Juvenalis sjunger: 

quum terrå clauditur infans 

et minor igne rogi. 
Efter all anledning har seden varit densamma äfven hos våra 
egna förfäder, och vi finna då häri förklaringen till det ur- 
gamla nordiska bruket att vid tandsprickningen gifva barnet 
en gåfva, som fick namn af tandfä eller tand-gåfva. 

En art spindlar får i Wärendsmålet namn af Lockar 
(sing. Locke); deras väfvar äro Locka-nät eller Locka-snar. 
Lockarne hållas i Wärend för heliga; de tros spinna lycka, 
och att döda dem har intet godt med sig. När AVärends- 
qvinnan vill förstöra Lockar och Locka-nät, sker det derföre 
alltid genom att kasta dem på elden, till förekommande af all 
deraf härflytande förgerning eller olycka. 

§ 57. Om gudinnan Frigg eller Frigge ha vi redan i 
det föregående (§ 54) anfört, att hon enligt wärendsk folktro 

*) C. LinncBi Skånska Resa, 1749, ss. 422, 177, 210. 



§ S7. Frigg. 177 

var Thors eller Thoreguds hustru, som följde honom på hans 
vandringar, hvadan ock Thorshelgen ännu får namn af at| 
helga Tboregud och Frig-g-e. 

Frigg var i hednaverld gudinna för spanad och qvinnlig 
hemslöjd. Det var sålunda för henne, som spåntenen (o: slän- 
dan) och spånvagnen (o: spinnrocken) icke måtte röras under 
thorshelgen, likasom man icke heller på thorsdagsqvällen, eller 
någon stor högtidsqväll, måtte göra annan kringgerning, så- 
som nysta, spulta (spola), varpa, vinda garn, lägga tömmar o. 
s. v., icke ens mala eller köra raied vagn uppå gårdens egor. 
Det sistnämnda af dessa iakttaganden hänförer sig dock må- 
hända snarare till Thor sjelf, som enligt folktron färdas åkande. 
Det heter eljest om dessa gamla wärendska folkbruk, att på 
de nämnda qvällarne spinna Thoregud och Frigge, och att 
man förr i verldena sett en gubbe och en käring sitta 
vid spinnrocken på Thorsdags-natten. Och ännu i vår 
tid tror folket sig förnimma, huru spinnrocken går denna 
natt. Man säger då efter gammalt tal, att det är Thoregud 
och Frigge som spinna. 

Friggs spanten lyser ännu på himlen, såsom en stjernbild 
(d: bältet i Orion), under det i V\ ärend allmänt kända nam- 
net Frigge-tenen eller Frigge-rocken. Gudinnan sjelf har 
deremot, såsom vi nyss nämnt, åldrats till en gammal käring 
som nu mera blott som en nattlig genfärd besöker de hus, i 
hvilka hon fordom varit dyrkad. 3Iångenstädes har hon till 
och med nedsjunkit till en hednisk ovätte eller puke. Det 
heter derföre stundom, att det är puken, som spinner om 
thorsdagsnätterna, och att om någon spinner den qvällen, 
så spinner det efter hela natten. 

L. Rääf har i norra Småland antecknat en gammal läs- 
ning emot Floget hos hästar, i hvilken läsning gudinnan Frigg 
åberopas. Den lyder sålunda: 

Frygge frågade frå: 
»huru skall man bota den floget får?» 
»Spotta i hand och slå honom på mund; 
han skall få bot i samma stund.» 

12 — 1819S1. Wärend och Wirdarne. 



178 Kap. 11^. Hediia-Tro. i 

§ 58. Den fornnordiska gudinnan Freya synes i Wärend 
ha varit dyrkad under namn af Fru, åtminstone finna vi denna 
ordform i namnet på en hednisk offerlund vid Skatelöf, kallad 
Frulund. En ört (Hypochoeris), hvars blad i Wärend fordom 
samlades vid slåttertiden och åtos såsom kål, heter likaledes 
hos folket Fruekål. Redan tidigt öfverfördes dock gudinnans 
namn, tillika med det dervid fastade föreställningssättet, uppå 
christendomens heliga jungfru, som i medeltidens folkmål blef 
efter den hedniska Fru kallad ^år Fru. De blommor, som 
en gång smyckade gudinnan Frus klädefåll, tillegnades nu, med 
ett nästan oförändradt namn och efter ett i grunden rent hed- 
niskt åskådningssätt, den christna Vår Fru eller den heliga 
jungfrun. Af dessa gamla VårFru-blommor hafva några, ända 
till denna dag, i Wärend bibehållit sina medeltids-namn och 
sitt anseende för helighet. Vi anföra exempelvis: 

Jungfru Marie ognalock (Drosera rotundifolia). De små 
fuktiga bladen åyo jungfruns ögonlock; håren, som fransa dem, 
äro jungfruns ögonhår, och de klara droppar, som sitta på 
dessa ögonhår, äro den heliga jungfruns tårar. 

Jungfru Marie hand är den hvita, ettåriga roten af Orchis 
bifolia. Den svarta tuåriga roten af samma ört heter hos Wä- 
rends-folket Skams hand, Pockers hand, den Ondes hand. 

Jvngfrti Marie förkläde a: blomman af Orchis maculata. 

Jungfru Marie kåpa o: Alchemilla vulgaris. 

Jungfru Marie topp o: blomman af Orchis bifolia. 

Jungfru Marie hör (o lin) o: Polygala vulgaris. 

Jungfru Marie havip. 

Jungfru Marie sänghalm o: Galium Verum. 

Ibland flygfän får den lilla gullhönan, samt Coccinella 
bipunctata och septempunctata, namn af Jungfru Marie Nyc- 
kelpiga, och hålles likaledes af folket för helig. 

Äfven en luft-företeelse, som nu mera bär namn efter 
jungfru Maria, synes tillhöra samma mythiska idé-krets och 
således en gång hafva varit hänförd till den hedniska Fru. 
När himmelen på sommarqvällarne är »småspjuttig», eller fläck- 
vis öfverdragen med små purpurmoln, heter det hos Wärends- 
folket, att Jungfru Maria har sått ut sina bönor. 



§ 58. Fru. § 59. Glo-son. 179 

Af folkbruk ifrån medeltiden, hvilka med Fru stå i ett 
närmare eller fjermare sammanhang, bör nämnas den gamla 
fromma jul-seden, att på jul-afton måtte qvinnorna i gården sy 
något litet, hvarmed Jungfrxi jMaria fick hjelp till barna- 
kläder åt sitt nyfödda barn. Ibland bakverken på barnens 
jul-högar ser man äfven ofta en s. k. Jungfru, eller en stor 
kringla, bakad till afbild af Jungfru Maria. Ibland årets stora 
högtids-dagar räknas ännu alltid Fruedagen, gamle Frue- 
dagen, Vår Fru-dagen (o: 3Iarie Bebådelse-dag, d. 25 Mars), 
såsom en af de förnämsta. Han är i ^\ärend tillika en reppa- 
dag, så att andre reppen, vår-reppen, med honom begynner. 

Ibland fromma medeltids-minnen, hvilka ända till en se- 
nare tid lefvat i folkets hågkomst, äro åtskilliga böner till Jung- 
fru Maria, hvilka således äfven sprida något ljus öfver det 
äldre föreställningssättet om den hedniska Fru. Vi meddela 
längre fram dessa böner, lika oskuldsfullt Ijufva, som de åt 
jungfru Maria helgade ängsblommor, hvilka vi redan omtalat. 

Sammanföra vi nu de spridda drag, som vi på detta sätt 
kunnat hopleta ur den lefvande folk-traditionen, så synes allt 
häntyda på, att Fru varit i Wärend dyrkad såsom en qvinnlig 
Frö, personifikationen af den befruktade naturverlden. 
Ängens fagraste blommor äro derföre hennes attributer, smyc- 
ken på hennes drägt eller oskuldsfulla bilder af hennes eget 
väsen, som förklaras i återskenet af den skäraste moders-känsla. 
Hon har då otvifvelagtigt ifrån början varit betraktad såsoni 
en magna mäter, en moder för allt som lefver i naturen. All 
anledning är således att tro, att den gamla hedniska offerhög, 
som, under namn af Moderhögen^ förekommer vid Skäggalösa 
icke långt ifrån Frulund, en gång varit henne helgad. Ännu 
på Rudbecks tid offrade W ärends-folket uppå denna hög mat 
och dryck, vid pingst och midsommar. 

§ 59. Ett mythiskt väsen, som med den hedniska guda* 
verlden står i ett tydligt, om än icke fullt utredt sammanhang, 
ihogkommes ännu i Wärend under namn af Glo-son, ett ord, 
som väl får anses härledt af verbet glo, i Wärendsmålet o: 
titta stort, lysa, glänsa. 



180 Kap. III. Hedna-Tro. 

Glo-son omtalas allmänneligen såsom ett stort, h vitt svin, 
med eld i ögonen och med eld gnistrande utur sjelfva borsten, 
så att hon skiner som ett bloss. För öfrigt beskrifves hon 
på olika sätt. Efter somligas mening är hon stor som en snö- 
plog, har ett vidunderligt snyte (o: tryne), med ofantliga betar 
eller huggtänder, och löper fram med krökt rygg och hufvudet 
böjdt ned emot jorden. Hennes ögon brinna i hösen såsom 
en eld, och äro stora som koppar eller skålar, och när hon 
grymtar, rungar det ned i sjelfva jorden. Andra säga, att hon 
är såsom en såg på ryggen. Man vill äfven veta, att på henne 
rider en liten gubbe med röd pinnhätta, hvarvid elden 
stinker omkring åt alla sidor, och att Glo-son bär i munnen 
en kafvel af trä, eller ock en stor guldkafvel, som års- 
gångare någon gång kunnat rycka till sig, — ett drag, analogt 
med hvad vi nyss (§ 51) förtäljt om Oden och hans runo-kafle. 
Ett allmänt föreställningssätt är dessutom, att den som går 
årsgång eller annars nattetid möter Glo-son, må hastigt vika 
till vägkanten, och antingen hålla benen i korss eller hugga 
för sig med en yxa, emedan hon eljest har makt att löpa 
emellan hans knän och fläka eller klyfva honom. 

I den yngre sägnen har Glo-son tappat mycket af sitt 
vilda, hedniska lynne, och blifvit tiU en nattlig ovätte, som 
skrämmer eller ofredar vägfarande. Såsom sådan spökar hon, 
under namn af Ulfvagar ds-son, vid en vik af sjön Orken. 
Nere vid södra gränsen lefde ännu för få år sedan en man, 
om hvilken det gick ett allmänt tal, att han nattetid mött Glo- 
son, en half mil bortom ölarkaryds kyrka. I fyllan och villan 
kom mannen icke nog hastigt ur vägen, utan Glo-son lopp 
emellan hans knän, tog honom på ryggen, och lät honom så 
rida baklänges en god halfmil, tills hon slutligen kastade af 
honom. Der träff'ades han andra dagen liggande halfdöd i 
landsvägs-diket. 

Wärendsfolket bibehåller ännu flerestädes en urgammal 
hednisk sed, att offra till Glo-son, gifva Glo-son, ge Glo- 
son till jula-föda. Härvid tillgår så, att när man lyktar 
skära på åkern, lemnas några sädesstrån oskurna. Dessa vridas 
ihop och nedläggas på jorden, täckta med små klapper-stenar, 



§ 39. Glo-son. 181 

under uttryckligt tillkännagifvande, att »detta skall Glo-son 
ha», »detta skall vara åt Glo-son». Sedan tager den off- 
rande en eller tre småstenar, dem han kastar bakom sig 
öfver venstra axeln, med de orden: »när du ätit upp detta, 
så gäck till IV. gård.» Andra göra intet vidare, än att de 
på åkern qvarlemna tre ax, sägande: »detta skall Glo-son 
ha; ett till jul-afton, ett till nyårs-afton och ett till 
trettondedags-afton.» När bonden efter slutadt tröske mä- 
ter upp logen, plägar han likaledes af sädes-dråsen qvarlemna, 
eller ur sista säcken taga några korn, dem han slår ut i en 
vrå »åt Glo-son». Af ven när han höstar in frukt, plägar 
han lemna några äplen qvar på apeln, hvilka då på samma 
sätt anses för offer till Glo-son. 

3Ieningen med dessa urgamla, hedniska folkbruk angifves 
olika. Somliga tro, att den, som icke offrar åt Glo-son, har 
att vänta henne till gäst om julen, så att hon på de tre stora 
högtidsqvällarne ligger under hans jula-bord. Andra på- 
stå, att man offrar, för att det må bli god äring åt året. 
Men alla öfverensstämma deri, att för den som icke offrar åt 
Glo-son blir allting odrygt; ty >hvar Glo-son icke får på åkern, 
tager hon i stället uti ladan». Genom detta ofFer tror man 
sig derföre vinna, att af ve t, af väte, af vört (o: råttor och 
möss), icke må hugga af ladet eller skära säden efter in- 
bergningen. 
I Såsom af allt detta blir tydligt, sättas ojQTren till Glo-son 

i bestämd förbindelse med sädes-odlingen och skörden på åkern, 
alldeles som vi sett, att offren till Odens hästar sattes i för- 
bindelse med skörden på ängs-vallen. Vi ledas häraf till den 
meningen, att Glo-son, såsom naturmyth, sammanhänger med 
den hedniska dyrkan af Frö eller Frey, den nordiske guden 
för åkerbruket, i hvars kult svinet uppträder såsom sinnebild 
af åkerns fruktbarhet. Glo-son, med sina eldgnistrande borst, 
blir då samma mythiska väsen som den gullborstade Freys- 
galten, och hela föreställningssättet träder i naturligt samman- 
hang med den förut (§ 40) omtalade wärendska folkseden, att 
till jul slagta en jula-galt, jula-kutte eller jula-gris, att 
på julabordet alltid hafva en kokad svin-hös eller s. k. ju la- 



182 Kap. III. Hedna-Tro. 

hös, ock att öfverst på julahögen lägga en aflång limpa eller 
vörtkaka, likaledes kallad jula-galten. För öfrigt torde böra 
anmärkas, att änskönt vi äfven i Wärend träffa spår efter den 
hedniske Frö, synes dock hans dyrkan vara en af de yngre 
bestånds-delarne i vår nordiska hedendom, och flera skiftningar 
i föreställnings-sättet ha förekommit hos olika stammar i vårt 
land. Inom flera svenska landskap är det således icke Frö, 
utan Thor, som är gud för säden, och han erhåller härpå 
syftande folknamn, såsom Kornbonden, Rorngubben,Korn- 
moden o. s. v. Glo-son ställes då icke heller i förbindelse 
med Frö, utan med Thor. Inom T veta härad af norra Små- 
land är hon således känd af folket, icke såsom Glo-son, utan 
såsom Torre-suggan eller Thors-suggan. 

§ 60. Nedom den egentliga guda-verlden, men med denna 
noga förbunden, står i wärendska folktron en verld af lägre 
naturväsen, naturvättar eller naturandar, som lifva och 
beherrska den yttre sinnliga naturen. Dessa naturvättar 
hafva i christna tiden blifvit räknade till Onrot (o: Odens rot) 
eller Odens-tyg (jfr. § 53), namn, som i allmänhet beteckna 
deras sammanhang med den hedniska Odens-läran. I den 
yngre medeltiden, då de fattades allt mera andeligt, och små- 
ningom förflyttades utom naturen till det i skriften omtalade 
mörksens rike, fingo de namn af Pockers följe, Lucifers 
slägte eller Lucifers anhang. Om detta Lucifers slägte upp- 
kom nu den sägen, att då, efter Bibiens lära, Lucifer och 
hans anhang nedstörtades ifrån himmelen, så föUo icke 
alla ned i helvetet, utan många föUo i hafvet och på jorden. 
De som då föllo i vattnen, blefvo till Haf-fruar, Sjö-rån, 
Neckar, Elfvar, Yatten-elfvor och Källebäcks-jungfrur. 
Af dem som föllo ned på jorden, togo några sin boning i sko- 
gen, och blefvo till Skogsrån, Skogsnufvor, Skogstroll, 
andra i bergen, och blefvo Bergrån, Berga-troll, andra i 
rör och under träd, och blefvo Elfvor och Vättar, andra i 
husen, och blefvo Tomtar eller Tomtegubbar. Men hos 
dem alla, ehvad och ehvar de äro, lefver hoppet om en för- 
lossning på dome-dagen, och de längta till denna dag, som 
en gång skall blifva deras befrielse. Enligt en annan upp- 



§ 60. Naturvättar. Odens-tyg. Pockers Följe. § 61. Haf-frun. 183 

teckning af samma folksägen, hände sig, att när Vår Herre 
gick omkring ner på jorden och skapade all verlden, passade 
Djefvulen sitt ram och steg upp i himmelen. Der satte han 
sig på stolen och skop mång sinom tusen andar. INlär så 
Vår Herre vände igen till himmelen, dref han dem alla ut. 
Då nedföllo de, som ett regn, i haf, på berg och backar, och 
hafva allt sedan varit till en förvillelse för menniskan. 

På ett ännu sednare stadium af det gamla föreställnings- 
sättets upplösning, återfinna vi åtskilliga af dessa naturvättar, 
likasom hednagudarne sjelfva, förvandlade till pukar eller onda 
andar, hvilka nattetid komma in genom grufvan (.t. spiseln), 
för att qvälja folk i sömnen eller suga blodet och kraften utur 
dem. De qvälja då äfven djuren, och ett slags sår på hästar 
får vid södra gränsen namn af Puk-skinn. Dessa pukar 
deltaga i det gräsliga gästabud, som Satan under påsknätterna 
gör för troUbackorna i Blåkullan eller Heckenfjäll, och upp- 
träda öfverallt och under olika skepnad såsom det ondas tjens- 
teandar. Vi hafva om dem korteligen yttrat oss i det före- 
gående (jfr. §§ 52, 57), och återfinna dem flerestädes i det föl- 
jande, såsom en vanlig medeltids- form för en i upplösning 
stadd hednisk ovätte. 

§ 61. Det naturväsen eller den natur-vätte, som uppenba- 
rar sig i hafvet och råder för dess skiftningar, får hos A^V ärends- 
folket namn af Haf-frun. Hon är, såsom sjelfva namnet 
angifver, ett qvinnligt väsen och bor på hafs-bottnen, der hon 
eger stora, granna salar, den ena präktigare än den andra. Hen- 
nes drägt är en kjortel, så snöane hvit att han glindrar emot 
solen, och derofvan en ljusblå tröja. Så klädd visar hon 
sig stundom på sjön Möckeln, der hon i vågsvallet sitter uppå 
böljorna och kammar sitt ljusgula hår och lägger det upp 
på konst. 

Somliga dagar, när det stundar till oväder, brukar Haf- 
frun tvätta sina kläder och breda dem till torknings uppå ste- 
nar och holmar i sjön. Dessa kläder äro hvitare än en snö, 
så att de glimma emot solen. Några mena väl att det icke är 
annat än skum eller fragga, som sjön vid vissa vindar upp- 
kastar omkring skären; men efter gammalt tal är det »Haf- 



184 Kap. III. Hedna-Tro. 

frun, som håller på med att tvätta byk»; »Haf-frun, 
som breder sina kläder till torkes». Äfven säga strand- 
sittarena, att de stundom få se likasom ett skepp som far fram 
och åter på vattnet. Då heter det efter gammal sägen, att 
»Haf-frun är ute och seglar; nu lagar det sig till ondt 
väder». 

Haf-frun är mest ute och färdas på senhösten. Hon far 
då emellan öster- och vester-hafven, och hvar gång hon färdas 
fram blir det en blåst, så att det kan taga omkull husen. IVär 
höst- och vinterstormarne gå öfver land, heter det derföre, att 
»nu flyttar Haf-frun»; »Haf-frun är ute och förer ondt 
väder med sig»; »Haf-frun är ute och far ifrån den ene 
sjön till den andre». Hon färdas således osynlig i höst-stor- 
marne, alldeles som vi förtäljt om trollen, att de färdas i 
horfvindan om våren, eller såsom natur-vättarne i allmänhet 
ega makt att osynligen förflytta sig från ett ställe till ett annat. 

Haf-frun har boskap, som får namn af Haf-fä, Haf- 
oxar, Haf-Jcor. De äro till seendes såsom annat fä, men 
större, och ha hvita kroppar med svarta hufvuden. Någon 
gång omtalas de äfven såsom sjö-gröna; i Skåne, vid Rullen, 
äro de deremot alldeles svarta, likasom de skånska jätte-korna. 
Man har ofta sett sådant Haf-fä stiga upp på stränderna af 
sjön Möckeln. Vackra solskensdagar får man ock se dem kom- 
ma upp ur sjön och vandra fram och tillbaka ute på sjelfva 
vattnet; der vrida de sig och blänka så rart, och sedan gå de 
ned igen. Förklaringen öfver denna naturbild ligger enklast i 
böljegången och vågornas glittrande emot solen, långt ute på 
ett större vatten. Men han är blott en af fantasien fattad och 
vidare utvecklad form af ett äldre föreställningssätt, enligt hvil- 
ket Haf-frun jemväl eger ett annat slags Haf-fä, som omtalas 
egande blott två fötter och baktill en stjert, såsom en 
fisk-st j ert. Man igenkänner häri tydligen de skilda arterna 
af vår svenska sjel (phoca), som således gifvit upphof åt na- 
tur-mythen om Haf-fä och sjelf varit en gång helgad åt den 
nordiska Haf-frun. 

Om hösten, vid den tid då ollonen bli mogna, skickar 
Haf-frun ut sina foglar. Dessa foglar omtalas såsom grå- 



61. Haf-frun. § 62. Sjöråt. 183 

agtiga till färgen, hvadan de ock hos folket få namn af Fljg- 
möss. Enligt sägen kommo de förr i verlden i skaror af tu- 
sendetal, så att »träden blefvo svarta och solen förmörkades». 
Vi öfverlemna åt våra naturkunnige att afgöra, hvilken fogel- 
art som närmast bör förstås med dessa Haf-fruns foglar. 
Möjligtvis kunde man dervid tänka på Sidensvansen. Så myc- 
ket är åtminstone visst, att Haf-fruns foglar äro någon sträck- 
fogel-art, som uppträder i vårt land samtidigt med höst-stor- 
marne och kommer till oss ifrån öster öfver hafvet. 

Äfven en annan naturföreteelse ställes af folktron i för- 
bindelse med Haf-frun; vi mena lemlarnes sträcktåg emot haf- 
vet och råttornas inträngande i husen på senhösten. Det heter 
nemligen om lemlar och råttor, att de äro Haf-fruns svin, 
hvilka hon om hösten skickar uppåt land. Blåser det 
nordan på Mickelsmesso-dagen, så äro Haf-fruns svin med all 
säkerhet att vänta. De draga då in i hus och lador, göra 
fodret odrygt och förderfva allt hvad de kunna. Men till julen sam- 
lar Haf-frun åter ihop sina svin och slagtar dem, »så att 
när bonden slagtar sina svin, slagtar ock Haf-frun sina». 

§ 62. Ibland naturvättar som befolka vattnen, omtalas en 
af Wärendsfolket under namn af Sjöråt. Han är det natur- 
väsen som råder öfver sjelfva sjön med hvad deruti är, och 
uppträder, såsom andra naturväsen, under olika skepnad. Lika- 
som vi nyss förtäljt om Haf-frun, så har man i sjön Tjurken 
ofta sett, huru »»Sjöråt tvättar byk» eller »breder ut sina 
kläder» på stenskären och öarne, före annalkande storm. I 
andra sjöar visar sig före väderskiften en man eller qvinna, 
klädd i snöhvita kläder och med långt hängande hår; 
han står eller sitter i vattnet, och synes stundom böja 
sig ned och likasom ösa vatten öfver sig. När folket 
får se denna naturbild, heter det vanligtvis: »i dag ärSjöråt 
ute; nu få vi vänta ombyte på väder.» Annorstädes har man 
äfven sett Sjöråt såsom en liten pinnhätta-gubbe eller en 
gråklädd gubbe med röd topphätta, en skepnad, som dock 
ej synes ursprungligen tillhöra våra nordiska vatten-väsen, utan 
förmodligen blifvit lånad och på Sjöråt öfverförd ifrån de gamla 
wärendska trollen. 



186 Kap. III. Hedna-Tro. 

Sjöråt förvillar folk, när de, om sommareii i dimma 
och om vintern i mörker eller snöyra, färdas på sjön. Han 
kan då göra dem så villena, att de inte känna igen landet, 
utan ro eller köra ikring, ikring, och alltid komma de igen på 
samma ställe. Han råder öfver fisket i sjön, och har vissa 
stora fiskar som höra honom sjelf till. Dessa fiskar 
omtalas olika; skällg-äddan är en gädda, som bär skälla i ett 
jernband om halsen; krongäddan bär deremot krona på huf- 
vudet. Att fånga sådana, Sjöråt tillhöriga stora fiskar, anses 
af Wärendsfolket för olyckligt; man tror nemligen, att Sjöråt 
hämnas sin gäddas död, och är då vån, att fiskaren snart mi- 
ster något af sina husdjur, såsom hästen, oxen eller skällekon. 

§ 63. Ett manligt vattenväsen omtalas i Wärend under 
namn af Elfven, Yatten-elfven. Han synes ifrån början 
vara källans och det rinnande vattnets naturväsen, hvadan ock 
stora strömmar ännu i vårt språk få namn af Elfvar; men 
förblandas snart i folktron med Necken eller det stilla vattnets 
naturväsen. För öfrigt är Elfven ett mäktigt väsen, som ifrån 
början alltid har en rent kroppslig, ehuru ombytlig företeelse; 
men småningom och steg för steg öfvergår till en hälft okropps- 
lig naturvätte eller en rent mythisk natur-ande. Han är huf- 
vudman för de manliga Elfvar (Alfer) och qvinnliga Elfvor, 
åt hvilka våra hednafäder, ifrån ur-äldsta tider, egnade blöt och 
offerdyrkan i Elfvablot-källor och på Elfve-stenar (jfr. §§ 29, 33). 

I enlighet med den rent sinnliga uppfattning, som 
tillhör det äldsta föreställningssättet om Elfven, trodde man 
att han, såsom öfriga lägre naturväsen, eftersträfvade beröring 
med menniskorna, samt att han kunde få makt med qvin- 
nor och med dem a fl a barn. Detta drag, som icke sällan 
förekommer i sagor, sägner och visor ifrån medeltiden, har i 
wärendska folktron länge bibehållit sig lefvande, och vi finna 
spår deraf i en ransakning, som förehades inför laga tinget med 
Albo härad i Öhr d. 1 April 1623. 

Det hände sig nemligen omkring år 1617, att en grebba 
(flicka) i Hiertanäs, vid namn Ragnild Pedersdotter, befanns 
vara haf vande och »såg mycket illa ut». IVär hon härom blef 
tillspord, uppgaf hon, att »Elfven af vattnet bolade med 



§ 63. Elfven. 187 

henne.» Förd infor tinget vidhöll hon allt samma föregifvan- 
de, »hafvandes sådana underliga åtforor, att man gruf- 
»vade sig för hennes åtforor. Dermed tryggade hon så väl 
»öfverhets-personer vid tinget, som grannar och grannqvinnor 
»hemma, i den meningen, att Vatten-Elfven bolade med 
»henne.» 

En gammal qvinna vid namn Beritta, moder till Per Pe- 
dersson i Hiertanäs, bekände ock inför rätten, att hon (Beritta) 
vid samma tid sett liknelse invid en sten i bolet, såsom om 
Rasnild der hade fått barn. Men när Beritta härom talade 
Ragnild till, svarade denna genast, att >Elf ven tog bort bar- 
net», med hvilken förklaring den gamla lät sig nöja. 

Emedlertid inträffade något derefter, att Ragnild kom bort, 
så att ingen menniska visste antingen hon sjönk eller flöt eller 
hvart hon tog vägen. Vid pass ett år sednare rymde Per Pe- 
dersson, som var gift med Ragnilds moster, ifrån hustru och 
barn, och spordes aldrig vidare till. ]Vu kom saken grannar 
och grannqvinnor misstänkt före, och blef slutligen åter dragen 
inför tinget. Här ålades gamle Peder Jonsson i Hiertanäs, att 
skaffa besked om sin son och om Ragnild. Men det hade 
allaredan stått två ting sedan dess, och ännu var det ingen, 
som i saken hade någon viss kunskap. 

I den nuvarande folktron lefver Elfven förnämligast ge- 
nom det s. k. Elfva-spelet, en naturmyth, som, efter hvad 
sjelfva namnet innebär, tydligen härrör ifrån Elfven, ehuru 
den nu oftast öfverföres till Necken, som med Elfven tros 
vara ett och samma väsen. Det heter således om Elfven eller 
Necken, att han är den ypperste fele-karl, eller lekare på 
fela (a: fidia, fiol), som någon i verlden vet omtala. Vanligen 
sitter han och leker utanför vassen vid sjöa-landet, eller på en 
sten i forssen vid qvarnfallet. Den lek eller melodi, som han 
spelar, får i Wärend namn af Elfva-leken. Denna lek om- 
talas af dem som hört honom, såsom egande en underbar Ijuf- 
het. I början ljuder spelet eller höras slagen helt sakta, så- 
som när vattnet klingar emot stenarne, men stiger allt högre 
och högre, och fängslar lyssnarens håg och sinne med en sa 
förtrollande makt, att han blir alldeles förvillad och slutli- 



188 Kap. III. Hedna-Tro. 

gen vill gå i sjön. I sägnerna förekommer derföre ofta, huru 
som, när Elf ven begynt spela, mjölnaren skyndat sig att rycka 
ut nyckeln till qvarnhuset, lör att icke dansa i sjön, och sedan 
dansat hela natten med skäppan i famnen. Äfven förtäljes 
om vissa berömda fele-karlar, som lärt spela af Necken, såsom 
Nils i Blädinge, Peter i Änganäs o. s. v., att de vid något 
gladt gille glömt sig derhän, att de begynt spela Elfva-leken. 
Denna lek har nemligen många olika skiftningar, af hvilka 
blott tio må spelas. Ty när spelemannen kommer tiU det 
elfte omslaget eller skiftet, så begynner han sjelf att dansa, 
och af dem, som lydas till, kan icke heller någon hålla sig 
ifrån att dansa, utan der dansa unga och der dansa gamla, och 
bord, och karale (a: käril), och allt som icke är väggfast, tills 
hela gästabudslaget dansar ner i sjön; derest icke någon kom- 
mer, som skär af strängarne på fiolen. 

Elfven, såsom de öfriga högre naturvättarne, troddes på 
menniskan öfva mångfaldig inflytelse. Denna inflytelse var 
hufvudsakligen välgörande, såsom vattnet är en af naturens 
bästa gåfvor och vilkoret för allt organiskt lif; dyrkan af vatt- 
nets naturväsen torde ock, näst soldyrkan, vara den äldsta af 
aU natur-kult. Men denna inflytelse kunde ock vara ond och 
förderflig. 3Ian trodde således, att Elfven vållade hos men- 
niskan det slags förgerning eller sjukdom, som efter honom 
fick namn af Elfven eller Vatten-elfven. Denna förger- 
ning yttrade sig, såsom vi nyss sett, med underliga åtforor, 
förmodligen nervösa ryckningar. Vid tinget med Ronga härad 
d. 9 Febr. 1616 klagades inför rätta, att en man ifrån Wärend 
gått ned i Södra Möre, och, under föregifvande att han vore 
klok, af en enfaldig man tillnarrat sig 12 daler penningar, 
för att han skulle drifva Elfven ifrån honom; »hvilket», 
tillägger domboken, »han intet gjorde eller göra kunde». 

Man har fordom trott, att Elfven egde en honom serskildt 
tillhörig eller helgad boskap. Den nu utdöda, storhornade ur- 
oxen (Bos Urus) har således i Wärend en gång varit känd 
under namn af Elfvaoxen (jfr. § 3), likasom gamla skånska 
folksägner, ännu vid början af 1600-talet, visste förtälja om 
forntida Elle-hor eller Elfva-kor. 



§ 63. Elfven. § 64. Elfvorna. 189 

Elfven omtalas i sägnerna någon gång under namn af 
Kattumannen., och en märklig sägen förtäljer om en Vattu- 
man, som tog tjenst i en gård vid sjön Möckeln, utan annan 
lön än en gammal jernlie, med hvilken han trodde sig kunna 
öfvervinna alla fiender af sitt eget slägte. Den Elf, som lefver 
i brunnen vid gården, omtalas i Wärend under namn af 
Brunnsgu b b en. 

§ 64. När Elfven eller Necken sitter i vattnet och spelar, 
så uppstiga enligt Wärends-sägnen små väsen, likasom hvit- 
klädda barn, med långt, svart hår, utslaget nedåt ryg- 
gen; de hålla i ring och dansa på stranden, eller springa 
och vada i sjön jemns med sjöa-landet. Kommer någon 
menniska och närmar sig till deras lek, eller söker fånga dem, så 
flyga de bort. Dessa väsen äro Elfvor, Vatten-Elfvor, 
eller qvinnliga vattenväsen af samma slägte som den manlige 
Elfven. 

Den dans, som Elfvorna utföra under sin nattliga lek, är, 
likasom sjelfva melodien som dertill spelas af Elfven, i Wä- 
rend allmänt omtalad under namn af Elfvaleken. Ännu för 
60 år sedan dansades af bondfolket i Wislanda socken en 
danslek under samma namn, hvilken i rörelse och åtbörd gaf 
en bild af Elfvornas nattliga dans i våg-svallet. 



i Allegretto. 




190 



Kap. III. Hedna-Tro. 



i 



i-oj^i A n.fi^rs 



^ , f -p-^ 



^C 0L 



^ 



p dolce 



mf 



m 



^ 



mMm 



ay=q 






j J i i 

•« — S i g — ^ 



^ f?: 



%r f^ 



^f-itn 



SziJft 



g£g 



Wf. 



p a tempo. 

J Å 



mf 




rnr^ 



^*^ 



Fine. 



i 



J-^ 






F=Fff 



i 



£ 



/7 cres. * / 

^X4 




1^ 



gSf^ffE^gg 



Vrf 



i 



D. C. 

al Fine. 



1. Allmän ringdans, och vid dess slut delning i två grupper, gossarna för 
sig och flickorna för sig. 2. Alla stå stilla på sin plats och nysta eller vefva 
händerna mot hvarandra. Vid sista tonen klappa alla i händerna. 3. De dan- 
sande sätta först venstra, sedan högra handen i sidan. 4. De dansande buga, 
och svänga först venstra, så högra handen emot hvar sin moitié i ringen. 5. 
Alla snurra ikring, hvar på sin plats. 

Vi torde för öfrigt knappt behöfva påpeka, att, likasom hela 
föreställningen om Elfva-spelet är en naturbild, hemtad ifrån 
bölje-klangen, när vågorna slå emot skären eller brusa i forssen, 
så är Elfvornas lek en naturbild af våg-sqvalpet längs sjöstran- 
den eller i strömhvirfveln. 1 andra svenska landskap, och ser- 
deles på slättland, der man icke har strömmar eller sjöar, hänför 



§ 64 Elfvorna 191 

sig samma naturbild närmast till dimman, och till dess fladd- 
rande och luftiga rörelser på ängen i sommarnatten. 

Utom dessa Elfvor, vatten-Elfvor, som uppträda i sjöarne, 
omtalas i Wärend samma väsen äfven under andra namn, men 
alltid mer och mindre tydligt såsom vatten-väsen. En wärendsk 
barnsaga talar således om JLsne tre möjor, tre Elfve-mör, som 
fordom i svanehamn visat sig på sjön Åsnen. När dimman 
stiger upp ur kärren, heter det ännu efter gammalt tal, att 
det är Mossa-häringen^ som kölnar (3: eldar). Utom de förr 
nämnda heliga källorna, i h vilka man fordom blotat eller än du 
på vissa aftnar offrar till Elfvorna (§§ 29, 39), vet Wärends- 
folket äfven säga om Fri-källor, i hvilka ingen må taga vatten, 
utan att förut ha offrat till källans Elfva, som då får namn 
af Källehäcks-jungfrun, Käll-rät eller Käll-trollet. Äfven 
den gamla seden, att, vid sjukdom på folk eller fä, offra mjölk 
i källan eller brunnen på thorsdags-qvällen, sammanhänger med 
föreställningen om Elfvorna, såsom källornas vattenväsen, och 
knyter sig till den fornnordiska Elfva-bloten i källor, hvarom 
vi i det föregående talat. 

3Ien om än ursprungligen tänkta såsom rena vattenväsen, 
uppträda Elfvorna i folktron äfven uppå fasta landet. De bo 
då någon gång i träden, men oftast i högar och kullar. En 
nogare granskning torde dock visa, att så väl gamla Elfve-träd, 
som Elfve-stenar och Elf gry tor (§ 33) i hvilka man smörjer 
för sjiika, samt Elfve-kullar, i hvilka Elfvorna tros bo, alltid 
förekomma invid någon gammal källa. En gård i Urshult 
socken heter efter en forntida ElfvekuUe än i dag Elf vans kulle, 
och för blott få år sedan hände sig, att en bonde, som natte- 
tid gick till gården Froaryd, mötte på vägen två fagra jungfrur, 
som bjödo honom dricka ur en bägare. Folket hade härom att 
tro, att dessa jungfrur voro Elfve-jungfrur ifrån Elfvans 
kulle. Äfven den s. k. Stafrabacken vid Wexiö har fordom 
varit en Elfve-kulle, och Wieselgren berättar, att ännu år 1810 
lyssnade barn på jul-afton efter jul-spelet i denna kulle. Der 
nedanför träffa vi än i dag flera Elfve-stenar (§ 33) och en 
helig källa, Sigfridskällan, som i forntiden otvifvelaktigt varit 
en offerkälla. Den >*'ärendska folktron sluter sig på detta 



192 Kap. III. Hedna-Tro. 

sätt till den skånska och danska, och begge finna sin enkla 
förklaring, i fall man får antaga, att Elfve-högarne eller Elfve- 
kullarne ursprungligen varit höjder med framqvällande 
källsprång, i hvilka således vattnets hemlighetsfulla närvaro 
väckte föreställningen om välgörande Elfvor, medan dess un- 
derjordiska sakta sorl framkallade naturbilden af det melodiska 
Elfvespelet. 

Vi hafva tillförene anmärkt, att Elfvorna under sin natt- 
lio^a lek dansa i ring. Härmed förbinder sig folktron, att de 
ringformiga fördjupningar, dem vattnet utsvarfvat i stenar eller 
klippor, härröra af Elfvorna. Runda fördjupningar i bergen få 
derföre i medlersta Sverige namn af JEZ/^Tj/for, och man offrar 
i dem till Elfvorna eller smörjer för sjuka barn. Äfven de 
med konst utsvarfvade runda hålorna i Elfvestenarne synas 
hänvisa till samma urgamla föreställningssätt. Nämnde egen- 
het framträder ock hos ett slags cirkelrunda, af vattnet svarf- 
vade naturbildningar af kalk eller annan lös sten-art, hvilka 
flerestädes förekomma i våra åar, såsom f. ex. i Westergötland 
vid Forsby, och hos allmogen få namn af Elf-stenar eller 
Neck-stenar. På gränsen emellan Östergötland och Nerike 
brukar folket ännu hänga på barnens bröst små stenar af slät 
trapp, likaledes utmärkta af insvarfvade fördjupningar eller 
håliffheter. Dessa stenar få der namn af Ält-stenar, emedan 
de tros bota för altan, en barnsjukdom som kommer af Elfvorna. 
Vi finna i detta forntidsbruk, likasom i det skånska folkbruket 
att på barnens hals, till skydd emot förgerning, hänga s. k. 
Gommona-stenar (af Gomoden eller Kornmoden, i O. Gö- 
inge ett namn på Thor), motsvarande de i Wärend omtalade 
Gobonda-stenarne eller Gofar-stenarne (§ 54), samt i andra 
analoga folkbruk, en enkel förklaring öfver den urgamla seden, 
att på bröst och hals bära stenar och amuleter. Dessa heliga 
amuleter utbyttes under medeltiden emot helgedoms-kar, 
hvilka, på sätt vi se af kon. Carl Rnutssons testamente år 1470, 
buros dagligen på halsen äfven af män. Ur denna sed har 
småningom utbildat sig det af våra qvinnor ännu iakttagna 
bruket, att bära halsband med smycken af olika form. 



i 



§ 6S. Necken. 193 

Ifrån Elfvorna kommer mångfaldig förgerning och sjukdom 
på djur och menniskor, synnerligast på barn. Ett slags sådan 
sjukdom omtalas någon gång i \\ ärend under namn af Elfve- 
hlåst^ emedan, om någon oroar Elfvorna, så blåsa de på 
honom. All förgerning af Elfvor botas genom ofiPer och smörj- 






Ält-stenar från Tylö-skogen. 

1 tum 

ning (§§ 33, 36), eller genom att på halsen bära Elfstenar, så- 
som vi of van meddelat. 

§ 65. Ett manligt vattenväsen, som i Wärend är allmänt 
kändt och omtalas oftare än alla andra, är Necken. Han är 
sjöarnes och de stilla vattnens naturvätte, på samma sätt som 
Eifven är källans, strömmens och det rinnande vattnets natur- 
väsen. 

Necken hålles i Wärend för den mäktigaste af alla vatten- 
väsen, och vi hafva i det föregående (§ 28) påvisat spår af 
en ffammal förbindelse i folktron emellan honom och Oden, 
ibland hvars mythiska tillnamn äfven är Hnikar eller Necken. 
Oden uppträder således i den äldre Wärends-sägnen äfven så- 
som vatten-gud, och när han uppå guldskepp förde dem som 
fallit på Brå valla-hed till Walhall, så uppsteg han isjelfva vattnet 
utur Asne-hofve (a: land-Åsens eller Odens kammare), eller 
oset der Helige-å mynnar ut i Oden-sjön. Sjöns namn af 
Odensjön hänvisar till samma ursprungliga föreställningssätt, 
och i den vik af sjön, som än i (lg:j; heter Blotviken eller 
B lo vi ken, har man l^-ftl^ftvis en^äujuyUotat i vattnet åt Oden, 
alldeles såsom folk ,, (i,.-ani/u vet tala om offer i vattnet 
gjorda ht \ofJken. -*^i>(.|en i Wärend känd naturmyth synes 
hör^u hit. ]N .„ pkyarne aitaga form af en lån^-r strimm^ii heter 
dö;i nemligen i Wärend T<oa-skeppet, ett namn, som ibdr^^^^S" 
ligien väl knapjast är lånadiifrån gamla testamentear^i^^^j.^, utan 



\ 



13 — 181681. Wärend ochwirdarne. 



194 Kap. III. Hedna-Tro. 

hellre ifrån Noen eller Noe, en i norra Skåne och äfven i vissa 
delar af Wärend allmän namnförvridning af Oden. Noa- 
skeppet vore då detsamma som Odens-skeppet. Wärendshon 
tager deraf förebåd om väderleken. När Noa-skeppet står rätt 
fram vippå himmelen, så tros det båda regn. 

I sammanhang med Oden, såsom vattengud och identisk 
med IVecken, stå äfven andra ännu lefvande mythiska drag. 
Likasom det ifrån hedenhögs hållits för olofligt, att göra någon 
kringgerning på vissa stora högtidsqvällar, hvilka enligt säg- 
nens bestämda utsago »höra Oden till», så är det ock gammal 
wärendsk folksed, att ingen må mala på Thomasmessonatten (d. 29 
Dec.) eller på nätterna näst före jul; ty på dessa nätter 
ffår Necken fram i alla strömmar. Finner han då en 
q värn, som icke är stämd, så vredgas han och håller qvarn- 
hjulet, bryter sönder hjulstocken, eller maler så argt, att sjelfva 
qvarnstenarne brista. Mjölnare, som försökt jaga bort honom 
ifrån qvarnhjulet, genom att på honom kasta en lågande eld- 
brand, ha i detsamma fått sig en örfil, så att de fallit till 
marken. IVär man än i dag svärjer »tag mig IVecken!» lika- 
som när man förr svor »tag mig Oden!» tänker man sig der- 
vid alldeles samma onda väsen, nemligen Lucifer sjelf; och 
beffffe formlerna ha i Wärend varit brukade ömsom och utan 
åtskillnad. Till och med den liknelse af en häst. Vattenhästen, 
hvari Necken ofta uppträder, erinrar om Odens hästar, och om 
hästen såsom åt Oden serskildt helgad. 3Ien framför allt finna 
vi ett hithörande drag i den uråldriga folktron, att, likasom 
Oden förde de slagne på guldskepp till Walhall, så tager 
IVecken än i dag alla dem som omkomma i sjön. Afven 
tror Wärendsbon, att om korpen, som är en Odens fogel, visar 
sig sittande på stenarne i ån, är det ett säkert förebåd, att 
nåffon der snart skall fiuiHukna. O- -lem som på detta sätt 
bli tagna af Nec Ken, eller sjt/ta^^.^ *""' er det, att de på sjö- 
bottnen komma till präktiga rum o ''^1^1^^ . den '^ ^--annare 
än deh andra. Det ligger då nära n^l hands, ,^.'.' förmoda en 
gammPöM" örbini delse i folktron emeJi^n Oden oci Necken, 6i.h 
att, lii ^t^-^ <tiden Valfader var heie öfver den som föUo på 



§ 63. iSecken. 19S 

den blodiga valplatsen, så var ock Oden Hnikar herre öfver 
dem som omkommo i sjön, — en folktro, som synes na- 
turlig för ett krigiskt Vikinga-folk, vandt att våga lifvet, icke 
blott i strid emot fienden, utan ock i kampen emot storm och 
vågor. 

Att Necken i den nuvarande folktron hålles för ett och 
samma väsen med Elfven, ha vi i det föregående omtalat. 
Wärendsbon gifver derföre ofta namn af Necken åt det vatten- 
väsen, som tros spela i sjöar, åar och andra vatten. Sjelfva spelet 
heter icke blott Elfvespelet, utan ock Necka-spelet, och sjelfva 
melodien, som vi tillförene omtalat under namn af Elfvaleken, 
heter med ett nyare ord äfven Necke-polskan. När Necken 
på detta sätt sitter och spelar i vattnet, visar han sig oftast 
såsom en liten pinnhätta-gubbe eller en liten gubbe med 
röd topphätta, en skepnad, som likväl icke egentligen tillhör 
våra nordiska vatten-väsen, utan snarare blifvit lånad ifrån 
jordfolket eller dvergarne. Stundom höres Necken äfven sjunga 
till sitt spel. Sången uttrycker då alltid den längtan till för- 
lossning på domedagen, som så rörande uttalar sig hos flere af 
våra mythiska naturväsen: men som i denna form otvifvelak- 
tigt är yngre och uppkommen i den christna medeltiden. 

Hela Wärend är uppfyldt af sägner om Necken, och det 
gifves knappast ett vatten, der man icke trott sig höra honom 
spela. Äfven omtalas åtskilliga felekarlar, eller spelemän, och 
andra personer, som med honom trädt i förbindelse. Om sättet, 
hvarpå härvid tillgått, vet man allenast, att det skett genom 
offer, som på thorsdagsqvällen blifvit nedlagdt i sjön eller på 
en sten i forssen. I Wärend omtalas sådana offer såsom ofta 
bestående af en hvit penning; men i Westergötland vet man 
ännu tala om offer till Necken af en svart bagge, och i 
Östergötland likaledes om offer af en svart katt eller af tre 
droppar blod ur ringfingret. När spelemän offra till Necken, 
för att af honom lära spela fiol, säges det, att Necken kommer 
upp ur sjön och stämmer felan, så att spelemannen derefter 
kan leka på fiolen hvad lek honom lyster. Om andra fiol- 
spelare heter det, att de bytt fela med Necken, hvarvid till- 



196 Kap. III. Hedna-Tro. 

gått så, att de först offrat och sedan nedlagt sin fiol på någon 
sten, der Necken mest plägar hålla sig. Derefter ha de gått 
bort, och, när de sedan kommit igen, har på stenen legat icke 
en, utan två felor, den ena alldeles lik den andra; en af dessa 
var Neckens. Då gällde att taga den rätta; ty om spele- 
mannen tog orätt fiol, troddes Necken komma och draga honom 
till sig ned i sjön, och der öda eller förderfva honom. 

Necken uppträder i wärendska folktron under många olika 
skepnader, såsom han, likt de öfriga naturvättarne, menas kunna 
furskapa sig till allt hvad han vill. Han har således vi- 
sat sig i skepnad af alla de olika naturföremål, som förekomma 
på våra sjöar, och folket misstänker hans närvaro vid hvarje 
synvilla eller ovanligare företeelse i vattnet. Någon gång har 
man i forssen eller qvarnbäcken sett honom ligga och flyta så- 
som en stor silfverskål; men, när mjölnaren oförsigtigt räckt 
sin hand derefter, har det varit så när att han sjelf kommit i 
vattnet, och med detsamma har silfverskålen förvandlat sig till 
bara vattenskum och fradga. En grebba (o: flicka), som en 
gång hittade i sjön en gyllene kedja, var så oklok, att hon 
stoppade kedjan i barmen; straxt kom Necken och drog henne 
sjelf ned i djupet. Ty Necken icke blott villar folk, utan 
drager dem äfven till sig i sjön, och om menniskor, som få 
kramp eller sendrag i vattnet, är det ännu en allmän folktro, 
att det är Necken som får tag i dem och drager dem åt 
sjöbottnen. 

Mångfaldig förgerning och sjukdom på folk och fä tros 
komma af Necken. Efter gammal Wärendstro måste man 
derföre noga akta, att icke någon menniskas blod eller xirin 
kommer i vattnet, emedan Necken då har makt att förgöra 
henne. Vill någon dricka utur sjÖn eller ån, må han spotta 
för sig, att han icke må bli förgjord af Necken. Likaledes 
om han färdas öfver ett vatten, må han äfven spotta för sig. 
Men framför allt är angeläget, att man icke må hemta in vatten 
utifrån, för att bruka till första logen åt nyfödda barn, emedan 
Necken då kan följa in med vattnet. Om icke vatten 
finnes inne, tager man derföre hellre mjölk eller dricka till 



§ 63. Necken. 197 

den första logen, än att dertill hemta vatten ur sjön eller 
källan. 

I afseende på den förgerning, som Necken vållar på krea- 
tur, anmärkes, att om mjölk kommer att spillas i rinnande 
vatten, så tros kon blifva förgjord eller sjuk, med mindre att 
man söker bot genom att offra mjölk i samma vatten. Om 
någon låter sin häst dricka ur sjön, må han förut spotta i 
vattnet, att icke hästen må bli förgjord af Necken. Äfven tror 
man, att när hästen eller oxen plågas af ref eller annan invärtes 
krämpa, är det Necken som nattetid rider honom. Han 
botas då genom ett skott löst krut, som aflossas med de orden: »nu 
skall tusan djeflar taga dig!» hvarvid då Necken måste vika. 

I likhet med de öfriga naturvättarne antager således Necken, 
i medeltidens folktro, alltmera karakteren af en ond ande, en 
grym och blodtörstig puke, som rider, q väljer och på annat 
sätt far illa med djur och menniskor; tills han slutligen i- 
dentifieras med Lucifer, i svordomsformeln »tag mig Necken!» 
Detta gradvisa sjunkande i föreställningssättet är likväl ingen- 
städes så märkbart, som i den gängse folktron, att när Necken tagit 
folk, suger han bloden utur dem igenom näsan, på samma 
sätt som Oden, nedsjunken till Satan, suger blod af troll- 
backorna under deras sömn (§ 52). Liken efter drunknade äro 
derföre alltid bleka, blodlösa och vanställda. 

På samma sätt, som, efter wärendsk medeltidstro, puken, 
då han nattetid kommer och qväljer folk, kan bindas genom 
att man sticker en knif eller annat stål i golfvet, så har man 
ock ända till vår egen tid brukat binda Necken, innan man 
går i sjön för att löga sig. Detta sker likaledes, genom att 
sticka en knif eller annat stål i sjöa-landet. För att göra 
denna handling så mycket kraftigare, plägar man låta den be- 
ledsagas af följande, icke serdeles gamla rim, hvilka af de 
badande ropas i chorus: 

»Neck, Neck, nålasäck! 
Var du i land, 
mens vi ä' i vann!» 



198 Kap. III. Hedna-Tro. 

eller 

»Neck, Neck, nålatjuf! 

Far din var en stålatjuf, 

mor din var en frilla, 

gick i gårdarne och. gjorde illa;^ 

hvarefter hela skaran, under ropet »Ho, Hagla!» eller »Ne eken 
är bunden!» på en gång störtar ut i vattnet. Spörja vi nu 
om meningen med dessa emot Necken riktade tillmålen, så 
äro de icke annat än vit-ord, med hvilka man trodde sig kun- 
na vita bort det fruktade naturväsenet, alldeles såsom vi 
(§ 48) anfört liknande rim, hvarmed man vitar bort gladan. 
Alla vit-ord borde nemligen till sitt innehåll vara skymfliga, 
hvadan ock ordet tillvitelse ännu i nyare svenskan brukas i 
betydelsen af beskyllning, anklagelse. 

När Necken i folksägnen uppträder under skepnad af nå- 
got djur, är det oftast såsom en häst eller fölsing (o: fåle), 
som då i Wärend får namn af Kattenhästen eller Bäcka- 
hästen. Om denna häst gå i landet otaliga sägner. Han skall 
flerestädes ha blifvit fångad och satt för plogen, eller dödad 
med silfverkula. Om hvitbrokiga hästar nyttjar man allmänt 
talesättet, att de äro iVecA^abrokota, likasom de, på grund af 
förmodad härkomst från Necken, hållas för att vara bättre än 
andra hästar. 1 afseende på hela detta föreställningssätt må 
anmärkas, att Vattenhästen, om än nu mera betraktad såsom 
Necken sjelf, likväl ifrån början knappast kunnat vara annat än 
en åt Necken helgad djur-art, på samma sätt som hästen 
var helgad åt Oden, Elfva-oxen åt Elfven o. s. v. Bäcka- 
hästen är då tilläfventyrs blott en yngre förvridning af Necka- 
hästen. Hvad slags djur, som gifvit anledning till hela detta 
föreställningssätt, är icke lätt att afgöra; men ännu för hundra 
år sedan förekommo vilda hästar, eller s. k. Skogs-ök, i 
mängd på norra Skånes bokskogar, och individer af detta djur 
ha otvifvelaktigt ofta visat sig på löfhulten inom Wärends- 
gränsen. I andra sägner är deremot Yattenhästen tydligen 
icke annat än en bäfver eller en utter. Han ligger då, lik 



§ 63. Necken. § 66. Vättar. Jordvättar. Jordfolk. Dvergar. 199 

en fölsing, på stenarne i ån, skjuter rygg, då han får se skyt- 
ten, och fnyser som ett svin, när han simmar igenom vattnet. 

Små ljus, som nattetid visa sig på sjön, tros härröra ifrån 
Necken, och förebåda att någon menniska snart skall sänka 
sig eller af Necken bli tagen. De äro således rättast att be- 
trakta såsom feg-ljus, om hvilka vi få tala i det följande. 
Gungflyn och djupa hålor i kärr och mader, genom hvilka 
Necken tros uppstiga, heta i Wärend ]S ecJcahrtinnar eller 
Neckahål. När bonden skall gå fram öfver sådana farliga 
ställen, ritar han ännu gerna före sig ett femuddakors ^. De 
bekanta hvita och gula vattenliljorna, som vexa i stillastående 
vikar och lugnvatten, anses i folktron tillhöra Necken, och få 
efter honom namn af Necla-liljor, Necka-rosor, Necka- 
hlommor. Deras gröna, på vattnet simmande blad heta i Wä- 
rendsmålet Necka-blad. 

§ 66. Det naturlif, som rörer sig I den oorganiska och 
lägre organiska naturen, fattas af ^^ ärendsboarne personifieradt 
till ett slags naturväsen, som få namn af Vättar, G o Vätt ar. 
De bilda en egen klass af mythiska väsen, och omtalas under 
olika namn, såsom Jordvättar eller Jordfolk, Bolvättar och 
Skogs-vättar. 

Jordvättarne eller Jordfolket är ett slägte af natur- 
väsen, som tros lefva i stenarne och i muUen. De äro små 
till vext och mörka till utseende, och bo under jorden, der 
de hafva sina boningar och allt annat inrättadt alldeles på 
samma sätt, som menniskorna ha i sina hus. Häraf bli de 
ock någon gång kallade de Un der jordiske. Deras drägt är en 
grå tröja med röd pinnhätta. De äro färdiga i all handa- 
slöjd, och folksägnen omtalar garn, som af vätteqvinnan blif- 
" vit spunnet finare än spindeltråd, och väfnader, så fina och täta, 
att när man bredde dem på jorden syntes gräset igenom, medan 
regnet, som föll, stod q var uppå duken. Vättegubbarne äro 
dertill dråpliga smeder. När Wärendsfolket hör ett hamrande, 
pickande och bultande ljud emellan stenarne, i jorden, i väg- 
garne eller i träden, säger man, att det är Vatten som smi- 
der, eller det är Vätta-smeden. Glimock och små glänsande 

- vagn. 



200 Kap. III. Hedna-Tro. 

flingor i stenarne få i Wärendsmålet namn af Kätta-silfver^ 
och om mycket fint och konstigt smide hörer man någon gång 
yttras, att det är fint som ett Vätta-smide. 

I likhet med andra mythiska naturväsen tros jordvättarne 
eller jordfolket eftersträfva förbindelse med menniskan, för att 
kunna bli saliga. De bortröfva eller bortbyta derföre qvinnor, 
som efter barnsbörd ännu icke blifvit kyrkotagna, samt nyfödda 
barn, medan dessa ännu äro hed na eller odöpta. Den första 
logen, hvari ett nyfödt barn vattenöses eller tvättas, må der- 
före icke slås ut på jorden eller under bar himmel; icke heller 
något som ifrån barnsängs-qvinnan kommer, utan må alltid 
nedgräfvas ini huset. Sker annorlunda, så kunna vättar och 
elfvor förgöra qvinnan och barnet, så att hon blir ifrån 
sig och aldrig kommer frisk ur sängen, eller så, att barnet al- 
drig får någon trefnad. Landets sägner äro rika på hithörande 
drag, och ej sällan förekommer, huru någon danneqvinna blif- 
vit bjuden att bära barn (till dopet) åt jordvättens hustru, som 
då alltid sjelf är af folk, af ch rist et folk. Vid bortgåendet 
blir då gomodren gerna hedrad med skänker af den rike Vätte- 
gubben. Dessa skänker se ringa ut, så länge de äro under 
jorden; men när de komma upp i dagen, befinnas de vara 
perlor, guldhorn och andra kostbarheter. 

Vättarne älska lugn och stillhet och äro ytterst renliga. 
De tåla hvarken att man oroar dem, eller att deras hemvist 
blir smutsadt af orenligbet som kommer uppifrån jorden. Wä- 
rendsbon slår derföre aldrig ut någonting på marken, icke ens 
lägger sig ned på jorden, utan att först spotta för sig. Detta 
sker till att förekomma förgerning af vatten. Men framför allt 
iakttages, att man icke slår ut varmt vatten på jorden och sålunda 
skållar vatten; ty om någon det gör, får han till straff en 
sjukdom mied brännblåsor öfver hela 'kroppen. När \'Värends- 
qvinnan har att slå ut kokhett vatten, spottar hon alltid före 
sig och säger till, eller varnar vatten med de orden: »Vätt, 
Vätt, är du rädd att skållas, så gäck undan!» eller »Akta 
dig, vätt!» eller »Är här någon god^ så åkte han sig!» 
»Äro här några hse-da^ så akten Er för varmt!» Har 



§ 66. Vältar. Jordvättar. Jordfolk. Dvergar. 201 

någon förgätit detta, eller oförvarandes spillt vatten och sålunda 
råkat skålla vatten, så måste han offra och bedas före. Off- 
ret består mest af söt mjölk eller öl, eller af en messings-bit, 
en koppar-slant eller en silfverpenning, som på thorsdagsqvällen 
slås ut eller nedlägges på det ställe, der skadan timade. 

Både sägen och folksed bevara ännu talrika spår af den dyr- 
kan, som i hednatid blifvit egnad åt govättarne, och af de bruk, 
som blifWt iakttagna när menniskor ville bygga hus eller upp- 
föra sina helgedomar på deras område. Till dessa bruk hörde 
i första rummet offer, äfven af lefvande djur och menni- 
skor. Om alla gamla kyrkor i Wärend vet man således berätta, 
att något djur blifvit lefvande begrafvet å den tomt, der kyrkan 
skulle byggas. Om åtskilliga kyrkor, f. ex. Asarum i Blekinge, 
heter det till och med, att en menniska der blifvit satt qvick 
i jord, och samma sägen går om den gamla hedniska stenhor- 
gen eller blothögen i Raje-lund vid Wierstad, der man tror att 
en qvinna, vid namn Rarin eller Raja, blifvit lefvande begraf- 
ven. Och att dessa i landet utbredda sägner verkligen grunda 
sig på en urgammal hednisk folksed, kan icke vara något tvif- 
vel underkastadt, då vi f. ex. veta, att ännu i en senare tid 
folket i Wärend och norra Skåne trott sig kunna bota s. k. 
S vart-sjuka, eller boskapspest, som troddes härröra af jord- 
vättarne eller kanske af dödingarne, genom att i jorden begral- 
va ett lefvande nöt-kreatur. Exempel af denna grymma vid- 
skepelse har förekommit i Jönköpings län ännu så sent som 
år 1843. 

Äfven andra hithörande hedniska plägseder äro ihågkomna 
i folksägnen. Om många gamla Wärendskyrkor, såsom W exiö, 
Elmeboda, Sjösås, Tolg m. fl., går således ett gammalt tal, att 
de till en början voro ämnade att byggas på den eller den 
backen, men hvad som bygdes om dagen föll alltid ned igen 
om nätterna, tills man slutligen sökte hjelp hos den kloke, och 
efter dennes råd spände två otamda, tre-åriga tvillings- 
oxar för en drog, lade på drogen en viss rund sten, och lät 
oxarna gå hvart de ville. Ryrkan bygdes sedan på det ställe 
der stenen föll af. Eljest heter det ock, att man spände 
två hvita tvillings-oxar för en vagn, lät dem gå hvart 



202 Kap. III. Hedna-Tro. 

de ville, och der de stadnade, der bygde man sedan kyr- 
kan. 

Ännu i dag iakttager Wärendsbonden vissa urgamla bruk, 
för att vinna jordvättarnes bifall, när han vill bygga hus på 
någon ny tomt. För att tomten må blifva lyckosam, måste 
han derföre i förväg bedja om lof, ljusa på, eller säga till, 
d. v. s. begära tillstånd och högt tillkännagifva sin afsigt att 
bygga. Äfven plägar han frambära sin tyg och nedlägga sin 
arbetsredskap å den nya tomten, redan dagen förut, innan 
bygget skall begynna. Äro jordvättarne på detta sätt förberedda, 
och vinner det nya företaget deras bifall, så förnimmes om 
nätterna, så länge bygget varar, ett ständigt huggande, bultande 
och slående, likasom om folk der vore stadda i fullt arbete. 
Detta hålles då för ett godt tecken, och kommer af Vättarne, 
som hjelpa till med arbetet, så att allt går väl och lyckosamt. 
Detsamma spörjes ock ofta vid qvarnar och på logar; ty när 
det vill sig väl, höres qvarnen gå och slagan tröska hela nat- 
ten om. Men höres ingenting, så tros vättarne vara stickna- 
de, så att de icke vilja hjelpa till, och då torde icke allt gå 
lyckligt, hvarken med bygget eller eljest vid gården. 

Sägnen omtalar ock, huru, vid nya byggnadsföretag, vätta- 
gubben kommit fram till gården och bedt bonden bygga annor- 
städes, emedan vättarne eljest skulle bli tvungna att flytta. 
Har bonden gjort dem till viljes, så har det sedan gått honom 
väl. Har han deremot icke villfarit deras bön, så har man 
sedan fått höra gråt och jämmer i jorden af de bortflyttande 
vättarne. Den ogine bonden har derefter aldrig haft nå- 
gon trefnad, utan blifvit usel och utfattig. 

Jordvättarne samla sig stundom nattetid ute på marken till 
dans och lekar. De hålla då alltid i handen ett ljus, likasom 
ett litet vaxljus, brinnande med en klar, blåagtig eller grön- 
agtig låga. Dessa ljus nedsätta de sedan på jorden i en ring, 
fatta så hvarandra i händerna och dansa i ring omkring 
de små brinnande ljusen. Så kunna de dansa och leka 
flera timmar på natten. Ljusen, som vättarne bära, få i W ä- 
rend namn af Kätta-ljus, och hittas någon gång i jorden. De 
hafva då skapnad af ett litet gråagtigt vaxljus, men äro alltid 



§ 66. Väftar. Jordvättar. Joi''dfolk. Dvergar. § 67. Vättar. Bolvättar. 203 

af sten, hvarföre de ock få namn af Vätta-stenar. Ett så- 
dant vättaljus eller vättasten är godt emot all förgerning och 
sjukdom, som kommer af vättar ae. De lärde säga deremot, 
att det är en naturbildning, och ^ifva deråt namn af en Be- 
lemnites. 

Vi finna spår af att jordvättarne eller jordfolket 
äfven varit i Wärend kände under namn af //yar/- 
var eller Dvergar. Dessa dvergar o-mtalades förr 
såsom små gossar, alla med hattar på hufvu- 
det. Hattarne, som de buro, voro s. k. d ver.g-hattar, 
med hvilka man enligt folktron kunde göra sig o- 
synlig. Ännu på Rudbecks tid visste Wärends- 
folket berätta, huruledes den, som niond^ året gick 
årsgång, och kom serla om aftonen på kyi-kogården, 
der träffade före sig många små dvergar, hvilka först 
med löje och apespel sökte få honom att le, och sedan vätia-lius 
med fasliga syner sökte jaga honom bort, tills t^e änd- 
teligen, kufvade af makten i hans vilja, m^ste till honom 
afstå den hemlighetsfulla dverghatten. \ ^ 

§ G7. De vättar, som qvarstadna å en gårdst -lan hon 

af mienniskor blifvit bebygd, kallas i Wärend o ... i bcfe 

slätt för Tvättar eller T^ätter^ men omtalas ock någon gång 
under namn af Bolvättar. 

Bolvättarne äro i grunden alldeles samma väsen som jordvät- 
tarne, men omtalas dock något olika. Det heter således om 
dessa vättar, att de äro helt små till vexten, icke större än en 
docka eller ett tre års gammalt barn. Efter sin vext äro de 
äfven mycket småätna, så att »i af dem tyr äta mer än 

ett hälft ägg». Till ansigtsfärg ä. de ljuta och mörklagda. 
Deras drägt är en kort livit kjortel, och somliga hafva kort 
hår, medan andra bära håret långt och utslaget omkring ax- 
larne. För öfrigt te de sig i allt på samma sätt som monni- 
skorna, så att de både gifta sig och döpa barn, och ha sina 
hemvist inrättade alldeles såsom menniskornas boningar. 

Likasom jordvättarne lefva bolvättarne under jorden, dock 
inom husen eller gårds-tomten. På samma sätt som de gamla 
folkens penater, hålla de sig mest i grannskapet af eldsta- 



204 Kap. III. Hedpfa-Tro. 

den. Ibland om nätterna får puan i stugan se dem skymta 
i mörkret, nästan som ett månsken. Stundom synes det 
lysa emellan springorna på* golfva-tillet; folket säger då efter 
gammalt tal, att det är vatten, som bränner ljus. Ofta 
händer ock att elden i spi^jeln, sedan han redan blifvit fästad, 
å nyo glimmar upp i as^Kan; de gamla tro då, att det är vat- 
ten, som ligger och blåser på värmen (elden). Den van- 
ligaste formen för vattens uppenbarelse är dock, att man får 
se honom nattetid vanka fram och åter i stugan, alltid med 
sitt lilla blåagtiga vätta-ljus i handen. Afven händer, att mån- 
ga vättar samla s'ig i ett hus för att om natten leka och dansa. 
Alla bära de då små brinnande ljus i händerna; dessa ljus 
ställa de i en ring på stugu-golfvet, och dansa sedan omkring 
dem i ring, i ring, alldeles som vi nyss förtäljde om jordvät- 
tarnes nattliga danj^ under bar himmel. 

'När bolvättarne visa sig om dagen, taga de skepnad af Pad- 
dor. Dessa djur, som så gerna hålla sig i gräs och gömslen 
på gårds-tomte»^ i må derföre icke hatas. Ser man länge på en 
padda, så b'* hon allt större och större. Att ofreda eller skada 
en pa'' i Wärend ha olycka med sig. När bonden gör 

sin ^^ är han derföre ytterst aktsam att icke såra någon 

padda med lien, och då han höfligt ber henne gå undan, hed- 
rar han henne med tilltalsordet jungfru, jungfru lilla. 
Sägnen förtäljer om en dräng, som var nära att skada paddan 
med sin lie, huru han sedan blef bjuden till gäst hos bolvät- 
ten, som höll barns-öl. Men han hade liten glädje af gillet; 
ty öfver sig i taket så,"- ^an en tung qvarnsten, hängande på 
ett hufvud-hår. »Så ri 3m du nu är,» sade vätta-qvinnan, 

»så rädd var jag ock, l du höll lien öfver mig i gräset.» 

Såsom hela sitt slägte äro bolvättarne ytterst renliga, och, 
om de oroas, hämna de sig med mångfaldig förgerning och 
sjukdom på folk och fä. Enligt folktron komma af Vättarne 
nio slags förgerning. Det är derföre icke godt, om barnets 
nanna eller dussa (o: vagga) får sådan plats i stugan, att hon 
råkar stå öfver vattens boning. Ty om vattens underjordiska 
hemvist orenas genom smuts eller spillvatten, så oroar han 
barnet om nätterna och i sömnen. Man tror således att vät- 



§ 67. Vättar. Bolvättar. 205 

ten pattar (:*: diar) barnet, hvaraf uppkomma blåsor på dess 
lemmar; äfven suger han barnet på finger-ändarne, så att 
fingrarne bli tunna och genomskinliga. Finnes minsta öppning 
å barnets nafvel, så kan vatten derigenom suga blod, så att 
barnet mås (o: tvinar) bort. Det är derföre angeläget, att 
med späda barn och allt hvad dem tillhör iakttaga den yttersta 
snygghet. Märker man, detta oaktadt, att vatten oroar barnet 
i sömnen, så är ingen annan bot, än att flytta nannan till an- 
nan plats i stugan, att lägga vättaljus eller vättasten (§ 66) i 
barna-svepen (lindan), samt nedlägga offer åt vatten i hus- 
tomten. Sker detta, så viker vatten och lemnar barnet i ro. 

Äfven boskapen är ofta utsatt för förgerning af vättarne, 
hvaraf sker, att kalfvarne dö och kreaturen på mångfaldigt 
sätt vantrifvas och bli sjuka. Man tror således, att vättarne 
dia kreaturen, eller bita dem vid lättklöfvarne och 
suga bloden ur dem, eller äta hornen af dem o. s. v. 
Sår på fäkreatur ofvanför lättklöfvarne få i Wärend namn af 
Kättahett. Det är derföre angeläget att iakttaga den högsta 
snygghet i fähuset, så väl inom hus, som i dyngstaden. Hän- 
der ändock att kreaturen ej vilja trifvas, så är det förmodli- 
gen derföre, att de fått sin plats öfver vattens boning eller 
stå i vägen för vatten. Det första, som då må göras, är 
att flytta kalfva-kätten eller bindsla kon på annat ställe. Hjel- 
per ej detta, så sökes bot genom att offra till vatten, på 
sätt vi i det föregående omtalat. Offret nedlägges i båset eller 
i kalfva-kätten. Äfven är godt att binda vätta-ljus på krea- 
turen, eller att skära en skinnlap" stor som såret af vätta- 
bettet, strö skafven vättasten deiögen i kasta på elden under 
signelse och läsning. ^^ 

Gammalt folk omtalar, att man i Wärend fordom brukat 
på jul-afton och andra stora högtidsqvällar sätta ut mat åt 
Vatten, eller ge Vatten. Maten, som mest bestod av hvit 
gröt med mjölk, utsattes i en skål, under lofts-trappan eller i 
något annat afsides hörn inne i stugan eller å gårds-tomten. 
Seden var i grunden icke annat än ett hedniskt olTer-bruk. I 
sammanhang dermed står en ännu iakttagen folksed, att man 
icke må på golfvet nedsätta något fat, innehållande mat eller 



206 Kap. III. Hedna-Tro. 

dryck som är ämnad åt menniskor. Om så sker, tros vättar- 
ne bli förtörnade och. göra skada. Afven träffas ännu spår 
af ett uråldrigt hedniskt folkbruk, att åt vättarne helga 
förstlingen af alla födoämnen, som förtäras i huset. 
Wärendsbonden styckar derföre aldrig en brödkaka eller en 
ost, utan att först hafva med knifven afskurit en tunn skifva 
af kanten. Detta heter i Wärendsmålet att skåra brödet eller 
osten. I några svenska landskap har man fordom plägat kasta 
den så afskurna brödkanten på golfvet »till Go Nisses föda». 
I norra Småland iakttogs ännu för 150 år sedan, att vid slagt 
»den leden uti ryggen, som sitter näst intill halsen eller hals- 
»qvarnen, alltid afhugges och bortkastas, hvilket stycke 
»kallas helg-ona-sti/cket eller bÖls (bödels) kota.» Gamla 
käringar brukade ock nedgräfva njurarne af det slagtade 
djuret under en stor sten. På skånska gränsen brukar man 
ännu, när kalfvar slagtas, afskära en köttbit, med de orden: 
»detta ger jag dig, det andra hör mig till.» Alla dessa 
bruk äro således i grunden icke annat än uråldriga hedniska 
offer till bolvättarne. 

§ 68. I en yngre och förändrad gestalt, men ännu fullt 
igenkännlig, uppträder Bol vatten i Wärend såsom Tomte eller 
Tomtagubbe. Han är, såsom sådan, till skepnad som en något 
ålderstigen man, icke större än ett fyra eller fem års gammalt 
barn, och oföränderligen klädd i grå kläder med en röd 
topphätta. Hans uppehåll är mest i stallet, på logen och i 
ladan; der går han och pysslar både dag och natt samt va- 
kar öfver ordningen inom huset och i gården. 

Tomten omtalas såsom till lynnet egensinnig, snarsticken 
och fåfäng, men ytterst ordningsam och renlig; dertill är han 
ock öfvermåttan stark, så att icke ens den styfvaste dräng kan 
stå för hans örfilar. Ty Tomtagubben är en sträng husbonde 
och vakar noga öfver god ordning och snygghet. Har stall- 
drängen försofvit sig och ej gifvit hästarne ottefoder i behörig 
tid, eller icke ryktat och vattnat dem, så kan han vänta sig 
att bli tuktad af Tomtagubben, om icke af någon annan. När 
drängarne skola bittida ut på logen, så väcker tomten dem; 
likaså vid qvarnar och kolmilor, när det nattetid händer att 



§ 68. Tomtagubben. § 69. Vättar i träden. Skogsvättar. 207 

qvarnen går torr eller milan vill fatta eld. Bygges det i går- 
den, så plägar Tomten om nätterna hjelpa till med arbetet, 
och man kan då höra, natten igenom, huru han bygger och 
bultar på det nya huset. Likaledes vid qvarnar och vatten- 
verk. ] alla hus, der det går väl till, tror man att det är 
Tomten som drager till gården eller som drager till 
bys. Men der husets folk emot honom brista i aktning, eller 
fela i god ordning och snygghet, der drager han ifrån går- 
den, så att allt blir odrygt i lada och kornbinge, kreaturen 
vantrifvas och bonden sjelf blir utfattig. 

J många >värendska hus har man ända till senare tid haft för 
sed, att på Thorshelgen och alla stora högtidsq vallar ge Tomten, 
eller sätta ut mat åt Tomtagubben. Seden är, med för- 
ändradt namn, alldeles samma hedniska ofFerbruk, som den 
nyss omtalade folkseden att ge Vatten. Maten, som på jul- 
afton alltid skulle vara julagröt med mjölk, utsattes i en 
skål, vanligtvis på logen, men eljest äfven under lofts-trappan 
eller i någon annan afsides krok inom gårdstomten. Folk- 
sägnen omtalar äfven, att man på jul-afton gifvit Tomten 
nya kläder. An i dag är det wärendskt folkbruk, att vid 
flytt-öl, eller när brudfolk flyttar in i sitt nya hem, dricka en 
skål för Tomt eb o-lycka. Allt hänvisar således på en forn- 
tida dyrkan af vättarne, bolvättarne eller Tomtagubben, såsom 
husets och gårdens skydds-väsen, i likhet med den husliga 
kult, som af de gamla folken egnades åt Larer och Penater. 

§ 69. 3Ian talar i Wärend äfven om Vättar i träden eller 
Skogsvättar, såsom de nämnas i en gammal wärendsk signel- 
se. Dessa vättar, likasom de elfvor, som bo i träden, och 
hvarom vi i det föregående (§ 64) talat, synas i grunden icke 
vara annat än en yngre och mera utvecklad form af den gamla 
folktron om trädens naturväsen. Vi få om dessa närmare 
yttra oss i det följande. 

§ 70. Såsom naturväsen för skogen i dess större omfattning, 
uppträda skogsvättarne under nya namn och i ny skepnad. 
Det vanligaste och minst bestämda af dessa namn är Skogsråt, 
Tänkt såsom en manlig naturvätte, omtalas Skogsråt någon 
gång under namn af Hulte; såsom qvinnligt naturväsen, är 



208 Kap. III. Hedna-Tio. 

det i Wärend ännu allmänt kändt under namn af Skogsnuf- 
van eller Skogsfrun. 

Hulte förekommer nu mera blott i sägnen. Han är då man 
åt Skogsnufvan, och ett ondt, fruktad t väsen, som far fram 
med storm och oväder, så att hvart träd i skogen kan blåsa 
ikuU. Hans namn, som härledes af A^V ärends-ordet hult o: 
löfskog, antyder för öfrigt, att han närmast tänktes såsom na- 
turvätte för hultet eller den stora löfskogen. Han är således 
samma väsen, som i Skåne (Ljunits härad, Frosta härad o. fl. 
st.) omtalas under namn af Skoumannen, Shougviannen. 
Om denne senare heter det, att han ser ut som en karl, men 
glor (stirrar) man på honom, blir han stor som den högsta 
trädstam. Han förvillar folk som gå i skogen, och när de gråta 
af fruktan, skrattar han: ho, ho, ho! När berg-ufven höres i 
skogen, säger folket i Frosta härad, att »Skoumannen är ude 
å skriger». För öfrigt är han, såsom alla naturväsen, mycket 
sinnlig, och eftersträfvar gerna förbindelse med christna qvin- 
nor. 

Skogsnufi>an, eller det qvinnliga skogsråt, sådant det i 
Wärend allmänt omtalas, tillhör deremot närmast den egent- 
liga barrskogen. Der går hon och snufvar natt och dag, och 
antager skepnad af alla djur, träd och andra naturting, som före- 
komma i landets skogar. Tänkt i mennisko-hamn, uppträder 
hon i den äldre Wärends-sägnen såsom ett skogstroll, och 
har fordom blifvit sedd såsom en skinnklädd qvinna, fa- 
randes fram genom luften med utslaget hår och de 
långa brösten uppslängda på axlarne. Det är i denna 
skepnad, som hon jagas och skjutes af Oden (§ 49). I den 
yngre sägnen är hon deremot en fager jungfru, skön och 
förförisk, när man ser henne framifrån; men får någon se 
henne på ryggen, så är hon baktill ihålig som en rutten 
stubbe, som en t rås v älta (d: ett kullfallet träd), eller som 
ett baketråg. 

Skyttar och andra, som ha sina vägar i skogen, få ofta höra 
skogsnufvan tralla, skratta, prata, hviska och hvissla i buskar- 
ne och i de täta snåren; ty hon kan taga hvad slags läte hon 
vill. När hon talar, är det likväl alltid med hes röst. Stun- 



§ 70. Skogsråt. Hulte. Skogsnufvan. 209 

dom höres vid den ensliga skogsbäcken ett klappande eller 
smackande ljud; folket säger då, att det är Skogsnufvan, 
som klappar byk. Af ven har man om våren fått se snö- 
hvita fläckar eller drifvor djupt ini den mörka skogen. Wä- 
rendsbon säger då efter gammalt tal, att det är Skogsnufvan, 
som breder sina kläder. 

Skogsnufvan råder öfver villebrådet i skogen, och det är 
derfÖre godt för skyttar och jägare att hafva hennes vänskap. 
Man har ock mångfaldiga sägner om jägare, som ställt sig 
väl med henne, så att de kunnat skjuta så mycket vildt de 
velat. Äfven hafva gamla skyttar haft för sed, att nedlägga 
en slant på någon stubbe, tiU offer åt Skogs- rå t, eller att i 
skogen utsätta mat på någon sten eller stubbe. Hon eger 
vissa skogsdjur, hjortar, rådjur, harar och fjärhanarCo: tjäd- 
rar), hvilka höra henne ensam till. Dessa djur tros vara 
förtrollade, så att ingen är i stånd att skjuta dem; och skulle 
äfven så hända, har det intet godt med sig; ty då blir jäga- 
rens bössa förgjord, så att han med henne icke vidare kan 
skjuta rätt, utan han dertill brukar några serdeles konster. 

Skogsnufvan söker på allt sätt få makt med menniskor, som 
gifva sig ut i skogen. Den som går i vildmarken må derföre 
se sig väl före. Hörer han någon ropa sig vid namn, må 
han icke svara »ja», utan »hoj!» ty Skogsnufvan vet alla 
menniskors namn och kanske är det hon som ropar. Sva- 
rar han då »ja», så får hon straxt makt med honom, och i 
detsamma slår hon till ett högt flatskratt, så att det rungar i 
hela skogen. 

När Skogsnufvan får makt med folk, så förvillar hon 
dem på mångahanda sätt. Den som villas af Skogsnufvan, 
kan icke vidare hitta fram i skogen, utan går och går, och 
kommer allt igen på samma ställe. Till slut blir han så yr 
och vilsen, att han icke ens känner igen sin egen stuga. Den 
enda bot, som då finnes, är att vränga tröjan eller läsa Fader 
Yår afvigt. Om menniskor som äro mjeltsjuka, så att de söka 
skogen och ensamheten, tror Wärends-folket, att det är Skog- 
snufvan, som lockar dem, eller Skogsnufvan, som har 
fått makt med dem. Den enda bot, som då står tiU, är att söka 
14 — 181981. Värend och Wirdarne. 



210 Kap. III. Hedna-Tro. 

den kloke, och efter hans råd draga honom, som är förgjord, 
tre gånger igenom klofvan på en lefvande ek, som blifvit spräckt 
med trä-kilar och trä-klubba, utan något jern. Ännu lefva 
personer, hvilka erindra sig en dräng i Ljuder socken, kallad 
Skogs-Nisse, som var förgjord och villad af Skogsnufvan och 
på detta sätt blef fri ifrån henne. 

Skogsnufvan vippträder ofta hos skytten, fiskaren eller kola- 
ren, der han om natten sitter ensam vid sin eld i skogen; vi- 
sar honom då sin fagra sida och söker locka honom till 
kärlek. Om åtskilliga gamla fjärhana-skyttar (tjäder-skyttar) 
går ett tal, att de i skogen hållit till med Skogsnufvan. Man 
förtäljer ock om män förr i verlden, som haft barn med 
Skogsnufvan. Sådana barn blifva enligt sägnen alltid större, 
starkare och mer storätna än andra menniskor. Detta slags 
förbindelser med Skogsnufvan hafva dock aldrig något godt 
med sig, och alltid heter det om skytten, att han förr eller 
senare ledsnat vid hennes kärlek. Han har då sökt råd hos 
den kloke, för att bli henne fri. Detta har dock sällan lyckats, 
utom i fall att han kunnat få ett af skogstrollets hufvudhår. 
Genom att linda detta omkring sin bösskula, har han då blif- 
vit i stånd att skjuta Skogsnufvan. IVär så skottet blifvit los- 
sadt, har det blifvit ett hiskligt gny, dön och buller i hela 
skogen; men sedan dess har skytten aldrig mera hört af 
henne. 

I den äldre svenska rätts-skipningen förekomma åtskilliga 
fall, som stå i förbindelse med denna urgamla folktro. Ett 
sådant fall inträffade år 1691, d. 22 och 23 Dec, då en tj\i- 
gutvå år gammal dräng, ifrån Lioms gård i Storpa socken af 
Marks härad, blef af Wätte häradsrätt dömd till döden, för 
»oloflig beblandelse med en Skogs- eller Bergs-rå». Ett annat 
hithörande fall förekom vid tinget i Lyckeby, d. 5 Aug. 1701, 
då volontairen Måns Malm blef åtalad och tingförd, för att 
"han skall med en Skoug-rå haft beställa». 

Ännu i våra dagar visar sig Skogsnufvan på de stora wä- 
rendska skogarne, såsom på Oby skog, Husaby skog, Ugna- 
bygda skog, o. s. v., och det gifves få äldre Wärends-boar, 
hvilka icke någon gång blifvit af henne villade. En backe >'id 



( 



/ 



§ 71. Bergråt. Trollen. 211 

gården Elinsås i vestra Thorsås heter efter Skogsnnfvan Skog- 
snufv e -hack €71 . 

§ 71. Det naturlif, som dunkelt och hemlighetsfullt rörer 
sig i bergens inre, personifieras af Wärendsfolket i ett väsen, 
som får namn af Bergråt. Detta naturväsen omtalas dock 
sällan, såsom W ärend snarare är ett skogsland än ett bergland. 
Bergråt blir derföre i sägnen sammanfördt med Trollen, Ber- 
gatrollen, Skogstrollen. 

Vi hafva om dessa gåtlika väsen redan i det föregående 
(§§ 4, 5, 26^ 27) flerfaldigt yttrat oss, och betrakta dem fortfaran- 
de såsom hälft mythiska och hälft ethniska väsen. Granska 
vi hela föreställningssättet, sådant det lefver i sägen och folk- 
tro, finna vi nemligen hos trollen, på ena sidan ett antal rent 
mythiska drag, hvilka hänvisa till att de af W ärends-folket 
blifvit fattade såsom rena naturväsen, natur-vättar eller natur- 
andar, medan å andra sidan vi hos dem upptäcka historiska 
drag, hvilka, enligt vår åsigt, gömma folkets hågkomst af de 
vilda urbyggare, som en gång uppträdde i våra skogar. 

Bland de rent mythiska drag, som således ingått i föreställ- 
ningssättet om Trollen, träffa vi många, dem vi hittills icke 
lärt känna utom hos rena naturväsen. Till dessa hörer, att 
Trollen, såsom Hulte och Haffrun, fara omkring i stormen 
och i väder-ilen; att de, såsom dvergarne, göra sig osynliga 
medelst en hätta; att de, såsom Necken och Vättarne, taga 
folk till sig under jorden, och att de, såsom naturvättarne i 
allmänhet, kunna skifta hamn och förskapa sig till hvad helst 
de vilja, likasom att de ega vissa dem serskildt tillhöriga skogs- 
djur (Trollharar, Troiltuppar). I likhet med andra naturvättar 
eftersträfva de ock förbindelse med menniskan, hvars barn de 
bortbyta, hvars qvinnor de bortröfva och hvars sinnen de för- 
villa, medan de, såsom orena och onda väsen, på henne och 
allt det naturlif, som rörer sig omkring henne, öfva mångfal- 
dig ond inflytelse och förgerning. Vi skola i det följande se, 
huruvidt dessa föreställningar kunna förknippas med forntidens 
uppfattning af menniskan sjelf, såsom jemväl ett mythiskt vä- 
sen. Deremot kan intet tvifvel uppstå, det ju Trollen äro 
tänkta såsom rena natur-andar, när de icke kunna se solen utan 



212 Kap. III. Hedna-Tro. 

att spricka; när bonden emot dem skyddar sitt odöpta barn 
genom att låta elden brinna på spiseln, eller genom att 
hafva eld med sig, då han nattetid öppnar dörren för att gå 
ut och in, och genom att lägga en sax (eller annat stål) och 
en bok i barn vaggan; eller när de troddes kunna lägga sig i 
bondens mat och dymedelst vålla honom kålle-sjukan (frossan) 
o. s. v. De betraktas ock såsom onda naturväsen, när sädes- 
matken och andra skadliga krypfän i Wärendsmålet få namn 
af Trolig likasom slem på gräs och örter få namn af Troll- 
spott. 

Å andra sidan igenkänna vi i föreställningssättet om Trollen 
iemväl många drag af en öfvervägande eller bestämdt eth- 
nisk karakter. TroUen äro således icke mythiska naturvät- 
tar, utan snarare menskliga väsen, lefvande under samma vilkor 
som de n. v. wärendska jordbyggarne (§ 5), när de i folksäg- 
nen uppträda såsom boende i jordkulor i den eller den skogs- 
backen, såsom der uppgörande eid och bakande stenkakor, hvar- 
af de gifva åt bonda-heren till lön för det han lagat deras 
ugnsraka. Icke heller äro de mythiska naturväsen, när de, på 
samma sätt som jordbyggarne än i dag, vid julen och i kalla 
vintern kommo fram till bondgårdarne, gingo in i stugan och 
togo plats i grufvan (o: eldstaden), der de enligt sägen sutto 
och jemrade och uslade sig. Äfven trollgubben, som nattetid 
far på sjön med sitt bloss, fÖr att Ijustra fisk, likasom ock 
trollen, när de emot mat och öl hulpo folket att skära säd på 
åkern o. s. v., voro snarare halfvilda menniskor än mythiska 
naturvättar. Folktron att trollen, ehuru gamla de än må bli, 
likväl en gång måste dö, är icke heller något mythiskt drag. 
Härtill kommer, att trollens hela personlighet, deras korta vext, 
mörklagda utseende, gnällande stämma, och de grå kläderna 
med den röda pinnhättan, i sägnen har en pregel af åskådlig- 
het och rent mensklig natur, som nästan aldrig förnekar sig. 
De ega ock personliga namn, såsom Bonda-pilt, Gloan, Asa- 
Kittan, Bökoppa-Rittan o. s. v., hvaraf ses, att man en gång 
tänkt sig dem icke blott såsom väsen, utan såsom bestämda 
individer. Mycket leder oss då att antaga, att detta slägte en 
gång tillhört verklighetens verld, och att der bakom gömmer 



§ 71. Bergråt. Trollen. § 72. Solen såsom mytbiskt väsen. 213 

sig ett gammalt folkminne, genom mundtlig öfverlemning be- 
varadt ifrån landets första bebyggande. 

Rommer så härtill, att man genom hela medeltiden, ända 
in i vår egen tid, kan följa det mythiska föreställningssättet 
om Trollen, ifrån diktens och sagans område in i den historiskt 
gifna och rent menskliga verkligheten. Medeltidens Troll, lik- 
som den nyare tidens Trollbackor eller Påskakäringar, voro 
således otvifvelagtigt verkliga menniskor, änskönt de, såsom 
onda, hälft mythiska väsen, troddes ha förmåga, att, likt de 
gamla Trollen, skifta hamn och osynligen fara eller rida ge- 
nom luften med hängande hår och upplöst gördel. Alldeles 
samma föreställningssätt, i alla dess väsendtliga drag, blir ock 
än i dag af Wärendsfolket Öfverfördt på de Finska och Lapp- 
ska folken (Nordkäringarne, Finna-käringarne eller Lappkärin- 
garne). Till hvad härom redan i det föregående blifvit anfördt 
(§ 27) må här läggas, att den förgerning eller sjukdom, som 
eljest är i W^ärend känd under namn af Trollskott, i Wä- 
rendsmålet äfven får namn af Lappskott. 1 Gärs härad i 
Skåne heter samma sjukdom likaledes Lappskud. Af ven de 
Trollkäringar, som om våren fara omkring i väderhvirfveln 
för att stjäla bondens sädes-säd, och som i den äldre W ärends- 
sägnen omtalas boende djupt ini skogen, äro i den yngre säg- 
nen flyttade åt norden och förvandlade till IVordkäringar. I 
enlighet härmed, säger ock Skåningen i Gärs härad, då han 
om våren ser väderilarne på åkern, att ^^ Lappkäringarne ä 
ude å ska samla opp». 

Huru nu en sådan omedveten förvexling af dikt och san- 
ning, af mythiska naturvättar och rent menskliga väsen, öfver- 
hufvud varit möjlig, hörer till dessa dunkla gåtor, dem vår tid 
har svårt att lösa. Sjelfva faktum kan dock i allmänhet icke 
förnekas, då det har analogier inom alla folks mythologi, och 
är i och för sig icke mer obegripligt, än tillkomsten af hela 
den verld af mythiskt fattade naturväsen, som tillhörde vårt 
eget och andra folks äldsta forntid. Förklaringen torde då 
helt enkelt böra sökas i ett mythiskt åskådningssätt, som var 
karakteristiskt för folkens barndom, och, såsom rent poe- 
tiskt, stod i sträng motsats till den kritiska natur-åskåd- 



214 Kap. III. Hedna-Tro. 

ningen i en yngre tid. Att påvisa detta åskådningssätt i dess 
nationell svenska form, och såsom omfattande icke blott naturen, 
utan ock menniskans eget väsen, är en af de uppgifter vi här 
föresatt oss. Studiet af dess bildnings-lagar gifver då en enkel 
förklaring öfver Trollens dubbla tillvaro, såsom på en gång 
naturvättar och naturfolk, och sprider någon dager jemväl öfver 
andra frågor, hörande till vårt slägtes och vår folkstams äldsta 
utvecklings-historia. 

§ 72. Efter den dyrkan af Solen, som en gång förekom 
i all natur-kult och som utbildat sig i vexlande myther, låta 
genom årtusenden vissa enkla grund-föreställningar ännu spåra 
sig i folktron. Solen är således i folkföreställningen, likasom 
i språket, ett qvinnligt väsen. När i folksagan jätten lagt 
sis: ned för att dricka ut vattnet i siön, och solen med det- 
samma går upp, ropar gossen till jätten: »se, hvilken fager 
jungfru der rinner upp!» För att uttrycka den högsta qvinn- 
liga skönhet, nyttjar man ock talesättet att vara vacker som 
dagen. Himmelen sjelf är skålig som ett hvalf; under bar 
himmel heter derföre i Wärendsmålet: under hålan himmel. 
På himmelen går solen upp och ned. När hon går ned, 
eller enligt folkmålet går i skog, gläder hon sig; sol-nedgången 
heter derföre i Wärend sola-gladningen eller sola-glädningen 
(solaglänningen), och man brukar derom talesättet, att solen 
gladas. När solen går ned i moln, heter det att solen bäd- 
dar under sig, och när hon går ned i tjocka skyar, säger 
man att solen kryper i säck. Man finner för öfrigt äfven 
spår af ett gammalt mythiskt föreställningssätt, enligt hvilket 
solen förföljes af en glupande ulf (sol-ulf, vädersol), som 
vill uppsluka henne. Om den som glupar eller grinar fruk- 
tansvärdt heter det ännu i Wärend, att han grinar som en 
sol-varg. Visar sig en sådan solvarg eller vädersol på him- 
melen, så anses det ännu, likasom fordom, båda någon all- 
män förgerning med dyr tid, hunger och stor död eller farsot. 
§ 73. Enligt ett föreställningssätt, som tillhörde den 
mythiska verlds-åldern och som ännu lefver i den wärendska 
folktron, hade hvarje väsen i naturen sina Tydor, sin be- 
tydelse, eller en hemlighetsfull kraft, hvarmed det osynligen 



§ 73. Solens tydor. «15 

inverkar på andra väsen. Denna kraft tänktes ifrån början 
såsom omedveten, och klarnade först till medvetenhet 
såsom vilja, hos gudarne. Hos heliga väsen voro tydorna 
starkare än hos andra och välgörande i sina verkningar. 

Solen är enligt folktron skär och heliga och har starkare 
tydor än alla andra heliga väsen. För henne vika derföre alla 
orena och oheliga naturväsen, naturvättar och onda andar. 
När jätten i folksagan får se den uppgående solen, så förvand- 
las han till sten eller spricker. Trollen kunna, enligt folk- 
tron, icke visa sig ute när solen skiner, och om de se på solen, 
så spricka de. Spöken och gengångare vika för den första 
solstrimman. Om gasten icke hunnit tillbaka till sitt rum eller 
till sin graf, utan öfverraskas af den första solstrålen, så blir 
han slåendes ofvan jord och förmår icke komma vidare, förr 
än det åter blir natt. 

Såsom allt ljus och all kraft kommer ifrån solen, så för- 
rättade våra förfäder sin bön, vända emot solen. Vid 
läsning och signelse uppå en jordfast sten iakttages än i dag, 
att den sjuke vänder ansigtet emot öster eller emot solen. När 
barn skall föras till kyrkan för att döpas, är M ärends-sed, att 
gomodren först gör sin morgonbön, vänd emot öster, innan hon 
tre gånger frågar föräldrarne om barnets namn. De döde be- 
grafvas ännu alltid med fötterna i öster, således med ansigtet 
vändt emot solens uppgång. Frånsols eller i nordleden är 
deremot, enligt ett gammalt föreställningssätt, de onda andar- 
nes hemvist. Det gammalnordiska helvetet låg i norr. ]\är 
man läser bort förgerning vippå en jordfast sten, iakttages der- 
före noga, att stenen alltid må sökas norrut ifrån husen. Sam- 
maledes ock det bärande trädet eller åker-renen, om man vid 
dem tänker bota på förgerning. Vill man vita bort sjukdom 
i rinnande vatten, må det alltid vara i ett vatten som rinner 
åt norr. Af samma orsak har ock Wärendsbon ända till vår 
tid icke velat begrafva sina döda frånsols om kyrkan. Norr ut 
på kyrkogården låg alltid den föraktade Främlings-högen, der 
man blott begrof missdådare, frändelösa uslingar och främlingar. 

I sammanhang härmed står den af Wärendsfolket ännu 
ytterst noga iakttagna skilnaden emellan rättsyls och ansyis. 



216 Kap. III. Hedna-Tro. 

Rättsyls, solrätt, rätt eller med^är hvad som gåri samma 
led som solen, d. v. s. ifrån öster åt vester, ifrån venster åt 
höger eller inifrån och utåt, nedifrån och uppåt. Allt, som 
skall gå väl och vara lyckosamt, må gå rätt eller rättsyls. De 
gamla svenska konungarnes e-riksgata reds derfÖre alltid rätt- 
syls öfver landet. Ett hus, som står solrätt, eller med gaflarne 
åt öster och vester, tros i Wärend vara lyckosammare att bebo 
än ett hus, som har gaflarne i norr och söder. När man spin- 
ner, spolar, varpar, vindar garn, lägger tömmar o. s. v. må 
det alltid ske rättsyls, eller ifrån venster åt höger. Dryckes- 
kannan och fatet gå eller bäras alltid rättsyls ikring eUer öfver 
laget. När vid köp skall handslås och de närvarande slå af, 
må alltid slås nedifrån och uppåt, eljest blir handeln icke lyc- 
kosam. Och ifrån denna rent yttre uppfattning af det rätta, 
såsom det som öfverensstämmer med solens gång, har begreppet 
efterhand utvecklat sig till en ide'el betydelse, af hvad som 
är rätt i högre och rent sedlig mening. 

Hvad som sker i motsatt led emot solen, ifrån vester 
emot öster, ifrån höger mot venster, utifrån och inåt, uppifrån 
och nedåt, säges deremot i Wärendsmålet göras ansyls, af vigt, 
orätt eller mot. Ingenting, som sker på detta sätt, får fram- 
gång eller blir lyckosamt, och ordet orätt har ifrån en rent yttre 
betydelse öfvergått till begreppet om hvad som är olofligt eller 
sedligt orätt. Om någon nystar tråd afvigt, tror man att han 
skall bli likasom bunden om händerna, när han skall slås emot 
sin fiende. I det vanliga lifvet må således ingenting göras 
ansyls, afvigt eller orätt. Deremot fäster folktron vid detta 
slags rörelse den föreställningen, att den eger makt emot, eUer 
kan upplösa och upphäfva ond förgerning och troll- 
dom. När man vill framkalla helig eld, gnid-eld (§ 44), må 
derfÖre borras ansyls med en torr eke-pinne emot annat träd. 
När man vill borra bort stolsteg eller stenvred, må allt vridas 
ansyls. Kikhostan botas med att dricka vatten, som droppat 
af ett qvarnhjul som går ansyls. När sjukdom läses bort på 
en jordfast sten, går den kloke eller signelskan alltid omkring 
stenen ansyls. Att vända sin tröja eller något annat klädes- 
plagg afvigt, hjelper mot förvillelse af Skogsnufvan eller af 



§ 74. Sol-rayther. § 75. Sol-tider. Tydor af heliga tider. 217 

andra onda naturväsen, och att läsa Fader Vår afvigt (bak- 
länges) är kraftigt emot all slags ond inflytelse, förgerning, 
spökeri eller trolldom. 

§ 74. Ifrån dessa uråldriga föreställningar om Solen så- 
som ett heligt väsen, hafva redan i ett aflägset skede af heden- 
domen utvecklat sig en skiftande mängd af myther, i hvilka solen 
på olika sätt personifieras. Dessa hedniska soltnyther hafva blott 
undantagsvis lemnat några märkbara spår i den lefvande folktron. 
Men sjelfva grund-åskådningen har länge bibehållit sig, och vi 
finna deri förklaringen, hvarföre hedendomens Allfader, lika- 
som medeltidens Vår Herre, Gud Allsmäktig, den Store 
Guden, tänktes bo i himinelen eller himmelriket. På bottnen 
af hela detta föreställningssätt gömmer sig nemligen en naturbild, 
och det hänför sig genom många mellanliggande länkar ytterst 
till solen, der hon, mythiskt fattad såsom en helig personlighet, 
vandrar i höghet och ljus sin gång uppå himlahvalfvet. 

§ 75. Solens heliga tydor äro starkare än eljest på de 
tider, då hon, efter ett slutadt årslopp eller annat årsskifte, å 
nyo uppträder öfver jorden. Dessa sol-tider blefvo derföre af 
våra fäder företrädesvis kallade Tiders Högtider eller Helgar, 
och ansågos sjelfva för heliga. 

Vi hafva redan i det föregående (§§ 40, 41, 42) påvisat, 
hurusom vid våra äldre hedniska högtider folket samlade sig 
om natten uppå höjder och kullar, för att med bön och offer 
helsa den återvändande eller nyfödda solen. Dessa nattliga 
högtider voro således i grunden icke annat än fester ht solen; 
ett ursprung, som tydligen gifver sig tillkänna äfven i den ge- 
nom solens årliga skiften astronomiskt bestämda tiden för deras 
firande. Enligt en folksed, hvars grund vi icke närmare kunna 
uppgifva, måtte icke hafvande qvinnor vid dem vara 
tillstädes. Wärends-allmogen tror derföre ännu, att om haf- 
vande qvinnor komma till kyrkan någon reppa-dag, d. v. s. 
Juldagen, Vårfru-dagen, Midsommarsdagen eller Mickelsmessan, 
så få deras barn fallande-soten. Hvad vi här fasthålla är dock 
mindre de fornåldriga folkbruk, hvilka med dessa hedniska 
sol-fester träda i förbindelse, än hela det föreställningssätt, som 
i folktron ännu är vid de heliga tiderna fästadt. Detta före- 



218 Kap. III. Hedna-Tro. 

ställningssätt är i högsta grad karakteristiskt, och bevarar ännu 
spår af den djupt poetiska verlds-åskådning, som tillhörde den 
mythiska tids-åldern i vårt slägtes barndom. 

Enligt wärendska folktron äro således, på den heliga jul- 
natten. Oden, Glo-son och andra hemlighetsfulla naturväsen 
ute och färdas, ännu, likasom förr i den gråa hedendomen. De 
döda söka då till sina fordna hem och hålla vid midnatten guds- 
tjenst i kyrkorna. Änglarne komma då ifrån himmelen på 
besök i husen hos menniskorna. Djuren äro då i sy ne och 
kunna tala, likasom i tidens första morgon. Den som är feg 
eller öden att snart dö, sitter på julqvällen till bords med en 
skugga, som saknar hufvud. Allt, hvad under det kommande 
året skall hända, ter sig då i hemlighetsfulla syner fÖr den som 
går årsgång till tre kyrkor, på sätt vi längre fram skola när- 
mare förtälja. 

Alla tecken, som visa sig på den heliga julnatten, ega 
då starkare tydor än på någon annan tid, och man kan af dem 
hemta spådom om kommande händelser. Går någon på jul- 
afton lönligen ur sin stuga, för att lyssna vid en annans fönster, och 
frågar sakta för sig sjelf: »sker det eller det i år?», så är det första 
ja eller nej, han sedan får höra, ett orakelsvar till hans spörs- 
mål. Om någon, som är ogift, lägger på jul-afton sitt lintyg 
i ladan, så skall om morgonen derpå synas hvad under året 
kommer att hända egaren. Äro lintygets armar lagda på brö- 
stet, betyder egarens död. En arm utlagd betyder giftermål, 
o. s. v.* Slår någon på julqvällen en ägghvita i ett glas vatten, 
så kan han, juldags-morgon, af dess form skönja hvad under 
året skall tima. Likaledes om han på jul-afton sållar aska 
öfver glöderna af julabrasan, kan han på morgonen taga spå- 
dom af de tecken, som visa sig i jul-askan. Hittas på juladags- 
morgon korn af julhalmen under jul-bordet, så betyder det ett 
fruktbart år. 

Äfven de gamla helgade bruken och folksederna hafva 
under julhelgen sina tydor, och man kan af dem hemta före- 
båd. På julafton må således boskapen tidigt vattnas och re- 
dan middagstiden tagas in i husen; den, som försummar detta, 
blir ock på hösten efter med bergningen. Alla i huset må på 



§ 75. Sol-tider. Tydor af heliga tider. 219 

julqvällen sätta sina skor tillsammans på golfvet; göra de det, 
så bli de ock sjelfva enhälliga hela året. På juldagen må alla 
skynda ifrån kyrkan; den, som då kommer först hem, får ock 
först inbergadt om hösten. På juladag må ungdomen gifva 
sig ut och jäg t a skator, d. v. s. jaga dessa foglar ifrån en 
gård till en annan; den, som gör detta, blir lätt och rörlig hela 
året om. Afven den gamla >värendska folkseden, att på annan- 
dag jul rida kapp ifrån kyrkan, eller, som det kallas, rida 
Staffans-skede, har otvifvelagtigt en gång haft sina tydor, 
€huru dessa numera äro glömda af folket. 

Samma mythiskt-religiösa föreställningar och samma tro 
på tydor har äfven varit fästad vid de öfriga hedniska hög- 
tiderna eller helgarne, ehuru deras spår nu icke äro så märkbara. 
På natten emellan dymmel-onsdag och skär-thorsdag 
tros derföre Oden ännu vara ute och färdas; den natten hörer 
ock, likasom julnatten, honom ensam till. Samma natt och 
påsknatten rida troll-backorna eller Påskakäringarne genom luf- 
ten, på färd till Blåkulla. Skärthorsdags-morgon, innan sol går 
upp, skall man springa naken omkring dyngan, så får man 
korn. Likaledes skall man kärna uppå dyngan och ropa högt, 
så får man smör; men så långt ropet höres, få grannarne intet. 
Samma natt och påsk-afton kunna troUbackorna draga till sig 
andras smörlycka, genom att kärna i brunnar och källor. J 
skärdagarne är det ock, som Satan hjelper troUbackorna att 
göra Bjerga-harar, Mjölk-harar eller Troll-harar, som de utsända 
för att dia andras kor. Den som på skärthorsdags-morgon hem- 
tar vatten att tvätta sig med, förr än foglarne qvittra, blir icke 
solbränd det året. På Valborgsmes^o-dagen skall man kärna 
och ysta, så får man god lycka dertill under året. På helig 
Thorsdag (Christi himmelsfärds-dag) skall man meta ifrån 
morgon till qväll; den, som det gör, får sedan god met-lycka 
hela året. 

På Midsommarsnatten, likasom på julnatten, blir den i 
sy ne, som går midsommars-gång, på sätt vi längre fram när- 
mare få omtala. De blommor eller qvistar, i^om då plockas, 
ega mångfaldig kraft emot all slags förgerning, hvadan ock 
läkande örter då må samlas; ett drag, som erinrar om att sol- 



220 Kap. III. Hedna-Tfo. 

guden hos de gamla folken äfven var läkekonstens gud. Denna 
qväll må ock den hemlighetsfulla slagrutan skäras, medelst 
hvilken man har makt att taga upp draka-medel. Till och med 
midsommars-daggen, som faller denna natt, må samlas, för att 
sedan vid bakning blandas i degen, till skydd mot förgerning. 

Blåser nordan vind på Mickelsmesso-natten, så kjusa 
Lappkäringarne till sig skogs-fogeln. På Lussena tten är i 
midnatts-stunden allt vatten vändt i vin. Thomasmesso-natt 
går Necken i alla strömmar. Maler någon på denna natt, så 
löper qvarnhjulet af vig t emot strömmen. 

Till de gamla hedniska högtiderna knyter sig på detta sätt 
i folktron ännu en krets af mythiska idéer, och föreställningen 
om de heliga tidernas tydor, eller hemliga inverkan på jordiska 
ting, är en af grund-idéerna i vår äldre svenska folktro. Äfven 
ifrån medeltiden har man några hithörande drag. Således må 
på den christna Långfredagen, innan solen uppgår, modren 
piska sina barn med ris (dvergbjörken heter i Wärendsmålet 
Långfredags-ris), så bli de lydiga hela året. Samma helgedag 
må ingen smaka mjölk eller mjölkmat, icke ens spenabarn få 
di, förr än sol gått ned ; gör någon annat, så tros han bli skab- 
big. På Påskadags-morgon dansar solen, när hon uppgår 
på himmelen. — Men i allmänhet äro dessa tydor af hedniskt 
ursprung och fastade vid de gamla hednahögtiderna. Vi hafva 
sett huru dessa högtider alltid inföUo vid solskiftena. Hela 
föreställningssättet förbinder sig på detta sätt mer och mindre 
tydligt med de mythiska föreställningar om solen, hvilka på ett 
visst kultur-stadium återfinnas hos alla folk. 

§ 76. När elden först uppfanns, var menniskans natur- 
åskådning ännu mythisk. Elden betraktades derföre länge såsom 
ett lefvande väsen. Spår af detta äldsta föreställningssätt träffas 
ännu hos Wärendsfolket (jfr. § 44)^ och ur detsamma ha ut- 
vecklat sig ett antal myther, olika för skilda tider och folkslag. 

Eldens naturväsen troddes af våra förfäder vara beslägtadt 
eUer likartadt med solen; elden hölls derföre heliga vare 
sig i och för sig, eller såsom sinnebild af solen och ljuset. I 
våra folkseder och vår folktro träffas ock talrika spår af en 
forntida eld-dyrkan. Wärends-bon tager ännu tydor och före- 



§ 76. Solens sinnebilder. 221 

båd af elden. Sprakar och smäller elden rätt hårdt, betyder det att 
man snart skall fä höra någon död. Sprakar eld af veden fram 
på golfvet, betyder främmande. Likasom i den vestaliska eld- 
kulten hos Romarena, håller Wärendsfolket för helig den eld, 
som blifvit framkallad ur träd genom gnidning. Att hafva så- 
dan eld i huset är lyckosamt, och tjenar till skydd emot all 
slags förgerning och trolldom (jfr. § 44). Upptänd i grufvan 
eller eldstaden brinner elden efter gammal sed hela dagen om, 
och fästes hvarje qväll af husniodren, med yttersta omsorg 
och under signelser eller korstecken. Grufvan var på detta sätt, 
efter forntidsskick, ett slags husligt ofFer-altar för eldens gudom, 
och åtskilliga dithörande offerbruk hafva bibehållit sig i den 
gamla folk-vidskepelsen. Att låta elden slockna ansågs för 
olyckligt, och än i dag gör Wärendsqvinnan sig de bittraste 
förebråelser, i fall hennes nyfödda barn skulle dö hedet (odöpt) 
och hon under tiden låtit elden slockna i spiseln. Eld, som 
hålles brinnande dag och natt, tros nemligen skydda barnet emot 
förgerning, bortbytning och all slags ond inflytelse. 

Men i synnerhet framträder elden såsom sjelf helig, och 
beslägtad med den ännu heligare solen, i den uråldriga nordi- 
ska folkseden, att, vid de stora årliga solfesterna, upp- 
tända nattliga eldar eller offerbål under bar himmel. 
Vi hafva redan (§§ 37, 41) i allmänhet redogjort för detta 
nordiska folkbruk, vid hvilket man länge fästat föreställningen 
om ett landets skärande från de orena naturväsen, som m^er än 
eljest troddes vanka på sådana nätter, som föregingo solens upp- 
gång till ett nytt solskifte. Så långt eldarne synas på dym- 
mel-onsdags qväll, tror man i Wärend, att ingen skall kunna 
förgöra eller taga nyttan af kreaturen, och när Påskakärin- 
garne höra de på denna qväll aflossade skotten, falla de ned 
ur luften. 

I och med de hedniska blotgillenas förflyttning inom hus, 
undergingo de af ålder helgade elds-bruken åtskillig förändring. 
Väl upptändes ännu alltid på julnatten den gamla jula-brasan 
i grufvan, likasom ock julbålet brann under bar himmel; men 
vid deras sida uppträder redan tidigt tannen eller tjärveds- 
facklan, såsom en helig symbol af solen, ljuset eller elden. En 



224 Kap. III. Hediia-Tro. 

sådan tanne, sådan han ännu förekommer i Wärend, samman- 
sattes af torra tjärveds-stickor, omvirade med vidjor, till tjock- 
lek såsom en grof stång, och till en längd af stundom 6 till 12 
fot. Tänd på julnatten, och buren framför folket som genom 
skogen vandrar till jul-ottan, bibehåller han ännu sitt uråld- 
riga namn af en jula-tanne^ ett namn, som häntyder på ett 
uråldrigt bruk vid julen och förmodligen bör härledas af ordet 
tända. Troligtvis har jula-tannen, för att döma af dess form 
och storlek, en gång blifvit ställd äfven på sjelfva marken, 
eller på golfvet i gudahofvet, till att upplysa oiferbruken vid 
det gammalnordiska jula-gillet; såsom det ännu är folksed i 
Wärend, att, efter mörkningen, nästan allt arbete förrättas vid 
skenet af brasan eller af tända stickebloss. 

Med antagandet af mera förfinad sed utbyttes den rö- 
kiga jula-tannen emot julaljuset^ som således hos folket bi- 
behåller den symboliska jula-tannens anseende såsom heligt. 
\ hela Wärend gifves ock ej en jordkoja eller en backastuga 
så arm, att der ju brinner ett julaljus uppå julabordet om jul- 
afton. Julaljuset tändes först vid sjelfva aftonmåltiden, som 
motsvarar det fornnordiska jul-offret, och brinner sedan, så- 
som de hedniska offerbålen, hela natten igenom. Allt, som 
deraf bestrålas, blir, genom ljusets under julhögtiden 
förökade heliga tydor, lyckosamt och skyddadt emot 
förgerning. Efter gammal Wärends-sed framsatte derföre 
bonden uppå julabordet sina hvita pengar och sitt silfver, att 
julaljuset måtte skina derpå, hvarigenom de troddes bli lycko- 
samma och formeras. Likaledes upphängdes i stugan folkets 
alla helgdags-kläder, att de måtte bestrålas af julaljuset, hvar- 
igenom de troddes under kommande året bli skyddade för mal. 
Det öfverblifna stycket af julaljuset förvaras hela året om, och 
brukas såsom en kostelig läkedom för sår på menniskor, för 
spruckna händer, fötter och läppar, samt för sår på kons spenar. 
Likasom man tror att solen sjelf dansar på himmelen påska- 
dagsmorgon, så dansar ock julaljuset och delar sig i tvänne 
lågor, den stund på julnatten, då Vår Herre och frälsare föd- 
des. Man tager äfven tecken eller tydor af julaljuset. Slock- 
nar julaljuset, så betyder det att någon i huset skall dö under 



§ 76. Solens sinnebilder. 223 

kommande året. Tänder nå^on ett annat ljus vid julaljuset, 
eller snoppar det så ovärdigt, att det slocknar, så väntar ho- 
nom säkert någon stor olycka. Samma tro på ljusets helighet 
ligger ock till grund för folktron, att, om någon i gästabud 
tager ljuset ifrån bordet, f. ex. när man vill upptaga något som 
fallit ned, så skola gästerna bli osams. — Till och med de döda 
tros ha julaljus tända vid sin hemlighetsfulla gudstjenst på jul- 
natten. Till den heliga jul-ottan medför hvarje bonde eller 
hustru ännu ett julaljus, som tändes i kyrkan, och samma sed, 
ehuru i något afvikande form, bibehåller sig äfven i de ka- 
tholska länderna. 

Äfven vid sommar-solfesten återfinna vi samma heliga 
sinnebilder af solen. Midsommars-leken gick således i Wärend 
af ålder omkring en Midsommarseld, ursprungligen ett hed- 
niskt offerbål, som brann under bar himmel på någon kulle, 
ofta i någon lund, som fordom varit en hednisk oflPerlund 
(jfr. § 42). I de aflägsna pyreneiska fjälldalarne finna vi sam- 
ma folksed; men elden är der icke ett bål, utan en stor tjär- 
veds-fackla eller tanne, uppställd under fri himmel och i öfrigt 
alldeles likartad med den Märendska jula-tannen. Vi ega då 
häri en förklaring öfver 3Iidsomtnars-stång€n^ såsom denna 
allmänt förekommer icke blott i Wärend, utan ock i andra 
delar af vårt land. Denna stång, upprest å fria fältet och kran- 
sad med midsommars-blommor, omkring hvilken midsommars- 
leken nu går, alldeles såsom förr omkring midsommars-elden, 
är nemligen blott en förändrad form af den gamla tannen eller 
tjärvedsfacklan. 3Ian har således otvifvelagtigt hos oss en gång 
brukat tannar äfven vid midsommar, och den syd-europeiska 
midsommars-tannen är blott en äldre form af vår nu brukliga 
midsommars-stång. 

Stången eller Spiran visar sig på detta sätt hafva varit i 
forntiden använd i sinnebildlig mening, såsom en helig symbol 
af elden, ljuset och solen. Då man vid dessa, redan i och för 
sig, fastade föreställningen om helighet, och om makt emot orena 
väsen och all ond förgerning, böra vi icke förundra oss att 
stången så ofta möter i våra äldre folkbruk. Wärendsbonden 
uppsätter derföre vid sina bröllopp s. k. Brudgranar, eller 



224 Kap. III. Hedna-Tro, 

skalade granspiror med en liten grön ruska i toppen. På gafvel- 
röstena af sin stuga, eller på öfverskottet ofvan förstugu- 
dörren, sätter han en spetsig stång eller spira, stundom pryd- 
ligt utskuren. På gamla torn och kyrkor finna vi samma sinne- 
bild använd såsom tornspira, och sjelfva konungaspiran är 
till sin idé, såsom till sin grundform, förmodligen blott en helig 
symbol, lånad ifrån tannen eller tjärvedsfacklan i den gamla 
sol- och eld-kulten. 

Möjligen står härmed i sammanhang den betydelse, som 
Wärendsfolket fäster vid de udda talen. Enligt gammal wä- 
rendsk folktro hållas nemligen udda tal för lyckligare 
än jemna. Vid spådom med s. k. Rucke-stenar, eller stora, 
lösa block, hvilka af naturen fått ett sådant läge, att de kunna 
sättas i rörelse eller ruckas med handen, må derföre stenens rullnin- 
gar lyktas med udda-tal, om svaret skall anses gynnsamt. Geta- och 
Fåra-rassen må ock alltid vara udda-tal, om han skall trifvas 
och vara lyckosam. Men framför allt äro tre-talet och nio- 
talet lyckosamma och betydelsefulla. Om mäskningen miss- 
lyckas, må man derföre skaffa sig jäst af tre hustrur. När 
fåren klippas, må man icke binda mer än tre af deras fötter, 
eljest vantrifvas de. Förgerning på fiskedon botas, ifall de rökas 
med qvistar af nio bärande träd. För trollskott skjuter man 
med nio alepilar, o. s. v. Svinhopen må ock, om det skall bli 
lyckligt, vara tre, sex eller nio, eller något annat tal, som an- 
tingen är udda eller en jemn mångfald af det lyckosamma tretalet. 

Med större säkerhet kunna vi då till den gamla sol- och 
eld-dyrkan hänföra det föreställningssätt, som i Wärend fästes 
vid den högröda färgen. Man håller nemligen denna färg 
för lyckosammare än andra färger; otvifvelagtigt på den grund, 
att solen och elden äro högröda, och att begge, såsom heliga, 
ansågos skydda emot all förgerning. Wärendsqvinnan lindar 
derföre efter gammalt sitt barn i en röd svepe, när det skall 
bäras till dopet. Högtidsfärgen på vissa delar af folkets drägt, 
såsom hosor (a: strumpor), hoseband, qvinno-kjortlar, pinnhät- 
tor, lifstycken o. s. v. var fordom alltid högröd, hvadan ock 
Höga Söndag (Helga Trefaldighets-dag), då folket visar sig 
vid kyrkan i högtidsdrägt, ända till senare tid i Finveden fått 



§ 76. Solens sinnebilder. § 77. Mån-gubben. 225 

nama af röda Söndag. Äfven håller man för lyckosamt att 
boskapen är röd till färgen. Medan således jättarne i Wärends- 
sägnen hade hvita och brokiga kor, likasom de skånska jättarne 
hade svart boskap, håller Wärendsfolket för olyckligt att hafva 
svarta kor i ladugården, och älskar högröd färg på sin boskap. 
Men framför allt må hanen eller tuppen icke vara hvit, utan 
högröd, som elden eller som solen, och man fäster vid denna 
fogels färg en betydelse, som uttalas i det gamla bond-rimmet, att 

för tuppar röda 

springa de döda. 

§ 77. Likasom solen en gång fattades mythiskt såsom ett 
qvinnligt väsen, så har man ock föreställt sig Månen såsom 
ett manligt väsen, som går upp och ned på himmelen. Detta 
väsen omtalas ännu i vår tid under namn af Mång-ubben. 
När miånen dröjer att gå upp intill sent på natten, brukar man 
i Wärend derom talesättet, att månen dricker på qvällen. 
Man har således tänkt sig, att månen eller mångubben älskar 
ett gladt aftongille, och att han der kan glömma sig qvar ut- 
öfver sina eljest regelbundna tider. 

Enligt samma föreställningssätt, ehuru i en yngre form, 
lånad ifrån medeltiden, sitter i månen en gubbe, som stulit 
kål, och som bär kålen i en s. k. båga uppå ryggen; han får 
så sitta till en eftersyn för alla menniskor intill domedag. Månen 
blir derföre någon gång af W^ärendsfolket kallad Kålgubben. 
En annan vändning af samma tanke är, att man i månen 
ser en gubbe, som stal rofvor, och som med sin rofve-påse 
jflyttades af Gud upp i månen, der han nu får sitta och skäm- 
mas inför hela verlden. 

Älånens tydor äro starkast vid nytänningen, och framför 
allt vid nyårs-nyet, som derföre af ålder blifvit af folket be- 
traktadt såsom heligt. Detta ny personifieras ännu i Skåne 
under namn af Nykongen (d: konungen för nytänningarne), 
och när det först blir synligt, går folket efter gammal sed ut under 
bar himmel, för att helsa Nykongen eller helsa på Nyårs- 
nyet. Detta sker, genom att med glad uppsyn buga sig för 
månen, och med högtidlig ton upprepa följande gamla rim: 
15 — 181981. Wärend och Wirdarne. 



226 Kap- lU- Hedna-Tro. 

Jag helsar dig, Nykong! 
Jag helsar dig, Herre! 
Med korn och kärne, 
med fläske-böste, 
med öl om hÖste. 

Nykongen troddes således råda for årets fruktbarhet. Samma 
mythiska uppfattning af Nyårsnyet, såsom Nykong, bibehåller 
sig äfven i en gammal wärendsk folktro. Man säger nemligen, 
att Aftonstjernan är Nyårsnyets tjenare. Går afton- 
st jernan upp före nyårsnyet, så betyder det ett godt år; ty då 
går Herren efter drängen och beder honom bli qvar i tjensten, 
hvilket drängen nekar för den goda tidens skull. Men går 
nyårsnyet upp före aftonstjernan så betyder det dyr tid, emedan 
drängen då går efter Herren och tigger att få bli qvar i tjensten. 

Man hemtar i Wärend ännu spådom och tecken af 
nyårsnyet. Så många dagar som nyårsnyet döljer sig i moln, 
lika många dagar skall ock säden ligga i åkern, innan hon 
kommer upp. Går man, när nyet visar sig, ut under bar him- 
mel, med en penning i munnen och ett stycke bröd i handen, 
och, vänd emot nyet, slår upp psalmboken på tre ställen, så 
kan man af ordalydelsen i de versar, som falla upp, taga spå- 
dom för det kommande året. Såsom vi se, äro penningen och 
brödet i denna folksed ett slags offer, som häntyder till den 
gamla folktron, att IVykongen gifver rikedom och ett fruktbart år. 

Äfven tror man, att hvad helst som menniskan har för 
händer när nyårsnyet först blir synligt, det får hon ock sedan 
mest göra: hela året om. Detta föreställningssätt är senare 
öfverfördt jemväl till sjelfva nyårsdagen. Hvad som händer 
någon uppå nyårsdagen, skall således, enligt folktron, oftare än 
eljest hända honom i hela det kommande året. Får man den 
dagen gifva ut penningar, så bli utgifterna dryga under året. 
Får man förtret den dagen, så blir det aldrig annat. Det är 
derföre godt att på nyårs-afton eller nyårsdagen få emottaga 
skänker. Häraf den gamla Wärends-seden, att gifva Nyårs- 
gåfvor, motsvarande de eljest i vårt land brukliga och från 
ett liknande föreställningssätt härrörande julklapparne. 



§ 77. Mån-gubben. § 78. Stjernorna, såsom heliga väsen. 227 

En annan gammal Wärendssed är, att, när man första 
gången bakar på nyåret, sättas i den första kakan vippor eller 
uttröskade korn-ax, en vippa Tor hvar och en i hushållet. Den, 
hvars vippa falnar i ngnen, tros komma att dö under året. 

Äfven de öfriga nytändningarne under året ha stora tydor, 
ehuru icke såsom IVyårsnyet. Hvad helst som sker i ny, eller 
vid vexande måne, tros således bli fruktsamt och lyckosamt. 
Läkedom må derföre bäst tagas på primy eller första dagen i 
nyet. Lysning för brudfolk må, efter gammal Wärends-sed, 
alltid ske på ny, annars tror man att der födas små barn. 
Bröllopp hållas i ny, för att brudfolken må bli rika och väl- 
mående. Likaledes är godt att flytta i ny. Deremot må tim- 
mer alltid huggas i nedan, eljest vexa der vägglöss i husen, 
och ärter sås i nedan, att de icke må vexa blott uppe uti bla- 
den och stjelkarne. 

Månen öfvar således en stor inflytelse på alla andra vä- 
sen i naturen, och, såsom nyet eller den vexande månen hos 
dem verkar tillvext och förkofran, så tros ock den aftagande 
månen medföra en minskning i lycka och fruktbarhet. 

§ 78. Äfven stjernorna uppfattades ifrån början såsom 
lef vande väsen. Dessa väsen voro mäktiga och heliga. Åt- 
skilliga stjernbilder bära derföre ännu namn, lånade ifrån hed- 
ningarnes guda-verld. Ibland dessa äro Frigge-tenen, Frtgge- 
rocken eller Fröje-rocken (o: bältet i Orion), samt f agnen 
eller Karla-v agnen, ännu allmänt kända af Wärendsfolket. 

Stjernorna, såsom heliga väsen, betraktades under medel- 
tiden såsom Änglar, hvilka troddes tjena Gud Allsmäktig i 
Himmelen eller i Himmelriket, och på jorden uträtta hans be- 
fallningar. En qvarlefva af denna folktro har i Wärend bi- 
behållit sig. Man tror således, att stjernorna äro fromma af- 
lidnas själar, som Gud satt att lysa på himmelen. För 
hvarje stjernskott^ eller hvarje gång stjernorna skjuta, tror 
man, att det är någon menniska som dör. De små stjernorna 
äro små oskyldiga barns själar och de stora stjernorna äro sto- 
ra och berömda mäns själar. När således Konung Carl Johan 
var död, trodde Wärendsfolket sig upptäcka på himmelen en 
ny stjerna, som ingen hade sett förut. Hon var klar som en 



228 Kap. III. Hedna-Tro. 

sol, lyste rätt i söder och gick upp före de andra stjernorna. 
Folket sade då, att »detta var den gamle Rongen, som blef 
död; det blef för honom en sådan stjerna uppå himmelen». 

Stjernorna, såsom heliga väsen, hade stora tydor, eller mäk- 
tig inverkan på alla andra väsen i naturen och framfor allt 
uppå menniskorna. Härmed var då grunden lagd tiU ett yngre 
föreställningssätt, enligt hvilket den kloke troddes i stjernorna 
kunna läsa menniskornas blifvande öden. Detta slags spådom 
har äfven i Wärend varit känd, och heter der att läsa pla- 
neterna; läsa planett, plånätt, plånäte. IVu mera brukas 
dock uttrycket mest om chiromantien, eller spådom, som ta- 
ges af handens linier; en konst, som ännu allmänt öfvas af 
8. k. drifta-folk eller kringstrykande Nordlappingar och Tattare. 
Man får derom höra ett gammalt bonde-rim: 

Han läste planett å sned 

hvad som skulle timas med, 

och, tvy den vare, det gick så med. 

Utom Friggetenen och Karlavagnen känner Wärends-bon- 
den äfven de tre vise Män, Arons staf, Sjustjernan, Nord- 
st jernan samt Afton- och Morgonstj ernan. Han vet af des- 
sa stjernors ställning uträkna hvad tiden lider på natten, lika- 
som han af solens höjd på himmelen beräknar hvad det lider 
på dagen. Vintergatan heter i Wärendsmålet Vinter-hråten. 
Äro i vinterbråten stora hvita fläckar, tros det betyda lika 
många kalla månader. Är vinterbråten jemnbrokig, bådar det 
för jemn vinter. 

§ 79. Föreställningen om solen, månen och stjernorna, så- 
som himmelska väsen, utspann sig under tidernas längd i 
mångfaldiga myther, och ingick under olika form i de gamles 
hela gudalära, tidsindelning och religionsbruk. Icke blott de 
stora högtiderna, utan ock vecko-dagarnes hedniska namn, stå 
dermed i förbindelse. Dessa namn, sådana de kommit till oss, 
äro således grundade i ett åskådningssätt, som ställer veckans 
dagar under inflytelse af solen, månen och fyra planeter. Des- 
sa planeter hafva likväl då icke nedsjunkit till blotta himla- 
kroppar; de äro ännu himmelska väsen eller gudar, nem- 



§ 79. Veckodagarne. Tydor af vissa dagar. 449 

ligen hos oss gudarne Tyr, Oden, Thor och Frey eller 
Freja. 

En qvarlefva af hela detta föreställningssätt är de tydor, 
eller den hemlighetsfulla inverkan af lycka eller olycka, som i 
folktron förbindes med veckans olika dagar. Vi meddela här 
en samling af sådana tydor, såsom de omtalas af folket i Wä- 
rend och i det angränsande Finveden*). 

Ingen resa eller flyttning må företagas på Måndag, ty 
då går det olyckligt. 

På Måndag må icke heller fänad säljas. 

Hålles flytte-gille på Måndag eller Thorsdag, så blir den 
nya tomten icke lycklig. 

På Måndag och Thorsdag är olyckligt att tända på kolmilor. 

På Thorsdag må man icke börja byggen och andra stora 
företag. 

Barn, som födas på Thorsdagen (Thorsdagsbarn) och Sön- 
dagen (Söndagsbarn), kunna se gastar, och förgöra drakar som 
ligga på medel. 

På Thorsdags- och Söndags-morgon skall man bota sjuka 
kreatur, om det skall hjelpa. 

På Thorsdags- eller Söndags-morgon, förrän sol går upp, 
skall man binda skällan på kreaturen, så bli de ej rifna af 
odjur. 

På Thorsdag, Söndag, och den veckodag som man är född, 
må man icke skära sina naglar. När man skurit naglarne, 
må med knifven eller saxen göras kors på handen och foten, 
och med samma eggjern skäras i något, annars kan man bli 
förgjord. De afskurna naglarne må sorgfälligt upphemtas och 
uppbrännas; ty om boskapen går öfver en afskuren nagel, 
så får kon nageln i ögat. 

På Fredagar och Söndagar är godt att ingå giftermål. 

På Lördagen är godt att löga barn. 

Håller någon flyttegille på Lördagen, så stadnar han ej 
länge på den nya tomten. 



*) Jfr. G. Gaslanders här ofta rådfrågade skrift om Folksederna i 
Westbo, tryckt i J. Westerdahls Beskrifuing om Svenska Allmogen. Stockholm, 
1774. 4:0. 



230 Kap, III. Hedna-Tro. 

Barn må icke löskas eller kammas på Söndagen; ty då 
blir det lusigt. 

Barn må icke lögas på Söndagen; ty då vantrifves det. 

Barn må icke ägas på Söndagen; ty då blir det olydigt. 

Såsom vi finna, blanda sig i dessa tydor äldre hedniska 
och yngre christna föreställningssätt. Tydorna för Thorsdagen 
gå i vissa drag, f. ex. Thorsdagsbarnens klarsyn att se drakar 
och gastar, tillbaka i en mythisk tidsålder; för öfrigt äro de 
rent hedniska, och förknippa sig naturligen med firandet af 
Thorshelgen (jfr. § 43), som var hedningarnes veckohelg. De 
hafva sedan till en del blifvit öfverförda på den christna helge- 
dagen eller Söndagen. Bruket att ingå giftermål på Fredagen 
synes sammanhänga med Freys eller Freyas dyrkan, och är 
således förmodligen hedniskt. Likaså folkseden att löga barn 
på den gamla Lögerdagen. Tydorna för Söndagen äro dere- 
mot knappast äldre än den christna medeltiden. 

§ 80. De hågkomster, som folksägnen åt oss bevarat ifrån 
tidens början, äro alla mythiska. Då gingo heliga väsen eller 
gudar omkring på jorden och shopo all verlden. Ämnet, 
hvaraf de skopo, var Jord eller lera. Dessa heliga väsen upp- 
träda senare under nya namn, lånade ifrån medeltiden; de om- 
talas således nu mera, såsom J^år Herre åtföljd af Sankte 
Pehr. 

Wärends-sägnen bevarar ännu minnen af huru det till- 
gick, när de första väsen skapades. Således när Yår Herre 
skapat Eken, sade hon: »jag vexer till himmelen!» »Nej,» 
sade Vår Herre, »det skall du låta bli.» Derföre är det, som 
eken alltid fyrnas öfverst i toppen. — En dag kommo Vår 
Herre och Sankte Pehr till en sjö. Då tog Vår Herre ett äm- 
ne af jord och skop vattenfoglar af alla slag, och hof dem ut 
i vattnet; men allt stod Sankte Pehr och såg på. Slutligen 
bad Sankte Pehr om lof, att han också måtte få skapa en fo- 
gel. Ja, Vår Herre gaf honom ett ämne och bad honom för- 
söka. Sankte Pehr vände så till och klabbade ihop en fogel; 
men när allt kom ikring, hade han glömt gifva honom fötter. 
Som nu foglen gaf sig ut i sjön, tyckte Vår Herre det var 
synd om honom; Vår Herre tog så ett ämne och gjorde fötter, 



§ 80. Skapelsen. § 81. Trädens väsen. 2S1 

dem han kastade efter foglen, just vid att denne gaf sig åt 
sjön. Fötterna blefvo sittande der som de träffade bak i stjer- 
ten, och derföre är det som Lommen än i dag inte kan gå 
på sina ben, utan bara flyger i luften och simmar i vattnet. 

§ 81. Träden voro ifrån början mythiska väsen och tänk- 
tes hos oss såsom qvinno-väsen, hvadan de ock i vårt språk 
äro hon-kön. De lefde i tidens morgon ett högre lif. Folket 
vet derföre ännu förtälja om den tid, då stenen och alla 
träd i skogen kunde tala. 

Gick så, enligt W ärends-sägnen, bonden ut i skogen för 
att hugga. Då sade trädet: 

hugg inte mig, 
hugg min syster! 
och så hviska träden än i dag, när vinden susar i löfven. — 
Så gick bonden till björken. Då sade björken: 
Sned min topp, 
låt sitta min kropp! 
Hugg mig ned vid roten! 
Derför hamlar Wärendsbonden toppen på björkarne i många 
år, förr än han fäller sjelfva trädet. Eljest sade björken 
också: 

suger du min rot, 
så suger jag din ko. 
Och så sker det än i dag; ty om man tappar lake af björken, 
så blir hon fattig på löf till foder åt boskapen. — När bon- 
den kom till alen, sade hon: 

hugg inte mig; 
för jag blöder! 
Derföre när man hugger färskt ale, är safven än i dag röd 
som en blod. 

Med hvarandra inbördes lefde träden ett oskuldsfullt na- 
turlif. Den lummiga alm en förhäfde sig om sommaren öfver 
granen; men när vintren kom, var det granens tid att yfvas. 
Träden kommo till och med öfverens att välja sig en konung. 
Då tänkte alla först på eken, eftersom hon är det största och 
starkaste af alla träd i skogen. Men eken är aldrig så stor, 
att hon ju måste falla för yxan. Så blefvo träden omsider 



«3S Kap. III. Hcdna-Tro. 

ense om att de skulle taga tornbusken till konung. Och det 
var för att han har så hvassa taggar, med hvilka han bättre 
än alla andra träd kan försvara sig emot menniskan. 

Vid den mythiska tids-ålderns långsamma upplösning, Öfver- 
gick man ifrån detta äldsta åskådningssätt till ett annat, hvari 
man skiljer emellan trädet, såsom naturting, och ett deri inne- 
boende mythiskt väsen, som således var trädets lifs-princip eller 
natursjäl, naturvätte. Denna naturvätte fattades till en början 
såsom en hamadryad, hvars lif var vid trädet fästadt. 3Ian 
talar i Wärend ännu om en sådan Hamadryad i vissa löfträd; 
hon får namn af Löfviskan. Äfven talas om vissa s. k. /ri- 
träd, hvilka icke må huggas, för »hon som bor i trädet 
vill inte bli huggen». 1 Skåne träffa vi samma föreställ- 
ningssätt. Inom Ljunits härad vet således folket ännu säga 
om ett qvinnligt väsen, som bor i ask-trädet och derföre får 
namn af Asha-froan. De gamle hade för sed att offra till 
Askafroan, på Ask-O ns dags-morgon förr än sol gick upp, 
genom att slå vatten öfver trädets rötter. De nyttjade dervid 
de orden, att »nu oflPrar jag, så gör du oss ingen skada». Bröt 
någon löf eller grenar af ask-trädet, så troddes han få värk 
eller sjukdom. Likaledes talar man i Skåne (Gärs härad o. 
fl. st.) om ett qvinnligt naturväsen i flädern eller hylle-trädet. 
Detta väsen heter Hyllefroan. Gör någon skada på flädern 
eller orenar invid detta träd, så får han en sjukdom, kallad 
Hylleshåll, som botas med att slå ut mjölk öfver trädets rötter. 
På ett ännu senare utvecklings-stadium är det mythiska 
väsenet, eller naturvätten, till en viss grad frigjord, och lefver 
ett nära nog sjelfständigt lif. Han hor således blott i vissa 
träd, och blir genom deras fällande husvill; men verkar äfven 
utanför trädet. Ett träd, som på detta sätt bebos af mythiska 
naturväsen, får i Wärend namn af Bos-träd (jfr. § 32), och 
har fordom förekommit vid nästan alla gamla gårdar. En 
bonde högg en gång ett sådant bosträd. Om qvällen hörde 
han huru det sjöng i trädstubben: 

husvilla ä' vi! 

husvilla ä' vi! 

husvill skall du också bli. 



§ 81. Trädens väsen. § 82. Trädens tydor. Heliga träd och örter. 233 

Dagen efter brann hela gården. Bos-träden betraktas derftre 
ännu i W ärend med den största vördnad, och. deras ofredande 
eller fällande är icke blott olofligt, utan ock farligt. Har nå- 
gon råkat ut eller råkat för vid ett bos-träd, så botas det 
genom att offra eller slå ut mjölk på trädstubben någon 
thorsdagsqväll, för att dymedelst blidka trädets förtörnade na- 
turväsen. Har en hafvande qvinna på samma sätt råkat ut 
vid ett träd, och barnet derigenom fått en sjukdom, kallad 
trä-skerfvan, så botas det, om man på thorsdags-morgonen, 
innan sol går upp, förer barnet naket genom klofvan af 
ett le fv ande träd, i enlighet med det hedna-bruk vi tillf or- 
ene omtalat, såsom bot mot förgerning af skogsnufvan (§ 70). 

Trädens naturväsen, fattade såsom sjelfständiga vättar, 
förblandas i den lefvande folktron med vattnets naturväsen 
eller elfvorna (§ 64), och med mullens naturväsen eller vättarne 
(§ 66), hvilka beggedera omtalas såsom boende jemväl i trä- 
den. Afven förvexlas de stundom med menniskans egen följes- 
ande, hvarom mera längre fram. 

§ 82. Trädens väsen, såsom alla andra naturväsen, trod- 
des hafva sina tydor, eller en hemlighetsfull kraft, hvarmed 
de inverka på andra väsen. Dessa tydor voro olika hos olika 
träd. Hos Fri-träden, Bos-träden och Vård-träden, hade väse- 
net eller den inneboende naturvälten så starka tydor, att ingen 
kunde ofreda trädet eller så mycket som deraf bryta en qvist, 
utan att han råkade ut eller blef förgjord. Vanligaste for- 
men för sådan förgerning var då, att våldsverkaren blef num- 
men (o: borttagen) i sina lemmar, eller att han icke fick nå- 
gon ro i sin kropp natt eller dag. Ännu lefva personer, hvilka 
minnas en Wislanda-bo, som huggit ett friträd och derefter 
blef mållös, såsom han ock sedan förblef ända till sin död. 

Voro trädets, d. v. s. väsenets tydor goda, välgörande och 
lyckosamma, eller förknippade sig dermed vissa mythiskt-reli- 
giösa idéer och folkbruk, så betraktades trädet sjelft såsom 
heligt^ d. v. s. mäktigt emot andra väsens onda tydor 
och från dem kommande skadlig inflytelse. Åtskilliga träd och 
örter hafva i folktron länge bibehållit ett sådant anseende för 
helighet. Till dessa hörde i främsta rummet de här an de 



234 Kap. m. Hedna-Tro. 

träden. Man har således brukat läsa bort värk och annan 
sjukdom vid ett bärande träd, eller sätta bort sådan värk i 
ett bärande träd; qvistar af bärande träd hafva på mångfaldigt 
sätt blifvit använda till magiskt bruk, såsom till pilar, vid bot 
för trollskott; till rökning, vid förgerning på fiskedon o. s. v. 
Löfqvistar af bärande träd, på midsommarsqvällen nedsatta i 
åkrarne, skydda grödan emot mask och annan förgerning. Att 
våldföra sig på ett bärande träd, har ock länge varit förbudet 
så väl af lag som af folksed. 

Till träd, som i Wärend hållits för heliga, hörde vidare 
enbusken; kanske i dess egenskap af bärande träd. Man sät- 
ter ännu bort tandvärk och annan värk i den klufna stammen 
af en enbuske; med enris strös stugan på alla helgedagar om 
vintern; med enris göras rökningar i husen; på ställen, der nå- 
gon vådligen omkommit, offras gerna eller göres bål med ene- 
buskar (jfr. § 37), och af ene göras dryckes-stopen. Troll- 
backor tros icke kunna dricka ur ene-stop. — Ytterli- 
gare hörer hit den sällsynta Safsa-busken (Osmunda regalis), 
hvaraf ett enda exemplar, på Linnés tid såsom än i dag, vex- 
er vildt på en liten holme i Fanhults å vid Wierstad. »Den 
»kloka qvinnan Ingeborg i Mjärhult brukade, då hon bodde i 
»Mjärhult, gå till denna busken om morgnarne, tigandes och 
»fastandes, att rådföra sig med jag vet icke hvem, hvar- 
»af Wirestad-boarne kallade busken Ingeborgs i Mjärhult pre- 
»diko-stol»*). Ännu i vår egen tid har den s. k. Rloke Her- 
ren i Fanhult likaledes användt qvistar af Safsa-busken, såsom 
ett kraftigt medel emot förgerning och sjukdom. — Men fram- 
för alla hör hit Flogrönnen eller sådan rönn, som vexer pa- 
rasitiskt uppå stammen af gamla ekar, björkar och andra träd. 
Förmodligen har man just häri sett bevis på de mäktiga ty- 
dorna hos detta lilla träds naturvätte. Också har flogrönnen 
i den gamla wärendska folktron samma anseende, som mispeln 
fordom åtnjöt i den galliska druidläran. En qvist af flogrönn, 
af skuren med vens t ra handen, sedan man förut gått ans yls 
omkring trädet, har en ofelbar kraft emot all slags förgerning, 



*) C. LinncBt Skånska Resa, 1749, s. 40. 



§ 82. Trädens tydor. Heliga träd och örter. 235 

och Wärendsbon sätter derföre stycken af en sådan qvist i 
väggarne af stall och fähus, i hästens bogträd, i tjurens horn, 
i ox-oket, i smör-tjernan, söfte-karet o. s. v. En liten flogrönn, 
som rotat sig på en gammal björk i Wislanda björkebacke, 
i'anns ännu för få år sedan bortskuren, så ofta hon skjutit upp 
till höjden af en tvärhand. 

Huru bos-träden, såsom hemvist fÖr menniskornas egna 
följes-andar och för hela hushållets skyddsvättar, blefvo betrak- 
tade som heliga träd, få vi i det följande påvisa. 

Till heliga örter och blomster räknar Wärendsfolket först 
och främst hvitlöken. Denna rot eger makt emot förgerning 
på all ting, så väl qvickt som dödt. Buren i snappsäcken (a: 
fickan) skyddar han, likasom brödet, emot förgerning af gastar. 
När hedna barn föras till kyrkan för att döpas, lägges i bar- 
na-svepen hvitlök eller stål, att de icke må bortbytas af trollen. 

Till heliga örter höra vidare alla de blomster, som bära 
namn af Jungfru Maria (§ 58), och hvilka i hedendomen 
varit helgade åt Fru eller Freja. Af ven Baldersbrå (§ 55) 
har otvifvelagtigt en gång varit hållen för helig. Alla dessa 
örter intaga ock ännu sitt rum ibland de s. k. Midsommars- 
blomstren, hvilka hos Wärendsfolket blifvit af ålder hållna 
för heliga, vare sig på grund af deras egna heliga tydor, eller 
tydorna af den heliga midsommars-qvällen, på hvilken de borde 
plockas. I hvilketdera fallet som helst, förknippar sig således 
dessa blommors helighet med den uråldriga soldyrkan, om hvil- 
ken vi i det föregående (§ 72) talat; likasom en ibland dem, 
nemligen den gullgula ranunkeln, ännu i Wärend bär namn 
af Sol-ögon. 

Ibland alla midsommars-blomster är Midsommars-gräset 
eller Johannesa-gräset (Hypericum) det förnämsta. Det eger 
«n sådan helig makt emot förgerning af onda väsen, att man 
dermed kan drifva sjelfve den lede fienden på flykten. Detta 
blomster får derföre i Wärend jemväl namn af Fans Jlylit 
eller Satans Jiyht. Tager man Fansflykt och Jungfru Marie 
topp (Orchis bifolia) med blad och rötter, och pluggar in dem 
i en borra (a: borrhål) i fähus-tröskeln eller fähus-väggen, så 
har, enligt folktron, icke ens den starkaste trollbacka vidare 



236 Kap. III. Hedna-Tro. 

makt att förgöra boskapen. Nio slags midsommars-blomster, 
plockade på midsommars-afton, sedan sol gått ned, och hop- 
bundna till en s. k. Midsommars-qvast, skydda likaledes 
emot all slags förgerning. Sådana qrastar upphängas derföre 
ännu öfverallt i husen. Kransar och qvastar af midsommars- 
blomster bindas alltid på den åt solen helgade midsommars- 
stången (jfr. § 76). Lägger en flicka nio slags midsommars- 
bloxnster under sin hufvudgärd på midsommars-natten, så får 
hon den natten i drömmen se sin blifvande fästman. Den som 
på midsommars-natten går midsommars-gång, för att i syne 
kunna se kommande tilldragelser, måste alltid bära en krans 
af nio slags midsommars-blomster. I sammanhang med dessa 
uråldriga föreställningar om rissa örters, och serskildt om mid- 
sommars-blomstrens helighet, står ock, efter all anledning, det 
gamla wärendska folkbruket, att sommartiden, på alla heligda- 
gar löfva kyrkorna och strö stugan med ängs-blommor och 
löf, likasom man vid högtider om vintern strör stugan med 
grönskande ene-ris. * 

De heliga midsommars-blomstren motsvarades vid julen af 
julhalmen. Afven denna har således i VTärend varit ansedd 
för helig, vare sig på grund af sädens egna heliga tydor, eller 
genom tydorna af den heliga jul-qvällen. Julhalmen måtte 
nemligen, efter gammal sed, icke bredas ut på stugugolfvet 
förr än på julaftons-qväll, sedan sol gått ned och helgen ingått. 
Rörs af julhalmen, lagda under julbordet och vid hvarje dörr, 
troddes då skydda huset emot alla de onda väsen, som på jul- 
natten äro ute och vanka. Sådana kors af julhalmen lades ock 
på åkrarne, till skydd emot all slags förgerning. Julhalmen, 
bunden omkring fruktträden, troddes göra dem fruktsamma un- 
der det kommande året. K.orn af julhalmen, funna under jul- 
bordet på juladagsmorgon, bådade för ett blifvande godt år. Man 
bredde derföre, efter gammal Wärendssed, ut julhalmen tiU 
och med i kyrkorna, och den gamla trädkyrkan i Urshult brann 
en gång sjelfva jul-natten, af eld ifrån julbålen och julaljusen, 
som fattat i julhalmen. Icke destomindre vidhöUo Wärends- 
boarne sin från fädren ärfda, gamla goda sed, ända fram i 
Biskop Wallqvists dagar. 



§ 83. DjureD såsom mythiska väsen. 257 

§ 83. Likasom i tingens morgon hela naturen lefde ett högre 
lif, samt stenen och alla träd i skogen kunde tala, så har ock 
folksägnen bibehållit hågkomsten af den tid, då djuren än- 
nu kunde tala. Djuren voro då mythiska väsen, likställda 
med det äfven mythiskt fattade menniskoväsenet, och menni- 
skan förstod ännu det språk, som de talade till henne och till 
hvarandra inbördes. 

I den tiden, när djuren kunde tala, sade fåret till men- 
niskan: 

kallar du mig får, 

vill jag från dig gå; 

men kallar du mig söa, 

'våll jag kläda dig och föda. 

Derfore tilltalar Wärendsbon aldrig sina får annat än söerna 
eller vissorna. — Råttan sade: 

du fnasar det jag biter; 

men du får äta det jag s — r. 

Också är ingen i stånd till att freda sina kornbingar, att de 
ju bli smutsade af råttan. — På samma tid bad ock hästen, 
att han skulle få äta ren säd på julafton. När derföre Wä- 
rendsbon än i dag, efter gammal sed, gifver sina hästar säd 
till julen, säger han att det är, för att de ha så begärt, den 
tiden när de kunde tala. 

Med hvarandra inbördes lefde djuren ett oskuldsfullt na- 
turlif, som ännu ihågkommes i folksägnen och i den ur säg- 
nen utvecklade yngre djurfabeln. Gräshoppan gick till my- 
ran om vintern och bad om mat. Myran frågade: 

hvad gjorde du om sommarn, mens jag drog? 
>Jo, jag spelte för bonden, när han slog>, 
svarade gräshoppan. Och så är det ännu; ty om sommaren är 
myran flitig och drager ihop för vintren, men gräshoppan vill 
bara sitta i gräset och spela. — Baggen såg sig i vattnet, när 
han stod och drack. Då sade han för sig sjelf: »det är dock 
skam, att jag låter skrämma mig af räfven, jag, som har så 
stora horn.» Men i detsamma kom räfven, och då var det slut 
med hans hälane (a: mod). ^ Räfven sade till haren: 



2S8 Kap. III. Hedna-Tro. 

Tore jag som du hare är, 
huru ofta skulle jag gå qvinna när! 
Men det sade han bara på falskhet, ty när en hafvande qvin- 
na får se haren, så blir barnet harmyndt. Räfven hade om 
vintren fångat sig en fisk. Så mötte han björnen. >Huru 
skall jag också få mig en fisk?> sade björnen. »Jo», sade räf- 
ven, »gäck bara ner till sjön och stick svansen i vattnet, så 
kan du draga upp fisk.> Ja, björnen gjorde så; men drog med 
detsamma af svansen, som frusit fast i isen. Derföre är det, 
som björnen efter den dagen icke har någon svans. — 
Ugglan bad höken, att han inte ville taga hennes ungar. »Ja>, 
sade höken, »om jag bara visste att de äro dina ungar.» »Jo», 
sade ugglan, »det kan du lätt veta; för de vackraste som du 
ser, så äro de mina.» När så ugglan klagade, att höken hade 
tagit hennes ungar, ursäktade han sig med att han tog de fu- 
laste, som han såg. — Foglarne skulle välja sig en konung, och 
kommo öfverens att taga den till konung, som kunde flyga 
högst. Då flög örnen mycket högre än alla de andra. Men 
en liten fogel hade gömt sig ibland örnens fjädrar, och när 
örnen kommit så högt han ville, kröp den lille foglen fram och 
flög ännu litet högre. Han blef så konung öfver alla foglarne, 
och heter derföre Kungsfogeln än i dag. 

Foglarnes sång bevarar ännu spår af den talegåfva, de 
hade i tidens miorgon. Rnulte-dufvan (skogs-dufvan) lät 
narra sig af skatan, att de skuUe byta ägg. Men hon blef 
lidandes på bytet; ty hon hade förut sju ägg, men fick af ska- 
tan bara två ägg igen. Sedan dess far skatan emellan gårdarne, 
och skjattrar och skrattar och är alltid så glad. Men dufvan 
sitter djupt in i mörka skogen, och klagar sin sorg och säger: 

Hu, hu! 

Jag bytte med dig. 
För sju 
fick tu. 
Hu hu! — 

Orren, Tuppen och Göken voro syskon, och fingo en ko i 
fäderne-arf. Då visste de inte huru de skulle skifta kon emel- 



§ 83. Djuren såsom mythiska väsen. 239 

lan sig. Andteligen kommo de öfverens, att den skulle få kon 
utan lott och byte, som först vaknade på rår-morgonen. Så 
Tar tuppen den som vaknade först. Då lyfte han vingarne, 
vände ögonen upp emot himmelen och sjöng: 
tackad vare Gud! 
tackad vare Gud! 
När Göken hörde det, så svarade han: 

Go ko! 
Go ko! 
Men Orren ropade ur skogen: 

Käre bröder och systrar, 

byten kon hvad rätt är! 

hvad rätt är! 

hvad rätt är! 
För, kan tro, han ville också ha sin del i kon. Men både 
tuppen, göken och orren ropa, alla tre, sina rop på samma vis 
än i denna dag. 

Fattade såsom mythiska väsen, hade djuren ännu icke nå- 
gon för alltid gifven yttre skepnad. Till detta skede höra så- 
ledes de sägner om djurens förvandlingar, hvilka ännu äro 
gängse i vårt land. Såsom prof anföra vi en hithörande sägen, 
upptecknad i norra Småland, på gränsen till Östergötland. 

På den tiden, när Vår Herre och Sankte Pehr gingo om- 
kring på jorden, hände sig en dag, att de foro på sjön till att 
fiska. De hade ingen mat med sig, utan bara en påse med 
mjöl. När de så hade fiskat hela dagen, blefvo de sultna 
(hungriga), och rodde i land på en holme uti hafsbandet; der 
gjorde de upp eld, och Sankte Pehr tog mjöl ur sin påse och 
kokade gröt. Ja, Vår Herre och Sankte Pehr åto af gröten; 
men Sankte Pehr hade tagit så väl till, så att när de hade 
ätit sig mätta, var der ännu gröt öfver i grytan. Då ropade 
Vår Herre till sig foglarne, som summo till och från i vattnet, 
och när de kommo, gaf han dem af gröten. Ja, foglarne läto 
sig väl smaka, och alla blefvo de mätta och nöjda, så när som 
bara Lomnaen. Men lommen var oförnöjd, och huru mycket 
han än fick, ville han ändock inte gifva sig tillfreds. När han 



J40 Eap. III. Hedna-Tro. 

så inte fann mer i grytan, körde han in hufvudet i Sankte 
Pehrs mjölpåse. Då tog Vår Herre mjölpåsen och gaf honom 
dermed ett slag öfver ryggen, så att det dammade efter. Vid 
att lommen fick slaget, hof han till ett gällt klago-skri och for 
straxt af ut i sjön. Sedan dess har han fått det bedröfliga lä- 
tet, som han ännu har. Men på hufvud och rygg, der som 
han blef hvit af mjölpåsen, sitter det hvita mjölet qvar än i dag. 
Men icke blott i folksägnen, utan ock i den lefvande folk- 
tron, bibehålla sig ännu qvarlefvor af det åskådningssätt, som 
betraktade djuren såsom mythiska väsen. Wärendsfolket tror 
således än i dag om Göken, att när han först en tid varit 
gök, förvandlar han sig sedan till en sparfhök. Om 
Korpen tror man, att han flyger bort och hemtar en sten, 
hvarmed han kan göra sitt bo osynligt. Ran någon men- 
niska skafiPa sig en sådan Rorpasten, så kan han dermed 
göra sig osynlig. Om Svalan är en allmän folktro, att hon 
om vintren ligger på sjöbottnen; men att hon icke kan 
sjunka, utan att hon först insupit mennisko-ande. Der- 
före skall man om våren, när svalan först visar sig, blåsa åt 
henne, så får man sedan lätt att reda upp härfvor. Derföre 
är det ock, som svalan om efterhösten flyger så nära intill skör- 
defolket, medan de berga sin säd. Om Ormen tror man, att 
om han dödas, utan att man väl krossar både hans hufvud 
och hans stjert, så komma Ormslår och blåsa lif i honom, 
och sedan hämnas han på sin baneman. Rrossar man blott 
hufvudet på en orm, så komma likaledes ormslår och sätta 
hufvud i stjerten. Under inverkan af heliga tider kunna 
djuren till och med ännu tala. Djuren tala således på den 
heliga julnatten. En bonde ville veta hvad de hade att säga 
hvarandra, och lade sig derföre på julnatten i fähuset. Då 
sade den ena kon: »i år svälta vi visst ihel, för vi få lefva 
hela vintren på bara halm.» »Nej,» svarade den andra, »vi 
berga oss nog; för de ha tröskat så illa, så der ligger sju spann 
korn qvar i halmen.» När bonden hörde detta, tröskade han 
om all sin halm, och fick ganska riktigt sina sju spann korn, 
som inte voro uttröskade. Men på våren dogo alla hans 
kreatur« 



§ 84. Djurens tydor. 241 

§ 84. Djurväsenet står under otaliga inflytelser af alla 
de högre ocli lägre väsen, som befolka de gamles naturverld, 
och vi ha redan i det föregående sett, huru förgerning på krea- 
turen kunde komma af Necken, Vättarne, Trollen, Pukarne, 
Bjergahararne, och andra mjthiska väsen. Afven menniskan 
öfvar på djurväsenet mångfaldig inverkan, hvarom vi få när- 
mare tala i det följande. Deremot har ock djurväsenet sina 
f^^or, hvarmed detsamma osynligen och hemlighetsfullt 
återverkar på djur, menniskor och andra väsen. Vi 
meddela här några af de spår, som den wärendska folktron 
bevarat af detta urgamla, hedniskt-mythiska föreställningssätt. 
Om hundvalpar äro blödiga, och man vill ha dem till arga 
bandhundar, så gifves dem björnramar, vargakött, tuppablod, 
getingbo, eller annat som kommer af ett argt djur. Valpen 
får då lynne efter detta djur. 

Upptages en nyburen kalf med ett häst-täcke, så blir han 
släthårig. 

Ser en hafvande qvinna på, när ett kreatur slagtas eller 
dör, så får hennes barn fallande-sot, med samma åtforor, som 
djuret hade i dödskampen. 

Om det första djur, som ett hedet (odöpt) barn får röra 
vid, är ett nöt-kreatur, så får barnet god hell med boskap. 

Tager en gosse hjertat af den första gädda, som han 
fångat, och förtär det medan fisken ännu lefver, så får han 
god lycka till fiske, och äfven god håg dertill. 

Höljer man icke upp sängen, när man stiger upp, och 
flyger så en fogel öfver sängen, så får man gul-soten. 

Om ett höns får äta ur ett fat, må man deri hacka lika 
många gånger med en knifs-udd, som hönan hackat med näb- 
ben, eljest, om någon äter ur fatet, får han halsfall. Hackar 
en höna på ett brödstycke, må det gifvas åt hunden, så att 
icke menniskor äta det. 

Vissa djurväsen hafva starkare tydor än andra, och i syn- 
nerhet gäller detta om alla de djur, vid hvilka man ifrån ur- 
åldrig tid fäster mythiska föreställningssätt eller religiös bety- 
delse. Wärendsbon tager derföre än i dag förebåd af 
sådana djur, och framför allt af foglarne. Åtskilliga 

16 — 181981. Wärend och Wirdarne. 



242 Kap. III. Hedna-Tro. 

ibland de senare, hvilka tros hafva onda tydor, få hos folket 
namn af olychs-foglar. 

Vi meddela här några drag af den hithörande folktro, 
som ännu lefver i Wärend. 

Spillkråkan är en olycksfogel, och man fäster vid henne 
gamla mythiska sägner om förvandling. Höres spillkråkan, 
när man är ute på färdvägar, så betyder det intet godt. Skriar 
spillkråkan sitt »spill! spill!» när barn äro ute i skogen att 
plocka bär, så spilla de sina bär. De bruka derfÖre kasta i 
luften de bär, som först blifvit plockade, med de orden: »detta 
skall vara åt spillkråkan!» I norra Småland var förr folk- 
bruk, att när spiUkråkan hördes skria och ropa »Rri, Rri, 
K.ri», skulle man svara och säga: 

»Kri hos Gud i himmelen!» 
Men ropade hon »Spill, Spill!», skulle man svara: 
»Spill ditt hjerteblod i helvete!» 

Härfogeln är en olycksfogel. När han låter höra sig i 
skogen, betyder det krig. 

Fj ärJianen eller tjädern, och annan skogsfogel, tros höra 
Skogsnufvan till. Visar han sig framme vid gården, så bå- 
dar det intet godt. 

Spånakärtngen^ äfven kallad Natt-sjoan eller Natt-blackan, 
har tydor med sig för linet. Surrar hon länge i sender, eller, 
som folket uttrycker sig, spinner hon långa nackar*), så 
får bondhustrun lång hör (långt lin) på sitt hör-land. 

Af Sparfven tager man tydor, endast när han hackar på 
takfönstret eller på dörr-klinkan. Han säges då hacka ut 
någon, hvilket bådar för lik i huset eller flyttning. 

Ibland fyrfota-djuren tros Ikanet eller Ickornen vara en 
förvandling. Kommer han fram till husen, så betyder det lik 
eller flyttning. Går han på taket, så bådar det för våd-eld. 
Möter någon, vid anträdet af en resa, ett Ikane, så är det ond t 
möte och har intet godt att betyda. 

Likaledes hålles det för ondt möte, om man vid början af en 
resa möter eller får se en Ifverkutte (Igelkott). 

*) Nacke, i Wärendsmålet a: krok på vingen af en spinnrock. Åfven så 
mycket garn, som spinnes på en gång, innan tråden flyttas på annan nacke. 



§ 84. Djurens tydor. 85. Heliga djur. 243 

Skjuter Mullskuten (mullvaden) upp högar ini husen, så 
säger man, att han skjuter ut någon, och det tyder fÖr lik i 
huset eller flyttning. Skjuter han högar vid kyrkovägen, så 
kommer något lik snart att bäras den vägen; liket af en man 
om högarne äro till höger, och af en qvinna, om de äro till 
venster. 

En svart skalbagge, som oroligt löper af och an på marken, 
heter i Wärend Tidande-Skrubb a. Möter man på vägen en 
tidande-skrubba, så bådar det för nyheter. Wärendsbon säger 
då: »Gud gifve mig god tidande! 2- 

§ 85. Åtskilliga djur ha så starka tydor, att man af 
dem icke blott kan taga förebåd och tecken, utan ock att dessa 
djur icke må dödas, med mindre än att deraf följer någon 
olycka. De äro således af folket än i dag betraktade såsom 
heliga. Detta föreställningssätt grundar sig då ifrån början 
antingen på djurets egen oskuld, och det gagn det gör i natu- 
ren genom att förstöra skadliga och oskära naturting, eller ock 
har det sin grund i uråldriga mythiska föreställningar, och i 
den betydelse, som djuret genom dessa erhöll i den gamla 
hedniska offer-kulten. 

Ibland djur, hvilka ännu af Wärendsfolket anses för he- 
liga, på grund af det gagn de göra i naturen, böra här anmär- 
kas följande: 

Jungfru Marie Nychelpiga (Coccinella), som i medeltiden 
blifvit helgad åt Vår Fru, är ett heligt djur och må icke ofre- 
das eller dödas. Man tager af henne spådom om väderleken, 
sålunda, att hon sättes varligt uppå handen, medan man upp- 
repar: 

Marie Nyckelpiga, flyg, flyg, flyg! 
I morgon blir det vackert väder. 
Flyger hon, så blir det vackert väder andra dagen. 

Om vid timrande någon ofredar Timmermannen (Ceram- 
byx), så tros att derpå följer någon olycka. 

Spindeln sättes i många lands-orter i förbindelse med de 
mythiska dvergarne. Att döda en spindel, hålles i A^^ärend 
för olyckligt. Visar sig en spindel oförmodadt, hängande på 
sin tråd framför någon menniska, så är han en lycko-spindel. 



244 Kap. III. Hedna-Tro. 

som spinner lycka. Vänder han om, förrän han sänkt sig till 
marken, må man taga sig i akt, att man icke mister en lycka, 
som man eljest kunnat ernå. 

Näbbmusen heter i Wärend Angermus; ty om någon rå- 
kar döda ett så oskyldigt litet djur, sker honom snart någon 
olycka, eller ock gör han något, som han länge får ångra. 

Gertrud-fogeln eller Parr-fogeln (en art hackspett) må 
ingen döda; ty det förer olycka med sig. Denna fogel ger ock 
förehåd om väderleken: när han höres parra, blir det tork-väder. 
Om Svalan gå mythiska sägner, att hon är en förvand- 
ling. I fall någon ofredar svalan eller nedrifver hennes näste, 
så förer det olycka med sig, icke blott för nidingsverkaren, 
utan ock för hela hushållet. 

Göken är en helig fogel, om h vilken gå gamla mythiska 
förvandlings-sägner. Sitta två gökar och gala i ett och samma 
träd, och någon kan smyga sig fram och omfamna trädet innan 
gökarne upphört att gala, så vinner han den kraften, att om 
han famntager en qvinna i barnsnöd, får hon straxt förlossning. 
Hörer någon göken första gången på året, och är fastandes, så 
dåras han af göken, hvaraf följer olycka. Den led eller det 
himmels-streck, hvari man första gången på året hörer göken 
gala, har starka tydor med sig, och man tager deraf spådom, 
enligt det wärendska folkrimmet: 

Vester-gök, gläd a-gök. 

Öster-gök, döda-gök. 

Norr-gök, nöda-gök. 

Söder-gök, säda-gök. 



eller: 



eller: 



Norr, nöd. 
Öster, död. 
Sör, säda. 
Vester, glada. 

Norr-gök, sorg-gök. 
Söder-gök, döda-gÖk. 
Öster-gök, tröste-gök. 
Vester-gök, bästa gök. 



§ 85. Heliga djur. 245 

Gal göken på bar qvist (d. v. s. före löfsprickningen), så be- 
tyder det oäkta barn. Gal göken in på slåttern, bådar det för 
dyr tid. 

Men framför aUa helig, enligt ett föreställningssätt som 
går tillbaka i de äldsta tider, är Hanen eller Tuppen. Han 
var i den yngre hedendomen ännu ett oiFerdjur, och synes ifrån 
början ha varit helgad åt solen, hvars första strålar han 
helsar med sitt gälla skri. Såsom solen sjelf är han derföre 
mäktig emot alla slags nattliga ovättar. Gastar, gengångare 
och spöken fly, enligt folktron, vid det första hanegället. Den 
som på julnatten vill gå årsgång, till att se syner och förnimma 
förebåd af hvad under året hända skall, må på jul-afton icke 
hafva hört tuppen gala. Men för att hanen skall ega full 
makt emot gastar och spöken, må han icke till färgen vara 
hvit, utan röd, såsom solen och elden; ty 
för tuppar röda 
springa de döda. 

Wärendsfolket tager ännu mångfaldiga tydor och förebåd 
af tuppen. Dör käringens tupp, så bådar det hennes egen död 
eller någon annan stor olycka. Gal tuppen om qvällen, så be- 
tyder det intet godt. Är tuppen kall om fötterna, så skall 
någon dö i huset. Är tuppen het om fötterna, så bådar det 
för eldsvåda; är han efter vanligheten, så äro spöken å färde. 
Vänder tuppen sig utåt, när han om qvällen flyger upp på sin 
vagel i förstugan, så betyder det främmande. Vänder han sig 
inåt, så tyder det för lik i huset. 

Bilden af den röde hanen, solens fogel, sättes ock ännu 
alltid öfverst i toppen af den med blommor kransade midsom- 
mars-stången. Då denna stång, på sätt vi i det föregående 
(§ 76) visat, sjelf blott är en förändrad form af den gamla 
midsommars-tannen, blirhäraf tydligt, att den röda tuppen här 
är en symbol af elden. Det är då i samma symboliska me- 
ning, samt till skydd emot förgerning af onda väsen, som vi 
alltid finna en hane utskuren å vindlekan eller väderlekan, som 
efter gammal V^ärendssed snurrar öfverst på stugu-gaflen. Den 
yngre vindflöjelns ännu ihågkomna svenska namn af Väder' 
hane^ hänvisar till samma gamla folkbruk. Likaledes återfinna 



246 Kap. m. Hedna-Tro. 

vi hanen, såsom röd eller förgylld Kyrkotupp, å den betydel- 
sefulla tornspiran på våra svenska medeltids-kyrkor. Alla spår 
hänvisa således till ett forntida föreställningssätt, enligt hvilket 
hanens eller tuppens anseende för helighet förbinder sig med 
våra fäders uråldriga dyrkan af solen, ljuset och elden. 

Tilläfventyrs har äfven koltrasten, som i Wärend heter 
Solsvärta, en gång varit åt solen helgad, likasom göken och 
andra sommar-foglar; men vi hafva derom icke funnit häntyd- 
ning i den lefvande folktron. 

Ibland djur, som ännu anses för heliga, på grund af ett 
vid dem fästadt mythiskt föreställningssätt af den högsta ålder, 
är äfven Ormen. Folktron har således ännu åtskilligt att för- 
tälja om den mythiska Hjul-ormen, som biter sig i stjerten 
och sedan rullar frami såsom ett hjul. Likaledes omtalas den 
mythiska Lind-ormen, som var så stark, att han kunde bryta ned 
de största träd, och så stor, att då han fordom gick fram nära 
den gamla Hönsehylte-skans, bildade han ån, som nu slingrar 
sig emellan sjöarne. Men framför allt synes folktron om or- 
mens helighet grundad i ett urgammalt föreställningssätt, enligt 
hvilket menniskoväsenet efter döden blir till en stor orm eller 
draJce, som lägger sig att rufva på det gods, som menniskan 
under lifvet nedgräft i jorden. Vi få längre fram redogöra för 
detta mythiska väsen, som ännu är allmänt kändt i Wärend, 
och vilja här blott hafva anmärkt, att när Wärendsbon får se 
en orm, tror han sig ännu kunna döfva honom genom att 
lägga sin hatt på marken, med de orden: »der ligger en dö der 
man. Fan ligge stilla!» 

Enligt ännu lefvande föreställningssätt gifver den hvita 
Ormen visdom och siare-förmåga. Ar någon i stånd att 
fånga en hvit orm lefvande, så behöfver han, för att bli klok, 
allenast koka honom och smaka af sådet. Wieselgren omtalar 
en Wärendsbo, som omkring år 1798 kom bärande till Wexiö 
med en hvit orm i en spann, och utbjöd ormen till dem som 
ville bli kloka. 

Ormen tros ock ega makt emot förgerning. Om ett 
hål borras i fähus-tröskeln, och en lefvande orm deri pluggas 
in, så kan ingen förgerning sedan skada boskapen. Är kär- 



§ 85. Heliga djur. 247 

ningen förgjord, så att det icke vill blifva smör, så hjelpes det, 
om ett ormskinn lägges under bottnen af kärnan. Mask på 
säden flyr bort, om man på midsommars-afton i åkern ned- 
sätter en stör, hvarmed en orm blifvit slagen. Skares ett or- 
mahufvud in i bösse-kolfven, så har ingen makt att förgöra 
bössan. Ar bössan förgjord, så att hon icke skjuter rätt eller 
dödar, så botas det, om skytten retar en orm tiUs han slår sig 
i ring, sedan skjuter honom, och smörjer bössan med fettet. 
Afven hjelper det, i fall skytten tvingar en lefvande orm in 
i bössan och sedan aflossar skottet. 

Man tager äfven tydor eller förebåd af ormen. 
Möter någon, vid anträdet af en resa, en orm, så hålles det 
för ett godt tecken och resan tros bli lycklig. Hålla sig bosar 
eller svarta ormar nära förstugu-bron, så betyder det, att i hu- 
set snart någon skall dö, som det blir sorg med. 

Ormar må derföre icke hatas eller dödas; ty deraf 
följer olycka. Slår någon en Gulkind eller Ringhals (i Wä- 
rendsmålet a: en snok eller Tomtorm), så får han ohell på sina 
kreatur. Stryker ladugårds-pigan en Ormslå utåt ryggen, med * 
bara handen, tre gånger, så mår boskapen väl deraf. Om någon, 
som färdas till häst, blir varse en orm, så må ryttaren icke 
stiga af för att slå ormen; ty då sker någon olycka, antingen 
på karl eller på häst, förr än de komma hem. Lemnas ormar 
i fred, så tros de icke heller göra skada; 
»Fås inte vid mig och mina, 
så skall jag inte fås vid dig och dina!» 
hette det förr i Wärend, när man fick se en orm. Slår någon 
efter en orm, men utan att döda honom, så vaktar ormen, en- 
ligt folktron, i sju år på menniskan för att hämnas. Dödar 
någon en orm, men utan att väl krossa både hans hufvud och 
stjert, så komma ormslår och blåsa lif i ormen, och sedan 
hämnas denne på sin baneman. K-rossas blott ormens hufvud, 
så komma ormslår och sätta hufvud i stjerten. Blir en orm 
dödad, så må han väl nedgräfvas, och helst i en myrstack; ty 
om en fluga, som suttit på en död orm, sedan sätter sig på en 
menniska, får denna deraf likmatken eUer kräftan. Afven kan 
af den döde ormen bilda sig en dagg-orm, som är så ohellig, 



248 Kap. III. Hedna-Tro. 

att om någon trampar nppå honom, så tros att foten rutt- 
nar bort. Tager någon i en stake, hvarmed en orm blifvit 
slagen, så tros att han får skabb. Sådana stakar nedsättas der- 
före midt i stenrören, så att de af alla må igenkännas. Stiger 
någon barfota på en sten, hvarpå en orm blifvit ihelslagen, så 
får han stenvred eller bulnad i foten. 

Om en orm dödas, blir han således efter döden ännu mera 
ohellig än andra djur. Äfven andra gamla föreställningar äro 
ännu fastade vid detta djurväsen. Har någon varit biten af 
en hund, så tror man att han sedan icke kan bli ormbiten; 
och tvärtom. Skiljer någon en orm och en groda åt; men så 
att begge bli lefvande, vinner han den kraften, att om han 
famntager en qvinna som är i barnsnöd, så får hon förlossning. 
Ormen tros ock kunna söfva folk och krypa in i dem. Blir 
någon sömnig ute på marken, så är det en orm som söfver 
honom. Enligt yngre medeltids-tro räknas ormarne till Poc- 
kers följe, och ställas vid sidan af de onda naturvättarne och 
pukarne (jfr. § 60). Alla spår hänvisa således till ett före- 
ställningssätt, i hvilket ormen länge betraktades såsom ett my- 
thiskt väsen, och qvarlefvor af denna mythiska åskådning bi- 
behålla sig, icke blott i den äldre folktron om menniskoväse- 
nets förvandling efter döden till en mythisk drake, utan ock 
i den yngre folktron. Hit hörer äfven det länge bibehållna 
folkbruket, att vita bort eller läsa bort ormar, medelst helig 
läsning, och att, likaledes genom läsning, mana ormar eller 
med dem stämma möte vid en knif eller annat stål, som 
stickes ned i jorden. 

Ibland kräldjuren äro äfven Paddan och Grodan heliga, 
och ingen må göra dem ondt med vilja. Den förra är en van- 
lig uppenbarelse-form af de mythiska vättarne (jfr. § 67), 
hvadan hon ock blir räknad till Pockers följe; den senare 
är en förhamning, och tros fordom ha varit en konungadotter, 
som blifvit förhexad af en trollbacka. Grodan tilltalas ock 
derföre med hedersnamnet Jungfru. 

I grunden samma åskådningssätt, enligt hvilket Nyckel- 
pigan, Gertrud-fogeln och andra insekt-ätande djur hållas för 
heliga, uppenbarar sig jemväl i folktron om As-foglarne. Kor- 



§ 85 Heliga djur. 249 

pen, Skatan och Kajan hållas således än i dag för heliga. 
De äro i den yngre hedendomen Odens foglar., hvilka icke 
må ofredas eller dödas. Under medeltiden räknades de till 
Pockers följe eller Lucifers anhang. Till hvad om dessa 
djur och deras tydor redan i det föregående (§ 48) blifvit anfördt, 
må här läggas, att om korpar visa sig på stenarne i ån, så be- 
tyder det att någon der snart skall drunkna. Får någon vid början 
af en resa se korpen, så är det ett godt förebåd och resan tros 
bli lyckosam. 

En annan idé-krets, lånad ifrån de yngre odlingsskeden, 
då våra förfäder uppträdde såsom jägarefolk, följda af hunden, 
eller, såsom herdefolk, på österns slätter redan tillegnat sig häs- 
ten, uppenbarar sig i de föreställningssätt, som ännu äro fastade 
vid dessa begge djur. Både hunden och hästen äro således i 
folktron hjelgade åt Oden (Odens hundar § 49, Odens hästar 
§ 48), åt hvilken de äfven i hedendomen gåfvos såsom offer- 
djur (jfr. § 36). Att döda dessa djur med knif eller flå deras 
skinn, hålles derföre oärligt och tillhör rackaren. Béggedera 
tros äfven kunna se i syne, bli i syne, h vilket kan ifrån 
dem öfverflyttas på menniskan. De tros derföre ännu hafva 
stora tydor med sig, och Wärendsbon tager af dem förebåd 
och tecken. Om det första djur, som ett hedet barn får vid- 
röra med handen, är en hund, så får barnet godt läke-kött. 
Höras hundar tjuta, så spörjes någon vara död. Gräfva hundar 
utanför husen, så grafva de ut någon, hvilket betyder att 
någon i huset skall dö. Men framför allt är hästen betydelse- 
full och har i folktron makt emot förgerning, d. v. s. betraktas 
såsom helig. Får ett hedet barn först vidröra en häst, så får 
det framdeles god lycka med hästar. Sättas späda barn att rida 
på hästar, så kunna de, såsom äldre, genom blott vidrörande 
hota sjukdom på dessa djur. Är mäskningen förgjord, så att 
det icke vill lyckas dermed, så botas det i fall man låter häs- 
ten nosa i bränvins-pannan. Har någon fått kikhostan, så 
botas det, om man dricker mjölk ur en hästhof. Dör bondens 
häst, så tyder det för att far sjelf skall dö, eller att annan stor 
olycka är på färde. Frustar hästen när man far bort, så blir 
man välkommen dit man kommer. Gnägga hästarne i brud- 



250 Kap. III. Hedna-Tro. 

stassen, så betyder det att bruden inte är mö. Hänger hästen 
hufvudet, när presten kommer i socknebud, så tyder det för 
att den sjuke skall dö; håller hästen deremot hufvudet upprätt, 
så kommer den sjuke sig ifrån sin sjukdom. 

§ 86. 1 motsats till de djurväsen, hvilka hållas för heliga, 
på grund af deras goda och välgörande tydor samt gamla vid 
dem fastade mythiskt-religiösa föreställningar, gifves det andra 
djur, hvilka i folktron hållas för ohelliga^ d. v. s. oskära och 
olyckliga. Dessa oskära djur hafva då alltid onda tydor, och 
äro antingen sjelfve onda väsen, eller alster af en från onda 
mythiska naturväsen kommande förgerning. 

Till ohelliga djur räknar man i Wärend alla de olika slag 
af skridfän och kräldjur, som eljest sammanfattas under be- 
nämningen ohyra. Hit höra således löss, bladlöss, vägg-skäk- 
tor (vägglöss), loppor, sädesmask, likmask, flugor o. s. v. Några 
ibland dessa betraktas sjelfva såsom onda väsen. Sädesmasken 
får således i Wärendsmålet namn af Troll, likasom slem på 
gräset, vålladt af insekter, heter Trollspott, och vägg-skäk- 
torna i tilltal heta jungfrur. Andra deremot betraktas snarare, 
såsom uppkomna genom den förgerning, som af onda väsen 
vållas vid solskiftena. På Vårfrudagen må derföre intet upp- 
hemtas af jorden; ty då får boskapen löss. I dymmelveckan 
må man icke låta löska sig, icke heller nämna något slags 
ohyra; ty då blir man deraf plågad hela året. Om husen väl 
sopas i dymmelveckan, och soporna bäras på grannens egor, så 
får denne alla de loppor, som man eljest sjelf skulle få. Lik- 
masken svärmar, enligt folktron, på midsommarsdagen; man må 
derföre på denna dag icke upphemta något grönt af jorden; 
ty då kan man få likmatken eller kräftan. Enligt samma, 
till den gamla soldyrkan hörande föreställningssätt, kan man 
ock skydda sin säd emot sädes-masken, genom att på mid- 
sommarqvällen löfva åkrarne med qvistar af bärande träd. 

En krälande samling af insekter, som tros uppkomma af 
en orm, som blifvit dödad utan att nedgräfvas, heter i Wärend 
en dagg-orm. Sådana dagg-ormar anses så ohelliga, att om 
någon trampar på dem, ruttnar foten bort. Efter urgammal 



§ 86. Oskära djur. 251 

sed förstöras de derföre alltid med eld, likasom man ock m^ed 
eld förstör Lockar (§ 56) ocli orma-hiden. 

Ett slags larv eller skråpuke heter i Wärendsmålet Amma 
eller Amma. Han håller sig på bladen af Ollonmärke (Epi- 
lobium), ock beskrifves såsom fingers-tjock och luden, mörkröd 
till färgen, och med ögonformiga, hvita fläckar utåt hela ryg- 
gen. Ammanär mycket fruktad af folket. Kommer någon emeUan 
henne och solen, så tros Amman se tvärs igenom honom, hvar- 
af han får sår invertes och hål emellan refbenen. Om folk, som ha 
ond blick får man stundom höra uttrycket, att »han glor som en 
åmma^. — En annan likaledes mycket fruktad mask heter Grym- 
men eller Grimmen. Han är hård och svartglänsande, som jern, 
och håller sig under barken af ruttna stubbar. Af hans bett 
tros komma en sjukdom med häftig värk, kaUad Grimsbett 
eller Onda bettet. 

Afven inom de högre djurklasserna träff*as ohelliga djur. 
Råttor och Möss räknas i Wärend till ohyra, och tros vara 
utskickade af den mythiska Haf-frun (§ 61). Om möss (eller 
foglar) göra sig bo af menniskohår, som lossnat när någon 
kammar sig, så kommer deraf förgerning och sjukdom. Man 
må derföre alltid andas på sådana hår-tofsar innan de kastas 
bort. Såsom andra onda väsen, manas råttor och möss med 
läsning och besvärjning. — Haren anses, enligt ett gammalt 
föreställningssätt, ohellig, så att Wärends-allmogen än i dag 
icke vill äta hans kött. Han har så onda tydor, att om en 
hafvande qvinna får se haren, så blir hennes barn harmyndt. 
Wärendska skyttar afskära derföre alltid hufvudet på detta 
djur, med qvarlemnande blott af begge öronen. Visar sig haren 
framme vid husen, så tros det betyda olycka. — Grunden till 
hela denna folktro är att söka i de gamla föreställningarne om 
den mythiske Trollharen, Bjergaharen eller Mjölkharen, 
som utskickas af trollbackorna, för att dia mjölken af bönder- 
nas kor (§§ 26, 52), och om hvilken alla gamla skyttar ännu 
ega mycket att förtälja. Man tror således om dessa trollharar, 
att de, såsom andra harar, låta jaga sig af hundarne; men 
kunna icke skjutas, utan med en silfverknapp eller en ale-pinne 
i stället för kula. När trollharen på detta sätt ändteligen blir 



154 Kap. m. fledna-Tro. 

träffad, så finner skytten, der haren tycktes falla, blott tre 
brända stickestubbar, eUer ock en hare, hvars inelfvor kräla 
som ormar, så att hundarne icke vilja äta dem. Skjuter nå- 
gon med vanlig laddning på en trollhare, så blir hans bössa 
förgjord, så att hon icke mera skjuter rätt eller dödar. 

Äfven andra skogsdjur äro, såsom vi ofvan anmärkt, miss- 
tänkta att vara trolltyg, och förknippas i folktron med dea 
mythiska Skogsnufvan och andra onda väsen. De hafva der- 
före i allmänhet onda tydor; när de visa sig vid gårdarne, bådar 
det för olycka, och Wärendsfolket vill än i dag icke gerna för- 
tära deras kött. Men framför allt äro klo djuren, eller de 
egentliga rofdjuren och roffoglarne ansedda för ohelliga, hvadan 
de ock innefattas i det allmänna begreppet af ohyra. Man> 
finner till och med ännu spår af det uråldriga föreställnings- 
sätt, enligt hvilket dessa djur blifvit betraktade såsom mythiska 
väsen. De må derföre icke nämnas vid sitt rätta namn, utan 
betecknas i Wärend genom en omskrifning, på samma sätt 
som man om andra mythiskt fattade, farliga naturting, likaledes 
ännu alltid begagnar en omskrifning i stället för det egentliga 
namnet. Vi hafva i det föregående anfört exempel på detta 
ur en mythisk tids-ålder härrörande folkbruk, som qvarlem- 
nat talrika spår i vår äldre nordiska skalde-konst. Likasom 
elden, genom omskrifning, än i dag heter Värme (§ 44), så blir 
derföre äfven vatten, vid brygd, kalladt lag; tjära, vid tjär- 
bränning, det svarta; bloden, vid slagt, svetten, vid blodgångs 
kraften, makten, det bålda; sår, märke; gastar, otyg, lo rt;^ 
trolldom, lapperi, o. s. v. 

Ibland klo-djuren blir visslan genom omskrifning kallad 
den lilla. Hon må icke nämnas vid sitt rätta namn; ty då 
tros hon göra skada. Icke heller må hon hatas; ty vore hon 
ock aldrig så långt borta i skogen, så hamnar hon sig snart, 
genom att taga lifvet af bondens bästa ko eller oxe. — Katten 
hålles för troll eller för trolltyg, d. v. s. ett misstänkt väsen, 
som med berga-troUen står i förbindelse. Det är af sådan an- 
ledning, som kattorna så ofta göra besök uti bergen; när de 
bli gamla gå de ock bort, utan att någon vet hvart de taga vägen^ 
Äfven heter det om katten, att han hör till Pockers följe. 



§ S6. Oskära djur. tSS 

Han må icke dödas, tj då har det olycka med sig; icke heller 
hatas, ty då går det illa i ladugården. Att döda en katt med 
knif eller snara och att flå hans skinn, anses för oärligt och 
tillhör rackaren. Såsom katten hålles för ett troll, och trollen 
ha makt med väderleken, så heter det om pigan, när hon är 
god emot katten, att hon kan vänta sig vackert väder på 
sin bröllops-dag. Möter någon en katt, vid anträdet af 
en resa, så hålles det fÖr ondt möte och bådar intet god t. 
Sätter katten sig i högsätet och tvättar sig bakom öronen med 
tassen, så betyder det främmande. — Räfven blir i Wärend 
genom omskrifning kallad båldfot (o: rödfot), eller han som i 
skogen går, och, i norra Småland, skogs-hunden. Han 
hålles för ondt möte, när man möter honom vid början af en 
resa. — Örnen heter genom omskrifning spännaren. — H'ö~ 
ken och Gladan äro likaledes onda väsen, och vi ha i det före- 
gående (§ 48) omtalat, hurusom gladan ännu vitas bort med 
vit-ord. — Ufven och Ugglan betraktas dels såsom onda, my- 
thiska väsen, gastar, eller aflidnes andar, dels ock såsom olycks- 
foglar. Höres ufven yla i skogen, betyder krig. Skriar ufven eller 
ugglan vid gårdarne, så tyder det för lik, flyttning eller eldsvåda. 
Men det ohelligaste af alla klo-djur är Ulf ven eller Vargen^ 
som i Wärend, genom omskrifning, blir kallad tassen, grå- 
tassen, de grå, de farlige grå, gråbenet, gullbenet, 
gullfoten, odjuren eller ohyran. I Norra Småland blef 
han förr kallad för Tussen. Han har så onda tydor med 
sig, att öm han får se en menniska, utan att hon ser honom 
tillbaka, så blir hon häftigt hes. Icke heller må man nämna var- 
gen eller något annat klodjur, då man är ute på skytteri eller 
fiske; ty då misslyckas det. Likaledes måtte vargen förr aldrig 
nämnas vid namn under jul-fastan. Med detta djur förbin- 
das äfven uråldriga mythiska föreställningar; solvargen (§ 72) är 
den nordiske Fenris-ulfven, som jagar efter solen, för att upp- 
sluka henne, och Varulfven är en man, som af trollbackorna 
blifvit förskapad till en ulf. Vargen är ock afskydd framför 
alla andra djur. Ännu vid början af 1600-talet hette det i 
Wärend, att ljusa Ulfsgäld öfver någon, då han på tinget 
blef förklarad för fogelfri, så att han saklöst måtte dödas, så- 



J54 Kap. ni. Hedna-Tro. 

som man dödar ulfven i skogen. Vargen, liksom alla andra 
slags klodjur, synes ock i hedendomen ha varit offerdjur (jfr. 
§ 36). Ännu upphänger man i Wärend hans kropp i gamla 
ekar; medan hökar, ugglor och andra rof-foglar uppspikas öfver 
stall-dörren. 

Rörande Svinet finner man i wärendska folktron spår af 
ett föreställningssätt, enligt hvilket detta djur en gång varit be- 
traktadt såsom ohelligt eller oskärt. Svinet har således onda 
tydor med sig. Komma svinen i hör-landet, så mister bonden 
sin lin-lycka. Romma svinen, när man maskar till brygd, så 
misslyckas det. Låter någon sitt vatten, der svin legat, så får 
han svin-koppor. Rörer en hafvande qvinna vid svin, så får 
barnet svin-koppor, eller kommer det att tala i näsan, så framt 
icke svinhår läggas i den första logen. — I ett förmodligen 
yngre skifte af hedendomen uppträder deremot svinet, såsom 
ett åt Frö helgadt offerdjur. Julagalten blef då högtidligen 
slagtad på jul-afton, och den mythiska Glo-son var i Freys- 
kulten en sinnebild af åkerns fruktbarhet (jfr. §§ 40, 55, 59). 
I sammanhang med dessa hedniska offerbruk står då en i Wä- 
rend ännu lefvande folktro, enligt hvilken man, af den slagtade 
julagaltens lefver och mjälte, tager förebåd om den blifvande 
vintrens längd och öfriga beskaffenhet. 

§ 87. Djurväsenet, ifrån början fattadt såsom mythiskt 
väsen, hade såsom sådant en tillvaro jemväl efter döden. Folk- 
sägnen omtalar således, på många ställen i vårt land, mythiska 
djurväsen, eller djur, som enligt folktron gå igen, gå och 
spöka nattetid. Vi hafva i det föregående (§ 59) omtalat ett 
sådant spökande djur, nemligen ett hvitt svin, i Wärend 
kändt under namn af Glo-son eller Ulfvagårds-son, i Tveta 
härad kalladt Torre-Suggan. I Östergötland, vid sjön Söm- 
men, omtalas ett annat mythiskt djurväsen, en ko, i landets 
sägner kallad Ur-Ron. I Oxie härad, i Skåne, är vid byn 
Ingelstad en kulle, benämnd Gedeberg eller Getaberg, på hvil- 
ken förr plägade nattetid visa sig en spökande Vädur, af fol- 
ket omtalad under namn af Gedebergs Vären. Han var 
mycket fruktad; ty han stångade folk som han mötte, och man 
hade om honom ett bonde-rim: 



§ 87. Djurvösenet efter döden. Kyrkogriminen. St55 

Den Gedebergs-vären är grå, 

han börjar att bånga; 

ty så många han såg 

ville han stånga. 
Till samma klass, af efter döden spökande djurväsen, hör 
ett i Wärend välbekant mythiskt väsen, kalladtKyrkogrimmen. 
Han är, enligt folktron, ett djurväsen eller vålnaden af ett djur, 
som nattetid vaktar och beskyddar kyrkorna. En gam- 
mal och ännu allmänt utbredd sägen vet nemligen förtälja, att 
när man i forntiden skulle bygga kyrkor, iakttogs alltid att 
helga platsen, genom att offra det första lefvande djur, 
som möttes på vägen. Detta djur sattes då qvickt i jord, 
eller begrofs lefvande på den nya kyrko-tomten (jfr. § 66), och 
blef sedan kyrkans skyddsväsen. Kyrkogrimmen hämnas allt 
ohägn, som föröfvas på sjelfva kyrkan, kyrkogården, eller på 
de dödas grafvar. Intränger någon på kyrkogården nattetid, 
så tros kyrkogrimmen vara till hands att jaga honom derifrån, 
och kan då väl hända, att våldsverkaren blir kastad hufvud- 
stupa öfver kyrkogårds-muren. Två bonda-grebbor dyflade en 
gång om hvilkendera som var raskast, och den ena utlofvade, 
att hon skulle gå om natten till kyrkan och titta in genom 
nyckelborran (d: nyckelhålet). Ja, hon gjorde som hon hade 
sagt; men när hon vände om och kom i kyrko-luckan, upp- 
hanns hon af kyrkogrimmen, som slog låret af henne. När i 
fordna tider någon mandråpare inte kunde få ro, fÖr den som 
han dräpit, utan qvaldes af honom både natt och dag, så gafs 
det ingen annan bot, än att nattetid gå till den dödes graf och 
bedja om tillgift. 3Ien då var alltid kyrkogrimmen tillreds, och 
sökte mota dråparen eller få honom att se sig tillbaka. Såg 
dråparen sig om, så hade kyrkogrimmen makt att förderfva 
eller öda honom. 
I Ryrkogrimmen visar sig för presten. När presten jord- 

fäster lik, kastar han derföre aUtid sina ögon uppåt kyrkan; 
der sitter eller ligger då kyrkogrimmen, osynlig för alla andra, 
uppå skunken eller kyrko vinden, och presten kan af hans 
åtfärd se om den döde är salig eller icke. Men på julnatten 
visar kyrkogrimmen sig äfven för dem som gå årsgång, såsom 



256 Kap, m. Hedna-Tro. 

alla hemlighetsfulla väsen på denna heliga natt äro synliga. 
Folksägnen minnes ock noga hans skepnad på olika ställen. 
Vid Lekaryd kyrka är han således en tupp; vid Aringsås ett 
svin; vid Härlöf en tjur; vid gamla Wislanda en hvit kalf, 
men vid nya kyrkan en trehornad bock; vid Urshult en svart 
bagge; vid Jät en get; vid Ralfsvik en kalf; vid Skatelöfs 
gamla kyrka en skata; vid Härlunda en grå bagge med 
stora horn; vid Vestra Thorsås en svartbrokig tjur, o. s. v. 

Än i dag är det en gängse folktro, att om, vid kyrko- 
bygge, man underlåter den gamla seden att å tomten nedgräfva 
ett lefvande djur så måste den första menniska, som der jordas, 
sedan göra tjenst såsom kyrkogrim. Afven tror man, att det 
första barn, som döpes i den nya kyrkan, i sådant fall blir 
vänskapligt. Detta är då orsaken, hvarföre en ännu lefvande 
man, som var den förste som döptes i A^Vierstad nya kyrka, 
blifvit vanför och knuten i vexten. 

§ 88. Samma mythiska åskådningssätt, hvarmed menni- 
skan först uppfattade den yttre lefvande naturen, gjorde sig 
äfven gällande i uppfattningen af hennes eget väsen. Afven 
menniskoväsenet var således ifrån början ett mythiskt 
naturväsen. Detta väsen lefde i tidens morgon ett högre lif 
och skådade med siare-blick omkring sig i naturen och i lifvet. 
En gammal Wärendssägen vet således förtälja, att menniskan 
då ännu visste huru länge hennes lifstid skulle räcka. Gick 
så en man och gärde; men nyttjade till gärdesgården bara ale- 
stafver och björke-hank. Han sade dervid fÖr sig sjelf: 
>Ale-stafver och björke-hank 
vara året långt.» 
Så kom Gud gåendes och såg på hans arbete. >Du har 
dåligt virke», sade Gud. Mannen svarade: »jag skall icke 
lefva mer än ett år; jag behöfver ej bättre.» Då sade Gud: 
»ja, så skall menniskan icke veta sin tid heller.» Sedan dess 
förlorade menniskan sin förmåga att se in i framtiden, och 
makten att se i sy ne är allt sedan inskränkt till vissa begåf- 
vade individer eller bestämd genom tydorna af de heliga sol- 
tiderna (jfr. § 75). 



§ 89. Förvandling. 237 

§ 89. Fattad såsom ett mythiskt väsen, var hos menni- 
skan, såsom hos andra mjthiska naturväsen, kroppen blott 
en tillfällig yttre uppenbarelse-form. Hennes hamn eller 
yttre skepnad var således föränderlig, och underkastad inverkan 
af andra med menniskan likartade, men henne i kraft öfver- 
lägsna väsen. Dessa väsen kunde vara goda eller onda. Voro 
de goda väsen eller Gudar, så var den förändring, som de 
vållade i menniskans hamn eller yttre skepnad, oftast ett straff 
för någon hennes förseelse eller onda sinnes-art. En sådan 
förändring fick då namn af Förvandling. 

Den wärendska folksägnen bevarar ännu åtskilliga håg- 
komster af sådana i tidens början skedda förvandlingar. Grund- 
åskådningen i hela denna folktro är rent mythisk och går till- 
baka i den äldsta tid. Men sägnens yttre form har i tidernas 
längd förändrat sig, och hedna-gudarne uppträda i en ny ge- 
stalt, lånad från medeltiden, såsom f^år Herre och Sankte 
Pehr, eller Jungfru Maria, Vi meddela några hithörande 
förvandlings-sägner ifrån Wärend, till jemförelse med de gamla 
folkens metamorphoser. 

Jungfru Maria hade en tjufagtig kammartärna. Så stal 
tärnan ett rödt silke-nystan och en sax ur jungfru Marie sy- 
korg; men nystanet gömde hon i barmen, och när jungfrun 
frågade henne till, så nekade hon. Då slog jungfru Maria till 
henne, och med detsamma förvandlades tärnan till en Svala. 
Men svalan bär ännu det stulna silkenystanet framman på 
bröstet, och saxen bär hon i stjerten, och hon är förbannad, 
så att hon aldrig kommer på grön qvist. Och när hon så fly- 
ger emellan himmel och jord, sjunger hon: 

Jungfru ]Maria skyllde mig, att jag 
stal en sax och ett silke-nysta. 

Jag svor om Gud, jag tog'et inte; 

jag tog'et väl ilell (a: likväl), 

jag tog'et väl ile — 11. 
Efter en annan uppteckning sjunger svalan: 

Jag var jungfru Marie nyckelpiga. 

Jag stal ett nystan och en sax. 

Gud lönte mig det visserliga. — 
17 — 181981. Wärend och Wirdarne. 



238 Kap. III. Hedna-Tro. 

När Vår Herre och Sankte Pehr vandrade här i verlden, 
kommo de en gång till en gård. Bonden var hemma; men 
ingen qvinna fanns i huset. Så frågade Yår Herre, hvar han 
hade sin hustru. Bondensvarade tvärt, att »hon gick ut»; 
men det var allt osanning, fÖr han hade sjelf tagit lifvet af 
sin hustru och gömt henne under en höstack. När så Vår 
Herre såg hans onda sinne, förvandlade han bonden till 
en GöJc. Och göken behåller ännu sitt mordiska väsen; ty 
när han varit gök, förvandlar han sig till en sparfhök, 
och den första fogel, som han då tager, är den lilla ärlan, som 
var hans fostermor och födde upp honom. Afven säges det, 
att om någon härmar göken, blir han så vred, att han spyr 
ut sjelfva hjerteblodet, och deraf blir det röda fläckar på 
blad och blommor. Men hvar göken far omkring, ropar han 
ideligen sitt »gick ut, gick ut!» och det räcker ända till slåttern. 
Men när han får se den första hösåten, tystnar han; för, kan tro, han 
är rädd det skall röjas, att han tog lifvet af sin egen hustru. — 

När Vår Herre var ett litet barn och gick på jorden, kom 
han en gång till en käring, som skulle till att baka. Så bad 
hon honom gå ut och klyfva litet bakeved, så ville hon ge 
honom en bake-kaka. Ock det gjorde han. 

När han så kom in med veden, tände käringen upp eld i 
ugnen och bakade; men till bake-kakan, som hon lofvat bort, 
tog hon så för litet ämne. Men när brödet var bakadt, hade 
den lilla kakan blifvit lika stor som de andra. Då tog kä- 
ringen ett nytt ämne, som var ännu mindre; men allt gick 
det på samma sätt. Till sist blef hon arg och utbrast: »du 
har inte gjort skäl för så stor en kaka; du skall få din kaka 
en annan gång.» 

Som nu Vår Herre såg hennes onda sinne, vredgades han 
och sade till käringen: »jag har klufvit din ved, såsom du bad 
mig, och du gaf mig inte så mycket som den lilla bake-kakan, 
du lofvade mig. Nu skall du sjelf få fara och klyfva ved, 
och det så länge som verlden står.» Dermed förvandlade han 
henne till en Vipa. Men vipan far emellan himmel och jord 
så länge verlden står, och hvar hon far, ropar hon aldrig an- 
nat än »klyf ved! klyf ved!» — 



§ 90. Förhamming. Varulfven. Maran. 259 

Samma sägen går äfven om Spilllcrahan. Hon var en 
käring och Vår Herre slog henne i hufvudet med grisslan. 
Grisslan blef så till en fogelnäbb. Men när käringen for ut 
genom skorstens-pipan, blef hon sotig; derföre är spillkråkan 
svart till färgen. 

§ 90. Skedde förändringen i mennisko-väsenets hamn eller 
yttre skepnad, genom inverkan af onda, men i kraft menniskan 
öfverlägsna väsen, så fick han namn af Forhamviing eller För- 
shapning. Denna skiljer sig således ifrån den förvandling vi 
nyss omtalat, allenast deri, att han alltid vållas af onda väsen 
och i fiendtlig afsigt, medan förvandlingen deremot är ett straff 
af rättvisa gudar. 

Förhamming eller förskapning omtalas ofta i folksagorna, 
och vi kunna redan af detta rent mythiska drag döma om dessa dik- 
ters utomordentligt höga ålder. En hel klass ännu lefvande 
folksagor har således till hufvud-motiv menniskoväsens förham- 
ming till djurväsen eller till träd, och sättet hvarpå denna 
onda inverkan genom högre sedlig eller helig inverkan blir 
upphäfd. Vi erinra härvid serskildt om en folksaga ifrån 
Wärend^'), hvars hufvudperson är en konunga-dotter, som blifvit 
förhammad till en groda, i enlighet med den folktro, som vi 
nyss (§ 85) omtalat, att grodorna äro förhammade konunga- 
döttrar. Hon frias ändtligen ifrån sin förtrollning, genom att 

bestiffa bålet och således skäras i elden. Detta bål tillredes 

o 

med vissa religiösa bruk. Den trogne tjenaren, som är sagans 
manlige hjelte, skulle nemligen under ett helt år, för h varje 
dag skära en qvist af en helig buske; sedan skulle han på lika 
sätt binda en efsing eller afskuren tråd om hvarje qvist, och 
slutligen samla qvistarne, en för hvarje dag, till ett bål, 
som tändes på sista dagen af tredje året. Jac. Grimm igen- 
känner i dessa iakttaganden heliga ofFerbruk från den forntida 
eld-kulten, likasom vi i den förhamming, som är sagans hufvud- 
motiv, se ett drag xir den mythiska tids-åldern i vårt slägtes 
barndom. 



*) Se Författarens i förening med G. Stephens utgifna Svenska Folksa- 
gor I, IV:o 15. — Jfr. Jac. G^rimm, uber das Verbrennen der Leichen, ss. 55, 56. 



260 Kap. III. Hedna-Tio. 

Tron på förhamming lefver dock icke blott i den gamla 
mythiska sagan, utan har förmått bibehålla sig äfven i den 
lefvande folktron. Wärendsfolket bevarar nemligen ännu ett 
mythiskt föreställningssätt, enligt hvilket mennisko-väsenet, 
genom förgerning, förtrollning, förhexning, eller inverkan af 
onda väsen och trollbackor, kan underkastas en tidtals 
återkommande förhamming. Hela denna folktro går således 
tillbaka i en rent mythisk tidsålder, och är en märklig qvar-' 
lefva af det åskådningssätt, som i menniskan såg ett mythiskt 
naturväsen, ännu iklädt en föränderlig hamn eller ombytlig 
yttre skepnad. 

Enligt i Wärend allmänt gängse folktro kunna således 
manfolk förhammas till vargar. En sådan till varg förham- 
mad menniska heter i landets mål en Varulf. Han är vil- 
dare och mer glupande än andra vargar. Om dagen är han 
en man, såsom andra; men om nätterna måste han gå ulf, löpa 
ulf, löpa varulf i skogen, tills han antingen blir dödad, eller för- 
hammingen upphäfves genom att han blir röjd och nämnd vid 
sitt rätta namn. Mångfaldiga sägner gå ännu i landet om 
sådana Varulf var. I den äldre folktron heter det om dem, att 
de blifvit utsända af någon troUkona eller trollbacka; men i 
den yngre folktron äro de utskickade af Nordkäringarne 
eller Nordlappskorna, såsom hela det äldre föreställningssättet 
om trollen senare blifvit på Lapparne öfverfördt (jfr § 27). Var- 
ulfvar tros således för det mesta komma ifrån Lappmarken, 
och när, under sista finska ofriden, vargar visade sig i större 
mängd än vanligt, trodde folket att det var krigsmän, som af 
Finnarne blifvit förhammade till Varulfvar. 

En annan förhamming af mennisko-väsenet är i landet 
känd under namn af Mara. Hon är alltid tänkt såsom ett 
qviunligt väsen, änskönt man äfven har sägner om män, som 
nattetid, såsom Maror, ridit sina egna hästar. Maran är således 
i wärendska folktron en qvinna, som blifvit fÖrhammad och 
förgjord, så att hon nattetid icke får ro och sömn såsom andra 
menniskor, utan är dömd, att utan hvila fara osynlig omkring 
och qvälja folk och fä, ja, till och med sjelfva träden. När 
hon gifver sig ut på sådan färd, qvarlemnar hon alltid i sängen 



§ 90. Förhamming. Varulfven. Maran. 261 

sin serk, som då blir till en hamn, så att ingen kan skönja 
annat än att qvinnan sjelf är tillstädes. Kommen dit hon är- 
nar sig, lägger hon sig på folk, och qväljer, trycker och oroar 
dem under deras sömn, liksom vore det en tung säck eller an- 
nan börda, som lagt sig öfver dem. Äfven diar hon upp 
ogifta qvinnfolk, så att de få mjölk i brösten. Om menniskor, 
som qväljas i sömnen af Maran, säger man, att Maran rider 
dem. Till att förekomma detta, må man alltid ställa sina skor 
vid sängen med tårna utåt. Äfven hjelper emot Maran, om 
den sof vande ropas \'id namn, eller stål lägges uppå honom. 
Af sådan nattlig mare-ridt härröra Marekyssar^ eller blad ror 
på läpparne, Martofvar i håret på kreatur eller i mahnen på 
hästar, samt Mar-kåstar, 3Iar-qvastar uppå träden. 3Ian 
upphänger sådana mar-kåstar i stallet, emedan Maran då tros 
rida dem och lemna hästarne i fred. Äfven en död skata (jfr. 
§ 48) eller ett brändt bagga-horn, upphängdt öfver spiltan, tros 
tjena till skydd fÖr hästar, som ridas af Maran. I Gärs härad 
i Skåne upphänger man, af samma anledning, öfver hästarne 
en sten, som får namn af Maresten. 

När 3Iaran nattetid färdas omkring, far hon alltid osynlig, 
och kan intränga i huset till den sofvande, äfven genom den 
minsta öppning, såsom genom en qvista-borra (ett knagg-hål) 
eller en nafvare-borra (ett borrhål), o. s. v. Skulle då så hända, 
att, medan hon är inne, någon pluggar igen hålet, hvarigenom 
hon kom in, eller att den, som af henne rides, kan sansa sig 
och får henne fast, så skiftar hon hamn och tager skepnad 
af olika slags djur, det ena icke likt det andra. Hjelper inte 
det, utan hanen gal eller sol går upp innan Maran sluppit lös, så 
blir hon åter till menniska igen, och behöfver sedan icke mer 
fara omkring såsom Mara. Men blir hon icke röjd eller nämnd 
vid namn, utan kommer sin väg, så måste hon sedan rida 
Mara alldeles som förut, och är då om morgnarne alltid trött, 
matt och olustig, utan att sjelf veta huru hon färdats om 
natten. 

En gammal sägen förtäljer om en man, som ofta reds af 
Maran, att han ändtligen upptäckte ett litet hål på väggen, 
hvarigenom hon kom in. Han talade så vid någon, som skulle 



262 Kap. III, Hedna-Tro. 

plugga igen hålet, nästa gång hon kom i huset. Maran hlef 
på detta sätt fångad, och som hon var en ung och vacker 
qvinna, fattade mannen kärlek till henne och de gifte sig med 
h varandra. 

De lefde sedan lyckliga och nöjda i många år, och hade 
flera barn tillsammans. Men en dag föll talet på, huru man- 
nen hade fått sin qvinna, och han visade henne det lilla plugg- 
hålet på väggen, der hon kommit in om natten. Hustrun låt- 
sade härvid icke om någonting; men när mannen slutligen drog 
ut pluggen, skiftade hon plötsligt sin hamn och blef åter tiU Mara, 
samt flög ut genom väggen. Sedan kom hon aldrig mer igen, 
och mannen sörjde i alla sina dagar. 

Förhamning till Mara sker alltid genom inverkan af onda 
väsen. Om katten, som är ett ondt djur-väsen (§ 86), löper först 
under en lik-kista och sedan under ett hedet (odöpt) barn, så 
uppkommer deraf en så stark förgerning, att barnet blir Mara. 
Detsamma inträffar ock, i fall bruden, för att få lätt barnsbörd, 
iakttager det gamla wärendska folkbruket, att, när hon kom- 
mit hem ifrån kyrkan, träda hufvudet eller hela kroppen ige- 
nom en torkad och uppspetad föla-hamn eller märr-lätta (se- 
cundinae equae). 3Iaran tros för öfrigt vara en feniina semper 
impubis^ som sjelf icke kan föda några barn. 

§ 91. Fattad såsom ett mythiskt naturväsen, med förän- 
derlig yttre skepnad, kunde menniskan äfven skifta hamn 
genom makten af sin egen vilja. Denna förmåga ansågs 
likväl för en ond egenskap. Makten att skifta sin hamn 
tillades derföre blott onda mennisko-väsen, och framför alla det 
onda, hälft mythiska trollfolket. Ifrån detta folk öfverfördes 
samma förmåga, i en yngre tids föreställningssätt, på de onda 
qvinnor, som ännu länge öfvade hedendomens magiska bruk, 
och hvilka, efter trollen, än i denna dag få namn af Trollbackor 
eller Trollkonor. 

Vi hafva således redan i det föregående (§ 4) anfört, huru- 
som trollen, enligt den äldre folktron, fara osynliga genom 
luften, och huru trollqvinnan färdas ute i horfvindan eller vä- 
derhvirfveln, för att i förklädet uppfånga det korn, som bonden 
sår ut på sin åker. Äfven kunna trollen skifta sin hamn 



§ 91. Skifta hamn. 263 

och antaga hvad skepnad de vilja. Medeltids-hexorna fara på 
samma sätt genom luften, ridande på grindar och ugns-redskap, 
i trolls hamn, med hängande hår och upplöst gördel (§ 2(j). 
Men föreställningen om onda qvinnors förmåga att skifta sin 
hamn lefver, såsom allmän folktro, äfven i en senare tid. Dom- 
stols-handlingar från 1600-talet ådagalägga till fyllest, hurusom 
de yngre troUbackorna trodde sig sjelfva ega makt att skifta 
hamn och fara osynliga i vinden. Vid tinget med Ronga hä- 
rad d. 3 Aug. 1618 bekände den förr omtalade wärendska 
trollbackan Ingeborg Boges dotter i Högnalöf, »atthon en gång 
»hafver varit i Blåkullan, och att Elin Esbjörns i Uråsa fick 
»henne ett betsel och bad henne taga en kalf och lägga betslet 
»i hans mun, och kalfven skulle straxt fara öfver skog och 
»mark, berg och vatten, hvilJcct ock så skedde. Och när 
»hon kom i Blåkullan, bekänner hon, att der hölls gästabud.» 
Före sin bortfärd hade hon jemväl blåst sin serk full af väder, 
och gjorde deraf en hamn, som hon lade hos mannen. 
I andra troll-ransakningar återfinna vi samma drag, ehuru un- 
der mer och mindre olika bi-omständigheter. Allt leder oss då 
till den bestämda slutföljd, att en äldre mythisk verlds- 
åskådning, som i menniskan såg ett hemlighetsfullt natur- 
väsen, utan att hos henne kunna serskilja sinnenas intryck 
ifrån inbillningens spel, ännu för blott få århundraden tillbaka 
var så djupt rotad hos vår allmoge, att den icke blott antogs 
för giltig af folktron, utan hos vidskepliga individer 
äfven iklädde sig formen af fullständig sjelfförvillelse. 
Ännu i en vida senare tid bibehåller sig samma mythiska 
föreställningssätt både i folkmål och folktro. Din förham- 
made trollbacka är än i dag ett i Wärend brukligt oqvädins- 
ord. För blott få mansåldrar sedan plägade Wärendsfolket, 
dymmel-Onsdags afton efter solens nedgång, eller skärthors- 
morgon före solens uppgång, klämta i kyrko-klockan, för att 
med de heliga klockljuden klämta ned påskakäringar. En- 
ligt sägen hände sig då vid gamla Wislanda, att prosten S. 
Wiesels drängar rörde kyrkoklockan, just som tre påska- 
käringar flÖgo öfver spiran. Räringarne föUo straxt ned, men 
skiftade hamn och förhammade sig till getter. Getterna 



264 Kap. III. Hedna-Tro. 

lupo tipp i en gammal björk i Wislanda björkebacke; men en 
man, som stod invid björken, högg den ena geten i foten. Se- 
dan dess haltade en gammal qvinna i Håramoen, och ingen 
tviflade att hon ju varit med på Blåkulla-färden. I andra säg- 
ner förhammar sig den nedfallande trollbackan till en hvit so, 
och tre påska-käringar, som i prosten B. Gumaelii tid nedrin- 
gades vid Moheda, der de skulle piska kyrkan, funnos nakna, 
då de föllo till jorden. I sammanhang med hela denna folktro 
är det ock en lek, ännu öfvad af djeknarne i Wexiö, att i påsk- 
veckan hänga en liten raka, en liten ugnsqvast och ett sraörje- 
horn i bond-qvinnornas tröjor, såsom resedon till Blåkulla, och 
att på dymmel-Onsdags qväll skjuta med kanoner och nyckel- 
bössor, för att skjuta ned påska-käringarne ur luften. 

§ 92. I mån som vårt slägte långsamt frigjorde sig från 
det äldsta mythiska åskådningssättet, upplöste sig den mythiska 
komplex, som utgjorde mennisko-väsenet, i sina begge motsatta 
elementer, hropp och själ. Beggedera fattades dock ifrån bör- 
jan ytterst obestämdt och dunkelt, och företeelser inom sinne- 
nas och andens område blanda sig länge förvirradt i de gamles 
folktro och gudalära. 

Själen, då hon först träder fram ur väsenet, var således 
ifrån början blott en fysisk lifs-princip, en natur-själ eller 
en naturvätte, som i kroppen hade sin sinnliga uppenbarelse- 
form. I och för sig var hon visserligen ett okroppsligt väsen, 
men lät dock sinnligt förnimma sig såsom menniskans Ande^ 
Hamn eller Skugge. Ordet Ande har derföre i vårt språk en 
dubbel betydelse, af själ, eller andelig lifs-princip, och fysisk 
andedrägt. I svenska kyrkomålningar och sniderier, ännu vid 
slutet af medeltiden, afbildas själen såsom ett litet barn, som 
menniskan andas fram ur munnen*^). Afven har man 
gamla nordiska sägner om själen såsom ande, att han i sömnen 
far ut ur kroppen och gör irrfärder, hvilka sedan qvarstå för 
menniskans hågkomst såsom drömmar. 



*) N. Mandelgren, Monuments Scandinaves du moyen äge. Kyrkomål- 
ningarne i Risinge kyrka i Östergötland. — Samma tanke återfinnes ock på 
skulpterade altartaflor i Eds kyrka af Kalmar län, i Österåkers kyrka i Söderman 
land o. fl. st. 



§ 92. Menniskans Vård. 265 

Likaledes opersonlig, och fattad såsom en blott natur-princip, 
uppenbarar sig själen såsom menniskans Hamn eller Skugge. 
Hamnen eller skuggen följer menniskan hvart hon går. Linné 
berättar om kloka qvinnan i Mjärhult, att »hon trodde att hvar 
»menniska hade sin hamn, som henne följde, såsom 
»skuggan följer kroppen, och att denna hamn gick perpen- 
»diculairt neder åt jorden, såsom menniskan går perpendiculairt 
»ofvan jorden, vändandes stadigt sina fötter emot sin menni- 
»skas fötter»*). Linné uttalar en förmodan, att den wärendska 
sierskan till detta föreställningssätt tagit sig »anledning af djur, 
skogar och berg, som vid en stillastående och klar sjö eller 
elf spegla sig i vattnet, då man ser träden och andra ting lika- 
som vexa i vattnet nedåt, såsom de på landet stå uppåt». 
Men hon följde härvid blott ett uråldrigt föreställningssätt, 
hvaraf vårt språk ännu bevarar spår i talesätten att följa nå- 
gon i hamn och häl, att följa någon som skuggan. Wä- 
rendsbon håller ock ännu skuggen (d. v. s. skuggan, tänkt 
såsom ett manligt väsen) för mycket betydelsefull. Den, som 
inom året skall dö, sitter på den heliga julafton vid 
julbordet med en skugge utan hufvud. Derföre, om nå- 
gon på julqvällen går hemligen ur sin stuga, och tittar in ge- 
nom fönstret hos grannen, och der ser någon, hvars skugga 
visar sig antingen dubbel eller utan hufvud, är detta ett ofel- 
bart tecken, att han, som eger skuggan, skall dö inom året. 
Ett liknande föreställningssätt lefver, som bekant, hos folket i 
skottska högländerna. Wärendsfolket tror ock, att en menni- 
ska kan bli så syndig, att hon mister sin skugge. Om mycket 
syndiga menniskor heter det derföre, att de icke ha någon 
skugge, »emedan de ha så många synder, att de icke äro värda 
att hafva någon ande». Sådana, enligt folktron skugglösa, men- 
niskor omtalas alltid med uttryck af den yttersta fasa. 

Utvecklad till full personlighet, uppträder mennisko-själen 
i wärendska folktron såsom menniskans Vård. Vården är 
ett personligt väsen, en ande, som följer menniskan hvart 
hon går, och stundom uppenbarar sig, antingen som ett 
lyse (o: litet ljus) eller såsom menniskans hamn eller sken- 

* C. Linncei Öländska o. Gothländska Resa, 1741, ss. 312, 315. 



266 Kap. III. Hedna-Tro. 

bild. Vårdens närvaro kan till och med förnimmas, icke blott 
af andra, utan ock af menniskan sjelf, då hon vandrar ensam 
ute nattetid. Man nyttjar härom talesättet: »det följer ho- 
niom», »han har lyse med sig», »han har vård med sig». 

Huru innerlig förbindelsen än är emellan menniskan och 
hennes vård, kan denne likväl, ännu medan menniskan lefver, 
aflägsna sig ifrån henne, ehuru blott för vissa tillfäl- 
len. Vården följer härvid antingen sin egen drift, eller lyder 
han makten af en bjudande mensklig vilja, vare sig mienni- 
niskans egen eller någon annans. Wärendska folktron antager 
således, att menniskan kan binda sin vård och sålunda skilja 
sig vid honom. Detta sker på samma sätt, som när man bin- 
der Necken (§ 65), puken, eller någon annan naturvätte. Så- 
ledes, om någon märker att »han har lyse med sig», eller »att 
det följer honom», behöfver han blott lemna ute sin vand- 
rings-staf, så stadnar vården vid stafven och håller der trogen 
vakt. Afven det namn af Vård-träd^ som i VTärend gifves 
åt det heliga trädet invid gården, häntyder till att man en gång 
tänkt sig detta träd, såsom hemvist för husfolkets vårdar 
eller personliga skyddsväsen. Den husliga kult med bön 
och offer, som öfvades vid dessa träd, har då närmast gällt 
menniskornas egna skydds-andar, hvilka i den mångskiftande 
hedniska folktron förblandas med trädens (§ 81), vattnets (§ 64) 
och mullens (§ 66) naturväsen, som alla finnas boende jemväl 
i träden. En ytterst märklig fornsed finner ock på detta sätt 
sin naturliga förklaring. Det har nemligen varit folksed i 
Wärend, att barnsängs-qvinnor i sin nöd omfamnat Vård- 
trädet, för att få lindrig barnsbörd. Denna omfamning 
har då icke varit annat, än en hednisk bön till det andeväsen 
eller den Vård, som bodde i trädet, och som troddes osynligen 
följa menniskan ifrån födelsen till dödsstunden. 

När Vården aflägsnar sig ifrån menniskan, gör han sig 
ofta förnimbar för andra. Detta kan ske genom någon fysisk 
företeelse i inennisko-kroppen, hvadan ock Wärendsbon ännu 
tager tecken och tydor af sådana företeelser. Kliar högra han- 
den, betyder handtag af främmande. RJiar venstra handen, 
betyder skänker. Rliar hakan, betyder en gammal mans 



§ 92. Menniskans Värd. 267 

död. Kliar venstra näsborren, betyder främmande. Sticker det 
i näsan, betyder näsvist folk. Hickar någon, talar man om 
honom på ett främmande ställe. — På en högre utvecklings- 
grad tager förnimmelsen af en annans Vård formen af en dun- 
kel känsla. Denna känsla är aningen. Våra förfäder, som 
hellre fattade tingen omedelbart med känslan och inbillnings- 
kraften, än medelbart med förståndet, hade ock hos sig vitvecklat 
de nämnda själsförmögenhe terna till en underbar finhet och 
liflighet. Man trodde derföre allmänt på aningen, såsom en 
dunkel samkänsla, hvarigenom man kunde förnimma frånva- 
rande personers öde. Talar man om någon och han oförmodadt 
infinner sig, så är han icke feg, eller kommer ej att dö snart. 
Stundom gaf sig aningen uttryck i en yttre ofrivillig handling, 
af hvilken man då kunde hemta tydor och förebåd. Således 
om någon begär bröd vid bordet, och icke blir varse att han 
har en brödbit, som ej är uppäten, så har han någonstädes en 
hungrig vän. Om barn leka begrafning, betyder det jordefärd 
i gården. Grafva barn utanför husen, så gra fv a de ut någon, 
hvilket betyder dödsfall. Om en dödsfånge vänder sig om, när 
han föres till stupstocken, så betyder det att någon annan snart 
skall föras samma väg. Begynner någon oförtänkt att nunna 
eller sjunga på en likpsalm, betyder att dödsfall snart skall 
spörjas, o. s. v. Afven i dröjnmen kunde en frånvarande men- 
niskas Vård göra sig förnimbar, och otaliga sådana uppenba- 
relser omtalas ännu af folket. Enligt en W^ärendssägen hade 
således två vänner lofvat hvarandra, att hvilkendera först dog, 
skulle han låta den andre veta det. Hände sig så, att den ene 
vännen såg; sin vän i drömmen tre nätter efter hvarandra. 

o 

Tredje natten frågade han: »Är du död?» »Ja», svarade den 
andre. »Dog du salig?» frågade vännen. »Ja», svarade synen, 
»jag blef salig emellan stigbygeln och jordena.» Dermed för- 
svann han. Men någon tid efter spordes, att mannen blifvit 
skjuten af sina fiender, så att han fallit död ned ifrån hästen. 
Andra uppenbarelser af menniskans Vård få i Wärends- 
målet namn af Förebåd, Genfärd, J^alne; men alla innefattas 
under det allmänna begreppet Vård eller Varsel. Förebådet 
är således en fönimmelse, hvarigenom en menniskas Vård gif- 



268 Kap. III. Hedna-Tro. 

ver sig på förhand tillkänna, redan före personens egen ankomst. 
Vanliga formen fÖr sådant förebåd, såsom det ännu allmänt 
omtalas i Wärend, är att modren, hustrun eller fästemön, plöts- 
ligen hörer hofslagen af en häst eller rullandet af ett åkdon, 
urskiljer huru ryttaren stiger af, hästen frustar och ryster sig, 
stalldörren öppnas, o. s. v. Slutligen hörer hon annalkande 
steg och ilar den väntade till mötes; men när hon öppnar 
dörren, finner hon ingen; det var allt blott ett förebåd. Någon 
stund efteråt kommer likväl den väntade, och då alltid med 
samma åtfärd, hvarmed hans Vård nyss gifvit sig tillkänna. 

Visar sig en frånvarande menniskas Vård, såsom en hamn, 
synlig för ögat, så får Vårdens uppenbarelse namn af en Gen- 
färd. Sådant inträffar oftast, när ögat utsattes för en stark 
yttre retning af ljuset, således om vinterqvällarne, då man stirrar 
på brasan eller ljuslågan, och om dagen, i fall man obetänkt 
tittar in i ett solljust rum igenom dörr-springan eller nyckel- 
borran. Vill någon veta hvilken tjuf, som stal hans gods, så 
kan han tvinga dennes genfärd att visa sig i en spann vatten, 
i fall han manar honom med besvärjelse, på en thorsdags- 
morgon förr än sol går upp, och sjelf ser på vattnet genom 
en qvist a-borra (o: ett knagghål). Men detta slags varsel kan 
äfven visa sig under i öfrigt vanliga omständigheter. När 
gårdsfogden på Jätsberg hade försummat att i rattan tid så på 
åkerträdan, sågo både han och allt folket, hvar husbonden gick 
på åkern och stack med sin käpp i jorden. När så fogden 
sprang fram till gården, satt husbonden der i sin sal, omgifven 
af gäster. Synen var således blott en uppenbarelse af den- 
nes Vård, eller en Genfärd. Sådan genfärd visar sig eljest 
mest efter män med kraftiga och oroliga lynnen, och det är 
en allmän folktro om sådana menniskor, att de hafva starkare 
Vård med sig än andra. 

Vården eller genfärden efter aflidna heter i Wärends-målet 
Vålne, Han visar sig nattetid såsom en hamn eller blek skugga, 
omgifven af ett svagt skimmer. Vi få om honom vidare tala 
i det följande. 

Varsel, såsom en uppenbarelse af menniskans Vård, visar 
sig vid många tillfällen. Enligt ett föreställningssätt, som vi 



§ 92. Menniskans gode och onde ängel. 269 

icke kunna närmare förklara, är det godt att då hafva någon- 
ting i händerna; »Guda-lof, jag var inte tomhändt!» heter 
det gerna, när gamla Wärendsqvinnor förtälja om sådana till- 
dragelser. Men mest visar sig varsel före stora händelser, så- 
som då menniskan är feg, d. v. s. råkar i någon stor fara eller 
är öden att dö. Varslet är då antingen en uppenbarelse af 
Vården, som öfvergifver menniskan, livarigenom hon tros 
blifva modlös och kraftlös, eller ock af Vården, som varit borta 
och vänder till menniskan tillbaka igen. I förra fallet 
visar sig den bortgående Vården gerna såsom ett lyse, eller ett 
litet klart ljus, som brinner med rödagtig låga. Ett 
sådant varsel heter då ett feg-ljus. Men Vården jppar sig i 
dylika varsel äfven på många andra sätt, såsom genom bult- 
ningar i väggen, genom en liten fogel, som hackar på fönstret, 
o. s. v. Otaliga sägner gå härom i svang inom de gamla Wä- 
rends-slägterna. Således när prostinnan Heurlin höll på att dö, 
slog det tre gånger hårdt i väggen utanföre. När prosten Hyl- 
tenius en gång låg illa sjuk, hördes det likasom en krafsning 
under rygg-åsen. »Guda-lof, nu kommer prosten sig!» utropade 
pigan. När någon i slägten skulle dö, hörde prostinnan Duse om 
natten, likasomi någon hade kastat tre näfvar mull på fönstret. 
Rört innan författarens syster afled, hade folket sett ett litet klart 
brinnande ljus vid trädgårdsmuren; andra exempel att här förtiga. 
§ 93. Ifrån denna enkla uppfattning af mennisko-själen 
såsom en rent fysisk lifs-princip, hvilken såsom Vård antager 
personlighet, öfvergick man småningom till ett nytt föreställ- 
ningssätt, i hvilket själen, ännu fattad såsom en utom menniskan 
stående Vård, jemväl emottager högre och rent sedliga bestäm- 
ningar. Ur den genom christendomen allt mera klarnande mot- 
sättningen emellan ett sedligt godt och ett sedligt ondt, utveck- 
lade sig då med inre nödvändighet läran om två andar af 
motsatt natur, hvilka, på samma sätt som Vården, troddes 
följa menniskan. Den yngre wärendska folktron talar således 
om »<?M ond och ew^orf, somhvarjemenniskaharifölje>. 
Om mycket syndiga och lidelsefulla menniskor heter det ock 
ofta, att »han har ingen god med sig»; »han har ingen 
god i följe». 



270 Kap. III. Hedna-Tro. 

Af de två följes-andar, i hvilka Vården på detta sätt sön- 
derföll, erhöll hvardera en uppgift och ett skaplynne, svarande 
emot hans eget innersta väsen. Den gode råder således för 
menniskans lycka och leder henne till allt hvad som är godt ; 
den onde råder deremot för menniskans olycka och leder henne 
till hvad som är ondt. Motsättningen dem emellan framträder 
såsom en strid, i hvilken de ömsevis blifva segrande. Så länge 
som menniskan lyssnar till ingifvelsen af sin högre natur, följes 
hon derföre af den gode; men när hon lyssnar till sina onda 
lidelser, så träder den onde i hans ställe. 

I sin yttre företeelse antaga menniskans följesandar här- 
emot svarande uppenbarelse-former. Den gode visar sig således, 
i likhet med Vården, hvaraf han blott är en ny form, såsom 
ett lifse eller ett litet klart skinande ljus. Enligt medel- 
tids-tro antager han äfven skepnad af en hvit dxifva^ den 
christna fromhetens sinnebild, eller af en ängel med hvit a 
vingar. Såsom en sådan ängel följer han, i folktron, den from- 
ma menniskan ehvart hon går, och visar sig stundom skenbar- 
ligen, för att rädda henne i stor nöd eller lifsfara. När hon 
slutligen dör, kommer han likaledes, som en ängel, för att taga 
emot själen och föra henne till Gud. Under samma skepnad 
uppträder han ock öfverallt på vägg-målningarne i våra sven- 
ska medeltids-kyrkor. 

Den onde följes-anden uppenbarar sig deremot i skepnader, 
som äro karakteristiska för det äldre hedniska föreställnings- 
sättet. Han visar sig således, enligt folktron, såsom en svart 
korp (Odens fogel), eller som en svart höna (jfr. Skåkhönan i 
det följande), eller i liknelse af en svart hund (jfr. § 52), eller 
af två svarta hundar med brinnande ögon (Odens hundar), 
eller af en trollhare, af ett rytande svin^ eller af något annat 
hemlighetsfullt djur. I den yngre medeltidens folktro, såsom 
i dess kyrkomålningar, blir han slutligen till en ond ängel^ 
d. v. s. en puke^ en svart pyssling, en svart smådjefvul, tills 
han omsider identifieras med den lede fienden. Fånen eller 
djefvulen sjelf, som, enligt allmänt gängse folkuttryck, rider, 
anfäktar, regerar, annammar och besitter den af sina onda 
lidelser beherskade menniskan. 



§ 93. Menniskans gode och onde ängel. 271 

Af de olika föreställningssätt, som vi här omtalat, återfinnas 
ännu spår i den lefvande folktron och folksägnen. Således för- 
täljer en gammal Wärends-sägen, att det förr i verlden var en 
fru, som var så syndig, att hon brukade spinna på lördags- 
qvällen (jfr. § 43 o. fl. st.). När hon så skulle till att dö, syntes 
der om natten först såsom en svart höna, som satte sig till 
spinnrocken, och sedan kom der ett litet klart ljus, som dref 
bort den svarta hönan. Ljuset var den gode ängelen, som dref 
bort den onde. — Presten i Wierstad, Herr Nils, brukade, när 
han begrof lik, alltid se uppåt kyrkospiran. Der satt då själen 
efter den döde, och när mullskoflarne fallit, flög antingen en 
hvit dufva emot himmelen, eller flög en svart korp mot den 
mörka skogen. — När gamle Nils på Hallen, alltid vild och 
drucken, var i antag, visade sig gerna före honom två svarta 
hundar med brinnande ögon, och när bönderna i Hönetorp 
sutto om högtidsnätterna på krogen, under eder och drycken- 
skap, syntes likaledes två svarta hundar ligga under bordet. — 
På Rinnevalds häradsting, d. 18 Nov. 1617, förekom, huruledes 
två pojkar ifrån Bräkne i Tingsås socken gingo vägen framåt 
Möre. Då fingo de se en hare, svart och högbent; den ene 
pojken sköt åt honom, och han försvann, ingen visste hvart. 
Straxt efter kom der fram en annan hare, och, som dem syn- 
tes, var han liten och roder. Pojken sköt äfven åt honom, 
och han försvann på samma sätt som den förste. Då sade 
pojken: »viljom gå härifrån! Det är intet godt, som här van- 
kar.» När de så kommit ett stycke, skällde hunden på en ickorn. 
Då vände de tillbaka, och så blef der olycka af; ty den ene 
pojken sköt af våda ihel den andre. — En bror till Herr Nils 
i Wierstad lånade en gång dennes handske. Då blef han sjelf 
i syne och såg huru folket kom in i kyrkan, hvar och en åtföljd 
af små svarta pysslingar. Herren på Wierstad-Näs, som 
var en girig man, leddes in i kyrkan af en mager smådjefvul, 
medelst en hö-krok, som var stucken i näsan. De små svarta 
pysslingarne lade sig framför sina husbönder, likasom hyenden, 
och deras herrar inslumrade makligt under Guds-tjensten. Men 
när Herr Nils tog till att predika, så väcktes de, och måste till 



272 Kap. III. Hedna-Tio. 

sist iit ur kyrkan, livarvid de ängsligt sågo sig tillbaka medan 
de trängdes i kyrko-dörren. 

§ 94. Menniskoväsenet, hvari ett Lögre andeligt element 
på detta sätt allt bestämdare framträder, var under hela denna 
långa utvecklings-följd ännu ofritt. Denna ofrihet omfattade 
på en gång menniskans fysiska och moraliska lif, således hen- 
nes kropp, helsa, lycka, mod, håg och sinne. Alla dessa 
attributer till det första menskliga naturväsenet sto do således 
under synlig' och osynlig- inverhan af de väsen, som utgjor- 
de den mennisJcan ovigifvande naturverlden^ — en verld, 
hvari högre andeliga elementer likaledes allt mera utveckla sig, 
enligt samma lag, som vi funnit gällande för menniskans före- 
ställningar om sitt eget väsen. 

Gudarne, ifrån början fattade rent sinnligt, öfva således 
på mennisko-väsenet mångfaldig inverkan, och denna inverkan 
är städse välgörande, såsom gudarne sjelfva till sitt innersta 
väsen äro goda, d. v. s. ha goda tydor. När de uppträda fiendt- 
ligt emot menniskan, sker det derföre alltid såsom ett straff, 
enär föreställningen om godhet hos gvidarne sammanföll med 
begreppet om rättvisa. Spår af detta uppfattningssätt kunna 
ännu uppletas i folktron. Ifrån gudarne kommer menni- 
skans helsa. Första gången om våren, som man hörer Gofar 
köra (§ 54), skall man vältra sig på jorden, så får man under 
året icke någon ryggvärk, och slå sig i hufvudet med en sten, 
så får man icke hufvudvärk. Thor eller Gofar skyddar således 
emot dessa olägenheter, som förmodligen troddes härröra ifrån 
förgerning, vållad af hans fiender, de onda trollen. På de van- 
liga helsnings-orden: »huru står det till?» svarar ^Värendsbon 
ännu såsom fordom: »Crw^Za-Zo/" för helsan!» >^Guda-lof iöv 
allt godt!» utan att veta, att ordet guda- i denna sammansätt- 
ning är en flertals-form, som således ifrån början hänförer sig 
till flera hedniska gudar, och ej blott till den^ende sanne Guden. 
Men gudarne straffa jemväl allt, som är orätt, och vi ha 
i Wärend funnit en urgammal folktro, som fÖr detta föreställ- 
ningssätt är betecknande. Det heter således, att om någon lagt 
någonting orätt, och ej straxt lägger det till rätta, så, om Odens 
jagt kommer i detsamma, får han en häftig sjukdom med håll 



§ 94. Menniskans ofrihet under andra väsens Ijdor. 273 

och stjgn. Denna sjukdom, som eljest i Wärend heter Troll- 
skott, ^'V ildlappa-skott eller Lappskott, är då här ett straff, som 
förhinder sig med de tydor, hvilka tillhöra gudarne såsom goda 
och rättvisa väsen. 

Afven vissa ofrivilliga företeelser inom mennisko-kroppen 
troddes komma ifrån gudarne, såsom varning eller tillsägelse. 
Hit hörde framför allt nysning, hvartill man hos oss ännu 
svarar med önskningen »Gud hjclp!» på samma sätt, som de 
gamla Grekerna dervid sade »Zeus hjelpe!». Man tager der- 
före i Wärend ännu tydor och förehåd af nysning, ibland hvilka 
den första , som här anföres, en gång varit i samma mening 
känd äfven hos de gamla Grekerna. 

Nyser någon, när någonting säges, så slår det in, ehuru 
orimligt det kan synas. 

Nyser någon fastandes, får han den dagen rus eller för- 
argelse, eller ock spörjer han något serdeles nytt. 

Nyser någon om qvällen, sedan han lagt sig, så skall, nästa 
natt, antingen en vara borta ur huset eller en vara tillkommen. — 

Såsom hörande till samma ide'-krets, få vi här anföra äfven 
några andra förebåd af samma slag, utan att våga en slutsatts 
om de väsen, från hvilka de ursprungligen ansetts härröra: 

Kliar högra ögat, så betyder det glädje; kliar venstra ögat, 
betyder sorg. 

Blöder näsan, men blott några få droppar, så spörjes nytt, 
ehuru sällan godt. 

Komma små hvita fläckar på naglarne, så betyder det beröm, 
om de äro på högra handen; men förtret, om de äro på den venstra. — 

Om de tydor, genom hvilka alla slags naturväsen och na- 
turvättar Öfva inflytelse på menniskan sjelf, och på det lif som 
rörer sig omkring henne, ha vi redan i det föregående flerestä- 
des yttrat oss. Denna inverkan omtalas oftast såsom fiendtlig, 
och vållar då mångfaldig förgermng eller förgörelse. Vänder 
sig denna förgerning emot menniskans kropp och helsa, så följer 
deraf sjukdom; vänder han sig emot hennes lycka, mod, håg 
och sinne, så följer deraf olycka, modstulenhet, hågvän- 
ning och flerfaldig förvillelse. Hvad helst för ondt, som 
träfl'ar menniskan, kommer således utifrån, genom osynlig och 
18 — 181981. Värend och Wirdarna. 



274 Kap. III. Hedna-Tro 

hemlighetsfull inverkan eller onda tydor, och sjelfva hennes in- 
stinkter och hemligaste drifter personifieras till följes-andar, 
hvilka först under en senare epok nppgå i menniskans eget väsen. 
Det sätt, hvarpå naturväsen och naturvättar inverka på 
menniskan, fattades på skilda tider olika, allt eftersom sjelfva 
dessa väsen på en olika iitvecklings-grad olika uppfattades. På 
det skede, när de mythiska naturväsenen redan upplöst sig till 
hälft okroppsliga naturvättar, medan menniskosjälen fattades så- 
som en okroppslig hamn eller Vård, antog man följdriktigt, att 
naturvättarne eller natur-andarne blott kunde verka på menni- 
skan medelbarligen, genom att först verka på hennes hamn 
och sedan genom denna på hennes kropp. Wärendsqvin- 
nan Ingeborg i Mjärhult trodde således, ännu på 1730-talet, 
att menniskan och hennes Hamn voro så förenade, att när 
den öfverjordiska menniskan led, så led ock den underjordi- 
ska, och tvärtom, när den underjordiska menniskan blef skadad, 
så tog den öfverjordiska lika del deraf (nam quod est superius 
est sicut inferius). Hon trodde, att när menniskorna gingo, 
om deras Antipodes råkade att passera någon Vätts, 
Elfs, Rås eller något dylikt spökes hemvist i jorden, 
skulle den underjordiska menniskan blifva skadad, 
och följaktligen den öfverjordiska menniskan lida. — 
Hennes pathologie eller omdöme var merändels, att patienten 
låtit sitt vatten på något rum, eller att han sofvit på något 
ställe, eller att han tagit af något träd, som varit helgadt af 
någon ande, eller ock att patienten fått sjukdomen af luften, 
af vattnet, af elden eller jorden.»^) 

Hela detta föreställningssätt bibehåller sig hufvudsakligen 
oförändradt än i denna dag, och vi hafva redan i det föregå- 
ende anfört mångfaldig förgerning och sjukdom, enligt folktron 
vållad af olika naturväsen. Hit hörer således: Elf ven (§ 63), 
Elfveblåst (§ 64), Necken (§ 65), skålla Vatten (§ 66), 
dias af Vatten (§ 67), Jord-skerfvan (§ 67), lockas af 
Skogsnufvan (§ 70), Rållan (§ 71), Ogjordt väder, Ondt 
i vädret. Trollskott, Vildlappaskott eller Lappskott (§ 26), 
ridas af Maran (§ 90), kyssas af Maran (ib.). Nedsättning 
* C. Linnaei Skånska Resa, 1749, s 312—314. 



§ 94. Menniskans ofrihet under andra väsens tydor. 27S 

(§26), Hågvändning (§26), och mångfaldiga förvillelser,af Sjö- 
råt (§62), af Necken (§65), af Skogsnufvan (§70), af TroUen (§71), 
o. s. v. En sjukdom, som tros vållad af någon puke eller ond 
ande, får i Wärendsmålet namn af Puken. Åtskilligt hithör- 
ande, såsom Lik-skerfvatiy Gastakramm^ Dödsmanstnot o. s. v. 
kommer att omtalas i det följande. All slags sjukdom på 
menniskor, likasom på djur och vexter, var således icke 
annat än förgerning^ vållad af olika naturväsen, och 
denna förgerning sträckte sig icke blott till menniskans fysiska 
helsa, utan ock till hennes själs-lif samt yttre lycka och fram- 
gång. Att mista sin maka, räknas af Wärendsbonänidagsåsom 
en af de nio slags förgerning, som tros komma af Vättarne. Att 
falla i sjukdom heter, i Wärendsmålet, att råka ut, råka vid, råka 
för; men detta uttryck brukas icke blott om den förgerning, 
som träffar menniskans kropp, utan jemväl om hvarje annan 
olycka, som drabbar henne i lifvet. 

Menniskan, som på detta sätt var ifrån början alldeles ofri, 
stod länge under inflytelse jemväl ai lägre naturväsen, såsom 
det mythiska åskådningssättet ursprungligen omfatta- 
de allt, som lefver i naturen. Icke blott djur (§ 84) och 
vexter (§ 82) hade således sina tydor, hvarmed de osynligen 
inverka på menniskan, utan ock de lägre naturlingen i all- 
mänhet, och framför allt vissa ting, såsom tråd, efsingar, väf- 
nad o. s. v., vid hvilka man fordom synes ha fästat nu glömda 
mythiskt-religiösa föreställningar. Serdeles gjorde sig detta in- 
flytande märkbart på menniskan, så länge hon blott var foster 
eller spädt barn, då hon således ännu icke hos sig utvecklat 
den kraft, hvarmed andra väsens inflytelse kunde motstås eller 
öfvervinnas. Älångfaldiga spår af detta föreställningssätt hafva 
bibehållit sig i folktron, och vi anföra upplysningsvis några 
hithörande drag, som ännu ihågkommas i Wärend. 

Om en hafvande qvinna kommer in medan väftrådarne 
uppbindas, eller, då väfven är nedklippt, går ut innan de blif- 
vit nedlösta; eller om hon sjelf uppbundit trådarne och barns- 
börden påkommer innan väfven blifvit nedväfven, så måste hon 
sjelf, innan hon föder, lösa ned trådarne, annars får barnet 



276 Kap. III. Hedna-Tro. 

fallande-sot. För att vara riktigt säker, måste modren ändock, 
innan barnet christnas, föra det tre gånger igenom väfstolen. 

Om en q vinna, som stickar strumpor, dervid håller nys- 
tanet i barmen, så blir barnet stortjuf. 

Får en hafvande qvinna se en stock, som är ämnad att 
klyfvas och livari man lemnat viggen qvar i klofvan, så blir 
barnet harmyndt. 

Ser hon eldsvåda, så får barnet elds-märke på den kropps- 
del, som hon först vidrörer med handen. 

Ser hon en sadelbruten häst, så får barnet öppet sår på 
det ställe, der hon först vidrörer sig med handen. 

Rörer hon vid ludna skinn, så får barnet massel. 

Ser hon genom en springa eller nafvareborra, så blir barnet 
vindögdt. 

Äter hon orrhöne-ägg, så blir barnet fräknigt. 

Äter hon höns-kött, så blir barnet noppigt i skinnet. 

Rörer hon vid egg-jern, så länge barnet är odöpt, så blir 
barnet olyckligt med eggjern, så att det ofta skär sig med knif 
eller yxa. 

När barnet först upptages efter födelsen, skall detta ske i 
en skjorta, om barnet är en flicka, och i en serk, om barnet 
är en gosse, så blir det lyckligt i kärlek och frieri. 

Upptages barn i nytt linne, så sliter det sedan icke fort 
sina kläder. 

Medan barn är hedet (odöpt), må modren icke äta eller 
dricka med barnet i skötet; ty då blir det aldrig mätt eller 
otörstigt. 

Medan barn är hedet, må det icke läggas i vagga; ty då 
blir det olåtigt. — 

Men åtskilliga lägre naturting ha så starka tydor, att de in- 
verka äfven på vuxna menniskor. Yi anföra exempelvis: 

Ser någon en upp- och nedvänd stol och ej spottar derpå, 
så får han stolsteg eller blomma på ögonlocket. 

Stiger någon barfota på ett ställe, der en stol blifvit vri- 
den omkring på golf vet, så får han stenvred eller bulaad i 
foten. 

Om en vattengryta sjuder, utan att någonting lägges deruti, 



§ 95. Menniskans tydor. 277 

tros, att om någon då kommer in, får han ondt i hufvudet. 
I grytan må derföre läggas, om icke annat, åtminstone en sticka, 
tills det kommer, som är ämnadt att kokas. 

Ingen må äta brÖd, som är stött af grisslan; ty då blir han 
stött af sin fiende. 

Ingen flicka må äta af en kaka, som blifvit glömd vid 
insättningen i ugnen; ty då blir hon sjelf på samma sätt glömd 
af gossarne. 

I hvardera skon skall bruden lägga en hvit penning, så 
får hon godt om penningar i all sin tid. 

Sprakar ljuset sedan man snoppat det, så är antingen den 
som snoppat ljuset ondsint, eller får han en ondsint maka. 

Om tvättvatten sjuder i grytan, så sjuda alla flickans fri- 
are bort. 

Håller någon karl garnhärfvan, när en qvinna nystar upp 
tråden, så blir han likasom bunden af henne. 

En man må icke hafva någon ting på sig, som är sydt 
med efsingar, d. v. s. med de afklippta ändtrådarne i varpen 
af väfven. 

Inga remmar må sättas i brudskorna, utan skosnibbarne 
vara lösa, så får hustrun lätta barnsängar. 

Lägger någon sig att sofva, med halsduken bunden om 
halsen, så får han drömma om gastar. 

Har en döende sina hose-band (strumpehand) knutna, så 
kan han icke dö, förrän hosebanden äro lösta. 

§ 95. Såsom menniskan är ofri, genom sitt beroende af 
andra väsen och dessas goda eller onda tydor, så höjer hon 
sig långsamt till frihet genom sina egna tydor. Dessa 
tydor äro då den osynliga och hemlighetsfulla kraft, hvarmed 
menniskan återverkar på alla svagare väsen, som med henne 
komma i beröring. På denna utvecklingsgrad äro tydorna så- 
ledes blott en medfödd egenskap hos väsenet; derföre omedvetna 
och utan någon som helst sedlig bestämning. 

Genom sina tydor inverkar hvarje menniska på de lägre 
naturtingen, antingen till godo eller till ondo. När Wärends- 
qvinnan sitter och spinner, varpar, eller väfver, och tråden ide- 
ligen vill brista, får man än i dag höra sådana uttryck, som: 



278 Kap. III. Hedna-Tro. 

»kors, hvad det är tetigt (förargligt) med detta garnet! Jag menar 
det är förgjordt. Här kommer väl någon leding, som har 
tockna (sådana) tydor med sig.» Enligt ännu gängse folk- 
tro må ingen komma in på uppeldad bak-ugn, sedan han är 
synad, men förr än brödet blifvit insatt; kommer någon då in, 
så tros brödet bli dödbakadt (a: degigt). Icke heller må bak- 
ugnen vara tom, utan ett träd eller en sticka alltid ligga deruti, 
eljest kan han förgöras af någon som kommer in. När bak- 
ugnen klenas inuti med lera, må han, som klenar, icke tala 
ett ord så länge han är i ugnen; ty då spricker ugnen sönder. 
När korfvar läggas i kitteln för att kokas, må den, som ilägger, 
icke tala ett ord, utan tigandes stöta hvarje korf emot muren 
och sedan lägga honom i kitteln; annars spricker korf ven sön- 
der. Likaledes har det onda tydor med sig, om någon sitter 
vid väfven och äter; om så sker, så ätes väfven upp, d. v. s. 
inslaget tryter. 

Genom sina tydor inverkar menniskan på djuren^ såsom 
i allmänhet svagare väsen än menniskan. Wärendsbon tror 
derföre, att kreatur, oberoende af den skötsel de erhålla, trifvas 
bättre hos den ena menniskan än hos den andra. Om krea- 
tur vantrifvas, må man derföre sälja dem, så att de må trifvas 
bättre hos någon annan. En häst, som burit brud till kyrkan, 
skall efteråt vantrifvas. Går någon fastandes i fähuset, så blir 
boskapen modstulen. En ko, som ej vill bli fruktsam, eller en 
häst, som har Floget, får bot, om en gosse lyftas tre gånger an- 
syls omkring djuret o. s. v. 

Men den ena menniskan verkar, genom sina tydor, äfven 
på andra mennisko-väsen och på dessas tydor eller kraft, håg 
och lycka. Stiger någon öfver ett barn, som kryper på golfvet, 
eller går omkring barnet, när det sitter i vaggan, så kan det, 
enligt folktron, icke vexa mer, utan blir inte större än det är. 
Stiger någon öfver en annans mete-raft (o: metspö), så skäm- 
mer han med detsamma metarens fiskelycka. Vill skytten ha 
lycka med sin jagt, må han icke låta någon menniska veta 
hvarken tiden, då han skall gå, eller hvartut han ärnar sig. 
Om bruden så lagar, att hon får se brudgummen vid hans an- 
komst till bröllopsgården, innan brudgummen får se henne, så 



§ 95. Menniskans tydor. 279 

blir det hon, som får råda i huset. Den af brudfolket, som 
vid vigseln står något framom den andre, får sedan råda i hu- 
set; men stå de alldeles till jämtes, så få de råda hälften hvar. 
Christnas barn bröllopsdagen, så blir brudfolket barnlagdt. För 
gossebarn må alltid bjudas flera mans-faddrar än qvinno-faddrar, 
och för flickebarn tvärtom, så får barnet icke korgen vid gifter- 
mål. Om barn tidigt få tänder, eller begynna tidigt gå och 
tala, betyder det, att syskon snart komma efter, som drifva 
barnet ifrån modrens bröst och vaggan, o. s. v. Vid h varje 
möte eller främmande beröring menniskor emellan upp- 
står således en osynlig kamp, i hvilken det starkare 
väsenet, eller det som får öfvertaget, genom sina tydor 
verkar på det svagare väsenets helsa, mod eller lycka. 
Det hörde då till forntida belefvenhet, att ytterst noga undvika 
allt, som kunde taga form af en sammanstötning emellan men- 
niskors tydor, eller annars gifva orsak till något slags osynlig 
inverkan af ett menniskoväsen på det andra. Sjelfva den gamla 
helsningsformeln »väl mött!» uttrycker just denna tanke. 

Ibland Avärendska folkseder och höflighetsbruk, som ut- 
gått ifrån detta föreställningssätt, torde här böra anmärkas 
följande: 

En hafvande q vinna må icke bära barn till dopet; ty då 
vantrifves endera barnet, hennes eget eller det främmande. 

Man och hustru eller fästeman och fästemö må icke stå 
fadder tillika; ty då blir deras äktenskap olyckligt. 

Skola flera barn döpas på en gång, så må klockaren alltid 
ömsa dopvatten för hvarje barn. Döpes flicka i samma vatten 
med en gosse blir hon framdeles karlavulen och skäggig om 

hakan. 

Uppkallas ett barn efter någon som ännu lefver, så skall 
endera, som bär samma namn, vantrifvas och dö. 

Mötas två personer i en dörr, så att den ene vill in, när 
den andre vill ut, må dörren först stängas emellan dem; annars 
skola de på samma sätt mötas i himmelriket, så att när den 
ene går in, går den andre ut. 

Skola flera personer dricka ur samma kanna, må alltid 
kanne-locket läggas igen efter hvar och en som dricker. 



280 Kap. III. Hedna-Tro. 

Vigas flera par på en gång, så går det olyckligt för någotdera. 

Kär nygift folk första gången gå till kyrkes, må de gå tätt 
intill hvarandra på kyrkovägen, och likaså in i kyrkan. Rom- 
mer någon emellan dem, så blir deras äktenskap oenigt. 

De som flytta från ett ställe, och de som flytta till samma 
ställe, må icke mötas. Mötas de på vägen, eller flyttar den ene 
in på den andre, så betyder det olycka för någondera. 

§ 96. Så länge menniskans tydor ännu uppenbara sig som 
en omedveten fysisk naturkraft, verka de välgörande eller fiendt- 
ligt på andra väsen, i mån af menniskans egen renhet 
eller o renhet. 

Vi flnna således i Wärend ännu spår af ett urgammalt 
föreställningssätt, enligt hvilket vissa menniskor äro till sitt in- 
nersta väsen oskära eller orena. Man talar i sådan mening om 
menniskor, som ha onda ög-on, Väsenets inre oskärhet ut- 
trycker sig hos sådana menniskor i sjelfva blicken, som der- 
före har onda tydor med sig. Folktron antager, att om någon, 
som har onda ögon, ser på när en annan arbetar, så misslyc- 
kas arbetet. Får någon, som har onda ögon, se ett öppet sår, 
så lakes det aldrig. — Afven talar man om olyckliga menni- 
skor, skämtvis kallade olijcks-foglar, efter de olycksbådande 
foglar, dem vi i det föregående (§ 84) omtalat. Sådana olyck- 
liga menniskor ha alltid olyckan i följe, och föra henne, genom 
deras onda tydor, äfven till andra. Ser en olycklig menniska 
på, när man maskar till brygd, så tror man att det skall miss- 
lyckas. — Till samma idé-krets hörer ock den i Wärend ännu 
allmänna fruktan för ondt möte. Vanföra och lytta menniskor, 
eller sådana som på något sätt blifvit märkta af naturen, tros 
nemligen ha onda tydor, och betraktas derföre af folket med 
en viss skygghet. Äfven gäller detta om gamla qvinnor eller 
käringar, hvilka, ända ifrån de hedniska troUbackornas tid, varit 
af folket sedda med misstroende. K.äring-möte, likasom att 
möta en vanför menniska eller en prest, hålles derföre i Wä- 
rend ännu för ondt möte, vare sig, att man begynner en resa 
eller går på jagt. Om den som får sådant möte heter det, att 
han är illa utkommen, och han väntar sig då någon ohell 
på resan eller ringa lycka på sin jagt för den gången. 



§ 96. Menniskans tydor såsom rena och orena. 281 

Till oskära menniskor räknas, enligt ett uråldrigt hedniskt 
föreställningssätt, s. k. Tvädäggingar, eller menniskor, hrilka 
såsom barn fått åter fatta modrens bröst, sedan de en gång 
blifvit afvänjda. Sådana tvädäggingar ha onda tydor, med hvilka 
de inverka menligt på andra väsen. De omtalas derföre af 
folket med den högsta afsky. 

Lönda-horor^ eller qvinnor som fallit, utan att sådant blif- 
vit yppadt, hållas för mycket oskära. Är bruden icke mÖ, när 
hon viges, så visar sig kronan och hela skruden glåmig och 
dunkel; deremot om hon är ren mö, visar sig kronan och brud- 
skruden klar och glänsande. Af löndahoror och af andra ho- 
ror kommer ock mångfaldig förgerning. Vet bruden sig ej vara 
mö, får icke hjessan vara bar i brudkronan; ty då får barnet 
skerfvan. Följa brudpigor en brud, som icke är ren mö, tros 
att deras hår faller af, med mindre deri lägges en kopparslant 
(såsom ett slags offer). Får en löndahora se en hafvande qvinna, 
eller ett nyfödt barn, på bara bröstet, så får barnet hore-skerf- 
van. Detta är orsaken hvarföre, enligt gammal sed, hustrur 
alltid bära halskedjor, likasom man på späda barn alltid knyter 
en ullgarns-tråd om halsen (jfr. § 64). — Blir någon slagen af en 
hora, kan han sedan aldrig mer försvara sig emot sin fiende. 

Äfven tjiifvar, mördare och andra missgerningsinän, som 
lönligen gjort ondt, utan att det blifvit yppadt, äro oskära och 
ha onda tydor. Stjäler någon en annans fiske-redskap, så skäm- 
mer han tillika dennes fiske-lycka. Likaledes om någon stjäler 
fisk ur en annans fiske-don, så skämmes redskapen, så att den 
icke Wdare gifver någon fisk, tills den blifvit renad genom att 
rökas med qvistar af nio slags bärande träd. Om en missger- 
ningsman ser ett spädt barn på bart bröst, så får barnet skerf- 
van. Man tror ock om hemliga missgerningsmän, att de icke 
kunna dö, förr än eld eller yxa blifvit lagda under sängen. 

Men framför alla andra äro sådana qvinnor oskära, som 
befatta sig med trolldom och Jcusleri. Man må derföre icke 
ens nämna trollbackan, utan att tillika nämna eld (och vatten 
och kyrkans namn). För att trollbackan icke må kunna göra 
skada, måste man taga blod af henne, genom att slå henne 
på munnen, eller ock spotta henne i ansigtet, såsom spott 



282 Kap. III. Hedna-Tro. 

är ett skyddsmedel emot förgerning. K.ommer trollbackan i 
gården, så kastas alltid rid utgåendet efter henne ett brinnan- 
de eldkol. Af samma skäl har det ock varit gammalt svenskt 
rätts-bruk, att trollbackor skulle brinna å bål, likasom sjelf- 
spillingar, missfoster och andra orena väsen, af hvilka förger- 
ning kunde komma öfver landet. 

§ 97. På det utvecklings-stadium, der menniskan ledes ai 
en utom hennes väsen ställd personlig följes-ande eller Vård, 
blifva hennes tydor, eller den kraft hvarmed hon verkar på 
andra väsen, af denna Vård beroende. Att med Vårdens bi- 
träde egna sig åt något, heter derföre att vårda, vårda sig om; 
att låta sig af Vården ledas till något, heter att vårda sig till, 
och om allt, som icke tager Vårdens biträde i anspråk, nyttjar 
Wärendsbon uttrycket »det vårdas inte^^ d. v. s. det har inga 
tydor med sig. Om allt som sker ovärdigt, vårdslöst, eller 
utan biträde af menniskans Vård, tror man sig på förhand 
veta, att det icke har några goda tydor, d. v. s. ingen lycka 
eller framgång i följe. 

I mån som menniskan på detta sätt långsamt hÖjer sig 
till en uppfattning, der hon slutligen framträder såsom ett sig 
sjelf bestämmande personligt väsen, blifva hennes tydor allt 
mera beroende af hennes egen själs-stämning. Denna själs- 
stämning antager då form af en dunkel känsla, som småning- 
om utvecklar sig till positiv vilja och eger såsom sådan sin 
högsta kraft. Folktron antager således, att menniskans sinnes- 
art, själs-stämning och vilja har starka tydor, eller stor makt 
öfver andra väsen, och vi finna ännu lemningar af denna tro 
i de föreställningssätt från vidt skilda tider, som ännu lefva 
hos Wärends-folket. 

I afseende på menniskans förhållande till djuren är det 
således en allmän folktro, att rofdjur och alla slags skadedjur 
icke må hatas, emedan de redan deraf eggas till vrede och 
hämnd emot menniskan. Hatas katten, så går det illa i ladu- 
gården. Paddor må icke hatas, ty då dia de bondens kor. Or- 
mar må icke hatas, utan lemnas i fred, så göra de icke heller 
någon skada. Skator må icke hatas; ty då följer deraf olycka. 
Visslan må icke hatas; ty då biter hon ihel kon eller oxen. 



§ 97. Tydor af menniskans vilja. 283 

Hvad beträffar husdjuren, så beror deras trefnad förnämligast 
af den välvilja menniskan för dem hyser. Wärendsbon visar 
derföre sina husdjur den största vänlighet ocli låter dem, efter 
gammal sed, få sin del i husets högtider. På jul-afton skulle 
förr alltid bandhunden lösas, ren hafre gifvas åt hästarne, och 
den andra boskapen få bättre foder än vanligt. Efter gammal 
sed måtte då äfven en kärfve otröskad halm utsättas åt sparf- 
varne vid gården. När bruden tager brudskorna på sig, må 
hon straxt gå i fähuset och mjölka en ko, så får hon alltid 
godt om mjölk. När brudfärden kommer hem ifrån kyrkan, 
må brud och brudgumme straxt gå i fähus och stall, så kom- 
ma boskap och hästar att väl trifvas för dem. Äfven tror man, 
att om någon ser med ömkan på ett djur, som slagtas, så får 
det svårt vid att dö. Är någon afundsjuk på en annan för 
hans kreatur, så vantrifvas de. Brukar någon en annans tjur 
eller fargalt, utan husbondens goda minne, så skall tjuren se- 
dan icke duga mer. Likaledes vantrifves hästen, om någon 
främmande falkar på honom eller öfvermåttan berömmer honom. 
Det heter i sådana fall: »ja, se den, han har tockna tydor, 
så att om han bjuder på ett kreatur och inte får'et, så miss- 
trifves det.» 

Menniskans vilja har äfven starka tydor i afseende på 
andra menniskors helsa, lycka och hela väsen. När någon 
soUnar (a: får i vrångstrupen) då han äter eller dricker, tror 
Wärendsbon än i dag, att det kommer af någon, som missunnar 
honom maten. I synnerhet äro späda barn för sin trefnad be- 
roende af andras goda vilja och vänliga sinne, likasom ock 
äldre personer, vid bröllop, kyrkotagning och andra heliga hög- 
tider. 3Ian har häraf åtskillig folktro och många gamla folk- 
bruk, hvaraf vi här må anmärka följande drag ifrån Wärend. 

Medan barnet är hedet (odöpt) må det, efter gammal sed, 
ligga på bordet (som fordom var hedersplats), svept i en röd 
klädes-kjortel, samt ha jemte sig en psalmbok, och, i lindan, 
hvita pengar. 

När barnet skall föras till kyrkan, för att döpas, och go- 
modren om morgonen kommer för att hemta det, må hon lägga 
en hvit penning på barnets bröst. 



284 Kap. III. Hedna-Tro. 

Yid utgåendet må modren sjelf, om hon är så stark, eller 
någon annan, som unnar barnet godt, möta i förstugan, så får 
barnet god lycka med sig. 

Barn brås på eller arta sig efter den, hvars namn de bära. 
Ha de således blifvit uppkallade efter någon som tidigt dött, så 
tros de icke heller få lefva länge. 

Afven brås de mycket på den go-mor, som burit dem till do- 
pet. Derföre, om gomodren glömmer eller tappar något då barnet 
skall döpas, så tros barnet bli glömskt. Läser hon sakta efter 
bönerna vid christningen, så får det godt nimme eller god fatt- 
ningsgåfva. Låter hon någon gå eller rida om sig, då hon med 
barnet far till kyrkan, så låter barnet undertrycka sig i fram- 
tiden. Springer eller går hon lätt, så blir barnet qvickt och vigt. 
Bär hon barnet högt, och visar det för alla vid utgåendet ur 
kyrkan, så blir det djerft och icke blygt. Dansar hon med 
barnet på barns-ölet, så blir det hurtigt. Innan hon efter christ- 
ningen lemnar barnet ifrån sig, må hon äta, så får barnet godt 
om mat. 

När barnet efter dopet hemkommer från kyrkan, må det först 
gifvas åt fadren, som, efter gammal sed, deråt utfäster en gåfva. 

Vid barns-ölet skall det taga plats i högsätet, buret af sin 
gomoder och iklädt sina christningakläder. 

Efter måltidens slut får barnet, efter gammal Wärends-sed, 
faddergåfvor af sina faddrar. 

Vid kyrkogångs-öl må hustrun mötas i vapenhuset af andra 
danneqvinnor, som äro henne skylda och unna henne godt, så 
att de vilja hedra henne. 

Vid flyttning må de flyttande ej komma in på tomt bord, 
utan någon måste vara der förut, som dukat bordet och möter 
de kommande utanför dörren med undfägnad (mat och dryck), 
tager emot dem, såsom främmande, och bjuder dem vara välkomna. 

§ 98. Tydorna af menniskans vilja bli ännu starkare, så 
snart denna vilja yttrar sig genom det talade Ordet, Med ordets 
makt kan menniskan således öka kraften hos naturtingen, och 
bereda framgång åt företag som af dem bero. Derföre, när 
löpe gÖres, skall den som tillagar löpet fråga tre gånger: '^ 

>'hvad är snarare än elden?» 



§ 98. Tydor af menniskans Ord. 285 

H vartill en annan lika många gånger skall svara: »löpet», så 
blir löpet färdigt till att ysta mjölk. — När jästen lägges i öl- 
karet, skall gumman ropa: 

»hej lustig!» 
så gör ölet lustiga gäster. — Rörer hon väl omkring vörten, så 
att han fradgar, och mystrar hon när jästen lägges i, så blir 
ölet icke dufvet. — När det varpas till väf, skall hon som var- 
par springa ut, och, då hon vändt sig om i förstugan, straxt gå 
in igen; derefter skall hon upplyfta först den ena och så den 
andra foten, och åter den foten hon begynte med, sågandes 
tre gånger: 

»så högt skäl!» 
Eljest tros väfven icke komma att gå väl. Detsamma må ock 
hvar och en säga, som kommer in medan varpan går. — 

Med ordets makt kan menniskan minska kraften hos all 
slags förgerning af onda naturväsen. Derföre, om man hörer 
träd knarra i skogen, skall man säga: 
»Jag hörer dig. 
Jag hörer dig. 
Jag har inte ondt af dig.» 
Eljest får man knarren. — När någon klagar öfver tandvärk, 
öronsprång, bläddror på tungan, halsbränna, halsfall o. s. v., 
skall en annan vara tillreds att säga: 

»det var lögn!» 
så tros det onda gå bort. — Pinas någon af liktornar, så skall 
han passa på, när han hör omtalas att den eller den är död, 
och tillägga: 

»så äro ock mina liktornar döda»; 
så blir han dem qvitt. — Har någon fått Stolsteg eller vagel på 
ögonlocket, så skall en annan borra ansyls emot det sjuka ögat, 
med en stols-fot eller med foten af en fotring, sägande: 

»borra, borra stolsteg!» 
Den sjuke frågar: 

Den förre svarar: 

»jo, jag borrar stolsteg.» 
Sedan spottas på stols-foten, och så går det onda bort. — 



»hvarföre borrar du'h 



286 Kap. III. Hedna-Tro. 

Har någon fått ryggvärk, så skall han lägga sig med ansigtet 
emot jorden, och låta tråda sig på ryggen af en qvinna, som 
födt tvillingar. Så frågar den sjuke tre gånger: 

»hvarföre trår du mig?» 
Qvinnan svarar, likaledes tre gånger: 

»efter jag är bättre än du.» 
Den sjuke frågar: 

»hvarföre är du bättre än jag?» 
h vartill svaras: 

»efter jag burit under mitt hjerta två hjertan, 

två lungor, 
två lefrar, 
två tungor, 
fyra ögon, 
fyra öron, 
fyra händer 
o. s. v. 
det har inte du gjort.» — 
Allt slags ondt betraktas således i folktron såsom ett lef- 
vande väsen, som går bort och viker undan, när det talade 
ordet ökar makten af menniskans vilja. 

Samma föreställningssätt gäller äfven om ordets makt öfver 
djuren. Vargar och oskära djur, råttor och möss och alla slags 
onda skridfän, hvilka i Wärend sammanfattas xmder begreppet 
ohyra (§ 86), kunna alla vitas bort eller vitas på en annan 
genom det talade ordet. Detta ord antager då form af vit-ord, 
och vi hafva i det föregående (§ 48) anfört de rim, med hvilka 
man sålunda vitar bort gladan. Hvad åter beträffar husdjuren, 
så eger ordet en mäktig inflytelse på deras trefnad hos menni- 
skan. Wärendsbon gifver derföre åt hvarje slags djur ett ser- 
skildt tilltals-ord, och åt de större husdjuren till och med egna 
namn. Fåren heta således, i tilltal, alltid Söerna eller frissorna, 
emedan de begärt att bli så kallade, på den tiden när de kunde 
tala (jfr. § 83). Tilltalas de annorlunda, så tros att de skola löpa 
bort i skogen eller vantrifvas. På samma sätt, och förmodligen 
af samma skäl, tilltalar Wärendsbon gerna sitt sto med ordet 
Minka; sin ko med ordet Kossa, Kosyta eller KoUlla; bag- 



§ 98. Tydor af menniskans Ord. 287 

gen får i tilltal heta Kruse; bocken Putte eller Sig-ge; grisen 
TyJce, Tyka-so eller Naske; hönan, Pytt, Pytta eller Tippa, 
Tippevära o. s. v. När bonden lägger på en kalf, och kalf- 
ven dricker första gången, må det vara mjölk af den ko, som 
burit honom, emedan han eljest kommer att alltid dröna och 
sucka, öfver att han icke fått smaka sin moders mjölk. IN är 
han så druckit, skall man slå honom i hufviidet med mjölk- 
kärlet och säga: 

»drick bättre en annan gång!» 
så blir det en god lifkalf. — Likaledes när Wärendsbon köper 
något kreatur, så leder han det först in i stugan, låter det se 
elden brinna på spiseln eller i ugnen, och gifver det hö eller 
hafra ur hustruns sköte. Sedan tager han några hår af 
djuret och gömmer i fähuset, samt låter djuret stå i tre dygn 
utan vatten. Hviskar han sedan i dess öra: 
»du skall inte trå 
Här får du bättre än hemma», 
så skall djuret sedan icke trå eller vantrifvas. — När man klippte 
fåren, iakttogs förr i norra Småland, att alltid klippa ett kors 
i pannan, och att sedan släppa fåret med dessa ord: 
»kom igen åt åre, 
med filt och fåre 
och dotter vid lare!» — 
När käringen lägger hönan på ägg, iakttager hon, att lägga ett 
hästsko-söm ibland äggen och säga: 

»Jag lägger min höna på elfva ägg; 
jag sätter min fot emot femte vägg. 
Tio hönor och en tupp!» 
Hon tror sig på detta sätt få många hönor i kullen. 

Ordet har likaledes starka tydor, när det vändes emot men- 
niskor. Vit-ord eller skymfliga tillmålen, kastade på en fiende, 
tros ännu ega den kraften, att de stjäla hans mod, göra honom 
modstulen, eller göra honom feg, d. v. s. mod- och kraftlös, 
så vida de icke omedelbart kastas tillbaka på den vitande. För 
att upphäfva makten af vit-ord, borde man ock, enligt ett gam- 
malt föreställningssätt, taga sin fiendes blod, på samma sätt 



288 Kap. III. Hedna-Tro. 

som man tog blod af en trollbacka (§ 96), för att upphäfva 
makten af hennes förgerning. Häraf det i våra äldre folkseder 
öfverallt återkommande bruket, att blodigt hämnas hyarje liden 
förolämpning. 

Genom ordets makt kan menniskan till och med kufva 
naturvättarne och onda andar, och vi ha i det föregående (§ 65) 
anfört de vit- ord, med h vilka man i Wärend ännu tror sig kun- 
na vita bort Necken, vid lögning i öppna sjön. 

3Ien tydorna af det högt utsagda ordet kunna icke blott vara 
goda, utan äfven onda. Föreställningen om ordets tydor ingår 
således väsendtligen i den gamla folktron om förgerning och 
trolldom. Onda menniskor tros ännu, genom ord, kunna vita 
bölder uppå andra. TroUbackor kunna likaledes, genom ord, 
vita på någon annan, vare sig man eller qvinna, sina barnsängs- 
värkar. När trollbackan Ingeborg Bogesdotter, år 1618, inför 
K-onga härads ting bekände, huru hon lade en hamn i sängen 
vid mannens sida, anmärkes uttryckligen i protokollet att »hvad 
*ord eller annat hon dertill brukade, kunde man uti all all- 
»männelighet icke mycket efterfråga». För att taga nyttan af 
sina grannqvinnors kor, lagade hon så, att hon i dymmelveckan 
fick mjölk, som hon då gaf åt sina egna kor; »men hvad ord hon 
»dertill brukade, ville hon icke bekänna». Äfven bekände hon sig 
hafva gjort Bjergaharar eller Mjölkharar af sticke-stubbar, som 
voro brända i båda ändar, hvarvid protokollet uttryckligen anmär- 
ker: »måste frågas hvad ord hon dertill brukar.» Enligt ännu 
gängse folktro, göra troUbackorna i dymmelveckan sina mjölk- 
harar, af sticke-stubbar, som äro brända i båda ändar, och 
hvilka de kasta på golfvet med de orden; 

»på jorden skall du för mig springa; 
i helvete skall jag för dig brinna.» 

Äfven är det wärendsk folktro, att när påska-käringarne vilja 
rida till Blåkulla, smörja de, ur sitt smörjehorn, kalfven, grisslan 
eller ugns-rakan, med de orden: 

»rätt ujjp och ned, 

och ända till Blåkulla!» 
Slutligen är ock ordet, när det uttalas såsom &öw, mäktigt 



§ 99. Den Kloke. Kloka Qvinoau. 289 

att blidka förtörnade naturvättar, och att från himlen nedkalla 
helsa, lycka och håg, till menniskans skydd emot alla onda väsen. 

§ 99. Ur hela den natur-åskådning, som vi här utvecklat, 
uppstod redan tidigt föreställningen om vissa mennisko-väsen, 
såsom renare och med bättre tydor än andra. Dessa menni- 
skor betraktades då sjelfva af folket, såsom ett slags högre, nära 
nog mythiska väsen. Genom renheten af sin natur troddes de 
besitta en klarsyn, hvarigenom hela den mythiska naturverlden 
och all naturvättarnes dolda verksamhet låg för dem öppen. 
Genom den välgörande makten af sina tydor kunde de bota på 
all förgerning af onda väsen. De troddes således hos sig förena 
det högsta mått af visdom och af andelig kraft, och voro 
på en gång folkets siare eller Spåmän, och Läkare. Såsom 
sådana omtalas de af ålder i Wärend, under namn af Kloka, 
och deras högre vetande får i Wärendsmålet namn af^ Klokskap. 

Tron på kloka är i Wärend urgammal, och medan den 
kloke, enligt en mening, som vi redan (§ 36) uttalat, närmast 
synes motsvara hedna-presten med sin hatt och sin run-kafle, 
så är Kloka Qvinnan^ sådan hon än i dag uppträder, fullt 
igenkännlig såsom hedendomens ^ ala eller Spå ko na. De gamla 
domböckerna tala ock ofta om sådana kloka. \id tinget med 
Konga härad, d. 9 Febr. 1616, klagades, såsom vi redan i det 
föregående (§ 63) anmärkt, att en W ärehdsbo gått ned i Södra 
Möre, der uppgifvit sig vara klok, och af en enfaldig man till- 
narrat sig 12 daler penningar, för att han skulle drifva Elfven 
ifrån honom. — År 1625, d. 27 Oktober, ransakades på Ro- 
nunga härads ting om en gånge-qvinna, Bengta Jönsdotter 
ifrån Däningelanda i Rinnevalds härad, ^som plägade gå af 
>och an i bygden, gaf sig ut för K.lok q vin na och åtog sig 
»att kurera många sjukdomar; men for allt fram med lögn 
»och bedrägeri, ljugandes sig mycket gods och penningar till». 
Hon hade nu senast »sjudit en dryck med öl, blandadt med 
»ett slags remedium, som var i ett horn och såg ut som olja 
»eller grönt smör» ; dermed förgjorde hon en ung bonde, som 
var brottfälling (epilepticus). TiUförene hade hon ock af en blind 
q vinna tagit 18 mark penningar, för att gifva henne synen 
igen. — Vid Albo häradsting, d. 2 Mars 1633, ransakades om 

1^—181981. Wärend och Wirdame. 



290 Kap, III. Hedna-Tro. 

2>en ^ansk qvinna, Lusse benämnd, som drog af och an i byg- 
»den, gaf sig ut för en klok qvinna, knnde bota om någon 
»hade en elak man, signa sjukdomar» o. s. v. Till följe af 
alla dessa missbruk begynte dock hela saken, redan vid denna 
lid, förlora mycket af sitt gamla anseende hos folket. Domböc- 
kerna tala ock flerestädes om »trollkonan eller kloka qvin- 
na n^, hvarigenom man således förblandar de ifrån början mot- 
satta begreppen om klokskap och trolldom. 

Den ryktbaraste af alla kloka, som under senare århun- 
draden uppträdt ibland W ärendsfolket, har förmodligen varit 
den tillfÖrene af oss omtalade Kloka Ovinnan^ Ingeborg i Mjär- 
hult af Wierstads socken, död omkring år 1740. Hon »blef 
»sökt öfver hela landet såsom ett orakel, och hade större namn 
»om sig uti medicinen än mången Doctor, som läst och practi- 
^cerat i all sin dag». Efter den märkliga berättelse Linné om 
henne lemnat, synes hon ha varit en rikt begåfvad, poetisk 
natur, som ännu fasthöll vid en äldre tids mythiska verlds- 
åskådning; men, såsom medeltidens qvinnor, med all sin öfver- 
tro förenade en varm hjertats fromhet. »Hon hade ofta haft 
ledsamhet fÖr sin trägna praktik, och blifvit hårdt tilltalad, 
så af prester, som kronobetjenter och domare, de der trodt, att 
hon hade i sin praktik något, som stötte på trollkonst, 
det hon dock ingalunda ville vidgå, utan svarade, med samma 
ord som Christus de Phariseer, när de tillade honom, att han 
utdrifver djeflar med Belzebub: »ty», sade hon, »visa mig nå- 
gon, att jag har en menniska tillfogat ond t, så vill jag allt 
vidgå; men jag har gjort många menniskor godt. Huru skulle 
jag kunna göra godt igenom den ondes finger? Ty då sönd- 
rade hans rike sig sjelf.» Eljest lefde hon gudfruktigt, be- 
vistade flitigt kyrkan, var vänlig och höfvisk emot hvar man. 
Hon hade dageligt tillopp af allmogen ifrån hela landet, som 
henne tillitade såsom ett orakel.»*^) 

Slägtet af s. k. Kloka är i Wärend ännu icke helt och 
hållet utdödt, ehuru mycket sjunket. De mest beryktade voro, 
för trettio år sedan, Sven på ILarholmen, Sven i Nottre och 
den s. k. Kloke Herren i Fanhult. 

*) C. Linnazi Öländska och Gothländska Resa, 1741, ss, 312—314. 



§ 100. Klokskap. Gi årsgång. 491 

§ 100. Rlokskap, eller den inre klarsyn, hvarmed den 
kloke mythiskt uppfattar naturens lefvande verksamhet, kan 
vara så väl medfödd som förvärfvad. Det senare skedde på 
flera sätt, såsom genom att fånga en hvtt orm (§ 85), koka 
honom lefvande och dricka af sådet. Men hit hörde, framför 
allt, iakttagandet af det gamla hedniska folkbruk, som i Wär- 
end af ålder varit kändt, under namn af att ^å årsgång- och 
gå midsommars-gång. Detta bruk, eller hedniska mysterium, 
hade närmast sin grund i folktron om de mäktiga tydor, som 
tillhörde de heliga högtidsnätterna eller de nätter, som före- 
gingo början af ett nytt solskifte (jfr. § 75). Detsamma torde 
ock i allmänhet kunna betraktas, såsom en bland de märkli- 
gaste qvarlefvor ur en hednisk tids-ålder och af ett mythiskt 
åskådningssätt, som hittills förmått bibehålla sig hos något af 
de nyare europeiska folken. 

Vi ega, om det wärendska bruket att gå årsgång och dé 
dervid iakttagna hedniska sedvänjor, en beskrifning, afl^attad 
redan vid slutet af 1600-tcJet. Den förekommer i 56:te kapit- 
let af Rudbecks ofta åberopade Småländska Antiquiteter, hvil- 
ket kapitel vi här aftrycka. 

»Om gå årsgång efter gammal sed.» 
I ^En gammal plägsed har varit i Småland, att utleta alla 

årets egenskaper och lära sig förutse allt hvad om året passera 
skulle, hurudan äring skall blifva, hvem i gården skall dö eller 
inte, om någon stor dÖd skall komma, om någon utrikes faran- 
de skall hemväntas, om krig och örlig är att frukta, om eld 
och vattunöd skall något hus eller stad öfvergå, om något argt 
trolleri skall det året föröfvas eller yppas, om goda fiskelekar 
skola blifva, om skytterier (a: jagt) väntas, med mycket mera 
jag hvarken vet eller kan nämna. Och har denna sedvana, 
att gå årsgång, allt ifrån hedendomen intill denna stund varit, 
och brukas här i dessa gränsehärader i Småland ganska myc- 
ket, och tyckes dem detta vara en serdeles vetenskap och hem- 
lighet, att bli vis och förståndig i många saker. Och går det 
till på följande sätt:» 

»Fem nätter om året äro fÖre andra enkannerligen utsedde 
att gå årsgång på, som äro: 1. Thomasmesso-natt, 2. Jula-natt, 



292 Kap. III. Hedna-Tro. 

3. Staffansmesso-natt, 4. IVyårs-natt, 5. Trettondedags-natt. 
Lusse-natt hålles för den förnämsta. Och de som denna års- 
gång gå, fasta merändels den dagen, serdeles den dagen 
efter middagen, och uppenbara det fÖr ingen menniska; 
ingen säga de till när de gå ut, och ingen eld måtte de 
se förut, och om så vore, att de någon eld inne hade sett om 
dagen, så slå de eld af stål och ilinta före sig ute, hvilken 
eld de mena hafva dämpat det hinder de af den andra elden 
kunnat hafva; ingen helsa de på ute, som dem möter, och 
om någon helsar, svara de intet; inte få flera följas åt än 
två, och intet ord få de tala sedan de gått ur stugan, eller se 
sig tillbaka. Inte få de le, om aldrig så mycket roligt och 
sällsamt kommer dem före, ej heller förskräckas, utan gå 
så alfvarsamt, stilla, och tiga.» 

»Först gå de till kyrkogården, om de kunna hinna dit och 
hem igen om natten, och der se de mycket sällsamma saker, 
serdeles om stor död skall det tillstundande året komma, så 
gräfvas der upp grafvar hela natten och fast mycket folk som 
synes. Om god äring skall blifva, så se de på åkrarne små 
karlar bära stora sädes-kärfvar, och tyckes dem, att skaror och 
liar knapra i stenarne. Och när de komma till någon gård, 
och de sakta klappa på väggen och säga: »skall någon dö här- 
inne?» så svarar den som skall dö, »ja», eller, om ingen dör 
af dem som inne äro, så svaras »nej», och sker detta svaret 
hastigt, antingen de äro sofvande eller vakande. Och när god 
årgång blifver, så synes som små möss drogo stora sädeslass 
och stora öltunnor köras. Om krig blifver, så hugges det 
grufveligen i skogen, likasom han all skulle till stormstegar, 
fasciner och krigsverke nedfällas, och många utrustade karlar 
rida af och an på vägarne, och fältpipor höras. Blifver oäring 
om året, så synes få folk på åkrarne och små kärfvar sam- 
manbäras, och att folket sitter på stenrören, suckar och sörjer. 
Eld och vattuflod synes öfver de gårdar, der det skall tima om 
året, och alla troll och spökerier äro då ute och många 
sällsamma syner ses, dem aUt för långt vore att upprepetera. 
Och som mycket äfventyrligt och ganska roligt säges förehaf- 
vas de nätterna, så är det dem som gå årsgång strängeligen 



§ 100. Rlokskap. Gå årsgång. 293 

förbjudet att le deråt; ty det berättas, att så mycket de då vrida 
munnen till löje och det utbrister i skratt som höres, så mycket 
blir munnen sned alla dagar derefter.» 

»När de hafva gått således i sju år och hållit sig tillbör- 
ligen, kommer, sjunde året, på sista dagen de det året gå, en 
man ridandes, ur hvilkens hals går bara elds-låga, och har 
denne mannen en runkajle i munnen. Om nu den som går 
årsgången är så snäll och dristig, att han kan springa till och 
taga kaflen ur munnen på den andre, så blifver han, förme- 
delst denna kaflens bärande hos sig, som berättas, ganska ^*ZoÄr, 
så att han kan veta allt hvad man frågar honom efter, 
ja, han skall kunna se nio alnar neder i jorden; med 
mera som härom berättas.» 

2>Att få hvarf-hatt (a: dverghatt) måste de gå än tvänne 
år, så att summan blifver nio, och komma om aftonen på 
kyrkogården. Så finna de före sig många små gossar, som 
kallas hverfvar (o: dvergar), alla med hattar på hufvudet, som 
med hvarandra leka och oräkneliga roliga ape-spel för sig hafva, 
förmenandes dermed, att komma desse gångare till att le, hvil- 
ket, om han gör, så är all hans gång om intet för de nio åren 
och måste han gå nio år på nytt igen, om han vill ha hatten. 
Uträtta de intet genom löje och spel, så söka de med förskräck- 
liga och fasliga syner att jaga honom bort. Men der allt slikt 
dem misslyckas, förmå de intet gå ifrån honom, med mindre 
en af dem måste släppa sin hatt i sticket, fast de under tiden 
brottas med honom, sågandes: »du får inte hatten, med mindre 
du kan taga'n af med gevalt eller gesvindighet;» dock vid otte- 
mål släpper endera den godvilligt.» 

»Denna karl, således med kaflen och hvarf hatten (a: dverg- 
hatten) försedd, hålles sedan för en stor prophet och vet svara 
till alla fördolda ting och spådomar, utan att mera gå 
årsgång. När han vill spå, tager han hatten på hufvudet och 
kaflen i handen.» — 

Äfven Gaslander, i sin märkvärdiga skrift om folkbruken 

i Westbo, talar om samma folksed. Hans ord äro följande: 

Jula-natten skall synas hvad hela året skall hända. Om 

någon, jula-afton före dagningen, går till skogs, icke talar 



294 Kap. III. Hedna-Tro. 

något ord, icke ser sig tillbaka, icke ser någon eld, icke 
äter eller dricker, eller hÖrer tuppen gala; när han då, 
sedan solen är i skog, går på kyrkovägar, synas så många lik- 
processer som skola komma det året; då synes på åkrar och 
ängar hurudan årsväxten skall blifva, om eldsvådor och hvad 
annat tima skall. Detta kallas årsgång. Ar länge sedan 
kommet ur bruk.»*) 

Den ännu lefvande folksägnen instämmer på det nogaste 
med dessa begge berättelser, och afviker blott i tillfälliga en- 
skildheter. Enligt en uppgift har man således brukat förbereda 
sig till årsgången, genom att bädda sig ned i höa-ladet, eller 
sätta sig i källaren eller på något annat ensligt stäUe, der det 
varit alldeles tyst och der man icke kunnat se solen. 
Berättelsen om de syner, som te sig för årsgångaren, äro ock 
stundom något afvikande. Nere vid gamla gränsen talar man 
således allmänt om, att Glo-son är ute på jula-natt, och att den 
som går årsgång må för henne vika till vägkanten, och antin- 
gen hålla benen i kors eller hugga för sig med yxan, eme- 
dan hon eljest kan löpa emellan hans knän och fläka honom. 
Äfven heter det, att Glo-son har i munnen en kafvel af 
trä eller en stor guld-kafvel, som årsgångaren må vara qvick 
och rycka ifrån henne (jfr. § 59). — Tuppar, som draga stora 
timmerlass, höra ock till de vanliga företeelserna vid årsgång. 
Skällor, som blifvit tappade i skogen, låta då höra sig. En 
Wärendsbo, som på en sådan färd mötte två möss, dragande 
ett halmlass, företog sig att hoppa upp på lasset och åka några 
ögonblick. När han steg af, fann han sig vid Asarum, ner i 
Blekinge, tio mil ifrån hemmet. Skrattar någon, som går års- 
gång, vid de syner han då får se, så får han till straff* att 
bli vind myn t. 

Mtdsonimars-gången, som blott är en annan formafårs- 
gången, omtalas deremot mindre ofta. Den som går Midsom- 
marsgång, skall dervid bära en krans, bunden af nio slags 
midsommars-blomster, plockade efter sola-qvällningen. Ar 
det flera som gå tillsammans, så bäres kransen af den som 
går emellan (jfr. §§ 75, 82). Bruket att på midsommarsnatten 
*) Gaslander, anf. arb. ss. 21, 22. 



§ 100. Klokskap. Gå årsgång. § 101. Den kloke såsom Siare. 295 

lägga under sin hufvudgärd en krans af nio slags midsom- 
mars-blomster, för att sedan i drömmen få se sin blifvande 
käresta, är blott en förändring af det äldre folkbruket. 

Fornseden att gå årsgång har i W ärend länge bibehållit 
sig. Wieselgren berättar om gamle klockaren i Wislanda, 
Pehr Gunnarsson (klockare redan år 1717), att han plägade 
hvar iul-natt gå årsgång, och förde dervid sin son med sig. 
Utom andra personer, dem författaren kännt, förtäljde en he- 
derlig Wislanda-bonde, Sven i Brånan, ännu år 1838, om de 
hemlighetsfulla synerna från en sådan årsgång, som han gått 
i sin ungdom. Och, efter all anledning, är den gamla seden 
icke ens ännu alldeles bortlagd, i de aflägsna socknarne längs 
efter gamla gränsen. 

§ 101. Den >värendske kloke var således en Siare^ en 
visionär, som kunde se syner eller se i syne. Han försatte 
sig ifrån början i detta visionära tillstånd, med tillhjelp af 
vissa yttre, mystiskt-religiösa bruk, hvartill hörde mörker, 
tystnad, vaka, fasta och ensamhet. Den hemlighetsfulla 
årsgången, i den heliga julnatten, verkade efter sådan förbere- 
delse ytterst retande på hans inbillningskraft, och frammanade 
till åskådlighet de bilder, som förut lågo slumrande i hans själ. 
Genom mångårig öfning blef detta visionära tillstånd småning- 
om hos honom en vana. Det blef således allt mera beroende 
af hans egen fria vilja, och kunde slutligen med lätthet fram- 
kallas genom hvilken som helst yttre anledning. 

Den kloke visste derföre, enligt folktron, »att svara till 
»alla fördolda ting och spådomar»; han kunde »veta allt hvad 
»man frågar honom efter, ja, han skall kunna se nio alnar 
»neder i jorden». Hela naturen låg öppen för hans blick, 
och han fattade, genom sin inre klarsyn, omedelbart tydorna 
af alla de hemlighetsfulla väsen, som utgöra den sinnliga eller 
osinnliga skapelsen. Af allt kunde han taga tecken och spå- 
dom, såsom ingenting i naturen är utan sina tydor, men allt 
ordnar sig med nödvändighet, på grund af en synlig eller osyn- 
lig yttre inverkan. Han spådde således, eller tog tecken och 
tydor, af himlakropparne, af heliga tider och vissa da- 
gar, af udda och jemna tal, af elden, af helgade natur- 



296 Kap. ni. Bedna-Tro. 

ting, såsom julaljuset, julhalmen, julavippor satta i bröd, o. s. v., 
af heliga och af orena djur, af foglarnes flygt och 
af djurens inelfvor, af drömmar, nysning, stickning i 
menniskans lemmar o. s. v. Till och med de regellösa 
formerna af ett stycke bly, på julafton stöpt i en vattenskål, 
eller af en ägghvita, på samma qväll slagen i ett glas vatten, 
eller af den hopfallna askan efter julbrasan, ordnade sig for 
hans inre syn till bilder, i hvilka han läste det förflutnas hem- 
ligheter och spådde kommande tilldragelser. 

Den kloke, såsom Siare, var således tillika Spåman och 
TecTcnaty dåre, och vi hafva i det föregående flerestädes påvi- 
sat spår af uråldrig, hithörande wärendsk folktro. I enlighet 
härmed har ock den kloke, ända in i vår egen tid, blott be- 
höft se något klädesplagg, som en sjuk menniska burit, för 
att deraf taga tecken om hennes förgerning eller sjukdom. Så- 
som Linné äfven uttryckligen anmärker, om Kloka Qvinnan 
i Mjärhult, att »hvad hennes Semiotica, eller kunskap att kän- 
»na sjukdomar och deras orsaker, vidkommer, så gick den vida 
»of ver både min och alla Medicorum förfarenhet; ty när nå- 
»gon var sjuk, behöfdes icke patienten att ses af henne, ej 
»eller behöfde hon att fråga efter dess constitution, tempera- 
>ment, puls, symptomer eller förda diet, utan var henne nog, 
»att hon fick se en strumpa, ett strumpeband, ett lintyg 
»eller något kläde, som den sjuka menniskan burit, 
»hvaraf hon kunde sluta om passionens orsak och dess cur.» 

§ 102. Sedan den kloke på detta hemlighetsfulla sätt 
trädt i gemenskap med den sjuke, och, genom sin inre klarsyn, 
fattat af hvad slags naturväsen förgerningen kom, så var bo- 
temedlet i och med detsamma redan på förhand gifvet. Vid 
all förgerning följde man nemligen, så vidt ske kunde, den 
enkla grundsatsen, att man alltid må taga hoten, der man 
tagit so t en. 

Härrörde således förgerningen ifrån någon mäktig natur- 
vätte, som menniskan råkat fÖr, eller eljest oroat och förtörnat, 
så fick den sjuke, hågvände, nedsatte, eller på annat sätt för- 
gjorde, säkrast bot genom att på tre thorsdagsqvällar ofi^ra 
och bedja för sig. Linné anmärker ock om kloka qvinnan i 



§ 102. Klokskap med Bot. 297 

Mjärhnlt, att »curen var helt serskild ifrån medicinska facul- 
»teten: ty, såsom orsaken var ej materiel, så borde ej heller 
»medicamenterna vara materiela, ex. gr. patienten skulle gå ul 
»tre morgnar tigande och fastande, eller tre thorsdags- 
»qvällar, mest norr ut, eller till någon ström som går 
»åt norr, eller till något träd eller rör, bedja om ur- 
»säkt eller offra någon mjölk eller dylikt.» 

Vi hafva om dessa uråldriga offerbruk yttrat oss flerestädes 
i det föregående (§§ 36, 39, 04, 66, 67, 68, 70, 81). Men, 
utom genom bön och offer, kunde man äfven pä flera andra 
sätt taga bot af de naturväsen, som vållat någon sot eller an- 
nan förgerning. Enligt wärendsk folktro botas således förger- 
ning af vattnet (d. v. s. af Vatten-elfvorna), genom att gå an- 
syls tre slag omkring brunnen och spotta i vattnet tre gånger. 
I Albo härads dombok för år 1622 förekommer likaledes, huru 
en Wärendsqvinna hade en ko, som mistat mjölken. Då blef 
henne rådt af en annan qvinna, att hon skulle leda kon till 
brunnen och mjölka tre droppar i vattnet. — Elfveblåst bo- 
tas, med att den sjuke lägger sig i smeds-härden, öser öfver 
sig med kolstybb och låter blåsa på sig med smeds-bälgen. 
Eller, att en, som blifvit ormhuggen, tager en torr nässle- 
stjelk och derigenom blåser på den sjuke. Eller, genom att 
röka den sjuke med en laf, kallad Elfue-näfver. — Träd- 
skerfvan hos barn botas, genom att föräldrarne gå ut på en 
thorsdags-morgon, klyfva en lefvande ek eller asp, med trä- 
kilar och trä-klubba, och fÖra barnet, naket, tre gånger igenom 
klofvan. Sedan borttagas kilarne och vidjor bindas rundt om- 
kring trädet, att såret må gro igen. Sker detta, så blir barnet 
friskt; men fyrnas trädet, så dör barnet. — Förgerning af 
Skogsnufvan (§ 70) botas på samma sätt. — All slags för- 
gerning af jordvättar och af dödingar botas med jord eller 
jordtorfvor. Man lägger derföre jord i sånings-skäppan, när 
man sår, för att säden icke. må bli förgjord. Har kon blifvit 
förgjord, så botas hon, om man leder henne ut på marken och 
hugger ut fyra gräs-torfvor, en torfva under hvar af hennes 
fötter. Dessa torfvor upphängas sedan, afviga, på spetsarne af 
fyra gärdsgårdsstörar. Jordskerfvan hos barn botas på det 



S98 Kap. III. Hedna-Tro. 

sätt, att föräldrarne, eu thorsdags-morgon innan sol går upp, 
tigande oeh fastande gå bort till en hög åkerren, som må sö- 
kas norrut ifrån stugan, gräfva hål under jordtorfvan, och 
sedan tre gånger föra barnet igenom öppningen. Vid hemgå- 
endet må de icke se sig tillbaka. I Sunnerbo härads dombok 
för år KUO förekommer ett hithörande drag. En man, vid 
namn Simon Thuresson i Tutaryd, vittnade nemligen inför 
rätta, att, den tid han var trolofvad med en syster till Elin i 
Horsnäs, kom der spjell {o: misshellighet) emellan honom och 
hans fästemö så att de icke ville gifva sig i äktenskap. Då 
sade Elin till Simon, att han var hugvänd; men hon ville 
lära honom, huru hans kärlek skulle komma igen. Han skulle 
nemligen taga en eke-påle och slå igenom en åker-ren, en sön- 
dags-morgon, förr än sol gick upp. Genom öppningen skulle 
han sedan föra tre bitar rågbröd, tre bitar fisk och tre kött- 
bitar. Dem skulle han och hans fästemö tillsammans uppäta; 
så »skulle ingen, hvarken under eller ofvan jorden, deras 
kärlek åtskilja». 

Härrörde förgerningen ifrån orena djur, orena menniskor, 
gastar eller andra väsen med onda tydor, så blef santima grund- 
sats likaledes på flerehanda sätt tillämpad. Således om någon 
fått gulsoten, genom att en gulspink flugit öfver hans säng 
innan hon blifvit höljd med täcket, så botas det, om han äter 
en stekt gulspink. — Svinkoppor, på folk och hästar, botas 
genom rökning med svinhår. — Värk i händer och fötter eller 
f rätsår på boskap, som tros vållade af Tåsse-bett, botas ge- 
nom att öppna en tassa (groda) och lägga henne på såret. — 
Är oxen biten af Visslan, så botas det, om han straxt rö- 
kas med vissle-skinn, eller får vissle-kött att äta. — Vattensot 
botas, med att gifva den sjuke en tillredd vattensork eller en 
vattenstare. — Hörer eller ser någon hafvande qvinna en brott- 
fälling (epilepticus), så må hon straxt taga på honom, eljest 
blir barnet förgjordt och får fallande-sot. — Blir ett spädt barn 
sedt på bart bröst af någon mördare eller annan hemlig miss- 
gerningsman, så får barnet ske rf van, om det icke straxt får 
röra vid honom. — Har ett barn fått hore-skerfvan, genom 
att bli sedt på bart bröst af en lönda-hora, så botas det, ge- 



§ 102. Klokskap med Bot. 299 

nom att få dricka ur en lönda-horas sko. — Troll-skott, 
Wildlappa-skott eller Lappskott botas, genom att på en 
thorsdags-morgon, förr än sol går upp, med ar borst skjuta 
nio pilar mot det sjuka stället. Pilarne äro antingen ale- 
pinnar, eller qvistar af nio slags bärande träd. — Trollkarlar 
och troUbackor mista sin kraft att förgöra folk, om man slår 
bloden ut på dem. — Får en hafvande qvinna se lik, må hon 
straxt taga derpå med handen, annars får hennes barn lik- 
skerfvan. Har barnet fått lik-skerfvan, så botas det, genom 
att af två bröder eller två systrar lyftas tre gånger omkring en 
likbår (alldeles såsom i södra Frankrike ännu sker vid helgonens 
grafvar). Barnet må härvid alltid vara af motsatt kön till den 
döde, och till syskonen, som lyfta det. — Är någon kr ammad 
af Gasten, så botas han, genom att krypa tvärtom kyrko vägen 
fram och tillbaka, eller ock någon annan väg, der det är bu- 
ret lik. 

Kunde man icke taga bot der man tagit sot, så sökte man 
fördrifva det onda väsen, som var sjelfva sjukdomen, 
eller bota på den förgerning, som af detta väsen blifvit 
vållad, genom något heligt medel. Detta medel fattades då, 
antingen sjelf såsom ett heligt väsen, eller såsom helgadt ge- 
nom något slags heliga tydor. Sådana heliga medel voro mån- 
gahanda. Folktron känner således: 

Bot med vatten och med helig tvagning. — När bar- 
net är nyfödt, må det omedelbart tvås i vatten. Detta kallas 
i Wärend för den första lägen, och motsvarar den gamla 
hedniska vatten-ösningen, som fick en ny form i det christna 
dopet. Den första logen har mäktiga tydor emot all slags för- 
gerning, och medan barnet lögas, må ingen komma in; ty då 
kommer vantrefnad på barnet. Vatten till denna lög må vid 
barnets födelse alltid finnas i huset, och må icke hemtas ur 
sjön eller källan, emedan Necken då kan följa in med vattnet. 
Har modren sett vådeld, så lägges i lögvattnet vådelds-kol, att 
barnet icke må få eld-märke. Har hon rört vid svin, så läg- 
ges i logen svinhår, att barnet icke må få svinkoppor eller 
komma att tala igenom näsan. Har hon sett någon brottfäl- 
ling, så lägges något af hans kläder i logen, att barnet icke 



300 Kap. III. Hedna-Tro. 

må få fallande-sot. Hvad helst modren kan ha sett eller vid- 
rört, som kunde vålla barnet lyte, så lägges deraf i lögvattnet. 
Likaledes lägges deri andra ting, som ha tydor för barnets 
lycka. Vigselringen må derföre ligga i den första logen. Lägges 
i denna lög hvita pengar eller ärfdasilfver, så tros barnet bli 
rikt. Lägges deri ett färskt ägg, så får barnet hvit hy; en röd 
klut, så blir det rödblommigt; spånor af en hugge-kubb, så 
kommer barnet icke på stup-stocken, o. s. v. 

Äldre personer söka bot med tvagning i heliga källor. 
Den som har skabb, tros således blifva ren, om han, på mid- 
sommars-afton, först dricker och sedan tvättar sig i en offer- 
källa, hvari då tillika offras en penning eller en knappnål. — 
Gasta-krystning botas, genom att se sig i vatten, som är 
slaget i ett tregjorda-karele, d. v. s. i ett käril, med tre 
band eller gjordar. Vid första ögonkastet synes då äfven en 
skymt af den döde, som vållat förgerningen. — Bölder botas, 
genom att skjuta ut boldamodren (o: trycka ut varet) i ett vat- 
ten, som rinner emot norr. — Heshet botas, om man 
dricker vatten ur en ström, som rinner emot norr, o. s. v. 

Bot med Eld. — Vi hafva redan i det föregående (§§ 44, 
76, 96 o. fl. st.) yttrat oss om elden, såsom sjelf ifrån början 
ett heligt väsen, och om dess tydor emot all slags förgerning 
af orena naturväsen. Till de hithörande spår af en forntida 
eld-kult, dem vi tillförene anmärkt, må här läggas följande: 

Brand-ax i kornet botas, med att man slår eld öfver säden i 
sånings-kärlet. — Brygd och mäsk fredas ifrån förgerning, ge- 
nom att deri lossa ett bösskott. — »Wär boskapen är för- 
gjord, så tag en linde-svamp, hacka honom och koka med 
vatten. Tvätta sedan boskapen dermed och gif dem deraf att 
dricka. Bär sedan le fv ande eld, af vigt omkring kreaturet, 
tre gånger. Det är ofta försökt.» Eller, slå i dymmel veckan 
färsk ko-gödsel öfver fähusdörren, låt den torka, och röka krea- 
turen dermed. — Mare-kyss eller Gasta-kyss botas, med att 
tre gånger kyssa eldstaden. — Gasta-kramning botas, med 
att den sjuke låter tre eldglöder, hvar efter annan, falla genom 
halsa-smukten, emellan lintyget och kroppen, och sedan spottar 
efter dem. Eller, att man stöper öfver den sjuke med tre eld- 



§ 102. Klokskap med bot. § 103 Bot med Läsning ocli Signelse. 301 

glöder, hvilka, genom hålet på en afvig vänd kaka, fällas i 
en vattenskål; en eldglöd öfver den sjukes hufvud, en öfver 
hans midja och den tredje öfver hans fötter. Der som glöden 
hväser hårdast, har man då fått hasta taget på gasten. Eller, 
genom att stöpa öfver den sjuke med smält bly i en vatten- 
skål. Ar den sjuke gastakryst, blir då blyet såsom en hufvud- 
skalle. Eller, skall den sjuke sätta sig i spiseln, och spotta 
tre gånger uppåt pipan. Eller slutligen, må han röka sig med 
svafvel och krut, o. s. v. 

Bot med heliga örter och med heliga träd. — För 
att bota Skerfvan, låter man med stång uppbryta en pion- 
buske. Fatta sedan, oseendes och med handskad hand, en liten 
äggformig rot, som hänger lös under busken. Lägg roten i en 
pung, som bindes på barnets hals, och bränn upp pungen med 
roten, efter nio dygn. — Tandvärk sättes bort, om man 
klyfver en ehn eller ett bärande träd, tager ut en sticka af kär- 
nen, och rifver dermed tandköttet tills blod kommer ut. Sätt 
så in stickan, såsom hon var, knyt om trädet med en tråd, och 
gäck utan att se dig om, o. s. v. 

Många andra heliga medel äro kända i folktron och an- 
vändas på olika sätt till bot. De förnämsta äro från en äldre 
tid: G öbon dast enar (§ 54), hästens hof^ och qvickhorti, eller 
horn som blifvit stångadt af, utan att ha fått vidröra marken. 
Äfven briid^ julaljuset, Jul-öl eller ^4ngcl-öl^ hvättje-sten, 
stål, svafvel^ messe-vin^ kt/rko-ni/ckeln^ krut, o. s. v. äro i högt 
anseende och nyttjas ofta till bot. Det förnämsta af dem alla 
är dock menniskans spott, som hålles för mycket helig, hvadan 
man ock vid all bot må spotta tre gånger. De äldre bote- 
medel, hvilkas tydor berodde af heliga naturväsen, måste således 
allt mera vika för de tydor, som tillhörde mennisko-väsenet. 
Dessa tydor bestämdes då, allt mer och mer, af den till klarhet 
sig utvecklande mennisko-viljan, som hos den kloke fattades 
såsom god och välgörande, i mån af den helighet, som, enligt 
urgammal hednisk folktro, tillades hela hans väsen. 

§ 103. I enlighet med det föreställningssätt, som vi här 
utvecklat, begynte den Kloke, och Spåkonan eller Kloka qvin- 
nan, redan under hedna-tid, att vid bot föröka tydorna af sina 



302 Kap. III. Hedna-Tro. 

medel, genom en högt uttalad eller framsjungen besvärjelse. 
En sådan besvärjelse, som gerna klädde sig i rhytmisk form, 
hette fordom en runa, hvadan ock den kloke i medeltiden får 
namn af runo-karl, I en yngre och christnad form heter be- 
svärjelsen läsning eller Signelse. 

Signeiskor, eller kloka qvinnor, som bota med sig- 
nelse och läsning, äro af ålder kända i Wärend. Landets dom- 
böcker vid början af 1600-talet omtala flerestädes Läsning och 
Signelse, såsom otillbörlig medel, och sammanföra dem med 
vindskepelighet, lef jeri och trulldom. Vid Albo häradsting, 
d. 11 Oktober 1625, ransakades om en beryktad signelska. 
Ramfrö, Nils Gydings i Rösmålen, som redan år 1615 varit i 
i Stenslanda och signat en bonde för ikta-värk (a: gikt). Hon 
hade sedan ofta varit beslagen med »signelse r och lef jeri», 
likasom att »hon mångenstädes i bygden, för sin egen nytta, 
»förvillade folk och tog stora legor». Nu senast hade hon 
varit efterskickad till gården Horjanäs, för att signa mjölk 
och boskap, hvarvid hon då tillika öfvade lefjeri, som vållade 
förgerning och död på Peder i Holevik och Karin i Horjanäs. 
— Gaslander, i sitt ofta anförda arbete om folksederna i West- 
bo (tryckt år 1774), omtalar äfven Signeiskor. Hans ord äro 
dessa: 

^ Signeri har brukats vid alla tillfällen, der någon sjuk- 
dom sig infunnit, och har allmogens bästa läkarekonst mest varit 
med vidskepelse uppblandad, så väl för menniskor som krea- 
turen, hvilket dock till större delen är aflagdt; men spörjes 
dock ganska hemligen och i löndom af gamla gummor brukas, 
som hålla denna sin förmenta konst så hemlig, att ingen får 
den lära, förr än de bli så orkelösa, att de ej förmå den ut- 
öfva, då de, likasom i testamente öfverlemna den på den dottern, 
som de mest tycka om, och tro vara tystmån, eller ock på en 
annan god vän. De tro, att om de lära någon, skall denna 
deras konst förlora all sin kraft hos dem sjelfva, och 
om de lära mer än en, skall ej mer än den som först lärer, 
hafva nyttan af konsten, hvaraf kommer, att många slika olyck- 
liga konster dö ut och blifva allt mer och mer sällsynta. På 
sådant sätt skola dessa kunna, icke allenast när-^ utan ock 



§ 103. Bot med Läsning och Signelse, 303 

frånvarande, stämma blod, stilla tand- och annan häftig 
värk af benbrott och sendrag, bota bölder, halsfall och 
annan hals-sjuka, onda bettet (Poronychia), ögonsjuka, 
och jag vet ej hvad för krämpor på menniskor och kreatur: 
tillaga smörja för skabb, frost i händer och fötter, fördrifva 
kålmaskar, rotmaskar på säd och gräs, o. s. v. Desse 
fÖregifva, att om ej någon silfverpennlng gifves signerskan, 
skall det ej hjelpa, så att egennyttan är ock här med.»*) 

Till och med i vår egen tid, lefva både saken och före- 
ställningssättet ännu qvar hos Wärendsfolket, ehuru allt mera 
vikande undan fÖr en nyare tids förändrade verldsåskådning. 

Efter gammal wärendsk folktro, eger således den kloke, 
kloka qvinnan eller signelskan i sin makt, att, genom läsning, 
upphäfva tydorna, kraften eller den osynliga inflytelsen af alla 
väsen i naturen, af hvad slag de ock må vara. Detta heter i 
Wärendsmålet att döfva. Den kloke förmår, att, med sin be- 
svärjning, döfva eld, dÖfva svärd, döfva krut, döfva 
domaren, dÖfva ovänner, o. s. v. Döfvar han en men- 
niska, så verkas hos denna menniska en förändring i sinnes- 
art, som äfven får namn av ha g v andning. Men oftast an- 
vändes besvärjningen, för att mana eller vita hört orena djur, 
såsom mask, loppor och lÖss, ormar, råttor, vargar och annan 
ohyra, eller att diifva värk och läsa hört sjukdom, denna 
senare då alltid fattad, antingen såsom sjelf ett ondt naturväsen, 
eller såsom en af orena och onda naturväsen vållad förgerning. 
Det är mest för detta ändamål, som läsningen varit allmänt 
brukad af wärendska kloka ända in i senare tider. 

Vid bot med läsning och signelse, går man till väga på 
olika sätt. Det i Wärend mest bekanta är, att döfva värk 
eller läsa bort förgerning uppå en jordfast sten. Denna sten 
må då alltid sökas norrut ifrån stugan. Till denna sten be- 
gifver sig den sjuke eller förgjorde, åtföljd af signelskan, begge 
tigande och fastande, någon thorsdags- (eller söndags-) morgon 
förr än sol går upp. Den sjuke sätter sig på stenen, med an- 
sigtet vändt emot öster, och så att han vidrörer stenen med 



*) Gaslander, anf. arb. s. 57. 



304 Kap. III. Hedna-Tro. 

någon obetäckt del af sin kropp. Ar den sjuke ett spädt barn, 
så hålles detta naket uppå sin moders bara knä. Signelskan upp- 
repar nu halfhögt läsningen, antingen en eller tre gånger, medan 
hon lika många gånger går omkring stenen ansyls, d. v. s. 
mot solen, ifrån höger till venster. Efter läsningens slut spot- 
tar hon på marken tre gånger, och vid hemgåendet må ingen- 
dera se sig tillbaka. 

Skall den kloke stämma blod, läsa bort värk eller bota på 
någon, som icke är personligen tillstädes, så stiger han sjelf 
upp på den jordfasta stenen, vänder sig emot solen och upp- 
repar sin läsning tre gånger, hvarefter han likaledes tre gånger 
spottar på marken. 

Sker läsningen inom hus, vare sig att förgerningen är på 
folk eller på fä, så utf öres den gemenligen under strykningar, 
antingen med blotta handen eller med en hvättje-sten, en hår- 
borste och en ull-sax. Strykningen göres alltid ansyls, om- 
kring det sjuka stället, och för hvarje strykning läses och spottas 
på marken. Äfven botas somlig fÖrgerning sålunda, att den 
kloke tager den sjuke med fem fingrar om hakan och läser: 

Jag skall dig bota 

med tolf goda Guds änglar 

och mina fem fingrar. 

In nomine &.c. 
I vissa sjukdomar, såsom gulsot, sker läsningen under 
knytning. Signelskan tager då en tråd, såsom en märkes- 
tråd, och slår dermed vissa slag och knutar omkring den sjukes 
kropp, medan hon läser. Efteråt spottas tre gånger och tråden 
nedgräfves eller uppbrännes. Detta heter att knyta bort gul- 
sot en. Äfven vårtor kunna knytas bort, genom att slå knutar 
omkring dem med en tråd, och sedan gräfva ned tråden. När 
tråden ruttnat, äro vårtorna borta. En annan form af knyt- 
ning brukas vid tandvärk, då signelskan under läsningen kor- 
sar med den sjukes venstra strumpeband, som hon håller i båda 
ändar, viker ihop, och lägger först vågrätt och sedan lodrätt 
öfver den sjuka kinden. 

Äfven kan förgerning läsas bort vid ett bärande träd, 
af den sjuke sjelf. Således om någon är nedsatt (jfr. § 26), 



§ 103. Bot med Läsning och Signelse. 305 

må han gå ensam, fastandes och tigandes till en apel eller 
annat bärande träd, någon thorsdags- (eller söndags-) morgon, 
förr än sol går upp. Här uppskär han en grästorfva omkring 
venstra foten, lägger henne på sitt hufvud, och går ansyls tre 
gånger omkring trädet, medan han läser. Efter läsningen spottas 
tre gånger. 

En gudsdom ifrån medeltiden, kallad Skärsel (i domböc- 
kerna skertzel), hörer äfven hit, änskönt nu i Wärend öfvad 
utan någon dertill fogad läsning. Skärsel brukas, för att få 
reda på tjufven, när något gods blifvit stulet. Dermed tillgår 
så, att tvänne qvinnor taga ett grynsåll, hålla det lodrätt emellan 
sig, och lägga inuti, på ringen nedtill, en härdsten (bryne), 
en hårborste, en vigselring och en psalmbok, medan en ullsax 
med uddarne instickes i ringen ofvantill. 8ållet fattas nu af 
den ena qvinnan, som sticker fingret i ullsaxens bygel, och på 
detta sätt håUer sållet hängande. Medelst ett serskildt hand- 
grepp föres det sedan ansyls omkring, medan den andra qvin- 
nan vid dopnamnet uppräknar hvar och en, som är misstänkt 
för stölden, det ena namnet efter det andra. När tjufven blir 
nämnd, tros sållet stadna af sig sjelf eller vända sig rättsyls. 
Vi meddela här nedan några läsmngar och signelser^ an- 
tecknade i W ärend, dels efter mundtlig öfverlenining, dels ock 
efter Wärends-allmogens små, prentade eller handskrifna sam- 
lingar. Dessa handskrifter, som nu blifvit ytterst sällsynta, bevaras 
dock ännu här och der, såsom en hemlighetsfull och dyrbar 
skatt. De i dem förekommande läsningar bibehålla både i form 
och anda många drag af medeltiden. Vi hänvisa f. ex. till den 
läsning, för att stämma blod, hvaraf framgår, att man icke må 
spinna på lördagen — likasom man i hednatid icke måtte göra 
någon kringgerning på thorsdagen — , och att den, som på fre- 
dagen borstar sitt hår, dermed rifver upp Christi sår. Genom 
att ha blifvit samlade först i en senare tid, och af okunniga 
bönder, hafva dessa läsningar flerestädes äfven blifvit till formen 
sönderbrutna och förvanskade. Men de äro icke desto mindre 
ytterst märkliga, såsom uttryck af det sätt, hvarpå den fromma 
medeltiden ännu bibehöU ed vida äldre skiftes mythiska na- 
tur-åskådning. 

20—181981 Wärend och Wirdarne. 



306 Kap. III. Hedna-Tro. 

§ 104. När någon är kusad. 

Gäck ut, en thorsdags- eller söndags-morgon, bittida, förrän 
solen uppgår, till en Apel. Skär upp en torf omkring den ena 
foten, lägg torfven på hufvudet, och gäck omkring apein tre 
gånger (ansyls). Läs dessa orden: 

Är jag nu så illa kusen 

och väntar mig ingen bot, förrän jag kommer i jord; 

så har jag nu jord både öfver mig 

och under mig, 

och på mig, 

och rantar mig bot, i namn &.c. 
Gäck så derifrån och se dig intet tillbaka. 

När en häst är dragen. 
Tag tre hår af hans lugg, tre hår af mahnen och tre af 
svansen, lägg i en brödbit och gif honom äta. Sedan stryk 
hästen öfver ryggen och säg: 

Du skall gå 

som sol och måne 

i Jesu namn. 

För Flen (spenböld) på menniskor och kreatur. 
Stryk det sjuka stället afvigt (ansyls) med en hvättje-sten, 
en borste och en ullsax. För hvarje strykning spotta på jor- 
den, och läs: 

God morgon (god afton) Flen! 
Om du vore så stor som ett klocketorn, 
skall du bli så liten som ett senaps-korn. 
Du skaU vissna och bli ingenting. 
I namn Ikc. 

A-tt hinda barnamodren. 

Jag skall din barnamorska binda. 

Hon skall icke i din rygg och dina länder gånga; 

hon skall siadna under ditt nafvelaband, 

i try heliga namn. 



§ 104. Läsuingar. 807 

^tt döfva domaren. 
Se på honom emellan dina fingrar, och läs dessa ord: 
Jag ser igenom fingren min 
och förvänder hågen din 
ifrån alla menniskor och till mig. 
Och min talan skall vara din talan 
och mina tänder skola binda dina tänder. 
I namn (Séc. 

För Trollskott. 

Jag skjuter bort Trollskott, 
Villappa-skott, 
Måna-skott, 
Skäppe-skott, 
Såll-skott, 
Grissle-skott, 
Ugnqvasta-skott, 
Jord-skott, 
Sol-skott, 

af hvad slag det vara må. 
I namn &.c. 

For Ref-ormar. 
Ref-ormen hafver döttrarne nio. 
De nio blefvo åtta; 
de åtta blefvo sju; 
de sju blefvo sex; 
de sex blefvo fem; 
de fem blefvo fyra; 
de fyra blefvo tre; 
de tre blefvo två; 
de två blefvo en; 
den ena blef ingen. 

Att stämma hlod. 
Jag skall detta blod binda 
med mina tio fingrar. 

I namn &c. 



308 fiap. III. Hedna-Tro. 

Detsamma. 

Du skall stå, 

som den man som stod 

inom helvetes port. 

Genom tre heliga namn &.c. 

Detsamma. 

Stig pä en jordfast sten, och läs detta tre gånger emot 
solen: 

Statt stilla, du blod! 
som Jordans flod, 
När Vår Frälsare sig döpa lät. 
I namn &.c. 

Detsamma. 

Jag stämmer detta blod, 

som Jesus stämde Farons (!) flod. 

Ehvad namn och färg det vara må, 

så skall detta blodet stadna och stilla stå 

i Ostanväder och JNTordanvind. 

I de tre namn &.c. 

Detsamma. 

Blod, Blod, var du så led (att) rinna, 
som Jesus är led en qvinna, 
som om Lördagen brukar spinna! 

Blod, Blod, var du så led (att) rinna, 
som Jesus är led en qvinna, 
som om Fredagen borstar sitt hår 
och rifver upp Christi sår! 

Blod, Blod, var du så led (att) rinna, 

som Jesus är led en gråhårig man, 

som går till tings och vet rätt, men vittnar orätt! 



§ 104. Läsningar. 509 

Blod, Blod, var du så led (att) rinna, 

som Jesus är led en gråhårig man, 

som står på helvetes brädd med en staf i hand! 

Fur Håll och Stygn. 

Håll med våld, 

som Christus lät sig föda. 

Intet håU hålle dig! 

Intet styng stinge dig! 

I helga Trefaldighets namn. Amen. 

För Ormbett. 

Gub, Gub, Gub under grane-rot 
stack Vår Herre Jesus i hans fot. 
Sprack den som stack, 
men inte Han, som skadder vardt. 
Genom de tre heliga namn &:c. 

För sjuka kreatur. 

Boka gick på lida. 
»H vårföre bökar du? 
H vårföre bökar du?» — 
»Jag är solstucken, 
jag är bensprucken, 
jag är kött-modig.» 

Så kommer Vår Herre Christus och säger: 
»jag skall bota dig 
med malt 
och salt 

och tre sillstjertar och kalf va-löpe.» 
I namn &:c. 
Medan läkemedlet gifves, läs bönen tre gånger. 

När kreatur fatt trollskott. 
Tas skottkolfven till ett lås och slå dermed kreaturets 
kropp, korsvis och på olika ställen, medan du läser: 



210 Kap. III. Hedna-Tro. 

Trollkarlen gick åt skogen att skjuta. 
Mötte honom Vår Herre Cliristus och sade: 
»hvart skall du gä?» 
Svarade han: 

>jag skall gå åt skogen och skjuta; 
jag skall skjuta folk och jag skall skjuta fä, 
ehvad som före är.» 
Sade Han: »det skall jag dig förmena. 
Du skall skjuta stockar och jordfasta stenar.» 

In nomine &c. 

För Tand-värJc. 

Job stod på stenen: 

han måtte så jämmerligen vena (a: gråta). 

Der kom Jesus gångandes fram: 

»Hvi jämrar du dig så, Job?» — 

»Jag må väl jämra mig och jag må väl vena, 

att jag har mask i mina tänder 

och under mina länder.» 

»Se på solen,» sade Vår Herre, 

»och spotta på den heliga grund, 

så får du bot i samma stund!» 

1 nomine &.c. 
Läs detta på en jordfast sten, med ansigtet vändt emot solen. 
Efter läsningen spotta på marken; 

För Krcdet pä hästar. 

Vår Herre Christus red sig genom ett led, 
så blef hans fåle vred och i led. 
Genom de tre heliga namn &:c. 

För Sär. 

Vår Herre Christus stod på den gröna jord 
och förband alla sina sår. 
Så gör jag dig, N. IV. 
Detta såret skall hela 



§ 104. Läsningar, 311 



och inte bulna; 
och stå stilla 
och inte värka. 



I namn &.c. 



^tt fria sig för Ovänner. 

Vår Herre Christus gick sig i Örtagård; 
Han såg sina fiender för sig stå. 
Han bar upp sin välsignade hand, 
band dem alla i Jesu heliga namn. 

^tt döfva svärd. 

Vår Herre Jesus red i Herrefärd, 
då döfvade Han alla svärd, 
och alla vapen som Han såg, 
dem tog han egg och udd ifrå. 
Så tager jag i dag från alla mans hand. 
Nu skall yxa och bössa bli f va 
och skola hvarken bita på kött eller ben, 
förr än Jungfru 3Iaria föder en som är 
båldare än Christus, 
som är födder ej fler än en. 

1 namn &.c. 

Att stilla Eld. 

Vår Herre Jesus gick ner vid sjö och strand, 
der stillade han både eld och vann (.>: vatten); 
detsamma gör jag med Hans kraftiga hand. 

Eld, stadna nu så fast och stilla, 

som Christus stadnade vid korset och lät sig 

fastnagla! 
Så stadna nu, vid Fadrens kraft, 
och Sonens makt, 
och den Helige Andes visdom! 

I namn &.c. 



3i2 Kap. III. Hedna-Tro. 

För sjukdom på kor (Grjinme-bett). 
V^år Herre och Sankte Pehr, 
de gingo sig den vägen fram, 
så mötte de den svarte Crrymmen. 
Sade de till honom: »hvart skall du gå?» 
»Jo, jag skall gä till N. N:s ko i N. N. 
och hennes ben bryta, 
och hennes kött slita, 
och hennes mod borttaga.» 
Svarade Vår Herre och Sankte Pehr 
till den svarte Grymmen: 
»Aldrig skaU du gå till N. N:s ko i N. N. 
och hennes ben bryta, 
och hennes kött slita, 
och hennes mod borttaira.» 

1 namn &.c. 



För Gast a-kry stning. 

Vår Herre Christ och Sankte Pehr, 

de gingo sig den vägen fram, 

så möter dem en döder man. 

Då sa' Vår Herre och Sankte Pehr 

till den döde mannen: 

»hvart skall du gå?» 

Den döde mannen sa': 

»jag skall gå till N. N.» 

»Hvad skall du der?» 

sa' l^år Herre och Sankte Pehr. 

»Jag skall krysta honom, så hjertablodet skall rotas. 

»Nej, det skall jag förvägra dig. 

Jag skall lägga dig under stock och sten, 

så att du skall göra ingen man mehn.»^) 



*) Denna signelse är af C. Linnceus antecknad i Wärend, äi 1741, och 
meddelad i hans Öländska och Gothländska resa, s. 28, 29. 



§ 104. Läsningar. § 105. Latinska besvärjelse-formler. 313 

För Ormar (fragment). 
Skärthorsdagen, om en morgonstund, 
Jungfru Maria gick sig åt rosende-lund. 
Der hörde hon den hale, den fule Spiliom Spilus, 
den röde Dorman hväsa i daggen o. s. v. 

§ 105. Äfven hcsvärjningar på latin förekomma icke 
sällan i Wärends-allmogens hemliga anteckningar. Ursprung- 
ligen författade på ett främmande språk, och afskrifna först af 
munkar och djeknar, slutligen af bönder, hafva de under tider- 
nas lopp blifvit ända till oigenkänlighet förvanskade. Man kan 
dock ännu urskilja enstaka latinska ord och kabbalistiska formler, 
medan det stora antalet korsningar (i skrift utmärkta genom 
+ ) tydligen hänvisar på, att de varit flitigt brukade af de ka- 
tholska kloster-bröderna. 

Vi meddela såsom prof några hithörande latinska besvär- 
jelse-formler, alla ifrån Wärend, och de flesta afskrifna hos en 
klok gubbe nere vid gamla gränsen, år 1841. 

Att döfva Krut. 
Tenita apepa sutuna Rutas. 
Varde så doft i fånens namn! 
I {Anm. Man igenkänner här den bekanta kabbalistiska 

formeln: Sator Arepo tenet opera rotas.) 

F'6r skjutande och sårande. 
Skrif dessa orden på din värj-klinga: 

N. + mana + voahls + natus + flitie + 

Att vinna i Rättegång. 
I Tag hjertat af en Här-fogel och bär hos dig, samt skrif 

dessa orden: 

+ me + prome + causom + tibi + non + vini 
+ opro -f me + 

Att döfva menniskor. 
Upplyft tre gånger ditt högra pekfinger emot dem som du 
träter med, och säg dessa ord: 

vara vira vaum diabolis. 



314 Kap. III. Hedna-Tro. 

För tand-värk. 

Skrif dessa ord och häng om den sjukes hals: 
+ dra + som -f trado + um + do + kirn 
+ per + pictum + 

Om någon har stulit, att fä det uppcnharadt. 

Skrif dessa orden på en ost-skifva: 

+ pax + max + nis + skaris. 
Gif osten åt tjufven att äta och säg: 

^faar du stulit, så ät i alla djeflars namu.^ 

Detsamma. 

Skrif i en ost dessa orden: 

man + en hem + betila 4- + + truma + 
paté + deus + vinai + 

När något är stulet, att få se tjufven. 

Gäck en thorsdags- (eller söndags-) morgon, fÖrr än solen 
uppgår, och tag en spann vatten. Lägg i vattnet dessa sju 
orden, skrifna på ett rent papper: 

Z. C. E. Skocksalm. x. f. bär. 
Ställ dig sedan och titta på vattnet genom en q vistaborra (o: q vist- 
hål i träd, knagg-hål), och säg: 

»Jag begär att få se den tjuf, som stulit hos N. N., och 
det skall ske i fans namn, och i de fyra öfver-djeflarnes namn, 
förr än solen går upp!» 

Läs derefter Marie bön: 
Välsignad är min lifs-frukt, 
välsignadt är mitt blod. 

Likasom Noeman blef välsignad och helbregda gjord 
vid profetens röst; 

likaså skall jag ock varda genom Herrans ord. 

I namn &c. 
Du får då se tjufven i vattnet. Då skall du läsa efterföl- 
jande ord: 



§ 103. Lalinska besvärjelse-formler. § 106. Cypriani Förmaning. 315 

»Virgo est Egria pronobis sapp peurnem i fund preles udi 
dogmeus nd nobis ferent tropre um quiu nostros fiarestus est i 
magnet mor fader si approberia. Oia domeus pvodbis.» 
Sedan säges: 

Vik till ditt rum igen, 
och inte skada mig mera än en mus 
en jordfaster sten. 
I namn &.C. 

När Jiskc är skäm dt. 

Gäck en sÖndags-afton till en flog-rönn; men du må 
inte leta efter henne, utan skall förut veta hvar hon står. Gäck 
sedan afvigt (o: ansyls) omkring flogrönnen och aftag en gren 
med din venstra hand. Fatta så grenen i din högra hand, 
ställ dig på en jordfast sten, och säg med hög röst: 

»Sup dome apatoni pit hium captu gratia.» 
Om du hör någon tala, behöfver du icke se dig om; ty dig 
vederfares intet ondt. Gäck så tigande derifrån och kasta 
flog-rönnet. Det hjelper och är försökt. 

§ 106. Utom dessa och liknande läsningar och signelser, 
förekommer i Wärends-allmogens hemliga anteckningsböcker 
äfven en vidlyftigare maning eller besvärjelse, med titel: Cy- 
priani förmaning, som ock Christi helgedom. Det är 
närmast och egentligen denna skrift, som hos folket är känd 
under namn af boken, den lilla boken, till skillnad ifrån den 
stora boken eller Svartkonst-boken, hvarom vi få tala i det 
följande. , 

Såsom redan sjelfva namnet antyder, är Cypriani förmaning 
af främmande härkomst, och har, under tidernas lopp och vand- 
ringen ifrån land till land, fått många tillsatser, ändringar 
och förvanskningar. I den form, hvarunder denna skrift före- 
kommer i Wärend, uppräknar hon således ett antal natur-väsen, 
hvilka blott tillhöra den rent nordiska folktron, medan språket 
i öfrigt hänvisar på, att skriften till oss inkommit öfver Dan- 
mark. Således kallas frälsaren ^Löwen» af Juda stam; der 
talas om de ^ris och sveber (sv0ber) han blef slagen med», om 



316 Kap. III. Hedna-Tro. 

Sancte Bengts »ådruhet» (a: nykterhet) o. s. v. Form och in- 
nehåll erbjuda eljest föga af intresse, diktionen är släpig, ut- 
tryckssättet uttänjdt och prosaiskt, och det är blott här och der 
i de kraftigaste besvärjningsformlerna, som språk och tankegång 
vinna någon högre lyftning. 

Cypriani förmaning består af flere stycken, af h^alka det 
första och vidlyftigaste är en signelse eller hesvärjelse, 
till skydd för Christi tjenare N. IV. emot djefvulen och onda 
andar. Vi meddela deraf några utdrag. 

Kyiieleeson! Herre, Gud Fader i hiinmelen, förbarma dig öfver denne 
Jesu Christi tjenare jV. N. ! — — — — — — _ 

Sä, du djefvul, skall se Guds +, Jesu Christi -f, och den Helige Andes +. 
Det skall hjelpa för hvad slags ond rot du äst, som hafver gjort denna person 
skada inom eller utom hus. Äst du af de tio regementer i helvetet, eller du 
äst samma regemente undergifven, eller du äst af den yppersta proxen, eller furste 
i helvetet, Lucifers tjenare, 

eller du äst nordflygande, 

eller du äst vestflygande, 

eller du äst österflygande, 

eller du äst söderflygande, 

eller du äst i rundkrets eller orät,(!) 

eller du äst öfver jordene, 

eller du äst under jordene, 

eller du äst i hus, 

eller under hus, 

eller du äst ringdjefvulen, som kallas trollfolk, 
och hafver du djefvulen på din sida, så hafver han Gud på sin sida, som stöter 
djefvulen, Lucifer och Beelzebub, med allt sitt onda, förargliga sällskap, neder 
af den himmel, som Gud Fader hafver sin boning i. — — — — — 

Ast du onda menniskor, 

äst du Elf v or, 

äst du Vattenhästar, 

äst du Skogsnufvor, 

äst du Bergtroll, 

äst du husemoder,(!) 

äst du Hyllemoder under bordel, 

äst du Gast eller Återgångare, 

äst du Geoxen,(!) 

äst du Spagafig,(!) 



§ 106. Cypriani Förmaning. 317 

äst du Välter, 

äst du Bol välter, 

äst du Jord välter, 

äst du annat opjyske, 
och hvad slags ondt, det vara kan, skall vika för Guds Faders +, Guds Sons 4- 
och den Helige Andes + — — — — — — — — — — — — 

Jag förmanar och förbjuder eder, vid det heliga som Gud hafver skapat. Jag 
förmanar och förbjuder eder, 

vid himmel och jord, 

vid sol och måne, 

vid alla ljusa stjernor, 

vid de fyra elementerna, 

vid alla Guds heliga änglar, 

vid den stormande Ihordön, 

vid ljungelden, 

vid de tolf Evangelister, 

vid de tolf utvalda Apostlar, 

vid alla heliga patriarker och lärofäder, 

och alla menniskors tro och tålmodighet, 

och alla heliga Söndagsläsningar och böner, 

och vid Sancte Bengts ådruhet, 

och vid Jungfru Marie kyskhet. 



Dem binder jag med de streck och starka band, som Jesus band sina fiender 
och ovänner med. Jag binder 

deras händer och tunga, 

lefver och lunga, 

mun och mule, 

ben och bruske, 

lif och styrka, 

makt och vilja, 

och allt hvad pä och i dem är. Jag binder med de band, som Jesus 

band Judarne i Örtagärden, Jag binder i Guds kraftiga namn &c. — 

En annan uppteckning af samma besvärjelse, likaledes ifrån 

Wärend, börjar sålunda: 

Kyrieleeson! Herre förbarma dig. Jag Cyprianus, den evige Guds 

dyrkare, besvär dig djefvul och förbjuder dig, 

djefvul och alla onda andar, 

och alla Trollfolk och onda menniskor, 

och alla Elfvor och Vatluhästar, 

och alla Gårdpukar och Skogsnufvor, 

och all Bergtroll, Hyllemoder under bord, 



318 Kap. III. Hedna-Tro. 

Eldgastar, Atergångare, Glogsoar, 
all spökelse och all slags Vätt er, 
Skogsvättar och all annan okyskhet (3: opjyske), 
dem förmanar och förbjuder jag &c. &c. 

Andra stycket af Cypiiani förmaning är en signelse eller 
besvärjelse^ till skydd för Christi tjenare N. N:s kalfvar, kor 
och. fänad, emot trollfolk, otida menniskor, så ock g-ård- 
pukavy skogsnufvor o. s. v. Äfven denna signelse är mycket 
vidlyftig, och affattad i nästan alldeles samma ordalag som den 
föregående. Vid slutet tillägges: »läs Patter Nostre (o: Pater 
Noster) och välsignelsen! » — Enligt en annan uppteckning bör 
härutöfver äfven skrifvas: 

solens och månens tecken Cl) (Di 

Jesu Christi och de två röfvarenas kors f i* f, 

Jungfru Marie vapen ^ 

Sant Pehrs vapen -^ 

Sante Bengts vapen ^ 

Sante Hans vapen ^X. 

och Christi kors spikar ^ 

Bot i Jesu namn! 

— Huru denna mystiska skrift skall användas, uppgifves lik- 
väl ej närmare. 

Ett tredje stycke, som vi funnit tillsammans med Cypriani 
förmaning, likväl utan visshet att det ifrån början tillhört denna 
skrift, är en signelse eller besvärjfiing emot råttor och möss 
i åkrar och ängar. Inblandade stycken af rådbråkad latin 
förråda tillräckligt, att denna besvärjning varit brukad af medel- 
tidens munkar. Vi anföra några utdrag: 

För möss och råttor i åkrar och ängar. 

Gäck ut en thorsdagsmorgon och säg: 

»Råttor och möss, som aren i denna vång, åker och äng, lador och golf! 

— — Jag besvärjer Eder, att J blifven denna vång, åker eller golf så led, som 
Christus var led den man, som gjorde orätt emot sin nästa. Möss, både stora 
och små! Jag besvärjer Eder — — 

vid Guds nåde, 

vid sol och måne 

och alla lysande stjernor; 

vid vägar och o vägar. 



§ 106: Cypriani Förmaning. § 107. Heliga Män och Qvinnor. 319 

vid liimmel och jord, 

vid berg och dalar, 

vid skog och mark, 

vid sten och träd, 

vid alla djur, som Herren skapat hafver. 
Jag besvärjer Eder, stora och små, hurudana J aren och månde vara, hvar J 
aren, antingen i klippor, i stenrefvor eller i jorden; så mån J på timman draga 
till annor ställe — — icke heller bita något strå af denna säden — — och 
alla masten J bortvissna, utan J genast dragen bort på annor ställen och pa 
annans grund — — — — In nommine pat. felle et spire. samet (a: in no- 
mine patris, filii et spiritus sancti). 

Jag besvär Eder vid den Gudens namn: 
Marilla Mubelum Dralam, 
att J straxt hädan viken ifrån detta hus. 

Corodis Mabell Branat Modilose Corejelium Pacrenellus. 
In nomine &c. 

I en annan, afvikande uppteckning, likaledes ifrån W ä- 

rend, manas råttorna och mössen jemväl 

»vid den heliga graf, som Vår Herre låg uti — — — 
vid himmel och jord, 
vid sol och måne, 
vid stenar och plantor, 
vid vatten och land, 
vid aska och sand, 
vid löf och gräs,» o. s. v. 

§ 107. Ur den hedniska folktron, om den klokes och kloka 
qvinnans heliga tydor och siare-förmåga, utvecklade sig, under 
medeltiden, den katholska folktron om Heliga Män och Qvin- 
nor. Medeltidens Helgon är nemligen i grunden samma väsen 
som den hedniske kloke, ehuru i en christnad uppenbarelse- 
form, och hela föreställningssättet kan i folktron följas, ifrån 
hedendomen och genom medeltiden, ända fram i vår egen tid. 

Heliga män och qvinnor, såsom de uppträda i folksägnen 
och folktron, karakteriseras således på alldeles samma sätt som den 
kloke, nemligen genom sin siare-förmåga och sina heliga 
tydor. Af den förra hafva många drag bibehållit sig i folkets 
hågkomst. Ännu om en luthersk prest i Wierstad, Nicolaus 
Magni Wiraeus, af folket kallad Gamle Herr Nils eller Mäster 
Nils, förtäljas många syner. År 1628, samma söndag då In- 
gemar i Arnanäs kämpade för sitt lif med några danskar 



320 Kap. Hl. Hedna-Tro. 

(skåningar) vid Christianstad, eller, enligt folksägnen, då han 
kämpade med en drake på Sannaböke lycka skall Mäster Nils 
ha blifvit i sy ne midt under sin predikan, så att han ropade: 
»här är nu en man, som i denna stund strider med djefvulen. Beder 
för honom en god bön!» — Vid samma tid hände ock, att en qvinna 
i Röckla dog i barnsbörd, på sjelfva jul-afton, medan allt folket 
yar i badstugan. Men fast alla tänkte att hon var död, såg Herr 
]Vils i syne, att hon var bergtagen af trollen. När han 
begrof kistan, sade han derföre: »nu begrafver jag en alebild.» 
Först sju år efteråt dog qvinnan i berget hos trollen. Då sade 
Herr Nils till mannen: »nu är din hustru död och hennes liUa 
barn i Abrahams sköt.» Såsom, enligt wärendsk folksed, 
en barnsängsqvinna aldrig må lemnas ensam, af fruktan för 
trollen, gjorde händelsen ett djupt intryck, och ännu i senare 
tid har en visa derom blifvit diktad. — Äfven berättas om 
Herr Nils, att när han jordfäste lik, såg han alltid uppåt kyrko- 
spiran. Der satt då själen efter den döde, och när Herr Nils 
kastat muUskoflarne, flög antingen en hvit dufva emot him- 
melen eller en svart korp bort emot skogen. Samma folktro 
har ännu i senare tid varit gängse, så väl om vissa andans 
män ibland presterna, som om prester i allmänhet. Om flera 
af våra samtida har det således varit en sägen, att de kunnat 
se folk längre än till tänderna, eller, att de kunnat se mer än 
andra. Alla troUbackor, som i dymmelveckan gjort färden till 
Blåkullan, tros vara »tvungna» att på påskdagen komma till 
kyrkan, der de då af presten igenkännas. När presten jordfäster 
lik, tro många än i dag, att han kan se om den aflidne dött 
salig eller icke. Det är af denna orsak, som presten, vid 
jordfästning, alltid kastar sin blick uppåt skunken (kyrko-taket) 
eller torn-spiran. 

Heliga män och qvinnor, såsom de uppträda i folksägnen, 
hade ock heliga tydor eller en helig, deras väsen inneboen- 
de kraft, hvarmed de beherrskade alla naturväsen och 
kunde fördrifva onda andar, ja, till och med djefvulen sjelf. 
Dessa tydor eller denna kraft utströmmade ur hela deras per- 
sonlighet, och verkade på alla väsen och menniskor, som med 
dem kommo i beröring. Han meddelade sig till och med åt 



§ 107. Heliga Män och Qvinnor. 321 

deras kläder, enligt samma föreställningssätt, som vi finna 
ännu gängse i de katholska länderna. 

Om en Jielig fru., som enligt wärendsk sägen bodde i Hof- 
gård, i Östraby by af Ryssby socken, förtäljes, att hon livarje 
dag gick att bedja vid en helig källa, som ligger emellan 
Ryssby prestagårds veke och Östraby veke*), och efter henne 
än i dag heter Sankta Birte hälla. Frun blef härigenom så 
helig, att hvar helst hon ville upphänga sin kappa, så häng 
kappan utan spik eller knagge. Men en soldag, när hon kom 
hem, kunde hon icke få kappan att hänga, ehvar hon också 
bjöd till. Då föll hon på sina bara knän och bad Gud; men 
det var allt fåfängt, kappan föll ändock ned. Så vände hon 
om till källan och bad der å nyo, och gick sedan varligen och 
såg sig om, der hon hade vandrat stigen fram emellan åkrarne. 
Då såg hon, att hon råkat trampa ned tre rågstrån, och var 
detta en stor synd, som hon hade begått den dagen. Hon reste 
så upp råg-stråna och stöttade dem väl, och sedan häng hennes 
kappa utan knagge, hvarhelst hon ville. 

Om Herr Nils i Wierstad berättas, att han hade en bror, 
åt hvilken han en gång lånade sin handske. Handsken var 
så helig, att brödren, som bar honom, deraf sjelf blef i syne 
och kunde se huru folket kom in i kyrkan, hvar och en följd 
af en liten svart pyssling (jfr. § 93). — Runde någon, vid 
jordfästning, oförmärkt ställa sig på Herr Nils' kappa, så fick 
han se hvar själen efter den dÖde flÖg bort, såsom en svart 
korp eller en h\at dufva. Fick någon ställa sig på Herr Nils' 
fötter, så hörde han himmelrikets klockor. Herr Nils sjelf hade 
sådana heliga tydor, att han kunde mana fram dödingen eller 
genfärden af den qvinna, som blifvit satt qvick i jord i Raje- 
lund (jfr. § 66), och med henne samtala, alldeles såsom pro- 
feten Samuel kallade fram spå-qvinnan. Afven berättas, att 
det var ett ställe, der en ond ande dref sitt spel. Äfånga pres- 
ter kommo dit; men de fingo af anden hÖra alla sina hemliga 
synder, och måste vända om med oförrättadt ärende. Slutligen 
efterskickades äfven Herr Nils, och anden ljög på honom många 

*) Veke, å-veke, i Wärendsmålet 3: strandsremsa eller mad, som höst och 
vär öfversvämmas af ån. 

21— ISJSSi. Wärend och Wirdarne. 



322 Kap. UI. Hedoa-Tro. 

synder. Men Herr Nils bevisade honom att han ljög, och fick 
makt öfver honom, så att anden sökte fly och fÖrhammade sig 
i mångahanda och förfärliga skepnader. Andteligen stack Herr 
Nils ett hål i fönsterblyet, och genom detta hål måste anden 
söka sig ut*). 

Samma sägner gå äfven om andra gamla Wärends-prester, 
hvilka, enligt folktron, voro »Mästerprester, som kunde drifra 
Satan». Om en sådan helig andans man förtäljes, att, när 
axeln om natten brustit på hans åkdon, kallade han fram djef- 
Yulen och tvang honom att tjena såsom fjerde hjul under vag- 
nen. Likaledes berättas om en nyligen afliden berömd folk- 
talare, att han såg «djefvulen personligen tillstädes i en lekstuga, 
och att drängen, som icke kunde se den onde anden, straxt blef 
i syne, så snart han fått sticka sin fot i sin husbondes skodon. 
Enligt samma föreställningssätt är det ock ännu folksed, att 
qvinnorna, efter Gudstjenstens slut, trängas omkring presten, 
och, under någon förevändning, taga honom i hand eller röra 
vid hans klädefåll, för att sålunda bli delagtiga af den ande- 
liga kraft, som utströmmar af hans väsen. 

§ 108. Det var förnämligast genom brinnande feön, som 
den helige mannen under medeltiden förökade sin andeliga 
kraft och vann sina heliga tydor. Bönens makt är således mak- 
ten af menniskans vilja (§ 97) och af det talade ordet (§ 98), 
i deras högsta uppenbarelse och i deras riktning emot det eviga. 
Denna makt blef större, i mån af den hängifvenhet, hvarmed 
menniskan i bönen öppnar sitt sinne för det gudomliga och 
låter sitt väsen deraf genomträngas. Bönen antog derföre ifrån 
äldsta tider gerna en rythmisk form, och höjde sig i den christna 
kyrkan tidigt till psalm och kyrkosång. 

Bönen har i alla tider förmått mycket eller haft stora ty- 
dor. I dess äldsta och enklaste form kunde man med bön 
och offer försona vredgade gudar och naturväsen. I medel- 
tiden kunde den fromme, genom bön och goda gerningar, 
höja sig till helgon, såsom sådant befalla öfver naturen, göra 
tecken och bota sjukdom, samt, med kraften af sin vilja, ned- 



") P. Wieselgren, IVy Smålands beskrifning. II. ss. 765 — 6. 



§ 108. Bönen. 3S8 

kalla himmelens änglar till skydd öfver menaiskan och 
dess företag. Och, i rår egen renade troslära, behåller bönen 
samma i menniskans väsen grundade betydelse, om vi än nu 
mera förnämligast afse dess eviga makt, att höja den religiösa 
känslan, rena sinnet, och stärka viljekraften till det goda i 
tanke och handling. 

Hos Wärends-folket bibehålla sig ännu några Icatholsha 
böner ifrån medeltiden. De uttrycka alla det åskådningssätt, 
som vi nyss påpekat. Genom böner, mest till jungfru Maria, 
kan menniskan således afbedja regn, fÖrdrifva allt ondt ifrån 
huset och nedkaUa änglarne till skydd af nattens hvila. Afven 
sjelfva den yttre formen är af en rörande enfald och barna- 
from oskuld. De medeltids-böner, som vi här anföra, äro dels 
i förra hälften af 1700-talet antecknade af Lektorn i Linköping 
Johan J. Törner*), dels ock, ännu på i 840-talet, samlade af 
författaren. 

En bön att afbedja regn. 
Jungfru Maria hon satt på stätta, 
hon borsta' och hon fiäta\ 
Hon bad till Gud allena, 
att regnet måtte lena 
och solen måtte skina, 
först på folk och sen på fä, 
och så på Jungfru Marie lilla hvita knä. 

Amen. 

Aftonbön. 
Här går ett litet' barn omkring detta huset; det sjunger 
så lusteliga: 

Jungfru Maria står upp och tänder ljus. 
Gud vare med oss i detta hus! 
Hon lycker våra ögon. Hon täcker vår mund, 
Hon friar vår själ ifrån helvetes grund. 

Guds ord. Amen. 



*) Törner, Samling af Vidskeppelser (Hdskr. i Linköpings Gynmasii Biblio- 
thek) ; kapitlet de reliquiis paganismi et papismi in Smalandia. 



324 Kap. III. Hedna-Tro. 

Aftonhön, 
Här binds ett band ikring detta hus med de fyra Evan- 
gelister. 

Ho sjunger Psalmen? 

Det gör Jungfru Maria, hon har bok i barmen, 

och Christus på armen. 

Christus föll på knä för henne. 

Christus signe både mer och mindre! 

Intet ondt i huset må gå! 

Intet ondt i dörren må stå! 

för Christi skuld. Amen. 

Aftonhon. 
Tolf goda Guds änglar 
följa mig till sänga 
Två vid mitt hufvud. 
Två vid min högra sida. 
Två vid min venstra sida. 
Två vid mina fötter. 
Två söfva mig. 

Två följa min fattiga själ till himmelriket. 

Amen. 

Aftonhön (upptecknad år 1849 i Hjortsberga socken). 
Jungfru Maria med sin hand 
tog boken i barmen 
och Jesum hade hon på armen. 
Detta skole vi sjunga 
tre gånger innan vi gå till sänga, 
så väcka oss alla Guds änglar. Amen. 

Aftonhön (upptecknad år 1849 i Wislanda socken). 
Jungfru Maria satt och sang, 
hon hade en bok uti sin hand. 
Hon hade Jesum på sin knä. 
Gud bevare folk och fä! 
Gud bevare stad och land! 
Gud bevare qvinna och man! 



§ 108. Böneo. 325 

Gud bevare större och mindre! 
Jesus vare nu härinne! 
Amen. 

Bön när man uppgör eld, 
I Jesu namn vill jag min eld upptända, 
Gud late honom ej vidare komma, 
än att två händer kunna honom vrida och vända. 

Amen. 

3ön. 
Jag gick mig om tre glödheta stenar. 
Jag tyckte det var mig stor skam bekänna 

mina synd. 
Så sade den ovälduge Gud: 
»Du var mig så tro (3: trogen); 
du gaf almosa god. 
Du gaf almosa god; 
du skall mig uppstå. 
Så länge du lefva må! 
Evinnerliga». 
Amen. 

Bön, 
Den välsignade påsk-fredag, 
Vår Herre skulle till sin bön att gå, 
såg han pinan för sig stå; 
så blinkade Jesus. 
Sade Fadren till Sonen: 
»min son, statt ständeliga, 
strid manneliga! 
Yerlden är förgänglig; 
himlen varar evinnerlig.» 
Så kom Jesu Moder gångandes: 
Jesus stod på korset ståndandes. 
Jesus upp sina ögon leder, 
på välsignade Moder sina såg: 
det heliga blod på korset utrann. 



32C Kap. III. Hcdna-Tro. 

»IVu har jag förlöst både qvinna och man.» 

Ho denna bönen läsa vill och läsa kan 

tre gånger om aftonen, 

tre gånger om morgonen, innan han äter Guds bröd, 

skall aldrig hans själ komma i helvetet. 

Guds ord. Amen, 

Bön (läsen af en gammal qrlnna i Härlunda 
socken år 1841). 
Jesns han låg på sina bara knä, 
han svettades både vatten och blod. 
Tolf voro hans änglar. 
Tolf voro hans apostlar. 
Tolf qvinnor kommo till grafven. 
Stan nu och lydens, men's jag läser denna lilla bönen 

rätt och väl! 
Om mina synder vore aldrig så stora, så bli de för- 
låtne i Herrans Jesu namn. 
Amen. 

§ 109. Vi hafva redan i det föregående (§ 96) omtalat 
den hemlighetsfulla onda inverkan eller förgerning, som vål- 
lades af orena menniskor, medelst deras onda tydor, uppå 
andra svagare väsen, vare sig på vexter, djur eller menniskor. 
I mån som dessa onda tydor hos menniskoväsenet fattades så- 
som allt mer medvetna och beroende af menniskans egen onda 
vilja^ utvecklade sig ur denna äldre, rent mythiska natur- 
åskådning, folktron om Trolldom eller Lapperi, licfjeriy 
Kuseri^ f^inskepelighet. 

Trolldom eller Lapperi^ i hvilka ord man ännu igenkänner 
folknamnet af de hälft mythiska Trollen eller Syd-Lapparne 
(jfr. § 26), innebär då i allmänhet föreställningen om hvarje 
handling, hvarigenom menniskan vållar förgerning uppå 
andra väsen, genom tydorna af sin egen orena vilja, 
eller af orena och onda naturväsen eller naturting. 
I sin enklaste form kunde trolldom således öfvas redan genom 
trollets, trollkarlens, eller trollbackans eget orena väsen och 



§ 109. Trolldom. Lapperi. 527 

onda vilja. Denna yilja erhöll dock ännu starkare tydor, när 
hon uttryckte sig i det högt uttalade ordet eller i någon 
yttre, symbolisk handling, beggedera oftast af den allra 
enklaste beskaffenhet. 

Enlifft ännu jrällande folktro kunna således troUbackorna 
vita på andra sjukdom, ohyra och annan förgerning. Detta 
sker då' genom ord, vit-ord eller utvisning, d. v. s. genom 
en olika uttryckt, enkel tillsägelse, befallning eller hänvisning. 
Bölder kunna således vitas på en annan, ifall man »skjuter ut 
boldamodren> emot någon viss gård och säger: »nu skall den 
eller den ha det.» Äfven om man stryker af varet på en 
penning, som nedlägges på en korsväg; den som då tager upp 
penningen, han får bölderna. Ref-ormar vitas bort, om man 
med spetsen af en knappnål ritar ansyls en ring omkring ref-ormen, 
sedan ritar ett kors midtÖfver, och gifver en fjerding af ref- 
ormen åt hvardera af en annan mans fyra döttrar. Nar någon 
får häftig kolik, tror man ännu att det är födslo-kjyngar, som 
någon trollbacka vitat ifrån sig sjelf och på den sjuke. Vär- 
ken upphör derföre icke, förr än trollqvinnan får sin förlossning, 
med mindre att den sjuke knäpper sin byx-gjord eller kjortel 
omkring hugge-kubben, och i kubben hugger en yxa, då 
kjyngarne öfvergå till kubben, som af dem rystes och skakas. 
Ifrån hedna-verld talas om galder, runor, trollsånger och 
onda besvärjningar. Äfven i Wärends-allmogens små hand- 
skrifna samlingar förekomma ofta besvärjelser, hvilka icke 
kunna hänföras till signeri, utan snarare tillhöra den yngre 
form af trolldom medelst besvärjning, som i medeltiden fick 
namn af Svartkonst. Wärends-folket talar ock ännu ofta om den 
s. k. Svartkonst-boken eller stora boken, som lärer, huru 
man skall besvärja alla slags onda andar. Förmodligen menas 
härmed den bekanta Vinculum Inferorum, eUer, på tyska: 
HöUen-Zwang. Såsom ett hithörande medeltids-drag må an- 
föras, att ännu så sent som år 1823, träffades i nyckelhålet 
till Långelöts kyrka på Öland instucken en skrift med blod, 
undertecknad af en bonde, som »förskref sig till helvete > för 
att erhålla Svartkonst-boken. 



328 Kap. III. Hedna-Tro. 

Tager trollkarlens onda vilja uttryck i en yttre, symbolisk 
handling, så är denna gemenligen af enklaste beskaffenhet. 
Trollen, Lapparne och Finnarne tros således vålla Trollskott 
eller Lappsko 1 1 på folk och fä, derigenom att trollkarlen går 
ut i skogen och på måfå aflossar ett skott. Hvem som deraf 
träffas, blir förgjord, så att han får den nämnda, fruktade sjuk- 
domen. — »Om någon skämmer dig, så gäck ut i marken 
och hugg i ett träd ut dens bild, som du tror om det. Stick 
så en knif i den lem (på bilden), som du vill att han skall 
plågas i.» — »Att sätta ovänskap emellan vänner: Gå ut 
i marken. Sök upp tvänne träd, som skafva emot hvarandra. 
Rlif upp och skaf fnaset i sjelfva skafvet. Häll det i en flaska, 
blanda i bränvin och låt dem oförtäckt förtära deraf, så upp- 
hör snart vänskapen.» — Bössor kunna förgöras, så att de 
icke träffa rätt, om någon, som hörer skottet, kastar sig ned 
på marken och skriar (såsom hade skottet träffat honom). För- 
gerningen blir dock lika enkelt botad, ifall skytten, då han hör 
skriandet, straxt tager af sig sin rock, hänger honom på ett 
träd och med en käpp duktigt genombasar honom. Hvarje slag 
träffar då trollkarlen, så att denne blir både gul och blå; men 
bössan blir god igen. 

Tydorna af den onda viljan och af den yttre symboliska hand- 
lingen bli ännu mäktigare, om med dem förenas tydorna af 
den för all slags trolldom enkom lämpliga vårdagjem- 
ningen (dymmel veckan) eller höstdagjemningen. Vi hafva redan 
i det föregående (§§ 41, 75) redogjort för det föreställningssätt, 
som af ålder är fästadt vid solskiftena, och serskildt vid vår- 
reppens ingång eller den christna påsken, nemligen, att alla 
troll och onda väsen då hafva värre tydor än eljest under hela 
året. I dymmelveckan eger derföre all slags trolldom sin högsta 
kraft. På skärthorsdags-morgon skall man springa naken om- 
kring dyngan, så får man korn. Samma morgon skall man 
ställa sig naken ofvanpå dyngan och ropa högt, så får man 
smör; men så långt ropet höres, få grannarne intet. I skär- 
dagarne (a; dymmelveckan) kärna trollbackorna i brunnar och 
källor, för att draga till sig andras smör-lycka. År 1619 fann 
sig en Wärends-qvinna föranledd till rättegång derom,att en grann- 



§ 109. Trolldom. Lapperi. 329 

hustru sagt, att »hon skulle ha stått på ladu-taket och kärnat >^. 
År 1630 hände sig likaledes, att en hederlig bonde, Anders i 
Sporreqvarn, på skärthorsdags-morgonen steg tidigt upp och 
tog upp sina åla-lanor, klädd i bara skjortan. Derefter sköljde 
han lanorna i ån. Under denna förrättning blef han sedd af en 
dansk qvinna, en »gropare-hustru». Straxt lät denna ett ondt 
tal och rykte utgå i bygden, att hon, på skärthorsdags-morgonen, 
sett Anders och hans hustru stå midt i ån; att de hållit i hän- 
derna en kärne-törel och stått nakna och kärnat. Anders och 
hans hustru funno sin ära så kränkt häraf, att de, rid tinget 
med Albo härad, d. 6 Dec. s. å., uppträdde inför rätta och 
värjde sitt goda namn med en lagligen gången tolfmanna-ed, 
— I dymmelveckan kunde trollbackorna taga nyttan af andras 
kreatur, genom att gifva åt sina kor af deras mjölk. I skär- 
dagarne göra de ock sina Trollharar, Bjergaharar eller Di- 
harar, af sticke-stubbar, som på någon thorsdagsqväll blifvit 
brända i båda ändar, samt af ett gammalt såll (jfr. §§ 26, 52, 
75, 86, 98). Dessa diharar äro pukar eller orena väsen, som 
dia mjölken af grannarnes kor, så att sjelfva bloden kommer 
ut, när egaren sjelf vill mjölka. Medan dihararne löpa omkring, 
spilla de stundom af smöret som de samlat; detta smör hittas 
då på marken, såsom ett gult slem eller en gul svamp, och får 
i Wärend namn af Trollsmör. Skärer man i sådant troll-smör 
med vådastål (a: stål af något egg-jern, som af våda blifvit 
sönderbrutet), så kommer blod ut. Stryker man deraf på bak- 
stammen af sitt skepp eller båt, så får man hvad vind man 
helst vill. Piskar man det med hagtorn och kastar det i 
ugnen eller på elden, så kommer trollkäringen törstig och vill 
dricka. Då skall man slå henne, tills blod kommer ut, och 
inte låta henne få dricka; ty eljest får hon samma makt att 
trolla som tillförene. Afven heter det, att man skall basa troll- 
smöret med ett ris, som är gjordt af nio slags fruktbärande 
träd, och sedan kasta det på elden. Då kommer trollbackan 
innan qväller och begärer få låna tre ting. — Dihararne 
låta drifva sig af jagt-hundar; men kunna icke skjutas, utan 
med en silfverkula eller en trädpinne; det som då faller, är 



330 Kap. III. Hedna-Tro. 

blott tre brända sticke-stubbar. När i en gammal M^ärendsk 
dombok omtalas förgerning på kreaturen, vållad genom stickor, 
som på skärthorsdagen blifvit inkastade i bondens fähus, äro 
dessa stickor således icke annat än den synliga delen af troll- 
qvinnans bjergahare. Äfven annan trolldom öfvas af ålder med 
lijelp af de tydor, som tillhöra dymmelveckan. Således, om i 
skärdagarne husen väl sopas och soporna bäras på en annans 
egor, så får grannen alla de loppor, som man eljest skulle få, 
o. s. v. På Mickekmesso-natten åter är det, som Lappar och 
Nordlänningar kjusa skogsfoglen till sig. DerfÖre dra- 
ger foglen vissa år till Lappland. Men Lapparne kunna icke 
öfva denna troUdom, utan det blåser IVordan-vind; derföre, om 
det blåser Sunnan-vind på Mickelsmesso-uatten, så stadnar 
skogsfoglen qvar i landet. 

En annan form af trolldom är den, som öfvades genom 
de onda tydorna af något orent naturting. Till sådan trolldom 
hörde, att vålla förgerning på andras boskap genom illdödingar 
eller sjelfdöda kreatur. Aset efter ett sjelfdödt djur var nem- 
ligen i yttersta grad oskärt, och verkade mångfaldig förgerning 
uppå andra djurväsen. Således finnes i början af 1600-talet 
en Wärendsqvinna tingförd, derföre att hon i sina grannars 
gödselhög nedgräft illdöda kalfvar, med alla fyra benen 
vända i vädret. Ar 1626 förekom i Ronga härad, att en 
q vinna lofvat ondt åt sina grannar. Till den ändan lät hon 
bära en illdöd kalf i deras fädrift och satte upp hufvu- 
det på en stake, hvarigenom de fingo olycka på deras bo- 
skap. Händelsen erinrar om den nidstång, med ett gapande 
hästhufvud, som restes af Egil Skallagrimson, till att förvilla 
landvättarne och reta dem emot Konung Erik. Ännu år 1741 
omtalar Linné, att Wärendsfolket hade »efter hedenhögs qvar 
>den vidskepelsen, att när kreaturen dö bort för den ene, då 
>grafva de ned ett as i sin grannes åker eller dynghög, 
>att olyckan må transporteras ifrån hans hjord till hans gran- 
»nes.J" 

Domböckerna tala äfven om förgerning eller trolldom med 
fÖrgernings-knuta eller trollknuta. En sådan förgernings- 
knnta hopbands af oskära naturting, hvilka sedan infördes i 



§ 109. Trolldom. Lapperi. 331 

en annans gård eller fähus, och lades på något ställe^ der de 
med sina onda tydor kunde verka på menniskoväsen och djur- 
väsen. Redan Wärends-lagen talar om trolldom med horn 
och hår, som inbars i en annans gård. Vid tinget med Ronga 
härad, d. 3 Ang. 1618, bekände troUqvinnan Ingeborg Boges 
dotter i Högnalöf godvilligt inför rätta, »att hon hade lagt för- 
>gerning i fähusdörren, för sin gårdqvinna Segret Månsdotter, 
»hvilken straxt blef nummen och borttagen, och hafver legat 
»vid sängen på sjette året. Item hafver hon ock bekännt, 
»att hon sjelf sammankopplade den trolldomen, som Seg- 
>ret blef sjuk af, och att uti samma förgernings-knuta 
^-hafver varit solfva-tråd och hare-ben af B jerga-harar, 
»och bekänner, att den fule Satan och hon gjorde harar, i 
»dymmel veckan, af sticke-stubbar, som äro brända uti båda 
»ändar och kastas vid golfvet; — af samma hare tog hon ha- 
»reben och lade uti förgernings-knutan. » Ännu i senaste tid 
har man exempel af, att sådana trollknutor blifvit af illasin- 
nade och vidskepliga menniskor inkastade i deras grannars 
hus eller fägårdar. 

Till naturting med onda tydor, hvarmed således förgerning 
kunde vållas, hörde äfven uddar och spetsiga egg-jern. De 
gamla wärendska domböckerna anföra några fall, som upplysa 
det hithörande föreställningssättet. 

Vid en ransakning, på Albo häradsting den 11 Oktober 
1625, förekom, hurusom bonden i gården Horjanäs och hans 
granne i Hulevik legat i delo med hvarandra om några ängar, 
utan att denne senare ville ingå på den förlikning, som honom 
erbjöds. Då lät bonden i Horjanäs skicka efter en beryktad 
signelska, vid namn Ramfrö, Nils Gydings i Rösmålen. IN är 
hon fått höra sakens omständigheter, sade hon: »här är väl bot 
»till, att de skola så gerna förlikas som J. J skolen alla vara 
»samhälliga, och tvätta er i ett vatten, tre söndagsmorgnar, in- 
»nan sol går upp, läggandes tre eller fem uddar i vattnet. 
»Derefter skolen J slå vattnet der, som alla som träta få stiga 
»deröfver, så skola de bli så samhälliga att förlikas, som J 
»voren samhäUiga att tvätta Er i vattnet.» Bonden i Horjanäs 
gjorde som hon hade sagt, och detta skedde vid Mariemesso 



332 Kap. III. Hedna-Tro. 

tid. Mattesmessan derefter kom häradsnämndea och förllkte 
bönderna om ängarne. Men på hösten sjuknade Peder i Hole- 
vik, och på vintren sjuknade Rarin i Hor j anas, och lågo i flera 
år, och dogo båda. 

Ungefärligen rid samma tid hände sig i K-innevalds härad, 
att en bonde, Isak i Hagsjömåla, som länge legat sjuk af värk 
i axlar och armar, en dag fann under sin säng en röd stop, 
hvaruti var vatten samt en sax och en knif, och alla ud- 
darne visade upp i vädret. Äfven denna sak blef dragen 
inför tinget. Vid ransakningen blef då upplyst, att stopen var 
satt xmder sängen af hustru Märit Pedersdotter, som stått i 
rykte för en dräng, för hvilket rykte hennes fader fästat lag. 
Märit hade då lärt af en qvinna, att ^hon skulle taga rinnande 
»vatten i en stop, sätta deri en sax och en knif, och vända 
^ uddarne upp, och sedan tvätta sig i vattnet tre söndags- 
» morgnar, och bedja Gud hjelpa sig från sina vederdelomän, så 
»skulle saken få en ända.» Märit gjorde så, och stopen var 
således icke ditsatt för bondens skull. Icke desto mindre be- 
kände denne inför tinget, att »han icke haft en helso-dag, så 
länge stopen stod under sängen». 

En qvarlefva af detta urgamla föreställningssätt är den 
ännu gängse folktron, att trolofvade och vänner icke må gifva 
hvarandra nålar, saxar, knifvar eller andra uddiga egg-jern, 
emedan dessa tros sticka ut eller skära af vänskapen. 

Förgerning kunde äfven vållas genomvidrörandeellerstryk- 
ning. Är 1624 hände sig, att en af Wärends myndigaste adels- 
män, ädel och välbördig Bengt Jönsson till Lastad, blef beka- 
jad med en underlig sjukdom, så att han hade ingen ro eller 
lisa, och kunde hvarken ligga eller sitta. Då uppträdde han 
inför rätta vid tinget, sågandes, att han hölle sin landbo Pe- 
der Jönssons hustru i Oby misstänkt för samma sin sjukdom. 
Skälen voro, att han blef sjuk, när han gick der igenom gården; 
att när han låg sjuk, kom hustru Ingrid och strök honom 
på bröstet, hvaraf han sedan fick mycket värre ondt, samt 
att Ingrid burit till honom en liten kaka, den hon bad honom 
allena uppäta. Kråkan framhades inför rätta, och Ingrid sjelf, 
med hennes man, och flera andra åto deraf utan skada. Icke 



§ 109. Trolldom. Lapperi. 333 

fbrty fann häradsrätten saken »helt misstänkt», och välbördig 
Bengt Jönsson ville icke gifva sig tillfreds, med mindre än att 
hustru Ingrid skulle värja sig med lagen, sålunda, att »hon 
icke lade något ondt i kakan, eller bakade kakan välbördig 
Bengt Jönsson till förargelse, eller genom vidskepelse till- 
skyndat honom något ondt». På anförda skäl måste såle- 
des Peder Jönsson, till skydd för sin hustru, utfästa en sex 
dannemäns och sex danneqvinnors ed till nästa ting. 

Trolldom kunde äfven öfvas på mångfaldiga andra sätt. 
Är 1619, då tvänne bröder i K^onga härad blifvit tingfÖrda om 
några oxar, för hvUka den ene af dem gick lag (o: gjorde vär- 
jemåls-ed), trodde sig deras moder kunna skydda sina söner 
derigenom, att hon »den dagen de voro vid tinget, satte en gryta 
»under bordet och hans (sonens) skjorta under grytan, Item 
»strödde salt inom och utom tröskelen, deröfver de skulle 
»stiga om morgonen när de gingo tiU tinget.» Vid samma tid 
sökte Rarin i Högeboda likaledes skydda sina söner ifrån rätten 
och straffet, derigenom att hon, när de gingo till tinget, hvälfde 
en gryta under bordet och derpå lade ett hyende; desslikes ock 
kastade salt ibland nämnden. — År 1621 hade en trollbacka 
inom Albo härad, vid namn Botil i Lindas, kommit i sådant 
rop och rykte för trolldoms-last, att hon derföre blef bannsatt, 
eUer utelyckt ifrån församlingen. Man beskyllde henne för- 
nämligast, att ha kusat och »förtagit grannarne en del af bo- 
skapens mjölk». Till bevis härpå hade hos henne blifvit fun- 
nen en sten, som hon lade i sitelen (^: silen), när hon mor- 
gon och afton silade mjölken, och nämnden vittnade, att denna 
sten var en gråhall (o: gråsten). 3Ien hon var derjemte miss- 
tänkt för en annor sten, som dock ännu icke var framkom- 
men. — Förmodligen hafva dessa stenar varit Thorviggar, Go- 
bonda-stenar eller Gofar-stenar (jfr. § 54), hvilka, enligt hed- 
niskt föreställningssätt, troddes skydda mjölken emot förger- 
ning; men hvilkas bruk i en yngre christen tid räknades fÖr 
kuseri, trolldoms-last och hednisk vindskepelighet. 

§ 110. Tron på förgerning och trolldom, djupt grundad 
i den gamla mythiska natur-åskådningen, har, vid sidan af 
andra hedniska öfverlefvor, länge bibehållit sig i Wärend. Troll- 



334 Kap. III. Hedna-Tco. 

dom räknas således ibland biskops-saker i Wärends-lagen, och 
ännu i början af 1600-talet upptaga domböckerna oräkneliga 
anklagelser för »trolldom och förgörelse», ^trolldom eller 
vindskepelighet», »trolldom, lefjeri eller signelser», 
»kuseri» o. s. y. Och hela detta forntida åskådningssätt bi- 
behöll sig, icke allenast i samhällets understa lager, utan jem- 
väl hos de högre samhälls-klasserna. Vi hafva sålunda nyss 
anfört, hurusom välbördig Bengt Jönsson till Lastad, år 1624, 
trodde sig ha blifvit förgjord af sin landbo Peder Jönssons 
hustru i Oby. Afven förekommer i K.onga härads dombok, 
för år 1628, hurusom en enka i Thorsås blef dömd att slita 
ris vid domkyrkan, för det »hon brukat vindskepelighet 
på den vördige herrens, Bispens i Wexiö dotter, Gertrud Pers- 
dotter». 

Många af dessa beskyllningar fÖr trolldom, ofta uppkom- 
na af de ringaste orsaker, afstadnade dermed, att den oskyldigt 
misstänkte sjelf upptog saken, kallade sin vederdeloman inför 
tinget, att der fästa fot eller styrka sin anklagelse, och så värjde 
sig med att gå lag; eller med laggärds-män, d. v. s. genom 
en värjemåls-ed, gången af dannemän och danneqvinnor. 1 de 
fall, när saken upptogs till' ransakning och dom, inträffade 
ännu på denna tid icke sällan, att man efter medeltids-sed väd- 
jade till Guds dom, medelst Vattenprofvet. Sålunda blef, år 
1610, i Sunnerbo härad Elin i Horsnäs pröfvad på vattnet 
och flöt. Hon sade då, att »hon ej trodde hennes Gud skulle 
så hafva svikit henne», och, »hade jag lydt Thures Berta, 
och haft min egen särk på och bundit brösten åt mig med en 
lista, så hade jag sjunkit». År 1618 blef i ILonga härad In- 
geborg Boges dotter likaledes pröfvad på vattnet. »Sedan hon 
»kom på vattnet, flöt hon lättare än någon gås, så att Mäster- 
» mannen henne två gånger nedstoppade och hon genast med 
»hast uppflöt, och låg på vattnet som ett torrt trä, det härads- 
» nämnden och öfver hundrade menniskor åsågo, och hon fick 
»intet vatten i munn, näsa och öron, såsom andra menniskor., 
»och kunde näppeligen blifva våt, utan när hon kom upp, stod 
»(hon) lika frisk och var genast torr.» Ar 1621 begärde Bo- 
til i Lindas att, »till sanningens vidare utrönande komma på 



§ 110. Troll-raosakningar. 335 

vattnet och bepröfvas.» Det var ock på denna tid ett all- 
mänt ord till någon ond q vinna, att »Iglasjö, der troUbackor 
pläga prof vas, vore henne god nog». 

De olyckliga menniskor, hvilka på detta sätt invigt sig åt 
det ondas tjenst, ehuru i en fornhednisk form, som för vår tids 
åskådning är främmande, omtalas i domböckerna under namn 
af Lappare, Lapperskor, TroUbackor, Trollkonor, Troll- 
käringar. De mest beryktade troUbackor voro i Wärend, vid 
början af 1600-talet: Ramfrö, Nils Gydings i Rösmålen; Bengta 
i Slätt; Botil i Lindas, och, framför alla andra, Ingeborg Boges 
dotter i Högnalöf. Vi intaga här, utur Ronga härads dombok 
för d. 3 Aug. 1618, ransakningen om denna sistnämnda, såsom 
ett bidrag till rätts-skipningens och sedernas historia; men fram- 
för allt, såsom upplysande för hela det hedniskt-mythiska åskåd- 
ningssätt, hvaraf en qvarlefva ännu så sent Törmådde bibehålla 
sig i folktron om Blåkullafärderna. 
»Denn Andre dagenn (d. 3 Aug. 1618) continuerades medh 

Lagtingett. 

»Sammedag kom för retta Ingeborg Boges dotter i Högne- 
löff i Ronunge häradt vthj Vrhåsa sochnn, huilken tilförenne 
hafur fest lag för truldom, och effter mång lagting inthz kunne 
blifua lagfhör. Derföre blef på näst tilförenne håldna lagting 
dömdt till profuet, att hon skulle profuas på vatnet, effter hon 
godueleligen icke något wille bekienna. Och föränn Mester- 
mannen, M(ester) Håkon i Jönekiöpiog fick see samma trol- 
quinna, sade han huadh tekn hon skulle hafua, så frampt hon 
war skyldig, nemligen, att hon skulle hafua et merke ofuan 
för hiertat, antingen på bröstett vnder armerna, eller på hä- 
rerna, som Satan skulle suga och dija bloden vthaf henne. Der- 
före blef hon her för retten afklädh, och merket fans emellan 
hennes skuldror, nemligen enn rödh patte, så stor som än so- 
patte. Sedann hon kom på vatnet, flott hon lättare än någon 
gåss, så at Mestermannen henne tuå gånger nidstoppade, och 
hon genast mz hast vpflött, och låg på watnet som et tort trä, 
det häradz Nemdhn och öfTur hundrade menniskior åsågo, och 
hon fick inthz vatn i munnen, näsa eller öronn, som andra 



336 , Kap. III. Hedna-Tro, 

menniskior, och kunne neppeligen bliifua wååt, Tthan när hon 
kom vp stodh lijka frisk och war genast thör.» 

2>När förnemde trolquinna kom vp af vatnet på lagtinget, 
bekiende hon godueleligen, att hon hade lagt förgerningen i 
fähnss dören för sin gårdquinna, Segredt Månsses dotter, huil- 
ken strax blef nummen och borttagen och hafur legat M'idh 
sängen på siette år. — Ithem hafur hon och bekiendt, att hon 
sielf sammankåplade then troldommen som Segret blef siuck 
afF, och vthj samma förgerningz knuta hafuer Marit solfuatrå 
och harebhen af Biergahara, och bekienner, att then fhule 
Sathan och hon giorde härer i dömmelueken af stikke stubber, 
som ähre brende vthj både endar och kastas widh golfuet, then 
hon sedann wiser till sina förläningz bönder, att dijer deres 
köer, och hade sat hema enn kiätell, som haren skulle spy 
miölken vthj, och sedann tog hon och kiernade och sedann sal- 
tade smöret, brukandes thz som annat smör; af samma håra 
tog hon bhen och lade vthj förgerningz knutan.» 

»Bekienner och, att hon engång hafuer warit i Blåkullan, 
och säger, att Elin Essbiörns i Vhråsa fick henne bedzell och 
badh henne taga enn kalfP, och legga bedzlet i munnen, och 
kal£Puen skuUe strax fhara öffur skog och mark, berg och vatn, 
huilkit och så skedde. Och när hon kom i Blåkulla bekien- 
ner hon och ther hölss gestebudh, och våro stora sölfkanner, 
träkanner och annor bohagztygh, och säger, att ther war hen- 
nes mester ganska stor och suart, hafuandes horn i hufvudet 
och longa huassa klogar på händerna, och sat i högsätet, och 
then förnembsta trolquinna hoss honom, och sedan enn puke 
och en trolquinna, emädan thz räck, famptogos, kystes och huar 
tog sin sär, och bedrifuo deres handeell mz. Sedan M'åro til- 
sammans mz trä och högges, och när thet war öffurståndet, 
fick huar trolquinna sin förläning och sedan gafz orlofi". Och 
seger, att hennes puke heter Lazarum, och bekienner att hon 
fick tre gårder i förläning i HögnalöfPz by, och skulle hafua 
ett I** smör och (? af) huar bonde, förutan andra nytta, och 
hennes härer flydde henne smöret.» 

»Ithem bekienner och, att när Elin Essbiörns i Vhråsa 
lärde henne trollkonstenn, då skulle hon aldra först fÖrsueria 



§ 110. Troll-rarisakningar. 337 

Gudh. och sin Skapare och hans son Jesum Christum och hans 
oskyldiga dödh och pina och gifua sig vthj Satans wåld, huil- 
kit hon och giorde. När der effter >vidh pass tre dagar, kom 
Satan till henne vthj hennes egen gårdh, och talade henne till, 
ådtspöriandes om hon wille tiena honom, ther till hon suarade 
Jaa, och han satte möthe mz henne vthj skogen Avidh en backa, 
dijtt gick hon och när hon kom dijtt, måtte hon mz knäfallande 
besueria sig mz Satann och rechte honom handh, och vhtlof- 
fuade att hon skulle öfiPiirgifua dhen stora Guden och honom 
aldrig mher tiena. Sedan bekiende hon, att Satan ladhe henne 
nidh och belägrade henne, och^äger att han war lodhen och 
kåldh, och när deet war öffurståndet satte hann det merket på 
hennes skuldror, och säger, att han dijer henne i sömpnen och 
elliest quelg henne möckit i sömpnen, och bekienner, att han 
omgickz medh henne fem gånger för än hon drog till Blå- 
kulla.» 

» Jthem bekienner och förnemde Ingeborg, at Elin Ess- 
biörns som först lärde henne att trolla, satt möcket öfur henne 
vthj Blåkulla. Men lekeuäll nekar Elin Essbiörns till altsam- 
mans, och säger sig inthz kunna trolla, och säger att Ingeborg 
liuger på henne. 3Ien lekeuäll är dett beuissliget, att förnemde 
Elin hafur länge stådt vthj vppenbara röchte fÖr troldom, och 
hafur hafdt ett ondt nampn, och är beslagen medh signelsser 
och lefierij. Och ehuru hon nekar och försuerg sig, så kan 
man dock ingen loffuen steUa till hennes eder; dy sådant folk 
hafua försuorett Gudh sin skapare, och elFter hon icke får enn 
af sina granner och granquinnor som willia giöra henne frij, 
derföre blef så afdömdt, att förnemde Elin skulle försendas till 
Calmar och pröfuas på watnet. Och der måga båda trolquin- 
norna stå huar andra till suars.» 

»När förnemde Ingeborg blef frågat, huru hon kunne taga 
nöttan ifrån sina grannars kiör förutan haran, då suarade hon, 
att hon vthj dömmeluekan lagade så, att hon fick miölk af 
hustrurna, och gaf sina kiör miölken, sedan hade hon macht 
öffur deras koor; men huadh ordh hon der till medh brukade, 
wille hon icke bekienna; icke kunne man heller för möcken- 
heten skull der efFter så aluarligen fråga, som elliest hade bort 
22—1819S1. Wärend och Wirdarne. 



338 Kap. III. Uedna-Tro. 

skee, ther man henne in om luchta dörer, iblandli godt ehrligit 
förståndigt folk hafdt hadhe. Derföre när samma trolkåna kom- 
mer till Calmar, begäres att hon ther effter blifiir frågat, såsom 
och efter några punchter som effterf öllia. » 

»Sedann blef och förnemde Ingeborg frågat, om hon kunne 
giöra Miölkeharar eller Biergharer på huadh lidh om åhret 
honn wille. Då suarade hon Neij, och säger att the icke kunne 
göras vthan i dömmeluekan; moste frågas huadh ordh hon 
deer till brukar.» 

»Bleff och förnemde Ingeborg tilfrågat, om hennes man 
wiste att hon kunne trolla eller när hon drog till Blåkulla. 
Då suarade hon Neij och giorde honom frij att han inthet 
ther af wiste. Blef och yterligare tilfrågat, att ther så kunde 
henda, mädhan hon war bhorte och på rhesan ådt Blåkulla, 
att hennes man hade vpuacknat och trefuet efther henne, wil- 
liandes famptaga, huru hon kunne Stella honom tilfridz, att 
han henne inthz sacknade. Då svarade hon, att hon hade 
deer till gode konster, nemligen sålunda, att hon tog enn sin 
särk och blasten fuUan af wäder och ladhen hoss mannen, 
och giorde ther aff enn sådann fulkommelig form och hampn,attom 
ht nnes man hadhe welat kiendt henne, skulle han inthet annat 
kunnet skiön opå än at thz hade Avarit hon sieliF. Menn 
huadh ordh eller annat hon deer till brukade kunne man vhtj 
all almennelighet icke möckit effterfråga, fÖr enn hoop löst par- 
tij, som ther om kring stodho; men innan lochta dörer moste 
der efFter frågas.» 

» Om bedzlet bekienner hon sålunda, att thz war giort aflP 
jern, som et annat vatnmill, och läder vthj, och bekienner, att 
första hon war hemkommen ifrån Blåkulla bhar hon bedzlet 
till sin mesterinna Elin Essbiörns i Vhråsa och fick henne thet 
till att gömma. Vnderstundom säger honn, att hon bortkastade 
bedzlet och wett aldrig huar thz är, huilkit icke är tiltroandes, 
moste fördenskull granneligen frågas huar bedzlet är, att thet 
måtte komma tilstädes androm till teckn.» 

»Om Måndagen när förnemde Ingeborg kom för retta; 
wille hon alz inthet bekienna att hon kunne trolla, vthan be- 
gärade sielf att hon måtte komma på watnet och sade: »om 



§ 110. Troll-ransakningar. 339 

iag flyter och icke siuncker, så måga the sedan kalla mig trol- 
backa, och iag will inthet neka.» Derföre tog mestermannen 
henne och hadhe henne på vatnet, och hon flott effter som 
förbemelt är. När hon kom igen på tinget bekiende hon strax 
att hon war skyldig, och hade warit i blåkulla, men hon wille 
icke bekienna et ordh på sätt eller igenom huadh medell hon 
war ther till kommen.» 

»Om tissdagz morgonen hades hon åter för rätta, tå wille hon 
offenteligen icke något framtala, vthan stodh och hofz suåra 
ting vthj bröstet, och suaplade mz tungan, så att ingen kunne 
retta sig effter huadh hon sade, vthan huadh andre sade för 
henne thz sade honn effter, och sade: »jaa, så är thz», »jaa, 
J seyenn så», »höm», »hay», >jaa», »joo^, »åhåå» &c. Derföre 
blef aff retten förbudet, att jngen skulle tala henne till vthan 
then som fÖr retten satt och borde henne att examinera, huil- 
ken henne elliest tiltalade skulle bötha — 3 P:r. Sedann blef 
hon till deet första ådtspordh om hon kunne läsa Fader wår. 
Då sade hon: »jaa», och lass fader wår vht, dock kunne thz 
inthz skaffa, vthan hon war alt lijkadan, förty hon sade sig 
inthz gagn hafua af thz hon lass. Då blef af rettenn befallat, 
att alle som tingsöcht hadhe och tUstädess wåro, de skulle falla 
på deras knä och hierteligen bedia Gudh alzmechtig i himme- 
len för henne, att hon måtte blifua löss ifrån Satans wåldh, 
så länge hon kunne komma till at bekienna sanningen. Och 
när bönen war giord och folkit stodh vp igenn, werkade Gudh 
then alzmechtige så myckit, att hon vthann någon pino eller 
tuingande bekiende alt huadh som förschrifuit står, och thet 
sielfl" rundeligenn vhtsade.» 

»När hon alt hade bekient, blef hon ådtfrågat huarföre 
hon strax icke wille bekienna, eff'ter hon befans skyldig. Då 
suarade hon sålunda, ath hennes mestare och Lazarum hade 
warit hoss henne om nattenn och så hårdeligenn förbudet att 
hon inthet skulle bekienna sig skyldig wara, eij heller beropa 
några andra, huar hon thet giorde, sade han sig willia handla 
mz henne i enn ynkelig motto jnnan en kort tidh.» 

Anm. Af ett ställe i Konga härads dombok för år 1619 finnes, att Inge- 
borg Boges Dotter, i Febr. månad s. å., såsom en »dömdh trolbacka» blifvit 
»afbrendt». 



340 Kap. III. Hedna-Tro. 

§ 111. Enligt den mythiska natur-åskådningen hade men- 
nisko-väsenet i kroppen en blott tillfällig xippenbarelseform. I 
döden afkläddes menniskan detta tillfälliga hölje. Döden sjelf 
fattades såsom ett hemlighetsfullt mythiskt väsen, som, i likhet 
med andra onda väsen, icke ens måtte nämnas vid sitt rätta 
namn. W^ärendsbon säger derföre ogerna att någon är död, 
utan nyttjar af gammalt en omskrifning, såsom: »han är all», 
»det är bestäldt med honom» o. s. v. Om dödens mythiska 
personlighet erinra ännu åtskilliga gamla ordspråk, såsom: dö- 
den blås inte i horn; döden ser inte efter åren; döden låter 
inte skrämma sig o. s. v. När någon ryser häftigt till, tror 
Wärendsbon än i dag, att det är döden, som går öfver hans 
gr af. Innan döden, genom sina starka tydor, kan jtvinga men- 
nisko-väsenet att lemna sitt kroppsliga hölje, uppstår dem emel- 
lan en osynlig kamp, ur hvilken döden bortgår såsom seger- 
vinnare. Denna kamp är döds-kampen, och om en menniska, 
som håller på att dö, nyttjar man ännu det mythiska uttrycket, 
att hon kämpar med döden. 

På ett vida senare skede, då menniskoväsenet redan ut- 
vecklat, sig till en personlighet, som i lifvet ledsagas af sin 
följes-ande eller Vård (§ 92), föreställde man sig, att Vården 
öfvergifver menniskan eller går bort ifrån henne, i det 
ögonblick hon blir feg eller döden nalkas. Man nyttjar 
derföre ännu i vårt språk ordet g-å bort om dem som aflida. 
Enligt Märendsk folktro är Vårdens bortgång ibland till och 
med förnimbar, och man hörer icke sällan af gamla qvinnor, 
som vaka hos döende, hurusom, kort före dödskampen, ett 
litet klart ljus eUer lyse kommit fram vid den sjukes 
hufvudgärd och vandrat omkring hans fötter, samt der- 
efter försvunnit. Det är då ytterst angeläget, att Vården, 
som vill gå bort, icke skrämmes eller qvarhålles genom gråt, 
oljud eller annat buller. Wärendsbon håller derföre vid så- 
dana tillfällen tyst i stugan; går någon i dörren, det ögonblick 
då någon dör, så tros han få fallande-sot. Om någon gör oljud 
hos en döende, säges han brå den sjuke i döden, och den 
sjuke, som på detta sätt blir brådder i döden, tros då icke 
kunna dö, såsom ämnadt var, utan får en långvarig och svår 



§ Hl. Döden. 341 

dödskamp. För att bota härpå, må, efter gammal sed, en af 
de närmaste fränderna gå upp på stugu-taket och ropa den 
döendes namn tillika med faders-namnet. Detta heter i Wä- 
rendsmålet att ropa ut någon, och har till mening att kalla 
bort Vården, så att den sjuke må bli feg och kunna dö i frid. 
Seden har således sin grund i alldeles samma föreställningssätt, 
som medeltids-tron, att man under striden icke måtte nämna 
kämpens namn, emedan han då blefve feg och finge banesår. 
Äfven ett annat medeltids-bruk, som i rent katholsk form ännu 
bibehåller sig i Wärend, synes förknippa sig med den gamla 
folktron om menniskans Vård, såsom ett litet ljus eller lyse. Man 
iakttager nemligen flerestädes än i dag, att, när någon ligger i 
sjelfva andlåten, sätter den närmaste fränden ett brinnande 
ljus i hans hand, med den fromma önskan: »ja, så Herre 
Gud gifve, att det eviga ljuset må tändas för dig!» eller; »Herre 
Gud, tänd för honom det eviga ljuset!» 

Af den ställning, hvari kroppen finnes när Vården lemnat 
honom, tager man i Wärend ännu förebåd och tydor. Således, 
om den döde lutar hufvudet till höger, betyder det, att någon 
mans-person i slägten skall närmast följa honom efter; lutar 
den döde till venster, så blir det en qvinns-person. Styfnar 
eller stelnar den döde, så väntar man att någon annan i sam- 
ma slägt skall snart dö, likasom ock om mullen Wd jordfäst- 
ningen af sig sjelf faller ned i grafven. 

Enligt ett yngre christet föreställningssätt stadnar själen 
qvar hos den döde, tills man för honom ringt sj äla~r\ ngningen. 
Så snart någon aflidit och hans ögon blifvit tillslutna, läggas 
derföre ännu uppå liket Guds ord, eller bok (psalmbok), och 
stål (oftast en sax), till skydd emot orena andar och annan 
förgerning. Dessa heliga ting borttagas, så snart man får höra 
klockorna vid själa-ringningen, som alltid må ringas så snart 
som möjligt efter dödsfallet. Äfven är det folktro, att hjertat 
icke kallnar på den döde, förr än man har ringt själa-ringning. 
Gå klockorna lätt vid själa-ringningen, så tros den döde hafva 
dött väl. Man finner till och med spår af ett föreställnings- 
sätt, enligt hvilket själen icke alldeles lemnar kroppen förr än 
vid sjelfva jordfästningen. Således, om det är oväder när nå- 



342 Kap. III. Hedna-Tro. 

gon jordas, eller om korpar då låta höra sig, tros den döde 
icke ha blifvit salig. Äfven är det vid sjelfva jordfästningen, 
som Wärendspresterna, i äldre och nyare tid, sett själen af den 
döde antingen draga bort såsom Odens svarta korp, eller, såsom 
christendomeus hvita dufva, ifrån tornspiran lyfta sig emot 
himmelen. 

§ 112. Mennisko-väsenets jordiska hölje, likets, så snart 
detta af anden, Yården eller själen blifvit öfvergifvet, har ifrån 
äldsta tid varit hållet för o sk är t. Af lik kommer således, 
efter wärendsk folktro, mångahanda förgerning, alldeles såsom 
vi nyss (§ 109) förtäljt om illdödingen eller aset efter sjelfdöda 
djur. Ser en hafvande qvinna lik, utan att taga derpå, så får 
barnet lik-skerfvan. Sammaledes ock, om hon ser en lik-kista 
under bottnen eller en tom graf. Går hon öfver en graf, och 
lik-kistan är förmultnad, så att grafven faller ihop, så får bar- 
net fallande-sot. Löper en katt under en lik-kista, och sedan 
under ett hedet barn, så blir barnet Mara. Skola brudfolk vi- 
gas samma dag som lik jordas, så må de icl^e gå in i kyrkan 
förr än efter jordfästningen; gå de in på tom graf, så bli de 
fattiga. Får något lik stå i sädesboden, så blir säden icke frö 
till såning. Bäres lik öfver åkrar, så bli dessa ofruktbara. 
Föres lik öfver sjöar, så skämmes fisket. Af samma skäl må 
ej heller en likfärd stadna eller bärare omskiftas, så långt går- 
dens egor räcka. Hästar, som draga lik, tros bli blinda, och 
om smeder bära lik, tros de icke mer kunna göra godt egg- 
jern. 

Från detta uråldriga föreställningssätt om liks oskärhet 
och onda tydor, utvecklade sig, redan i den äldsta tid, folktron 
om as-foglarne såsom heliga foglar (jfr. § 85). Med en sti- 
gande odling uppkommo ock, redan hos de äldsta folken, vissa 
heliga bruk, till att förekomma den mångfaldiga förgerning, 
som eljest kunde vållas af den döde. Till dessa bruk, hvilka 
i tidernas lopp undergått mångfaldig förändring, hörde länge, 
efter eldens upptäckt, att å bål bränna liken efter de döda. 
Detta bruk var i den äldre hedendomen allmänt i vårt land, 
och elden sjelf uppträder deri, likasom öfverallt i den gamla 
eldkulten, såsom ett skärt väsen och tillika ett heligt renings- 



§ 112. De dödas Lik. §113. Menniskoväsenet efter döden. 343 

medel (jfr. § 44). Spår af dessa uråldriga hedna-skick hafva, 
s åsom vi i det föregående (§ 37) anmärkt, bibehållit sig i åt- 
skilliga ännu lefvande wärendska folkbruk, såsom i seden att 
offra och bränna bål å ställen der någon vådligen omkommit, 
att uppbränna sänghalmen efter döda, och att, vid likets ut- 
bärande ur gården, kasta brinnande eld efter likfärden. 

Då, i ett yngre skede af hedendomen och under christna 
medeltiden, seden att högsätta och jorda de döda trädde i stället 
för det äldre bruket att bränna liken å bål, så qvarstod likväl 
detta äldre bruk länge i rättsskipningen för trollbackor (jfr. § 96) 
och sjelfspillingar, hvilkas lik höUos för mer oskära än alla 
andra. Sådana lik måtte derföre icke af någon ärlig man vid- 
röras, utan brändes efter hedniskt vis å bål, till förekommande 
af den mångfaldiga förgerning, som eljest af dem kunde komma 
öfver landet. Spår af detta urgamla rättsbruk träffas i Wä- 
rend ända in på 1600-talet. Den 14 nov. 1616 dömde således 
Rinnevalds häradsrätt, att liket efter Håkan Nilsson i Rimse- 
hult, som dräp sig sjelf af öfverdådighet, skuUe »till skogs fö- 
ras och i båle brinna». Domboken anmärker härvid uttryck- 
ligen, att »det hafver varit gammal landssed här i lands-ändan, 
»att, der som sådana grufveliga och aUdeles obetänkta ofall 
» hända, antingen det sker med hängande, skjutande eller sting- 
» ande, eller i vatten löpande, eller igenom annor tillfälle, och, 
»der liken finnas igen; då pläga inte ärligt folk sådana 
»ynkeliga fallna lik röra eller vidkomma, utan mäster- 
» mannen plägar gemenligen dit kallas, till sådana rum, och 
» handla med sådana lik efter föregången dom och sentens, 
»likasom med annan lefvandes missgerningskropp, som honom 
»blifver öfverantvardad.» Föreställningen om sjelfspiUingars lik, 
såsom ytterligt oskära, bibehåller sig för öfrigt än i dag, och 
att vidröra en sjelfspilling, eller f. ex. skära ned en sjelfmör- 
dare som hängt sig, räknas af A^ ärendsfolket för ett rackare- 
göra, som ingen ärlig man kan åtaga sig. 

§ 113. Menniskan fattade ifrån början aUt naturlif såsom 
odödligt. Detta lif, personifieradt i otaliga väsen, hade iden 
synliga naturen blott sin tillfälliga uppenbarelseform. Alla 
väsen, träd, djur, menniskor, naturvättar och gudar kunde der- 



344 Kap. III. Hedna-Tro. 

före skifta hamn och förvandlas^ vare sig genom egen kraft 
eller genom andra, starkare väsens tydor. Döden var likaledes 
blott en förvandling^ i hvilken väsenet afklädde sig sin 
tillfälliga kropp eller hamn, för att straxt ånyo upp- 
träda under en ny skepnad. 

Vi hafva i det föregående funnit åtskilliga spår af detta 
äldsta, rent mythiska åskådningssätt. Men framför allt hafva 
spår deraf bibehållit sig i folktron om mennisko-väsenets till- 
varo efter döden. Många märkliga drag hänvisa således till 
ett uråldrigt föreställningssätt, enligt h vilket mennisko-väsen et 
efter döden förvandlade sig till ett djurväsen'^ eller 
samma folktro, som vi i österlandet återfinna i den bekanta 
läran om sj älav ändringen. 

Åtskilliga drag af denna forntida själavandringslära med- 
delas i det följande (§§ 114 — 117), såsom de ännu lefva i 
Wärend och äfven i andra delar af vårt land. Mycket kunde 
ytterligare tilläggas ifrån olika svenska lands-orter. Om stor- 
ken^ som i Skåne hålles för en helig fogel, så att armen 
tros vissna bort på den som dödar honom, är det en folktro i 
Onsjö härad, att han är en haf galen (o: snål) prest, som 
efter döden blifvit förvandlad till fogel, till straff för 
sin snålhet. Ett slags mygg får i Södermanland, i trakten af 
Eskilstuna, namn af ILäring-sj älar^ o. s. v. 

§ 114. Menniskor, som i forntiden nedgräft gods lönligen 
i jorden, blefvo enligt wärendska folktron straffade på olika sätt. 
Var skattgömmaren en man, så förvandlade han sig efter döden 
till en stor Orm (jfr. § 85) eller Drake. Han ligger då och ruf- 
var på sina medel, der han fordom nedgräft dem, för det mesta 
i gamla rör och ättehögar, och på ställen i jorden, der det 
rungar när man går öfver. Ett sådant rör eller annat ställe 
hvarest draken hor eller annars plägar hålla sig, kallas i Wä- 
rend ett DraJca-bo eller DraJca-rör, och godset, som der göm- 
mes, säges vara Draka-medel. Man håller dock före, att så- 
dana nedgräfda medel, tillika med draken som rufvar Öfver 
dem, sjunka för hvarje år allt djupare och djupare ned i jorden. 

Draken visar sig både om dagen och om natten. Om dagen 
är han såsom en stor orm, tjock som ett mans-lår, med kluf- 



§ H4. Draken. 343 

ven stjert och en mahn, som löper utåt ryggen, såsom 
en häst-mahn. Han ligger då i draka-röret eller på marken, 
och vältrar sig i solen öfver sitt myckna guld och silfver. 3Ian 
nyttjar härom talesättet, att draken solar sin medel. Enligt 
gammal folktro har draken på helig thorsdag (o: Christi 
himmelsfärds-dag) sina medel uppe att vädras. Nattetid åter 
visar han sig mest på lugna höst-qvällar. Han flyger då emel- 
lan de gamla rören och graf högarne, i skepnad af en stor eld- 
qvast, släppande gnistor efter sig i luften, hvar han far 
fram. Han flyger icke rätt högt, utan vanligtvis i jemnhöjd 
med skogs-topparne. När Wärendsbon ser denna luft-företeelse, 
som ännu icke sällan omtalas, säger han, att »det är draken»; 
»draken är ute och far» eller »draken är ute och flyger»; 
»draken flyttar emellan draka-rören». 

När draken är uppe, blir han icke alltid synlig; men thors- 
dags- (och söndags-) barn kunna se honom, der han ligger pä 
skatten, och äfven förgöra honom. Menlösa barn tros ock kunna 
taga drakamedel, hvilka då alltid visa sig såsom spånor, hyfvel- 
kasor och annan bråte; men när de komma under tak, bli 
de till silfver och gull. Stundom händer ock, att någon oskyl- 
dig flicka, som går i skogen, plötsligt får se ett ställe på mar- 
ken eller en en-buske, som är alldeles fullsatt med bälten, län- 
kar, kedjor, ringar och annan grannlåt, af klaraste silfver. Detta 
allt är drakamedel, som draken har ute för att solas, och ser 
hon väl efter, kan väl hända att draken sjelf ligger inte långt 
derifrån och vältrar sig i solskenet. Han är då mycket farlig, 
om hon kommer honom nära; ty han sprutar etter ifrån 
sig. Men är hon behändig och genast kastar stål öfver skat- 
ten, så har draken inte makt att göra henne något ondt, utan 
hon kan taga alltihop. Stålet, som hon kastar, måste dock vara 
ånger-stål, d. v. s. ett stycke af något egg-jern, som man rå- 
kat bryta sönder och hvaröfver man varit ångersam. Jcke heller 
må hon besinna sig länge; ty då bär draken bort skatten, 
och när hon så kommer dit, har guldet och silfret förvandlat 
sig till spindelväfvar, dvergsnät, näfver och löf, som glittra i 
morgondaggen emot solen. 

Vill man nattetid gräfva efter medel i draka-rör, så må 



346 Kap. III. Hedna-Tro. 

icke ett ord talas, ty då förer draken bort pengarne. Icke 
heller må skattgräfvaren låta skrämma sig, ehvad för underliga 
syner han får se; ty draken plägar vid sådana tillfällen skifta sin 
hamn och visa sig i mångahanda fasliga skepnader, för att jaga 
främlingen bort ifrån draka-boet. 

§ 115. Var det en qvinna, som i forntiden nedgräft gods 
i jorden, så antog hon efter döden skepnad af en stor^ svart 
Höna. Hon ligger då, likasom draken, och riifvar sin medel 
i jorden eller röret, der hon fordom gömt dem. Äfven har 
hönan blifvit sedd, när man skolat taga upp kyrkoklockor, som 
fallit ned i sjön, samt annorstädes der mycket dyrbart gods 
finnes undangömdt. 'H 

Hönan har emellan sina svarta fjädrar någon gång en 
hvit fjäder; men blott en enda. Har hon en sådan hvit fjäder, 
så kan man vältra henne bort ifrån skatten och taga hennes 
gods; men är hon alldeles svart, så låter det sig icke göra, utan 
det är någon som vet sådan konst, att han kan söfva henne. 
Eljest skakar hon, eller flaxar med vingarne, och då försvinner 
hela skatten i jorden. Af detta skakande blir hon stundom 
kallad SJcåkhönan. Äfven heter det, att hon skiftar hamn 
och på mångfaldiga andra vis skrämmer dem som vilja taga 
hennes gods; ja, hon säges till och med kunna öda och fÖr- 
derfva dem. Och så ligger hon och »ottar (a: vaktar) sin me- 
del, tills domen kommer^. 

§ 116. Menniskor, hvilka i lifvet varit kärt fastade vid 
detta jordiska, som begått stora synder, eller efter döden blifvit 
förda till skogs, så att de icke fått komma i vigd jord, äro 
dömda att utan ro vandra omkring i mångfaldigt olika skep- 
nad. De bilda således en egen klass af mythiska väsen, som 
i Avärendska folktron äro kända under namn af Gastar. 

Det mest omtalade af dessa väsen, eller Gasten, är, på 
samma sätt som draken och hönan, tillika ett mythiskt djur- 
väsen, nemligen en Uf eller en Uggla. Han visar sig således 
blott nattetid, och alltid utom hus, på vägar och stigar emellan 
gårdarne och i skogen. När han går på jorden, är han såsom 
en mennisko-hamn utan hufvud, eller såsom benranglet 
af en menniska, med eldglöder i; men allt emellan far 



§ 115. Hönan. Skåkhönan. § 116. Gasten. 347 

han af i luften, såsom när foglen flyger. Någon gång har man 
ock sett honom stående i ett ihåligt träd eller i någon annan 
skrymsla; han ser då ut som ett benrangel, är grå och möglig 
och stygg att skåda. Då han nattetid far omkring, upphäfver 
han hemska rop, än hesa och hväsande såsom en gåses (a: gås- 
karls) läte, än höga och gälla såsom ett anskri. Dessa rop få 
hos Wärendsfolket namn af Gasta-shrih, och när någon skri- 
ker och låter illa om sig, heter det, att han ^asf ar eller skri- 
ker som en gast. När gasten låter höra sig framme rid hu- 
sen, har det inga goda tydor med sig, utan bådar antingen för 
lik eller flyttning. Med detsamma gasten skriker, ger han 
ett starkt sken ifrån sig, så att det lyser till i mörkret; 
somliga säga, att det då blir så ljust omkring honom, att man 
kan se sjelfva sanden pä vägen. 

Gasten skrämmer och oroar folk, som nattetid äro ute på 
färdvägar. Stundom kommer han hoppandes jemnfota framåt 
vägen; han är då gasten af någon menniska, som, efter gam- 
mal wärendsk folksed, blifvit lagd i kistan med hopbundna 
fötter. Stundom kommer han farandes i luften, och hänger 
sig osynlig bakom ryttaren, på hästens länd eller hasar. Han 
är då så tung, att hästen begynner skälfva och skumma, och 
knappt orkar bära sin ryttare uppfor backen. Hänger gasten 
sig på lasset hos någon färda-karl, så tröttnar hästen likaledes. 
Ryttaren eller kör-karlen har då ingen annan råd, än att stiga 
af, taga af betteln eller munnlaget och spotta derpå tre gån- 
ger; såsom spotta är godt emot all slags förgerning. Tittar han 
på samma gång igenom betslet, så får han syn på gasten; men 
allt detta måste ske qvickt, ty eljest får han sig med detsam- 
ma en örfil, så det svartnar för ögonen. När gasten på detta 
sätt rider eller åker hos folk, har han inte makt att följa med, 
längre än till nästa rinnande vatten eller kors-väg; der blir 
man alltid af med honom. 

Thorsdags- (eller Söndags-) barn ha framför andra för- 
mågan att kunna se gastar. Får någon se gastar, må han straxt 
spotta åt dem, eljest ha de makt att skada. Äfven hjelper 
emot gastar, om man har bröd, svafvel eller hvitlök i snapp- 
säcken (fickan). Hvisslar någon i mörkret, eller ser sig om då 



348 Kap. m. Hedna-Tro. 

han är ute nattetid, så får gasten makt att plåga honom. Icke 
heller må någon omtala att han sett gasten, förr än andra 
morgonen sedan sol gått upp. Ty gasten är ett orent väsen, 
som vållar flerfaldig förgerning på menniskorna. Kysser han 
en menniska, så får hon hläddror på läpparne; sådana blädd- 
ror heta derföre i Wärendsmålet en Gasta-lcyss. Råkar någon 
eljest för eller vid gasten, så tros denne kramma eller krysta 
honom. Den som på detta sätt blir gastaJcrammad eller gasta- 
kri/st, får häftig sjukdom, med rysning och qväljningar och 
stundom med blå fläckar på kroppen. 

Alla gastar äro icke lika onda att råka ut för. De värsta 
ibland dem äro dag-gastar, eller sådana gastar, som blifvit 
öfverraskade af solen eller af hanegället, innan de hunnit till 
sitt rum igen. Gasten blir då ståendes der han är, hela dagen 
om, och de värsta ibland dem sägas till och med gå äfven 
om dagen. Råkar någon menniska ut för en sådan dag-gast, 
eller möter honom, så blir hon våldsamt sjuk, med blodhost- 
ning och stora blå fläckar öfver hela kroppen. Det heter då, 
att hon råkat fÖr dag-gasten, fått dag-gast akramm eller 
dödsmans-mot. Man botar sådan häftig sjuka på mångfaldiga 
vis, såsom genom läsning (§ 104); eller genom att se sig sjelf 
i ett med vatten fyldt tregjorda-karale, d. v. s. i en vat- 
tenspann, som är bandad med tre gjordar (§ 102); genom att 
springa tre gånger ansyls omkring kyrkan, o. s. v. Af gam- 
malt botas likväl dag-gastakramm helst med eld, såsom gasten 
är ett oskärt väsen, och hela föreställningssättet om honom 
otvifvelagtigt går tillbaka i tiden för den forntida eld-dyrkan. 
Vi hafva om dessa olika sätt att bota gastakrystning, med an- 
vändning af eld, redan yttrat oss i det föregående (§ 102). 

Enligt en yngre folktro är gasten den onde, d. v. s. men- 
niskans onde följes-ande, eller slutligen fanden sjelf, som tager 
menniskans hamn och dermed far omkring och spökar. 
För att kunna göra detta, måste han dock alltid derjemte taga 
någon ledamot af den dödes kropp. Således hände sig en gång, 
att en man sköt på gasten, och hade sådana konster, att han 
kunde träfi*a honom. När han så kom dit, låg der bara skul- 
derbladet efter en död menniska. Men har inte skytten någon 



§ 116. Gasten. § 117. Nattramnen. § 118. Penga-gasten. 349 

hemlig konst, så är det farligt att skjuta på gasten; ty det 
har händt, att han farit efter skytten och nära på förderfvat 
honom. 

Menniskor, som haft för sed att gå årsgång och brukat 
annan syndig hednisk vidskepelse, tros efter döden få gå om- 
kring såsom dag-gastar. 

§ 117. En annan gast, som likaledes uppenbarar sig i 
skepnad af ett fogel väsen, får i Wärend namn af Nattramnen. 
Hvilken svensk fogel-art, som närmast menas med detta my- 
thiska väsen, kunna vi dock ej bestämdt angifva. Förmodligen 
någon art snäppa eller Beckasin. 

Nattramnen är, enligt folktron, gasten af någon utbörding, 
d. v. s. af något barn, som, efter gammal folksed, blifvit ut- 
buret i skogen, så att det icke fått komma i vigd jord. Han 
visar sig blott nattetid, helst emot stora högtider, och far då i 
luften, såsom en fogel. När han far, låter han höra ett knar- 
rande, knirkande och gnällande ljud, såsom gnisslet af ett 
osmordt vagnshjul eller af en gammaldags >värendsk pinnharf, 
hvadan han ock någon gång omtalas under namn af Leda- 
harfven. Han kan icke flyga närmare till jorden än som oxen 
bär oket, och hans färd går alltid ifrån vester och emot öster. 
Detta sker derföre, att han, enligt medeltids-tro, är jemnt stadd 
på färd till Christi graf, och ej kan få ro eller förlossning 
förr än han hunnit dit. Men vägen är lång, och, såsom andra 
gastar, kan nattramnen icke fara längre än tills hanen gal eller 
solen går upp. Då svinner han ned i jorden, och afbidar nästa 
natt för att fortsätta sin resa. 

Det är farligt att tala illa till nattramnen, med onda ord 
och svordomar; ty den som det gör, han blir förgjord, så att 
han tvinar bort och aldrig mer kommer till helsan igen. Äfven 
kan det vara farligt att möta honom, ty det har händt, att 
han far på folk och anfaller dem, så att de med stor nöd kun- 
nat komma helbregda till bys igen. En man, som mötte natt- 
ramnen, kastade sig för honom ned på marken. När så dag- 
randen syntes, försvann gasten, och der låg på marken blott 
såsom ett slem tillika med några gamla trasor. 

§ 118. Somliga gastar äro eld-gastar^ så att, när de nat- 



3ä0 Kap. III. Bedna-Tro. 

tetid visa sig, sker det med eld eller lyse. Flera sådana gastar 
omtalas i \^ärend; de förnämsta äro: 

Penga-gasten. Han är gasten efter någon menniska, som 
i lifstiden nedgräft penningar i jorden. Penga-gasten visar sig 
om nätterna, och mest före stora högtider. Han går då och 
lyser på sin medel, i gamla rör och annorstädes, der han i 
lifstiden nedgräft eller gömt dem. 

Märkes-gasten eller Ängamålaren är gasten efter den 
menniska, som i forntiden syndat genom att flytta råmärken. 
Hans straff efter döden är då, att nattetid gå upp sina rågångar. 
Dervid bär han i ena handen en stång, och i den andra ett 
brinnande bloss, som stundtals lyser till och stundtals för- 
svinner. Medan märkesgasten på detta sätt springer längs mär- 
ket, mark-skälet eller rågången, ropar han med hes röst: 
»rätt!» »orätt!» eller »der var rätt!» »der var orätt!» 
Somliga säga ock, efter yngre medeltids-tro, att fÖr hvarje gång 
som blosset gnistrar till, är det Skam, som piskar Ängamåla- 
ren med en jernpiska. 

3Iärkesgasten visar sig än i dag vid många gamla gårdar. 
Således brukade han förr alltid håUa sig vid Hönetorpa å-bro. 
Vid ett led (o: en grind) nära Ugglekull, visade sig förr om nät- 
terna två ängamålare på en gång. När den ene ropade: »rätt!» 
skrek den andre: »orätt!» och sedan slogo de tillsammans med 
blossen, så att gnistorna flögo rundt omkring. 

I likhet med andra gastar, låter Ängamålaren mest höra 
af sig före stora högtider, såsom vid jul och påsk. Han kan 
icke röra sig sedan sol gått upp, och om någon då får vid 
honom, eUer råkar väta der han står, utan att ha spottat före 
sig, så kommer deraf förgerning och sjukdom. Och såsom 
ängamålaren gjorde illa när han lefde, så får han på det viset 
springa om nätterna och lysa och skrika, så länge verlden står. 

Lyktegubben är en eldgast, som ofta sammanföres eller 
förblandas med ängamålaren. Han går nattetid omkring 
med en lykta i handen och förvillar folk, som äro ute på 
vägar och stigar. Vanligen visar han sig först på ett ställe, 
skriker så ett skrik och tager ett långt skutt (o: hopp), och 
visar sig straxt på ett annat ställe, långt derifrån. Och så får 



§ 118. Märkes-gasten. Lyktegubben. § 119. Gengångare. 351 

han gå och Ijsa och skrika, tiil straff för sina synder, äncia 
tills domen kommer. 

§ 119. 3Ied det mythiska åskådnings-sättets långsamma 
förändring, och med införandet af seden att jorda de döda, öf- 
vergick man småningom till ett föreställningssätt, enligt hvilket 
menniskan efter döden väl ännu kan uppträda på jorden, syn- 
lig eller osynlig; men i förra fallet icke uppträder såsom ett 
mythiskt djurväsen, eller som en gast, utan såsom ett my- 
thiskt menniskoväsen, iklädt samma kropp eller hamn, 
som tillhört henne i lifstiden. Man säger om sådana af- 
lidna, att de gä igen efter döden^ hvaraf namnet Gengån- 
gare, Atergångare. 

Att få gå igen efter döden ansågs af våra förfäder såsom 
den största af alla olyckor. Oftast var det tillika ett straff, 
såväl för den dÖde sjelf, i fall han bedrifvit onda gerningar 
här i verlden, som för de lefvande, i fall dessa emot honom 
brustit i uppfyllandet af någon from kärleks-pligt. De för- 
hållanden, under hvilka en afiiden måste gå igen, kunde så- 
ledes vara väsendtligen olika, och vi anföra här några af de 
mest betecknande, såsom de omtalas i den wärendska folk- 
sägnen. 

I fall någon här på jorden begått stora syndagerningar, så 
kan han efter döden icke få någon ro i sin graf, utan 
får gå med samma syndagerningar jemväl efter döden, i all verl- 
denes tid. Otaliga sägner äro grundade i denna urgamla folk- 
tro. Sålunda hände sig fÖr länge sedan, att gårdarne Jutanäs 
och Ebbemåla lågo i delo med hvarandra om rågången. Saken 
hänsköts till riddare-syn; men riddaren tog en stor gul häst i 
mutor af Ebbemåla, och dömde derfÖre orätt. Han blef lik- 
väl straffad för sin stora synd; ty när han red bort, stupade 
hans häst vid en bro på andra sidan om Asarum, och han 
sjelf satte lifvet till. Allt sedan dess får han rida hvarje 
högtidsnatt, på sin gula häst, emellan Jutanäs och Ebbemåla, 
längs efter märket, och emellanåt vattnar han sin häst i gylet 
(o: gölen). Ögonen glöda i hufvudet på hästen, såsom brin- 
nande elds-lågor. Och så får riddaren fara hvarje högtidsnatt 
så länge verlden står. 



3S2 Kap. III. Hediia-Tro. 

I enlighet med detta uråldriga föreställningssätt troddes 
stora missdådare och ogerningmän alltid hli gengångare. I 
Willands härad, i byn Ripa, omtalades förr af folket en sådan 
gengångare, under namn af Stor-Trued. Hvarje qväll, när 
kreaturen kommo till bys, måste tjuren gå bort till en viss 
plan; der bölade han förfärligt och stångades, som man trodde, 
med Stor-Trued. Tjuren bergade sig länge i denna strid; men 
slutligen fick gengångaren råda, och förderfvade honom. Till 
att hindra missdådare från att gå igen efter döden, har man 
derföre under medeltiden iakttagit åtskilliga bruk. Till dessa 
hörde, att när någon rånsman eller annan grof våldsverkare 
blifvit aflifvad, drefs en stark ekepåle igenom hans kropp ned 
i jorden. Äfven har man brukat afhugga den dödes hufvud 
och lägga det emellan hans ben eller under hans arm. Ännu 
så sent som d. 4 Maj 1612 dömde KLinnevalds häradsting om 
en skogsman, dråpare och fredlös, vid namn Per Börgesson i 
Onsvalehult, att »hans lik skulle huggas i en ho och sedan 
»föras afsides och nedsättas uti moras, och aldrig läggas uti 
»vigda jord och kyrkogård». Om en annan våldsman, vid 
namn Åke i Hemmingsmåla, förekommer i Ronga härads 
dombok för d. 17 April 1615, att han blef »ihelskjuten och 
»lagder i skogen i ett rör». Detta senare, eller liks nedläg- 
gande i rör, har i Wärend varit uråldrig hednisk folksed. Sankt 
Sigfrids legend förtäljer, om dem som mördade hans syster- 
söner, att »tha thoko the kroppana ok bundo reep um thera 
»fötir, oc drogho thaem til thaen stadh, som diwrwm var vil- 
»sambir, oc neplica kom sool, oc kastadho storan stena- 
»högh upa thera hselgha likama». 

Ännu mer betecknande äro de rättsbruk, som iakttogos 
med sjelfspillingar, hvilka, enligt gammal folktro, efter döden 
äro de värsta af alla gengångare. Vi hafva således i det före- 
gående (§ 112) omtalat, hurusom Rinnevalds häradsrätt d. 14 
IVov. 1616 dömde, att liket efter Håkan Nilsson i Rimsehult 
skulle »till skogs föras och i båle brinna». IVästan vid 
samma tid, eller år 1611, dömde Sunnerbo häradsrätt om en 
gammal bonde, vid namn Arfvid i Ramnaryd af Lidhults soc- 
ken, som fått likmatken (kräftan) och i förtviflan hängt sig på 



§ 119. Gengångare. 353 

gällstången vid grufvan, att »efter han gjort sig sjelf till en 

»sjelfspilling och intet hopp hade, skulle han utgrafvas 

»under syllen och sedan läggas i hästabacken». Med likets 
utgräfvande under husets grundstock, i stället för utförande 
genom dörren, afsågs här otvetydigt, att skydda husfolket för 
den hemsökelse, som eljest var att vänta af sjelfspillingen så- 
som gengångare. 

Om någon dött en våldsam död för annans hand, eller i 
lifstiden lidit någon djup oförrätt, tros han icke få någon ro i 
sin graf, förr än gerningen blifvit uppenbar och hans död eller 
oförrätt blifvit hämnad. Att hämnas sin frändes död, skymf 
eller skada, har derföre ifrån äldsta tid varit betraktadt såsom 
en helig pligt, som af slägten icke kunde försummas, utan att 
den döde skulle hemsöka dem alla, såsom en nattlig gengån- 
gare. Att sjelf öppet tillkännagifva ett begånget dråp, har af 
samma skäl varit en af våra förfäder allmänt iakttagen folk- 
sed. Blef någon dräpen, så att ingen visste hvem som var 
rätter baneman, var det i Wärend ett gammalt folkbruk, att 
närmaste frände gick fram till liket, innan man ringt själa- 
ringningen, och bad den döde sjelf hämnas sin död. Den 
dräpne troddes då gå igen hos sin baneman, och ej unna ho- 
nom hvarken ro eller lisa, utan på mångfaldigt sätt hemsöka 
honom natt och dag, och slutligen taga hans lif förr än året 
var om. För dråparen fanns då ingen annan råd, än att bota 
för sin gerning, eller ock att nattetid gå till den dödes 
graf och bedja för sig. Om då den döde gaf honom till, 
så fick han igen sin yttre och inre frid. Men ett sådant natt- 
ligt besök vid grafven hade sin stora fara, och om dråparen 
vid bortgåendet såg sig om, så kom kyrkogrimmen (§ 87) efter 
honom och ödde honom. 

Hade den döde varit girig, och, efter gammal hednisk sed, 
gömt undan penningar eller annat gods, så troddes han gå 
igen och vakta på sin skatt, enligt samma föreställningssätt, 
som i en ännu äldre tid gaf upphof åt mytherna om draken, 
hönan och penga-gasten. Det är derföre folktro, att man al- 
drig må gömma någonting i springor och andra skrymslen; 

2^—181981. Wärend och Wirdarne. 



354 Kap. III. Hedna-Tro. 

ty då får man efter sin död gå igen, för att se efter 
hvad man gömt. 

Likaledes om någon eljest varit kärt fästad vid detta jor- 
diska, eller djupt fattad af någon lidelse, så får han efter 
döden gå och uträtta hvad han tänkt här i verlden, och far 
så allljemnt om nätterna emellan hemmet och grafven eller 
emellan kyrkan och grafven. 

Slutligen i fall någon omkom i skogen, i vattnet eller på an- 
nat lönligt sätt, så troddes han gå omkring såsom gengångare, och 
förvilla folk, eller spöka hos dem i husen, tills man letat 
rätt på hans lik och visat detsamma tillbörlig heder. Enligt 
medeltids-tro var härvid framför allt angeläget, att den döde 
fick hvila i vigd jord. Att icke bli ärliga begrafven, eller att 
icke få kyrkogård, att dömas till en åsna-begrafning eller 
till att nedgrafvas i hästa-backen, är således en skärp- 
ning i dödsstraffet, som ända till senare tid qvarstått i våra 
svenska lagar, och som noga sammanhänger med ett äldre före- 
ställningssätt om menniskoväsenets tillstånd efter döden. 

Hela Wärend är ännu uppfyldt af sägner om gengångare. 
Uppenbarelsen af dessa hemska, nattliga väsen är mycket olika, 
och beroende af de skilda sätt, hvarpå man, under olika tider 
och med olika bildningsgrad, föreställt sig menniskoväsenet efter 
döden. I den äldsta och råaste sägnen uppträder således gen- 
gångaren alltid fullt kroppslig. Yi hafva anfört exempel 
på detta föreställningssätt, i berättelsen om Stor-Trued, som 
brottades med tjuren. En annan hithörande sägen, som i Wä- 
rend ofta omtalas, är den om en fru, som under en resa kom 
att ligga på ett främmande ställe, der det brukade spöka. Om 
natten kom der fram till hennes säng en gengångare, klädd 
såsom en qvinna, med en hvit klut på hufvudet. Frun tog 
mod till sig och talade henne till, såsom gengångare aldrig 
kunna säga något, utan att man först tilltalar dem. Då be- 
rättade qvinnan, att hon var bondens i gården hustru, som 
han mördat och nedgräft i stallet under den tredje golf-tiljan. 
Till bevis på sina ord löste hon kluten af sitt hufvud, och 
visade huru hjessan blifvit klyfd med ett yxhugg. Frun tog 
en ring af sitt finger och kastade i såret. Andra morgonen 



§ 119. Gengångare. 3S5 

skickade hon efter folk och lät göra ransakning. Då fanns liket 
af den mördade hustrun under stallgolfvet och i hennes huf- 
vudskål låg ringen, som den främmande frun hade ditlagt om 
natten. 

Stundom taga dessa gamla sägner äfven en romantisk form, 
såsom i berättelsen om flickan, som om natten låg och tänkte 
på sin käraste. Då klappade det på dörren, och när hon öpp- 
nade, var det hennes fästeman, men blek och förändrad. »Följ 
mig!> bad han henne. Ja, det ville hon gerna; hon satte sig 
så upp på hästen, bakom sin fästeman, och de drogo åstad på 
kyrko vägen. När de kommit ett stycke, qvad ryttaren: 

»Månen han skrider, 

den döde han rider. 

Allra kärestan min, är du inte rädder än?» 
»Nej», svarade flickan, »huru skulle jag vara rädd, när jag får 
följa med dig!» Om en stund sjöng ryttaren åter, såsom förra 
gången; men fick allt samma svar. Tredje gången likaledes. Slut- 
ligen kommo de till kyrkan. Der steg mannen af hästen och 
gick in på kyrkogården, hvarest han begynte kasta upp en graf. 
Men då förstod flickan, att hennes fästeman var död och att han 
gick igen efter döden. Hon flydde nu förfärad bort och klap- 
pade på hos presten. Der blef hon insläppt, och kom så ifrån 
gengångaren och till bys igen. 

I sammanhang med hela detta föreställningssätt är det 
äfven M'ärendsk folktro, att om snickaren råkat göra den dödes 
likkista fÖr kort, så knakar det i kistan om natten och blir 
förskräckligt buller och oljud. Har snickaren lofvat kistan 
färdig till någon viss tid och ej håller ord, kan han äfven vänta, 
att af den döde bli hemsökt med hvarjehanda buller och an- 
nat spökeri. 

För att hindra oroliga, syndiga och vid lifvet kärt fastade 
menniskor, att gå igen efter döden, har man i Wärend af ål- 
der iakttagit åtskilliga karakteristiska folkbruk. De äldsta 
ibland dessa ha sin rot i den gamla eld-kulten och i den ännu 
äldre soldyrkan. Hit hörer, att, till husets skydd emot gen- 
gångare, hafva en röd hane, solens fogel, sittande på sin vagel 
i förstugan (jfr. §§ 76, 85). Hit hÖrer ock seden, att upp- 



356 Kap. III. Hedna-Tro. 

bränna sänghalmen efter den döde, att kasta brinnande eld 
efter likfärden och att strÖ aska (salt, och sprängfrö eller lin- 
frö) omkring gården, eller öfver vägen, der man vill att gen- 
gångaren skall stadna. Ifrån det tidskifte, då man först lärde 
känna stålet, härrör bruket att hugga in en yxa eller annat 
eggjern ofvanför stugu-dÖrren. Ännu yngre är bruket att hop- 
binda den dödes fötter, att sticka nålar i svepningen, så att de 
vetta mot fötterna, samt att i lik-kistan nedlägga hake och 
marna (a: hyska och merla), eller en stör, bruten ur gärdes- 
gården. När lik skall utbäras ur husen, må det alltid bäras med 
fötterna förut, att den döde icke må gå igen. Urgammal 
är äfven folkseden, att hviska den döde i örat, att han 
icke skall gå igen, likasom Oden hviskade i örat på sin son 
Balder, när denne lades uppå bålet. Många omständigheter 
visa ock, att man fästat en stor betydelse vid det gamla skicket 
att lägga jord på den döde. Det christna bruket, att med jord- 
kastning och med kraften af det heliga ordet binda den döde 
vid sin graf, grundar sig således, efter all anledning, i ett vida 
äldre hedniskt folkbruk. Denna heliga handling får ock i 
Wärend namn af att jordfasta ett lik, eller att Jordfasta 
den döde. 

§ 120. När mördade barn gå igen, få de i Wärend namn 
af Myrdingar. Myrdingen är således samma väsen, som vi 
förut omtalat under namn af Nattramnen, ehuru fattadt enligt 
ett yngre föreställningssätt, icke såsom en gast, utan som en 
återgångare. 

Man har i Wärend många sägner om Myrdingar. På en 
gård i Hjortsberga socken var en nattstuga, der det hördes 
spela livar endaste natt. Ingen tordes ligga der. Ändteligen kom 
der en karl, som inte var rädd, utan bad att få ligga i natt- 
stugan. Yid midnatts-tid fick han då se ett blodigt barn, som 
begynte sjunga och spela, och som höll ett förskräckligt hus. 
Rarlen repade hälane (o: mod), och frågade myrdingen hvar- 
fÖre han for fram på det viset. »Jo», sade myrdingen, »det 
är för att jag blifvit mördad. I morgon får du se min mor 
komma bärandes, med en röd hätta. Hon har gräft ned mig 
under förstugu-stenen; men du skall laga att jag får komma 



§ 120. Myrdingen. § 121. Spöke. 3S7 

i vigda jord. 3' Detta lofvade karlen, och dermed försvann myr- 
dingen. Dagen efter kom modren dit, med en rÖd hätta på 
hufvudet, och när man gräfde under förstugu-stenen, hittades 
benranglet af det mördade barnet. 

Myrdingen, såsom alla återgångare, är ett grymt väsen och 
farligt att råka vid. Kommer det någon att oroa honom, der 
han ligger nedgrafven, tros myrdingen vara i stånd att öda och 
förderfva honom. 

Har ett barn blifvit förgjordt redan i moderlifvet, eller har 
ett halfgånget och framfödt foster icke blifvit lagdt i kyrko- 
gården, så får gengångaren skämtvis namn af en yiske-Pelle ; 
namnet taget af den ask eller äska, i hvilken förtidiga foster 
pläga bäras till kyrkogården. 

§ 121. Med den christna verlds-åskåd ningens seger öfver 
hedendomen, upplöser sig långsamt det äldre mythiska menni- 
skoväsenet i sina begge motsatta beståndsdelar, Själen och 
Kroppen. Den döde kan nu icke mer gå igen lekamligen, 
utan hans kropp hvilar liflÖs i jorden, medan hans själ drager 
bort till något rum utom densamma, för att njuta lönen fÖr 
sina onda och goda gerningar. 

Men det äldre hedniska föreställningssättet var alltför djupt 
rotadt, för att kunna på en gång öfvergifvas. Nedom och vid 
sidan af kyrkans lära bibehåller sig således en folktro, som, 
hela medeltiden igenom och än i dag, står uppå rent hednisk 
grund, ehuru alltmera påverkad af de nya christna idéerna. 
I denna folktro förknippar sig det hedniska föreställningssättet 
om menniskans följes-andar, med den utifrån lånade idén om 
en Satan, såsom princip för det sedligt onda. Menniskans 
onde följes-ande, den onde^ som följer menniskan, betraktas 
då alltmera, först såsom en puke eller ond ande, och sedan 
såsom Satan sjelf. Huru för öfrigt denne medeltidens Satan 
sjelf bibehåller förvridna drag af den i två motsatta väsen sig 
upplösande hedniske Oden, ha vi redan i det föregående (§ 52) 
allmänneligen påvisat. 

Ur det äldre hedniska föreställningssättet om gengångare, 
utvecklade sig på detta sätt medeltidens folktro om Spöken. 
Ett Spöke är nemligen icke längre menniskoväsenet sjelf, som 



3S8 Kap. III. Hedna-Tro. 

fördt af sina jordiska känslor och böjelser, efter döden går igen 
på jorden; utan menniskans onde följes-ande, den Onde, 
eller, efter christen medeltids-tro, Oden^ Skam, Lucifer eller 
Satan, som tager något af den dödes kropp eller svep- 
ning och deraf skapar sig en hamn, med hvilken han 
nattetid drifver sitt onda spel, bryr folk, och på mång- 
faldigt vis oroar de lefvande. Spöken och gastar hafva derföre 
i Wärend af ålder varit räknade till Onrot (Odens-rot, jfr. 
§§ 53, 60) eller Lucifers anhang, och bli ännu alltjemnt af 
folket ansedda för fans-tyg eller djefvtils-tyg. 

Tron på spöken är i Wärend ännu allmän. Om hvarje 
buller nattetid, med skrapande, stampande, knäppande och an- 
dra ljud, som störde folkets nattro, och om hvarje sällsam 
syn^ förstorad af inbillningskraften, hette det fordom, såsom 
än i dag, att ^det spökar^. Otaliga s. ^. spök-historier voro 
förr i svang hos folket och äro det ännu. Serdeles märkliga 
ibland dessa spökerier äro de, i hvilka den onde anden tager 
en uppenbarelse-form eller bibehåller drag, lånade af den hed- 
niske Oden, eller af Odens hästar och Odens hundar. Oden 
sjelf visar sig således ännu någon gång i Wärend, såsom en 
gengångare eller ett spöke (jfr. § 49). Likaledes ha vi i det 
föregående (§ 48) redan omtalat, hurusom Satan, i skepnad af 
en häst, dansade hvar natt på ett loft i Brohult af Wislanda 
socken, och huru man, ännu vid slutet af förra århundradet, 
sökte på en småländsk kyrkogård läsa bort den svarta hästen. 
Om Odens hundar, och om de af dem skapade helvetes- 
hundarne, ha vi likaledes redan i det föregående talat. 

En gammal wärendsk sägen förtäljer om två vänner, som 
kommit öfverens, att hvilken som dog först, skulle den andre 
vaka vid hans graf i tre nätter. När så den ene dog, och 
hans vän, enligt löfte, satt första natten vid grafven, kom den 
Onde gåendes i skepnad af en man, och ville taga bort liket; 
men han, som vakade, förhindrade det. Andra natten kom 
den Onde igen; men ville då nöja sig, om han kunde få en 
ledamot af den döde. Tredje natten kom han åter, och bad 
då så gerna, om han blott kunde få en tråd af svepningen, 
för att dermed kunna fara omkring och spöka. Till 



§ 121. Spöke. § 122. Dödingarne. 359 

hela detta föreställningssätt knyter sig således det gamla me- 
deltids-bruket, att vaka hos den döde, tills hans lik blifvit jord- 
fästadt. I Wärend blir derföre graf-ölet än i dag kalladt Vake- 
natt. Meningen med Vakenätterna var ifrån början, att hin- 
dra Satan från att lekamligen anamma den döde, såsom 
dylika händelser icke sällan omtalas i den Märendska folk- 
sägnen. Ljusen, bönerna och den heliga sången voro framför- 
allt verksamma till skydd emot den Onde. Huru denna idé blifvit 
upptagen i vår svenska medeltids-kyrka, hörer icke hit. 31en 
en qvarlefva af det gamla föreställningssättet igenfinnes i den 
allmänt iakttagna wärendska folkseden, att, så snart någon af- 
lider, lägges uppå liket en sax (eller annat stål) och en psalm- 
bok, till skydd emot onda andar och all slags förgerning. 
Dessa heliga skyddsmedel borttagas, så snart själen genom själa- 
ringningen blifvit frigjord ifrån detta jordiska, och, enligt ka- 
tholskt föreställningssätt, tagen underbeskyddafdenheligakyrkan. 

§ 122. Medan föreställningarne om menniskans öde efter 
döden på detta sätt långsamt utveckla sig, och, för den onda 
menniskan, småningom antaga den form, som tillhör christna 
medeltiden, föregår en motsvarande utveckling i föreställnings- 
sättet om de frommas och rättrådigas lott efter döden. Äfven 
här fasthöll man dock länge vid den äldre hedniska uppfatt- 
ningen af menniskan, såsom ett mythiskt och ofritt naturväsen, 
och under det oberäkneligt långa skede, som ligger emellan 
den äldsta folktron om menniskoväsenets förvandling till djur- 
väsen (§ 111), och det christna föreställningssättet om själen 
såsom en ande, tänkte man sig de frommas lott efter döden, 
såsom hufvudsakligen likartad med hvad vi nyss förtäljt om 
Gengångarne. De aflidna, fattade på detta sätt, få i Wärends- 
målet namn af Dödingar, ett ord, som närmast motsvarar 
Manerna hos forntidens Romare. 

Dödingen, eller menniskan efter döden, fattad såsom ett 
mythiskt mennisko väsen, qvarstår i wärendska folktron så- 
som ett hemskt, kallt, grymt och blodlöst väsen. Han bor i sin 
ättahög, eller i grafven på kyrkogården, der han blifvit jordad. 
Om han oroas, så hamnar han sig grymt, och den som med 
våld sökte intränga i grafhögen, troddes förr hafva att med den 



360 Kap. III. Hedna-Tro, 

döde bestå en kamp på lif och död. Att vara i hög med 
någon, heter ännu i Wärendsmålet att kämpa med någon. I 
den yngre folktron hämnas dödingen på dem som störa hans 
frid eller våldföra sig på hans grafhög, genom att påföra dem 
sjukdom eller på annat sätt oroa och qvälja dem. Vi hafva 
denna folktro att tacka för bibehållandet af våra dyrbaraste 
forngrafvar, och vi ha redan i det föregående anfört exempel, 
huruledes, på Rudbecks tid, Mons:r Hagelsten, som gick in i 
Frulund vid Skatelöf, blef der alldeles vettlös och rasande 
(§ 31), och huru 3Iajor Jöns Gyllensparre, som lät köra bort 
den runda stenen ifrån Kungshögen vid Ingelstad, dervid icke 
blott miste sina oxar, utan ock att ingen menniska eller krea- 
tur i gården fick någon ro eller lisa, förrän stenen blifvit åter- 
förd till sitt rum igen (§ 34). 

Dödingen bibehåller i grafven alldeles samma böjelser, 
som han hade på jorden, och njuter der ännu af det gods 
och de rikedomar, som han sjelf gömt eller som med 
honom blifvit nedlagda i grafhögen. Det var derföre nordisk 
fornsed, att lägga guld och dyrbarheter med den döde på bålet, 
och att högsätta eller jorda honom med sina smycken. De 
gamla hedningarne plägade, af samma skäl, lönligen åt sig 
nedgräfva skatter i jorden, och vi ha i det föregående sett, 
huru denna fornsed ihågkommes i den wärendska folktron om 
Draken, Hönan och Penga-gasten. Ännu så sent som år 1624, 
vittnades inför Konga häradsrätt om en afliden rik bonda-käring, 
att »när hon låg på döds-sängen, befallte hon dem som hennes 
»lik kläda skuUe, att de ändteligen skulle sy fyra bref 
»inne i hennes klädsel». Dessa fyra bref voro köpebref 
eller gårdbref, af hvilka hon således menade sig fortfarande hafva 
nytta och gagn. En qvarlefva af detta forntidsbruk är den än i dag 
iakttagna wärendska folkseden, att man hosdendödeikistan 
nedlägger en penning, ett folkbruk, som således hvilar på 
uråldrig hednisk grund, och som erinrar om ett liknande skick 
hos de forntida Romarena. 

Såsom i det gamla norden ingenting skattades så högt 
som goda vapen, blefvo alltid kämpens vapen med sin egare 
lagda på bålet eller nedlagda i högen. Äfven strids-hästen dö- 



§ 122. Dödingarne. 361 

dades, och högsattes hos sin herre. Qvarlefvor af dessa gamla 
bruk hafva i vårt land länge bibehållit sig. Således föres vid 
konungars och stora krigares begrafning ännu alltjemt strids- 
hästen med i jordafärden. Vid våra gamla konunga-begraf- 
ningar fördes alltid i liktåget den aflidnes baner, äfvensom 
hans vapen, burna af en man till häst, som i ena handen höll 
den dödes svärd, med uppåt vändt fäste, och på ryggen hans 
sköld. Vid riddare-begrafningar ännu för 200 år sedan, buros 
likaledes i sorge-tåget den dödes standar och hans adeliga vapen- 
sköld, hvilka sedan upphängdes öfver grafven. Afven hans 
rustning fördes i jordafärden af en man, som i gamla relationer 
kallas »mannen med kyrassen». Efter svensk medeltids-sed 
hafva riddarnes vapen förmodligen blifvit krossade på sin egares 
graf, hvaraf det ännu iakttagna bruket att krossa en riddare- 
sköld, när den siste ättlingen af en adels-slägt föres till graf- 
ven. 3Ien på 1500-talet öfverlemnades riddare-rustningen till 
kyrkan; likväl med rätt för arfvingarne att den igenlösa. Seden, 
att nedlägga svärdet i grafven hos sin egare, genomgår hela 
medeltiden, och ännu under de sista sextio åren har i Wärend 
varit bruk, att, vid riddare-begrafningar, svärdet först blifvit 
nedlagdt på den dödes lik-kista, och derefter upphängdt på kyr- 
koväggen, der gamla officers-värjor ännu ofta finnas hängan- 
de, för det mesta med afbruten udd eller krossadt fäste. 

Samma uråldriga föreställningssätt, som uttalar sig i dessa 
gamla svenska bruk, ligger äfven till grund för den wärend- 
ska folkseden, att när en danneman jordas, så nedlägges hos 
honom i kistan eldtyg, tobaks-pipa, tobaks-pung, bränvins-flaska, 
och hvad annat han mest älskat eller brukat i verlden. Haren barn- 
sängs-qvinna dött oförlöst, brukar man likaledes hos henne i 
kistan nedlägga en svep (mantel, linda, blya, och skjorta eller 
pinka); det är nemligen folktro, att qvinnan efter döden skall 
framföda sitt foster och derför har behof af kläder, hvari hon 
kan svepa det späda barnet. 

Har dödingen högt älskat någonting i lifvet, så tros han 
äfven efter döden vilja njuta deraf och således derpå vålla 
förgerning. Är 1027 vittnades inför Albo häradsrätt, om 
»en gammal surdeg och tal här vid gränsen går i svang, — att 



362 Kap. III. Hedna-Tro. 

»när bonden dör, skall liumbla-gården blifva förgjord. 
»För att bota sådant hafva de för sed, att skjuta ett djur 
»(rådjur) och lägga i humblagården». Djuret, som skjutes 
och nedgräfves, är här ett offer åt dödingen, till ersättning 
för humlen eller ölet, som de gamla Wärends-bönderna i lifs- 
tiden älskade högre än någonting annat. Samma föreställ- 
ningssätt ligger till grund för det ännu iakttagna folkbruket, 
att, när lik bäras ur gården, lägges på bistockarne en 
jord-torfva, eller ock nedläggas sjelf va bistockarne på marken, 
emedan de eljest tros alla dÖ ut. Såsom bekant brygde 
våra förfäder sitt mjöd med honung, hvadan ock förgerning 
på bin tros komma af dödingarne. Jordtorfvor och mull 
bota bäst uppå sådan förgerning, hvadan de ock i liknande fall an- 
vändas af den wärendske kloke, såsom vi redan i det föregå- 
ende (§ 102) visat. 

Äfven annan förgerning kan, enligt folktron, komma af 
dödingarne. Således må, när lik svepas, de lappar, som bli 
öfver, tillvaratagas och läggas på dynghögen, emedan eljest 
den döde kan taga all husets lycka med sig till andra 
verlden. 

Dödingen är på det närmaste fästad vid sin slägt och vid 
sina fränder, och älskar att hafva deras sällskap i grafven, så- 
som han haft det i lifvet. Det har derföre varit gammal svensk 
sed, att jorda hvarje slägt för sig i en egen graf, och denna sed 
har i Wärend bibehållit sig längre än på andra ställen. Hela 
landet är ännu uppfyldt med ätta-kummel, ätta-hagar, ätta- 
backar och ätta-högar ifrån hedenhögs, och samma sed har vid de 
wärendska kyrkorna varit iakttagen ännu långt fram i den 
lutherska tiden. En sådan slägt-graf uppkallades alltid efter 
den gård, der slägten var bosatt, och fick namn af gårdens 
ättahög. Dylika ättahögar funnos vid de flesta wärendska 
kyrkor ännu för femtio år tillbaka, och träff*as än i dag vid 
Nöttja och andra aflägsna kyrkor i Finveden. Faller någon 
graf in, på gårdens ättahög, så tros det förebåda, att någon af 
samma ätt snart skall stiga ned i sin graf. Attahögarne 
hade, såsom vi i det föregående (§ 73) anmärkt, gerna sitt läge 
åt söder eller åtsols; frånsols, eller der som »neplica kom sool» 



§ 123. Dödingarne. 263 

(jfr. § 119), ville ingen gerna ligga begrafven. Dit förlades 
derföre blott frändelösa staf-karlar och främlingar. Denna för- 
aktade grafplats fick i Wärend namn af främlings-högen. 

§ 123. Dödingarne voro i hedna-verld föremål för en egen 
offer-djrkan, som dels var offentlig och dels huslig. Af den 
förra hafva spår bibehållit sig i åtskilliga gamla svenska folk- 
bruk. På ställen invid vägarne, der någon vådligen omkommit, 
och der man således fruktat att den döde, såsom en oren gast 
eller gengångare, skulle brj och förvilla vägfarande, har folket 
i många svenska lands-orter ända till vår tid brukat offra\ 
en sed, som äfven varit iakttagen, der lönskaläge eller annan 
orenhet yppat sig invid vägen. Offret består deri, att man på 
dylika ställen kastar någonting, vare sig en ris-qvist, en sten, 
eller ock (i Westmanland) en penning, o. s. v. Den hög, 
som på detta sätt bildas vid sidan af vägen, erhåller i olika 
landskaper skilda namn. Består han allenast af ris och buskar, 
hvilka hopkastas samt då och då uppbrännas, så får han i 
Wärend namn af ett feåZ, och att bränna en sådan hög, heter 
då, att bränna bål (jfr. § 37). Bildas högen af på en gång 
ris och stenar, hvilka om hvartannat kastas i hög, så heter 
han i Skåne (Onsjö härad) en båla-hög; i Wärend ett värpe 
(af vb. varpa o: kasta); i Nerike (vid Ram-stigen och på Käg- 
lan) en stig-hög; i Södermanland en vård; i Westmanland 
en val, våle eller ris-val; i Östergötlands skogs-bygd en val- 
kast. Bildas högen uteslutande af kuller-sten, så kallas han 
ett kummel, eller sten-kummel. Dylika sten-kummel hopkas- 
tas än i dag på några ställen i Södermanland, Westmanland, 
Gestrikland o. fl. st. Exempelvis må nämnas ett kummel, på 
Skärmarbo-mo, ^A mil ifrån Nora, uppkastad på det ställe, der 
en gosse blef mördad för trettio år sedan. Efter en murare, 
som på 1740-talet blef ihelslagen på skogen emellan Hedsunda 
och Walbo i Gestrikland, kastas af folket ännu kummel, och 
den så bildade högen, som består allenast af större och mindre 
rullsten, har nu ett tvärmått af minst 20 fot och en höjd öfver 
marken af 10 till 12 fot. Nästan öfverallt, der dessa bål, vår- 
dar, högar eller kummel förekomma, bibehåller sig ock den 



364 Kap. III. Hedna-Tro. 

folktron, att man offrar, för att dödingen eller gasten icke 
må göra en något ondt, då man färdas vägen fram. 

Vi kunna af dessa ännu lefvande folkbruk leda oss till 
slutsatser om tillkomsten af de stenkummel, hvilka ännu tal- 
rikt förekomma i Wärend, serdeles omkring Helgasjön och 
Salen. Dessa kummel äro nemligen otvifvelagtigt gamla graf- 
kummel, »stenahögar» eller bålhögar, uppkastade dels 
omedelbart vid sjelfva graf-ölet, dels ock, i tidernas 
längd, vid de årliga blotgillena på det ställe, der den 
döde blifvit bränd. Af ven de i Wärend mera sällsynta 
jord-högarne (f. ex. Rungs-högen vid Ingelstad) hafva förmod- 
ligen tillkommit på ett liknande sätt, nemligen så, att folket, 
för att hedra den aflidne höfdingen, uppkastat högen af jord, 
som blifvit medförd i säckar eller korgar. Man träffar nem- 
ligen aldrig någon hålighet i jorden invid de gemenligen på 
åsar lagda ätta-högarne, och, vid gräfning, finner man dem ofta 
bestå af flera sammanblandade jord-arter. I en stor ättehög 
på gården Helenelund i Skåne, emellan Lund och Malmö, an- 
träfl'ades en ask-urna, ett slag-svärd och en häst-sko, och sjelfva 
högen var sammansatt af jord-arter, af hvilka några först åter 
anträfl'as fem mil längre bort, i Luggude härad. Folket har så- 
ledes otvifvelagtigt fört jorden med sig, och hvarje närvarande 
har förmodligen, efter hednisk sed, lagt jord på den döde, eller 
på hans aska, för att sålunda jordfasta honom, i enlighet med 
det folkbruk, som ifrån hedenhögs blifvit öfverfördt till den 
christna medeltiden (jfr. § 119). 

Äfven veden till de offerbål (§ 37), som vid blotgillena 
under bar himmel upptändes på eller vid ättahagen, ättakumlet, 
ättabacken eller ättahögen, har förmodligen blifvit på lika sätt 
hopsamlad. Om de bruk, som vid dessa nattliga blotgillen, så- 
som ock vid graf-ölen, iakttogos, ha vi för öfrigt yttrat oss 
redan i det föregående (§§ 36, 37), och de synas i allmänhet 
ha varit väsendtligen lika med hvad som en gång förekom 
äfven hos de antika folken. 

Det var således genom dödingarnes omedelbara närvaro i 
de grafhögar, på hvilka oflPren förrättades (jfr. § 34), som 
hedendomens högtider erhöUo sin rent religiösa och tillika natio- 



§ 123. Dödingarnc. 36S 

nela karakter. Af de bruk, som från en äldre tid öfverfördes 
till den yngre hedendomens tempel-gillen, och vidare till medel- 
tidens andeliga gillen, finna vi ock, att man åt dödingarne 
egnat serskilda högtidliga minnesskålar (jfr. § 38), beledsagade 
af sånger och gilles-visor till de aflidnas ära. Äfven de vid 
hedendomens gillen vanliga kämpalekarne och dansen troddes 
tjena dödingen till förlustelse, under det glädjelösa lif, som han 
förde i den tysta ättahögen. 

Den Märendska folksägnen har, af dessa gamla hednabruk 
till dödingarnes ära, bibehållit icke otydliga hågkomster. Vi 
hafva således i det föregående (§ 37) omtalat, hurusom folket 
ännu på Rudbecks tid visste förtälja, att i det stora röret eller 
stenhorgen i Helige-lund »syntes ofta eld brinna än om nätterna». 
Detsamma förtäljdes äfven om den mindre högen vid Ingelstad. 
Om Moderhögen vid Skäggalösa hette det ännu på samma tid, 
att han »står om högtidsnätterna på stora gyllene stolpar, h var- 
dunder synes än i dag icke allenast springas och dansas, 
»utan den härligaste musik man vill höra, hålles». Samma- 
ledes ock, att i Rongshögen vid Ingelstad »brännes ljus om stora 
»högtids-nätter än i dag, och säga de som bo i byn, att de ofta 
»se, serdeles om julnätter, att denna Rongshög står upprest på 
»fyra gyllene stolpar, och att derinne, likasom af krönta konun- 
»gar sj unges och dansas». På samme Rudbecks lid inträffade 
äfven, att Länsmannen Samuel i Thorsjö, med sin moder och 
flera personer, skulle gå hem, en natt under julhelgen, och 
gingo förbi kämpahögarne vid Ingelstad. Då »stodo dessa hö- 
gar på stora, ljusa och silfverskinande stolpar, hvarunder 
dansades och sjöngs af förfärlige store resår dessa efter- 
» följande ord, som folket klarligen hörde och minnas: 

»Vi kämpar härunder begrafne nu stå; 
»ty jorden bär en så stor tunga. 
»Säll är den man, som lefva får 
»och glädja sitt lif det unga.» 

De sjungande voro således dödingar, hvilka efter hedniskt vis 
ännu firade sitt julagille, med offerbål, sång, dans och lekar 
uppå de gamla ättehögarne. Deras sång uttrycker för öfrigt 



6 

^^» 



366 Kap. III. Hedna-Tro. 

noga just den lifsuppfattning, som för hedendomen var utmär- 
kande. Skugglifvet i högen var nemligen blott en lägre till- 
varo, kall, dyster och glädjelös, och de blickade med saknad 
tillbaka till det högre lif, som de en gång lefde uppå jorden. 
Alldeles samma föreställningssätt bibehåller sig i Wärend 
äfven under en yngre, christnad medeltids-form. Det är såle- 
des ännu allmän folktro, att dödingarne på julnatten, vid 
midnattstid, samla sig i kyrkan, der de hafva ljus upp- 
tända och hålla gudstjenst eller messa. Detta är orsaken, 
hvarföre man vid jul-ottan alltid efter dem finner stoft och 
mull i kyrkobänkarne. En man, som red förbi Thorsås kyrka 
på julnatten, såg ljus i fönsterna och hörde dödingarne sjunga: 

»Här stå vi med gula ben och sjungom, 
med kaller ande och utan själ intill domen. ^ 

När dödingarne på detta sätt församlas, se de hemska ut; de 
äro klädda i sina lik-skjortor och sjunga med ljudlös stämma, 
så att sången icke höres, utan blott förnimmes. Somliga säga, 
att de sitta i bänkarne utan hufvuden, och att »det liffffer 
omkring dem ett sken, såsom hade man dragit öfver dem 
ett hvitt kläde». Ar det någon som går årsgång, och tittar 
in genom kyrko-fönstret när de döda äro samlade; men han 
råkar dervid hålla munnen öppen, så tros han af dödingarne 
bli illa handterad, och till och med ihelkrammad. Kommer 
någon lefvande menniska i otid till jul-ottan, så att hon råkar 
in i dödingarnes gudstjenst, blir hon af dem genast ihelrifven, 
med mindre att hon hastigt flyr ut ur kyrkan, lemnande sin 
kappa eller något annat klädes-plagg i sticket. Flera sådana 
händelser omtalas ifrån forntiden, och bland annat äfven om 
en prestafru af gamla Wislanda-slägten. När hon på jul- 
natten tänkte att hon hade försofvit sig, och skyndade till 
kyrkan, kom henne allt der så hemskt och sällsamt före. Pres- 
ten, som stod för altaret, talade med ljudlös röst, och ändock 
förnam hon hans stämma. Rundt omkring sig på bänkarne 
igenkände hon personer, som för längesedan \oro döda. Slutligen 
bl ef hon rädd och ville ut. Då blef der rörelse i hela kyrkan, 
och alla dödingarne gåfvo sig efter. Kommen ut på stigen 



§ 1S4. DödingarDe. 367 

(gången), mötte prestafrun en döding, som varit hennes go'mor. 
Dödingen sade: »Vore jag inte din go'mor, såsom jag det är, 
så sknlle jag bita näsan af dig. Haka af dig kåpan i kyrko- 
dörren!» Prestafrun gjorde så. När hon så kom i sjelfva 
kyrko-dörren, upphanns hon af dödingarne, som ryckte kappan 
af henne; men sjelf kom hon undan. Om morgonen, när sol 
gick upp, hittades blå lappar, rifna af kåpan, liggandes på 
hvarenda ättahög öfver hela kyrkogården. 

§ 124. Afven af den husliga kult, som fordom egnades 
åt dödingarne eller åt aflidna fränders skuggor, hafva i W ärend 
några spår förmått bibehålla sig. Denna husliga ofFertjenst 
har i allmänhet blif\'it öfvad vid de hedniska högtiderna, för- 
nämligast på jul-afton (§ 40) och vid den gamla thorshelgen 
(§§ 43, 50). På dessa heliga qvällar har man derföre trott sig 
förr fa emottaga dödingarne till gäst i husen. För deras 
skull måtte då hållas alldeles tyst i stugan; ingen fick göra 
något oljud med att hugga, bulta eller ropa, utan allt hvad som 
skulle sägas, sade man hviskande. För dödingarne var det ock, 
som på dessa qvällar alltid stugan måtte vara prydd till- 
reds, och bordet skulle dukas och tillredas med mat och 
dryck, samt ljus derpå upptändas. An i dag heter det i 
Wärend, att orsaken, hvarfÖre de gamla icke göra någon kring- 
gerning på thorsdags-qvällen, är den, att »om någon har barn 
eller maka i jorden, och spinner på thorsdags-qvällen, så tycker 
den döde icke om det». I åtskilliga gamla \^ ärends-hus 
iakttages äfven, att, när folket badat på jul-afton, må elden 
icke släckas i badstugan eller värmen utsläppas, för dödin- 
garnes skull, som efter de lefvande komma dit för att 
bada. Enligt den fromma medeltidstro, som identifierade dödin- 
garne med ^nglarne^ får jul-ölet i kannan, som öfver julnatten 
alltid må stå öppen på jul-bordet, namn af ^ngel-öl, och dagen 
efter trettonde-dagen, då julen lyktar och dödingarne eller 
Änglarne fara sina färde, heter i Wärend ännu Far- 
ängla dagen. 

Men icke blott på de gamla hedniska högtiderna, utan ock 
i det alldagliga lifvet iakttagas ännu åtskilliga bruk, hvilka stå 
i förbindelse med den dyrkan, som allt ifrån den gråaste forn- 



368 Kap. III. Hedna-Tro. f 

tid varit egnad åt de aflidna. Wärendsbon dricker derfÖre af 
gammalt aldrig ur en ny fylld kanna, utan att först spilla 
några droppar öl på marken. 3Ieningen med denna folksed 
blir tydlig af ett liknande bruk, som än i dag förekommer på 
Gotland. Gammalt folk bruka nemligen, då de taga sin morgon- 
dryck, först hälla ut några droppar, såsom det heter, »åt Guds 
Änglar». Drycken, som spilles, är således en libation eller 
en minne-skål, egnad åt dödingarne, på samma sätt som det 
ännu iakttagna wärendska folkbruket, att, när man skårar brö- ,■ 
det eller osten, alltid först lägges undan en tunn kant eller 
skifva, är en förstling, gifven åt Yättarne (jfr. § 67). Af ven 
ett annat folkbruk hör hit. Man iakttager nemligen i Wärend 
ännu noga, att en knif aldrig må ligga på bordet, med 
eggen uppåt. Samma bruk iakttages äfven på Gotland, med 
det tillägg, att om en knif ligger på bordet, med eggen uppåt, 
så »kunna Guds Änglar skära fötterna af sig». Detsam- 
ma omtalas ock för hundra år sedan, ifrån norra Småland, af 
Törner, med de orden: »3Ian må ej lägga knif med eggen 
uppåt; då skära Guds Änglar fötterna af sig. Ab aliis: 
rida på honom. Det är angelägnare att vända honom, än taga 
barn ur elden.» Äfven: »Rnif får ej ligga i tomt fat. Det är 
angelägnare att taga honom derut, än barn ur elden.» 

Till husliga bruk, med hvilka man afsåg att hedra aflidna 
fränder, hörde framför allt, att gifva deras namn åt barn, som 
föddes i slägten. Försummades detta, så troddes den döde 
hämna sig, genom att gå igen och oroa barnet under dess sömn. 
För att barnet må få ro, iakttages derföre, att man i vaggan 
lägger svafvel, krut och stål, samt att man hänger ett af bar- 
nets lintyg ute i förstugan. Dödingen 'skyr nemligen för eld 
och för stål, och när han i förstugan finner barnets lintyg, så 
stadnar han derute och glömmer barnet. 

Åtskilliga förebåd, af hvilka Wärendsbon än i dag tager 
tydor för kommande händelser, och serdeles fÖr dödsfall inom 
eller utom slägten, hafva efter all anledning sin grund i det 
gamla föreställningssättet om dödingarne. Således: 

Om någon har ärende tillbaka, när likfärd går af gården, 
betyder dödsfall. 



§ 124. Dödingarne. § 125. Himmelriket. 369 

Tyckes det ringa for öronen, så spörjes någon död. 

Börjar man tanklöst nunna eller sjunga på en likpsalm, 
betyder dödsfall. 

Dallrar eller slamrar spjället i skorstenen, betyder dödsfall. 

Knäpper det i bordet nattetid, så spörjes någon död. 

Gifver en ärfd gryta ljud ifrån sig, när hon sättes på elden, 
så spörjes någon död. 

Om ett barn, som redan begynt gå, börjar åter krypa 
på golfvet, eller om två stickor ligga i kors, utan att någon 
vetandes så lagt dem, betyder likaledes dödsfall. 

§ 125. Ifrån den hedniska uppfattningen af menniskan 
efter döden, såsom en döding, eller ett i sin uppenbarelse ännu 
fullt kroppsligt, mythiskt mennisko-väsen, höjde man sig blott 
långsamt till föreställningen om döden, såsom en fullständig 
skilsmessa emellan menniskans själ och hennes kropp. Menni- 
sko-väsenet troddes således ännu länge kunna efter döden 
uppträda på jorden, ehuru numera blott såsom en hamn eller 
skugge. Denna hamn är, i den yngre folksägnen, uppenbarel- 
sen af menniskans fÖljes-ande eDer vård, och får derföre i 
Wärendsmålet namn af Vålne, Vålnad eUer Genfärd. 

Öfvergångs-skedet ifrån den äldre folktro, som låter men- 
niskan efter döden bo i sin grafhög, och det yngre föreställ- 
ningssätt, som flyttar henne till en annan ve rid, eller till 
himmelen (jfr. § 78), infaller närmast under medeltiden. Hela 
föreställningssättet var derunder länge i hög grad dunkelt, och 
lifvet efter döden fattades föga annat än såsom ett drömlif. 
Denna dunkelhet är således betecknande för de sägner, som 
ifrån detta skede ännu fortlefva hos folket. Såsom prof på 
deras egendomliga skaplynne, må det tillåtas oss att här anföra 
en sådan legend ur Wärend: 

Det var en gång i verldena två stallbröder, som älskade 
hvarandra så högt, att de lofvade komma hvar på den andres 
bröllop, antingen han vore lefvande eller död. Hände sig så 
att den ene blef död, och någon tid derefter skulle den andre 
gifta sig. När nu bröllops-dagen var utsatt, gick han om 
qväUen till sin väns graf och klappade på. »Statt upp», sade 
han, »om du mäktar, och kom mied på mitt bröllop!» Den 

24 — 181981 Wärend och Wirdarne. 



370 Kap. III. Hedna-Tro. 

döde bad så gerna: »gäck dina färde och låt mig hvila i fred!> 
»Nej», svarade hans vän, »jag har kommit hit, såsom vi lof- 
vat hvarandra, och du måste följa med.» Den döde steg så 
upp ur högen och följde sin vän tiU bröllops-gården. Der satte 
han sig bakom förstugu-dörren, och hans vän bar dit en näfve 
mull och ett glas vatten; det skulle vara hans undfägnad. 

När det så led på natten, att brud-dansen skulle dansas, 
gick brudgummen ut till sin vän, och bad att han ville hedra 
bruden och gå in och dansa med henne. Ja, den döde gjorde 
honom till viljes, och gick in och dansade med bruden tre 
gånger. När det var gjordt, ville han gå sina färde. »Nej», 
sade brudgummen, »du skall inte gå ensam; jag vill följa dig 
ett stycke.» Den döde bad honom hellre stadna hemma hos 
sin unga brud; men han var enveten (d: envis), och så följdes 
de åt om natten. 

När de nu hade gått vägen fram, kommo de i ett land, 
som var så Ijufiigt, att ingen menniskotunga det kan uttala. 
Der sågo de mångahanda syner, som betecknade de godas och 
frommas lott efter döden, och den glädje som är i himmelen. 
Ändtligen kommo de till en stor gård, der det var så ljust och 
klart, och lyste som i sjelfva himmelen. »Nu skall du gå hem», 
sade den döde; »men jag skall gå in, ty här håller jag i qväll 
också mitt bröllop.» »Nej», svarade hans vän; »du dansade i 
afton tre gånger med min brud; nu vill jag också dansa tre 
gånger med din brud.» Dermed följdes de åt in i bröllops- 
gården, och den lefvande dansade tre dansar med den dödes 
brud. Sedan tog han afsked och vände åter till sitt, och tänkte 
att det var blott en liten stund som han varit borta ifrån 
hemmet. 

Men när han kom till sin egen gård, var der allting fÖr- 
ändradt; och af menniskor, som han mötte, kände han ingen. 
Då blef han förfärad, och gick till prestagården och bad att få 
tala med presten. För honom berättade han om hvad han hade 
gjort, och presten slog upp kyrko-boken och såg efter, och allt 
var sannt som han sade. Men efter det han gick hemifrån 
voro nu tre hundra år förflutna; det hade gått hundra år för 
hvar dans, som han dansade i himmelen. När mannen 



§ 125. Himmelriket. 371 

hörde detta, föll han ihop, och det blef likasom en fal-aska efter 
honom på golfvet. — 

Medeltidens folksägner uppfatta således glädjen i himmel- 
riket såsom ett bröllop eller ett gästabud. Detta föreställ- 
ningssätt är dock vida äldre och går tillbaka i Odens-läran, 
som låter de tappre efter döden hvar dag vara på gästabud i 
Valhall. En qvarlefva af detta hedniska föreställningssätt har 
bibehållit sig i ett urgammalt wärendskt folk-uttryck. När det 
om sommaren regnar, medan solen tillika skiner klar, heter det 
nemligen, att «{ daff är det stort gästahud i htmmelen.» 

§ 126. Granska vi nu all denna öfvertro, som djupt i 
Wärends skogar förmått bibehålla sig lefvande hos ett eljest 
rikt begåfvadt och redan i åtta århundraden christet folk, så 
kunna vi icke undgå att bemärka, huru densamma har sin rot 
i ett eget, traditionelt, i grunden poetiskt åskådningssätt. Detta 
åskådningssätt gör sig visserligen i vår tid mindre märkbart, 
men framträder likväl icke sällan i folksägner, hvilka än i dag 
uppvexa ur ett äldre föreställningssätt, vare sig genom nyskap- 
ning eller ombildning. 

Emellan folksägnen ur vår egen tid och den mundtiigt 
bevarade folktron eller sägnen ifrån f ordna tider, förefinnes då 
alltid en djup inre öfverensstämmelse och ett oförnekligt histo- 
riskt sammanhang. Men ju längre vi gå tillbaka i tiden, desto 
mer öfvervägande framträder hos sägnen en mythisk karakter. 
Vi ledas häraf till den meningen, att detta slags traditioner i 
allmänhet måste betraktas såsom qvarlefvor ifrån en äldre 
kultur-period, med ifrån början rent mythisJc natur-åskåd- 
ning. Detta odlings-skede var då det som tillhörde vårt slägtes 
barndom. I vår svenska folktro kunna vi ock ännu påvisa 
drag, såsom lefvande, hvilka låta sig historiskt föras till- 
baka icke blott i den aflägsna tid, der nordboarnes och 
de antika folkens hedendom förenas i samma ursprung- 
liga källa, utan till den guld-ålder i menniskoslägtets barndom, 
der de vester- och österländska folkens traditioner mö- 
tas och der den första menskliga odlingen rörer sig i former, 
hvilka för alla jordens folk på en viss primitiv utvecklings-grad 
synas vara analoga. 



572 Kap. III. Hedna-Tro. 

Tillkomsten af detta äldsta mythiska åskådningssätt måste 
då vara grundad i menniskans eget ursprungliga väsen, och 
dess utveckling eller upplösning följa en lag, som vetenskapen 
kan reda och förklara. Fullt känd, skulle denna lag kunna 
läggas till grund för bestämmandet af de mythiska föreställnin- 
garnes relativa ålder. Enligt vår mening låter han ock uttala 
sig i och med den enkla grundsatsen, att mennisho-slägtets 
allmänna själs-lif och högre andeliga odling utvecklar sig 
i samma ordning och under samma vilhor, som den enslcilda 
mennisko-indivi dens. 

Likasom hos barnet i dess spädaste ålder, finna vi derföre 
äfven hos det nyfödda mennisko-slägtet hela själs-lifvet samladt 
i, och beherskadt af den skapande inbillnings-kraften. Alla 
intryck, vare sig dem själen upphemtar genom de yttre sinnena, 
eller dem hon sjelf skapar, antaga under detta skede objektivitet 
och uppfattas såsom rent yttre. Formen för denna uppfattning 
bestämmes genom individualiteten. Allt naturlif uppenbarade 
sig enligt denna regel för de första menniskorna, såsom lef- 
vande väsen^ och dessa väsen ikläddes bestämningar, hvilka 
alltid mer eller mindre voro skapade efter menniskans egen 
urbild. Menniskans hela inre verld sammanföll således med 
den yttre, och de bildade tillsammans en mythisk komplex af 
på en gång dröm och verklighet. De äldsta språken uttrycka 
noga detta rent mythiska åskådningssätt. H varje naturting 
uppträder derföre i dessa språk, icke såsom ett abstrakt begrepp, 
utan som ett lefvande, manligt eller qvinnligt väsen; 
orden Jingo kön. Talet sjelf var på detta sätt ifrån början 
blott en mythisk dikt, som redan tidigt ordnade sig rhytmiskt 
till sång. Alla folks äldsta litteratur är derföre mythisk poesi, 
likasom deras naturlära är mythologi, och deras äldsta historia 
icke annat än mythiska sagominnen. 

Ur den mythiska komplex, som på detta sätt omfattade 
menniskans hela själslif med dess andeliga och sinnliga erfaren- 
het, utvecklade sig nya elementer genom en långsamt fortgående 
evolution, på samma sätt som plantan utvecklar sig ur sina 
groddblad. Inom den lefvande naturverlden delade sig således 
det ursprungligen gifna mythiska väsenet i sina begge yttersta 



§ 126. Slut-betraktelser. 373 

bestånds-delar, kropp och ande. Af dessa blef anden nu 
sjelfva väsenet, och kroppen fattades länge blott såsom en 
väsenets yttre, ombytliga uppenbarelseform. Men småningom 
tillerkännes åt den sinnliga naturverlden en allt mera konstant 
materiel tillvaro, i samma mån som det mythiska naturväsenet 
allt mera drager sig undan och förflygtigas. Detta väsen öfver- 
går då till en naturvätte, d. v. s. en natur-ande, iklädd en ma- 
teriel kropp, och uppträder, såsom sådant, dels inom naturen, 
dels ock utom densamma, hvarest på detta sätt bildar sig en 
egen mythisk guda- och ande-verld. De hedniska gudarne, på 
den utvecklingsgrad der de qvarstannat i folktron, äro således 
ännu naturgudar. Oden jagar ännu troll i höstnatten, när flytt- 
foglarne fara, och Thor körer sin vagn i thordönet. Såsom 
uppträdande i naturföreteelserna äro de ännu bundna vid ma- 
terien. Dertill äro de ock sedligt ofria, i likhet med menniskan 
sjelf, som ännu fattar sitt eget väsen, såsom beherskadt af andra 
väsen genom deras goda eller onda tydor. Genom denna mång- 
fald af yttre inflytelser, uppkommer den allt beherskande 
nödvändighet, som är hedendomens blinda öde. 

Det är först under hedendomens senare skeden och i dess 
högsta uppenbarelse-former, som denna verld af natur-gudar 
och natur-andar alltmer klarnar till sedlig bestämdhet, såsom 
goda eller onda, hufvudsakligen genom upptagande af ett rent 
historiskt element af förgudade hjeltar, eller ock fiendtliga 
mythiska menniskoväsen. Men med christendomens framträ- 
dande, och den jäsning i hela föreställningssättet, som deraf 
blef en följd, går slutligen hela denna guda-verld under, tillika 
med det äldre mythiska åskådningssätt, hvarur den uppvuxit 
och hvari den hade sitt fäste. Hedendomen hade ock nu redan 
uppfyllt sin bestämmelse, såsom ett föregående och nöd- 
vändigt moment, för utvecklingen af den högre och 
renare verlds-åskådning, som uttalar sig i christen- 
domen. 

Den äldre mythiska natur-åskådningen vek dock blott 
steg för steg undan, och bibehöll sig genom långa århundraden, 
vid sidan af kyrkans lära, såsom folktro. Den Öfvade ock, 
genom hela medeltiden, ett mäktigt inflytande på det allmänna 



574 Kap. III. fledna-Tro. 

religiösa tänkesättet, serdeles i fråga om andeverlden. Genom 
den motsättning, som betingades af christendomens högre ut- 
vecklade sedliga begrepp, sönderföll nemligen, redan tidigt, den 
äldre hedniska guda-verlden i två översinnliga verldar af ny 
och alldeles motsatt karakter. Den ena af dessa är hinunelriket, 
förut jemväl hedningarnes himmel, nu befolkad af heliga väsen 
och fromma aflidnas andar, christnade till änglar. Den andra 
var hedningarnes helvete, nu utbildadt till ett mörksens rike, 
och befolkadt af onda aflidnas själar och orena hedniska natur- 
väsen, ännu igenkännliga såsom puJcar eller onda andar. I 
himmelen, såsom ljusets rike, regerar Gud Allsmäktig, redan 
af hedningarne anad såsom Allfader. I helvetet deremot uppträdde 
en furste med nytt lånadt namn, såsom personification af en 
ny idé, som man likaledes måste låna utifrån. Denna främ- 
mande tankebild erhöll nu af den gamle hedniske Oden alla de lägre 
attributer, som det nya föreställningssättet icke längre \ålle vid- 
kännas, och genomgår hela medeltiden, såsom det godas eviga 
motsättning, naturens och menniskornas lede fiende, Lucifer 
eller Satan. 

Mennisko-anden har således i folktron, likasom öfverallt i 
kulturen, blott följt sitt eget väsens innersta lag och utvecklat 
elementer, hvilka i detta väsen voro ursprungligen gifna. En 
möjlighet är då på förhand gifven, att ordna och reda dessa 
lefvande fornminnen ifrån verlds-åldrar, historiskt bestämbara 
blott genom de stora upptäckterna af elden och af stålet, och 
således med rötter, gående ned i en urtid, emot hvilken folkens 
skrifna historia är en saga ifrån gårdagen. Dessa vittrade spillror 
af en förgången eller utdöende mythisk tradition äro då icke 
ofÖrtjenta af forskarens uppmärksamhet. De gömma ifrån guld- 
åldern i vårt slägtes barndom en guldsand, som, förd af tidens 
ström under årtusenden, nu ligger inbäddad i slammet från 
yngre kulturskiften. Dess uppsamling, sofring och bearbetning 
äro icke utan sin möda. Men äfven här skall vetenskapen lösa 
sin uppgift och inhösta sin skörd, för den nationela bildningen 
såsom för slägtets allmänna odlings-historia. 



Tillägg och Anmärkningar. 



§ 4. »Om något kreatur varit bergtaget, skall man kasta stål öfver 
det, eljest får man aldrig behålla det, och fast det med våld skulle ske, kom- 
mer något annat bort i stället. — Item tändes eld i något och gås tre 
slag kring dem.» 

»När en hustru föder barn, må ingen ut eller ingå, helst nattetid, eller 
upplåta dörren, utan att hafva eld med sig, att ej Troll må ingå och 
barnet bortbyta.» 

»Tråg får ej vändas upp och ned, icke heller såll eller rissel stå på ända. 
Trollen skjuta då dera t, och om folk eller kreatur komma emellan, få 
de skott.» 

[yoh. y. Tornet, de reliquiis Paganismi et 
Papismi in Smalandia. Hdskr. å Linkö- 
pings Gymn. Bibliothek.) 

§ S. I Wärend förekomma jordkulor äfven i Äsheda sockens norra fjer- 
ding. I Finveden förekommo de för icke länge sedan inom Långaryds socken. 

Hos jordbyggarne på skogen Kolmorden och i Södermanlands skogstrakter 
anträffas ännu icke sällan egenheter i kroppställning och ansigts-drag, som när- 
ma sig till den Lappska folktypen. Exempelvis må nämnas en ännu lef 
vande jordbyggare, vid namn Erik Ersson, född i en jordkula under Skedevi och 
nu boende på krono-allmänningen i Oppunda härad, som, undantagandes drägten, 
helt och hållet återkallar bilden af en fjäll-Lapp, med låg och spenslig vext, 
djupt liggande, mörka ögon, gul hy, svart, rakt hår och klen skägg-vext. Sam- 
ma egenheter igenfinnas äfven någon gång, ehuru sparsamt, hos individer af de 
wärendska backstugu-sittarne. 

Ekstock eller Eka är, vid åtskilliga sjöar i öfra Sverige, ännu namnet 
på en mindre båt, hvaraf kan slutas, att dessa enkla farkoster en gång varit all- 
mänt kända i vårt land. Andra gammaldags farkoster, som på olika ställen 
bibehålla sig, äro: Stnackar, på sjön Öljaren i Södermanland; Lankor, Öbo- 
lankor, på Wisings-ö; Snäckor i Bohus-län; Bassar, Elf-bassar eller 
Elf-båtar, i Wenern och på Göta elf o. s. v. 



II Tillägg och Anmärkningar. 

§ 15. Afven Rudbeck har kännt wärendska folksägner, i hvilka den 
gamble Hund eller Hune-stned göres till densamme som Widrik Wer- 
landsson. Rudbecks ord (Smål. Antiquit. kap. 16) äro dessa: 

»Och när nu denne berömmelige Kung (Widrik Werlandsson) blef sjuk 
och såg att han dö skulle, då han länge och väl regerat hade, ville han ändå 
icke i Halland ligga begrafven, fast han der konung var, utan befalte, att hans 
män skulle honom i hans fosterland Småland begrafva, inom den Småländska 
och hos den Halländska gränsen; hvilket ock skedde, så att han är begrafven 
på gränse -skillnaden uti Markaryd kyrka i Småland, derest hans graf 
(af) alla hosboande visas till de resande och dem der efter fråga, och på hans 
sten på kyrkogården står hammar och tång till efterdöme ut- 
huggen.» 

§ 17. En aflägsen trakt i Wierstad socken (södra delen af Östra fjerding) 
vid Albo härads gräns emot Skåne, får hos folket namn af Lappa-länet (jfr. § 
S7). Norra Ijerdingen af Asheda socken, som är magrare än de öfriga, heter 
hos grannarne Agna-Norget. Inbyggarne i Ljuders socken bli för sin korta 
vext på spe kallade Vrattar. En vratte, pojk-vratte är i Wärendsmålet ett 
barn med knuten vext, och nyttjas skämtvis i nästan samma mening som byting. 
Äfven bortbytingen (§ 4) är nemligen alltid småvuxen. Folket i vestra Små- 
land får af Hallänningarne hålla till godo med ök-namnet Tejar. Törner (anf. 
arb.) har härom följande anteckning: 

»Hvadan kommer att Jutarne ( in specie Hallännin- 
»garne) kalla alla Smålänningar, per convitium, Tejar^ 
»Forsan a Teja Ostro-Gothorum rege in Italia» &c. 

Ryttmästaren P. v. Möller på Skottorp har, på förfrågan, härom meddelat i bref 
till författaren, att ordet Taija f., plur Taijer, ännu allmänt brukas i Hal- 
land (f. ex. af skolgossarne i Halmstad), såsom skälls-ord till Smålänningar, eller 
till Hallänningar, som bo i de intill Småland gränsande socknarne: f. ex. «din 
Torupa-/a//a.'» 

§ 19. Den här anförda sjön heter Nistingen, icke Nislingen. — Vikings- 
äng, såsom namnet skrifves i de gamla domböckerna, heter nu Vikingsved eller 
Vickensved. 

§ 22. Att de gamla marknads-slagsmålen af ålder voro stam-fejder, 
visade sig ingenstädes så tydligt som vid Eneryda, hvars marknad, på grund af 
de blodiga slagsmålen, måste aflysas ännu så sent som på 1820-talet. Vid 
Eneryda marknad delade sig de kämpande i två, alltid lika grupper, nemligen 
å ena sidan Wierstad-boarne och Stenbrohults-boarne, understödda af Skåning- 
arne; å andra sidan Skatelöfs-boarne, Thorsås-boarne, och Wislanda-boarne, un- 
derstödda af folket från ofvan om dem belägna socknar. Emellan nu uppräk- 
nade delar af Wärend förefinnes en märkbar brytning i folk-målet. Medan så- 
ledes de förra socknarne uttala det öppna o såsom å, f. ex. håppas, kamma, 
dåppa, uttala de senare denna vokal såsom ö, f. ex. hoppas, komma, doppa. 



Tillägg och Anmärkningar. III 

§ 27. En hågkomst af det gamla Troll-folkets bosättning i Göta rikes 
skogstrakter, gömmer sig i namnet TroU-Tive'n. som i Westergötland ännu 
gifves åt skogen Tiveden. En del af denna skog, på ett högt berg i Undenäs 
socken, får hos folket äfven namn af Troll-kyrke. 

§ 43. »Om någon spinner på thorsdags-qvällen, så få påska-käringarne 
makt med linet.» 

§ 44. Om Gnid-eldens bruk i Småland har Törner följande anteckningar: 

»När Fä-sjukan var i Småland, borrade de hål i en ek, gnedo med 
en pinne eld, brände med densamma nio slags träd och läto kreaturen gå 
deröfver. Detta blef förbudet och hotadt.» 

»När något kreatur är sjukt, så låter man taga Gnid-eld, med en speta 
af en eke-pinne och ett snöre uti en hus-dörr, som så länge dragés, tills det 
tager eld, hvilken eld, då han blir ansyls tre gånger dragen omkring sig och 
med en viss formulär signa, botas det, när kreatur rökes dermed.» 

»Denna Vrid-eld brukas ock ad avert(endam) fascin(ationem), när fisk- 
redskap är förgjord. Man borrar hål i ett dörrträd af e k, derigenom drar man 
en tög, till dess elden fastnar derefter; deraf tänder man i svafvel och röker noten.» 

I Wärend omtalas Gnid-elden äfven under namn af Gno-eld (af gno o: 
gnida). När boskapen i någon gård får Svartsjuka, har man ända till senare tid 
brukat upptända gno-eld, genom att lägga ett snöre omkring en stafver och der- 
med vrida emot en afhuggen ek-stock, tills det fattar eld. Med denna gno-eld 
rökas kreaturen och upptändes ny eld i gården. Äfven har sådan eld varit bru- 
kad för att tända på kol-milor och mas-ugnar. 

§ 45, Ett exempel på huru de första christna lärarne i vårt land höllo 
Guds-tjenst vid ett upprest böne-kors, förekommer hos Sturlesson. Han berättar 
nemligen om Olof Tryggvason, att denne konung en gång ärnade sig till en 
Norrman, vid namn Röd, för att tvinga honom till christendomens antagande. 
På färden uppehölls konungen af motvind, och hans biskop, Sigurd, förklarade 
detta hinder vara uppkommet genom Fiendens, Fandens eller djefvulens kraft 
(»fianda krapt»). Till att öfvervinna denna onda inverkan, iklädde Biskopen 
sig sin mässe-skrud, uppsatte ett kors, läste evangelium och böner, 
antände rökelse, och stänkte vigvatten rundt omkring på skeppet. 
Derefter blef konungen i stånd att fortsätta sin resa. — Äfven förekommer i 
legenden om S. Sigfrid, hurusom, då en af de tolf första christna i Wärend 
dött brå-död, gjorde S. Sigfrid böner för hans själ, att hon måtte få njuta ro 
(sut anima ejus aliqua requie potiretur»), och tillsladde senare åt den aflidnes 
fränder, att sätta ett kors vid grafven, till tecken att han dött så- 
som Christen. 

De gamla katholska böne-korsen, som ofta på samma gång voro själa- 
kors, alldeles såsom de hedniska blothögarne tillika voro grafhögar, låta ännu spåra 
sig i åtskilliga wärendska lokal-namn. Till hvad redan i det föregående (§ 45) 



IV Tillägg och Anmärkningar. 

om dem blifvit anfördt, må således här läggas, att i Liuder socken af Konga 
härad förekommer en gård med namnet Korsa-näs. I Mistelås socken af Albo 
härad finnes likaledes en gård, som heter Kors-moen, samt i Upvidinge härad 
gårdarne Korsa-hult och Krysseboda. 

Efter det gamla katholska penitens-väsendet lefver i Wärendsmålet ännu 
talesättet, att krypa till krysse o: krypa till korset, ödmjuka sig och bedja 
om tillgift. 

Korsandet, såsom ett yttre tecken, är icke heller bortlagdt, utan brukas 
ännu på samma sätt som elden och stålet, till skydd emot all slags förger- 
ning och trolldom. När jordegumman upptager ett nyfödt barn, gör hon således 
korstecken öfver dess hufvud och bröst, innan hon lägger det i den första lo- 
gen eller lögvattnet (jfr. § 102). När späda barn gäspa, gör modren kors-tecken 
öfver deras munn; sammaledes korsar modren ock öfver barnet hvarje gång hon 
nedlägger det i sin nanna, dussa eller dusse-nanna (o: hängande barn-vagga). Vid 
läggdags, när husmodern rakar samman glöderna i spiseln eller fäster elden, 
försummar hon icke att tillika signa elden, d. v. s. deröfver göra kors-tecken. 
När smör-trillingen är nykärnad, tecknas han alltid med ett kors, till skydd 
emot förgerning på mjölken. Öfver deg-tråg och mat-grytor göres kors med 
handen, för att Hin Ondes anhang icke må taga kraften af maten. När bonden 
sår, korsar han öfver sädes-skäppan, att icke trollen må stjäla säden som kastas 
ut. Spannar och hyttor, som lemnas ut ur gården, tecknas med kors. Om 
julakorsen och kors öfver dörrarne i dymmel-veckan, till skydd emot onda väsen 
och trollbackor, ha vi redan talat i det föregående (§§ 40, 4l). Ett kors af 
halm, lagdt under rost-karet, fredar brygden emot förgerning. Afven flätas kors 
af spingstickor, till leksaker åt barnen, likasom korset igenkännes i formen på 
barnens mor-pycken (o: smycken) och qvinnornas hals-prydnader. 

Vid plötsliga utrop eller hastig förskräckelse, anropar Wärendsbon ännu 
det heliga korset, såsom: 

Kors, i Herrans namn! 
Kors, i Jesu namn! 

Korsana mig! : 

Ah, kors, o. s. v. 
Afven brukar man åtskilliga svordoms-formler ifrån katholska tiden. Vid sidan 
af de eder ifrån hedna-tid, dem vi redan (§ 35) anfört, bibehålla sig således i 
Wärends-målet flera gamla svordoms-formler, i hvilka man svärjer vid Vårs 
Herres träd (o: kors), pina och död, såsom: 

Vass Herra Tre! — Serra Tre! — Herra Tre! — Pina Tre! 

Vass Herra Död! — Serra död! — Herra död! — Pino död I 

— Guds pino död! — Dyra död! 
eller vid Heliga Män (o : helgonen), deras nåd eller död, såsom : 

Tan Heligan!*) — Hillemän! — Vasshellimän! — Sellimän! 

Heligonåd!*) — Vasshellinåd ! — Sellinåd! 
Heligodöd!*) — Vasshellidöd! — Sellidöd! 

* Dessa svordoms-formler brukades ännu på Rudbecks tid och blifva af honom 
omtalade. 



miägg och Anmärkningar. V 

Efter Munkarne och munk-väsendet bibehålla sig hos folket ännu några 
svaga hågkomster. Åtskilliga gårdar i Wärend bära således namn efter mun- 
karne. I Wissefjerda socken af Konga härad förekommer ett Eremitemåia 
eller Ärmittemåla. I Elraeboda socken af samma härad ligger gården Munka- 
rna la. I Kinnevalds härad förekomma Munkagård (i Stenslanda by) och 
Munkanäs i Urshult socken. I Uppvidinge härad förekomma gårdarne Kler- 
keboda och Munkamål a, och inom Norrvidinge härad ett Munketorp i 
Tolgs socken. Ännu i början af 1600-talet visste man tala om >de gamla Mun- 
kedagarne^ och huru Munken plägat intala de sjuka eller döende, att gifva af 
sitt gods till kyrkan. Åtskilliga namn och talesätt, som bibehållit sig i Wärends- 
målet, vittna om huru djupt de katholska andeliga slutligen sjunkit i folkets 
mening. En blomma (Chrysanthemum) med gul, kullrig disk och slokande, 
hvita kronblad, återkallande bilden af en katholsk andelig med rakad hjessa, he- 
ter i Wärendsmålet Munka-skallar. En gul blomma, med vämjelig lukt, som 
plägar vexa på svedjelanden, heter i folkmålet Munka-fes. De taggiga fröna 
af Cynoglossum heta hos Wärendsfolket Munka-löss, och ett slags pösande, flot- 
tiga klenäten fä namn af Munkar, pö s-munk ar. Att jollra, såsom barn eller 
druckna, heter i Wärendsmålet att karpa Pater noska eller prata Patri 
noska, en förvridning af munkarnes Pater IVoster eller det latinska Fader Vår. 
När någon tanklöst och ur minnet upprepar en inlärd lexa, säger man, att han 
>rabblar upp» eller »läser som om det voro på radband (uttalas: rabånn)*. 
Att »gå i radband» när man slår, är att gå skar snedt efter hvarandra, så- 
som perlorna följa en efter annan på katholikernas radband. 

§ 49. Odens yagt, såsom naturföreteelse, blir i Wärend någon gång 
förvexlad med Nattramnen (§ 117). När det då höres uppe i luften «ett gnällan- 
de, pipande och knarrande ljud, såsom då man kör med en osmord vagn «, heter 
det hos Wärends-folket, att »det är Odens jagt. Nu far han efter någon 
arm själ». — Oden hålles nemligen för att vara »djefvulen, som passar 
upp att taga själen, när någon dör, som icke dör väl.» 

§ 59. Törner hörde vid början af 1700-talet Glo-son omtalas i norra 
Småland, under namn af Gräf-son. Om det offer, som henne egnades, har 
han följande anteckning: 

»När man lyktar att skära säden, så lemnas gemenligen en hand full, vid 
pass, af de sista stråen, sådana som de vext med strå och allt uti åkern. De 
flätas med tre tåtar om hvarandra och sedan böjas ned till jorden, då tre små 
stenar läggas deruppå. När man frågar hvad det betyder? så svara de, att det 
kommer Gräf-son till, på det man skall få god årsvext ät åre. — 
Om det skall vara ett offer åt Ceres eller ej, det lemnar man.» 

Föreställningen om den hedniska Glo-son, såsom ett hvitt svin, har för- 
modligen gifvit upphof åt den i Westmanland gängse folktron, att det är olyc k- 
ligt hafva hvita svin. Svin som påläggas, må derföre vara svarta eller brokiga . 

§ 64. »Elfhögar får man icke gräfva i.» 



VT Tillägg och Anmärkningar. 

»Ått vatten ej må tryta i brunnen, lägges en hvit styfver i brunnen, när 
han rensas.» 

»När dessa (hedna) små barn äro oroliga mycket, hvilket somliga säga att 
Elfvorna valka dem, då skall man hafva strödt krut på golfvet och tända 
uti, så går denna trollskapen bort och så få de sedan ro.» 

»Ingen må kasta sitt vatten i någon ström eller rinnande vatten; ty om 
Elfvoma komma öfver det, så mår man illa deraf och får Elfblåst (nästan 
som små-messling), hvilket måste botas således, att en som blifvit ormhuggen, 
tager en torr nässle-stjelk och derigenom blåser på den sjuke, så går det öfver.» 

»Om man kastar sitt vatten pä ett sådant ställe, får man en sjuka, som 
kallas Elf blast, ser ut som svinkjörn; det slår upp, om en timma är det borta 
och slår (ut) på ett annat ställe.» 

»Af somliga botas det så, att om de veta stället, offra de skafvet guld, 
silfver och tenn i ett glas dricka, (som) utgjutes der v(attnet) är kastadt eller i 
en myrstack.» 

»Af andra så, att de med ett tennfat fläkta på det som är uppslaget, och 
sedan röka't med Elfnäfver.» 

»Den som råkar somna vid Elf dans, blir så yr i hufvudet, att han ej vet 
hvar han är, utan kan gå vilse.» 

{Törner, anf. handsk.) 

§ 65. »Dricker man vatten sent på aftonen, måste man kasta stål eller 
eldkol uti vattnet.» 

(Törner.) 

§ 66. »Man måste akta sig, att man ej slår barnets löge-vatten på 
det ställe der Vetter hafva sitt tillhåll; ty deraf trifves icke barnet.» 

(Törner.) 

§ 81. »Gamla träd, som länge stått vid gården, hugger man ej gerna 
bort, emedan vulgus tror, att några Genii uti dem hafva sin boning, hvaraf kallas 
de ock Totnte-träd.» 

(Törner.) 

§ 82. Enen hålles i Westergötland för ett heligt träd. På Svanebergs 
egor vexte för trettio år sedan ett gammalt en-träd, som gårdens egare ville fälla; 
men på hela godset fanns icke en man, som kunde förmås att hugga trädet. — 
I Skåne anses Torn eller Hagtorn för helig. I Wemmenhögs härad får man 
således ännu se detta träd vexa orördt, till och med midt i åkrarne. 

§ 83. »Låt oss komma öfverens och inte trampa hvarann på tårna!» 
sade tuppen till hästen, på den tiden när djuren kunde tala. 

§ 104.* I Brocmanni N:o 2, handskrift å K. Riks-arkivet, förekomma några 
läsningar, antecknade ur Norrköpings stads Protokoller, för åren 1617, 1618. 
Vi meddela här följande: 



Tillägg och Anmärkningar. VH 

Läsning (af en djur-karl på Åland), »att hvilken som hade 

en sådan sedel hos sig, honom skulle ingen 

kunna fordra för lag och rätta.» 

Jag bedes af dig (Sune Nilsson) try bröd till läns: 
det ena ditt hjerta, 
det andra ditt hjerte-blod, 
det tredje din lefver, lunga och tunga. 
I namn &c. 

För Ondt i hufvudet. 
Jungfru Maria och hennes Möjor, de till stranden gingo, 
dä sågo de hjernen flyta. 
De vodo ut och togo den 
och lade honom i hjerna och hjerne-skål, 
med Guds nåd. 

I namn &c. 

För Qvesan. 

Vår Herre gick sig åt vägen fram, 

mötte Honom Qvesan. 

»Hvart skall du gå?» sade Vår Herre. 

»Jag skall gå till mannen, 

bryta ben och echta värk.» 

»Nej», sade Vår Herre. 

»Du skall honom icke göra till mene, 

än som en jordfastan stene.» 

I namn &c. 

För Skott. 

Jag läser öfver dig 
för i^/M»e-skott, 
Za^^e-skott, 
Väder-skott, 
Berg-skott, 
Ved-skott, 
Hanka-skott, 

och för alla de skott, som jag intet nämna kan. 
I namn &c. 

För Torske-hett. 

Jag gör kors på den helga jord. 
Jag signar dig, Torske-bett. 
Lände-bett, 
Grymme-bett 



VIII Tillägg och Anmärkningar. 

och allt det såg, som går emellan himmel och jord, 
det skall jag binda med Jesu Christi välsignade ord, 
från tand, från tunga, 
till värelds ända, 
under en jordfastan sten. 

Nu skall du intet mera göra någon menniska till men. 
I namn &:c. 

§ 108. För jemförelse meddela vi här en Aftonbön, antecknad i West- 
manland, 1864. 

Det går en ängel kring vårt hus, 
han håller två förgyllda ljus, 
han bär en bok uti sin hand; 
så somna vi i Jesu famn. Amen. 



Aftonbön, antecknad i Bohus-län, på 1840-talet. 

>fu går jag till sänga 

med tolf Guds änglar: 

två till hand och två till fot, 

och två till annor ledamot; 

två mig täcka 

och två mig väcka, 

två de föra min själ till himmelrik. Amen. 



Bön, antecknad i Skåne af J. Törner. 

(»Pigor, som gerna vilja gifta sig, läsa denna bön, S. Luciae 
afton, så bli de säkert gifta det året.») 

Lucice den blida 

skal få mig at wida, 

huis saeng jag skal breda, 

huis b0rn jag skal bära, 

huis käresta jag skall vara 

och huis famn jag skal sofva uti. 

Bön, ifrån Skåne, antecknad af Törner (anf. arb.). 

Jag tackar dig, nåd och miskund. — — 

Synd och sorg förlåt du mig! 

Helvetes pina skedde dig. 
Det sker Skärthorsdag efter middag, 
Ljugare-lag, Korapare-lag; 
der skulle Vår Herre Jesus Christus korsrästas. 



Tillägg och Anmärkningar. IX 

De lade Honom i så stark ena dömma, 

då mätte alla gode Guds änglar från honom rymma, 

utan Herr Peder allena, 

han förmådde sig intet mena: 

»O, Herre! Gör nåd med mig, 

så gerna jag vill gå i döden med dig.» 

»Du tror icke få svärja tre gånger; 

innan midnatt du flyr i skog och skrige, 

Ijugare med din like. 

Du flyr i mörka ljung; 

men jag skall tåla döden den starka.» 

Der voro fyra man till mage, 

kunde korset i märkena age (o: åka, köra). 

Jesus Christus var sjelf så stark, 

sjelf bar han sitt kors i mark. 

Jesus gick i marken, 

lät sig pina om igen. 

Löper eller följer alle (o: arla) eller sille (o: serla), 

intet skall der för mig spilles. 

Det blodet nedåt stegen rann, 

dermed får den blinde man 

sin ögon visst. 

»Städse må han skåda 

mitt blod det röda; 

det rinner mig till döda.» — 

Gud nåde oss för synder vi ha gjort i dag! 

Vi görom den ondt, som gör oss godt, 

som fäderna med oss göra. 

Hvilken dessa bön läsa kan, 
qvinna eller man, 
mö eller sven, 
piga eller dräng, 
och ingen dag förgäta; 
Så har Vår Herre Jesus lofvat 

att Han ville fliteligen bevara dem från ondt och gram, 
från last och skam, 

emellan man och menniskans allt som skada kan. 
Guds ord. Amen. 

»Ofvanstående bön var den endaste, som en hundra-års käring, uti byn 
Öhlsjö vid Christianstad kunde läsa.» 



^p^ X Träsnitten i Band I äro följande: 

Kap. I, § 5, sid. 18. Ek-stock från ett torp under Jätsbergs 

gård vid sjön Åsnen. 
» 19. Skepp på sjön Bolmen i Finreden. 
» » Skepp på sjön Sömmen i N. Småland. 
» 20. Jord-kula i skogen vid Sjöstabygd nära 

Möckeln, Va mil från Elmhult. 
» » Backa-stuga i Ronga härad. 
» » Jord-koja i Östra härad af Niudung. 
Kap. II, § 2Q, sid. 88. Trollbackan Kapten Elins smörje-horn, 

förvaradt i k. Göta Hofrätt. 
» 89. Troll-pipa, förvarad i k. Göta Hofrätt. 
§ 27, * 93. Trollbackan Kapten Elins s. k. afgud, 

förvarad i k. Göta Hofrätt. 
§ 32, » 108. Gamla Wisland a-asken. 
§ 33, » 109. Blotstenarne vid Sigfrids-källan, på 
Ostrabo backe. 
» 110. Elfvestenen vid Bohrs Bruk i West- 
manland. — TroU-dockor. 
§ 34, » 113. Horg med blotsten, vid Folkslunda hy 
i Långelöts socken på Öland. 
» » Hög med blotsten i Frulund vid Skatelöf. 
» 114. Inglinge-hög. 
§ 39, » 129. OfferkäUan i Ingemo-lund i Wcster- 

götland. 
§ 45, » 149. Offerställe (Offer, Korss-Kummel) på 
Sikevarps udde, i Kalmar län. 1634. 
» » Offerställe emellan Påta kapell och 

kyrkobyn, i Kalmar län. 1634. 
» 150. Offerställe, kalladt Kapellet, vid Espe- 

dal, i Kalmar län. 1634. 
>^ >^ Offerhus vid Grangärde i Westmanland. 
» 151. Offerhus (kapell) på Hofva kyrkogård 
i Westergötl., vid slutet af 1600-talet. 
» » Offerhus (Rundkyrka) vid gamla Dimbo 
i Westergötl., vid slutet af 1600-talet. 
Kap. III, § 64, » 193. Ält-stenar från Tylö-skogen. 
§ 66, » 203. Vätta-ljus. 




(i\ 



NATIONAL 
UBRARTBINOfRYi 



IWtSI SPRINGFIUD 
EAST CttVEUND 
INOIANAPOLli I 







''iji- 







'II'', 7 



iiiii 



ii 



'r:[^r^:m'.^.^